HENRIK HESSELMAN S TALLH EDS==

Transkript

1 HENRIK HESSELMAN S TALLH EDS== FÖRSÖK ÅREN THE ECOLOGY OF LICHEN=PINE FOREST EXPERIMENTs ( ) BY THE LATE DR H. HESSELMAN AV LARS~GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 34 N:r 11 Centratr., Essete, Stockhom I94S

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 34 I MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 34. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY No, 34 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE SUEDE No 34 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1945

3 REDAKTÖR: PROFEssoR MANFRED N ÄSL UND

4 INNEHÅLL: SM. FoRSSLUND, KARL-HERMAN: studier över det ägre djurivet i nordsvensk skogsmark... Studien ii ber die Tierwet des nordschwedischen W adbodens NÄsLUND, MANFRED: Antaet provträd och kubikmassans noggrann= het vid stamräkning av skog The Number of Sampe Trees and the Accuracy of the Cubic Voume in Forest Estimatian by Stem Accounting PETRINI, SvEN: Tre försöksytor i aspskog Three Sampe Pots in Aspen Woods PETRINI, SvEN: Om granrötans inverkan på avverkningens rotvärde 327 Uber den Einf.uss der Wurzefäue der Fichte auf den Abtriebsertrag ' FoRssLUND, KARL-HERMAN: Sammanfattande översikt över vid markfaunaundersökningar i Västerbotten påträffade djurformer Zusammenfassende Ubersicht tiber bei \Vadbodenfaunauntersuchungen in Västerbotten (Nordschweden) angetroffene Tiere FoRSSLUND, KARL-HERMAN: Något om röda tastekens (Diprion sertifer Geoffr.) skadegörese Einiges tiber die Schädigungen der roten Kiefernbuschhornbatt wespe ( Diprion sertifer Geoffr.) RENNERFELT, ERIK: Inverkan av takärnvedens fenosubstanser på några båytesvampars tiväxt jämte ett försök ti kvan= titativ mätning av bånadens intensitet r The Inf.uence of the Pinosyvine Compounds on the Growth of Certain Bueing Fungi, with an Attempt at the Measurement of the In t ensity of Bueing Redogöreser för verksamheten vid statens skogsförsöksanstat under åren 1941-I944 (Berichte tiber die Tätigkeit der Forst ichen Versuchsanstat Schwedens in den Jahren 1941-r944; Reports on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Farestry in I94I-I944)... 4!7

5 IV Sid. WIKSTEN, ÅKE: Metodik vid mätning av årsringens vårved och höstved I A Method of Measuring Spring Wood and Summer Wood in the Annua Ring BJÖRKMAN, ERIK: studier över jusets betydese för föryngringens höjdtiväxt på norrändska tahedar On the Infiuence of Light on the Height Growth of Pine Pants on Pine-Heaths in Norrand RoMELL, LARs-GuNNAR och MALMSTRÖM, CARL: Henrik Hessemans tahedsförsök åren I The Ecoogy of Lichen-Fine Forest Experiments (I922-42) by the ate Dr H. Hesseman I 6

6 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM =========================================== ( HENRIK HESSELMANS T ALLHEDS FÖRSÖK ÅREN Band professor HENRIK HESSELMANS efterämnade papper på skogsförsöksanstaten finnes ett stort anta anteckningar från försök, som han utförde åren I för att undersöka kvävesaters, jusets, rotkonkurrensens och vissa markbearbetningsåtgärders inverkan på tahedspantors utvecking och betydese för skogsväxten på tahedar. Dessa anteckningar hade HEssELMAN hoppats att sjäv kunna pubicera under oppet av år I943, men genom hans svåra sjukdom och frånfäe samma år gäckades tyvärr dessa förhoppningar. Arbetet med offentiggörandet av professor HEssELMANs anteckningar har därför nu överämnats ti dr LARs-GuNNAR RoMELL. Då de i denna avhanding beskrivna tahedsförsöken ingått som ed i en vid skogsförsöksanstaten (och där främst av professorerna HENRIK HEssEL MAN och OLOF TAMM) sedan år Igo6 bedriven tahedsforskning, torde det vara ämpigt att i detta sammanhang ämna en historisk redogörese för tahedsforskningen vid försöksanstaten. Härigenom kan man ättare förstå orsaken ti de här omskrivna försökens tikomst. Denna avhanding kommer därför att disponeras på sådant sätt, att i ett första kapite (författat av undertecknad) en historisk redogörese ämnas för tahedsforskningen vid skogsförsöksanstaten. Härefter föja i tre kapite (författade av RoMELL) redogöreser för nämnda tahedsförsök av HEssELMAN och för de resutat dessa ämnat. I ett femte kapite sammanfattas den tokning av tahedsprobemen man kan anse sig ha vunnit genom forskningen på området. Under utarbetandet av denna avhanding ha värdefua uppysningar ämnats dr RoMELL eer mig av jägmästarna B. E. ANDERssoN och PER BJÖRK, docenterna ERIK BJÖRKMAN och OLoF LANGLET, skogsmästare OscAR HENRIKSSON, bibioteksamanuensen fru HELLEN MALMsTRÖM, f. d. kronojägare J. F. SUNDBERG och professor OLOF TAMM. För detta bistånd ber jag nu å bådas våra vägnar att hjärtigt få tacka. Experimentafätet den Io mars I M edde. frdn Statens Skogsförsöksanstat. Häfte 34 CARL MALMSTRÖM.

7 544 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Kap. r. Tahedsforskningen vid Statens skogsförsöksansta t. De avrika skogarna eer tahedarna, som de vanigen benämnas, höra ti de skogstyper i Norrand, som mest uppmärksammats. Anedningen härti är des deras stora utbredning, des - och icke minst - deras säregna utseende. De skija sig genom avtäcket på marken, den torftiga risvegetationen och de oftast i gesa förband eer i smärre grupper uppträdande träden skarpt från övriga norrändska skogstyper. Härti komma de egendomiga, ti synes nyckfua föryngringsförhåandena. Inom vissa tahedar eer dear av sådana förekomma mycket rika pantuppsag av ta, inom andra förekommer föryngring mera sparsamt. stora växingar råda även beträffande pantuppsagens växtighet. Inom vissa tahedar eer tahedspartier äro pantuppsagen jämföresevis växtiga, inom andra åter mycket oväxtiga och dåiga, varjämte ofta avgången är stor band pantorna ti föjd av angrepp av parasitsvampar och stundom insekter. Iband träffas föryngring (och ganska växtig sådan) i rik anhopning under kronan av fristående ädre träd, men oftare råder det motsatta förhåandet: föryngringen är mycket sparsam under och i närheten av större träd och har i stäet nästan het sagit ti inom öppnare partier. - Stora växingar råda även i tahedarnas uppträdande med hänsyn ti ståndortens beskaffenhet. De förekomma icke endast på torra marker utan även på friska och t. o. m. något fuktiga. Redan under senare häften av r8oo-taet började man i Norrand iksom i Finand mera måmedvetet studera tahedarna ur skogsbioogisk synpunkt för att söka finna någon förkaring ti tahedarnas egendomiga skogsväxt och ej minst ti de gåtfua och stundom besväriga föryngringsförhåandena. Då skogsförsöksanstaten år rgo6 genom HENRIK HESSELMAN började sina tahedsundersökningar i Norrand hade därför ganska mycket redan skrivits om tahedar i den skogiga itteraturen, och försök hade även gjorts att förkara tahedarnas pantfördening och föryngringssvårigheter. Som orsaker härti hade såunda anförts: r. renavens och risvegetationens undertryckande inverkan på tapantorna (BLOMQVIST r88r, s ; HoLMERz & ÖRTENBLAD r886, s. 40; ÖRTENBLAD r8g3, s. no); z. skaretrycket vid snötäckets smätande, varigenom pantorna pressas mot marken och skadas (ÖRTENBLAD r884, s ; rgoz, s. no; HoL MERZ & ÖRTENBLAD!886, S. 40); J. renbetet (GROTH r888, s ; FoRsSTRÖM r88g; ÖRTENBLAD r8g3, s. no; LUNDSTRÖM r8g5, s. z6) och 4 torka i marken (LUNDSTRÖM r8g5, s. I5 o. z6; ÖRTENBLAD rgoz, s. no).

8 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSÖK AREN Den första uppgiften för HEssELMAN i hans tahedsforskning bev att söka närmare pröva dessa i itteraturen framförda förkaringars gitighet. Som undersöknings- och observationsområde för denna prövning vades en tahed vid Fagerheden på Piteå revir. Denna tahed, viken utbidats på sand, igger på norra stranden av Rokån. Den ger i amänhet ett torftigt intryck både genom markbetäckningens sammansättning och trädbeståndets geshet. Gesheten står dock devis i samband med avverkningar. Taheden på Fagerheden utgör ett vackert prov på tahed med rik och ganska utveckingsbar föryngring under kronorna av ädre, fristående träd. Även å de öppna partierna mean träden träffas föryngring, ofta ti och med rikigt, men endast som het åga och ytterigt ångsamt växande pantor. Prövningen av de i itteraturen redan framförda förkaringarnas gitighet utfördes somrarna rgo6, rgo8 och 1909 och en de av hösten rgog. Resutaten av denna prövning framade HEssELMAN i en år 1909 utkommen verksamhetsberättese för den botaniska avdeninge~ för åren rgo6-o8 (HEs SELMAN rgog, s ) och utförigt i avhandingen >>Studier öfver de norrändska tahedarnas föryngringsvikor. L>> (HESSELMAN rgro, s ). Vid denna prövning kom HEssELMAN ti det resutatet, att renavstäcket och skaretrycket ika itet som renbetet ensamma kunna vara orsaker ti tahedarnas egendomiga pantfördening och föryngringssvårigheter. Lokat kunde de dock vara av en viss betydese för dessa fenomens uppkomst. För att få en uppfattning om markfuktighetens ro som föryngringshinder etc. på taheden vid Fagerheden gjorde HEssELMAN jämförande undersökningar över fuktighetsmängden i marken, des inom öppna partier mean träden, där endast åga och oväxtiga pantor funnos, des under träd och trädgrupper, där föryngringen gick reativt vä ti. Dessa undersökningar gåvo vid handen, att inom de öppna, enbart med oväxtiga pantor bevuxna partierna de översta minera j ordsagren (=bek- och rostjordsagren) innehåa betydigt mer fuktighet än motsvarande ager under träd och trädgrupper. (Så var faet icke endast efter regn, utan även under verkiga torrperioder.) På något större djup (c:a Yz m under markytan) råder en viss växing, men i rege är även på detta djup fuktigheten större inom öppna än inom trädbevuxna partier. - Fuktighetsundersökningarna på Fagerheden visade även, att inom öppna partier bekjorden och rost j orden generet äro betydigt fuktigare än den mera oomvandade minerajorden på Yz m djup. 1 Under trädgrupper är detta ika Den större fuktigheten i bek- och rostjordsskikten i förhåande ti i närmast underiggande mera oomvandade minerajordsager tiskrev HEssELMAN bek- och rostjordens (av vittringen förorsakade) höga finjordshat med därav föjande större vattenkvarhåande förmåga.

9 546 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM edes oftast faet, men motsatsen kan inträffa. Trädens vattenförbrukning i samband med transpirationen åstadkommer härutinnan oregebundenheter. Beträffande h u m u s t ä c k e n a visade dock undersökningarna oftast ett rakt motsatt förhåande, nämigen större fuktighet under träd och trädgrupper än inom öppna partier. Detta förhåande tiskrev HESSELMAN avdunstningens oika styrka på de skida stäena. - Resutatet angående fuktigheten i humustäcket iksom resutaten rörande fuktighetsfördeningen i minera j orden överensstämde såunda gott med vad E. EBERMA YER redan på r86o-taet funnit i samband med sina då utförda fuktighetsundersökningar i skogsmark (se EBERMA YER r873, s. zr8-232) och som senare verifierats av fera andra forskare (se E. RAMANN r893, s. zo; idem 1905, s och där citerad itteratur). Av resutaten av dessa nu i största korthet återgivna fuktighetsundersökningar på Fagerheden drog HEssELMAN den n~mera i amänhet vedertagna sutsatsen, att det icke ensamt är brist på fuktighet i de övre minera j ordsagren, som gör att på hedar av Fagerhedens typ pantor inom mera öppna partier ha svårt att gå ti. Endast det tunna (r-2 cm mäktiga) humustäcket är abnormt uttorkat. Denna prövning av de i itteraturen redan framförda orsakerna ti tahedarnas pantfördening och föryngringssvårigheter gav såunda kart vid handen, att dessa orsaker icke eer endast ti en de kunna förkara tahedarnas föryngringsprobem. Det måste atså finnas även andra orsaker. Redan medan HEssELMAN hö på med prövningen av fuktighetens ro, eddes han så småningom, därti säkerigen i hög grad påverkad av resutaten av A. MöLLERS (rgoz. 1903), R. ALBERTs (r905) samt P. E. MuLLERs och FR. WEis' (MuLLER & WEis rgo6) forskningar över skogsväxtbetingeserna å oika marker eer jordar, över ti den tanken, att huvudorsaken ti tahedarnas ångsamma föryngring var att söka framför at i humustäckets beskaffenhet. Han utovar också i sin tahedsavhanding av år rgro (se s. 32, 45 och 65), att skogsförsöksanstaten ska fortsätta med tahedsstudier och närmast ägna uppmärksamhet åt humustäckets beskaffenhet, minerajordens hat av ur växtnäringssynpunkt värdefua ämnen och tahedspantornas sjukdomar. - Sommaren 1909 anades också på Fagerheden ett kuturförsök för att undersöka i vad mån man genom oika åtgärder, direkt inriktade på humustäcket, skue kunna sätta tahedarna i mera skogsproduktivt skick. Mean åren rgro och rgr6 ägnade HEssELMAN de norrändska tahedsprobemen ett mycket intresserat studium. Undersökningarna förades nu icke bott som förut ti Fagerheden utan också ti fera andra hedområden i Norrand, band vika särskit de, vika igga nära Jörns järnvägsstation

10 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN I och på Ö. Järnsmarkens kronopark i Jörns revir, må nämnas. På sistnämnda kronopark utade HEssELMAN år rgu ett större försöksfät inom tahed på morän, som parae ti det å Fagerheden, viket som redan nämnts igger på sand. Under studierna av humustäckets beskaffenhet och under påverkan av nyss nämnda forskares resutat kom HEssELMAN snart ti den uppfattningen att tahedarnas stundom besväriga föryngringsförhåanden i främsta rummet sammanhänga med att kvävet i humustäckena, särskit inom öppnare partier, är så svårtigängigt för pantväxten. Denna sin uppfattning framägger HESSELMAN i tryck år rgrz i en berättese över verksamheten vid den botaniska avdeningen under treårsperioden rgog-ii, där han också skisserar upp ett program för den fortsatta tahedsforskningen vid avdeningen. Som denna redogörese ger ett gott begrepp om HESSELMANS dåtida syn på tahedsprobemet och även förkarar fera nya försöks tikomst, återges här nedan vissa dear av densamma (s ): ))- - - De vid afdeningen bedrifna undersökningarna ha emeertid sökt utreda den oika beskaffenheten hos humustäcket på de kaa och på de bevuxna partierna i de svårföryngrade tahedarna. Humustäcket har b. a. den betydesen i skogsmarken, att det innehåer ett större eer mindre förråd af kväfve, som så småningom i den ena eer andra formen kommer växterna ti godo. Humustäckets värde i detta afseende beror emeertid icke på kväfveförrådets storek utan på den omständigheten, om kväfveföreningarna kunna upptagas af växternas rötter eer ej. Upprepade och noggranna undersökningar ha visat, att i humustäcket på våra tahedar adrig bidas ammoniak eer sapetersyra, utan att de befintiga kväfveföreningarna ha en mera kompicerad sammansättning. Å andra sidan är det genom MöLLERS undersökningar konstateradt, att taen kan tigodogöra sig det kväfve, som finns i ett råhumustäcke. För att utröna, om kväfvet är bundet på oika sätt i de oika humusformerna på tahedarna, ha vid afdeningen utförts omfattande undersökningar öfver kväfveföreningarnas ösighet i vatten. Det har därvid visat sig, att kväfvet i humustäcket på de kaa fäten är vida mer svårösigt än kväfvet i humustäcket under växande skog, och att vid förmutning kväfve ti större mängd ösiggöres i humustäcket på de bevuxna stäena än på de kaa fäten. --- Vidare har det visat sig, att den procentiska mängden af i vatten ösigt kväfve ökas, när taen växer upp, så att den beskuggar marken, d. v. s. ungefär samtidigt med att taen börjar att visa en ifigare höjdtiväxt än förut Humustäckets oika beskaffenhet på oika patser i tahedarna har gifvit normen för anäggande af försöksfät för utpröfvandet af ämpiga kutur-

11 548 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM metoder. För att redan från början förse de unga tapantorna med ett någorunda ättigängigt kväfveförråd har torf användts som gödsemede.i Noggrant utmätta torfkvantiteter (växande mean 2 och ro iter) ha tisatts hvarje såddgrop Orsaken ti att så små torfkvantiteter användts vid kuturerna igger däri, att den hufvudsakiga svårigheten för pantornas utvecking förefinnes i ungdomen. När beståndet bifvit ädre och börjat att beskugga marken, synas svårigheterna försvinna. Torfgödsingen :{fser såunda närmast att påskynda pantornas utvecking under de första kritiska åren. De hittis utförda undersökningarna räcka emeertid icke ti för en fut tifredsstäande vetenskapig förkaring angående föryngringssvårigheterna å tahedarna. Härför fordras ytterigare des kuturförsök med tapantor i oika humusformer, des ock en närmare utredning angående den inverkan, som eden har på näringsomsättningen i marken En undersökning af edens inverkan har så ti vida ett stort intresse för denna fråga, att taen å brända marker ofta redan från början visar en snabb och hastig utvecking, i motsats ti vad faet är på tahedarna.>> Efter pubicerandet av denna preiminära redogörese av år 1912 fortsätter HEssELMAN på den insagna vägen att närmare studera sambandet mean humuskvävet och pantornas utveckingsbetingeser. Försöken med torvgödsing på de båda försöksfäten föjas noga. Tarika humusprov insamas från oika partier av tahedarna, och dessa undersökas med hänsyn ti förmågan att vid agring bida nitrater. Dessa prov ge dock även efter en ängre tids agring negativa resutat. Ingen nitrifikation av humuskväve observeras såunda, vare sig i humusprov från öppna partier eer från trädbevuxna. Snart gör HEssELMAN emeertid en observation, som eder honom ti samma tanke beträffande humuskvävet hos nordsvenska tahedar, som tidigare framförts av FR. WEIS beträffande humuskvävet i dansk hedjord (WEIS 1908), nämigen att detta under vissa förhåanden är nitrifierbart. Under vandringar över tahedar finner han att utmed stigar och vägar, där jorden bivit omrörd, iksom i grusgropar, Chamaenerium och andra sapeterindicerande växter emeanåt förekomma och gör på grundva av denna iakttagese troigt, att ehuru humuskvävet under normaa förhåanden ej nitrifieras i våra tahedar, det dock efter h u musens bandning med minera j ord kan bringas att nitrifiera. HESSELMAN försöker nu komma ti rätta med tahedspantornas försörjning med för dem ättigängigt kväve genom att åstadkomma om bandning a v humustäcket och den närmast underiggande minera- 1 Dessa försök hade gjorts år 1909 på Fagerhedens försöksfät och år 19!1 på försöksfätet på Ö. J örnsmarkens kronopark. De reviderades , jfr Hesseman 1917.

12 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSÖK ÅREN jorden. Han börjar därför med markberedningar i form av markhackning eer harvning, devis i samarbete med dåvarande jägmästaren på J örns revir, nuvarande överjägmästare JOHN W ALLMAR K. Redan vid sutet av r8oo-taet hade man i den skogiga praktiken funnit, att en kahuggning på en tahed emeanåt har ett icke ringa stimuerande infytande på pantväxten. >>För att», såsom han skrev (rgr7 b, s ), >>Undersöka vad enbart en kahuggning kan ha för infytande på de oväxtiga pantornas utvecking>> ät HESSELMAN år rgr3 kahugga en större yta på Fager heden. Året därpå utade HESSELMAN på Fagerheden ävenett s. k. rotkonkurrensförsök för att studera i vad mån tapantornas ångsamma utvecking på heden kan förorsakas av konkurrensen med de ädre trädens vitt utgrenade rötter om markfuktigheten och den tigängiga näringen; en åsikt, som änge hade haft företrädare inom den skogiga itteraturen (se exempevis H. CoTTA 1828, s. gr, B. BoRGGREVE r885, s. go och K. FRICKE rgo4, s ). Ett mindre område, endast bevuxet med smärre, oväxtiga tapantor, omgavs fördensku med ett något mer än fotsdjupt dike (se HEssELMAN rgr7 b, s. 124g--r25o). Härigenom avskuras rötter, som de omgivande större träden sänt ut på den isoerade ytan och som kunde tänkas konkurrera med småpantorna om fuktigheten och näringen i marken. Jämsides med aa nu berörda undersökningar ägnade HEssELMAN under åren rgro-r6 minerajordens hat av ur växtnäringssynpunkt värdefua ämnen uppmärksamhet. Den tanken åg ju nära, att tahedens dåiga växtbetingeser och föryngringssvårigheter också skue kunna bero på näringsfattig mineragrund. Från samma områden på taheden vid Fagerheden, där fuktighetsmätningar och undersökningar över humustäckets beskaffenhet utförts, insamade därför HEssELMAN prov- i och för kemisk anays av bekjord, rostjord och underiggande, mera oomvandade minerajord.. Fertaet av dessa prov anayserades på de mineraiska beståndsdear, som ösas vid provets kokning i 20-procentig satsyra under r timme. En de prov underkastades fuständig anays (bausch-anays). Dessa undersökningar (se HEssELMAN rgr7 b, s ) gåva vid handen, att minerajorden (sanden) på Fagerheden ingaunda kan rubriceras som fattig. Ehuru taheden vid Fagerheden gör ett magert intryck och är bevuxen med företrädesvis ångsamt växande skog, visa dock anayserna att minerajorden på Fagerheden har högre hater av näringsämnen än exempevis de sandjordar, som i norra Tyskand tihöra näst högsta bonitetskassen för ta.

