Vattenmyndigheternas förslag till Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnormer och Åtgärdsprogram

Transkript

1 1(14) Länsstyrelsen i Västmanlands län Samrådssvar dnr: vattenmyndigheten.vastmanland@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Kalmar län Samrådssvar dnr: vattenmyndigheten.kalmar@lansstyrelsen.se Länsstyrelsen i Västra Götalands län Samrådssvar dnr: vattenmyndigheten.vastragotaland@lansstyrelsen.se Vattenmyndigheternas förslag till Förvaltningsplan, Miljökvalitetsnormer och Åtgärdsprogram Länsstyrelsen i Örebros län omfattas av vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram och berörs av förslagen till miljökvalitetsnormer för länets vattenförekomster. er har lämnats på vattenmyndigheternas förslag till Åtgärdsprogram (inkl. bilaga 1) och Förvaltningsplan av enheten för Miljöskydd, enheten för Plan och Kultur, enheten för Landsbygd och Näringsliv och enheten för Vatten - och Naturmiljö. er med förslag till ändringar av MKN eller ekologisk status för individuella vattenförekomster lämnas separat. Sammanfattning Länsstyrelsen välkomnar vattenmyndigheternas förslag till Förvaltningsplan, MKN och Åtgärdprogram. Dessa ger en större tydlighet i beskrivningen av miljösituationen i våra vatten, påverkanskällor samt behov av åtgärder. Kopplingen mellan åtgärderna riktade till myndigheter samt kommuner och de fysiska åtgärder som krävs för att följa MKN för vatten är nu tydligare än i nuvarande åtgärdsprogram. Länsstyrelsen noterar att många åtgärder riktade mot länsstyrelserna kommer att innebära betydande merkostnader för administrativt arbete, mm. Länsstyrelsen vill betona att det inte finns något utrymme för sådana ökade kostnader i Länsstyrelsens befintliga anslag och att det därför behövs en motsvarande ökning av Länsstyrelsens resurser för att kunna klara uppgifterna. Länsstyrelsen vill påpeka att flera åtgärder riktade mot länsstyrelserna är otydliga och inte kan genomföras tills de har förtydligats av de centrala POSTADRESS GATUADRESS TELEFON E-POST INTERNET ORG NR ÖREBRO Stortorget orebro@lansstyrelsen.se

2 2(14) myndigheter som ansvarar för genomförandet av relevanta stödjande åtgärder. Vattenmyndigheternas förslag till åtgärder utgår ifrån att ekonomiska och andra resurser för att kunna genomföra åtgärderna inte är begränsande. Verkligheten är dock att resurser vanligtvis är begränsade och att prioriteringar därför behöver göras. Vattenmyndigheternas förslag ger ingen vägledning till hur eventuella prioriteringar måste göras. Detta gäller samtliga åtgärder, och i synnerhet prövnings- och tillsynsarbete samt tillsynsvägledningsarbetet och arbetet med förorenade område. Arbetet försvåras dessutom av att åtgärdsområdessammansättningarna i bilaga 1 som kan vara ett underlag för prioriterangar skiljer sig markant mellan vattendistrikten vilket gör det svårt att jämföra bedömningar mellan distrikten. Vattenmyndigheternas förslag ger ingen vägledning till hur osäkerheter i bedömningsunderlagen ska hanteras. Osäkerheterna kan leda till att fel åtgärder eller fel områden prioriteras. Länsstyrelsen konstaterar vidare att de föreliggande förslag har tydliga brister ur kulturmiljöperspektiv. Kulturarvet i landskapet är en miljötillgång som ska tillgodoses på lika villkor som andra miljöfrågor och det kräver både vilja och kunskap för att göra goda avvägningar Länsstyrelsen lämnar mer detaljerade synpunkter på i första hand de åtgärder i åtgärdsprogrammet som riktas mot länsstyrelserna.

