Occupational Therapists attitudes and utilization of evidencebased practice in geriatrics in Stockholm s county - A survey-based study

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 Hp 6-terminen 2016 Kartläggning av inställning till och användande av evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län - En enkätstudie Occupational Therapists attitudes and utilization of evidencebased practice in geriatrics in Stockholm s county - A survey-based study Författare: Caroline Engström Sofie Ingberg Handledare: Aileen Bergström

2 1 Sammanfattning Bakgrund: Kraven på evidensbaserade insatser ökar för arbetsterapeuter och de förväntas identifiera, kritiskt granska och använda sig av evidens för sina interventioner. Trots detta används evidens från forskning i låg utsträckning och många förlitar sig istället framförallt på klinisk erfarenhet. Tidigare studier har identifierat tidsbrist, begränsad egen kunskap och begränsad aktuell forskning som hinder för evidensbaserad praktik. Med det ökande trycket på den geriatriska sjukvården är evidensbaserad praktik viktigt både hos arbetsterapeuter och annan hälso- och sjukvårdspersonal inom området. Syfte: Kartlägga inställning till och användande av evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. Metod: Enkätstudie - Kvantitativ tvärsnittsstudie. Resultat: 41 av 78 tillfrågade besvarade enkäten. Cirka hälften av deltagarna (49%) använde evidens från forskning i ringa omfattning för sina interventioner. Det mest förekommande som deltagarna stött sina interventioner på var kollegor (n=28), klinisk erfarenhet (n=23) och kunskap från grundutbildning (n=22). Majoriteten av deltagarna ansåg att evidensbaserad praktik är viktigt för arbetsterapi (håller helt med/svarsalternativ 5: 39% och svarsalternativ 4: 56%) men deltagarna upplevde framförallt begränsad tid/utrymme (n=37) och begränsad aktuell forskning (n=18) som hinder för att implementera evidensbaserad praktik. Inga signifikanta skillnader fanns i jämförelsen av användande av forskningsevidens och tidpunkt för arbetsterapeutexamen (p=0,28). Slutsats: Inga generella slutsatser kan dras för populationen men indikationer kan ges. Arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård är positivt inställda till evidensbaserad praktik men använder trots det evidens från forskning i låg grad. Hinder för implementering är framförallt tidsbrist och aktuell forskning. Sökord: Evidence-based practice, geriatrics, occupational therapy.

3 2 Abstract Background: The requirements for evidence-based interventions increase for occupational therapists and they are expected to identify, critically evaluate and use evidence in clinical work. Despite this evidence from research are used sparingly and many rely instead on clinical experience. Previous studies have identified time, limited expertise and limited current research as barriers for evidence-based practice. With the increasing pressure on geriatric care evidence-based practice are important in occupational therapy and other health care professionals. Aim: To describe occupational therapists attitudes and utilization of evidence-based practice in geriatrics in Stockholm s county. Method: Survey based study-quantitative cross-sectional study. Results: 41 of 78 respondents answered the questionnaire. About half of the participants (49%) used evidence from research in a modest amount to support interventions. The most frequent support the participants used for their interventions were colleagues (n=28), clinical experience (n=23) and knowledge from basic education (n=22). The majority of participants felt that evidence-based practice is important for occupational therapy (fully agree with/answer 5: 39% and answer 4: 56%), but participants experienced mainly limited time/space (n=37) and limited current research (n=18) as barriers for implementing evidencebased practice. No significant differences was found in the comparison of utilization of evidence from research and time of occupational therapy degree (p=0,28). Conclusion: No general conclusions can be drawn from this population but indications can be given. Occupational therapists are positive to evidence-based practice but use despite this evidence from research sparingly. Barriers found were mainly time constraints and limited current research. Keywords: Evidence-based practice, geriatrics, occupational therapy.

4 3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Evidensbaserad praktik Evidensbaserad praktik och arbetsterapi Geriatrik och arbetsterapi Sammanfattning av bakgrund med problemidentifiering Syfte Frågeställningar Material och metoder Design Deltagare Datainsamling Enkät Databearbetning Etiska aspekter Resultat Användande av evidensbaserad praktik Inställning till evidensbaserad praktik Hinder för implementering av evidensbaserad praktik Processen kring evidensbaserad praktik Jämförelse mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik Diskussion Resultatdiskussion Användande av evidensbaserad praktik Inställning till evidensbaserad praktik Hinder för implementering av evidensbaserad praktik Jämförelse mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik Metoddiskussion Vald design Deltagare Enkätutformning Datainsamling Databearbetning Tillförlitlighets och trovärdighetsaspekter... 31

5 Studiens styrkor och begränsningar Förslag på studier Slutsatser Tack Referenslista Tabeller Tabell I Tabell II Tabell II Tabell IV Figurer Figur Figur Figur Figur Figur Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga

6 1. Inledning 5 Författarnas uppfattning är att geriatrik är ett växande område där arbetsterapeuter får en mer och mer central roll och Dehlin och Rundgren (2007) menar att antalet geriatriska och multisjuka patienter ständigt ökar. Geriatrik är ett viktigt område att fokusera på eftersom den geriatriska sjukvården står under en pågående stor förändring i och med befolkningens stadigt stigande ålder (Dehlin & Rundgren, 2007). Det var av författarnas intresse att koppla ihop geriatrik och evidensbaserad praktik då evidensbaserad praktik är något man som arbetsterapeutstudent kontinuerligt får lära sig är av stor vikt i arbetsterapeutyrket. Hur ser användandet av evidensbaserad praktik egentligen ut i den kliniska verksamheten? 2. Bakgrund 2.1 Evidensbaserad praktik Evidensbaserad praktik fick sin framfart i början av 90-talet då hälso och sjukvårdspersonal insåg att de informationskällorna de tidigare använt i sitt arbete ofta var omoderna eller ineffektiva (Baker & Tickle-Degnen, 2014). I början var evidensbaserad praktik enligt Baker och Tickle-Degnen (2014) endast fokuserad på forskning och man lade inte vikt vid det kliniska vilket resulterade i att en mer pragmatisk definition av evidensbaserad praktik trädde fram och denna använder evidens som en del av den kliniska beslutsprocessen, tillsammans med evidensens relevans för behandlingsmiljön och klientens behov och omständigheter. Ordet evidens har betydelsen bästa tillgängliga faktaunderlag och det är engelskans ord evidence och evidence-based health care som har kommit att leda fram till begreppet evidensbaserad praktik (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2001). Enligt Socialstyrelsens (2016) definition innebär evidensbaserad praktik att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap, den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser. Beslut om åtgärder ska grundas på ett så tillförlitligt underlag som möjligt och den högsta evidensen finns i vetenskapliga studier (Socialstyrelsen, 2016). Att arbeta med evidensbaserad praktik innebär att man använder sig av forskning på ett systematiskt sätt som vägledning i sitt kliniska arbete, och evidens ger en bättre och mer tillförlitlig grund att stödja sig på (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2001). Syftet med evidensbaserad praktik är att försäkra sig om att interventionen man utför är det säkraste och mest effektiva alternativet (Taylor 2007). En förutsättning för att klienter ska få en trygg och säker vård är att hälso och sjukvårdspersonalen har ett vetenskapligt förhållningssätt (Bahtsevani, Stoltz & Willman, 2011). I evidensbaserad praktik

7 6 identifierar den professionelle klientens problematik, värderar kritiskt information samt balanserar och integrerar all information i beslutet om åtgärder i samråd med klienten (Socialstyrelsen, 2016). Den professionelle söker systematiskt inom evidensbaserad praktik efter den bästa möjliga vetenskapliga evidensen om vilken åtgärd som är lämpligast för klienten (Socialstyrelsen, 2012). Det finns dock inte kunskap i vetenskaplig forskning om alla åtgärder som används och därför får man enligt Socialstyrelsen (2016) i vissa fall förlita sig på andra källor som kan säga något om nyttan med åtgärderna. Detta kan för arbetsterapeuter, och annan hälso och sjukvårdspersonal, innebära att man använder till exempel klinisk erfarenhet eller kollegors expertis som stöd för åtgärder istället för forskningsevidens (Socialstyrelsen, 2016). Klinisk erfarenhet och kollegors expertis har i tidigare studier visat sig vara välanvända källor som arbetsterapeuter använder i sitt kliniska arbete (Anderson, Graham & Robertson, 2013; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002). Taylor (2007) förklarar att evidensbaserad praktik är en process med ett antal steg. Det första steget innebär att formulera en klinisk fråga utifrån klientens problem. Därefter söker man litteratur för att finna relevanta artiklar och evidens för den kliniska frågeställningen. Det tredje steget innehåller kritisk granskning av den funna evidensen och en bedömning av dess användbarhet. I det fjärde steget implementeras användbara resultat i det kliniska arbetet och det sista steget i processen innefattar utvärdering av resultatet av implementeringen (Taylor, 2007). Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2001) utnyttjar man inte tillräckligt inom vården de forskningsresultat som finns och nya åtgärder som börjar tillämpas har aldrig prövats vetenskapligt. Dessutom menar Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2001) att många åtgärder som är gammalmodiga fortsätter att användas då de blivit rutin. I verkligheten finns ofta en skillnad mellan det man tror är bra och det som det faktiskt finns vetenskapligt stöd för att det fungerar i praktiken, det behövs därför hela tiden en omprövning om de åtgärderna man använder är grundade i bästa tillgängliga kunskap (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2001). Evidensbaserad praktik innebär att man beaktar alla aspekter av sitt arbete på ett nytt och kritiskt sätt, vilket man måste göra för att säkerställa att interventionerna grundas på bästa tillgängliga evidens (Taylor, 2007). 2.2 Evidensbaserad praktik och arbetsterapi Enligt Etiska koden för arbetsterapeuter ska arbetsterapeuter utvärdera och utveckla arbetsterapeutiska metoder i linje med vetenskapliga rön (Förbundet Sveriges