13 550 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Detta resutat styrkte HESSELMAN ytterigare i hans uppfattning, att taskogens dåiga växt på Fagerheden framför at dikteras av ogynnsamma kväveförhåanden och det dåiga marktiståndet samt av kimatet. HESSELMAN hade såunda nu i sin forskning mer och mer kommit ti den uppfattningen att tahedsprobemet ti sin grundnatur är ett markbioogiskt och devis kimatoogiskt probem och att dess geoogiska sida i jämförese därmed var av mindre intresse. Trots detta fortsattes ett studium av tahedarna ur geoogisk-geografisk synpunkt på skogsförsöksanstatens naturvetenskapiga avdening av OLoF TAMM, sedan denne år 1915 fästs vid försöksanstaten. - Resutaten av denna TAMMS forskning komma att beröras ängre fram. Som redan nämnts ingick i det skisserade programmet för skogsförsöksanstatens tahedsundersökningar även ett studium av tahedspantornas sjukdomar. Ett sådant studium kom också rgro ti stånd genom dåvarande assistenten vid försöksanstaten ToRsTEN LAGERBERG. Genom denna undersökning, viken ti icke ringa de förades ti Fagerheden och Ö. Jörnsmarken, erhös en mycket vidgad kännedom om de parasitsvampar, som päga uppträda på norrändska tahedar och där ofta åstadkomma svår skadegörese. Även några fiender inom insektsvärden, som spea en ödesdiger ro för återväxten på tahedar, bevo samtidigt föremå för studium. Huvudresutaten av dessa undersökningar äro nedagda i det av LAGERBERG år rgrz pubicerade arbetet )>Studier öfver een norrändska taens sjukdoman>. År I9I7 pubicerade HEssELMAN sin stora avhanding )>Studier över de norrändska tahedarnas föryngringsvikor. II;>. Han redogör i denna för aa de forskningar på tahedsområcet, som han utfört mean åren rgro-r6. Men han ger också i denna avhanding på grundva av sina forskningsresutat en de råd och anvisningar för tahedarnas skogiga behanding ur föryngringssynpunkt. Som dessa råd och anvisningar ha ett stort intresse och rymma fera för sin tid nya och beaktansvärda synpunkter, torde det vara ämpigt att här in extenso återgiva det väsentigaste av dem (s. rz6s-rz68). )>Svårigheterna med tahedarnas föryngring igger i att bereda pantorna en agom och ämpig kvävetiförse samtidigt som man sörjer för en god och rikig justigång. Bristen i detta förra avseendet är, såvitt jag har kunnat toka tahedsprobemet, huvudorsaken ti pantornas dåiga utvecking på de öppna partierna i tahedarna. I detta avseende kan man spåra oika

14 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN gradationer hos oika tahedar, beroende på deras föregående behanding, jordmån etc. När man i ett någorunda vä sutet tahedsbestånd på en gång öppnar en ordentig föryngringsyta, är efter at att döma kvävetigången vida bättre än på de sedan änge öppna fäten. Under sådana förhåanden finns nämigen ett mera gynnsamt beskaffat humustäcke. Föryngringen kan då försiggå ganska ätt När det gäer att i praktiken sörja för tahedarnas föryngring, så synes mig det viktigaste vara att tivarataga vad som redan finns a v ungpan t or. I nästan aa tahedar, även de nordigare t. ex. i Geivaretrakten, finns det ofantigt gott om små, ti utseendet adees oväxtiga pantor, vika på grund av vidriga omständigheter ti övervägande anta dö, innan de komma ti någon vidare utvecking. De ha emeertid en förvånansvärd ivskraft. När förhåandena biva gynnsamma, utvecka de sig ti kraftiga, goda pantor. Det gäer därför att befordra deras utvecking. Ti detta hör, att man sörjer för ett rikigt j u sti träde och en förökad kvä vetiförse. Det första är ätt att åstadkomma genom att upptaga ordentiga föryngringshyggen, det andra är ej svårare, men vida kostsammare.>> HESSELMAN rekommenderar nu som ämpig åtgärd att förbättra kvävetigången tiförse av kvävehatig torvjord, som i smärre portioner nedgräves i marken eer bandas med minerajorden. Dessutom föresår han markberedning genom körning med b. a. fjäderharv. Han hade ju sjäv, som redan anförts, funnit att i händese tahedshumus bandas med minerajord en nitrifikation i många fa äger rum. Visserigen dödas eer skadas vid dyik markberedning ett icke ringa anta pantor, men det torde atid finnas tiräckigt många, som undgå fjäderharvens grepp och komma ti en bättre utvecking. Vidtages dyika markförbättrande åtgärder, söm ge bättre utveckingsmöjigheter åt de tarikt förekommande småpantorna, hade man utsikter att erhåa vä sutna bestånd, så framt icke angrepp av parasitsvampar och skadeinsekter komme störande emean. Genom att sköta markerna så att man får upp ett vä sutet bestånd, kan man, som HESSELMAN ti sist framhåer, >>atid hoppas på att förbättra marktiståndet. Humusagret titar då och får en bättre beskaffenhet, fuktigheten i humustäcket höjes, mossor kunna invandra. Omsättningen kommer att föröpa på ett för skogen gynnsammare sätt, markens produktionsförmåga kan härigenom så småningom höjas.>> Sedan HEssELMAN utgivit sitt ovan berörda stora arbete om tahedarna, syssade han under de närmaste fem åren icke ika mycket som förut med tahedsundersökningar. Han föjde emeertid sina gama försök med b. a. torvgödsing (utan att siffermässigt revidera dem). Tahedsstudierna upptogas med kraft igen år rgzz, då HESSELMAN började att mera strängt

15 552 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM anaytiskt än tidigare pröva bärkraften hos sina tahedsteorier. Han drog i växthuset vid Experimentafätet upp tapantor i krukor fyda med humushatig sand från dåigt kafät och från tagrupp vid Fagerheden, och han gödsade med rena kvävesater des i växthuskuturerna, des på småytor på dåiga kafät vid Fagerheden. Växthusförsöken (se HESSELMAN 1927) gåvo som väntat sämre pantor i jord från kafätet än i jord från tagruppen, och kvävegödsingen verkade gynnsamt, men den kunde icke upphäva skinaderna i pantornas utvecking i oika sag av humus. Kvävegödsingsförsöken på småytor på taheden vid Fagerheden, vika 1924 kompetterades med en ny serie, skoa närmare beskrivas i kapite 2. Under åren pubicerade V. T. AALTONEN fyra betydande arbeten över de nordfinska tahedarna och deras föryngringsvikor (se AAL TONEN 1919, 1920 a, b och 1923). AALTONEN tiskriver i dessa avhandingar rotkonkurrensen en mycket stor betydese för uppkomsten av tahedarnas egendomiga pantfördening och för tahedspantornas stundom stora svårigheter att utveckas. I motsats ti HESSELMAN hade dock AALTONEN huvudsakigen utfört sina undersökningar på tahedar av den typ, där föryngringen är mycket sparsam under och i närheten av större träd, men i stäet sagit ti inom öppnare partier. Ehuru HESSELMAN var skeptisk mot denna AALTONENS uppfattning - han hade såsom redan nämnts sjäv 1914 anagt ett rotkonkurrensförsök på Fagerheden, men detta hade ännu på 1920-taet icke givit något positivt resutat - vie han dock icke negigera den. För att ytterigare pröva rotkonkurrensens möjigheter att förkara vissa av tahedarnas mysterier anade HEssELMAN därför år 1924 ett nytt isoeringsförsök Detta förades ti den under GuNNAR ScHOTTES personiga överinseende stående Svartbergets försökspark vid Vinden på en tahed med grovmo, där föryngringen (särskit den utveckingsbara) ti största deen var bunden ti öppnare partier mean träden. I försöket, som kompetterades 1928 och 1932 och närmare beskrives i kap. 4, kunde man på fera år icke se någon tydigare effekt av rotisoeringen. Detta styrkte HEssELMAN ytterigare i hans gama uppfattning, att rotkonkurrensen icke spear någon nämnvärd ro för pantfördeningen och pantornas utveckingsmöjigheter på tahedar. Han demonstrerade också år 1929 under Internationea skogsförsöksanstatskongressens besök på Svartbergets försökspark isoeringsytorna från år 1924 som exempe på rotkonkurrensens ringa betydese å tahedar (jfr MoORE 1929, s. 877 och 1930, s. 232, och TouMEY & KIENHOLZ 1931, s. 27). Det framkaade gensagor särskit från professor L. FABRICIUS (se ScHARD 1929, s. 574), som stödd på egna rotisoeringsförsök (se FABRICIUS 1927, 1929) ansåg, att rot-

16 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN konkurrensen borde göra sig gäande även på tahedar, och uppmanade HEssELMAN att avvakta ännu en tid. Sjäv trodde han, att reaktion snart skue visa sig på isoeringsytorna. Professor FABRrcrus' profetia gick i uppfyese. Senast I93I (se kapite 4 och HEssELMAN I934, s. 320) började skinader, ehuru icke särskit stora, att visa sig mean de rotisoerade ytorna och deras omgivningar i vegetationens växtkraft och färg. Skinaderna ökade under föjande år. Isoeringsytorna med sina ganska täta och växtiga pantbestånd stucko därför redan I934 (se WRETLIND I934 a, s. 282) rätt skarpt av mot närmast omgivande dear av heden. HEssELMAN böjde sig nu inför dessa vittnesbörd och erkände öppet det berättigade i de av AALTONEN, FABRICIUS och TouMEY hävdade uppfattningarna om rotkonkurrensens betydese. - När Nordiska skogskongressen år I937 besökte Svartbergets försökspark, demonstrerade HEssELMAN återigen sina rotisoeringsförsök, därvid framhåande rotkonkurrensens betydese vid sidan av juset för pantväxten och pantfördeningen å tahedar (P. BJÖRK I937, s. 3I3, och kapite 4 i denna uppsats). I augusti I932 anade HEssELMAN på Åhedens kronopark SO om Vinden ett nytt kompetterande rotkonkurrensförsök på tahed å sand. Försöket beskrives närmare i kapite 4 Samtidigt som nu beskrivna rotkonkurrensförsök pågingo, bedrev HESSEL MAN även markberedningsförsök för att pröva den stimuerande effekt en ombandning av humustäcket och underiggande minerajord kunde ha på pantväxten, atså en kompettering av markberedningsförsöket på Fagerheden. År I924 utade han såunda på Åhedens kronopark ett större markberedningsförsök, omfattande två serier med vardera 6 avdeningar: 2 bearbetades med Komodinpog, I ruthackades, på 2 upphackades hea markytan och I avdening ämnades orörd som jämföreseyta. En serie ades på kahygge, en i beståndet inti. Om detta försök, viket mycket intresserade HESSELMAN, bev han tyvärr icke i tifäe att pubicera något utöver en kort redogörese i en verksamhetsberättese från skogsförsöksanstaten för femårsperioden I Som denna redogörese har ett icke ringa intresse ur principie synpunkt vi jag här återge densamma (se HEssELMAN I934, s. 320): Markberedningsförsöken på Åhedens kronopark )>ha under femårsperioden närmare studerats, des med hänsyn ti pantutveckingen, des med hänsyn ti markomvandingen. Den senare undersökningen har visat, att en markberedning, som gynnar pantutveckingen, medför en omvanding av humastäckets egenskaper. Markberedningens gynnsamma inverkan beror såunda icke, åtminstone icke

17 554 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM enbart, på en ökad fuktighet i de översta jordagren utan på en verkig markomvanding.>> - Detta försök behandas närmare i kapite 3 I HEssELMANs tahedsforskning ingick också ett studium av jusets betydese för tapantornas utvecking och markomvandingen. Redan har nämnts (sid. 549) hans kahygge av år 1913 på Fagerheden för att studera frågor. sammanhängande med juset. Han uppfattade tidigt (1906; 1910, s. 25, 37-41) juset som en huvudfaktor i den nordsvenska tahedens och taens ekoogi. Sedermera (1917 a. s , 975; 1927, s ) kom han även att i justiträdet ti marken se en faktor av största vikt för kväveomsättningen i marken. Hans intresse för juset som ekoogisk faktor stegrades under taet, sedan han hade kommit i närmare beröring med den amerikanske skogsforskaren dr P. R. GAsT, som och hösten 1935 utförde experimentea undersökningar vid skogsförsöksanstaten över tapantors utvecking (i krukor) i oika jordar och vid oika starkt jus. GAsTs undersökningar (se GAsT 1937 och HEssELMANs resume av uppsatsen på svenska) gåvo som resutat (sid. 682): >>Utan kvävemobiisering i humustäcket bir pantutveckingen svag, även om justigången är god. En god kvävemobiisering kan å andra sidan ej utnyttjas, om ej beysningen når en viss intensitet. Vid vissa beysningsgrader kan god kvävetigång ersätta en viss jusbrist.>> Ti kompettering av undersökningarna över rotkonkurrensen på tahed inom Svartbergets försökspark och Åhedens kronopark ät HEssELMAN under somrarna 1937 och 1938 O. LANGLET och E. BJÖRKMANutförajusmätningar. Se närmare härom i kapite 4 Hösten 1938 ansåg sig HESSELMAN färdig med de tahedsundersökningar berörande markberedningen, rotkonkurrensen och juset, vika han bedrivit sedan 1917, då De II av hans >>Studier över de norrändska tahedarnas föryngringsvikon> utkom. Han började omedebart att sammanstäa undersökningsresutaten i och för pubicering, och han hoppades också att bi färdig med en sådan pubikation, innan han som pensionerad avgick från försöksanstaten. En sådan pubikation kom dock ej ut, utan han sköt på pubicerandet år från år, ehuru han ofta nämnde (särskit i sutet av år 1942), att han hoppades att avhandingen icke skue änge åta vänta på sig. Orsaken ti detta dröjsmå, viket var mycket oikt HESSELMAN, som annars så konsekvent och raskt brukade fuföja vad han föresatt sig, kan nog ej enbart tiskrivas hans kena häsa efter 1939 utan även en viss osäkerhet inför tokningen av vissa av de frågor, som skue behandas i hans nya tahedsavhanding. Denna osäkerhet våades framför at av svårigheten att ta stäning ti de nya åsikter, som L.-G. RoMELL åren 1934 och 1938 framfört rörande naturen av vissa av de effekter man möter vid mark-

18 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN r bearbetning, på rotkonkurrensytor och i agringsprov av humus för faststäande av kvävemobiiseringen. Ar 1934 pubicerade L.-G. RoMELL sitt arbete >>En bioogisk teori för mårbidning och måraktivering>>, viket året därpå i omarbetat skick utkom på engeska under titen >>Ecoogica probems of the humus ayer in the forest». I dessa arbeten går RoMELL ti rätta med de härskande åsikterna om mårbidning (=råhumusens uppkomst och natur) och om aktivering av ( = stimuerad omsättning i) mår. Han karägger skinaden mean råhumus och mu och på ett vidare sätt än förut diskuterar han de omständigheter, under vika omsättningen i humustäcket försiggår. Fera förut obeaktade förhåanden påpekas, viket gör att riktigheten av vissa ädre uppfattningar om omsättningen icke kan undgå att dragas i tvivesmå eer åtminstone att dessa uppfattningar få en mera begränsad räckvidd än som förut antagits. Här är ej patsen att ingå på en detajerad redogörese för innehået i dessa arbeten, utan jag vi endast uppehåa mig vid några avsnitt berörande tokningen av de effekter, som möta vid markberedningsförsök av det sag HESSELMAN utfört. Den gynnsamma effekt, som HEssELMAN ansåg att man kunde framkaa genom markberedning, var en förbättring av kvävenäringsnivån för de unga pantorna. Denna förbättring ansågs ha sin orsak i att humuskvävet ättare mobiiseras, om humusen bandas med minerajord. Minerajorden skue göra samma nytta som askan gör efter bränning. Ehuru RoMELL icke frånkänner dessa förkaringar sitt berättigande, särskit i fråga om bränningens verkan, anser han dock att den amänna förbättring av omsättningstypen, som kan bi en föjd av markberedningen, mera står i samband med att vid denna åtgärd en massa underjordiska växtdear, såsom rötter och svampmyce, sitas av och dö. Härigenom åstadkommes des en gödsing underifrån med ovissnat och för den sku kväverikt växtmateria (iksom vid en gröngödsing), des en ändring i konkurrensförhåandena och därmed tigången på näring för den kvarvarande växtigheten (däri inbegripet svamp- och bakterieforan i marken). RoMELL framhåer också i dessa avhandingar de stora vanskigheter, som äro förknippade med faststäandet av kvävemobiiseringen i ett humustäcke med edning av agringsprov. Vid insaming av humusprov ösryckas rötter och svampmyce ur sitt naturiga sammanhang, och de som dö börja snart förmutna. Omsättningen (och kvävemobiiseringen) i agringsprov måste därför bi en annan än i humustäcken ute i naturen. I senare skrifter (RoMELL 1938 a och b) diskuterar RoMELL på basis av egna isoeringsförsök i Orsa besparingsskog orsakerna ti de gynnsamma för-

19 556 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM ändringar i vegetationens yppighet och ofta även sammansättning, som bruka inträda å ytor där rotkonkurrensen hävts. Stor betydese tiskriver RoMELL även i detta fa en gödsing underifrån med kväve och andra näringsämnen, vika frigjorts i samband med förmutningen av de vid isoeringen dödade rötterna med deras mykorrhizor. Han kompetterar såunda den gängse uppfattningen om orsakerna - nämigen att de gynnsamma växtbetingeserna på isoeringsytorna endast skue bero på de goda fuktighetsförhåandena och en reducerad konkurrens om den tigängiga näringen - med en ny, bärande synpunkt. Som redan å sid. 550 nämndes, började OLOF TAMM kort efter att han år I9I5 fästs vid försöksanstaten med omfattande undersökningar över tahedarnas uppträdande i förhåande ti geoogi och kimat och i samband därmed om jordmånsbidningen hos tahedar. Resutaten av dessa undersökningar äro nedagda i framför at föjande avhandingar, pubicerade i Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat: >>Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet>> (Igzo), >>Studier över jordmånstyper och deras förhåande ti markens hydroogi>> (I93I) och >>Om de ågproduktiva sandmarkerna å Hökensås och i övre Lagadaem (I937). En sammanfattning av aa sina rön beträffande tahedsprobemet ger han i sin år I940 utkomna handbok >>Den nordsvenska skogsmarken». Av dessa undersökningar (se framför at TAMM I940, s I) framgår, att tahedar kunna träffas på praktiskt taget viket geoogiskt underag som hest utom eror och starkt eriga andra jordarter. De förekomma ock ofta på hämarker och berghäar. På mjäa äro tahedar emeertid säsynta. Tahedar uppträda amännast på grus, sand, grovmo och grovkorniga (grusiga och sandiga) moräner. Som dyika jordsag äro de mest vattengenomsäppiga och ha den ägsta vattenkapaciteten, bi ståndorterna för många tahedar torra. Detta framgår av markprofiförhåandena; den s. k. skarpmarkspodsoen eer avpodsoen och den s. k. intermediära järnpodsoen förekomma i betydande utsträckning hos marker intagna av tahed. Många tahedar uppträda dock på marker, vika ingaunda kunna betecknas som torra, utan friska eer t. o. m. något fuktiga. Detta återspegas i markprofien, som kännetecknas av norma järnpodso resp. järnhumuspodso (se TAMM I940, s. I50 och I55). Tahedar uppträda enigt TAMM också på mycket oika marker medhänsyn ti mineraogisk sammansättning. Vissa tahedsmarker äro mineraogiskt rika, andra åter mycket fattiga, och mean dessa ytterigheter finnas aa övergångar. Inom södra Sverige äro de sparsamt förekommande tahedarna merendes strängt bundna ti mineraogiskt fattiga områden. Inom Härjedaens och övre Daarnas mineraogiskt svaga sandstens-, kvartsit- och por-

20 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN r fyrområden ha tahedar stor utbredning. Som i många av dessa senare tahedar sumpmossor fäckvis ingå i markbetäckningen och markprofien då är järnhumuspodso, kunna de vara ångt ifrån torra. Detta tyder starkt på att en mineraogisk svaghet hos marken också kan bidraga ti uppträdandet av tahedar. Ett mycket stort anta tahedar uppträda emeertid på marker, som varken äro särskit torra eer mineraogiskt svaga. Framför at gäer detta tahedar på vaniga moräner. Mean tahedarnas förekomst och kimatet finnes ock ett visst samband. Tahedar saknas såunda eer äro säsynta inom starkt humida trakter (t. ex. höjdägen). Tahedar på morän bi amänna norrut, ett förhåande, som J. E. WRETLIND (1931) vi stäa i samband med den norrändska sommarens reativa nederbördsfattigdom och med snösmätningsvattnets snabba avrinnande om våren ovan kvardröj ande tjäe. Kap. 2. Kvävegödsingsförsök I. Pan. Den gest gruppvuxna skarpa taheden stod för HEssELMAN som den för övre Norrand typiska, och han vade tidigt ut ett försöksfät med sådan tahed för att där söka få karhet i vad han såg som kärnfrågan: orsaken ti att uckornas många pantor håa sig så oväxtiga och icke komma någon vart. Fätet igger på sand vid Fagerheden i Norrbotten. HEssELMAN har beskrivit och avbidat heden (1910, s. 31 ff.) och några försök han gjorde där (1917 b, fig. g, IO, I5 och I6). De nya försök det här ska bi ta om ade HESSELMAN ut åren 1922 och 1924 het nära de gama, strax söder om kronojägarebostäet, invid och väster om vägen Fagerheden-Rokiden. Det är gödsingsförsök på små ytor, som under 13 somrar vattnades med kvävehatiga ösningar. Ti jämförese fingo andra ytor destierat vatten. Ytorna ades i en av hedens uckor, omgiven av medestora taar och enstaka granar (fig. r). Luckan var ka så när som på små oväxtiga tapantor, enstaka små granpantor och några margranar. Där var ågvuxen jung med något ingon och kråkbär. Marken skydes (aug. 1937) ti omkring 6o % av en matta av mest renav: Cadonia rangiferina, syvatica och apestris med insprängda stereoeauon paschae, Cadonia unciais och björnmossan Poytrichum funiperinum. Inom en hägnad ades ytorna i uckan utan annan ordning än att aa kommo att hysa en grupp oväxtiga tapantor. Det var kvadratmeterstara

21 558 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Fig. r. Foto O.,ANGLET I7 sept. I934 Yngre serien i gödsingsförsöket vid Fagerheden. Ädre serien såg ikadan ut och åg strax inti. Watered pats in ichen-pineforest at Fagerheden, 65"2o' at. N., 28 km (r7 mies) west of Piteå. cirkeytor. Runt varje sattes en ring av svartpåt 30 cm hög, som drevs ned i marken. Den skue noggrant märka ut ytan och håa pantornas rötter inom den, isoerade >>från omgivningen». Innanför ringen vattnades en gång i veckan från det tjäen hade gått ur marken ti sista september eer de sista åren ti sista augusti. Det bev under större deen av tiden omkring rs gånger om året. Varje yta fick ro iter vatten eer ösning för varje gång. Kontrpytorna fingo enbart vatten. Annars sattes ti vattnet 4 eer o, s gram per gång och yta av endera ammoniumsufat eer ammoniumnitrat; 4 g i rgzz års serie och o, s g i r924 års. Vardera serien hade atså 3 försöksed och hea försöket 6. Varje ed var dubberat, och hea antaet ytor bev rz. Den ädre serien försök började omkring ro juni rgzz och hö på ti 8 jui r934. Den yngre serien öpte från sutet av juni rgz4 ti sutet av augusti rg36. De totaa gödsegivorna kunna skattas som föjer i ton kväve per hektar. Ytor vattnade med... Vatten rgzz-34 års försök.... o r års försök.... o Sufat r,s6 0,30 Nitrat z,ss o,so

22 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFÖRSöK ÅREN Det är bra att ti jämförese ha reda på några siffror för hedens kvävehat och nederbörden vid Fagerheden. Prov av mymånen (=humusagret) från kvadratmeterstara ytor visade (HESSELMAN 1917 b, ko. 4-5 i tab. 4) föjande totaa kvävemängder i ton per hektar. I stor ka ucka o, ro Under ensam ungtal o, r r Under gruppvuxen ta... 0,25 Under tabestånd... 0,27 Icke ens under träden nå atså siffrorna upp ti den ägsta totaa kvävegivan på de gödsade ytorna, och de högre givorna äro tiotas gånger större1 än mymånens totaa kvävehat i heden utanför grupperna med ädre ta. Nederbörden har mätts upp i Fagerheden. Den var i medeta som föjer under två femtonårsperioder, i mm. Åren Juni-sept. Året 1go6-2o Åren Juni-sept Året 610 Med 15 vattningar per år gavs i försöket 150 mm vatten årigen. Det gör ett tiskott av i medeta 50 % av sommarens och 25 % av årets nederbörd, om man går efter den senare femtonårsperiodens siffror. Men den perioden hade högre nederbörd, och den jämte vattningen gör ett medeöverskott utöver den tidigare femtonårsperiodens nederbörd av 86 % för somrnaren och 56 % för året. Vattnet var destierat genom förtent kopparspira och vattnades ut med gavaniserade trädgårdskannor. 2. Utsag. Den ädre serien reviderades efter två månader (6/8 1922). Kväveytorna, som troigen då hade hunnit få så mycket kväve som svarade mot 6oroo% av mymånens hea förråd, stucko redan tydigt av genom tapantornas och särskit jungens mörkare (båare) gröna. färg och de nyutvuxna tabarrens större ängd (fig. 2). Däremot syntes ingenting på en iten bekgrön dvärgmarbuske av gran, som hade kommit med på en av sufa.tytorna. Från åren närmast efteråt ha inga anteckningar hittats. Men två akvareer (fig. 3) finnas, som visa att det 1923 bev ängre årsskott, bågrönare färg och ängre barr särskit efter den måttigare kvävegödsingen (med 1 Professor HEssELMAN har troigen icke haft den saken kar för sig. Koumnerna 8--g i hans tab. 4 (1917 b) äro feräknade, och de siffror i g/m2 han anför ur dem, s. 1240, äro i medeta omkring 2. s gånger för höga. 35 Medde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häfte 34.

