Slutkonferens Kompare

Transkript

1 Slutkonferens Kompare Det var ett 80-tal personer som samlats på Piteå Havsbad för att ta del av slutkonferensen. Kompare är ett europeiskt socialfondsprojekt som pågått under 2 år och som vänt sig till arbetssökande unga i Piteå och Skellefteå kommun. 136 deltagare har varit med i projektet och av dessa har 28 personer gått till arbete, samt 21 stycken till studier. Projektledare Lotta Sundman från Piteå kommun inledde dagen med att hälsa välkomna, presentera projektgrupp, styrgrupp och övriga personer som varit inblandade på olika sätt. Slutkonferensens rubrik var Skillnad som gör en skillnad och Lotta berättar att det kommer sig av att de nytänkande i arbetssätt som använts i Kompare: Istället för att göra som ofta förut, att vi har skapat ett program och sedan rekryterat ungdomar som vi tycker har behov av insatsen, har vi nu tvärtom. Vi har välkomnat alla i målgruppen som vill förändra sin situation och nå egen försörjning och sedan skapat unika program för varje individ. Detta har krävt såväl mod som tålamod hos projektpersonalen. Lotta berättar att man i Kompare använt sig av otraditionella metoder för att arbeta med unga i utanförskap. Ett helhetsperspektiv på varje individs specifika förutsättningar och behov samt fokus på att formulera tydliga målbilder har varit några av framgångsfaktorerna. Nära samverkan med Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har också haft en stor betydelse för resultaten. Ett lösningsfokuserat förhållningssätt har genomsyrat allt arbete i projektet. Deltagarna i projektet är födda under 80-talet och det finns en hel del skrivet om 80-talisterna. Generation Y eller why som de också kallas för ifrågasätter mycket av det vi tar förgivet. Så bättre projektutvecklare har vi fått leta, om än bilden är väldigt generaliserad. En person som jag född på 60-talet är uppvuxen med två tv- kanaler, en samhällssyn som innebar att staten fattade många beslut åt medborgare. Universitet, vårdcentraler och offentliga arbetsgivare hade inte börjat marknadsföra sig. Telefonkatalogens första tio sidor innehöll krigsinformation. En person född 20 år senare är uppvuxen med minskat statligt inflytande, enormt utbud av billiga importprodukter, mängder av TV-kanaler, sms och youtube. På nätet finns grannens telefonnummer, födelsedatum och inkomst tillgängligt. På Facebook kan 600 ungdomar dissa en butik, utbildningar,sjukhus och arbetsplatser jämförs på internet. Generation Y är van att välja sedan barnsben. Välmående och emotionell tillfredställelse har blivit viktiga faktorer. En tydlig drivkraft hos generation Y är -man kommer inte till intervjun för att se om man får jobbet utan se om jobbet passar mig. -man ger referenser till arbetsgivare men tar också referenser.