8 7 Arbetsterapeuter, 2012, s. 6) samt bidra till och/eller delta i forsknings och utvecklingsarbete (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2012, s.6). Kraven på att arbetsterapeuters insatser ska vara evidensbaserade ökar ständigt, både inifrån professionen samt från övriga håll, och arbetsterapeuter förväntas identifiera, kritiskt granska och använda sig av evidens i sitt kliniska arbete (Bowyer, Kielhofner & Kramer, 2012). Arbetsterapeuter måste se till att deras interventioner är effektiva, både kliniskt och ekonomiskt för att kunna hävda sig i dagens hälso och sjukvårdsklimat (Taylor, 2007). Klienterna förväntar sig även i allt högre grad att åtgärderna ska vara evidensbaserade (Bélanger, Braveman & Kielhofner, 2012). Enligt Taylor (2007) ger evidensbaserad praktik arbetsterapeuter verktyg och evidens för att kunna rättfärdiga och motivera sina interventioner för sig själva, klienterna samt kollegor och ledning. Genom evidensbaserad praktik vävs arbetsterapeutens expertis, klientens behov, organisationens krav samt bästa aktuella evidens ihop och bidrar därmed till att klienten erbjuds bästa möjliga vård (Taylor, 2007). Det krävs en del arbete för en arbetsterapeut att implementera evidensbaserad praktik. Först måste arbetsterapeuten veta hur man får tillgång till, kritiskt granskar samt tolkar relevant forskning (Cohn, Gillen, Scaffa & Schell, 2014). Vidare menar Cohn et al. (2014) att arbetsterapeuten måste kunna sammanföra all aktuell evidens för att stödja sina interventioner på och när arbetsterapeuten sedan förstår vilka möjliga interventioner som finns och deras resultat måste arbetsterapeuten kunna implementera detta i sitt kliniska arbete med klienter (Cohn, Gillen, Scaffa & Schell, 2014). Tidigare studier har gjorts i USA (Dysart & Tomlin, 2002; Ballantyne et al., 2005), Australien (Bennett et al., 2003), Nya Zeeland (Anderson et al., 2013) och Sverige (Samuelsson & Wressle, 2015) där man undersökt användandet av evidensbaserad praktik bland arbetsterapeuter och identifierat eventuella hinder för implementering av evidensbaserad praktik. Dysart och Tomlin (2002) visar i sin studie att arbetsterapeuterna använde evidensbaserad praktik i ringa omfattning och många av deltagarna värderade klinisk erfarenhet högre än vetenskaplig forskning. Hinder för implementering av evidensbaserad praktik som identifierats i studien var tidsbrist och begränsad förmåga att söka och analysera vetenskaplig forskning. I en studie av Bennett et al. (2003) visar resultatet att majoriteten av arbetsterapeuterna förlitade sig på klinisk erfarenhet, och ungefär hälften rapporterade att de använder forskning i sitt kliniska arbete. Alla deltagare i studien var dock positivt inställda till evidensbaserad praktik och ansåg att det är viktigt för arbetsterapi, ger klienterna bättre vård samt att det är användbart i det kliniska arbetet. Hinder för implementering av evidensbaserad

9 8 praktik var enligt deltagarna tidsbrist, brist på tillgänglig evidens samt begränsad förmåga att söka och analysera forskning. Anderson et al. (2013) visar i sin studie att majoriteten av deltagarna hade en positiv inställning till evidensbaserad praktik och ansåg att det är användbart i det kliniska arbetet, förbättrar klienternas vård samt är viktigt för arbetsterapi. Resultatet visar dock att majoriteten av deltagarna endast använde sig av forskning i det kliniska arbetet till en ringa grad. Många av deltagarna i studien rapporterade också ett lågt självförtroende i forskningsrelaterade förmågor. Hinder för implementering av evidensbaserad praktik som identifierades i studien var förutom lågt självförtroende, även tidsbrist, begränsad relevant forskning samt begränsat stöd från medarbetare och arbetsgivare. Till skillnad från föregående studier visar Samuelsson och Wressle (2015) att majoriteten av deltagarna i deras studie använde evidens från forskning i sitt kliniska arbete. Studiens resultat indikerar att arbetsterapeuter med mindre erfarenhet mer sällan stödde sitt arbete på forskning. Ballantyne et al. (2005) visar dock i sin studie att de deltagarna med längre erfarenhet värderade evidens från forskning lägre och resultatet visar också att en minoritet av alla deltagare använde sig av evidensbaserad praktik. Gemensamt för flera av tidigare gjorda studier är att majoriteten av arbetsterapeuterna hade en positiv inställning till evidensbaserad praktik och ansåg att det är viktigt för klienternas vård och för arbetsterapi generellt (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003). De flesta tidigare studier visar också att arbetsterapeuterna, trots positiv inställning till evidensbaserad praktik, i låg utsträckning använde evidens från forskning och många förlitade sig istället på klinisk erfarenhet (Anderson et al., 2013; Ballantyne et al., 2005; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002). Genomgående i tidigare studier identifierades tidsbrist, begränsad egen kunskap samt begränsad tillgänglig relevant forskning som hinder för implementering av evidensbaserad praktik (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002). 2.3 Geriatrik och arbetsterapi Typiskt för en geriatrisk patient är enligt Dehlin och Rundgren (2007) att patienten har en eller flera kroniska sjukdomar samtidigt eller en akut sjukdom som tillkommer utöver en kronisk. Inom geriatrisk sjukvård finns många så kallade multisjuka patienter och en multisjuk patient definieras som en person över 75 år som under det senaste året vårdats vid tre eller fler tillfällen inom slutenvården och som har tre eller fler diagnoser inom tre eller flera olika diagnosgrupper (Dehlin & Rundgren, 2007). Den geriatriska sjukvården syftar till att minska begränsningarna i patientens aktivitetsförmåga som orsakas av sjukdom och åldrande (Socialstyrelsen, 2008).

10 9 Inom den geriatriska sjukvården fokuserar personalen enligt Socialstyrelsen (2008) på patientens hela situation, både medicinskt, funktionellt, psykologiskt samt socialt och samarbete mellan de olika yrkeskategorierna är väsentligt för att kunna tillgodose den geriatriska patientens komplexa behov. Arbetsterapi syftar till att hjälpa klienter att kunna utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) som de vill eller behöver utföra (American Occupational Therapy Association, 2008). Arbetet som arbetsterapeut handlar om att möjliggöra aktivitetsutförande för klienten samt hjälpa klienten att återfå eller vidmakthålla förmågor för att kunna engagera sig i det dagliga livet och förhindra problem som påverkar delaktighet (Hooper & Wood, 2014). Delaktighet i aktivitet innebär engagemang i arbete, lek eller aktiviteter i dagliga livet som är delar av vår sociokulturella kontext och som är önskvärda och/eller nödvändiga för vårt välbefinnande (Kielhofner, 2012, s.101). Kielhofner (2012) menar att exempel på delaktighet i aktivitet kan vara att utföra sin personliga hygien, ta hand om hemmet och att umgås med vänner. Enligt Christiansen och Townsend (2010) kan delaktighet i meningsfulla aktiviteter bidra till glädje, livstillfredsställelse samt hälsa och välmående. Arbetsterapeuter främjar i sitt arbete hälsa och välbefinnande genom aktivitet (Christiansen & Townsend, 2010). Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2014) syftar arbetsterapi till att man ska kunna utföra de aktiviteter som man vill eller behöver utföra, utifrån sina egna resurser, för att uppnå en så meningsfull vardag som möjligt. Många av de geriatriska patienterna har svårigheter att utföra sin ADL (Dehlin & Rundgren, 2007) och arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård arbetar med bedömning och träning av patientens ADL-förmåga inom personlig vård, fritid och arbete för att uppnå självständighet och delaktighet i aktivitet (Wahlund, 2006). Inaktivitet och immobilitet är vanligt hos de geriatriska patienterna, på grund av exempelvis nedsatt allmäntillstånd. Efter en tids inaktivitet kan det ta lång tid för patienten att återgå till dennes tidigare aktivitetsnivå, och där har arbetsterapeuten en central roll i att på olika sätt stödja patienten att försöka uppnå tidigare aktivitetsförmåga (Dehlin & Rundgren, 2007). 2.4 Sammanfattning av bakgrund med problemidentifiering Sammanfattningsvis kan det konstateras att evidensbaserad praktik har en allt mer central roll inom hälso- och sjukvården och därmed även inom arbetsterapi. Arbetsterapeuternas interventioner ska grunda sig på bästa tillgängliga kunskap för att säkerställa att bästa möjliga vård ges till klienterna (Taylor, 2007). Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2001) är det lätt att hålla kvar vid det man tidigare gjort och tidigare forskning har bland annat visat att arbetsterapeuter förlitar sig mer på klinisk erfarenhet än forskningsevidens