3 3(14) er på förslag till Förvaltningsplan Den nuvarande lydelsen av förvaltningsplanen redovisar inte hur kulturmiljön som allmänintresse ska tillgodoses i form av bevarande och förutsättningar för fortsatt bruk av verksamheter i kulturhistoriskt värdefulla miljöer. På ett övergripande plan handlar det om ett behov av att synen på miljöns värden också inkluderar de spår och ännu kvarvarande anläggningar (dessa värden kan också bestå i modifierade vattendrag t ex kanaler, rännor, rensningar, rätningar, skoningar mm) som skapats av mäniskans bruk av landskapet. Eventuellt motstående intressen måste identifieras i ett tidigt skede för att minska risk för konflikter och för att kostnader för åtgärder inte ska bli onödigt höga. Därför är det också angeläget att prioritera ett fortsatt framtagande av aktuella och mer heltäckande planerings och kunskapsunderlag är en viktig åtgärd och det fortsatta arbetet måste prioriteras så att underlag finns för bättre avvägningar mellan olika miljöintressen. Vid beräkning av kostander för åtgärder för att lösa miljöproblem måste därför tydligt inbegripa också kostnader som hänsyn till kulturmiljövärden medför (se ovan). Det handlar såväl om att tidigt identifiera motstående intressen genom kunskapsunderlag och MKB:er, som kostnader för anpassning av de åtgärder som genomförs så skador på kulturmiljövärden minimeras. Dessutom måste risken för att en verksamhet som är värdefull för en kulturmiljös långsikta bevarande kan upphöra om ekonomiskt betungande åtgärder krävs för fortsatt drift beaktas och förutsättningarna för ekonomiskt stöd i sådana fall bör närmare utredas. Konsekvensen av åtgärdskrav för resurssvaga verksamhetsutövare som driver verksamheter som är förenade med värden i kulturmiljöer behöver beaktas. Det blir t ex finnas möjlighet för ekonomiskt stöd för åtgärder, men detta kan inte belasta det redan hårt ansträngda 7:2 anslaget. Särskilda resurser måste avsättas för att åstadkomma önskad ekologisk miljönytta i förening med bibehållande av kulturmiljövärden. I de vattenråd som lyfts fram som samverkansparter bör också lokala kulturmiljöintressenter i form av t ex hembygdsföreningar, byggnadsvårdsoch arkeologiföreningar och bygdeföreningar som sitter kulturhistorisk komptetens involveras.

4 4(14) Övergripande synpunkt på förslag till MKN Undantaget för kvicksilver får inte leda till att arbetet med att sanera kvicksilverförorenade områden prioriteras ner. Samtliga sjöar och vattendrag i Sverige har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota anses överstigas i nästintill samtliga av Sveriges ytvattenförekomster. På grund av detta har kvicksilver undantagits i bedömningarna för vissa ytvattenförekomster i åtgärdsområdet. Inom länet finns det lokalt stora problem med kvicksilver i sediment i sjöar och vattendrag som ett resultat av tidigare utsläpp från våra stora industrier som t.ex. BillerudKorsnäs Rockhammar och Orica Sweden.