23 560 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM sufat) och det icke minst hos granmarbusken, som stod bågrön med årsskott av frodig typ fyrdubbet ängre än förut. Vad som skrevs upp vid de föjande revisionerna 1925, 1928, 1930 och sutrevisionen 1934 är i korthet föjande. Den sufatvattnade granmarbusken var 1925 >>grön, men ännu ej i växtkraft», 1928 evande men >>dåig>> och vid försökets sut 59 cm hög men >>fu». Foto O. TAMM 6 aug. rgzz. Fig. 2. Yta vattnad med 14 kg/ha kväve i veckan, 2 månader efter första vattningen. De sist utvuxna barren hj. bivit ängre. First year's response of dwarfed pines to a weeky appication of I4 kg/ha (rz.s bs./a.) of nitrogen given as ammonium nit-;-ate and watered out. The youngest needes stand out by their greater ength, athough the pot had ony been watered since the midde of June. På en nitratyta hade 1925 kommit vackra nypantar av gran, men 1930 fanns endast en >>sämre>> kvar och 1934 ingen på den ytan och en enda inom aa fyra kväveytorna. A v tapantorna hade 1925 ingen enda >>mer bestämt reagerat i gynnsam riktning>>, och på de gödsade ytorna voro aa ädre tapantor döda eer döende 1928 och döda År 1934 funnas några evande nypantor. Den starka kvävevattningen gjorde först jungen frodig men tog sedan död på den och dödade också aven. På aa fyra ytorna var aven död eer

24 N/ ~ ar HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFÖRSöK ÅREN tfh tfha o (a9.. desu 19~3 O 13 tfha O t/ha Fig. 3 S. EKBLOM ad naturam pinxit. Takvistar från de tre försökseden i ädre serien vid Fagerheden, en grankvist från kväveyta och en från heden utanför. Twigs of pine and one of spruce from pots watered since }une, 1922, and a type twig of spruce from outside pots. Treatments are indicated by yeary totas of nitrogen in waterings (metric tons to the hectare).

25 562 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Fig. 4 De sex ytorna i års gödsingsförsök vid Fagerheden. Kvävegivor, t/ha sammanagt under The younger set of pats at Fagerheden, watered during the 13 summers of row, 0.3 tjha; bottom row, 0.5 tjha (metric tons to the hectare,

26 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN Foto O.,ANGLET 25 aug i ordning uppifrån och ned (ikadant på bägge bidsidorna): o t/ha, 0,3 t/ha och 0,5 hea tiden (r3 somrar). They have received, in a, the foowing approximate amounts of nitrogen: top row, none; midde making roughy ten times as many hundredweights to the acre).

27 564 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM döende 1925, och 1928 var det ikadant med den förut frodiga jungen, som hade börjat fäckvis dö I stäet komma björnmossor in (funiperinum och commune) och bidade 1930 frodiga mattor på ett par ytor (en av vardera saget). Men 1934 var också björnmossan död eer döende. Försöksutsaget i års serie har i anteckningar skrivna 1934 och 1937 sammanfattats på föjande sätt. Ljung såvä som ta- och granpantor reagerade i början kraftigt positivt, men ösningarnavoro för starka, skotten bevo övergödda och fröso ihjä1. För ta speade också snöskytte en ro. In kommo björnmossor, men då också de dogo, ades försöket ner. I serien med måttigare kvävegivor ( ) var utsaget enigt anteckningarna föjande. På gödsade ytor syntes tapantorna 1925 >>något ehuru obetydigt» eer >>kanske något» bättre, och 1928 var överevande ta >>möjigen gynnad>>. År 1930 funnas på en sufatyta 8 >>små vackra>> tapantor, på den andra en större >>dåig>> och på en av nitratytorna 5 större och mindre, som icke fingo något betyg. År 1934 kaades pantorna på den ena sufatytan >>väbidade>> och >>vackra med hänsyn ti att de växa på en hed>> och syntes >>ova god utvecking>>, och den ena nitratytan hade 4 >>vackra>> pantor. Men aa pantor visade >>ännu en ångsam utvecking>>. Vid sutrevisionen år 1937 funnos ide småpantor (>>vackra ettåriga>>; >>ett fåta smärre>>; >>tre smärre>>; >>spridda tapanton>), och utsaget bedömdes så: >>otviveaktigt positiv reaktion för kvävetiförse, men ej så mycket att tapantorna utvecka sig ordentigt». Däremot funnas på en av de ogödsade kontroytorna 5 >mngtaar av medemåttig växt» (fig. 4). Det var på yta 2, nära en ta (se fig. r). Av gran antecknades 1930 på en sufatyta en >>större>> panta och på två andra av de gödsade ytorna r-2 granpantor utan omdöme. Om den större pantan skrevs 1934: >>dåig gran bättre>>. Fig. 4 visar hur den såg ut Jämte den tycks då inom ytorna ha funnits endast en >>reativt vacker» granpanta i kanten av den ena nitratytan. Risen frodades på de gödsade ytorna. Särskit jungen bev högre och tätare och bommade rikare än runt omkring, medan aven gick tibaka. På sufatytorna fanns 1934 en vacker, mörkgrön, jämn jungmatta med ingon och kråkris insprängda, och den var kvar 1937 (fig. 4). På nitratytorna hade den frodiga jungen redan 1930 börjat dö, och 1934 hade den dött ut i mitten på ytorna. På den ena ytan hade i stäet kommit en sväande björnmassmatta (commune), som ännu 1937 såg >>fut ivskraftig>> ut. 1 Ordagrant: >>dogo ut genom förfrysning>>; >>så övergödda att de dödades av vinterköden>>. Inga tecken ti frostskador nämnas, och i ordaagen igger nog en tokning, som kanske icke är den enda möjiga, jämför kapite 4

28 HENRIK HESSELMANS T ALLHEDSFöRSöK ÅREN Mätningar 1937 av risens höjd på och runt de gödsade ytorna gåvo föjande siffror: Kvävegiva, tonfha... o 0,3 0,5 Ljungens höjd, cm... Z9±I, ±1,4 Lingonrisets höjd, cm... 7±0,4 I0-13!7±0,8 Om de enbart vattnade, ogödsade kontroytorna finns i den ädre serien ingenting skrivet som tyder på någon ändring, men i den yngre hade 1934 avar och devis jung börjat dö, och 1937 var på bägge ytorna a eer nästan a av borta utan att någonting annat hade kommit i stäet. Efter försökets sut togos Z5f mymånsprov, ro stycken från var yta i r9z4-36 års serie och två ikadana satser i heden utanför ytorna. I proven bestämdes ph och (efter hopsagning av proven fem och fem) humusens hat av totakväve och samiakösig kak. Föjande siffror erhöos: Ntot Ca O so promie promie ph Orörd hed under av... r z; IZ 3; 4 3,6±0,04 Orörd hed under jung... rz; IZ 3; 3 3,6±0,04 Kontroyta r (vatten)... r z; II 3; 3 3,8±0,04 Kontroyta z (vatten), invid en ta... I4; IZ 6 6 4,o±0,o7 ' Sufatyta r (0,3 tjha N)... r- J> I4 z; 3 3,5±0,03 Sufatyta z (0,3 tjha N)... I4; r6 z ' 3 3,5±0,03 Nitratyta r (0,5 tjha N)... IJ; I7 3; z 3,8±o,o5 Nitratyta z (o, s tjha N)... r6; r6 3; 3 3,5±0,04 Enigt siffrorna var humusens kvävehat något högre på de gödsade ytorna och högst på nitratytorna, där kvävegivan hade varit 67 % större än på sufatytorna. I kakvärdena märks en tendens ti ägre basmättnad hos humusen på gödsade ytor. I ph-värdena är tendensen minskad surhet på de enbart vattnade ytorna och ökad surhet på sufatytorna. Ökad surhet i jorden är en vanig föjd av gödsing med ammoniaksater av starka, i j orden varaktiga syror. 3 Tokning. Den starka ökningen av barr- och skottängder strax i början i den ädre försöksserien tedde sig som ett bevis för att HESSELMAN (1917 b, s. rz65) hade rätt, då han såg brist på kvävenäring som»huvudorsaken ti pantornas. dåiga utvecking på de öppna partierna i tahedarna)>. Men snart nog började gödsingen verka menigt. Det kan ha varit en direkt giftverkan, ty kvävegivorna bevo med tiden omåttigt höga. Den starka och ensidiga

29 566 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM gödsingen kan också ha skadat på annat sätt, jämför kapite 4, där en möjig skadeverkan dryftas. Men icke heer i den yngre serien med måttiga kvävegivor kom det väntade ].tsaget fram. Här voro kvävegivorna endast omkring kgjha om året, så att riskerna för aberämade verkningarvoro mindre och i början troigen små. Ändå bättrades trädpantorna adrig så att det var mycket att fästa sig vid. De mest utveckade ungtaarna tunnos ti sut på en yta vattnad med enbart vatten. Måhända hade utsaget kunnat bi ett annat, om snöskyttet hade kunnat håas borta. Ser man frågestäningen rent näringsekoogiskt, är här en störande fekäa. Men ti tahedsuckornas ekoogi hör snöskyttet med. Det vore rent fe att söka utesuta det, ifa man vi åt heheten. Snöskytte må ha haft större eer mindre de i försökens utsag. De torde ändå få anses visa, att vad som hindrade den gama tahedsuckans pantor från att komma någon vart icke var enbart brist på kvävenäring. Om man granskar revisionsanteckningarna om de gödsade ytornas taoch granpantor i den yngre serien, kan man nog icke komma ifrån att brist på kvävenäring också rent näringsekoogiskt måste betyda mindre jämfört med andra hämningar än vad det en tid såg ut. På samma gång tyda försöken som hehet och i nästan varje detaj på att det fattas pantorna band annat kvävenäring i sådana gama tahedsuckor som den där försöken ades. Mean första årets eer de ara första årens utsag i den ädre serien och aa de föjande årens i bägge serierna råder en viss motsägese. Orsaken kan vara, att de stora satgivorna i den ädre serien genom jonutbyte gjorde annan växtnäring ur mymånens förråd åtkomigare för växterna och därigenom för en kort tid verkade som en fugödsing snarare än som en ren kvävegödsing så som meningen var. Om året gavs i den ädre serien 6oo kg/ha ammoniumnitrat eer ammoniumsufat. Det gör, i ordning, och omkring 9 roo gramekvivaenter ammoniak och ika många gramekvivaenter syra per hektar och år. Hea ammoniakmängden svarar mot exempevis omkring kg/ha kai per år. Så mycket kai skue ha frigjorts genom basutbyte, om hea ammoniakgivan hade kunnat gå in och tränga ut kai där det förut satt. Redan med de femfat mindre givorna av samma sater i den yngre serien visade sig en tendens ti mindre basmättnad i mymånen efter försökets sut. I den ädre serien gjordes inga sådana bestämningar. De åga kak- och ph-värdena i heduckans tunna mymån på och utanför ytorna tyda på starkt omättad humus. De festa siffrorna igga nära bottenrekorden i hea HEssELMANs stora materia av anayser (1926, fig. 9

30 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN och ta b. 6). Det taar i sin mån för att det feas tapantorna b. a. mineranäring. Men kanske var när at kommer omkring orsaken ti pantornas oyckor på de gödsade ytorna ingenting annat än den frodighet HEssELMAN gaddes åt och tog som tecken på att tahedspantorna mest av at ida av kvävehunger. Deras rotkvot kan ha bivit farigt iten, jämför s. 6o8-6o9. På kontroytorna skue man se hur enbart vattning verkade. Man bör också tänka på rotskärningen genom de nedsagna påtringarna. Men tarötter torde ha vuxit in igen, ty 1934 fanns pepparsopp och sandsopp i björnmassmattan på nitratyta r, som då saknade tapantor. De år 1937 i yngre serien bestämda ph-värdena äro kanske för båda kontroytorna högre än hedens och kunde tyda på en amän tendens ti ändring i den riktningen. Den ena kontroytan var vid samma tid het oika. Den hade dubbet så kakrik humus som heden utanför och mindre än hava vätejonkoncentrationen. Samma yta hyste de mest utveckade pantorna i hea försöket (fig. 4). Håpunkter saknas för att avgöra om här röjer sig något samband. Ytan åg närmast taen (fig. r). Oväntad var avdöden på bägge kontroytorna i den yngre serien. Det var )>sannoikt på grund därav att parceerna vid vattningen under mycket torrt väder stått under vattem>, trodde HESSEL MAN Man kan också och kanske here tänka på förgiftning av de känsiga avarna genom koppar från destiationsapparaten (jfr CARSTEN OLsEN 1939) eer zink från vattenkannorna, som mot sutet torde ha varit i dåigt skick, då de ära ha varit sönderrostade när de avskrevos år I Orsa finnmark har mossan dött i en skarpt avsatt rand under ett trådstängse i skogen, icke överat, men på stäen där man kan räkna ut att det droppar iband från tråden. Och det finns ager (t. ex. spirogyra-arter) otroigt känsiga för sater av koppar och andra tungmetaer. Den bekante schweiziske botanisten NÄGELI kunde på sin tid icke tro, att metaens moekyer kunde räcka ti och finnas med överat där de våade agernas död, och han kände sig tvungen att stäa upp en mycket djärv teori för )>die oigodynamischen Einwirkungem> för att förkara saken. Band professor HESSELMANS papper om det här försöket åg ett med siffror från ett het annat försök, som är av intresse ti kompettering och jämförese, då det var stort uppagt med ro gödsade och ogödsade ytor och gav ett kart utsag för en mycket måttig kvävegiva, r6,s kg/ha. Det är ett gödsingsförsök med chiesapeter på ges tahed (med gama stubbar) mean Hornberg och Murkafors på storandets kronopark i Gäivare socken. Det gjordes av jägmästare B. E. ANDERssoN år 1933 i september. Nästa år bev barrens torrvikt dubbet och barr- och skottängden procent större än utan gödsing, se tab. r. Hur det bev sedan har förre krono-

31 568 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Tab. I: Jägmästare B. E. ANDERSSONs gödsing med 100 kg/ha chiesapeter på ges tahed sept. 1933, krp. Storandet. Medevärde för gödsade och ogödsade pantor och för barr (zo per panta). Effect of roo kgfha nitrate of soda on dwarfed seeding pine in an open ichen-pineforest at 66 26' at. N. Averages for 7+8 pirres and r4o+r6o needes from area fertiized in Sep and from area not fertiized. Barrens A verage neede Y t a År Toppskott Pot Y ear Leader Längd Torrvikt Length Weight dry O gödsad... {!933 Check mm mm mg sr 22 7!934 6r z6 7 Gödsad... {! !934!07 Fertiized jägaren J. F. SuNDBERG i Mårdudden varit vänig att taa om i brev mars I945: >>Resutatet syntes mycket ovande de två första åren. Toppskott var ungefär ika andra året som första med ånga kraftiga barr och ängden ungefär samma som året förut. Ljungen på marken bommade rikigt, och det hea såg vackert ut. Tredje året bev toppskotten inte ängre än på den ruta som ej gödsats, och markvegetationen såg tynande ut. Snöskyttet angrep pantorna på den gödsade areaen mer än på den ogödsade. När 4 år gå t t, syn tes ingen skinad. Barr och toppskott var korta som på ogödsad area.>> Satmängden i jägmästare ANDERSSONS försök var I ZOO ekvivaenter per hektar, medan den i BESSELMANS försök var omkring IOO Efha om året i ädre och omkring Isoo-I 8oo Ejha om året i yngre serien. Risken för opåräknad mineragödsing genom jonutbyte var i samma mån mindre. Samtidigt var utsaget starkt iksom det var i början i HESSELMANS ädre serie, medan det var rätt osäkert i hans yngre serie. Jägmästare AN DERssoNs försök synes därför ge ett bättre bevis för att oväxtiga tahedspantor ida av brist på kvävenäring. Men vad ti sist hade kunnat vinnas genom enbart kvävegödsing kan försöket icke säga någonting om, då gödsingen icke gjordes om. Man bör samtidigt minnas utsaget i ett odingsförsök av HoLMGREN (Igii, s ). Den röda färgen hos en de av hans pantor (vuxna i jord från tahedsucka) kunde tyda på brist på något annat än kväve, kanske fosforsyra. I samma riktning peka HEssELMANs växthusförsök (I927). Intet av försöken har het karat upp ens den rent näringsekoogiska deen av frågan. Vi man söka göra det, räcker det icke med enbart kvävegödsing, hur den än ordnas, utan man måste göra panmässiga försök med oika givor av de viktigaste växtnäringsämnena kombinerade på oika sätt.

32 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFÖRSÖK ÅREN Kap. 3 Kahuggning, hackning och kösning. I. Pan. Under några år syntes intet utsag för enbart kahuggning inom den gesaste och sämsta deen av taheden vid Fagerheden, men där hygget hade hackats sågo pantorna ovande ut, om de hade skonats av hackan (HEs SELMAN I9I7 b, s. I och I266-67). Fem år senare hade biden ändrats. >>Pantorna börja komma i gång>> skrev HEssELMAN på ett foto av den ahaekade deen av hygget, tagen i augusti I922, och på biderna gör den deen med sina mindre men jämnare och vackrare pantor ett vä så gott intryck som den hackade deen, där pantbeståndet ser ojämnt ut ti form och växt. Det var tid att göra nya försök för att se om markberedning är så verksam och brukbar på tahed som det tycktes finnas skä att tro. År I924 satte HEssELMAN i gång med det i rätt stor skaa på kronoparken Åheden nära Vinden. Panen finns redovisad under nr i Meddeandena samma år (2I: 343) i en tabe över skogsavdeningens nyutagda provytor. Serie 638 igger på ett kahygge från I92I och serie 639 i beståndet inti, jfr fig. s. I varje serie är det sex ytor so X so meter behandade enigt föjande försökspan. Yta Behanding I Marken ristad i ränder med Komodin-pog och sådd med björkfrö. II Marken obehandad. III Marken ristad i ränder med Komodin-pog. IV Marken hackad över hea ytan och sådd med björkfrö. V Marken devis hackad, i rutor. VI Marken hackad över hea ytan. I ingendera serien bev det några spår efter björksådden. Därför kunna ytorna I och III anses ika behandade och ikaså ytorna IV och VI. Y ta 638: I tycks ha sopats, kanske för att den tedde sig som en onödig dubbering av 638: III, kanske för att den kom att igga vä inkämd mean beståndskanter (i en anteckning taar professor O. TAMM år I932 om en 7 m sterizon utmed beståndet vid ytans västra gräns). Ytan 638: II strax inti med obehandat hygge har tagits med vid pantrevisionerna, men annars kom den hehackade areaen på hygget (ytorna 638: IV och 638: VI) mest att jämföras med vad som åg närmast väster därom, d. v. s. med ytorna 638: V och särskit 638: III. Marken är mean fårorna eer rutorna obehandad, så att prov ha kunnat tas där ika gärna som på yta 638: II. Prov

33 570 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM t i I Vinden * ** ** * * * ** ** * ** ** * * ** * * " ** *. *.. * *..** * *,... * *** * * * * * * c * * * *** * * ** ** 3 ro Q) o * * ** * * * * * * * * * * * * ** * * ** ** * * * * ** * * * * * * * *** * * ** ** * * * ** * * * * * * **** * * * ** * * * * * ** * * * ** * * ** ** * ** ** *# ** * ** Fig. S O m Grov kartskiss över en de av kronoparken Åheden vid Vindeäven (en havmi SSO om Vinden) med 1921 års kahygge och försöksserierna 638 och 639. Rough sketch map of part of the crown forest Åheden at 64 9' at. N. (on the river Vindeäven) showing ocation of pots in and outside area ceared in In both series aike, the campartments were treated as foows. IV and VI: Soi hoed a over the pats. V: Soi hoed in sma spats ony. I and III: Soi party ripped using a forest pough. II: Soi undisturbed. ha också tagits från ytorna 639: VI och 639: V strax inti i beståndet. Proven ha syftat ti föjande jämförese. Prov från yta nr Försöksed 638: IV Mark å I9ZI års hygge hackad I : III (mean fårorna) Ohackad mark å I9ZI års hygge 639: VI.... Mark under bestånd hackad I : V (mean rutorna) O hackad mark under bestånd På samma tahed hade professor TAMM att göra år I932. Han gick b. a. en inje, som kom att skära tre av ytorna i serie 638. Heden i dess hehet kaade TAMM i sina anteckningar >>skarp tahed å medegrov sand>> med >>tabestånd des ädre än senaste brand, des yngre>>. Ädre taar voro upp ti I35 år gama, yngre omkring 8o år. Men i närheten av försöket syntes

