Hur kommer man igång?

Transkript

1 Hur kommer man igång? Alla har någon gång varit nybörjare. Här ger Per Alexanderson, lovsångsledare från Örebro, många enkla och praktiska råd för dig som vill komma igång som lovsångsledare och som mer än något annat undrar: Hur gör man egentligen?! D u har lett lovsång tre gånger i hela ditt liv. Två av dem kändes som katastrof, den tredje som en bekräftelse på att du verkligen valt fel sysselsättning i den församling du tillhör. Den första gången hade du suttit i flera timmar och lyssnat på alla dina lovsångsskivor och bestämt dig för att bara leda 20 av dina 153 favoriter. Sedan hade du kämpat dig igenom den digra uppgiften att planka låtarna (skriva av ackordsanalyser). Klockan på morgonen hade du skrivkramp, hörselproblem (pga. allt lyssnande i hörlurar för att inte störa resten av familjemedlemmarna) samt hjärtklappning orsakad av nervositeten inför att leda de sånger du bestämt dig för. När du väl stod där och hade lett tre sånger (som bara blev två minuter långa var, eftersom du skulle hinna med alla 20 på en kvart!) spelade du av G- strängen och blev tvungen att mumla ursäkta i mikrofonen, sätta dig ner och tyst kräva av Gud att låta golvet öppna sig under dig och uppsluka dig. Alla stirrade dig i nacken (kändes det som) men efteråt kom några fram med uppmuntrande ord, glada över att få se någon ny medlem förvalta sin gåva till församlingens tjänst (sagt med gråtmild röst). Vad gjorde jag för fel? Kanske känner du igen dig i något av det ovanstående. Sanningen är att alla som leder tillbedjan har börjat någonstans med mer eller mindre erfarenhet på sitt instrument (oftast mindre) och med en brinnande längtan att leda människor inför Gud i tillbedjan Alla har känt besvikelsen över lovsångsstunder som inte alls blivit vad man tänkt sig och analyserat sin egen insats: Vad gjorde jag för fel? 1

2 De som fortfarande är lovsångsledare har vägrat att ge upp fast det ibland har känts motigt och misslyckat. Jag hoppas att jag ska kunna hjälpa någon en liten bit på vägen med det jag skriver här. Någon klok människa har sagt att man måste lära av andras misslyckanden livet är för kort för att göra alla själv. Om mina misslyckanden kan hjälpa dig på något sätt så ber jag att du inte ska ge upp när det känns motigt, utan våga följa det du upplever att Gud kallat dig till; att leda människor i tillbedjan inför Den Levande Guden. Lär dig av misstagen Ofta hamnar man som orutinerad lovsångsledare i ett av två diken; antingen är allt mitt fel eller så är det andras fel. Jag var för dåligt förberedd, hade valt fel sånger, hade inte bett tillräckligt i förväg, eller: de är oandliga, kan inte sjunga, ger sig inte hän i tillbedjan, förstår sig inte på det fantastiska med lovsång Det är lätt att tolka ett misslyckat lovsångspass med andliga medel. Det är motstånd i andevärlden, församlingen är inte överlåten, jag lever i synd Om man sätter sig ner en stund med en lite mer erfaren människa efter att ha lett lovsång, kan man kanske sortera begreppen lite. Kanske är det inte församlingen, tonårsgruppen eller bibelstudiegruppen som är oandlig och förstockad. Kanske är det så enkelt som att jag valde nya sånger som ingen annan än jag har hört (eftersom de kommer från en helt ny lovsångsskiva). Människor har helt enkelt inte haft en chans att lyssna in sig på de sånger som jag ledde. Det kan också bero på att jag valde att sjunga sånger i ett tonläge som bäst passar Pavarotti eller Mariah Carey. Normala sångarmedelmåttor (som de allra flesta församlingar består av till större delen) klarar inte av att sjunga refränger där melodin ligger kring tvåstrukna D. Eftersom jag är relativt ny som lovsångsledare är jag troligen även ganska nervös. Antingen jag har mikrofon eller inte, är det lätt att glömma att sjunga ut så att andra kan höra melodin och följa med. Men tänk på att även en medioker sångare kan leda allsång så länge man är tydlig och sjunger med övertygelse. Det gör att andra hör melodin tydligt och vågar haka på, antingen de kan sjunga eller inte. Detta är lika sant för en lovsångsledare. Det är egentligen ganska enkelt: om de som du ska leda inte hör dig sjunga så kan de inte sjunga med (om de inte är väldigt musikaliska och kan sångerna väl), och då missar man en ganska stor bit av vad det innebär att leda lovsång. Märk väl att jag skriver leda. Det är du som lovsångsledare som ska leda andra människor in i tillbedjan, inte sjunga en trevlig låt eller två för att fylla ut tiden i en samling eller gudstjänst. Ska du leda behöver du göra vad du kan för att andra ska kunna följa. Om du sjunger klart och tydligt är det lättare att följa dig. Bli vän med ditt instrument En annan faktor som påverkar följbarheten i ditt ledande är hur du hanterar ditt instrument. Är du otydlig i kompet när det gäller tempo och rytm kommer 2