2 Vad ger detta mig? är något som man ställer sig när man gör sina val. Åldern på projektpersonalen gör att vi bara kan gissa mer eller mindre fel om vi skall välja åt den unge, säger Lotta Projektet har kunnat erbjuda deltagarna praktik i Belgien, samverkat med arbetsgivare genom studiebesök och rekryteringssamtal, prova-på-studier, tidsbegränsade anställningar inom kommunen, utredningar (tex dyslexi eller ADHD), psykologkonsultationer samt dokumentation av lärande i arbetslivet. I Skellefteå har man använt MOD (Mångfald och dialog) medan man i Piteå provat arbeta med Drama som arbetssätt. Helena Stenberg, kommunalråd i Piteå kommun tar upp arbetslösheten bland unga och berättar att Piteå ligger i topp bland Norrbottens kommuner, med hela 20,1% Helena säger att det här är en viktig fråga där politiken har ansvar för att förändra villkor och förutsättningar för samarbete. Hon säger att man i Sverige gör lika insatser oavsett om de unga arbetslösa finns i storstäderna söderut eller i små städer i norrland och det i sig blir ett problem då förutsättningarna i olika delar av landet inte är desamma. - Kompare är ett lysande exempel på att lika inte är rättvist och att det ger framgång när man jobbar individuellt utifrån de lokala förutsättningar som finns, säger Helena Helena pratar också om att samverkan ger framgång och att vi måste hitta sätt att riva hinder för samverkan. Helena avslutar med orden: Arbetslösa och sjukskrivna måste mötas utifrån individens förutsättningar och vi måste bygga en organisation som underlättar för de som behöver hjälp. Kompare visar att vi kan jobba på andra sätt än att skicka dessa personer mellan skrivbord på olika myndigheter. Efter Helena var det dags för personalnämndens ordförande i Skellefteå, Harriet Classon. Harriet pratar också om arbetslöshet bland unga och säger att Skellefteå och Piteå både liknar varandra och arbetar på ungefär samma sätt. Harriet säger att man som kommun måste fundera över hur vi vill visa upp oss för omvärlden. I Skellefteå finns mellan olika yrken i kommunen, något som folk runt omkring inte är medvetna om. Harriet säger att vi måste finnas nära och stötta dessa arbetslösa personer mer än från andra sidan skrivbordet. Annars känner inte deltagarna att de är en del av processen. I Skellefteå ligger arbetslösheten bland unga på 19,4% just nu. Efter att Helena och Harriet tackat för att coacherna i Kompare vågat arbeta på detta sätt, så fick de varsitt par trädgårdshandskar, för att kunna gå hem och så de frön som Kompare gett dem.

3 Angelina som arbetar som ekologisk trädgårdsmästare och trädgårdsarkitekt vid Sinnenas ateljé i Piteå visade bilder och pratade om köksträdgårdar. Hon inledde sitt föredrag med att säga att människor har, som växterna, olika behov för att kunna växa och må bra. Jorden är grunden, där växten hämtar sin kraft och det är viktigt att man ger den rätt förutsättningar. Man måste tänka långsiktigt och hållbart, både i köksträdgården och i projekt som Kompare. Då ger man växten/deltagaren möjlighet att själv hämta det den behöver för att bli en stabil växt/människa. Angelina säger att i komposten är det daggmasken som gör grovjobbet och skapar en god grogrund, precis som alla daggmaskar som sitter i lokalen här idag. När hon berättar om de olika stadierna från att förbereda jorden för sådd, till att skörda så drar hon paralleller till projektet Kompare och det är lätt att följa med i hennes tanke med föreläsningen. Till exempel när hon säger att ensidig odling ger dålig tillväxt och att man måste underhålla sina växter och plocka bort ogräs som hindrar, för att sen till hösten kunna njuta av skörden Hanna Lidström, dramapedagog vid Studiecentrum i Piteå gav oss alla ett exempel på hur man i Piteå arbetar med drama som metod. Den här övningen handlade om koncentration och ledde till många glada skratt i lokalen. Jane Magnusson från Serus har gjort följeutvärdering av projektet och alltså följt det sedan starten. Hon har utfört följeutvärderingen på så sätt att hon låtit deltagarna fylla i ett webbformulär vid kursens start. Webbformuläret har handlat om vilka förväntningar deltagarna haft på projektet. Efter det har hon gjort djupintervjuer med deltagare, personal, samverkansparter och arbetsgivare. Vid kursens avslut har deltagarna sedan dessutom fått fylla i ett webbformulär som handlat om utfallet, vad de tyckt om projektet. De områden Jane Magnusson fokuserat på är följande: - Mervärdet i projektet, utifrån deltagare, arbetsgivare och samverkansparter - Framgångsfaktorer, så som lärandemiljö, innovativ verksamhet och samverkan - Jämförelse mellan kommunerna Piteå och Skellefteå - Implementering av framgångsfaktorer - Jämställdhet och tillgänglighet Jane säger att trots lågkonjunktur och en hård arbetsmarknad har en hög andel deltagare gått till arbete eller studier. Sedan går hon in på de områden hon fokuserat på och det visar sig att projektet lyckats mycket bra på samtliga. Några av framgångsfaktorerna i projektet säger Jane är det egna ansvaret, som framhålls av både personal och deltagare. Deltagarna säger att man i Kompare känt att man blivit tagen på allvar och inte bara varit en i mängden. Andra framgångsfaktorer har varit bemötandet, den sociala gemenskapen, att det är individinriktat och att man känt så kallat empowerment, dvs egenmakt.