5 5(14) Övergripande synpunkter på förslag till Åtgärdsprogram Ökade kostnader er Det saknas förslag till finansieringsmodell för de ökade administrativa och andra kostnader för länsstyrelserna som förslaget till åtgärdsprogram innebär. Länsstyrelsen vill betona att den inte kommer att kunna klara de ökade uppgifter enligt vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram om det inte finns en motsvarande ökning av Länsstyrelsens resurser. Länsstyrelsens administrativa kostnader Vattenmyndigheternas förslag till åtgärder riktade mot länsstyrelserna innebär betydande ökade administrativa kostnader för länsstyrelserna. Enligt vattenmyndigheternas samhällsekonomisk konsekvensanalys uppskattar vi de ökade administrativa kostnader för samtliga länsstyrelserna till mellan 381 och 966 mkr/år. Till det kommer ökade administrativa kostnader som förväntas delas mellan länsstyrelserna och annan myndighet och/eller kommun (gäller t ex kostnader för åtgärder inom jordbruket) och som inte finns med i ovanstående summa, samt administrativa kostnader för sådana åtgärder för vilka det saknas kostnadsuppgifter (som t ex vissa åtgärder mot påverkan av miljögifter). Den största posten i de ökade administrativa kostnaderna, och den mest osäkra, är ökade kostnader för prövning av vattenkraft och dammar (Länsstyrelserna åtgärd 1b) som uppskattas till mellan 107 och 692 mkr per år. Örebro län är ett av de län med flest dammar och vattenkraft i landet och kommer därför att få en större ökad kostnad än genomsnittet för alla länsstyrelser. Ökade kostnader för prövning och tillsyn Länsstyrelserna behöver initiera omprövning av de miljöfarliga verksamheter som har en betydande påverkan på miljökvalitetsnormerna. Om ett stort antal företag ska prövas om måste medel tillföras. Omprövning föreslås framförallt av avloppsreningsverk för att minska påverkan av kväve och fosfor men även av andra verksamheter för att minska påverkan av miljögifter. Det konstateras att uppskattningsvis behöver större delen av reningsverken prövas om. Samtidigt sägs att det är kostsamt och att de miljöprövningar som skett under innevarande cykel inte lett till att nå miljökvalitetsnormerna. Den genomsnittliga kostnaden anges till

6 6(14) kronor. Alla åtgärdskostnader är specificerade som kostnader per kubikmeter. Denna siffra är svår att värdera och därmed svår att ta ställning till. Tillsyn krävs för samtliga påverkanskällor enligt schablon för kommunala reningsverk på kr per tillsynsobjekt, även denna åtgärdskostnad är specificerad som kostnad per kubikmeter. Det gör det svårt att värdera och ta ställning till. Ökade kostnader för kulturmiljövård Hänsyn till de allmänintressen som kulturmiljöer representerar medför att kostnaderna för genomförande av åtgärder ökar. Dessutom krävs en väsentlig och kostnadskrävande insats för att förbättra kunskapsunderlag så att goda avvägningar mellan olika allmänintressen kan göras. Slutligen krävs att genomförandet av åtgärder i kulturhistoriskt värdefulla miljöer sker genom anpassning av åtgärdernas utformning. De medel som krävs kan inte ensidigt belasta det nu tillgängliga anslaget för kulturmiljövård. I Örebro län har vi hittills goda erfarenheter av samfinansiering av det kunskapsuppbyggande genom att medel avsatts såväl från vattendistrikt, medel för vattenvårdande insatser och kulturmiljöanslaget. De nu tillgängliga medlen för kulturmiljövård är hårt ansträngda och kan inte ensidigt tas i anspråk för de ökade kostander som det medför att genomföra åtgärder som anpassas till kulturmiljön. Medel med för detta ändamål måste därför avsättas och förenas med krav på antikvarisk medverkan. Vidare bör det också avsättas medel för fall där ekonomiskt resurssvara verksamhetsägare (t ex arbetslivsmuseer, hembygdsföreningar eller enskilda ägare av kulturhistoriskt värdefulla anläggningar) inte förmår att fortsätta driften om kostandskrävande åtgärder ska genomföras på dennes bekostnad. Även sådana medel bör dock vara förenade med krav på styrkt kulturmiljönytta. Kostnader för miljöövervakning I ramdirektivet för vatten specificeras hur övervakningen av ytvatten- och grundvattenförekomster ska utformas för att uppfylla de krav som gäller för vattenförvaltning. Dock finns inga medel från vattenmyndigheterna för att komplettera den övervakning som i dag genomförs av andra aktörer för att få underlag till statusklassificeringar och andra bedömningar. De aktörer som genomför övervakning kan ändra sina program efter vad de anser bäst för deras verksamhet, vilket kan medföra att övervakningen av vattenförekomster urholkas och är sårbar i framtiden.