3 det också att påverka hur människor kan följa med i lovsången. Det är lätt att börja en lovsång i för högt tempo, vilket gör att orden stockar sig i munnen när man kommer till första textraden, eller så känns de alldeles för släpiga. Omedvetet utgår man ofta på ett eller annat sätt efter sin egen hjärtrytm när man börjar en sång. Om jag är väldigt nervös och börjar med Jag vill sjunga om Dig för evigt, är risken stor jag drar igång sången i alldeles för snabbt tempo. Vare sig sången sjungs för snabbt eller för släpigt så blir resultatet att man tappar fokus från Gud. Det är också vanligt att man som nybörjare startar en sång i rätt tempo, men ökar takten efter hand. Lösningen kan vara att skaffa en metronom, dvs ett batteridrivet hjälpmedel för att lära sig hålla takten. Detta lämpar sig nog bäst för övning på egen hand och inte vid själva ledandet. Visserligen har många metronomer en valmöjlighet mellan ljudligt tickande och tysta blinkningar, men ju färre tekniska detaljer jag måste sköta samtidigt med ledandet desto bättre (det är tillräckligt lätt att vispa ner alla textblad från notstället ändå). Att hitta flytet En annan sak man kan behöva tänka på när man leder är att försöka hitta ett flöde i ledandet, och då menar jag inte specifikt Andens smörjelse (även om den naturligtvis också är viktig) utan mera flyt i att gå från en sång till en annan. Om man lyssnar till en erfaren lovsångsledare är det ofta en detalj man slås av; de lyckas få ett lovsångsset på 40 minuter att kännas som en enda lång sång med varierande tempon och tonarter. Det kan kanske tyckas lite manipulativt om man påstår att människor tillber bättre utan avbrott från lovsångsledaren. Det är nog snarare så att ju mindre människor märker av lovsångsledaren desto bättre. Du finns där för att hjälpa dem att fokusera på Gud och inget annat. Om varje låtbyte tar 1½ - 2 minuter p.g.a. att du håller på att bläddra fram rätt sång eller skruvar på mikrofonstativet eller försöker treva dig fram till rätt tonart, blir det till slut ganska svårt att hängivet tillbe Gud, men betydligt lättare att irriterat snegla på lovsångsledaren och fundera vad hon/han håller på med. Lugn, det går att förebygga. Se till att du har god ordning på dina notblad i förväg (om du använder sådana). Jag var länge helt beroende av att ha varenda text på papper framför mig, jag var livrädd för att få en blackout och stå där och se ut som en nedbrunnen lagård. Det börjar släppa efter tio års regelbundet ledande För att underlätta själva bläddrandet kom jag på ett system. Jag gjorde hål med hålslag på båda sidor av pappret, vilket gjorde att jag kunde sätta sångerna i ordning med framsidorna mot varandra i pärmen. Sen började jag sätta ihop bladen med gem så att jag kunde bläddra mellan hela uppslag. Detta gjorde det mycket enklare att smidigt gå från en sång till en annan utan onödigt långa pauser. Dessutom använder jag ofta en sånglista över de sånger jag valt ut så att jag kan förbereda mig i tanken inför nästa sång redan innan jag vänder blad. 3