34 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN inga taar ädre än branden, och beståndet kaades >>vackert medeåders tabestånd, tätt, något garat» eer >>vackert bestånd, goda taar» eer >>vackert parti av heden». TAMM samade också siffror för sandens grovek inom ytorna i serie 638. Han gick II hundrametersinjer och tog 7-8 prov på varje från 30 och 6o cm djup. Med värdena för den sopade ytan 638: I borttagna fördea sig hans siffror så som tab. 2 visar. Tab. 2. Tahedshygget på kronoparken Åheden med ytserien 638. Fördening i grovekskasser av O. TAMMs sandprov från två oika djup. Distribution of soi records from ceared area at Åheden according to size of partices. Djup Depth cm Anta prov med sand av kornstorek N umber of jigures recording the sizes <o.zs mm >o.zsmm >o. s mm ~~: : : : : : : : : ~~ ~~ ~~ I prov tagna jui 1932 från tahedens mymån bestämdes ph ti 4, I >>Öppet avparti>> och 4,3 under >>sutet tabestånd å hed>>. Andra siffror igga mycket ägre, se tab. 3. T ab. J. Anayser av mymånsprov från hackad och ahaekad mark på tahedshygge och tahed, kronoparken Åheden (ytorna 638 och 63g). CaOso = samiakösig kak, Ntot = totakväve, Nmob/3rn = ammoniak- och nitratkväve efter 3 månaders agring. Data on sampes of hurnus ayer from ichen-pine forest variousy treated at Åheden. Ca0501 =ime extracted by ammonium choride, Ntot =tota nitrogen, Nmob/3m = = nitrogen present as ammania or nitrate in sarnpes stored 3 months. O. M. = arganie matter as determined by oss on ignition. Hu- I promie av humushaten Behanding av bestånd och mark Piov tog' mus ph To I ooo parts of O. M. Treatment of stand and of soi Sampied O. M. r % CaOso Ntot \Nmob/3m Sep I2 I8. O Hygge från I92I, hackat I J une I5 0.8 Ceared in rgzr; soi hoed in r924 '3I J une 3 9 I p: '3I O et. 4 3 I9 7 I9. I Sep. 4 I 37 II I6 r. s Oh.okad -k pä '9" åm h yggj J une 4 0 I3 5 I3 O. I Ceared in Ig2I; soi not hoed ' 3 I J une 3 8 I5 - - O. I '3I O et O. I Bestånd; hackat I '3I J une - stand ejt; soi hoed o.s f'3i J une Bestånd; ahaekad mark... \' - 3 Oct I6 Undisturbed - o. s 4 0 I4 -

35 572 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM 2. Utsag. I serie 639 har ingen pantrevision gjorts, vä därför att ingenting har funnits att revidera. Av markberedningen under bestånd har icke heer kunnat spåras någon som hest verkan i de tagna jordproven (tab. 3) eer i odingsförsök med ta i mymån från oika ytor (tab. 9). På hygget gingo tapantor snart upp i mängd utanför ikavä som på de hackade eer pöjda ytorna. Det framgår b. a. av fotografier och av de anteckningar TAMM gjorde ängs sin inje tvärs över ytorna. Han skrev t. ex. i vinken mean ytorna 638: II och 638: III: >>Pantor, som gå upp i tämigen tätt förband, iksom på försöksfätet». År I930 skrev HEssELMAN om den hehackade areaen: >>Ljungen har vid bearbetningen med hacka dödats, men enstaka uppträda nya, unga jungpantor.>> Enstaka åg Saix ivida sågs >>å den bearbetade heden», där också fäckvis funnas små mattor av Poytrichum iuniperinum och piiferum. På ett stäe sågs i björnmassmattan mjöke (Chamaenerium). Hackningen förstörde också mängder av tapantor, och den gav enigt vad TAMM såg I932 >>Upphov ti en färsk uppfrysningsstruktur: småknottrig yta på den ej fut vegetationskädda minerajorden.>> Så gjorde också pöjningen i de ränder pogen hade ristat. Enigt en siffra i tab. 3 har humusen kanske bivit kakrikare på hygget. De andra siffrorna i tabeen torde icke ens kunna sägas antyda några ändringar våade av huggning eer markberedning. Den åga ph-siffran för orört bestånd bör jämföras med den nyss omtaade, o,8 enheter större. Tab. 4 Hacknings- och pöjningsförsöket 1924 (yta 6g8) på 1921 års tahedshygge, kronoparken Åheden. Tapantor per ar vid 1929 års revision och procent högre pantor. Seeding pine recorded in 1929 on area ceared in 1921, stirred or not in 1924, in ichenpine forest at Åheden. Försöksed T reatment Pantor per ar Seedings to the are % pantor minst 20 cm Aa Minst 20 cm 20 cm or over, per cent In a 20 cm or over Hehackat... { Soi hoed 294 Ruthackat Soi hoed in spots Komodinpöjt Soi party ripped Orört hygge... i Soi undisturbed

36 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN År 1929 gjordes en 6 % och 1931 en 20 % bätestaxering av pantuppsaget på ytorna 638: II-VI. En bearbetning av 1929 års taxering åg färdig, och siffror ur den ha stäts ihop i tab. 4 År 1929 mättes också barren på omkring var hundrade panta inom taxeringsbätena, se tab. 5. Taxe- Tab. 5 Hacknings- och pöjningsförsöket 1924 (yta 638) på 1921 års tahedshygge, kronoparken Åheden. Provpantornas fördening efter barrens medeängd vid 1929 års revision. Distribution in casses, according to ength of needes, of sampe specimens of seeding pine coected in 1929 on area ceared in 1921, stirred or not in 1924, in ichen-pine forest at Åheden. Försöksed T reatment Hehackat... { Soi hoed Ruthacka t... ~{ Soi hoed in spots Komodinpöjt... { Soi party ripped Orört hygge... { Soi undisturbed, 1 Argång Gr?wn tn '28 '29 '28 '29 '28 '29 '28 '29 Barrängd, mm Length of needes, mm -; ~~~~~~~~~1==1= = =i~ ~!--; ~i= -;J~ Tab. 6. Hacknings- och pöjningsförsöket 1924 {yta 638) på 1921 års tahedshygge, kronoparken Åheden. Tapantor per ar inom oika höjdkasser enigt 1931 års revision. Fine seedings to the are in different height casses recorded in 1931 on area ceared in 1921, stirred or not in 1924, in ichen-pine forest at Åheden. H ö j d kasser (cm) Height casses (cm) Försöksed T reatment..;- O>..;- O> j O>..;- Hehacka t r{r~j Soi hoed, o N..;- ('.. O> Ruthackat...! II6 28 Soi hoed in spots Komodinpöjt r8 761 Soi pa.rty ripped >< o >< ~~ >< v o V) o V) Is h A I >< N V) ('.. o >< J5 86 Sr II2 IOI 35! i II Orört hygge ! I 7!8 468 Soi undisturbed

37 574 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM ringsresutaten för 1931 ha deats upp på höjd- och växtighetskasser och redovisas så i tab Tab. 7 Hacknings- och pöjningsförsöket 1924 (yta 6g8) på 1921 års tahedshygge, kronoparken Åheden. Procent skadade och döda pantor inom oika höjdkasser vid 1 93 I års revision. Injured or dead seedings in different height casses on area ceared in 1921, stirred or not in 1924, in ichen-pine forest at Åheden. Percentages, recorded in Försöksed T reatment < 10 H ö j d kasser (cm) Height casses (cm) 10~ i Hehackat... { Soi hoed Ruthackat ' 5 5 oi hoed in spats Komodinpöjt..., Soi pa.-ty ripped ', ' Orört hygge Soi undisturbed Ännu efter sju år äro pantantaen i de festa höjdkasser ägre och i de ägre kasserna mycket ägre på aa de andra ytorna än vad de äro på den icke markberedda ytan. I gengäd är där i de ara högsta kasserna en tendens ti högre pantanta på markberedda ytor. Men på samma ytor är där just för något större panthöjder också en tendens ti starkare avgång genom snöskytte och skador än på det orörda hygget. Kart bättre voro år 1931 på hygget de hackade och kösta ytorna, särskit de hehackade, i fa man dömer efter pantantaen i oika växtighetskasser, se tabe 8. Fig. 6 och 7 visa hur hygget tog sig ut sex år senare på ömse sidor om gränsen mean hebackat och ruthackat eer Komodin-pöjt. Fera bider från samma hygge har BJÖRKMAN (1945). De stamma från den hehackade deen. Ett mymånsprov från hackad yta i serie 638 och ett från orörd mark i samma serie voro med år 1930 i professor HEssELMANs odingsförsök i växthus, som hittis mycket itet har kommit ut om i tryck (HESSELMAN 1927 och 1939 b). Jorden från den hackade ytan gav av aa jordarna i försöket de största tapantorna, bättre t. o. m. än en hyggesjord från Jönåker, den

38 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN Tab. 8. Hacknings- och pöjningsförsöket 1924 (yta 638) på 1921 års tahedshygge, kronoparken Åheden. Tapantor per ar inom oika växtighetskasser vid 1931 års revision. Fine seedings to the are in different growth casses recorded in 1931 on area ceared in 1921, stirred or not in 1924, in ichen-pine forest at Åheden. Försöksed T reatment Årsskottet, cm Growth in I9JI) cm Summor Totas Hehackat... [{r~; ;~ 1 ~~ 1 Soi hoed r ~~ ~ 1 ~ ~~~ ~:~ Ruthacka t J 1 61 r r S oi ho ed in spats '1 Komodinpöjt... r 223 I 72 r Soi party ripped o o Orört hygge S oi undist~trbed 1071 IO I O O 1498 II9 Försöksed T reatment Hehacka t... { t Soi hoed 4 Ruthackat... 1 Soi hoed in spots Komodinpöjt Soi party ripped Orört hygge... Soi ttndisturbed Tiväxt , cm Growth in rg2g-3r, cm r ~ ~ r r 310 I I o o o Summor Totas ~~ > ~ ~ r;~m II3 som HESSELMAN under många år brukade som )>infektionsjord)>. Men jorden från orörd mark på tahedshygget gav kena pantor, band de sämre i hea försöket. Nästa år voro mymånsprov från hackad och ahaekad mark i bägge serierna (638 och 639) med i växthusförsöken, som den gången skördades tvååriga. Tab. 9 visar utsaget för tahedsproven och i sammandrag för proven från annan skogsmark i samma trakt. Aa tahedsproven gåvo nu särskit frodiga pantor, de från hackad och ahaekad mark under bestånd ika vä som de från hackat och ahaekat hygge. 36. Medde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häfte 34.

39 576 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Fig. 6. Foco O. LANGLET 6 sept Ti större deen orörd mark på 1921 års hygge, kronoparken Åheden. Taget mot väster från gränsen mean 638: III+ V och 638: IV+ VI, jfr fig. 5 Åheden, main western part of area ceared in 1921 (638: III+ V in Fig. 5). Soi stirred in part ony, mosty undisturbed. 3 Tokning. För att sätta iv i tahed är enigt försökets utsag hackning, kösning och dyikt mindre att hoppas på än vad det en tid såg ut. Sådant har ingen märkbar verkan haft där beståndet är kvar. På hygget kunde en gynnsam verkan spåras av markberedning. Men med eer utan den bev pantuppsaget efter kahuggning rikigt och växtigt. sterizonen på hygget ängs beståndskanten visar, att det icke är nog att skaffa marken och pantorna jus och att icke ens på en så godartad tahed som Åhedens trädpantorna kunna komma någon vart där marken behärskas som förr av ädre träds rötter. Därav föjer icke att huggningen verkar så gynnsamt som den gör enbart genom att ta bort en eer annan hämning sådan som beskuggning eer konkurrens om tigängig näring. Tvärtom måste huggningen också verka som en direkt gödsing, d. v. s. så att näringsfödet tifäigt ökas. BL a. dödas i marken en he de unga och näringsrika växtdear på en gång iksom vid gröngödsing (RoMELL

40 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN Fig. 7 Foto O. LANGLET 6 sept. I937 Hehackad mark på igzr års hygge, kronoparken Åheden. Taget mot öster från samma stäe som fig. 6. Åheden, eastern part of area deared in rg2r (638: IV+ VI in Fig. 5). Soi hoed in r924 a over the area between the camera and the od stand in the background och 1935). Dessutom bör omsättningen kunna gå fortare än förut, när konkurrensen om vatten och näring bir indrigare och därför vikoren bättre för nedbrytningsorganismerna, såsom närmare ska dryftas i kapite 4 Mymånsprov från den orörda taheden ika vä som från hackat eer ahaekat hygge ha visat sig kunna redan under första och andra året ge rekordskörd av övergödda tapantor. Den svarta tahedsmyan hoprakad tisammans med den översta sanden och vattnad kan genast vara färdig att frige nog och över nog av växtnäring för tapantornas behov. Det tarvas ingen ångsam omvanding och troigen ingenting annat heer än att det naturiga fattigkompexet rivs sönder och vätan hås nog hög. Att den extra sandinbandningen skue vara det avgörande och viktiga var adrig annat än ett antagande i brist på bättre. Man måste fråga sig hur växtnäring och särskit kvävenäring så ätt och hastigt kan bi fri ur den hoprakade tahedsmyan, där det icke ser ut att finnas mycket mer än sand och högmutnade svarta myämnen. I dem borde enigt a erfarenhet kvävet vara >>hårt bundet», såsom det har brukat

41 578 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Tab. 9 Skörd av tvåårig ta sådd 1931 i sandbandad royirnån från tahedshygge, tahed och m ossrik skog i trakten av Vinden. Medefriskvikt i gram per kruka och panta. Two years' yied of Scots pine grown from seed in sand mixed with humus from the ichen-pineforest at Åheden variousy treatedand from softwoodstands of other types near Vinden, 64 o 12' at. N. A verages of fresh weight in grammes to a pot and to a seeding. Bestånd, mark, behanding Stand, soi, treatment Medeskörd per kruka A verage yie d to a pot Pantornas medevikt~ A verage seeding Med rötter Utan rötter Med rötter/utan rötter Without Without Roats and a the roats Roats and a the roats Hygge (1921) hackat z ::;: Ceared; soi hoed ~ ~ : Ohackad.mar. k på hygget d. ~ Ceared; soi not hoed ~ "t Bestånd; hackat f-< ~ Stand ejt; soi hoed.~ ::; Ohackad mark under bestånd! 28 r6 9 stand and soi undisturbed Skog på brännor (1853, 1878, 1917?) ro Good stands; soi earier b1trnt over Vanig båbärsskog... 7-ro 4-5 r o.s-o.7 Stands of common Vaccinium type 1 heta. Kanske kommer den hastigt frigjorda växtnäringen i proven av tahedsmya i första hand från färskt växtmateria dödat vid provtagningen (t. ex. mykorrhizor med tihörande myce; märk hur rikigt man ofta kan pocka sopp på tahed!). När huggningens goda verkan kan något höjas genom sådant som hackning eer kösning, så torde det numera igga närmast ti hands att toka det först och främst som en verkan av adees samma sag som huggningens och provtagningens. Det viktigaste skue i så fa vara att döda markvegetationen, och det kunde man göra ika vä med korat och kanske biigare än med hacka eer skogspog. En annan sak är vändpöjning, som kan göra vikoren bättre i myan b. a. genom att ge den skydd mot torka. Den saken ska något dryftas i kapite 4 Det är säkrast att tis vidare icke räkna kvävehaten i tahedens högmutnade myämnen som någon tigång. Men det finns speciaister, som ha verktyg för att bryta sönder den svartfärgande strukturen. Den är troigen kinoid och har direkt de i att kvävet sitter så fast (i en kinonimidbindning ik den i aniinsvart eer i kinangarvat äder, enigt vad b. a. SANTE MATTSONs arbeten tyda på och prof. ERDTMAN muntigen har givit speciaskä för). En de svampar beka påtagigt marken där de gå fram med sin I

42 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSÖK AREN r front. De verka ofta tydigt gödsande (jfr RoMELL 1939 b, s ), och det kan gott bero b. a. på att de kunna komma åt de mörka myämnenas kväve och sätta det i omopp. En rad sådana markvitrötar ha den sista tiden odats vid försöksanstaten. Aa ha trivts dåigt vid större surhet än ph 4 Men det finns markvitrötar också i tahed. Just på Åheden ha setts stora fäckar med bekt mymån. Grundig bandning av myan med mycket minerajord,. hest djupare ager, kan tänkas gynna markvitrötarna genom att ändra ph. Kanske kan vändpöjning gagna på så vis ika vä som genom att något höja mineranäringsnivån. Kap. 4 Rotskärning med eer utan hackning. r. Pan. HESSELMAN hade förut (1917 b, s. IZ49--IZ5o) icke iått något utsag i ett enket rotskärningsförsök han gjorde i en stor tahedsucka vid Fagerheden. Han trodde därför icke på de ideer AALTONEN kom med om rotkonkurrens på tahedar. Men för att sätta dem på rättvist prov ade han år 1924 ut ett. rotskärningsförsök i en tahed mer ik dem AALTONEN mest hade tänkt på. Det kompetterades år 1932 med ännu ett. Bägge försöken ades i tahedsbestånd nära Vinden, det första vid ett stäe kaat Åheden på Svartbergets försökspark, det andra på kronoparken Åheden. Tab. ro. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden och på Åheden. Mekaniska anayser av sanden. Mechanica anayses of soi from the trenched pats at Svartberget and at Åheden. Fractions: internationa, based on ATTERBERG. sten och Sand Pats Yta grus Coarse Mo Mjäa Ler Pace P at Grave sand Fine sand Sit Cay % % % % % Svartberget... - o 3 8s IO 2 Åheden... I I I o Åheden I o På Svartbergsheden är marken ti 70 % grovmo. Om beståndet säger ett exkursionsreferat 1937 (av PER BJÖRK om icke av HEssELMAN sjäv): >>En avrik, ungefär zoo år gamma taskog med höjder från ro ti rs meter. Grenarna på den gama taskogen nå ofta ned ti eu par meter ovan marken och äro avbehängda. Tapantor av höjder från I ti 5 meter, men ofta rätt gama, förekomma rikigt.>> Jämte tauppsaget finns sparsamt gran och björk. En he de tastubbar finnas, ovisst hur gama, men inga från. senare år. Här ades 1924 i uckor med tauppsag fyra omkring r ar stora

43 580 LARS-GUNNAR ROJVIELL OCH CARL MAL\ISTRö~I r-r--- '.: :' L ' j. J : ~i~ H i J ~. '"12 r ' L ~ ' ~.... " ".. \'/ton 1om Map Rotskärnin~sfö rsö ken på Svartber~s -heden o 60cm Taar..., Pi= TrencJu.ns and so i warang a Svartberget Björk o BU.ct. " ' TeUstamm<r e Sanding pine T;o!stubb<or Fine sfwnps Gran!::>. Spruce Fig. 8. Runt rotskurna ytor har ritats grov kontur. Hackade ytor ha streckats. Fin inje kring ytorna 1-4 visar gräns för mark skadad vid 1924 års grävning. Bruten inje är gräns för revisionsbäte. Trenching is shown by heavy contour, hoeing by hatching. Records were taken inside the broken ines. The fine irres around pats 1-4 are to show how far out the surface was disturbed when these pats were trenched in The pace is at 64 14' at. N. near the river Vindeäven. o ytor och några nya, små (5-25 m 2), mest inkämda mean träden, där träd stodo något tätare. Kartan å fig. 8 visar ytor, träd och stubbar. Ytorna på Åheden igga på nästan ren sand (tab. ro) i skarp tahed, som r1är är genomhuggen 1921 och mycket ges. Det är samma tahed det förut har varit ta om, och här passar nog TAMMS hehetsomdöme kap. 3 Kartan å fig. 9 visar hur ytorna kommo att igga banc taar och stubbar, ädre och yngre. De ades ut 1932 och gjordes m 2 stora. De bägge hedarnas botaniska typ syns i tab. 12. Kring ytorna äro avarna hea vägen rikiga ti ymniga, medan mossorna äro tunnsådda ti rikiga på Svartbergsheden och enstaka på.aheden. I avmattan växer på :\heden ut.jm ta icke mycket mer än jung (rikigt ti ymnigt) och ingon (enstaka ti tunnsått), men på Svartbergsheden också björk, ängsvide (Saix!ivida) och båbär (aa enstaka). På någon enstaka fäck hyser Svartbergsheden ett par örter och något enda gräs, såsom tabeen visar, och dear av den gå ätt över ti massrik typ, när beståndet bir mer sutet.

44 HENRIK HESSELMANS T ALLHEDSFöRSöK AREN Enigt skogsmästare O. HENRIKSSO~ rotsmros c1.e ädsta ytorna på Svartbergsheden (nr 1-4) sommaren 1924 genom att runt omkring dem grävdes ett 6 dm djupt dike, där sedan höggs 3-4 dm djupare i bottnen med spade och bia för att skära av aa rötter ned ti omkring I meters djup. Dikesjorden kastades utåt. Dikena stodo öppna ti år 1928, då de fydes igen, därför att >>man kunde misstänka, att dikeskanten skue inverka uttor-.\ :----~--\. '\c ' 1 ' \' \@ Ytan ~~om Map Träd och stubbar o w cm Levande taar e Standing pine stubbar från 1g21 3 stumps tro/'tl 192! Ädre tastubbar Od.er pvu!. sb.vnps RotskärninQsförsöken på Åheden Tren.ch.ed plats af Aheden Fig. 9 Ytorna Å r och Å 2, rotskurna Konturer som i fig. 8. Pats ÅI and Å2, trenched in Contours as in Fig. 8. The pace is at 64 9' at. N. on the river Vindeäven. kande på omgivningen>> (HESSELMAN 1937, PER BJÖRKs referat). Sedan har i stäet varje yta rotskurits ånyo r-z gånger om året genom att en särskid tung bia har huggits ned ti 5 dm djup i tre jämnöpande skåror runt ytan på det gama dikets pats. Aa senare rotskärningar ha gjorts enbart på det sättet!. Kring rotskurna ytor har på kartorna å fig. 8 och 9 ritats en grov kontur. Den fina injen därutanför kring ytorna 1-4 på Svart- 1 År 1938 ersattes rotbian med ett spadiknande verktyg, som drevs ned ti 8 dm djup. Efter 1943 har rotskärningen icke gjorts om.