11 10 och att det finns hinder som försvårar implementeringen av evidensbaserad praktik (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002). Av författarnas egen erfarenhet finns det begränsad forskning om evidensbaserad praktik kopplat till arbetsterapi och geriatrik. Ämnet är även viktigt att studera då geriatrik enligt Dehlin och Rundgren (2007) är ett växande område och andelen geriatriska och multisjuka patienter kommer att öka i framtiden. Gruppen 65 år och äldre står för närvarande för mer än hälften av hälso och sjukvårdens konsumtion och den ökande andelen äldre och det ökade sjukvårdsbehovet ställer således höga krav på sjukvården (Dehlin & Rundgren, 2007). Med det ökande trycket på den geriatriska sjukvården anser författarna att kraven på att arbetsterapeuter använder evidensbaserad praktik ökar ytterligare för att se till att interventionerna är uppdaterade och effektiva samt att patienterna erbjuds bästa möjliga vård (Taylor, 2007). Ett antal studier utanför Sverige har belyst evidensbaserad praktik kopplat till arbetsterapi (Anderson et al., 2013; Ballantyne et al., 2005; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002) och författarna har funnit en studie utförd i Sverige som även den behandlar evidensbaserad praktik och arbetsterapi (Samuelsson & Wressle, 2015). Ingen av dessa studier har dock fokus på geriatrisk sjukvård, utan innefattar arbetsterapeuter inom flera olika verksamhetsområden. Det är därför av relevans att kartlägga i vilken utsträckning arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård använder sig av och vilken inställning de har till evidensbaserad praktik samt om det finns eventuella hinder för implementering av evidensbaserad praktik. Studier som tidigare gjorts inom evidensbaserad praktik och arbetsterapi har belyst skillnader i arbetsterapeuters användande av evidensbaserad praktik relaterat till utbildningsnivå och erfarenhet (Ballantyne et al., 2005; Samuelsson & Wressle, 2015). Tidigare studier har inte belyst huruvida det finns ett samband mellan användandet av evidensbaserad praktik och tidpunkt för arbetsterapeutexamen, en frågeställning som föreliggande studie behandlar. Det är av författarnas uppfattning skillnad i hur arbetsterapeututbildningen sett ut genom åren innehållsoch kunskapsmässigt och därmed hur mycket kunskap man fått med sig kring evidensbaserad praktik från sin arbetsterapeututbildning. Därmed skulle det enligt författarna kunna finnas skillnader i hur användandet av evidensbaserad praktik ser ut bland arbetsterapeuter beroende på tidpunkt för examen. Det är av stor vikt att arbetsterapeuter använder evidensbaserad praktik eftersom interventionerna ska vara effektiva och kraven på att interventionerna ska vara evidensbaserade ökar hela tiden från olika håll, inte minst från klienterna som i allt högre grad förväntar sig att interventionerna ska vara evidensbaserade (Bélanger et al., 2012; Bowyer et al., 2012; Taylor,

12 ). Evidensbaserad praktik bidrar till att de interventioner som utförs grundar sig på bästa tillgängliga kunskap (Socialstyrelsen, 2016) och att klienterna därmed får bästa möjliga vård (Taylor, 2007). Arbetsterapeuter ska i sin tur erbjuda klienterna bästa möjliga vård och genom att använda evidensbaserad praktik kan detta säkerställas och klienterna erhåller en trygg och säker vård baserad på bästa tillgängliga kunskap (Taylor, 2007). 3. Syfte Syftet med studien är att kartlägga inställning till och användande av evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. 3.1 Frågeställningar I vilken utsträckning använder arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård evidensbaserad praktik i det kliniska arbetet? Vilken inställning har arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård till evidensbaserad praktik? Finns det några hinder för implementering av evidensbaserad praktik och i så fall vilka? Finns det något samband mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och i vilken utsträckning arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård använder evidensbaserad praktik? 4. Material och metoder 4.1 Design Studiens design är en kvantitativ tvärsnittsstudie. Kvantitativ metod innebär att man eftersöker statistiska, generaliserbara och kvantifierbara resultat och man studerar strukturerad data som kvantifieras i kategorier eller siffror (Trost, 2007). I en tvärsnittsstudie samlas data in från en population vid en viss tidpunkt vilket ger en bild av ett fenomen hos populationen vid just denna tidpunkt (DePoy & Gitlin, 1999). 4.2 Deltagare Inklusionskriterier för deltagande i studien var att personerna skulle vara verksamma legitimerade arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. Ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval användes för att finna deltagare vilket innebär att de personer som är lättast att få tag på och som är tillgängliga kontaktas (Trost, 2007). Fyra

13 12 verksamhetschefer/enhetschefer och fyra arbetsterapeuter på åtta olika geriatriska verksamheter i Stockholms län kontaktades via e-post. En internetsökning utfördes för att finna kontaktuppgifter till verksamheterna och kontaktuppgifter till tre av verksamheterna mottogs från författarnas eget kontaktnät. En av verksamheterna kontaktades via telefon för att erhålla en e-postadress då en sådan inte kunde finnas genom internetsökning och resterande verksamheter kontaktades via e-post. Verksamhetscheferna/enhetscheferna och arbetsterapeuterna som först kontaktades förmedlade kontakten vidare till samtliga arbetsterapeuter på vardera verksamhet, totalt erhöll 78 arbetsterapeuter missivbrev och länk till enkäten. Vid varje verksamhet arbetar mellan 4-20 arbetsterapeuter. Av de 78 arbetsterapeuter som kontaktades svarade 41 (53 %) av dem på enkäten. 4.3 Datainsamling Enkät Datainsamlingen utfördes via en webbenkät. Ett missivbrev (se bilaga 1) skickades ut till deltagarna tillsammans med en länk till enkäten. Missivbrevet gav deltagarna information om studiens syfte, att deltagandet var frivilligt och anonymt samt att svaren behandlas konfidentiellt. Deltagarna fick tio arbetsdagar på sig att besvara enkäten. En påminnelse via e- post skickades ut efter fyra dagar till verksamhetscheferna/enhetscheferna och de fyra först kontaktade arbetsterapeuterna som ombads att förmedla påminnelsen vidare (se bilaga 3). Enkäten utformades i Google Docs och bestod av sammanlagt 23 frågor som utformades i enlighet med studiens syfte och frågeställningar (se bilaga 2). Åtta av enkätfrågorna var demografiska i syfte att beskriva deltagarna samt göra statistiska analyser och jämförelser av enkätsvaren i förhållande till olika demografisk data. De demografiska enkätfrågorna behandlade kön, ålder, tidpunkt för arbetsterapeutexamen, högsta avslutade utbildning, antal år inom geriatrik, arbetstid, antal arbetsterapeutkollegor samt tidigare utbildning i evidensbaserad praktik. Resterande enkätfrågor handlade om inställning till evidensbaserad praktik, användande av evidensbaserad praktik, upplevd egen kunskap om processen i evidensbaserad praktik samt hinder för implementering av evidensbaserad praktik. De flesta av dessa var frågor som deltagarna fick svara på med hjälp av en femgradig skala där 1 innebar aldrig/håller inte alls med och 5 innebar alltid/håller helt med. Samtliga frågor i enkäten var slutna frågor, det vill säga frågor med fasta svarsalternativ (Trost, 2007). Två av frågorna var flervalsfrågor där deltagarna kunde ange mer än ett svarsalternativ. Samtliga frågor i enkäten utformades efter två olika skalnivåer; fem frågor var i nominalskala och 18 frågor var i ordinalskala (Ejlertsson, 2003). Samtliga frågor i enkäten var obligatoriska. Frågorna i enkäten inspirerades av andra

14 13 vetenskapliga studier i ämnet evidensbaserad praktik och arbetsterapi gjorda av Anderson et al. (2013) och Bennett et al. (2003). När enkäten var färdigställd och innan den skickades ut till deltagarna fick två personer lämna synpunkter. Dessa personer var en arbetsterapeut inom ett annat verksamhetsområde och författarnas handledare. Båda personerna kontaktades via e-post och gav synpunkter på sådant som var bra med enkäten och sådant som behövde omformuleras eller tas bort. Utifrån dessa synpunkter ändrades enkäten till dess slutgiltiga version (se bilaga 2). 4.4 Databearbetning För att bearbeta insamlad data användes Statistical Package for the Social Sciences (SPSS), ett datorprogram för att genomföra statistiska analyser av information (Eliasson, 2013). Frågorna från webbenkäten lades in i SPSS och namngavs. I fråga 14 och 23 i enkäten (se bilaga 2) var flera svarsalternativ möjliga och dessa frågor lades in i SPSS separerade från varandra. Skalnivå på frågorna från enkäten angavs också i SPSS beroende på frågans mätvärde; fem i nominalskala och 18 i ordinalskala (Ejlertsson, 2003). Svaren från enkäten kodades sedan om till variabler i SPSS. För att erhålla deskriptiv statistik av den insamlade datan utfördes frekvenstabeller, korstabeller och stapeldiagram i SPSS för att kunna redovisa resultaten av de tre första frågeställningarna. En jämförande analys utfördes för frågeställningen om tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik. Den jämförande analysen utfördes genom ett Chi²-test. Ett Chi²-test är en statistisk metod som används för att analysera data hos variabler i ordinal - eller nominalskala vid hypotesprövning och man prövar om frekvenserna hos ett antal utfall liknar hypotesen, därefter förkastas eller behålls nollhypotesen (Ejlertsson, 2003). Chi²-testet angav också ett p-värde för att avgöra om skillnaderna i analysen var statistiskt signifikanta eller inte, där p<0,05 ansågs vara statistiskt signifikant (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2004). Utifrån resultatet av Chi²-testet skapades stolpdiagram för att redovisa resultatet av jämförelserna. I diagrammen av jämförelserna delades deltagarna upp i tre delar för att på så vis få någorlunda lika stora grupper och för att diagrammen skulle bli mer lättförståeliga. Grupperna delades upp efter tidpunkt för arbetsterapeutexamen, , och >2010. Alla tabeller och diagram som skapades i SPSS överfördes sedan till Microsoft Excel 2010 för att ge dem en genomgående enhetlig design.

