Halv tolv på natten kom jag trött men lycklig fram till Karlstad.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Halv tolv på natten kom jag trött men lycklig fram till Karlstad."

Rickard Ek
för 7 år sedan
Visningar:

1 MITT LIV MED SJ Min syster, som själv nästan aldrig reser med tåg, är upphovet till denna berättelse. Hon och andra som jag berättat för, har roats och oroats av mina upplevelser på mina många resor. Min syster ville att jag skulle skriva ner mina upplevelser och så blev det. Mitt allra första möte med SJ i ensamt majestät, skedde när jag var 17 år och lämnade Jämtland för att resa till Östergötland 1961, närmare bestämt till Linköping. Jag hade, efter avslutad skolgång och ett kort vikariat på Handelsbanken i Strömsund, fått föräldrarnas tillstånd att resa till min moster och morbror i Linköping. Men det fanns en komplikation, för min mor krävde att jag löste tur och returbiljett, så att hon skulle vara försäkrad om att jag kom hem igen. Men jag visste att det inte fanns något arbete för mig där vi levde och vad vill man i den åldern mer än att få ett jobb. Jag löste alltså enkel biljett á 74 kr och gömde den så att mamma inte skulle upptäcka det. På den vägen är det, jag bor fortfarande kvar i Linköping. Resan gick bra. Dock klev jag av tåget på fel sida när jag väl var framme i Linköping, så min moster upptäckte mig inte genast. Vi sågs på centralstationen efter en lång stund. Det var en lång och tröttsam resa med tågbyte i Stockholm, vilket jag inte trodde att jag skulle klara av, men det gick bra. Jag hade ju aldrig rest ensam någon gång tidigare. Sen blev det under några år ett antal tågresor med nattåg till familjen i Jämtland. De flyttade sedermera till Västerås och resorna blev mycket kortare. Första stora missen jag gjorde var första gången jag reste till dem efter deras flytt. På grund av att jag missade ett tågbyte fick jag följa med tåget till Stockholm, för att där byta till tåg mot Västerås. På centralen i Stockholm fick jag rusa till telefonkiosken och meddela dem att jag skulle komma lite senare. Där tappade jag tågbiljetten. Fick lösa ny biljett och det tärde på min skrala kassa.

Mitt allra första möte med SJ i ensamt majestät, skedde när jag var 17 år och lämnade Jämtland för att resa till Östergötland 1961, närmare bestämt till Linköping.

2 Så kom många år när jag inte behövde SJ:s tjänster. Bildade familj och vi färdades alltid med bil. Men så kom nya tider. Jag hade hållit mig med bil så länge barnen fanns hemma och till dess jag insåg hur dyrbart det blev för mig att ha en bil. Nu börjar mina tågresor igen och året är Skulle resa till en väninna i Karlstad en fredag eftermiddag och redan på stationen i Linköping förstod jag att något inte fungerade. Efter en fråga om hur jag skulle komma iväg, sades att jag skulle ta ett tåg till Mjölby och invänta vidare tågangelägenhet därifrån. Där stod jag på Mjölby station och väntade men inget tåg kom och inget utrop, varför jag går in på centralen där och fick veta att jag skall åka buss. Bussen packades med allas tillhörigheter och ingen plats var tom. Skönt, nu skulle det bära iväg. Men då kommer en man in i bussen och meddelar, att passagerare som skall längre bort än Motala skulle resa i annan buss. Hjälp, vilket stök det blev. Allt blev klart efter en god stund och bussen kommer så småningom till Hallsberg. Där blev det uppehåll p g a att chauffören ansåg sig inte kunna köra längre, han hade kört sedan tidig morgon. Nu var det kväll och de sökte efter en avbytare vid ratten. Ringde min väninna från centralen, jag hade inte mobil på den tiden. Hon undrade vad jag gjorde i Hallsberg och när jag skulle komma fram. Det hade jag inte svar på, så det fick bli som det blev. Efter en timmes uppehåll kunde vi åka några mil och där blev chauffören avbytt. Nu var vi hungriga och trötta i bussen, ingenting hade erbjudits oss att äta eller dricka. Jag hade köpt en stor ask med lösgodis, som min väninna skulle få och jag kände att jag var tvungen att ta några bitar ur asken. Mina medresenärer var i samma situation, så asken fick gå runt i bussen och snart var den tom. Halv tolv på natten kom jag trött men lycklig fram till Karlstad.

Skulle resa till en väninna i Karlstad en fredag eftermiddag och redan på stationen i Linköping förstod jag att något inte fungerade.

3 När jag sen kom hem ringde jag till SJ och ville ha pengar åter för platsbiljettens kostnad på 40 kr. Men det kunde jag inte få bara så där! Fick skriva till SJ och förklara och sända med platsbiljetten. Förklaringen blev en hel A4-sida och se, där kom det 40 kr på en postgiroavi. Tack SJ. En annan gång när jag också skulle till väninnan i Karlstad, så gick det lite bättre till att börja med. I Hallsberg skulle jag byta tåg och det skulle avgå Det kom ett tåg och jag gick på det, men det skulle jag inte ha gjort. Det var rätt spår men fel tåg. Konduktören upptäckte att jag hamnat fel och jag fick kliva av i Töreboda. Där ringde jag snabbt väninnan och meddelade att jag kommit lite på sned. Därifrån tillbaka till Hallsberg och ta nästa tåg till Karlstad. Spännande var det att resa iväg den snörika dagen i november Det snökaos som uppstått var utan motsvarighet, men trots alla förseningar och allmänt kaos kom jag så småningom till Stockholm för jobb. Under år 2002 arbetade jag två dagar i veckan i Stockholm och då var resorna täta. Under den perioden hade SJ stora problem med X2000 och övriga tåg. Av tio resor var det nio som inte fungerade som de skulle. Det blev många timmars väntan och efter den perioden fick jag nästan utslag på kroppen när jag skulle iväg på en tågresa. Det har med åren gått över. Skulle för ett antal år sedan besöka min son med familj i Oslo. X2000 var försenat redan från start och jag hann sen inte med tåget från Katrineholm mot Oslo. Att fördriva fem timmar på centralen i Katrineholm var lättare sagt än gjort. Visserligen blev jag denna gång bjuden på en måltid, men det blev segt ändå. Det är en evig tur att man har mobiltelefon och kan meddela sig med dem man skall besöka. Så är jag på väg hem från Oslo och vi har precis passerat Karlstad, när en man kastar en tom vindunk rakt ut i tågkupén. Folk kollade, men ingen brydde sig om detta. Efter en stund kommer vindunkens innanmäte seglande, en uppblåst plastpåse. Sen blev det mycket tyst.

En annan gång när jag också skulle till väninnan i Karlstad, så gick det lite bättre till att börja med. I Hallsberg skulle jag byta tåg och det skulle avgå 16.30.

4 Vi passerar Katrineholm och konduktören kom och jag frågade var mannen ska kliva av. Då upptäcktes att han skulle ha klivit av tåget i Katrineholm. Hon väcker honom och han blir totalt galen, men så småningom lugnade han ner sig. Vid tågstoppet i Norrköping blev han hämtad av polisen. Ännu en resa till familjen i Oslo blev äventyrlig till att börja med. Erkännas skall, att varje gång jag besöker dem köper jag med mig en dunk vin, istället för att krångla med blommor eller annat. Vin i Norge kostar tre gånger så mycket som i Sverige. Så ringer sonhustrun och vill att jag köper en dunk vitt vin, som hon skall betala. Hon skulle ha tjejer på middag och jag lovade att göra det. Gissa om resväskan blev tung. På stationen i Linköping tar jag först hissen ner för att sedan ta mig upp på spår två. Klev in i hissen för att åka upp, men den startade inte och jag fick panik av någon underlig anledning. Jag vräker mig mot dörren som går upp och jag kliver ut. Så börjar jag kånka på väskan i den långa trappan. Det kom en man som erbjöd sig att hjälpa mig. Jag blev tacksam för det men varnade honom om tyngden. Väl uppe frågar han om jag hade böcker i väskan och jag svarade naturligtvis ja! Står sen på perrongen och väntar på avgång. Då börjar ett larm att ljuda och alla tittar på varandra och undrar vad det är frågan om. Någon kommer och säger att det är hisslarm. Mitt tåg kommer och jag reser iväg. När jag kommer hem läser jag i tidningen att tre personer hade fastnat i den hiss som jag hade stått i. De hade fått stå där i tre timmar innan man lyckats ta reda på vem som ansvarade för hissarna på centralen. Puh, så hemskt. Berättar sen händelsen för mina arbetskamrater, att det kunde ha varit jag som stått där instängd i timmar och då missat min resa med mycket krångel som följd. Men de tyckte inte särskilt synd om mig, för de påpekade, att jag ju hade gott om vin i väskan och skulle ha klarat några timmar i hissen. Mycket kan hända på tågresor. Februari 2016 Gunilla Rahm

Ännu en resa till familjen i Oslo blev äventyrlig till att börja med. Erkännas skall, att varje gång jag besöker dem köper jag med mig en dunk vin, istället för att krångla med blommor eller annat.

Relevanta dokument

MITT LIV SOM DIABETIKER

20/11 2012 2/12 2012 MITT LIV SOM DIABETIKER För exakt 7 år, 1 månad, 2 veckor och 1 dag sedan hände något som skulle ändra mitt liv. Jag fick en sjukdom som heter diabetes. Jag hade börjat i första klass