4 Hitta rätt stämning Något som ofta drabbar oss gitarrister är att gitarren blir ostämd under ett lovsångspass. Även här finns hjälp att få; skaffa en bra stämapparat att koppla till gitarren (fråga i en välsorterad musikaffär efter tips och förslag). Om du leder uppkopplad mot en ljudanläggning kan det vara bra att skaffa en volympedal som man kopplar efter stämapparaten, alltså sist före sladden till ljudanläggningen. På så vis kan man ta bort ljudet ut i lokalen när man stämmer gitarren och bespara församlingen det tveksamma nöjet att lyssna till en gitarr som stäms. Tänk även på att när du satt på nya strängar är risken större att det blir ostämt eftersom strängarna inte riktigt töjts ut tillräckligt. Om du drar lite extra i strängarna och spelar en liten stund så hårt du vågar och sedan stämmer igen så låter du strängarna liksom sätta sig och minskar därför risken att de stämmer om sig. Att välja sånger Eftersom tanken med att leda lovsång är att andra ska följa, är det bra om man vet lite om vad folk är vana vid att sjunga. Om det finns ett upptryckt blad eller häfte med lovsånger kan man gärna titta efter vad som finns med. Man kan även fråga någon som brukar finnas med i gudstjänstlivet på platsen och höra sig för vilka sånger som är aktuella. Vanligtvis är det mycket lättare att följa med ledaren om sångerna är bekanta. När det gäller ordningen på sånger brukar jag ofta tänka på ett lovsångspass som en färd från en punkt till en annan. På något sätt måste man börja där människor är för att leda dem vidare. Därför börjar jag ofta mina pass med någon ganska välkänd sång med en text som helst handlar om att samlas eller att prisa, lova och upphöja Gud. Kom, nu är det tid att tillbe är en typisk sådan sång. Jag försöker tänka på att börja lite allmänt, med sånger som inte är lugna och intima utan mera livliga. Detta för att de flesta i församlingen kommer till gudstjänsten direkt från sitt vardagsliv, en del med stressen kvar i kroppen. Om jag inleder med en lugn, intim sång som besjunger Gud som Helig, helig, helig, blir glappet mellan vardag och gudstjänstens tillbedjan för stort, församlingen följer inte dit jag leder. Det är inte deras fel, det är mitt som ledare. Jag måste börja där de är för att föra dem in i tillbedjan. Målet med tillbedjan är ju att tillbe Gud, att fördjupas i sin relation med Gud och ge Honom ära. Om jag leder på ett sätt så att bara ett fåtal kan följa har jag missat mitt mål; att leda människor in i tillbedjan. Allt eftersom lovsångsstunden löper vidare blir tonen lite lugnare, texterna mer intima och sångerna mer inriktade på att söka Gud, att vara nära Honom och uttrycka sin kärlek till Honom. Här har intimiteten sin rätta plats, när man liksom har gått hela vägen och gett processen tid. 4

5 Att ta in nya sånger När det gäller att ta in nya sånger kan det vara klokt att begränsa det till kanske en eller ett par i månaden om man leder lovsång regelbundet. Som musiker och lovsångsledare bör man själv ha hört en sång och spelat den ganska många gånger innan man leder den i ett lovsångspass. För församlingen däremot är den kanske helt ny. Om du sen leder den vid tre tillfällen kanske du själv börjar tröttna på den, den talar inte på samma sätt till dig längre. Problemet är att församlingen nätt och jämt har hunnit snappa upp den någorlunda. Om du då tar in fler nya sånger kommer de snart inte att känna igen sig alls i lovsången och bli passiva åskådare. Du missar målet. Det kan naturligtvis vara olika i olika sammanhang; en del församlingar är vana vid att lära sig nya sånger medan det tar längre tid för andra. Det viktiga är att du är lyhörd i det sammanhang du leder lovsång. Att hitta sitt bästa sätt Till sist vill jag bara uppmuntra dig till att ta vara på din gåva och vara dig själv. För de flesta av oss är det så att vi i yngre år hittar förebilder som vi försöker kopiera, modeller som vi försöker tillämpa, allt för att vi så gärna vill leda på det bästa sättet. Så småningom kanske vi mognar lite och inser att Gud gett oss något unikt att förvalta. Han vill inte att du ska bli en kopia av någon lovsångskändis som råkat spela in några skivor och lett lovsång på stora konferenser. Han vill att du ska växa till i självkänsla och sunt självförtroende så att du kan hitta ditt bästa sätt att leda tillbedjan. Jesus, som är Sanningen, vill att vi är sanna i vår tillbedjan. Att vara sann är att vara mig själv inför Gud, att vara medveten om att Han älskar mig och tar emot min tillbedjan. Per Alexanderson 5