15 5. Etiska aspekter 14 Missivbrevet och frågorna i enkäten utformades noggrant så att inga formuleringar skulle kunna uppfattas negativt eller stötande, något som enligt Ejlertsson (2003) är viktigt att ta i beaktande vid utformning av enkäter. I missivbrevet redogjordes syftet med studien tydligt så att eventuella uppkommande missförstånd reducerades. Deltagarna försäkrades om att deltagandet var frivilligt, att de skulle vara helt anonyma i studien och att deras svar skulle behandlas konfidentiellt, något som man måste informera deltagarna om (Bryman, 2011). Ingen av frågorna i enkäten behandlade några uppgifter som skulle kunna härledas tillbaka till deltagarna eller deras arbetsplats. En central etisk aspekt som författarna diskuterade innan påbörjad studie var att det finns en risk att frågor kring evidensbaserad praktik och användande av forskningsevidens kan tolkas som kränkande. Frågor kring ämnet kan eventuellt uppfattas som att studien undersöker huruvida deltagarna gör rätt eller fel. Författarna valde därför att utgå från att alla deltagare använder evidensbaserad praktik och istället kartlägga i vilken utsträckning deltagarna använder evidensbaserad praktik och inte om de gör det. Detta för att studien och frågorna i enkäten inte skulle framstå som eller kunna tolkas som ifrågasättande. Frågorna i enkäten formulerades därmed noga utifrån tankesättet att inte ifrågasätta deltagarna eller professionen. 6. Resultat Sammanlagt deltog 41 personer i studien, se tabell I för presentation av deltagarna. Tabell I. Sammanställning av studiens deltagare. N(41) Procent % Kön: Kvinna Man 7 17 Ålder: > Arbetsterapeutexamen:

16 2010 eller senare Högsta avslutade utbildning: Kandidat Magister 0 0 Master 1 2,5 Doktor 1 2,5 N (41) Procent % Antal år inom geriatrik: <1 år år år år 4 10 Arbetstid: Heltid Deltid 4 10 Antal arbetsterapeutkollegor: 1-5 st st st >15 st 6 15 Tidigare utbildning i evidensbaserad praktik: Ja Nej Användande av evidensbaserad praktik Här presenteras resultatet av frågeställningen I vilken utsträckning använder arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård evidensbaserad praktik i det kliniska arbetet?. Resultatet baseras på frågan Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner (se figur 1) samt vad deltagarna stött sina interventioner på under den senaste månaden (se figur 2).

17 16 Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner Antal deltagare % 49% 32% = Aldrig 5 = Alltid Figur 1. Diagrammet visar i vilken utsträckning deltagarna använder evidens från forskning som stöd för sina interventioner. Svarsalternativen var 1-5 där 1 innebar att man aldrig använder evidens från forskning som stöd för interventioner och 5 innebar att man alltid använder evidens från forskning som stöd för sina interventioner. Varje stapel anger i procent hur många personer som svarat respektive svarsalternativ.

18 Antal deltagare Under den senaste månaden har jag för mina interventioner använt mig av Figur 2. Diagrammet visar vad deltagarna använt sig av som stöd för sina interventioner under den senaste månaden. Varje stapel anger hur många personer som svarade att de använt respektive tillvägagångssätt som stöd för sina interventioner. Deltagarna kunde ange flera svarsalternativ. 6.2 Inställning till evidensbaserad praktik Här presenteras resultatet av deltagarnas inställning till evidensbaserad praktik; i vilken utsträckning deltagarna ansåg att evidensbaserad praktik är viktigt för arbetsterapi, att evidensbaserad praktik ger klienterna bättre vård samt att evidensbaserad praktik är användbart i arbetet med klienter (se tabell II).

19 18 Tabell II Tabellen visar deltagarnas inställning till evidensbaserad praktik. Svarsalternativ 1 innebar Håller inte alls med och svarsalternativ 5 innebar Håller helt med. Svarsalternativ N (41) 1 n (%) 2 n (%) 3 n (%) 4 n (%) 5 n (%) Evidensbaserad praktik är 0 (0) 0 (0) 2 (5) 23 (56) 16 (39) viktigt för arbetsterapi Evidensbaserad praktik ger klienterna bättre vård 0 (0) 0 (0) 4 (10) 20 (49) 17 (41) Evidensbaserad praktik är användbart i mitt arbete med klienter 0 (0) 1 (2) 9 (22) 27 (66) 4 (10) 6.3 Hinder för implementering av evidensbaserad praktik Här presenteras vilka hinder deltagarna upplevde för att använda evidensbaserad praktik (se figur 3). Här presenteras även resultatet av huruvida deltagarna ansåg att det finns tid under arbetstid att söka evidens för interventioner i forskning, om det finns resurser på arbetsplatsen att implementera nya interventioner baserat på forskning samt om det finns tillräckligt med evidens från forskning inom deltagarnas område av arbetsterapi (se tabell III). Upplever du något av följande som hinder för att använda evidensbaserad praktik? Antal deltagare Begränsad aktuell forskning inom mitt område Begränsad tillgång till forskning Begränsad egen kunskap Begränsat stöd från omgivningen Begränsad tid/utrymme Figur 3. Diagrammet visar vad deltagarna upplevde som hinder för användning av evidensbaserad praktik. Varje stapel anger hur många personer som svarade att de upplevde respektive hinder för användning av evidensbaserad praktik. Deltagarna kunde ange flera svarsalternativ.

20 19 Tabell III. Tabellen visar deltagarnas inställning till tid, resurser och mängden evidens från forskning inom deras område av arbetsterapi. Svarsalternativ 1 innebar Håller inte alls med och svarsalternativ 5 innebar Håller helt med. Svarsalternativ N (41) 1 n (%) 2 n (%) 3 n (%) 4 n (%) 5 n (%) Jag har tid att ägna mig åt att söka evidens i forskning för mina interventioner under arbetstid 17 (42) 19 (46) 5 (12) 0 (0) 0 (0) Jag upplever att det finns resurser på min arbetsplats att implementera nya interventioner baserat på forskning Det finns tillräckligt med evidens från forskning inom mitt område av arbetsterapi 3 (7) 10 (25) 26 (63) 2 (5) 0 (0) 3 (7) 21 (51) 16 (39) 1 (3) 0 (0) Processen kring evidensbaserad praktik Här presenteras resultatet av deltagarnas uppfattning om deras kunskap i processen kring evidensbaserad praktik; att få tag på forskningsstudier, söka efter forskning i elektroniska databaser, kritiskt granska forskningsstudier, förstå och tyda forskningsresultat samt implementera evidens från forskning i det kliniska arbetet (se tabell IV). Tabell IV. Tabellen visar deltagarnas uppfattning om deras kunskap i processen kring evidensbaserad praktik. Svarsalternativ 1 innebar Håller inte alls med och svarsalternativ 5 innebar Håller helt med. Svarsalternativ N (41) 1 n (%) 2 n (%) 3 n (%) 4 n (%) 5 n (%) Jag kan enkelt få tag på forskningsstudier 3 (7) 11 (27) 16 (39) 8 (20) 3 (7) Jag känner mig säker i att söka efter forskning i elektroniska databaser Jag känner mig säker i att kritiskt granska forskningsstudier Jag upplever det enkelt att förstå och tyda forskningsresultat Jag känner mig säker i att implementera evidens från forskning i mitt kliniska arbete 4 (10) 3 (7) 2 (5) 22 (54) 10 (24) 4 (10) 4 (10) 8 (19) 20 (49) 5 (12) 4 (10) 5 (12) 11 (27) 18 (44) 3 (7) 2 (5) 5 (12) 11 (27) 21 (51) 2 (5)

21 6.4 Jämförelse mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik 20 Här presenteras resultatet av jämförelsen mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och i vilken utsträckning deltagarna använder evidensbaserad praktik. Jämförelsen belyste frågan Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner (se figur 4) och vad deltagarna stött sina interventioner på under den senaste månaden (se figur 5) relaterat till när deltagarna tog sin arbetsterapeutexamen. Deltagarna delades upp i tre grupper efter tidpunkt för arbetsterapeutexamen, , och >2010. Vid jämförelsen mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och i vilken utsträckning deltagarna använder evidens som stöd för interventioner fanns ingen statistisk signifikant skillnad (p=0,28). Vid jämförelsen mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och vad man stött sina interventioner på under den senaste månaden fanns endast en signifikant skillnad (p=0,04) gällande vidareutbildning. Inga signifikanta skillnader fanns gällande kunskap från grundutbildningen (p=0,14), kollegor (p=0,28), aktuell forskning (p=0,27), klinisk erfarenhet (p=0,4), böcker (p=0,62) eller riktlinjer (p=0,08). Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner Antal deltagare >2010 Arbetsterapeutexamen Figur 4. Diagrammet visar tidpunkt för arbetsterapeutexamen i förhållande till användandet av evidens från forskning som stöd för interventioner. Svarsalternativen var 1-5 där 1 innebar att man aldrig använder evidens från forskning som stöd för interventioner och 5 innebar att man alltid använder evidens från forskning som stöd för interventioner. Varje stapel anger hur många personer som svarat respektive svarsalternativ.

22 21 Under den senaste månaden har jag för mina interventioner använt mig av Kunskap från grundutbildningen 12 Kollegor 10 8 Antal deltagare 6 Aktuell forskning Klinisk erfarenhet 4 2 Kunskap från vidareutbildning Arbetsterapeutexamen >2010 Böcker Riktlinjer för arbetsterapeutiska interventioner Figur 5. Diagrammet visar vad deltagarna stött sina interventioner på under den senaste månaden i förhållande till tidpunkt för arbetsterapeutexamen. Deltagarna kunde ange flera svarsalternativ. 7. Diskussion 7.1 Resultatdiskussion Syftet med denna studie var att kartlägga inställning till och användande av evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län Användande av evidensbaserad praktik Resultatet visade att ungefär hälften av deltagarna (49 %) svarade svarsalternativ 3 på frågan Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner, där svarsalternativ 1 innebar att de aldrig använder evidens från forskning och svarsalternativ 5 innebar att de alltid använder evidens från forskning (se figur 1). Svarsalternativ 3 ligger således mitt emellan aldrig och alltid, vilket skulle kunna tolkas som att drygt hälften av deltagarna använder evidensbaserad praktik ibland även om skalstegen är subjektiva. Detta stämmer överens med tidigare gjorda studier där arbetsterapeuterna använde evidensbaserad praktik men i ringa omfattning (Anderson et al., 2013; Ballantyne et al., 2005; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002). Det mest förekommande som deltagarna i föreliggande studie under den senaste månaden stött sina interventioner på var kollegor (n=28), klinisk erfarenhet (n=23) och kunskap från grundutbildning (n=22). Endast två deltagare av 41 svarade att de använt aktuell forskning som stöd för sina interventioner under den senaste månaden, och aktuell forskning var således

23 22 det minst förekommande svarsalternativet (se figur 2). Resultatet stämmer överens med tidigare studier. I studien av Anderson et al. (2013) förlitade sig majoriteten av deltagarna mer på klinisk erfarenhet än aktuell forskning och kollegors expertis var även det en välanvänd källa. I studien av Dysart och Tomlin (2002) värderade många av deltagarna klinisk erfarenhet högre än aktuell forskning. Även i studien av Bennett et al. (2003) visar resultatet att majoriteten av arbetsterapeuterna förlitade sig på klinisk erfarenhet och hälften av dem rapporterade att de använder forskning i sitt kliniska arbete. Däremot visar studien av Samuelsson och Wressle (2015) att majoriteten av deltagarna använde evidens från forskning i det kliniska arbetet vilket skiljer sig från ovan nämnda studiers resultat och även resultatet som föreliggande studie indikerar. En eventuell anledning till att deltagarna i föreliggande studie uppgav att de använder evidens från forskning i relativt låg utsträckning och att de inte använt aktuell forskning som stöd för sina interventioner under den senaste månaden kan vara tidsbrist, brist på aktuell forskning samt andra hinder som identifierats och som diskuteras vidare i Hinder för implementering av evidensbaserad praktik. 13 av deltagarna (32 %) svarade svarsalternativ 4 på frågan Jag använder evidens från forskning som stöd för mina interventioner trots att enbart två deltagare svarade att de använt aktuell forskning som stöd för sina interventioner under den senaste månaden vilket är överraskande. En månad kan dock ses som en kort tid och deltagarna kan eventuellt ha funnit evidens från forskning för interventioner för exempelvis två-tre månader sedan vilket kan ha resulterat i att deltagarna inte uppgav att de använt forskning som stöd för sina interventioner under den senaste månaden. Det skulle möjligtvis även kunna vara så att kollegor på arbetsplatsen har funnit evidens från forskning för en viss intervention, och att deltagare därmed svarat att de stött sina interventioner på kollegor. Däremot kan man tänka att svarsalternativet riktlinjer för arbetsterapeutiska interventioner ofta är baserat på en sammanställning av forskning (Socialstyrelsen, 2016). 17 personer svarade att de använt riktlinjer för arbetsterapeutiska interventioner under den senaste månaden som stöd för sina interventioner vilket skulle kunna innebära att de använt sig indirekt av forskning Inställning till evidensbaserad praktik Majoriteten av deltagarna ansåg att evidensbaserad praktik är viktigt för arbetsterapi där de mest förekommande svarsalternativen var 4 (n=23) och 5 (n=16). Majoriteten av deltagarna ansåg även att evidensbaserad praktik ger klienterna bättre vård där de mest förekommande svarsalternativen var 4 (n=20) och 5 (n=17). 66% av deltagarna svarade svarsalternativ 4 på frågan Evidensbaserad praktik är användbart i mitt arbete med klienter. Svarsalternativ 1 på

24 23 dessa frågor innebar att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 att de håller helt med (se tabell II). Man kan således tolka resultatet som att deltagarna har en övergripande positiv inställning till evidensbaserad praktik. Detta var inget oväntat resultat utan författarna hade en förutfattning om att deltagarna skulle vara generellt positivt inställda till evidensbaserad praktik. Användning av evidensbaserad praktik bidrar till att bästa möjliga vård ges till klienterna då arbetsterapeuten väver samman sin expertis, klientens behov samt bästa tillgängliga evidens (Taylor, 2007), och därmed kunde man förvänta sig att deltagarna skulle ha en övergripande positiv inställning. En annan anledning till att författarna kunde ana att deltagarna skulle ha en positiv syn på evidensbaserad praktik är att arbetsterapeuter enligt Etiska koden för arbetsterapeuter ska utveckla och utvärdera arbetsterapeutiska metoder efter vetenskapliga rön för att genomföra yrkets uppgifter med god kvalitet (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2012). Resultatet i föreliggande studie stämmer överens med tidigare studier som visar att arbetsterapeuterna hade en positiv inställning till evidensbaserad praktik där majoriteten av deltagarna ansåg att det är viktigt för arbetsterapi, förbättrar klienternas vård samt är användbart i det kliniska arbetet (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003) Hinder för implementering av evidensbaserad praktik Resultatet visade att 37 av 41 (90 %) deltagare upplevde begränsad tid/utrymme som hinder för att använda evidensbaserad praktik (se figur 3). På frågan om deltagarna har tid att söka evidens i forskning för sina interventioner under arbetstid var de mest frekventa svarsalternativen 2 (n=19) och 1 (n=17), där svarsalternativ 1 innebar att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 innebar att de håller helt med (se tabell III). De flesta av deltagarna ansåg således att tid inte finns till att söka evidens i forskning under arbetstid och att det är ett hinder för att använda evidensbaserad praktik. På frågan om deltagarna upplever att det finns tillräckligt med evidens från forskning inom deras område av arbetsterapi svarade 51% av deltagarna svarsalternativ 2, där svarsalternativ 1 innebar att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 innebar att de håller helt med (se tabell III). Flertalet deltagare (n=18) upplevde begränsad aktuell forskning inom deras område som ett hinder för användande av evidensbaserad praktik (se figur 3). Bristen på tid/utrymme samt aktuell forskning skulle eventuellt kunna vara en anledning till att deltagarna inte svarade att de använder evidens från forskning i högre utsträckning och att aktuell forskning är det som deltagarna stött sina interventioner minst på under den senaste månaden. Tidigare studier har i enlighet med föreliggande studie identifierat tidsbrist och begränsad aktuell forskning som hinder för användande av evidensbaserad praktik (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003; Dysart & Tomlin, 2002).

25 24 Det faktum att deltagarna i föreliggande studie ansåg att det finns begränsad aktuell forskning inom deras område av arbetsterapi kan vara en möjlig orsak till att de har använt andra källor som stöd för sina interventioner under den senaste månaden. Deltagarna har framförallt använt sig av kollegor, klinisk erfarenhet och kunskap från grundutbildning. Socialstyrelsens (2016) definition av evidensbaserad praktik innebär att man ska utgå från bästa tillgängliga evidens, även om forskning anses inneha den högsta evidensen (Socialstyrelsen, 2016). Detta innebär att om det saknas tillgänglig evidens från forskning får man värdera var bästa tillgängliga evidens kan finnas (Socialstyrelsen, 2016). Detta kan vara en möjlig anledning till att deltagarna i föreliggande studie i större utsträckning använt sig av andra källor än aktuell forskning som stöd för sina interventioner. Även om det enbart var två av 41 deltagare som angav att de använt aktuell forskning som stöd för sina interventioner behöver det inte innebära att deltagarna inte använder evidensbaserad praktik utan att de istället stödjer sina interventioner på annan evidens som är tillgänglig. På frågan om deltagarna upplever att det finns resurser på deras arbetsplats att implementera nya interventioner baserat på forskning svarade 63 % av deltagarna svarsalternativ 3, där svarsalternativ 1 innebar att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 innebar att de håller helt med (se tabell III). Att deltagarna upplevde begränsade resurser på arbetsplatsen att implementera nya interventioner baserat på forskning skulle kunna tolkas som något som hindrar användande av evidensbaserad praktik och 12 deltagare uppgav begränsat stöd från omgivningen som hinder för användande av evidensbaserad praktik (se figur 3). Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2001) fortsätter många interventioner som är gammalmodiga att användas i dagens hälso- och sjukvård och en möjlig anledning till detta skulle kunna vara att det inte finns resurser på arbetsplatsen att implementera nya interventioner baserat på forskning. Det är möjligt att man på grund av det fortsätter att utföra gamla interventioner, även om det kanske inte finns evidens för att de faktiskt ger effekt. Resultatet från Processen kring evidensbaserad praktik visar att en stor del av deltagarna svarade svarsalternativ 3 (n=16) på frågan Jag kan enkelt få tag på forskningsstudier, där svarsalternativ 1 innebar att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 innebar att de helt håller med. Det mest förekommande svarsalternativet var 4 på frågorna Jag känner mig säker i att söka efter forskning i elektroniska databaser (n=22), Jag känner mig säker i att kritiskt granska forskningsstudier (n=20), Jag känner mig säker i att förstå och tyda forskningsresultat (n=18) samt Jag känner mig säker i att implementera evidens från

26 25 forskning i mitt kliniska arbete (n=21). Svarsalternativ 1 innebar på dessa frågor att de inte alls håller med och svarsalternativ 5 innebar att de håller helt med (se tabell 4). Resultatet indikerar att deltagarna kände sig säkra i att söka, analysera, tolka och implementera evidens från forskning i det kliniska arbetet. Kunskap kring processen i evidensbaserad praktik kan således utifrån föreliggande studie inte ses som ett hinder för användande av evidensbaserad praktik och endast fem av deltagarna uppgav begränsad egen kunskap som hinder för att använda evidensbaserad praktik (se figur 3). Detta är en kontrast mot tidigare forskning av Bennett et al. (2003) och Dysart och Tomlin (2002) som kommit fram till att ett hinder för implementering av evidensbaserad praktik var begränsad förmåga att söka och analysera vetenskaplig forskning hos deltagarna. I studien av Anderson et al. (2013) rapporterade majoriteten ett lågt självförtroende i forskningsrelaterade förmågor. Det verkar alltså som att deltagarna i föreliggande studie har kunskap och självförtroende i processen kring evidensbaserad praktik. Författarna tolkar det därmed som att kunskap och självförtroende inom evidensbaserad praktik inte är en anledning till att deltagarna svarade att de använder evidens från forskning i så pass låg utsträckning. Detta beror istället antagligen på till exempel de faktorer som identifierats som hinder för användande av evidensbaserad praktik Jämförelse mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik Resultatet visar att det inte fanns några signifikanta skillnader i jämförelsen av om deltagarna använder evidens från forskning som stöd för sina interventioner och tidpunkt för arbetsterapeutexamen (p=0,28). Resultatet av jämförelsen indikerar dock att deltagare som tagit sin arbetsterapeutexamen från 2001 och framåt tenderade att i högre grad använda evidens från forskning som stöd för sina interventioner. De deltagare som tog arbetsterapeutexamen mellan 1961 och 2000 använde sig inte av evidens från forskning som stöd för sina interventioner i lika stor utsträckning. I tidigare studier som behandlat arbetsterapi och evidensbaserad praktik har ingen jämförelse gjorts mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och användande av evidensbaserad praktik. Däremot finns det studier som visat skillnader i deltagarnas svar relaterade till utbildningsnivå och erfarenhet. De med högre utbildning tenderade att oftare använda forskning i sitt kliniska arbete och de med mindre erfarenhet tenderade att mer sällan använda forskning i sitt kliniska arbete (Ballantyle et al., 2005; Wressle & Samuelsson, 2015). Resultatet i föreliggande studie visar att det överlag inte fanns några signifikanta skillnader i jämförelsen mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och vad deltagarna har använt som stöd för sina interventioner under den senaste månaden. Den enda signifikanta skillnaden som kunde

27 26 identifieras var användandet av kunskap från vidareutbildning (p=0,04). Resultatet av jämförelsen visar att deltagarna under den senaste månaden framförallt använt sig av kollegor, kunskap från grundutbildning och klinisk erfarenhet oavsett tidpunkt för arbetsterapeutexamen. Spridningen mellan svaren är stor bland deltagarna och inga slutsatser kan dras kring samband mellan tidpunkt för arbetsterapeutexamen och vad de har använt sig av som stöd för sina interventioner under den senaste månaden. I studien är antalet deltagare som tagit arbetsterapeutexamen 2001 och framåt överrepresenterade vilket gör att det är svårt att dra slutsatser kring samband gällande just denna fråga. Användandet av aktuell forskning som stöd för interventioner under den senaste månaden är väldigt låg oavsett tidpunkt för arbetsterapeutexamen. Bland deltagarna var det endast två som svarat att de använt aktuell forskning den senaste månaden. Dessa två deltagare återfanns i gruppen som tog arbetsterapeutexamen och i gruppen som tog arbetsterapeutexamen efter Det är en överraskning att så få deltagare använde sig av aktuell forskning. Dagens arbetsterapeututbildning är enligt författarnas erfarenhet mer fokuserad på evidens i forskning och därför var författarnas uppfattning innan studiens början att de som tagit arbetsterapeutexamen senare skulle använda sig av evidens från forskning mer medan de som tagit examen tidigare inte skulle använda sig av evidens från forskning i lika stor utsträckning. Däremot kan en anledning till att så få deltagare även bland de nyutexaminerade (>2010) använt sig av aktuell forskning den senaste månaden vara att det är så pass nära inpå utbildningen och att deltagarna eventuellt anser att den evidens från forskning som de förvärvat under utbildningen är färsk och att de då har svarat i enkäten att de stött sina interventioner den senaste månaden på kunskap från grundutbildningen. Det kanske kan vara så, som tidigare diskuterats i Användande av evidensbaserad praktik, att kollegor på arbetsplatsen har funnit evidens från forskning för en viss intervention och att deltagare därmed svarat att de stött sina interventioner på kollegor. Ytterligare en anledning skulle kunna vara att deltagarna arbetar på en arbetsplats där man använt samma interventioner under en tid och att man då grundat interventionerna på sådan evidens från forskning som inte nyligen kollats upp. Det krävs dock hela tiden en omprövning om de interventioner man använder är grundade i bästa tillgängliga kunskap (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2001). Enligt Etiska koden för arbetsterapeuter ska man utveckla och utvärdera arbetsterapeutiska metoder efter vetenskapliga rön (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2012) vilket innebär att man som arbetsterapeut måste hålla sig uppdaterad kring ny vetenskaplig forskning. Brist på tid/utrymme och aktuell forskning har identifierats som de främsta hindren för användande av evidensbaserad praktik hos deltagarna (se figur 3). Man kan därför tänka sig att

28 27 deltagarna oavsett tidpunkt för arbetsterapeutexamen inte har använt aktuell forskning som stöd för sina interventioner under den senaste månaden på grund av dessa hinder. Tidpunkt för arbetsterapeutexamen har således ingen betydelse i sådana fall. 7.2 Metoddiskussion Vald design Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie där en enkätundersökning utfördes. En kvantitativ metod var att föredra då syftet med studien var att kartlägga en större mängd deltagare och med en kvantitativ metod kan mätningar samt statistiska analyser utföras (Davidson & Patel, 2011). Med en kvantitativ metod kan man ställa olika variabler mot varandra för att göra jämförelser och se eventuella samband (Trost, 2007), vilket var relevant för föreliggande studies syfte och frågeställningar. En kvalitativ metod hade med fördel kunnat användas för att få en mer djupgående kunskap om ämnet och erhålla information som eventuellt gått förlorad i den kvantitativa metoden (Trost, 2007). Syftet med föreliggande studie var dock att kartlägga en större mängd deltagare och utföra statistiska jämförelser och därför valdes just en kvantitativ metod. I en tvärsnittsstudie samlas data från en population vid en särskild tidpunkt (DePoy & Gitlin, 1999). Tvärsnittsttudier ger en ögonblicksbild av en situation vid en viss tidpunkt utan någon relation framåt eller bakåt i tiden och de flesta enkätundersökningar är just tvärsnittsstudier (Ejlertsson, 2003). En tvärsnittsstudie var därmed relevant i föreliggande studie eftersom författarna ville samla information kring användande av evidensbaserad praktik just nu och inte hur det till exempel förändras med tiden Deltagare Studiens inklusionskriterier var att deltagarna skulle vara verksamma legitimerade arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. Ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval användes (Trost, 2007). En totalundersökning med samtliga arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län hade varit att föredra för att kunna dra slutsatser kring hela populationen (Davidson & Patel, 2011). Däremot är en totalundersökning svår att genomföra om inte populationen är relativt liten (Ejlertsson, 2003). Därmed användes ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval i föreliggande studie och de geriatriska verksamheter som var enklast att få tag på och finna kontaktuppgifter till kontaktades. 78 arbetsterapeuter erhöll missivbrev och länk till enkäten och totalt svarade 41 av dem på enkäten vilket innebär att föreliggande studie har en relativt låg svarsfrekvens. Få deltagare i en studie gör att resultatet blir svårare att generalisera och det bidrar även till mindre chans att få signifikanta skillnader vid jämförelser mellan grupper (Trost, 2007). Det låga

29 28 antalet deltagare gör därmed att resultatet inte kan generaliseras. Studien kan dock ge en indikation på hur användandet av och inställning till evidensbaserad praktik ser ut hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län samt vilka hinder som finns för implementering av evidensbaserad praktik. Deltagarna i föreliggande studie är inte så spridda sett till demografisk data. Till exempel var 83 % av deltagarna kvinnor och deltagare som tog arbetsterapeutexamen och senare än 2010 var 37 % respektive 42 % av studiens totala antal deltagare. Den begränsade spridningen gjorde det svårt att dra slutsatser vid jämförelser av olika grupper Enkätutformning Frågorna i enkäten formulerades med ett enkelt och tydligt språk för att göra enkäten lättförståelig. Enkäten utformades av författarna själva och detta för att formulera frågorna utifrån studiens syfte och frågeställningar. Endast sådana frågor som senare skulle komma att användas i databearbetningen ställdes för att inte samla in onödig information om deltagarna. En tumregel inom enkätutformning är att vid utformning av frågorna ska man alltid hålla sig till studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2011) och detta hade författarna ständigt i åtanke. Enkäten har dock aldrig testats tidigare vilket påverkar enkätens validitet negativt eftersom man då inte kan vara säker på att frågorna i enkäten faktiskt mäter det som de är avsedda att mäta. Även om enkäten utformades av författarna själva inspirerades enkätfrågorna av tidigare studier som behandlat evidensbaserad praktik och arbetsterapi (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003) vilket kan ha ökat reliabiliteten och validiteten. Enkäten innehöll en hög grad av standardisering, det vill säga att frågorna var desamma för alla deltagare med enbart frågor med fasta svarsalternativ, och i de flesta kvantitativa studier används standardiserad datainsamling i hög grad (Trost, 2007). I enkäten förklarades begreppet evidensbaserad praktik för att skapa klarhet hos deltagarna kring begreppet (se bilaga 2). Detta gjordes för att bidra till att samtliga deltagarna hade samma utgångspunkt när de svarade på enkäten samt för att reducera eventuella missuppfattningar eller felaktiga tolkningar som hade kunnat minska studiens reliabilitet och validitet (Trost, 2007). Innan enkäten skickades ut till deltagarna fick två personer lämna synpunkter, vilket var positivt för att även därigenom undvika missuppfattningar eller feltolkningar av frågorna. Enligt Olsson och Sörenssen (2011) är det ytterst viktigt att enkäter innehåller frågor som är välformulerade och som i minsta möjliga utsträckning kan misstolkas för att erhålla så hög validitet som möjligt.