7 7(14) För att erhålla en optimal övervakning av vattenförekomsterna behövs årligt ekonomiskt stöd från vattenmyndigheterna till Beredningssekretariaten för att komplettera den övervakning som bedrivs i dag och i framtiden, annars blir underlaget till statusklassificeringar och andra bedömningar som det är i dag, d.v.s. allt för bristfälligt för att uppfylla de krav som gäller för vattenförvaltning. Beaktande av osäkerheter i bedömningsunderlagen er Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram beaktar inte osäkerheterna i bedömningsunderlagen. Detta bör framgå i förslaget till åtgärdsprogram och det beräknade åtgärdsbehovet. Länsstyrelsen efterlyser en åtgärd som säkerställer att osäkerheter i bedömningsunderlagen hanteras på ett enhetligt sätt i prövnings- och tillsynsärenden. Det finns osäkerheter i bedömningen av vattenförekomsternas ekologiska och kemiska status som anges med en bedömning av klassificeringens tillförlitlighet. Det finns även osäkerheter kring bedömningen av påverkanskällor, omfattningen av åtgärdsbehovet samt åtgärdernas förväntade effekt. Osäkerheterna kan skilja sig markant mellan miljöproblemen, mellan åtgärder men även mellan vattenförekomster beroende på de specifika förutsättningar och tillgång på data. För närvarande saknas det riktlinjer för hur dessa osäkerheter ska hanteras i t ex prövnings- och tillsynsärenden. Det är troligtvis inte ovanligt att man utifrån en försiktighetsprincip kräver strängare åtgärder än vad som kan behövas. Likaså kan brist på underlag föranleda att för låga krav ställs som kan bli svårt att ompröva i ett senare skede. Som exempel kan nämnas kommunernas åtgärd 3som anger att kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte följer MKN. Beroende på vägledningen från länsstyrelsen (åtgärd 2) kan detta i många fall innebära att kommunerna ställer krav på hög skyddsnivå i de avrinningsområden där ett vatten har bedömts som påverkat av övergödning och utsläpp från enskilda avlopp identifierad som betydande påverkanskälla. Detta utan hänsyn till osäkerheterna i bedömningen av: påverkan av övergödning, bidraget av utsläpp från enskilda avlopp på de kvalitetsfaktorer som visar övergödningspåverkan, eller effekt av kravet på hög skyddsnivå på kvalitetsfaktorerna.

8 8(14) Dessutom ger åtgärden inget utrymme för att väga in alternativa, mer kostnadseffektiva åtgärder, som t ex ökat krav på minskat belastning från andra påverkanskällor i området. Resultatet kan bli betydande merkostnader för fastighetsägare med enskilt avlopp utan säkerhet att åtgärden kommer att leda till eftersträvad effekt, eller att effekten inte kunnat ha uppnåtts genom andra mer kostnadseffektiva åtgärder. Eftersom osäkerheter finns i bedömningsgrunderna för samtliga miljöproblem behövs det riktlinjer som garanterar att de hanteras på ett enhetligt sätt av samtliga myndigheter och kommuner. För att garantera detta behövs en särskild åtgärd riktad till en central myndighet som ansvarar för detta. Behov av prioritering i tillsyns- och prövningsarbeten Örebro län berörs av tre vattendistrikt, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Västerhavet. Bilaga 1 (åtgärdsområdessammanställningar) till åtgärdsprogrammen för dessa vattendistrikt ser inte ut på samma sätt och har inte samma detaljeringsgrad för sina åtgärder. Det kommer att skapa en del förvirring vid användandet av sammanställningarna. Det är även svårt för prövnings- och tillsynsmyndigheterna att veta vilka områden och verksamheter som bedöms vara mest prioriterade att arbeta med då en del av denna information finns i sammanställningarna medan en del information finns i VISS. Länsstyrelsen bedömer att det är svårt att bedriva tillsynsvägledning gentemot kommunerna angående vilka prioriteringar de behöver göra av sin tillsyn, då systemet inte är lätt att sätta sig in i. En ytterligare försvårande omständighet blir även att de olika vattenmyndigheterna har olika detaljeringsgrad i sammanställningarna. På de områden där kommunen har många objekt som enskilda avlopp och lantbruk är dessutom åtgärderna vaga och går ofta inte utöver de krav som finns i lagstiftningen. Åtgärdsprogrammen blir då inte något stöd varken för tillsynsmyndigheten eller länsstyrelsen som är tillsynsvägledande myndighet De förslag på åtgärder mot övergödning som finns i sammanställningarna kommer inte att vara till stöd och hjälp vid länsstyrelsens prioriteringsarbete när vi ska jobba vidare med tillsyn och tillsynsvägledning. Åtgärdsförslagen är allt för allmänt hållna. Legala perspektiv på hänsyn till kulturmiljön Av Miljöbalkens 3 kap 6 framgår att kulturmiljön är ett allmänt intresse som så långt möjligt ska skyddas från åtgärder som kan medföra påtaglig skada. Miljöbalkens bestämmelser om allmänna intressen innebär vidare att