45 582 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM o Ljusvärden mätta en soiq auqustimdrqdn, procent av fut sojus Lrgh.t read on a_ su.nn.y rrwrrung m. August, percent of the ight i.n the open \..().()() eeooio o.() QQO() O () O.@ ()()() () 0o : o 008().(). o ()() 00 ()O O <toee <J O O() ~. 00(} &<to OO<t n u O o o. 0 :.. 00 et <JOO o. o. 0()0()0 o eoooeo '6'... ~0~.-~()....:~ <JO :: (). o Fig. ro. Ljusmätningar av ERIK BJÖRKMAN på Svartbergsheden och Åheden den 24 aug enigt tidsschemat nedan. Nummer och ittera, se fig Luxmeter records at Svartberget and Åheden (Aug. 24, rg38, by E. BJöRKMAN). Tho time schedue was as foows (for the numbers and ittera, see Figs. 8-g). Hours of the day IO-II n 10-I2 rz15-i rs-rs50 Pots...,.. r-z H, A, B, G, C 3, F 4 Å r, Å 2 bergsheden ska visa hur ångt ut hedens yta bev rubbad eer översandad, då dikena grävdes. På somiga rotskurna ytor eer dear av sådana bandades två eer sex år senare mymånen med sanden därunder ti omkring 5 cm djup >>för att därigenom erhåa ett bättre tistånd i marken» (HESSELMAN 1937, PER BJÖRKs referat). Det gjordes med en iten hacka, och därav dödades b. a. jungen. En icke rotskuren yta bev hackad på samma sätt. Sammanagt bev det r6 ytor eer oika behandade dear av ytor, såsom föjande nycke visar. I den iksom i tabeerna ha de två ytorna på Åheden kaats År och Åz, men ytorna på Svartbergsheden fått enbart sina nummer eer ittera utom det att hackade dear av två ytor ha fått heta zh och 3h. Ytor rotskurna Ytor rotskurna Ytor rotskurna Icke rotskuren yta.... Enbart rotskurna ytor I, z, 3, 4 B, E _-\, D, F, H, År,.A.z Ytor hackade år 1930 zh, 3h c G

46 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN x x ro ro ~ :J +' +' c c Q) UJ Q) (/) ~ ~ o Steg Steg Meter, c,a Meter, c:a o x :J 30 ro 20 +' c ~ 10 ~ Fig. II. Ljusmätningar av OLOF LANGLET ängs injer tvärs över yta I på Svartbergsheden omkring k. Io (injerna VNV-OSO och N-S) och strax efter k. II (injen NV-SO) den I sept. I937 Luxmeter records taken aong straight ines running as indicated across pot r at Svartberget (by O. LANGLET, Sept. rst, '937; Iines WNW--ESE and N-S around ro o'cock, Iine NW-SE shorty after rr) BO Vid sista revisionen 1943 pekade skogsmästare O. HENRIKssoN på Svartbergsheden ut jämföresefäckar vada 1924, då ytorna 1-4 ades ut, och på den tiden så ika dem som möjigt. Jämföresekoumnerna i tab. rz ha gjorts upp efter istor från de fäckarna. Förut ha försöksytorna i stäet brukat jämföras med grannsträckorna i taxeringsbäten utagda tvärs över ytorna så som visas med brutna injer på kartorna å fig. 8 och 9 Ytan E kom att igga >>i grop>> och sopades HESSELMAN räknade atid jusfaktorn som viktig också i tahedens ekoogi och hade tidigt börjat mäta den (1910, s. 37). På Svartbergsheden och Ahe-

47 584 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Tab. II. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden och på Åheden. Ljusmätningar vid kar himme '/9 37 och 2 4/s g8. Medejusvärden i procent av varje mätningsseries medeta M och av fut sojus L, Light recorded on two cear days (Sep. r, '37; Aug. 24, '38) at Svartberget and at Åheden, averaged and expressed as percentages of M and of L; M being the averages of the particuar series, and L being the ight in the open. Type of record: N---- S '= ine; D =strip (see map, Fig. ro). Yta Tid, k. Ser i e Fat Hour Type of record Medejus på ytan Average ight on pot M= IOO L= IOO IOO M: L c:a IO ESE---WNW c:a IO N---S 151 6o 40 c:a II NW---SE Sg I D I r ra o D II{ c:a ro3 o. D go roas_rroo D c:a II NW -----SE c:a ro30 D g rzs_rzso D IOO so so 4 c:a rr E---W Sz c:a II D D A rrzo_rrao D gr B rr 30-rr4 (! D go c rrso._rzoo D II D rz10-rz15 D F rr4s_rzoo D! G rr40-rr50 D Sr H rro_rr2o D ss z8 33 Ar rs""-rs s D ros 64 6r A z rs""-rs D r og den fick 1937 O. LANGLET och 1938 E. BJÖRKMAN använda någon kar eftersommardag för att mäta serier i taxeringsbätena eer ängs injer tvärs över ytorna, och ti jämförese mättes också någon enstaka serie vid muet väder och i skymningen, då skuggorna bi mindre skarpa och aa skinader mindre. Mätaren var en modern uxmätare med seenfotoeement, och upp ti omkring 300 mätningar kunde hinnas med i timmen, så att juset kunde mätas praktiskt taget samtidigt på många punkter. Därför kunde varje serie ge en god ögonbicksbid av jusfäckar och skuggor på en viss yta eer ängs en viss inje. I bestånd med så gott om uckor i krontaket som här kunna också mätvärdena tack vare sostr-:mmorna atid anges i procent av juset på fritt fät, fastän det ohämmade soskenet icke förrän vid 1938 års mätningar mättes upp ti jämförese med hjäp av särskit instrument. Men ikavä går det icke att ur mätningarna få fram annat än en grov och osäker jämförese mean ytorna inbördes eer mean dem och heden utan-

48 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN för. Det beror på att juset under ett trädbestånd skiftar så starkt från fäck ti fäck och växar på samma fäckar efter soens gång på himen och trädskuggornas på marken iksom efter årstid och himens monighet. Det syns i. fig. II, som visar ögonbicksbider av jusfördeningen ängs uppgångna injer. Fig. ro visar hur mätbiden tar sig ut på kartan. Med hjäp av kartorna å fig. 8 och 9 kan man se de vandrande skuggorna på marken och iband äsa av rätt bra vad kockan var när juset mättes. Medevärden ha stäts samman i tab. II. De ha uttryckts des i procent av varje series medeta (d. v. s. jusmedevärdet på och närmast ytan), des i procent av fut jus. I sista koumnen ges seri.pmedetaens värden i procent av fut jus. Märkvärdigt nog kan man i ingen av koumnerna kart se ens så mycket som att de yngre och mindre ytorna med avsikt kämdes in mean träden i motsats ti de ädre och större ytorna, som ades i uckor. 2. Utsag. Redan förut ha ord av HESSELMAN anförts efter PER BJÖRK. Så kommer ofta att göras i den text som föjer. Käan är då som förut BJÖRKS hittis, otryckta utföriga referat av vad som sades på norrandsexkursionen vid nordiska skogskongressen Enigt brev från jägmästare BJÖRK hade referaten på sin tid bivit >>efteråt understäda vederbörande taare för eventue rättese eer kompettering>>. Man bör därför kunna ita på att texten svarar emot vad HESSELMAN vie ha sagt, när han visade sina försök på Svartbergsheden. Enigt en anteckning 1928 hade pantorna på de då fyraåriga ytorna r-4 på Svartbergsheden >>ännu ej givit några skönjbara resutab>. Nästa år visades försöken vid en exkursion under skogsförsöksanstaternas kongress. Då >>kunde man k~appast se annat än att de isoerade pantorna voro adees ikadana som de oisoerade>>, men >>i början av juni månad föjande år tyckte vi oss dock märka, att de isoerade pantorna hade en grönare färg>> (HESSELMAN 1937, efter PER BJÖRK). Under 1930-taet mättes fram ti år 1936 tre gånger toppskott eer barr från ädre och yngre ytor på Svartbergsheden och de nya på Åheden. Mätningarna bevo sammanstäda i diagram ti kongressexkursionen Samma diagram äro tryckta här som fig. 12--rS. Mymånsprov togos sept i ett jämnt förband inom taxeringsbätena på och utanför ytorna r-z, och i dem bestämdes ph, se tab. 13. År 1934 skrev HESSELMAN på Svartbergsheden: >>Rotkonmrrensytorna utvecka sig som förut. Skinaden mean rotkonkurrensfria partier och deras omgivning tenderar att bi större än förut. Emeertid är reaktionen atjämt ganska svag och en faktor av avgörande betydese synes rotkon-

49 586 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM cm 7 Toppskott 1931 Yta 1 Svartber~s-heden cm 7 Jr~. 1~1.mm ~~.1~1 ~---:-~,,.~:.. ~.1~1.--~-~~J o s 10 1s 20 2s Jo Js m ;~ ~~~~r~,. =1~1 ~~----~J Fig. rz s 3o 35m Diagram gjorda efter siffror från revisionerna rg3r, I934 och rg36. Medeta meter för meter ängs ett 5 m brett bäte inagt i fig. 8 eer för barren ett meterbrett bäte i mitten. Nedersta kurvan visar medeta för 6 av de 7 åren r (r932 fattas). A verages of records taken in 1931, 1934, and 1936, aong a surveying strip 5 m wide, shown in Fig. 8, or (for neede-ength) aong a midde strip r m wide. The owermost graph shows averages for 6 out of the 7 years (1932 being not incuded). )}Dike)} = trenching zone. kurrensen ej vara. Vid eevernas besök iakttogs att fuktigheten var större inom isoerade än inom icke isoerade partier.>> Några prov togos för att visa det, men det gick dåigt, se tab. 14. Om ytorna på Aheden skrev HEssELMAN samma år: >>Bägge ytorna ha tydigt reagerat. A ytan nr 2, som igger något jusare, är reaktionen starkare än å ytan nr I. A bägge ytorna. äro pantorna mörkare, barren ängre samt årsskotten möjigen något ängre än å icke isoerade pantor.>> Hösten 1936 togos nya mymånsprov, ph och ösig kak bestämdes, och agringsprov gjordes, se tab. 13 och 15. Aret därpå visades försöken på Svartbergsheden vid skogskongressens exkursion. Diagrammen fig. I2-I8 deades då ut i ozaidkopior, och HESSELMAN demonstrerade dem enigt PER BJÖRK i föjande ordaag.

50 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN cm ' Toppsko 1931 ~ h' i 2...'!' cm 5 Yte 2 Svartber~s-heden Toppskof 1934 I,, j~ ~.1~.~ i.~.~ m mm mm 401 Borr;;ngd ~:~~..i "-~~ 1~1 ~J ' " jo cm ' o J5m cm ' ;;o 35m Fig. 13. Förkaring, se fig. 12. Expanation, see Fig. xz. Yta 3 cm h ~ ' j Toppskott 1931 j:~ :j o ' ', 10 cm r:\ : Toppsko 1934 i 2 ~ ~ mm 40 Bacrängd ' SvertberQs-heden Trench.ed!'Iot ~ [:[ " " ~ [! j:,, " 1:1 ~~... ~. 1~1 Fig. 14. Förkaring, se fig. 12. Expanation, see Fig. 12. " cm 4 ~ ' o Jo m cm /-, jj Jo m mm r ' o JO m ~20 10 >>Inverkan av isoeringen har studerats b. a. på så sätt, att ängden av toppskott samt barrängden å toppskotten uppmätts efter injer, börjande utanför, övertvärande, och sedan sutande på andra sidan ytorna. Om vi börja med yta I, se vi av diagrammet över toppskottsängden år I93I och I934 att toppskottsängden varierar.. Den ökar när vi gått över diket, sjunker när vi kommit ti ytans mitt, för att återigen öka mot nästa dike. Utanför provytan - en kraftig minskning av ängden. Barrängden och barrängdens medeta för 5 år är större inom ytan. Isoeringen har såunda i

51 588 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM cm 8 mm 60 Yta 2h /1 Trenched and 1 1 worked / \22~ A \\.-- "---, Svartbergs-heden cm " T,-,enched and warked,.,~---_,' A 1\ Yta 3h ~ / _ ~ \7\/'\\ ~ ;, m... -~-'-"' ': ~L_~~~-:-~~-L~---c::---'-~- /r-..-::::-.--.::. j Fig. 15. Diagram för hackade dear av ytorna z och 3 i fig. 8. Jämför figurförkaringen ti fig. rz. Diagrams for the parts of pots z and 3 hoed in 1930 (hatched in Fig. 8). Yta 4 SvartberQs-heden. cm 7 o 25 3om cm Ii~ ~21/~,~ ej Toppskott! T4 t<\: ~ ~ wm mm 40 o 25 3om Fig. r6. Förkaring, se fig. rz. Expanation, see Fig. 12.

52 cm i' ~ -s, -"' n o mm -'i" -t3o ~20 ~ 10 "'o -~ :mi ~: V) o mm "" ~30 ~20 ~ 10 "'o. A ~-~~~!mi A ~~~~~~~-L~~--? ;, i \_,~ '0.'/, ~ :.::-~:.: 1'9~.,.,~.._,. : - ::mi.am ;,m~~ 20 " o cm ' \ej'> --- _ ~~=-.: "933 B 1-o B ~-~-Yo~r<>=~!::: F F 19)4 ~13~-,9"'!!2 " ~~~~~~~~---om o ~~.L~~--;:-~~~-, 1-1om cm ' mm 50 " 30 :.J.. ~:;;? -~-~J _./.,':'.t c ' /I. ( 19)4 j---\ i\ n"'<: ----~! ---~-""'-~ G - ':',mi G I }O- ~----.7""-~.:::;:-~g)),~,~-~ 20 ><.....,/ ~ 10 o 0 rn,cm 1 SvartberQs-heden Nycke Legend Yta Rotskars Hackades P Lot Trenched Vorked A 1932 B 1928 c D 1932 F 1932 G 'H 1932 H ' 2 " 1 o mm ",'A'' 30 H t \~).~""---/;, '-~ :.-~"1"1 '-v.~,_ Fig. r7. Förkaring, se fig. rz. Ytornas gränser anges här med enka injer. Hänvisningsbokstaven visar var ytan igger. For expanation, campare Fig. 12. Pats are here shown bounded by singe ines. The ettering shows where the pats are. ~ tt1 z ;;o H ('i ::c tt1 UJ UJ tt1 ' ~ ""' >- z UJ f-j > ' ' ~ tt1 tj UJ ftj 0: ;;o UJ 0: x ::r>o ;;o tt1 z H 'D t--,~~~,.---~-~.. -:-:;:o-~1"---=-o ' t-- U1 OJ \Q

53 590 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Yta 1 Åheden Yta 2 cm 50 ~ ytan 1932 w m cm ' w m Fig. rs. w m Första årens utsag på ytorna A r och A z. Jämför kartan fig. g och förkaringen ti fig. rz. Ear y resats in pots Å I and Å 2. See map, Fig. g. For expanation, campare Fig. 12. någon mån påverkat pantorna, men de äro påverkade på ömse sidor om diket (genom bearbetningen av marken). Någon stark reaktion kan som synes ej konstateras. Å diagrammet över yta 2 kan man ikaedes i fråga om toppskottsängd 1931 och 1934 samt barrängd konstatera en ökning inom ytan. Samma förhåande betr8ffande yta 3 Å diagrammet över yta 4, där samma tendens avspegas, är ängdökningen vid kanterna särskit accentuerad. Å ytorna 2 och 3 utfördes 1930 en markbearbetning, varvid humusagret med en hacka bandades med minerajorden för att därigenom erhåa ett bättre tistånd i marken. Detta har även medfört en väsentig ökning av toppskottsängd och barrängd. Å en de smärre ytor ha vissa pantgrupper genom nedstickning av spade isoerats från omgivningen (1932). H.esutatet härav är 8nnu ej särskit framträdande.>> Försöksutsaget i övrigt redovisades vid samma tifäe enigt PER BJÖRKs referat på föjande sätt. >>Undersökningar ha visat, att humusagret är mindre surt inom de isoerade partierna. Det torra humusagret är där mer uckert och muartat. - I parceer, som äro hackade men ej isoerade, har reaktion ej inträtt, men vä vid hackning och isoering kombinerade. - Rötterna undersöktes år 1936 av fi. mag. ERIK BJÖRKMAN, som ämnat föjande sammanfattning av sina undersökningar: r. Ungpantorna vid dikena ha bättre rötter än ejest. I ytornas mittpartier äro rötterna ej bättre utveckade än utanför ytorna. 2. I de hackade partierna äro rötterna mycket bättre utveckade och ha en bättre utvecking av mykorrhizor.>> Svamparna på och kring de rotskurna ytorna tecknades upp av E. BJÖRK MAN på eftersommaren 1938, då rörsoppar voro framme i mängd på tahedarna (Boetus eduis, uteus, rufus). Han skrev: >>Särskit vaniga äro svam-

54 HENRIK HESSELMANS T ALLHEDSFöRSöK ÅREN Tab. I2. Rotskärningsförsöken x-4 på Svartbergsheden och 1-2 på Åheden. Artista jui 1943 (CARL MALMSTRÖM). Pants recorded Juy, 1943, in and around pots 1-4 at Svartberget and pots r-z at Åheden. Svartbergs-heden Å heden Ytorna Dikena Utanför Ytorna Dikena Utanför P ots T renehes Checks P ots Trenches Checks ' Ungträd utom ta Sapings other t han pine Asp... x Aspen Björk... :x - x Bir ch t:r:~;... x - x - - x Trädpantor Seedings Asp... Aspen Björk... - x Bir ch Gran Spruce Ta... - x - - x - Pine i Buskar och ris Shrubs Båbär Vaccinium myrfius x Lingon V accinium vitis id ma x x x x x x Ljung Gauna vugaris... x x x x x x Mjöon Arctostaphyus uva ursi... - x Viden Saices; mosty ivida x x x Örter Herbs Antennaria dioeca.... x M eampyrum pratense Soidago virgaurea Gräs Gr as ses Agrostis capiaris Avena sativa Gaamagrasfis ej. apponica + x Deschampsia fexuosa x Luzua mutifora Luzua piosa Mossor Mosses Dicranum unduatum... x - x Ditrichum homomaum Hyocomium Schreberi... x - x Poytrichum juniperinum.. x x + x x x Poytrichum piijerum Scapania curta Hebera nutans M edde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häfte 34 (forts. - cont'd) -

55 592 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Svartbergs-heden Åheden Ytorna Dikena Utanför Ytorna Dikena Utanför Pots Trenches Checks Pats Trenches Checks Lavar L ichens Getraria isandica x Gadoniae; mosty dejorm is + - x x + x Gadania rangiferina.... x - x x x x Gadania syvatica.... x - x x x x Gadania unciais x x x Fetigera aphtosa x - x - Soorina crocea stereoeauon paschae x - Teckenförkaring: X funnen på två eer fera ytor. Expanation: x found in two or more piots. + funnen på en enda försöks- eer j ämföreseyta. + found in one piot ony Gaves nominum: C. A. M. Lindman, Svensk fanerogamfora, 2 upp., Stockhom I926; C. Jensen, Skandinaviens badmossfora, Köpenhamn 1939; A. H. Magnusson, Fora över Skandinaviens busk- och badavar, Stockhom I929. Ti!b. IJ. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden. Mymånens surhetsgrad september 1934 och september 1936 på och utanför rotskurna ytor, somiga hackade. Average ph in sampes of humus ayer taken at Svartberget (Sep., I934, and Sep., I936) in pots trenched or trenched and hoed and in check strips. Yta Pot År sedan ytan. Years since rotskars hackades fr enehed ho ed ph på ytorna ph utanför Anta prov PH in piots ph outside N umber of s ampes I JO ± ± I I2-4.2I±O.o3 3 96± IO - 4.xo±0.o2 4 04± I2-4.xo±o.oz 3 9I±O.oz 30+6o 2h I ± I±0.02 3o+6o 3 I2-4-07± ±0.03 3o+6o 3h ± ±0.03 3o+6o r+2 IO - 4 I9± ± I I3± ±0.0I 9o+I5o 2h+3h I I± ±0.02 6o+I20 parna i och mean de tre skårorna omkring de rotisoerade provytorna. >> Smörsoppen fann han >>starkt bunden ti dessa skåror, företrädesvis, synes det, den innersta>>, men de två andra sopparna >>knappast vanigare mean skårorna än på provytan och heden för övrigt». BJÖRKMAN (1942, s ) har sedan sjäv skrivit om både mykorrhizan och svamparna och på samma gång en de om utsaget på ytorna och mean skårorna. Muntigt har docent BJÖRKMAN taat om att i skårorna, men endast där, ha hittats mängder av stenmurkor.

56 HENRIK HESSELMANS T ALLHEDSFöRSöK ÅREN Tab. r4. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden. Markfuktighet jui 1934 på och kring två rotskurna ytor. Spridning och medeta. Percentage of water in soi at Svartberget Ju y, 1934, in trenched pats, between trenching cuts, and outside pats. Distribution of sampes in casses, and averages. Fuktighet, % R Moisture, per cent ::! ~ ::.., -... Anta prov i kasserna "' Proven tagna o-?. +' o.1:; " Number of sampes by casses... Where sampied Cd ~ R " 00 o... N "' 00 +' ~~ - H H H H H Q) '1:1 Q) ~ >< " ~ H V') ('.. H H H H ~..;- N ~ På ytan....j-1- - I 2 2 I6 ;r~:;c:::a~~t H - I I 3 I6 Outside pot På ytan... I n trench ed pot "" I I2 00 N Mean skårorna... - I I - I -!2 ~ H Between cuts 1- Kring ytan... I I I - Outside pot Åren 1938 och 1941 gjordes nya pantrevisioner, som något kompetterades Åren 1941 och 1942 togos också prov av tabarr på och utanför några ytor på Svartbergsheden, och i dem bestämdes endera torrsubstans och korofy eer kväve. Siffrorna ha nu stäts ihop så som tab. r6-zo visa. I tab. r6 ges först anta pantor per ar minst ro cm höga, och sedan jämföras höjdkass för höjdkass pantantaen på ytorna med antaen i jämföresebätena. Överskott eer underskott på ytan anges i anta pantor per ar. I ägre höjdkasser ser man ofta negativa värden, d. v. s. underskott. Det är så på ohackade ytor iksom på hackade. I de översta höjdkasserna är det iband överskott. Det är igen så både på ohackade och hackade ytor. Kanske är där en tendens ti de hackade ytornas förmån. Sämre än de andra ter sig den hackade men icke rotskurna ytan G med sitt åga pantanta och sina underskott också i de översta kasserna. Skott- och barrängder jämföras i tab. I7 och r8. Tab. I7 ger för de två ytorna på Åheden medeängder med medefe för att visa hur pass säkra siffrorna äro. I tab. r8 jämföras aa de reviderade ytorna med sina jämföresebäten på iknande sätt som gjordes i tab. r6, men överskott eer underskott på ytan är här uttryckt i procent av jämföresesiffran. De festa siffror visa överskott för ytorna utom för yta G, där det är nästan ide underskott. Tendensen ti de hackade ytornas förmån är här karare, men icke starkare än att det ara högsta procentöverskottet händesevis hör ti en ohackad yta. Ingen kar inverkan syns av ytornas åder. - II

57 594 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Tab. IS. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden. Anayser av mymånsprov tagna i september Hat av samiakösig kak och frigöring av kvävenäring vid agring 3 månader. Spridning och medeta i promie av humushaten. >Check> =jämförese bäte. Data on sampes of humus ayer taken at Svartberget Sep., I936, in pots trenched or trenched and hoed and in check strips. Distribution of sampesin casses, and averages. Ca0 501 =ime extracted by ammonium choride; Nmobf3m = increase of avaiabe nitrogen in 3 months; both in parts to I ooo parts of organic matter (oss on ignition). Anta prov med kakhaterna CaOso Prov med N-mobiiseringen Nmob[3m Yta Pot 2h 2 Check 3h 3 Check "' N o "' 2h+3h - I Checks I Sampes hoding of CaO so ':' "' o "' t =1=1~1 - ~ -; I 4 6 I 4 I 2 I I 4 3 o Sampes showing a N mo/ s m of 2 I IO I3.,., ~~~~t; ö o o H H 1.11 I : 2 - I ~ ~~~=~~ =-=1===1= 2 2[ ~ : ~ = = = I 2 - I O. 18 0, I tabeerna iksom förut i diagrammen ha aa pantor i de gama dikena kring ytorna och i eer mean s~årorna sopats, så att aa jämföreser gäa ungtaar eer tapantor kart inom och kart utanför ytorna. På de rotskurna och särskit på de också hackade ytorna bevo tabarren enigt siffrorna i tab. 19 och zo ängre och tyngre med större hat av vatten och korofy och en kar tendens ti större kvävehat, som gjorde sitt ti för att höja kvävemängden per barr ti iband nära den dubba mot utanför ytorna. År 1941 fann HESSELMAN, att ytorna på Svartbergsheden >>ha utveckat sig utomordentigt vackert de senaste åren. Fertaet ytor stå som oaser inne i taskogen utmärkta av snabbare tiväxt och mörkare barrfärg>>. Också de ohackade, mean träden inkämda småytorna (A, B, D, F, H) visade >>positiv reaktion». Den enbart hackade ytan G visade >>ingen reaktion». Där hade icke heer jungen kommit igen. Det hade den gjort på de andra hackade ytorna (zh, 3h, C). På sjäva ytorna syntes ingen ändrad markvegetation. Men i de gama dikena kring ytorna 1-4 växte mean skårorna vackra tapantor, pantor av viden, asp och björk och något itet

58 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN Yta Pot A D F H ÅI Å2 ÅI Å2 B c 3 2h 3h c I 2h 3h G G Tab. I6. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden och på Åheden. Tapantor per ar minst ro cm höga och pantöverskott per ar inom oika höjdkasser jämfört med kontrobätet. Seeding or saping pine in trenched pats and in pats trenched and hoed at Svartberget. Totas to the are IO cm or over, and excess numbers to the are in different height casses campared to the numbers found in check strips. År sedan ytan Anta Överskott per ar inom cm-höjdkasserna Years since per ar Excess pines to the are of the heights (cm) Fines rotskars!hackades to the are IDtrenched hoed >Iocm I491-I99 i -249 o > 25- so Ioo- I5D-[2oo-[25D-J 300 ' I I2-20 -I ± o -40-6o ± o I6 -I62 -IDO -ID I I I ID - 5I3 - I I - - ID I2I +I I ID - I o I + s6 +I ID 8 6I2 +I4I -I I I I I4 8 32I I I I - - I4 I I -I7 ± o I I +IZ I7 II 596 +I r I7 II 830 +so ! I7 +I3-8 I44 -s89-94 ± o -2 -I I2 I I ± o -IS I - -I i mossa och gräs. I skårorna kring yngre ytor, där ingenting hade grävts, växte vackra tapantor, men där sågs inga pantor av björk eer viden. Mean skårorna kring samma ytor sågs >>iband något mer Poytrichum>> och på ett stäe (yta A) kattfot och guris. Nästa år jämförde HEssELMAN den enbart hackade ytan G med den rotskurna och hackade ytan C och skrev om G: >>Ingen reaktion på småpantorna, markbetäckning barn> och om C: >>Ändrad markvegetation, kraftig reaktion på pantorna.>> OcksåÅheden besökte han och skrev där, att markvegetationen var >>oförändrad>> och >>ej märkbart påverkad>> på sjäva ytorna, där taen på yta z visade >>vacker utvecking>>, så att där nu var >>ett ganska vackert, rakväxande ungbestånd>>, medan ytan r >>visar mindre kraftigt utsag än 2. Den är något mera beskuggad. Pantorna möjigen något mörkare

59 596 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Tab. I7 Rotskärningsförsöken på Åheden, 6 och ro år efter rotskärningen. Årets toppskott och barr hos tapantor i oika höjdkasser på och utanför ytorna. The year's eader and needes in young pine at Åheden in pats trenched or not 6 or ro years earier. Höjd- Medeängder i mm av årets toppskott eer barr kasser Average engths of the j)ear's eader or needes, mm Height casses Yta I Utanför Yta 2 Utanför Ytor r+21 Utanför cm Pot I Check Pot z Check Pats r+z Checks Skott I ±2 22±1 36±2 24±1 34±2 22±I Leader ±5 34±2 65±4 47±3 63±3 39±2 130±8 74±20 II5±IO 52± ±17 38±8 Barr Needes ±L4 27± ±L3 29±0.6 34±0.g 29± ±L3 29±I.o 34±I.I 30±I.o 34±0.g 29± ±2 r8±o.s 33±2 23±1 3I±I 20±1 Skott Leader ±6 36±2 66±3 44±2 63±3 40± ±8 44±4 92±5 71±6 92±4 55± ±2 50±II I26±9 70±2 II9±8 62±II än utanför». Ordet möjigen är understruket, och där står ett frågetecken efteråt inom parentes. Professor HEssELMAN såg sedan adrig sina rotskärningsförsök, men de reviderades botaniskt som hastigast av professor CARL MALMSTRÖM i jui 1943, se tab. 12. Då jämfördes också ytorna r-4 på Svartbergsheden med de gama jämföresefäckar skogsmästare HENRIKssoN pekade ut, de som år 1924 voro så ika ytorna som möjigt. Nu hade samma fäckar, aa fyra, tunnare och ägre ris, mera avar och mindre mossor än ytorna och gjorde ett torftigare och mer hedartat intryck. Växtsamhäet tycks atså ha ändrat. sig åt det massrika hået på de rotskurna ytorna. Däremot syntes ingen större skinad i frodighet eer annat mean de hackade ytorna 2h och 3h och de ahaekade 2 och 3. Det enda var, att det fanns kattfot och Caamagrostis med i artistan på 3h men icke på 3 Pantor och nya växter funnos för övrigt praktiskt taget endast mean skårorna i de gama dikena, se tab. 12. På yta r sågo tabarren ut att vara säkert ängre i genomsnitt än på den gama jämföreseytan, och ungtaarna kaades på det hea taget rätt växtiga och friska, fastän de ägre voro rätt angripna av snöskytte. Högsta taen på ytan var omkring 4,5 m. På hea ytan 2+2h bedömdes ungtaarnas växt vara något bättre än runt omkring och jung och ingon något yppigare. Högsta taen var 3,8 m på 2h och 3,3 m på 2. Inom yta 3+3h voro ta och gran något växtigare än runt om, risen en aning högre och mossorna något ymnigare. De högsta taarna nådde omkring 3 m på 3h

60 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN Tab. I8. Rotskärningsytorna på Svartbergs-heden och på Åheden. Procent större höjdtiväxt och barrängd inom ytorna än utanför hos tapantor i oika höjdkasser. Excess height growth and ength of needes in young pine in pats variousy treated at Svartberget and at Åheden. Yta Pot År sedan ytan Höjdkasser (cm) Years since Height casses (cm) rotskars hackades so trenched hoed roo-149 A S + IO -46 D Sr F S6 + g6 +rr6 H S + 2! År 6 I - + 3S Sg Å '""- " B o !4 "' 7-10 c s-s + 6r +ng +52 +r24 + sr "' "" År ro II ocd ".. ~ Å2 IO So - Q) 5 3 II s6 + s4 +r2g " - +s83 gp~ 3h II-14 s-s ro6 +r7r +146 :ro ~ 2h - t II-14 s-s + so + 6g +r3s +r32 +ns ~" 12-13!O-II ss o " 15 c I4 I2 + s r2g rs4., <J) o I r6-r I S h r6-r7!o-ii +roa +roa + tig +35I h r6-r7!o-ii II g G - s-s -! G -!O-II - s s G -! s s + 22 ± o - s D s IS * A "' F s I " "" ~ t H s r g o "" År r Q) ~ " Å2 6 " r s bj)" 1::1 ~ B g-ro r ~ ~ c g-ro 7-S + ss + 6g o " ~"' I s + 32 ~ 3h S S + so 2h ~ I3-I4 7-S + s so G - 7-S - s -!2 - r och 2,4 m på 3. På yta 4 kaades taarna genomgående växtiga och risen rätt höga. En ta nådde 4,8 m. Småytorna reviderades icke. På Åheden sågs ingen skinad att taa om mean ytorna och heden runt omkring i markvegetationens sammansättning eer yppighet, men taen syntes på yta I frodigare än utanför. Snöskytte härjade amänt i de ägre höjdkasserna på Svartbergsheden på och kring ytorna, mindre svårt på Åheden. Anteckningarnas vittnesbörd stödjes av fotografier från åren I934, I936, rg38, I9-fi och I943 Här är medtagen en bid från I94I, fig. Ig.

61 598 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM Tab. I9 Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden. Anayser av barrprov tagna hösten 1941 (29 sep.) på och utanför ytor rotskurna 1924, den ena hackad Data on pine needies sampied in I94I (Sep. 29) at Svartberget in pots trenched in I924, one of them hoed in I930, and outside pots. Contents of chorophy refer to I ooo parts fresh weight of needes. Medeta av Yta I Ut=föc Yta 3h Utanför Excess over check, p. c.[ Averages of Pot r Check Pot 3h Check 1 : I 3h i Torrvikt, mgjbarr g. s 7 0 J J% överskott på yta Dry weight, mg Torrsubstans, % Dr y matter, per cent 38.g Korofy a, promie... Chorophy A o.6s I o I5 o OI 0.8g Korofy a+ b, promie... Chorophy A+B [ Tab. 20. Rotskärningsförsöken på Svartbergs-heden. Barrens ängd och kvävehat prov tagna 1942 på och utanför rotskurna eer rotskurna och hackade ytor. Data on pine needes sampied in I942 at Svartberget in piots variansy treated. Yta Pot År sedan ytan Years since Kväve i barren Barrängd i me- N in needes deta, mm ~ Average ength of promie y per barr needes, mm To I ooo parts A verage content dry weight y a neede B c I 4 2h 3h I4 I4 I8 I8 I8 I8 I- I2 I2 I2 33 ±!.4 3I ±o. g 36±o.8 33 ±I. I 40±!.7 38±0.8 27±I.o I2 I ±0.6 I6 I ±o.g I4 I4 [ Iog 89 ~~~~:: ~~ ~~ ~H ~~ I På ytan Utanför På ytanutanför På ytanjutanför Pot Check Pot Check Pot J Check, 3 Tokning. Enigt PER BJÖRKs referat satte professor HEssELMAN in sina försök i deras sammanhang på föjande sätt, när han visade dem vid kongressexkursionen (BJÖRK har ett ortnamn och ett årta fe; här rättat.) >>Som bekant har man mycket diskuterat det infytande de ädre trädens rötter kunna utöva på föryngringen. Man har ansett att föryngringen tibakahåits därav i sin utvecking.>> FRICKE fann på sina rotskurna ytor, >>att pantorna snabbt började utveckas, viket fenomen han förkarade som beroende på befriesen från de ädre trädens rotkonkurrens>>. Vid iknande försök av TouMEY i bestånd av Pinus Strobus vid Keene, N. H., med mest tabarr på marken visade det sig, >>att tiväxten påtagigen ökades samt

62 HENRIK HESSEUIANS TALLHEDSFöRSöK AREN Foto O. LANGLET 24 sept. 194!. Fig. I g. Yta I på Svartbergsheden från nordost 17 år efter rotskärningen. Ytan syns som en ö med ungtal Närmast utanför skymtar ett smat bäte (mean skårorna) med växtiga taungpantor. Därutanför ser man ett bredare naket bäte, där marktäcket kom bort och icke har kommit igen. Pot r at Svartberget seen from the northeast, r7 years after trenching. The pot stands out as an isand with its ta sapings. It is bordered by a strip where there are thrifty -seedings. This is between the trenching ines, aong which every year a huge ax was sunk with heavy bows some zo inches to cut roots anew. Outside of this strip is a much wider zone scraped in 1928, remaining barren. att barragret snabbt började förmutna. Små gräs- och örtpantor började rätt snart infinna sig.>> Diagrammen demonstrerades nu och tokades sedan som föjer: >>Jag vi framhåa, att reaktionen vid de här utförda försöken är ganska svag och infann sig sent, viket innebär en stor skinad mot försöken vid Keene, N. H., där reaktion inträdde samma år. Att här reaktionen är så svag, torde bero på den reativt starka beskuggningen. Här har emeertid också visat sig, att en markomvanding måste ske, innan reaktion ska komma ti stånd.>> Ändringen i ph visar >>en viss omvanding av humusagret, anaog med den förmutning, som inträdde vid försöken vid Keene, N. H. Vad kan anedningen vara ti den snabba förmutningen vid försöken i Amerika? Inom parceerna ökades markfuktigheten, viket i det torra men sommarvarma kimat som där råder har den inverkan, att förmutningsprocesserna fingo bättre betingeser. Här ha vi snabbast erhåit reaktion vid förutnämnda markbearbetning>>, d. v. s. om hackning kombineras med rotskärning. >>Rot-

63 600. LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM konkurrens är såunda för handen, men ej i så påfaande grad som vid de utändska försöken.)> Nu undrade jägmästare ERIC RoNGE om icke tiväxtökningen vid dikena (jfr den här förut avtryckta demonstrationen av diagrammen) och hackningens verkan kunde förkaras enigt RoMELL 1934, då ju rötter skäras av i skårorna, dödas och mutna, och då en he de växtmateria dödas också vid backningarna. Svaret bev enigt BJÖRKs referat föjande: )>Hackn~ngen medför givetvis en aktivering av humustäcket. De dear av detsamma som komma ned i minerajorden få en muartad struktur. På de parceer som isoerats endast med spadstick (3 spadstick) visar det sig, att de pantor som stå mean spadränderna utveckat sig bäst: Vad som föranedde försöken var frågan, huruvida den tibakahåna tiväxten var en jus- eer rotkonkurrensfråga. Resutatet av försöken har givit vid handen, att justiförsen här torde vara utsagsgivande. På Åheden ha några parceer utagts, där jusförhåandena voro mycket goda. Där erhös reaktion efter 2 år.)) På en fråga om man icke kunde vänta tydigare utsag på sämre mark svarade professor HESSELMAN ti sist enigt BJÖRK föjande, som verkar vä hopdraget ti men för karheten. )>Där optimaa förhåanden råda, kan utsag ej komma. Det är jusbehovet här som förhindrar reaktion. År 1914 gjorde jag ett försök rörande rotkonkurrens vid Fagerhedens kronojägarebostäe (Piteå revir) på synnerigen torr mark, varvid intet som hest utsag erhös på många år. Som sagt tyder at på att tibakahåandet av ungskogen här är en jusfråga. Att det dock icke en bart är en jusfråga framgår av att man vid markbearbetning ikvä får någon reaktion.)> Vad professor HESSELMAN sade år 1937 vid kongressbesöket på Svartbergsheden var adrig ämnat att bi något sutomdöme i ett tryckt arbete, och några år senare såg försöksutsaget rätt annorunda ut i hans egna ögon. Hade han sjäv kommit att skriva om sina rotskurna ytor, hade han måst rätta ti sin tokning efter vad han såg och tog reda på , och han skue ha närmare dryftat frågorna med hjäp av ädre och nyare kunskap vunnen av andra. Bäggedera måste nu göras av en annan hand, och först måste hea uppäggningen granskas. Tankegången bakom försöken var samma som har egat bakom en rad ikadana gjorda på oika hå i värden sedan början av 188o-taet (BoRGGREVE 1885, s. 92; KöNIG 1888). Man har veat veta vad trädpantor hämmas av när de icke växa ut i ädre träds skugga. Det såg ut att kunna vara antingen jusbrist eer konkurrens från de ädre trädens sida om markens vatten och växtnäring ()märsatösning)>, BoRGGREVE 1885). För att få veta viketdera som var avgörande vie man ta bort rotkonkurrensen utan att ändra någon-

64 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN ting annat, och det trodde man sig kunna göra genom att skära av rötterna runt små ytor i skogen. Vad som hände där har man brukat bry sig om icke för sakens egen sku utan för att därav suta bakänges om återväxtens vikor under samma bestånd utanför de rotskurna ytorna. För att kunna ita på en sådan tankegång måste man först och främst vara viss om att kunna räkna med ett kart antingen-eer (jusbrist eer rotkonkurrens). Det får icke vara något varken-eer och ika itet något bådeoch. Men man är icke säker för någondera. När det icke bev utsag på den rotskurna ytan i en stor tahedsucka vid Fagerheden (HESSELMANS 1917 b), så är det intet bevis för att soskenet borde vara starkare för att pantorna skue kunna växa ti träd i de stora tahedsuckorna. Bir det utsag på en skuggad rotskuren yta, så är det ika itet något bevis mot att pantorna där edo av jusbrist. Vad som bestämmer deras växt och framtid är ofta om icke atid jus och markväta och näring på en gång. FABRicrus (1929) itade icke på indirekt bevisning om juset, utan drog upp pantor i fut jus utanför beståndet för att ha ti jämförese med pantorna under bestånd på och utanför rotskurna ytor. Utsaget visade kart hur noga man får akta sig för att enbart av pantornas växt och frodighet på och kring rotskurna ytor dra några sutsatser om pantors jusbehov och döma om ifa juset räcker eer icke. Där pantorna icke se bättre ut på en rotskuren yta än runt omkring ytan, kan det vara minst tre oika skä ti det: där var ingen rotkonkurrens att taa om; det är för mörkt; eer utsaget faer icke nog i ögonen fastän det finns där. Ska man här kunna dra någon sutsats as, bör det finnas andra håpunkter, t. ex. andra tecken på markreaktion. Finner man vackert utsag efter rotskärning, vare sig det nu syns eer icke syns också på trädpantorna, så tyder det på att där förut var rotkonkurrens. Men den rotskurna ytan kan icke visa hur pantorna skue ha vuxit och trivts på den gama ståndorten utan någon rotkonkurrens från träden men med at annat ika, b. a. också näringsfödet. Den visar snarare hur pantorna skue trivas på ett kahygge utan det fua juset. Här möter ett nytt fe i den gama tankegången bakom rotskärningsförsöken. Den räknade icke med rotskärningens gödsande föjdverkningar. HEssELMAN tänkte på en sådan föjdverkan. Det är att växtrester börja mutna fortare när trädrötternas sugning faer bort och mymånen mindre ofta torkar ut för mycket. På rotskurna ytor i Orsa finnmark (ROMELL 1938 a och b) har det sedan visat sig att det kan gå ti så också i ett regnigt och sommarsvat kimat ikt västra Jämtands. Den gama granmåren har på få år smutit ned ti en smetig massa. HESSELMANS uppsag är bärande icke endast där sommaren är varm och torr, såsom han sjäv menade. Förutom den indirekta gödsingsverkan genom att rester mutna hastigare,

65 602 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM så att det bir ett extra uttag av näring ur markens förråd, måste man på rotskurna ytor räkna med en direkt gödsing. FABRICIUS (1929, s. 481) var kanske den förste att dryfta den frågan, men tänkte iksom senare WRETLIND (1934 a, s. 269) enbart på grövre rötter och kunde därför icke tro på någon verkan under de första åren. RoMELL (1935, 1938 a och b) räknar med att en he de ungt och saftigt dödas när rötter skäras av, i första hand mykorrhizor, troigen också deras svampar, och att det verkar som en gröngödsing. Om mängderna har man ännu ingen aning, men rotängden kan vara imponerande också i taskog (CFEYNEY 1929). Vad nu orsaken må vara, så har rotskärning i skog på skida hå påtagigt verkat som en gödsing (FABRICIUS 1927 och 1929, TOUMEY 1929, TOUMEY & KrENHOLZ 1931, RoMELL 1938 a och b), och på rotskurna ytor i granskog har det från början mycket starka utsaget setts minska efter några år, i Orsa finnmark ikavä som i södra Tyskand (FABRICIUS 1927, s ). Det är atså fe att stäa frågan i formen antingen-eer, såsom man ofta har gjort och HEssELMAN ännu 1937 utade åt att göra, och man får vara varsam med att suta bakänges från vad som händer på rotskurna ytor ti växternas vikor utanför ytorna. Det är svårt att dra någon sutsats as när pantorna sjäva visa iten ändring på ytorna och det finns föga annat att håa sig ti. Men just så var den hehetsbid HEssELMAN sökte toka Biden var på samma gång rätt oik at vad man annars har sett på rotskurna ytor, där det as har bivit någon verkan. I stäet för att genast komma med fu styrka hade utsag märkts först efter fera år men sett ut att öka. Utsaget syntes särskit starkt ängs rotskärningsdikena och märktes devis också på deras utsida. I andra försök har utsag kommit ika starkt inne på ytorna som i deras kanter, men icke på utsidan om dikena. Det finns särskit omtaat hos FABRICIUS (1927, 1929) och visas av bider och kartor hos TouMEY & KIENHOLZ (1931). Också på rotskurna ytor i Orsa finnmark har markreaktionen hea tiden varit och är ännu ika sående inne på ytorna som ängs kanterna. Gränsen mean frodigt och magert igger ute i sjäva rotskärningsdiket, där t. ex. små granpantor stå tynande utanför isoeringspåten men frodvuxna innanför i samma morängrus. Den ovaniga reaktionsbiden på Svartbergsheden tokade HEssELMAN år 1937 så att det ia utsag det bev kunde komma först efter en >>markomvanding>>, som främjas när marken rörs om. Mot den tokningen behöver det icke svära, att ytorna år 1941 togo sig mycket bättre ut än förut och att utsaget i sin hehet nu kaades utomordentigt vackert. >>Markomvandingem kunde ju ta ång tid. Men också de yngsta, då nioåriga ytorna sågo år 1941 bra ut, fastän år 1934 utsaget på tioåriga ytor hade bokförts som ganska svagt. Icke heer tyda siffrorna i tabe 18 på att rotskärningens verkan skue ha börjat först efter något tiota år eer att den skue ha bivit större

66 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN med tiden. Och den har synts genast på en rotskuren yta på Åheden (BJÖRK MAN 1945, försök 4), där det bev kart utsag, såsom ToUMEY hade spått att det skue bi i sutet bestånd (TOUMEY & KIENHOLZ 1931, s. 27). Det finns tecken ti att mymånen har ändrats på de rotskurna ytorna. En annan sak är när det började och i viken mån rotskärningens verkan har hängt på det. Myan visade högre hater av ösig kak på ytor rotskurna 12 år förut (tabe 15). Det kan bero på att den har mutnat ihop. Men det kan också vara en andrahandsverkan våad t. ex. av rikare och bättre förnafa från det at frodigare ungtabeståndet på ytorna. Marktäcket tycks ha bivit något massrikare på ytorna och risen något frodigare. Det kan vara ett enket utsag av att ståndorten med en gång ändrades, då rötterna skuras av, och sedan har håit sig något mindre torr, såsom det måste ha varit och såg ut en gång i jui, fastän det icke gick att visa med siffror. I tabeerna 19 och 20 skymtar en högre näringsnivå på år gama rotskurna ytor, men ingen vet om den var högre än den som gjorde barren grönare 12 år förut på de ädsta ytorna, som hade rotskurits sex år tidigare, men knappa två år hade håits isoerade genom årig rotskärning. HEssELMAN tog 1937 ph-taen ti bevis för att marken hade ändrats och bivit mindre sur. Troigen fäste han sig mest vid de höga taen för hackade ytor. Men just de visa ingenting. Samma skinad som mean dem och siffrorna från heden runt omkring kan man få fram, utan att behöva vänta på någon >>markomvanding>>, genom att banda tahedsmyan med dess fyrdubba rymd av mosanden strax inunder (så som det bev gjort när marken hackades). Prov tagna på Svartbergsheden juni 1945 av skogsmästare O. HENRIKsSON gåva obandade och i två oika bandningar föjande ph, som man bör jämföra med dem i tabe 13. Obandad tahedsmya 4 0 Mya och mosand r:r 1: Obandad mosand Mest byggde HESSELMANS tokning år 1937 på att utsaget syntes starkare på hackade dear av rotskurna ytor, mean skårorna och devis ängs kanterna av de gama rotskärningsdikena, både utanför och innanför. Det tokades atsammans som en verkan av markbearbetning och därav föjande >>bättre marktistånd>> eer >>markomvanding>>. Men enbart hackning hade ingen verkan. Det var redan 1937 nog för att visa HESSELMAN att rotskärning ändå måste betyda något, och i sina sista anteckningar syssade han särskit eer enbart med de hackade ytorna C och G, den ena rotskuren, den andra icke. Skinaden dem emean svor kanske mer än något annat mot hans gama tokning. Reaktionsbiden har sedan 1937 fyts ut med några nya drag och ter sig nu på föjande sätt.

67 604 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM Enigt tabe 18 har hackning på rotskurna ytor gjort pantornas vikor ännu bättre men icke bättrat dem as på den icke rotskurna ytan G, som tvärtom har sett torftig ut och där ännu efter II år icke ens någon jung hade mäktat komma igen. Lika iten verkan gjorde hackning under bestånd på Åheden (kapite 3). Samma skinad som där mean hygge och bestånd eer nyss mean rotskurna hackade ytor och ytan G har visat sig kanske än karare i bätena kring ytorna 1-4 på Svartbergsheden, där den uppgrävda eer renskrapade mosanden åg naken 1928, sedan dikena hade fyts igen. Mean skårorna i de bätena kommo med tiden mer pantor och nya växter än på hackade dear av sjäva de rotskurna ytorna, se tabe 12. Men utanför yttersta skåran har bätet egat nästan naket (se fig. 19) och gör så än. Däremot ha tecken synts ti markreaktion mean skårorna också kring de yngre ytorna, där ingenting har grävts, hackats eer skrapats. Mest har det icke varit mycket, endast itet björnmossor och vackra nya tapantor, men det är mer än på sjäva de rotskurna ytorna. Den devis tydiga markreaktionen efter hackning på rotskurna ytor (styrkt särskit av siffror i tabe 18) är ätt att förstå och förkara, b. a. och kanske mest som en föjd av att jungen hackades ihjä. Vad det kan väntas göra för verkan kan ses på rätt många hå i andet, där jung har dödats med korat. Numera tycks skinaden mean hackat och ahaekat på ytorna håa på att jämnas ut. Under tiden har jungen J:ommit igen. Om här är något samband går icke att avgöra utan nya försök \Tiga tecken ti markreaktion efter hackning (innanför skårorna) och :.,.irskit i fyjorden i de gama dikena (mean skårorna) äro osäkrare, då de ti stor de kunna bero på att fröpantor så ti och rota sig så mycket ättare i öppen jord, såsom har visat sig på rotskurna ytor i Orsa finnmark Där ha nästan inga fröpantor av något sag kommit annat än just i kanterna mot dikenas öppna jord eer i sjäva dikena, fastän ating växer ika frodigt och mörkgrönt inne på ytorna. Kart skid från hackningens och grävningens verkan ter sig numera den som föjer skårorna åt. Ett uppsag ti förkaring gavs vid kongressbesöket 1937 av RoNGE. Man bör särskit tänka på att färska tarötter, invuxna från ömse hå, måste ha huggits av var gång en yta gicks runt igen med rotbian, så att där årigen bev en gödsing iknande gröngödsing. Därti hös markremsan mean skårorna fri från rötter i högre grad än marken innanför innersta skåran. Det gjorde kanske icke så stor skinad först i början, då pantuppsaget år 1924 enigt en anteckning av KARL LUNDBLAD och CARL MALMSTRÖM på en yta strax inti på Svartbergsheden var endast 3-4 dm högt, men efterhand som ungtabeståndet på ytorna växte ti, måste skinaden ha bivit at större. Härmed torde en fugod förkaring vara given ti den starkare reaktionen mean skårorna och därmed också ti den kantverkan några av diagrammen synas vittna om (fig ) och BJÖRKMAN

68 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN fann tecken ti också under jorden. En högre näringsnivå mean skårorna har på oika sätt kunnat komma tapantor på andra sidan skårorna ti godo, då där icke har funnits någon isoeringspåt e. dy. emean. Utsaget på de rotskurna ytorna på Svartbergsheden, som år 1929 icke märktes as (MooRE 1929, s. 877, och 1930, s. 232) eer ara högst kunde anas (ToUMEY & KrENHOLZ 1931, s. 27), vittnar numera i sin hehet om en påtagig verkan av rotskärningen, och det stöds av minst ika kara utsag på Åheden, på sistone också av BJÖRKMANs försök 4 En annan sak är vad utsaget i aa rotskärningsförsöken kan visa om rotkonkurrensen under bestånd i taheden u t a n f ö r ytorna. Fråga är om icke sterizonerna ängs beståndskanter (HALDEN 1926; TAMM, se kap. 3; ERNST ANDERsSON 1945) ge karare och säkrare besked om den saken. Tecknen på markreaktion efter rotskärning äro på samma gång rätt svaga, ångt svagare än i många andra försök av samma sag och kanske de festa sådana. Något annat var adrig att vänta, eftersom det icke bir annat efter kahuggning, icke ens om hygget hackas (kapite 3). Men man kan finna det underigt att det icke bir fer eer karare tecken på en högre näringsnivå ens på hackat hygge, när tahedsmyan i odingsförsök har kunnat visa sig så starkt gödsande (tabe g). Det igger närmast ti hands att söka orsaken i den starka sommartorkan i markens ytiga skikt, som HEssELMAN (1917, s. 1264) såg som en viktig faktor i tahedens bioogi, och det är svårt att förstå viken annan stark hämning skue kunna vara kvar på hackade ytor där ingen jung finns och inga evande tarötter, men borta i odingsförsöken med tahedsmya. För att sätta så mycket iv som möjigt i tahed skue det i så fa vara bra att pöja ner myan ganska djupt. Verkigen fann HESSELMAN (1917 b, s. 1243) starkt nitrathatig mjöke (Chamaenerium) som ogräs på ännu ogödsad åker uppöjd året förut på vanig tahed. Det var enigt hans anteckningsbok ganska frodiga pantor, nästan aa starkt nitrathatiga, och det var gott om dem. På sina ytigt hackade hyggesytor på Åheden kunde han däremot med möda hitta växten på ett enda stäe (kapite 3), och man kan vara viss om att han etade änge och noga efter den. Ti sist bör vä j u s f r å g a n något dryftas, om också utsaget på de rotskurna ytorna icke ensamt kan säga något i den saken, såsom meningen var från början. Frågan är vad den måttiga skuggningen på taheden kan ha för de i att tauppsaget icke oftare än vad det gör orkar växa ut ti ungträd och större taar. Vad man bör fråga efter är då verkan av en medeskuggning ned ti häften eer tredjedeen av fut jus (jfr tabe rr), när juset växar såsom det gör på heden. I första approximationen kan man räkna med en växing mean fut jus och 15 % av fut jus (se fig. rr). Ti en början kan man se efter hur en sådan skuggning kan väntas sätta

69 606 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRÖM ned barrens kosyreassimiation, som ju är en grundva för produktion och tiväxt. Enigt kurvor dragna av STÅLFELT (1924, fig. 7-8) assimiera taskott vid 15 % jus % av vad de göra vid Skånes fua sommarjus (skott med ettårsbarr 22 %, med tvåårsbarr 28 %). Därur kan man räkna ut assimiationsvärden för takvistar vid ett växejus ikt tahedens med given medestyrka. Man får t. ex. föjande värden, i procent av assimiationen vid fut jus. Växejusets Assimiation hos taskott med medestyrka r-årsbarr 2-årsbarr 30 % 36 % 41 % 40 % 45 % 49 % so % 54 % ss % Samma jusberoende som för assimiationen hos ett skott kan man icke vänta för produktion eer tiväxt annat än på sin höjd hos ensamt växande småpantor ika enket byggda som ett skott. De ängre komna, som ha fått vad BoYSEN ]ENSEN kaar ett assimiationssystem, kräva mera jus, såsom skogsmän av gammat ha vetat. Ljusbehovet växer sedan atjämt efterhand som barr och skott atmer komma att skugga varandra och efterhand som avbränningarna öka (SrALFELT 1924, s. 210-zr2; BoYSEN ]ENSEN 1932, s. 46 och 54-69). Ti en början kommer produktionen att bi at närmare proportione mot växejusets medestyrka, så att man på taheden får räkna med minskningar ned ti omkring tredjedeen, jämfört med fut jus. Men jusbehovet kan gott tänkas bi än större, särskit hos föryngringsgrupper (jfr BoYSEN ]ENSEN 1932, fig ), och rentav så stort att produktionen går ned ti no eer nära no redan vid måttig skuggning. Man kan icke av en assimiationskurvas form eer ett samband mean jusstyrka och tiväxt hos små tap!antor i ett odingsförsök suta någonting om t. ex. en pirig ungtagrupps jusbehov på en tahed (jfr BoYSEN jensen 1932, s ). Skogsmän ha av gammat räknat taen band de mest juskrävande träden, och saken har prövats genom att dra upp pantor under spjätak, i spjäburar eer skuggade på annat iknande sätt. Band de mera taande är ett försök av BADOUX (1898). Han skoade ut 2-årspantor av ta i förband 15 x 20 cm (sedan bev det gesare, då en de gingo ut) och ät dem växa 5 år, en de i gesare och tätare spjäburar. De 7-åriga taarna mättes. Efter måtten kan på de fut beysta pantsängarna medestammen skattas ti drygt 0,2 dm3 och skörden av stamved ti3m3 per dekar, och i procent härav bev det under de oika burarna i runda ta som föjer. Guggar i buren, %.... Massa per stam, %.... Skörd av stamved, % ,3 4 3 so

70 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN Mest ha skuggningsförsöken gjorts med fröpantor och skördats efter högst två år. A v dem kan man framför at ära, att tiväxten icke är det enda viktiga och att man ara minst får rätta sig enbart efter höjdtiväxten. Om ingenting annat fattas än jus bi fröpantor av ta ti en början ängre ju starkare skuggan är och ara ängst i mörker (WIESNER 1893). De ränna som potatisåar och växa sig ihjä. I skuggningsförsök på frösängar av ryssen NIKOLSKY omkring 188o (SCHWARZ 1892, ZoN & GRAVEs 1grr) och på gotaet av CIESLAR (1909) bev det i skuggan ånga årspantor av ta, ängre än i fut jus, men gängiga och dåigt rotade. NIKOLSKYS skuggpantor vägde torra en femtede av vad de oskuggade vägde, och deras rotängd åg mean sjundedeen och åttondeen av de oskuggades. CIESLARS ängsta tapantor dogo aa på andra året under sitt spjätak, som hade 25 % guggar. De näst ängsta skördades under ett tak med tredjedeen guggar (33,3 %) och vägde friska tiondeen av vad de oskuggade vägde. Men så änge de eva, ge skuggrännande tapantor ätt ett faskt intryck av frodighet, som G. A. PEARSON (1929) har varnat skogsmän för. SHIRLEY (1929) har mer amänt varnat för att rätta sig efter höjd eer frodigt utseende eer ens friskvikt, eftersom pantorna bi vattnigare vid svagt jus. Torrviktsprocenten hos fröpantor av vanig ta ökade i ett försök av GAsT (1937, fig. 6) fyrdubbet mean 4 % och 50 % jus. SHIRLEYS försök visade t. ex. föjande för årspantor av en amerikansk ta (Tceda). Procent av fut jus.... Panthöj d, cm.... Torrvikt per panta, dg.... Därav roten, cg Om skuggade pantor under ett bestånd växa raskt i höjden är mindre viktigt än om de eva friskt och sunt och med tiden kunna växa ut ti träd, och det kan vara het skida saker. De yppigaste pantskaepantorna kunna vara de i bruket sämsta (ALDRICH-BLAKE 1930 och 1932; BJÖRKMAN 1944), skogsmän ha brukat misstro ta med särskit frodig växt i ungdomen, och tecken ha setts ti att bättre närda tahedspantor mer än andra råka ut för snöskytte och kanske andra skador (kapite 2, sida 568). Pantornas framtid behöver icke bero på hur produktionsfaktorerna samverka numeriskt enigt minimiagen eer någon modernare närmeforme. At hänger i stäet på om aa vikor i ängden håa sig sådana att det unga trädet adrig råkar ia ut. Det kan se hoppöst ut att få reda i en sådan sak genom att dryfta den het amänt, men det finns ett ovande uppsag, som kan sama en mängd kunskap under en enda synpunkt nog viktig att sticka över de festa andra. Skogsmän ha änge vetat av ett samband mean vätan i marken och trädens 38. Medde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häfte 34

71 608 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM förmåga att tåa skugga (HEYER r852, s. 8-9 och rs-r6), och i försök av BuRNS (rgzo) tåde vattnade unga taar (Strob%s) ångt mer skugga än ovattnade i skogen. Sambandet tokades på ett nytt sätt av BATES (1925). Liksom åtskiiga andra från NIKOLSKY ti BJÖRKMAN fann han hos fröpantor av barrträd särskit rötterna dåiga vid svagt jus. Det tog han som förkaring ti att ångt ovanför det verkiga jusminimum (det man finner i ett fysioogiskt försök, där vatten adrig fattas) >>skuggade pantor duka under i den konkurrens om väta man har i skogen». Han såg juset som en begränsande faktor för återväxten i skogen, icke absout, men därför att skuggning gör pantorna sämre rotade och känsigare för torka. På sitt hå kom senare GAsT (1937) in på iknande tankar, då han i sina försök såg skuggpantornas små dåiga rötter. BATES' sätt att vända frågan är sjävkart riktigt. Det kan fuföjas vidare. Man bör minnas att det icke beror enbart på juset hur rötterna bi. Växtnäringen och särskit kvävenäringen gör också sitt ti. Rotbidningens dubba samband med jus och kvävenäring har sett inveckat ut, men ter sig på sistone enkare än någon har kunnat ana. Roten tycks få nöja sig med vad som bir över när krona och stam ha tagit sin de av assimiat för sin tiväxt. Det bir mer över vid bättre jus, om at annat är ika. Men at mindre de bir över ju mer gott det är om kvävenäring (så änge ingenting annat fattas), ty ti at större de gå då assimiaten åt efterhand som de bidas, och de fastna som tiväxt innan de hinna ned i rötterna. Kring sekeskiftet fann KLEBS ett sådant samband regera växters bomning (JosT 1923, s o), och två poska växtfysiooger spårade det i rotbidningen, som den ene fann hämmad av kvävenäring och den andre kunde främja med socker. I en rad arbeten sökte sedan MARY E. REm (1926, 1929 a-c) på de mest oika vägar.ändra kvoten kohydrat/kväve i växten, och städse fann hon kvoten rotjskott skifta ikadant. GAsT (1937) ritade upp omvända rotkvoten hos unga tapantor som funktion av jus och kväve. Han tog den organiska födans mängd och fördening på skott och rot som avgörande för de samband han fann och förkarade den dåiga rotbidningen hos skuggade pantor som en föjd av skottets frodiga växt på samma sätt som GoEBEL på 90-taet hade förkarat utebiven bomning hos vattenväxter. GAst väntade också finna mykorrhizabidningen och mykorrhizans verksamhet regerad av juset genom näringsströmmen ned ti roten. BJÖRKMAN (1942) fann att det stämde, och med sin mykorrhizateori gav han GAsT rätt och på samma gång ALDRICH-BLAKE (1930), som hade utat åt att i kvoten kohydrat/kväve sätta in a nödvändig växtnäring i stäet för kvävet. Men juset samverkar annorunda och enkare med kvävenäringen än med en de annan växtnäring, t. ex. fosforsyra, och det är skä att i första hand håa sig ti den också därför att dess verkan oftast torde överväga i skogen. Kanske finns det rent fysioogiska skä ti att kvävenäringens verkan ter sig särskit enke och kar och devis också ti att den gärna överväger. När det är gott om kvävenäring brukar det bi nitrat, och nitrat tar sjäv med sig upp genom

72 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFÖRSÖK ÅREN vä,xten. en stor de av vad som mera behövs (basjoner) och tycks rent biokemiskt nästan tvinga fram tiväxt där det assimieras i jus (BuRSTRÖM 1934 och 1943 a och b). Trädens svamprot kan göra det tekniskt svårt att mäta och redovisa rotkvoten, men ändrar ingenting i sak, då enigt BJÖRKMANs rön rotsvamparna ekoogiskt äro vaniga rötter och svamproten en naturig ymp av en sorts rot på den andra, såsom hade hävdats av RoMELL (1939 a, s. 165; 1939 b, s. 366). Med BATES' och GAsTs syn på saken bir rotkvotens dubba samband med näring och jus en sak av största vikt, som man måste ta hänsyn ti b. a. om man vi söka döma om pantors jusbehov i skogen efter vad man kan se på rotskurna ytor, där en högre näringsnivå har kommit pantor att inrätta sig för en högre evnadsstandard och en säkrare tivaro och där de med mindre risk ha kunnat göra så därför att marken torkas ut mindre hårt än utanför ytorna. En sådan frodig växt som hos pantor på rotskurna ytor är kanhända ingenting att sträva efter i skogen runt omkring, om man också skue kunna ti en tid få fram den genom att gödsa, hacka eer bränna, ty juset kan vara för svagt för att ge frodvuxna pantor en nog hög rotkvot och därmed rimig trygghet för framtiden. starkare gödsing kan göra rotkvoten för iten t. o, m. i fut jus på mark som torkar ut iband. Troigen var det en orsak ti att tapantorna efter hand gingo ut på de kvävevattnade ytorna vid Fagerheden (kapite 2). Samma uppsag ser ut att ova nytt jus över sådana förut dunka frågor som den underiga snabbdegenerationen hos frodiga tysktaar och vargar, den större dödighet man stundom har märkt hos frodiga pantor efter utsättning i skogen (ALDRICH-BLAKE 1930, 1932; BJÖRKMAN 1944) och massdöden hos vänärda, starkt skuggade granpantor (LINDQUIST 1932). Det kunde b. a. göra särskida mykoogiska hypoteser onödiga, och en rad motsägeser mean HEssELMANs och LINDQUISTS rön (båda 1939) kunde tokas som skenbara och våade av att det icke sarvades med vattningen i skogsförsöksanstatens växthus, men kanske i försöken på skogshögskoan och adees säkert ute i skogen. BJÖRKMAN (1945) har sökt ta reda på tapantors jusbehov på Åheden. Mest taande band hans siffror äro de från den hehackade ytan (638: IV+ VI) på rg2r års kahygge (jämför kapite3). Där gick i so % jus skottängden ned ti häften och tredjedeen av oskuggade pantors och minskade atjämt vidare då försöket bröts efter åtta år. Vid skuggning ned ti 25 % jus dogo under 8 år 4 pantor av 6. Ädre pantor på kahygge ha atså visat sig påtagigt ida redan av måttig skuggning, sådan man får räkna med också på tahed. Under beståndet kan jusbehovet gott vara större. Ännu har tahedspantornas jusbehov icke kunnat närmare bestämmas. Men så mycket synes vara kart som att HEssELMAN gjorde rätt i att icke gömma bort juset fastän tahedens bestånd är gest och ser ut att ge rätt itet skugga. Troigen var det också med rätta han såg sidojuset från uckotna som en av orsakerna ti den skarpa gruppvuxna tahedens uppkomst 38*

73 61 O LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM (HESSELMAN rgro, s. 41). Då samtidigt rotverkan från tagrupperna utan tvive är en av orsakerna ti heddegenerationen i uckorna, ser det ut som om grupper och uckor skue betinga varandra ömsesidigt. Kap. 5 Sammanfattning av hittis vunna resutat rörande tahedens natur och växtförhåanden. Band professor HENRIK HESSELMANS efterämnade tahedsanteckningar från åren finnes ingen amän sammanfattning av hur han tänkte sig tahedsprobemet. Endast om vissa detajer har han uttaat sig i anteckningsböcker, verksamhetsberätteser etc. Som avsutning ti denna redogörese för de hessemanska försöken torde det dock vara ämpigt att med några ord beröra, hur tahedsprobemet nu synes igga ti. Vid bedömandet av en taheds natur och växtförhåanden är det betydesefut att söka håa i sär vad som beror på: r:o den naturgivna ståndortsmifön (d. v. s. kimatet, geoogien, hydraogien etc.) och 2:o de aktuea (markbioogiska m. f.) förhåandena. HESSELMANS här framagda försök ha givit en de ny kunskap om taheden som aktuet tistånd. Gödsingar med ammoniumnitrat och ammoniumsufat inom tahedsuckor, där pantorna trots god beysning icke kommo någon vart, gåvo ti att börja med tydiga utsag i form av förbättrad växt på pantorna. Men pantorna kunde härigenom icke göras uthåigt växtiga. Detta tyder på att brist på kvävenäring föreigger, men också på att något annat jämte kvävebristen våar pantornas dåiga växt. Nya försök tarvas för att få ökad karhet om hur näringsfrågan igger ti. Markbearbetning under bestånd (hackning) har i försöken icke visat någon tydig gynnsam verkan. Däremot har en kahuggning utan annat ingrepp här och på andra hå kunnat sätta iv i tahedens ursprungigen oväxtiga pantor och få dem att växa ut ti normaa träd. I försöken har rotisoering visat sig verka stimuerande på pantväxten, viket torde bero des direkt på en ökad och jämnare tigång på vatten, des på minskad konkurrens om näring, des på gödsingsverkningar, b. a. en gödsing underifrån med ovissnat och fördensku kväverikt växtrna teria (iksom vid gröngödsing i an t bruket). Verkan av rotisoering iksom av kahuggning har visat sig särskit stark, där marken också bivit hackad. Orsaken ti detta kan även här vara minskad konkurrens om vatten och näring och en gröngödsingseffekt, ty när man hack'ar eer pöjer marken, avsitas en mängd svampmyceiksom rötter av tis och träd och komma efter förmutning den kvarvarande vegetationen ti godo som extra näring, och konkurrensen minskar när ris m. m. dödas.