30 29 Författarna ämnade från början även ha öppna frågor i enkäten där deltagarna skulle få svara fritt på frågorna för att bidra med djupare information till studien. I slutändan användes dock endast slutna frågor för att underlätta databearbetningen. Enligt Trost (2007) kan svar från öppna frågor vara problematiska och tidskrävande att bearbeta, och öppna frågor kan även bidra till bortfall då deltagare kanske inte vill eller kan formulera ett sådant svar och deltagare kanske även anser att enkäten blir för tidskrävande. Enkäten bestod endast av slutna frågor med fasta svarsalternativ och därmed hög strukturering vilket kan ha ökat reliabiliteten (Trost, 2007). Det hade varit fördelaktigt att namnge samtliga skalsteg i de frågor där deltagarna fick svara från 1-5, istället för att endast namnge svarsalternativ 1 och 5. På så sätt hade bättre slutsatser kring resultatet kunnat dras. Eftersom att endast svarsalternativ 1 och 5 är namngivna är resterande skalsteg subjektiva och därmed är det svårt att dra slutsatser kring vad det innebär att exempelvis flertalet deltagare svarat svarsalternativ 3 på en fråga. Om svarsalternativ 3 hade varit namngivet med till exempel ibland skulle det varit enklare att tolka och dra slutsatser kring resultatet Datainsamling Datainsamlingen skedde genom att en länk till enkäten skickades till deltagarna via e-post. Deltagarna fick endast tio arbetsdagar på sig att besvara enkäten vilket kan ses som ganska kort tid. Detta kan ha medfört att bortfallet blev så pass stort (47 %). Om deltagarna istället haft längre tid på sig skulle det eventuellt ha kunnat reducera bortfallet. På grund av pressat tidsschema valde författarna ändå att ge deltagarna tio dagar på sig. Enkäter är ett mätinstrument där man samlar in överskådlig data som man på ett smidigt sätt kan sammanställa och dra eventuella slutsatser utifrån datan (Trost, 2007). Fördelarna med en enkät är att det är möjligt att samla in data från ett större antal deltagare samt att deltagarna är avidentifierade vilket kan bidra till att de svarar mer uppriktigt på enkätens frågor (Bryman, 2011). Tillsammans med länken till enkäten skickades även ett tillhörande missivbrev. Att låta missivbrevet hänga ihop med enkäten är fördelaktigt då deltagarna på så sätt enkelt kan gå tillbaka till missivbrevet för att ta del av informationen som det ger (Trost, 2007). Missivbrevet formulerades eftertänksamt då det är viktigt att missivbrevet är tydligt och innehåller relevant information som deltagarna behöver (Davidsson & Patel, 2011). Bortfallet som lätt kan ske vid webbenkäter kan enligt Ejlertsson (2003) reduceras genom att ha ett välutformat missivbrev som introducerar enkäten på ett bra sätt. Dessutom kan bortfall reduceras genom att enkätfrågorna är begripliga och presenterade på ett logiskt sätt med logisk ordningsföljd

31 30 (Ejlertsson, 2003), något som av författarna togs i beaktande vid utformningen av enkäten (se Enkätutformning). En påminnelse via e-post skickades efter fyra dagar då detta kan bidra med att reducera eventuellt bortfall ytterligare (Trost, 2007). I föreliggande studie svarade 41 av totalt 78 kontaktade arbetsterapeuter på enkäten vilket innebär ett externt bortfall på 37 personer (47 %) (Davidson & Patel, 2011). Det låga deltagarantalet gör att studiens generaliserbarhet är begränsad (Trost, 2007). Enligt Trost (2007) blir ofta svarsfrekvensen lägre vid webbenkäter och en anledning kan vara att man lättare glömmer bort e-post i datorn än en enkät i pappersform som är synligare. I föreliggande studie finns inget internt bortfall, det vill säga att deltagare till exempel valt att inte svara på en viss fråga (Davidson & Patel, 2011). Samtliga frågor i enkäten var obligatoriska och detta för att undvika eventuellt internt bortfall. Genom att endast ha obligatoriska frågor i enkäten kan graden av frivillighet diskuteras. Eftersom att samtliga frågor i enkäten var obligatoriska kunde inte deltagarna avstå från att svara på sådana frågor man av någon anledning inte vill svara på. Författarna anser dock att deltagandet fortfarande kan ses som frivilligt trots obligatoriska frågor, då deltagarna istället kunde välja att avstå helt från att svara på enkäten om det eventuellt fanns frågor i enkäten som de inte ville svara på. Dock skulle svarsalternativet vet ej kunnat läggas till samtliga frågor. På så sätt kanske deltagare som eventuellt valt att inte svara på enkäten alls på grund av att de inte ville svara på en viss fråga ändå hade kunnat delta och svarat vet ej på frågan. Därmed hade eventuellt bortfall ytterligare kunnat reduceras Databearbetning Datan bearbetades utifrån studiens syfte och frågeställningar och samtliga enkätfrågor användes i bearbetningen. Den insamlade datan analyserades i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Författarna hade en begränsad kunskap om statistiska analyser sedan tidigare varför endast enklare analysmetoder utfördes i databearbetningen. Detta kan ha bidragit till att analyserna inte har det djup som de eventuellt skulle kunna ha haft vid större kunskap. Felkodningar är lätt hänt vid en större mängd data (Trost, 2007). Efter att rådata lagts in i SPSS och kodats om kontrollästes därför detta av båda författarna för att undvika eventuella felkodningar inför analysen. Enligt Eliasson (2013) ökar en sådan datakontroll studiens reliabilitet. Föreliggande studie hade inget internt bortfall eftersom frågorna i enkäten var obligatoriska. Vid inkodningen i SPSS angavs skalnivån på frågorna från enkäten. Fem av frågorna var i nominalskala och 18 av frågorna i ordinalskala (Ejlertsson, 2003). Nominalskala innebär att mätvärdena ger en indelning i kategorier (Davidson & Patel, 2011) och en vanlig

32 31 variabel i nominalskala är kön (Trost, 2007). Ordinalskala innebär att mätvärdena ger en rangordning (Davidson & Patel, 2011). Det finns ingen given storlek på intervallerna mellan skalstegen men man kan uttala sig om något är till exempel större eller mindre än något annat (Trost, 2007). Studiens analyser presenterades förutom i skrift, även genom tabeller och diagram i arbetet för att göra materialet överskådligt och på ett snabbt och enkelt sätt förmedla ett budskap till läsaren (Ejlertsson, 2003). Enligt Bryman (2011) är diagram den mest förekommande metoden att beskriva kvantitativ data och fördelen är att de är relativt enkla att tolka och förstå Tillförlitlighets och trovärdighetsaspekter Reliabilitet innebär om en studie är pålitlig samt om resultatet skulle bli detsamma om studien upprepades, det vill säga om en mätning vid en viss tidpunkt skulle ge samma resultat vid en förnyad mätning (Eliasson, 2013). Validitet innebär att instrumentet eller frågan mäter det den är avsedd för att mäta (Trost, 2007), det vill säga att man i studien faktiskt mäter det som ska mätas (Eliasson, 2013). De flesta kvantitativa studier har hög reliabilitet eftersom alla deltagare i studien har samma förutsättningar när de svarar på en enkät, dock finns det alltid en risk för bortfall i kvantitativa studier (Trost, 2007). Frågorna i enkäten i föreliggande studie är standardiserade och strukturerade i hög grad, vilket krävs för att god reliabilitet ska uppnås (Trost, 2007). Författarna utformade enkäten på egen hand och frågorna utformades efter studiens syfte och frågeställningar. Frågorna inspirerades av tidigare gjorda vetenskapliga studier (Anderson et al., 2013; Bennett et al., 2003) vilket kan ha ökat reliabiliteten och validiteten. Enkäten har dock aldrig testats tidigare vilket påverkar enkätens validitet negativt eftersom man då inte kan vara helt säker på att frågorna i enkäten faktiskt mäter det som de är avsedda att mäta. För att försöka säkerställa någon grad av validitet var författarna noga med att formulera frågorna i enkäten efter syfte och frågeställningar och inga frågor som inte användes i databearbetningen fanns i enkäten. Frågorna i enkäten formulerades på ett sådant sätt att begränsa risken för felaktiga tolkningar och missförstånd eftersom det enligt Trost (2007) kan leda till låg validitet och reliabilitet om deltagarna i studien misstolkar enkätfrågorna. Enkäten granskades av två personer innan den slutgiltiga versionen skickades ut. Detta gjordes för att reducera risken för eventuella misstolkningar och missförstånd hos deltagarna ytterligare. En datakontroll efter inkodning i SPSS utfördes för att hindra felkodningar och öka reliabiliteten (Eliasson, 2013).