9 9(14) konsekvenser för kulturmiljön ska utredas i alla åtgärder som påverkar landskapet. Det måste därför tydligare framgå av åtgärdsprogrammen att kulturmiljökonsekvenser ska behandlas i de miljökonsekvensbeskrivningar som ska utföras inför planering och genomförande av åtgärder. I Örebro län finns två Kulturreservat enligt MB 7 kap 9, tillika områden av riksintresse enligt MB 3 kap 6 för kulturmiljövården, som innehåller vattendrag. I riksintressanta miljöer ska påtaglig skada på t ex kulturmiljön inte tillåtas, vilket ställer stora krav på den fysiska utformingen av åtgärder för t. ex rensning, omlöp och fiskvägar i sådana områden. I den mån åtgärder genomförs i tätbebyggda områden berörs också bestämmelser i PBL, t ex rörande varsamhet, förvanskningsförbud och skydd enligt detaljplan. Kulturmiljölagens nya kriterium för fornlämning innebär att alla lämningar som är äldre än 1850 är skyddade. Även anläggningar som tillkommit senare kan förklaras som fornlämning av länsstyrelsen. Det bör framgå tydligare av beskrivningarna att tillstånd kan vara nödvändigt att inhämta inför åtgärd. Det gäller också i de fall åtgärder sker på eller i anslutning till anläggning som är skyddad som byggnadsminne. Avvägningar mellan kulturhistoriska och ekologiska allmänintressen I de flesta fall kan rimliga avvägningar göras mellan kulturhistoriska och ekologiska allmänintressen. Länsstyrelsen i Örebro län har goda erfarenheter av samverkan, men obalansen i personella och ekonomiska resurser för att delta i vattenarbetet är dock uppenbar. Länsstyrelsen anser att Riksantikvarieämbetet måste ingå som et part i övergripande frågor som berör vattenförvaltning på central nivå för att i framtiden undvika brister i hänsyn till kulturmiljöns allmänintressen i de planer och program som styr vattenarbetets utformning och omfattning.

10 10(14) er på specifika åtgärder i åtgärdsprogrammet Länsstyrelserna, åtgärd 1, 3 och 8 Länsstyrelsens tillsyn enligt miljöbalken får konskevenser för vattenkraftverk och dammar. I denna tillsyn bör tillföras ett tvärsektoriellt synsätt, där miljöbalkens hänsynsregler beaktas rörande de kulturhistoriska värden som följder av fortsatt drift av verksamhet och möjlighet att upprätthålla vattenspeglar i kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Resurser för deltagande av kulturhistorisk kompetens i denna tillsyn behöver skapas. Länsstyrelserna, åtgärd 4 (samt åtgärderna Jordbruksverket 5, kommunerna 2) Det är orealistiskt att förvänta sig att tillsyn kan vara en effektiv åtgärd i en så komplex frågeställning. Det kommer att krävas en betydande satsning på kompetensutveckling hos både länsstyrelserna och kommunerna för att åtgärden ska kunna vara effektiv. Det framgår inte hur kostnaderna för detta (utbildning samt anställning av kompetent personal) har beaktats i den samhällsekonomiska analysen. Länsstyrelserna, åtgärd 5 (samt åtgärden Jordbruksverket 1) För att få genomslagskraft i den omfattning som behövs krävs det en betydlig förstärkning av resurser och inte minst en långsiktig och varaktig strategi för att öka och bibehålla kompetensen hos rådgivningsföretagen. Rådgivning som leder till ökad kunskap har visat sig vara viktig för att nå målen. Idag genomförs rådgivning, individuellt eller i grupp bland annat inom Greppa Näringen. Fördelen med en individuell rådgivning är att den ger en återkommande kontakt och återkoppling för långsiktig förändring. Frågorna kring växtnäringsförluster och växtskydd är komplexa och avhängiga av de platsspecifika förutsättningarna på gärden och inom avrinningsområdet. Detta ställer krav på en hög kompetens hos rådgivarna. För att rådgivningsföretagen ska våga satsa på miljörådgivning och kunna