74 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK AREN Huru stort den orörda tahedens r ö r i g a näringsförråd är och var det finnes agrat är ännu okart, och det torde vara kokt att i mymånen tis vidare räkna enbart med förråden i mutnande och färsk förna och i evande växtdear och icke tro att de kosvarta, starkt sura och omättade myämnena i en dåig taheds tunna smuiga mår äro någon tigång. På sedan gammat trädösa hedar eer hedfäckar skue i så fa icke finnas något annat att ösgöra genom skogiga åtgärder än vad som är bundet i markvegetationen. Som denna vegetation är åg och ges, är troigen icke heer mycket att vinna genom att döda den. Att de många små tapantor man finner i de skarpa tahedarnas uckor ha svårt att utveckas torde, som WRETLIND i princip redan år 1924 (s. 191) gjorde troigt, sammanhänga med att tigången på växtnäring efter hand bivit at mindre i uckornas at tunnare och surare mår genom en oyckig samverkan av rotkonkurrens och dåigt förnafal Genom HESSELMANS, WRETLINDS m. f:s undersökningar är det nästan ti visshet karagt, att många tahedars svårföryngrade uckor våats av en sådan ogynnsam utvecking (heddegeneration eer hed bidning), som de naturgivna ståndortsförhåandena icke nödvändigt hade behövt medföra. Det är såunda för ett 8o-ta år sedan ha vuxit hög och vacker taskog vid Fagerheden, där det nu är skarp och gruppvuxen tahed (HESSELMAN 1910, s. 32). I södra Sverige och Danmark har man funnit ikartade hedbidningstendenser på somiga marker (TAMM 1936, 1937, 1938 och BoRNEBUSCH 1939). At som bidrar att håa uckor öppna änge kan medföra risk för hedbidning, men risken är större på magrare och torrare ståndorter. Band det som våar risker för mera stadigvarande uckors uppkomst får man icke gömma snöskyttet, viket ofta utgör ett stort hinder för återväxten. Det igger i sakens natur att det på känsiga ståndorter måste vara ättare att sätta i gång än att stoppa och vända om en sådan utvecking som hedbidningen. Vad man bör sträva efter säger sig sjävt: ett sutet bestånd av sådant sag att det kan håa mark och mybidning i skick (jfr HESSELMAN 1917 b, s och 1937). En annan sak är hur man ska komma dit. Ett särskit viktigt må att sträva efter vid tahedsskötsen, i den mån man kan, är utan tvive att göra beståndet mera djuprotat. Kanske har björken här en uppgift, där det kan gå att få in den, icke endast för att dess förna är rätt näringsrik (jfr MoRK 1942), utan också för att den på något sätt, troigen markbioogiskt, tycks kunna göra marktäcket frodigare och humusagret djupare och uckrare.

75 612 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM Litteratur. AALTONEN, V. T Uber die natiiriche Verjiingung der Heidewäder im finnischen Lappand. - Communicationes ex Inst. quaest. forest. fin!. I. Hesinki a. Uber die Ausbreitung und den Reichtum der Baumwurzen in den Heidewädern Lappands. - Acta forest fenn. 14. Hesingfors b. Wasserverbrauch der Bäume und Feuchtigkeitsverhätnisse des Bodens. - Acta forest. fenn. 14. Hesingfors Uber die räumiche Ordnung der Pfanzen auf dem Fede und im vvade. Eine botanisch-bodenwissenschaftiche Studie. -Acta forest. fenn. 25. Hesingfors. ALBERT, R Weche Erfahrungen iegen bis jetzt i\ber den Einfuss kunsticher Diingung und Bodenbearbeitung im forstichen Grossbetriebe vor? In wecher Weise und nach wecher Richtung hin sind Versuche hieriiber fernerhin anzusteen? - Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen. 37: Berin. ALDRICH-BLAKE, R. N The pasticity of the root system of Corsican pine in eary Iife. - Oxford Farestry Memoirs. 12. Oxford The infuence of nutrition of the reative root and shoot deveopment of forest-tree seedings. - Forestry. 6: London. ANDERSSON, ERNST Om barrträdens rotverksamhet. - Sv. skogsv. tidskr. 43: Stockhom. BADOUX, H. r898. Lichtversuche mit Deckgittern. - Mitt. Schweiz. Centraanst. f. d. forst!. Versuchswesen. 6: Ziirich. BATES, C. G The reative ight requirements of some coniferous seedings. - Journ. of Forestry. 23: Washington. BJÖRK, P.!937 skogskongressens Norrands-exkursion.- Skogen. 24: 3II-3I4. Stockhom. BJÖRKMAN, E Uber die Bedingungen der Mykorrhizabidung bei Kiefer und Fichte. - Symboae bot. Ups. 6: z. Uppsaa.!944 Om skogspanteringens markbioogiska förutsättningar. - Sv. skogsv. tidskr. 42: Stockhom studier över jusets betydese för föryngringens höjdtiväxt på norrändska tahedar. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 34: Stockhom. BLOMQVIST, A. G. 188r. Finands trädsag i forstigt hänseende beskrifna. I. Taen. - Finska forstfören:s medd. 3. Hesingfors. BoRGGREVE, B Die Hozzucht. Berin. BoRNEBUSCH, C. H Hededegeneration og Regeneration af en for Skov tjenig Humustistand på de danske Lyngheder. - Sv. skogsv. tidskr. 37: Stockhom. BoYSEN J EN SEN, P.!932. Die stoffproduktion der Pfanzen. J ena. BuRNS, G. P Toerance of forest trees and its reation to forest succession. Journ. of Forestry. 18: 6ro-615. Washington. BuRSTRÖM, H Uber antagonistische Erscheinungen bei der Kationenaufnahme des Hafers. Uppsaa (Diss.) a. Photosynthesis and assimiation of nitrate by wheat eaves. - Lantbrukshögskoans annaer. II: r-so. Uppsaa b. Studies on the products of the photosynthesis. - Arkiv f. bot. 30 B: N:o 8. Stockhom. CHEYNEY, E. G A study of the roots in a square yard of Jack pine forest. - Journ. of Forestry. 27: Washington. CrESLAR, A Licht- und Schatthozarten. Lichtgenuss und Bodenfeuchtigkeit. - Centra b. f. d. ges. Forstwesen. 35: 4-zz. Wien. CoTTA, H Anweisung zum Wadbau. 4 Auf. Leipzig. EBERMAYER, E Die physikaischen Einwirkungen des Wades auf Luft und Boden. Aschaffenburg. FABRICIUs, L Der Einfuss des \Vurzewettbewerbs des Schirmstandes auf die Entwickung des Jungwuchses. - Forstwissenschaft. Centrab. 49: Berin.

76 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN FABRrcrus, L Neue Versuche zur Feststeung des Einfusses von Wurzewettbewerb und Lichtentzug des Schirmstandes auf den Jungwuchs. (Forstiche Versuche. 7.) - Forstwissenschaft. Centrab. 51: Berin. FoRssTRÖM, E Renskötsen inom sydigaste deen af finska renområdet. - Finska forstfören:s medd. 7: Hesingfors. FRICKE, (K.) >>Licht- und Schattenhozartem, ein wissenschaftich nicht begriindetes Dogma. - Centrab. f. d. ges. Forstwesen. 30: Wien. GAsT, P. R Studies on the deveopment of conifers in raw humus. III. The growth of Scots pine (Pinus sivestris L.) seedings in pot cutures of different sois under varied radiation intensities.- Medd. Stat. skogsförsöksanst. 29: Stockhom. GROTH, E. F Om den skada rename göra å återväxten i Norrbottens skogar. - Tidskr. f. skogshushåning. 16: Stockhom. HALDEN, B. E Studier över skogsbeståndens inverkan på markfuktighetens fördening hos skida jordarter. - Skogsv. tidskr. 24: Stockhom. HESSELMAN, H Diskussionsinägg. [ti föredrag av U. Wamo. Om föryngringen vid bädningshuggningar]. - Skogsv. tidskr. 4: 397. Stockhom Redogörese öfver skogsförsöksanstatens verksamhet. III. Berättese öfver den botaniska afdeningens verksamhet åren jämte försag ti pro gram. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 6: Stockhom Studier öfver de norrändska tahedarnas föryngringsvikol - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 7: Stockhom Redogörese för skogsförsöksanstatens verksamhet. III. Berättese öfver den botaniska afdeningens verksamhet under treårsperioden II jämte försag ti program.- Medd. Stat. skogsförsöksanst. 9: Stockhom a. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på sapeterbidningen i marken och dess betydese för barrskogens föryngring. - Medd. Stat. skogsförsöksanst : Stockhom b. studier över de norrändska tahedarnas föryngringsvikol II. Medd. Stat. skogsförsöksanst : Stockhom Studier över barrskogens humustäcke, dess egenskaper och beroende av skogsvården. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 22 (1925): Stockhom Studier över barrträdspantans utvecking i råhumus. I. Betydesen av kvävemobiiseringen i råhumustäcket för ta- och granpantans första utvecking. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 30: Stockhom Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden III. Naturvetenskapiga avdeningen. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 27: Stockhom Om humustäckets beroende av beståndets åder och sammansättning i den nordiska granskogen av båbärsrik Vaccinium-typ och dess inverkan på skogens föryngring. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 30: Stockhom a. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat o. s. v. III. Naturvetenskapiga avdeningen. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 31: Stockhom b. Granens föryngringssvårigheter på örtrik mark och dess orsaker. - Bot. notiser. 1939: Lund. HEYER, G Das Verbaten der Wadbäume gegen Licht und Schatten. Erangen. HoLMERZ, C. G. & ÖRTENBLAD, TH Om Norrbottens skogar.- Bihang t. Domänstyresens und. berättese rör. skogsväsendet år Stockhom. HoLMGkEN, A. 191r. Skogssådd med tafrö i Norrand.- Årsskr. fr. Fören. f. skogsv. i Norrand. 19rr: Stockhom. J ost, L Formwechse und Ortwechse.- W. BENECKE & L. J ost, Pfanzenphysioogie. [ = 4 Auf. von J ost, Voresungen u ber Pfanzenphysioogie.] J ena. KöNIG, A Mittheiungen von den Miindener Versuchsfächen. Neue Versuche iiber das Wachstum unsei'er \'Vadbäume bei ausgeschossener direkter Bestrahung durch die Sanne.- Forst. Bätter. (3:e Foge. 12.) 25: Berin. LAGERBERG, T Studier öfver den norrändska taens sjukdomar, särskit med hänsyn ti dess föryngring. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 9: Stockhom. LINDQUIST, B Den sydskandinaviska kuturgranskogens reproduktionsförhåanden. - Sv. skogsv. tidskr. 30: Stockhom.

77 614 LARS-GUNNAR ROMELL OCH CARL MALMSTRöM LINDQUIST, B I anedning av H. Hesseman: Granens föryngringssvårigheter på örtrik mark och dess orsaker. - Bot. notiser. 1939: Lund LUNDsTRÖM, A. r8g5. Om våra skogar och skogsfrågorna. - Fören. Heimdas fokskrifter, N:o 24. Stockhom. MooRE, B Internationa congress of forest experiment stations in Sweden. - Journ. of Forestry. 27: Washington Forests and soi moisture. - Ecoogy. 11: Lancaster & Brookyn. MaRK, E Om str0faet i våre skoger. - Medd. Norske skogfors0ksvesen. N:o 29 (Bd 8: H. 3): Oso. MULLER, P. E. & WEIS, FR. rgo6. studier over Skov- og Hedejord. I. - Det forst!. Fors0gsvaesen. Medd. I: K0benhavn. MöLLER, A Ueber die Wurzebidung der ein- und zweijährigen Kiefer im märki~ schen Sandboden. - Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen. 34: Berin Untersuchungen u ber ein- und zweijährige Kiefern im märkischen Sand boden. - Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen. 35: , Berin. NrLSSON, ALB. & NoRLING, K. G. G. r8gs. skogsundersökningar i Norrand och Daarna. -Bihang t. Domänstyreisens und. berättese rör. skogsväsendet år r8g4. Stockhom. OLSEN, CARSTEN The empoyment for water cuture experiments of distied water containing traces of copper. - Compt. rend. des travaux du Lab. Carsberg. Ser. chimique. 23: N:o s: K0benhavn. PEARSON, G. A The other side of the ight question.- Journ. of Forestry. 27: r 2. washington. RAMANN, E. r8g3. Forstiche Bodenkunde und Standortsehre. Berin Bodenkunde. 2. Auf. Berin. REm, MARY E. rgz6. Growth of tomato cuttings in reation to stored carbohydrate and nitrogenans compounds. -Amer. Journ. of Botany. 13: Lancaster a. Growth of seedings in ight and in darkness in reation to avaiabe nitrogen and carbon.- Bot. Gaz. 87: 8r-rr8. Chicago b. Reation of composition of seed and the effects of ight to growth of seedings.- Amer. Journ. of Botany. 16: Lancaster c. Effect of variations in the amounts of avaiabe earbon and nitrogen on the growth of wheat seedings. - Amer. Journ. of Botany. 16: Lancaster. RoMELL, L.-G En bioogisk teori för mårbidning och måraktivering. Stockhom Ecoogica probems of the humus ayer in the forest. - Corne Univ. Agric. Exp. Stat. Memoir 170. Ithaca a. Markreaktionen efter garingar och dess orsaker.- Norr!. skogsv. tidskr. 1938: r-8. Stockhom b A trenching experiment in spruce forest and its hearing on probems of mycotrophy. -Sv. bot. tidskr. 32: Uppsaa a. The ecoogica probem of mycotrophy.- Ecoogy. 20: Lancaster & Brookyn b. Barrskogens marksvampar och deras ro i skogens iv.- Sv. skogsv. tidskr. 37: Stockhom. ScHARD, A., Med utändska skogsmän på vikingatåg. [II.] - Skogen. 16: Stockhom. ScHWARZ, F. r8g2. Uber den Einfuss d~s Wasser- und Nährstoffgehates des Sandbodens auf die vvurzeentwickeung von Pinus sivestris im ersten Jahre.- Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen. 24: 88-g8. Berin. SHIRLEY, H. L The infuence of ight intensity and ight quaity upon the growth of pants.- Amer. Journ. of Botany. 16: Lancaster. STÅLFELT, M. G Taens och granens kosyreassimiation och dess ekoogiska betingeser. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 21: r8r-258. Stockhom. TAMM, o Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet.- Medd. stat. skogsförsöksanst. 17: Stockhom Studier över jordmånstyper och deras förhåande ti markens hydroogi i nordsvenska skogsterränger. - Medd. Stat, skogsförsöksanst. 26: Stockhom Om ett försök med björkföryngring i markförbättrande syfte på svag sandmark i södra Sverige.- Sv. skogsv. tidskr. 34: Stockhom. -- I937 Om de ågproduktiva sandmarkerna å Hökensås och i övre Lagadaen. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 30: I-59 Stockhom Om humustiståndets betydese för skogen å en sydsvensk tamo. - Skogeri. 25: , Stockhom.

78 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFöRSöK ÅREN TAMM, O Om danska hedar och svenska. - Skogen. 26: Stockhorn Den nordsvenska skogsmarken. Stockhom. TouMEY, J. W The vegetation of the forest foor: ight versus soi moisture. -Proc. Intern. Congr. Pant Sciences (Ithaca 1926). I: & KIENHOLZ, R Trenchedpots under forest canopies.- Yae Univ. Schoo of Forestry. Bu. 30. New Haven. vvers, FR Om Sapetersyrens Forekorost og Dannese i Mud og Mor. De II av P. E. MuLLERs og FR. WErs' studier over Skov- og Hedejord. -Det forst!. Fors0gsvaesen i Danmark. 2: K0benhavn. WIESNER, J Photometrische Untersuchungen auf pfanzenphysioogischem Gebiete.-Sitz. ber. K. Akad. d. Wiss. Math.-naturw. C. I02: Abth. I: \Vien. WRETLIND, J. E Diskussionsinägg [ti föredrag av H. Petterson, Metoder för naturig föryngring]. - Skogen. II: Stockhom Bidrag ti beysande av de norrändska tahedsprobemen.- Norr!. skogsv. tidskr. 1931: Stockhom Om hyggesbränningarna inom Maå revir. - Norr!. skogsv. tidskr. 1932: r. Stockhom a. Bidrag ti beysande av föryngringsbetingeserna på övre Norrands tahedsniarker. - Norr!. skogsv. tidskr. 1934: Stockhom b. Naturbetingeserna för de nordsvenska järnpodsoerade moränmarkernas tahedar och massrika skogssamhäen.- Sv. skogsv. tidskr. 32: Stockhom. ZoN, R., & GRAVEs, H. S. I9II. Light in reation to tree growth.- U. S. Dep. of Agric. Forest Service. Bu. 92. Washington. ÖRTENBLAD, TH. r884. Om återväxten (årsväxten) i Norrbottens skogar. - Tidskr. f. skogshushåning. I2: Stockhom Berättese om skogsundersökningar i Norrbottens än år r8gz. - Tidskr. f. skogshushån. 2I: ro6-rr7. Stockhom Om föryngring af hedand i öfre Norrand.- Skogsvännen. 1902: IIO-II+ Stockhom.

79 The Ecoogy of Lichen-Fine Forest. Experiments ( ) by the ate Dr H. Hesseman. Abstract. The data contained in the present paper were coected at the Forest Research Institute in the course of twenty years under the immediate direction of the Institute's ate director, Professor HESSELMAN. Re fet ready to prepare the materia for pubication and had in mind to do so himsef, in This pan was frustrated by his iness and death the same year, and most of the data have been worked up and anayzed by one of the present writers. A historica sketch (by MALMSTRÖM) has been incuded in an opening chapter in order to give a background to the studies reported on (by RoMELL) in Chapters 2 and 4 There is a concuding chapter briefy stating some genera views. Chapter r. Historica and introductory. The pronounced ichen-pine forests have this in common, that openings persist athough seedings are pentifu in the earpet of ichens covering the ground. They may otherwise present an extremey varying picture. Young growth may fai to deveop near trees and grow in any openings that are arge enough, giving a picture ike the one seen in Fig. 19, p. 599 Or young growth may do much better cose to the scattered od trees than in the arge openings eft between them, as seen in photographs pubished by HEssELMAN (rgro; Figs. 4-5, p ) and by WRETLIND (I93I; Fig. 4' p. 277) The atter, custered type of ichen-pineforest (the most extreme and striking type) was more common in earier days than it is today. The eary authors no doubt paid more attention to this than to other and commoner types, and so did HESSELMAN, particuary in his eary work. HESSELMAN started, in rgo6, by scrutinizing various expanations that had been suggested to account for the faiing of young growth in openings that persisted in ichen-pine forests. None of these expanations proved satisfactory. In particuar, the minera soi was not found to be any drier in openings than it was under custered pirres (HESSELMAN rgro). A new cue was sought in the scarcity of avaiabe nitrogen, the suppy of which coud be expected to differ according to variations in the deveopment of the forest foor and the formation of humus. Foowing this ine of thought, peat was tried.as,a-fertiizer, with proroising resuts, and hoeing the soi was tried as another possibe practica means of seenring reproductian (HESSELMAN 1917 b). The genera idea advanced in 1917 was put to test in work started in 1922 aong two ines. Seedings of pine were grown in a greenhouse with or without adding nitrogen to a soi made up using humus from a ichen-pine forest, either from one of its openings or from under custered pines. In the same forest, sma pots were aid out in an opening and fertiized with nitrogen. The resuts came out in part as expected. Humus from the opening yieded poor seedings uniess

80 HENRIK HESSELMANS TALLHEDSFÖRSÖK ÅREN nitrogen was added, and the fertiized pots throughout were the better ones (HESSELMAN 1927). The resuts obtained in the forest are reported in Chapter 2. Lichen-pine forests of a ess extreme type, not custered, were first incuded in the studies in 1924, when pots were aid out for testing the effect of cear feing, of hoeing or ripping the soi, and of trenching, a of which had been tried before in ichen-pine forest of the custered type with itte or no improvement seen in the od persistent openii:igs. One particuar reason for testing the effect of trenching was the emphasis that AALTONEN had then recenty aid on root competition as a factor in ichen-pine forests. Some of the trenched pots were demonstrated, in 1929, to participants in an internationa congress (MooRE, 1929 and 1931; TOUMEY and KIENHOLZ, 1931). When they were simiary derritidstrated again, in 1937, notes were taken by P. BJÖRK of HEssELMAN's expanations. These have been utiized in Chapter 4 of the present paper, where a fu account is given of the trenching experiments. The other work started in 1924 is reported on in Chapter 3 HEssELMAN's studies in the ecoogy of ichen-pine forest have been suppemented in this country mainy by LAGERBERG (pathoogy), TAMM, and WRETLIND (for references, see the ist of iterature). Both the ast-narned workers have much contributed towards shaping the present view, according to which the conditions prevaiing in ichen-pine forests may very argey be the resut of a degeneration of the soi. HEsSELMAN, too, had taken this to be so, and as eary in r88r BLoM QVIST hinted at the same. Y et the process seems to have been first fuy pictured in principe by WRETLIND (1924, p. 191). Athough not referring to ichen-pine forest, GAsT's work in this country is quoted as having been of importance in the present connection. Reference is aso made to RoMELL's trenched pots (in spruce forest) and to his interpretations. Chapter 2. Pots fertiized with nitrogen. I. Pan. The pots were aid out in an opening as shown by Fig. r, p This opening is one of those ha ving persisted for a ongtime in a ichen-pineforest of the custered type near Fagerheden, at 65 2o' at. N. and 20 54' ong. E. from Greenwich. HESSELMAN, who had done much work earier in the same forest, has pictured it and described it, incuding the ground-cover and the soi (r9ro, p ). The soi is sand, mosty coarse. The pots W&e watered once a week a the summer for 13 years, using each time ro iters to a square meter either of distied water or of a soution of a pure chemica. The chemica was either ammonium sufate or ammonium nitrate. The amount added of one or the other was, in parts per miion, either 400 or 8o. This made two para:.:b series,:- 'ach incuding three treatments counting;a;so the watering with pure water. A heatments were given in dupicate, making 6 pots to a series, 12 in a. The four pots given nothing but water were to serve as contros. With 400 p. p. m. of chemica added to the waterings, the weeky doses of nitrogen were 8. 5 and 14 kgjha, the average yeary doses o. r 2 and o. 20 tjha (metric tons to the hectare), or neary no and r8o bs.ja. Where the addition of chemica was So p. p. m., the weeky doses of nitrogen were r. 7 and 2. 8 kgfha, the yeary averages 23 and 38 kgjha (2r and 34 bs.ja.). The tota amounts of nitrogen given to the fertiized pots range between o. 30