4 Vad gäller samverkan så är samverkansparterna mycket nöjda med projektet och det har lett till utökat samarbete även i andra frågor. Läs utvärderingen här: Efter lunchpausen bjöd dramapedagog Hanna på ytterligare exempel på hur man kan arbeta med värderingsövningar för att öva sig i ta ställning och visa sina åsikter och även träna sig i att motivera sina åsikter, för sig själv och andra. Susanne Zander kommer från ungdomsstyrelsen och arbetar som koordinator i Temagrupp Unga. Susanne pratar under en timma, om ungas etablering i samhället. Hur Temagrupp unga tar vid där Kompare slutar och om hur lång tid det tar att ta sig in på arbetsmarknaden. Etableringsåldern för svenska kvinnor var år, medan den 2010 är hela 28 år. Med etablering menar man att personen har sysselsättning 1 timma eller mer i veckan. Susanne säger att ett problem är att man behöver kontakter för att få jobb. 80% avd e unga får sitt första arbete via föräldrars/släktingars kontakter. Dessutom förbereder inte skolan de unga för arbetslivet. När ungdomsstyrelsen frågat ungdomar varför man ska utbilda sig så svarar de: För att få ett bra jobb För att otraditionella val straffas (kvinnor får sämre betalt i mansdominerade yrken och män ifrågasätts i kvinnsdominerade yrken) För att kontakterna med arbetslivet är svaga På frågan vad som är viktigt med ett jobb svarar de unga: Att man har trevliga arbetskamrater, bra chef, bra arbetsmiljö och en fast anställning. De unga prioriterar det som har med etablering att göra; anställning och kompetensutveckling, medan äldre personer som har jobb prioriterar eget ansvar och fria tider De unga arbetar helst inom privat sektor, eget företag, kultur/media/design. Transport och landsting är de minst populära branscherna. Susanne säger att de ungdomar som haft flera insatser under sin väg mot etablering hamnar långt bak i kön och därför behövs fler starka insatser som håller längre. Sen var det dags för deltagarna Joakim och Linnéa, som varit med i Kompare, Skellefteå. De gav åhörarna mikropaus genom att handleda oss genom en massageövning. Sedan lämnade de över scenen till socialsekreterarna Maria och Margareta från Piteå. Deltagarna i projektet kommer från försörjningsstöd (och i Piteå även från Försäkringskassan) och socialsekreterarna visade ett skattningsverktyg de använder vid samtal med deltagarna