11 11(14) anställa fler för att fylla behoven behövs en långsiktighet i satsningen på rådgivningsinsatser. Ska vi nå en större andel av lantbrukarna i de aktuella områdena behövs fler rådgivare. Rådgivningen behöver kopplas till andra styrmedel eller incitament för att säkerställa att den leder till de fysiska åtgärder som behövs. Länsstyrelserna, åtgärd 6 (samt åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 8, kommunerna 5) Åtgärden är otydlig och behöver preciseras för att kunna vara verkningsfull. Otydligheten gäller både vem som ansvarar för att identifiera i vilka vatten kompletterande åtgärder kan behövas, vem som ansvarar för att identifiera lämpliga åtgärder, och vem som ansvarar för att utföra åtgärderna. Länsstyrelsen välkomnar förslaget till en åtgärd för kompletterande åtgärder mot övergödning. Det finns dock flera otydligheter i förslaget: Det är oklart vem som ansvarar för bedömningen av i vilka fall kompletterande åtgärder kan behövas. Länsstyrelsen föreslår att det i första hand bör vara länsstyrelsen och inte Havs- och vattenmyndigheten som ansvarar för att peka ut de områden (vatten) där kompletterande åtgärder kan behövas. Det är länsstyrelserna och inte HaV som vanligtvis besitter lokalkunskapen för att kunna göra bedömningen. Däremot behövs en åtgärd riktat mot HaV för att utveckla vägledning till länsstyrelserna för detta. Det är oklart om det är länsstyrelsen eller kommunerna som ansvarar för att utföra de utredningar som behövs som beslutsunderlag för vilka kompletterande åtgärder kan vara lämpliga i ett specifikt fall. Det behöver preciseras. Förslaget till kommunernas åtgärd 5 utgår från att det enbart är kommunerna som ansvarar för att utföra de kompletterande åtgärder som behövs. Det är inte självklart att så alltid är fallet, dessutom kan ansvarat behöva fördelas mellan flera kommuner och/eller verksamhetsutövare. Det behövs en åtgärd riktad mot HaV med syfte till att ge vägledning i frågan om ansvar för utförande av kompletterande åtgärder. Frågan om finansiering av, samt ansvar för åtgärden måste utredas innan kommunernas åtgärd 5 och länsstyrelserna åtgärd 6 kan träda i kraft. Som det är nu är innebörden av formuleringen Länsstyrelsen behöver verka för att kommunerna genomför kompletterande åtgärder otydlig.

12 12(14) Länsstyrelserna, åtgärd 10 (samt åtgärden kommunerna 1) Länsstyrelserna och kommunerna arbetar på samma sätt med förorenade områden (bidrag och tillsyn) vilket gör att åtgärderna bör kunna formuleras likadant. Förslagen på åtgärder för länsstyrelser och kommuner om att jobba med förorenade område skiljer sig åt i texten, åtgärderna har dock i stort samma innebörd. Länsstyrelserna, åtgärd 11 Åtgärden behöver förtydligas. Genomförandet av Boverkets åtgärd 1 är en förutsättning för att Länsstyrelsen ska kunna utföra åtgärden. Länsstyrelserna, åtgärd 13 Länsstyrelsen vill understryka vikten av denna åtgärd. Det är nödvändigt att finna former för samfinansiering, det anslag som finns tillgänglig för kulturmiljövård och kunskapsuppbyggnad är redan underdimensionerat, vilket gör att inventeringstakten för närvarande är allt för låg. Länsstyrelserna, åtgärd 14 (samt åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 9 och 10, länsstyrelserna 15) er Det bör tydligare framgå om länsstyrelsernas ansvar är begränsad till fisk, kräftdjur och blötdjur, eller om det omfattar alla vattenlevande invasiva främmande arter, som t ex vattenväxter. Det behöver förtydligas om åtgärden enbart avser vattenförekomster eller samtliga vattenområden som avses i FIFS 2011:13. Länsstyrelsen vill poängtera att det är svårt för Länsstyrelsen att ta fram åtgärdsplaner och se till att åtgärder genomförs innan HaV har genomfört åtgärd 9 och har kommit med de riktlinjer och den vägledning som behövs. Detta gäller i synnerhet genomförandet av åtgärd 14a och 14b.

13 13(14) I den nuvarande handlingsplanen för främmande arter 1 anges de brister som finns i bl. a organisation, samordning och lagstiftning för att möjliggöra ett effektivt arbeta med invasiva främmande arter. Så länge dessa brister kvarstår finns det inga förutsättningar för Länsstyrelsen att kunna genomföra åtgärd 14. Det behövs tydlighet i ansvarsfördelningen i åtgärdsarbete mot främmande arter, och med åtgärdsplanen som HaV ska upprätta behövs ett åtgärdsbatteri för att kunna genomföra effektiv bekämpning. Till exempel kan HaV behöva verka för att vissa bekämpningsmedel godkänns av Kemikalieinspektionen för användning mot invasiva främmande arter. Boverket, åtgärd 1 I Boverkets uppdrag att vägleda hanteringen av översiktsplaner och detaljplaner som inte följer miljökvalitetsnormer bör frågan om avvägning mellan ekologisk status och kulturmiljövärden beaktas. Uppfyllelse av målsättningarna ur kulturmiljösynpunkt för flera miljömål, men framför allt miljömålet Levande sjöar och vattendrag påverkas av hur åtgärder genomförs. För att tillgodose målet att värdefulla kulturminnen bevaras och förvaltas så att de kan upplevas även av framtida generationer behöver kulturmiljöaspekter på vattnet lyftas i motivtexten. Där bör också behovet av avvägningar mellan ekologiska och kulturmiljöintressen tydliggöras. Riksantikvarieämbetet & Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 1 Riksantikvarieämbetet bör få en tydlig roll i arbetet med att vägleda i hantering av avvägningsfrågor som rör påverkan på fornlämningar, byggnadsminnen och andra kulturmiljöer. Länsstyrelsen anser att åtgärden är för smalt avgränsad. För att åstadkomma den tvärsektoriella samverkan som åtgärden åsyftar behöver utöver samverkan med Havs- och vattenmyndigheterna sådana frågor utredas i ett sammanhang där även Naturvårdsverket och Boverket ingår. Detta behövs 1 Naturvårdsverket Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper. Rapport 5910.

14 14(14) inte minst för att tydliggöra hur dessa frågor knyter an till miljömål och miljökvalitetsnormer. Behovet för att finna en form för offentlig finansiering avverksamhetsstöd eller anpassningsstöd i sådana miljöer behöver utredas. Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 4 och 5 Kulturmiljöperspektiv bör lyftas in. Riksantikvarieämbetet bör involveras i upprättande av beskrivningar av hur avvägningar ska ske. Riksantikvarieämbetet bör även ingå i arbetet med en nationell strategi för historiska vattenverksamheter ska hanteras. Detta beslut har fattats av länsrådet Kjell Unevik med vattensamordnare Ernst Witter som föredragande. I den slutliga handläggningen har även deltagit enhetscheferna Peder Eriksson, Katja Sällström och Thomas Börjesson, antikvarie Mia Geijer, samhällsplanerare Camilla Lund samt handläggarna Sofia Persson, Lisa Arnwald Storm, Carina Regborn, Helena Högberg Åkerhielm, Pelle Grahn, Daniel Bergdahl och Karin Runnels. Kjell Unevik Ernst Witter