33 Studiens styrkor och begränsningar En av studiens styrkor är att den fokuserar på arbetsterapeuters användande av evidensbaserad praktik inom geriatrisk sjukvård, ett område där det av författarnas erfarenhet saknas tidigare forskning. Studiens begränsningar är att antalet deltagare i studien blev färre än förväntat, och ett större antal deltagare hade varit önskvärt för att eventuellt kunna se statistiskt signifikanta skillnader och generalisera resultatet. En annan begränsning i studien är att spridningen av demografisk data mellan deltagarna är liten vilket bidrog till svårigheter att dra slutsatser vid jämförelser av grupper. Enkäten som användes i studien är inte tidigare testad vilket medför begränsad validitet och detta är en svaghet i studien. 7.3 Förslag på studier En likvärdig studie där man kartlägger användande av och inställning till evidensbaserad praktik hos alla arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i hela Sverige skulle vara fördelaktig att utföra för att få en bredare bild och kunna dra generella slutsatser om en större population. Eftersom det enligt författarnas erfarenhet finns begränsad forskning inom evidensbaserad praktik inom arbetsterapi och geriatrik är alla studier som kan utföras i ämnet viktiga för att bygga upp en kunskap. Även en kvalitativ studie skulle med fördel kunna utföras inom ämnet för att bidra med en djupare förståelse kring arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvårds resonemang kring evidensbaserad praktik för att öka forskning, kunskap och se förbättringsmöjligheter för en bättre sjukvård. Det borde även göras en studie som vidare undersöker och behandlar hinder för implementering av evidensbaserad praktik i arbetsterapeuters kliniska arbete och förslag till åtgärder för att reducera dessa hinder. 8. Slutsatser Inga generella slutsatser kan dras kring hela populationen och resultatet visade inga signifikanta skillnader men en indikation kan ges kring användandet av och upplevelse kring evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. Deltagarna använde evidens från forskning i ringa omfattning som stöd för sina interventioner. Det mest förekommande som deltagarna stött sina interventioner på under den senaste månaden var kollegor, klinisk erfarenhet och kunskap från grundutbildningen. Det fanns inga signifikanta skillnader i jämförelsen mellan användande av evidensbaserad praktik och tidpunkt för arbetsterapeutexamen. Oavsett tidpunkt för arbetsterapeutexamen använde arbetsterapeuterna i studien evidens från forskning i ringa omfattning. Arbetsterapeuterna i studien var positivt inställda till evidensbaserad praktik och kände sig säkra i processen kring

34 33 evidensbaserad praktik. De främsta hinder som identifierats för implementering av evidensbaserad praktik var tidsbrist och begränsad aktuell forskning. Även om denna studie inte är generaliserbar visar studien en styrka då tidigare studier inte fokuserat på geriatrisk sjukvård utan innefattar arbetsterapeuter inom flera olika verksamhetsområden. Denna studies resultat är en indikation på att evidensbaserad praktik för arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län eventuellt bör ses över. Arbetsterapeuterna behöver mer tid att söka evidens i forskning under arbetstid samt att ytterligare vetenskaplig forskning eventuellt bör utföras inom området geriatrik för att öka tillgängligheten på forskningsevidens för arbetsterapeuterna. 9. Tack Ett stort tack till vår handledare Aileen Bergström och handledningsgrupp för stöttning och bra konstruktiv kritik under arbetets gång. Ett stort tack även till alla deltagare som tog sig tid att svara på webbenkäten och därmed gjorde studien möjlig.

35 Referenslista American Occupational Therapy Association [AOTA]. (2008). Occupational therapy practice framework: Domain & process 2 nd edition. American Journal of Occupational Therapy, 2008 (62), Anderson, J., Graham, F., & Robertson, L. (2013). New Zealand occupational therapists' views on evidence-based practice: A replicated survey of attitudes, confidence and behaviours. Australian Occupational Therapy Journal, 2013(60), Baker, N., & Degnen, L. T. (2014). Evidence-Based Practice. In B.A.B. Schell, G. Gillen, & M. E. Scaffa (Eds). Willard and Spackman's occupational therapy (12 th ed., pp ). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Bahtsevani, C., Stoltz, P., & Willman, A. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet. (3., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur. Ballantyne, S., Cameron, V.A.K., Daugherty, T., Kulbitsky, A., Ludwig, F., & Margolis-Gal, M. (2005). Utilization of evidence-based practice by registered occupational therapists. Occupational Therapy International, 12(3), Bennett, S., Gibson, L., Mc Kenna, K., Mickan, S., Strong, J., Rodger, S., Tooth, L., & Ziviani, J. (2003). Perceptions of Evidence-Based Practice: A survey Of Australian Occupational Therapist. Australian Occupational Therapy Journal, 2003(50), Bowyer, P., Kielhofner, G., & Kramer, J. (2012). Evidens för användning av Model of Human Occupation (MOHO) i der praktiska arbetet. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human Occupation teori och tillämpning (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Bélanger, R., Braveman, B., & Kielhofner, G. (2012). Utveckling av arbetsterapiprogram. I G. Kielhofner (Red.), Model of Human Occupation teori och tillämpning (s ). Lund: Studentlitteratur AB. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber. Christiansen, C.H., & Townsend, E.A. (red.) (2010). Introduction to occupation: the art and science of living. (2 nd ed.) Upper Saddle River, NJ: Pearson. Cohn, E. S., Gillen, G., Scaffa, M. E., & Schell, B.A.B. (2014). Contemporary Occupational Therapy Practice. In B.A.B. Schell, G. Gillen, & M. E. Scaffa (Eds). Willard and Spackman's occupational therapy (12 th ed., pp ). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Dehlin, O., & Rundgren, Å. (2007). Geriatrik. (2., [omarb. och utök.] uppl.) Lund: Studentlitteratur. DePoy, E., & Gitlin, L.N. (1999). Forskning: en introduktion. Lund: Studentlitteratur. Dysart, A.M., & Tomlin, G.S. (2002). Factors Related to Evidence-Based Practice Among U.S. Occupational Therapy Clinicians. American Journal of Occupational Therapy, 2002(56), Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

36 Eliasson, A. (2013). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur AB. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2014). Att arbeta med evidens. Hämtad från 35 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2014). Arbetsterapi- det du behöver veta. Hämtad från profession/kompetensutveckling/forbundets-forlag/vad-du-behover-veta-om-arbetsterapi- 2013/ Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter: antagen av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters fullmäktige 1992, reviderad 2004 och ([5.], rev. uppl.) Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (FSA). Hooper, B., & Wood, W. (2014). The Philosophy of Occupational Therapy. In B.A.B. Schell, G. Gillen, & M.E. Scaffa (Eds). Willard and Spackman s occupational therapy (12 th ed., pp ). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Kielhofner, G. (2012). Model of Human Occupation: teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur AB. Olsson, H., & Sörenssen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber. Patel, R., & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur. Samuelsson, K., & Wressle, E (2015). The self-reported use of research in clinical practice: A survey of occupational therapists in Sweden. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 2015(22), Socialstyrelsen. (2016). Att arbeta evidensbaserat. Hämtad från Socialstyrelsen. (2008). Geriatrik. Hämtad från uments/stmal-geriatrik.pdf Socialstyrelsen. (2012). Om evidensbaserad praktik [broschyr]. Västerås: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2016). Riktlinjer. Hämtad från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). (2001). Evidens - Vetenskap i äldrevården [broshyr]. Stockholm: SBU i samarbete med Svenska Kommunförbundet. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). (2004). SBU:s Ordlista. Hämtad från Taylor, M. C. (2007). Evidence-based practice for occupational therapists. (2nd ed.) Oxford: Blackwell.

37 36 Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur AB. Wahlund, L. (red.) (2006). Praktisk geriatrik. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

38 37 Bilaga 1 Förfrågan om deltagande i enkätstudie Ni tillfrågas härmed att delta i vår enkätstudie som är en del av vårt examensarbete. Examensarbetet handlar om evidensbaserad praktik och syftet är att kartlägga användande av och inställning till evidensbaserad praktik hos arbetsterapeuter inom geriatrisk sjukvård i Stockholms län. Vi heter Caroline Engström och Sofie Ingberg och läser sista terminen på arbetsterapeutprogrammet på Karolinska Institutet i Huddinge. Vi skriver nu vårt examensarbete och har valt att utföra en kvantitativ studie som kommer att presenteras i en skriftlig rapport. För att förtydliga vad vi menar med evidensbaserad praktik utgår vi från Socialstyrelsens definition: Evidensbaserad praktik innebär att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap, den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser. Bästa tillgängliga kunskap innebär enligt Socialstyrelsen att beslut om interventioner ska grunda sig i ett så tillförlitlig underlag som möjligt och den högsta evidensen finns i vetenskaplig forskning. Deltagandet i studien är helt frivilligt och innebär att ni svarar på enkäten. Denna beräknas ta omkring 10 minuter att genomföra. Enkätsvaren kommer att behandlas helt konfidentiellt i enlighet med sekretesslagen och enkätsvaren kommer inte att kunna spåras tillbaka till deltagare eller arbetsplats. Svar behöver erhållas senast 3/ Vänliga hälsningar Caroline Engström Handledare: Aileen Bergström Karolinska Institutet Sektionen för Arbetsterapi Karolinska Institutet caroline.engstrom@stud.ki.se aileen.bergstrom@ki.se Sofie Ingberg Karolinska Institutet sofie.ingberg@stud.ki.se