5 och som har utvecklats under projekttiden. Skattningsverktyget som också fungerar som ett kartläggningsverktyg kallas även Tårtbitsmodellen. De unga kvinnor och män som beviljas försörjningsstöd får skatta sig själva inom flera områden såsom fritid, nätverk, hälsa. På så sätt tydliggörs vad som fungerar och vad som bör utvecklas i den unges liv. Var finns styrkor och svagheter? Möjligheter och hinder? Skattningsverktyget bygger på Scott D. Millers ORS- skalor. Utifrån den skattningen har sedan deltagare jobbat vidare i Kompare. Maria och Margareta berättar att det här skattningsverktyget gjort det lättare för ungdomarna att se hela sin situation, samband och en röd tråd löper från socialförvaltningen, via Kompare och mot uppsatta mål. Projektets coacher; Anna-Lena och Rolf i Skellefteå samt Peter och Anna i Piteå klev nu upp på scenen för att berätta om hur de som personal sett på projektet. De pratade utifrån uppsatta ledord: Tid Att ge var je deltagare tid att hitta sin väg, bygga förtroende och relationer Att hitta arbetsmetoder och former för att nå projektets uppsatta mål Att skapa hållbar förändring Sammanhang För deltagaren att finnas i ett sammanhang, känna tillhörighet gemenskap Social träning, rutiner och motivation, vilket är viktigt när man ska ut i arbetslivet Tillgänglighet Individfokus ger tillgänglighet Att vara här och nu Tolerans, flexibilitet och engagemang, vilket leder till tillit och förtroende Samordning Det handlar om kartläggning, att navigera rätt i livet, att få rätt hjälp vid rätt tid, att ha en gemensam planering. Legitimitet, att dörrar mellan myndigheter öppnas och underlättar allas arbete Fokus på nyttan motiverar till förändring, som skapar struktur och allt detta förutsätter eget ansvar. Det känner personalen har varit väldigt viktigt i projektet. Joakim och Linnéa, som deltagit i Kompare, Skellefteå äntrar scenen och berättar om sin tid i projektet. Det gör de på ett avslappnat och ärligt sätt. Båda två var ganska less på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och hade väl inga större förväntningar på Kompareprojektet. Men de vittnar om att metoderna man använt sig av i Kompare varit framgångsrika och verkligen fungerat. De säger att största fördelarna är att det verkligen är personligt och individuellt. Linnéa säger att man får önska själv och att personalen har lyssnat på vilka behov man som deltagare har. Personalen har hjälpt deltagarna att göra prioriteringar. Sedan fortsätter coacherna att berätta om vilka lärdomar de gjort av projektet. Det är helheten som avgör och att förändringar tar tid.

6 Resurser måste sättas in utifrån deltagarens behov och att systemkrockar måste lösas för att ett projekt ska bli framgångsrikt. Coachen Peter drar lite statistik: Ort Kvinnor Män Totalt Skellefteå Piteå Gått vidare till Kvinnor Män Totalt Arbete Studier Erik Nilsson, som är projektsamordnare pratade om de företagare som varit med. Vad har varit bra och vad behöver utvecklas? De företagare som varit med säger följande om projektet: Introduktionen har varit bra och när deltagarna kommer till arbetsplatserna är de intresserade. Uppföljningen är också bra, att personalen kommer ut till praktikplatsen och ser hur det går. Det är bra för handledaren att veta vem man ska vända sig till om något problem uppstår. Handledningen har fungerat bra, men handledarna ser gärna mer tid för att träffa coacherna även utan deltagare Lärande är också en punkt som tas upp. Det är bra att lärandet dokumenteras. Det får dock inte ta för mycket av handledarens ordinarie arbetstid. Det kanske skulle vara en fördel om praktiken varvas med studier, eller om någon form av ekonomisk kompensation kan betalas ut för de gånger som handledaren är med på insatser i projektet. Utvärdering av arbetsplatsen ses också som något positivt. Till sist påpekar företagarna att det skulle vara bra för alla inblandade om projektet betalar arbetskläder till de deltagare som befinner sig på arbetsplatser där detta krävs. Håkan, chef för Arbetsmarknadsavdelningen Piteå kommun och även ordförande i styrgruppen för Kompare avslutade dagen med att ge sin syn på projektet. Han säger att dessa människor äger sina liv och att vi måste lära oss att vänta. Vi måste utforma våra verksamheter utifrån det. Frågor vi måste ställa oss är Vad är gemensamma mål och vilka är specifika? Hur möts vi och vem gör vad? Håkan säger också att vi har ett ansvar att skapa goda kontakter med arbetslivet, så att vi kan förstå varandra Avslutningsvis fick vi se ett inslag från Västerbottensnytt, som gjordes i april då projektet blev uppmärksammat i flera olika media. Inslaget finns att hitta här: