Att leka och lära. Lekens betydelse för barns inlärning. Malmö högskola Lärarutbildningen IS Individ och samhälle. Jenny Jönsson Tanja Casitovska

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen IS Individ och samhälle Examensarbete 10 p Att leka och lära Lekens betydelse för barns inlärning To play and learn The importance of playing for the child s ability to learn Jenny Jönsson Tanja Casitovska Lärarexamen 140 poäng Samhällsorienterandeämnen och barns lärande 140p Höstterminen 2005 Examinator: Lena Holmberg Handledare: Alan Harkess

2 2

3 Sammanfattning Vår undersökning handlar om lek och lärande och dess betydelse för varandra. Vi vill visa att lek är bra att använda i förskolan och skolan för att underlätta barns/elevers inlärning. I vårt arbete har vi utgått ifrån frågeställningarna: Vad är lek för barnen och pedagogerna? Kan man påverka barns/elevers inlärning med hjälp av lek? För att få svar på våra frågeställningar har vi intervjuat barnskötare, förskollärare och lärare, samtalat med elever och observerat barn/elever. Det vi har tyckt varit mest intressant är att vi verkligen har fått klart för oss att leken påverkar barns inlärning. Leken underlättar för barn/elever att nå sina mål och detta har även pedagogerna berättat för oss, att de i svåra situationer använder lek för att underlätta ett särskilt moment. Med leken som inslag i undervisningen känner barnen/eleverna sig säkrare och inte så rädda för att göra fel. Nyckelord: Lek, lektioner, lärande och verksamheter. 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod Urval Undersökningsmetoder Procedur Kunskapsbakgrund Teorier Piaget Erikson Vygotskij Huizinga Kort jämförelse mellan de fyra teoretikernas teorier Läroplan Lek Lärande Preciserat problem Resultat Klass Klass Lärare Förskollärare/barnskötare Observationer Diskussion Källförteckning...34 Bilagor

6 6

7 Barn behöver barn Ur lusten i mötet med ett annat barn ett barn som jag ögon glittrar Vad ska vi hitta på! Föds längtan Jag vill jag vill jag vill leva Bli som Du vara som Du Leka som Du Du ska se vad jag gör Jag vill se vad du gör Kom kom Bara vi Upp i trädet in bakom kläderna i hallen vi bara vi undan dom som inte är som vi du förstår mig du ser mig Dom där stora är nog bra men du och jag vi är barn barn barn För oss finns en egen värld som dom bara ler åt som är vår bara vår vi är många, har du sett vart man går och står kan dom komma dom där små med lysande ögon Hej ska vi lek vi är barn Kom kom bara vi Nu och Alltid Det får aldrig ta slut Aldrig. Eva Norén- Björn (Lind Munther, A. 1989, s.170) 7

8 1 Inledning Anledningen till varför vi har valt att skriva om lek och lär är för att vi tycker att det är en bra lärometod att använda i undervisningen. Vad använder pedagogerna sig av för olika lek metoder i sin undervisning och varför? Lika viktig som leken är för barn/elever, lika viktigt är det att vi vuxna ta deras lek på allvar och att vi tillsammans utvecklar den. Det finns aldrig en gräns eller en ålder för att sluta leka och lära. Vi har i den här undersökningen skrivit om hur stor betydelse leken har för barns/elevers lärande, för att barnen/eleverna lättare kan bjuda på sig själv och framför allt våga göra fel. I leken är det mer naturligt att göra fel, eftersom det inte anses vara på allvar. Vi tycker att leken är en bra lärometod för att det är ett lätt sätt att fånga barnens/elevernas intresse. För att ta reda på hur barn/elever leker och lär kommer vi att samtala, intervjua, observera, samt använda våra egna erfarenheter utifrån teori och Vft (verksamhetsförlagdtid). 1.1 Bakgrund Alla individer lär sig på olika sätt. För att kunna få alla barn/elever att ta till sig kunskap, behövs det olika inlärningssätt. Några barn/elever behöver få känna, lyssna, se eller höra. Det är viktigt att läraren kan se barnens/elevernas olika behov så att han/hon i sin tur kan hjälpa barnen/eleverna att ta till sig kunskap. Ett sätt att ta till sig kunskap är genom lek. Det är genom leken barnen/eleverna tar till sig kunskap på ett lättare sätt. Leken stödjer dem bland annat i att utveckla tal, samarbete, språk, kunna följa instruktioner, sätta upp och följa regler, lära sig att vara någon annan genom rollspel och att få kroppsuppfattning. Leken är en oerhört viktig del i vårt arbete som pedagoger, särskilt om vi arbetar med de yngre barnen/eleverna, men även de äldre eleverna har mycket att ta till sig genom leken. 1.2 Syfte och frågeställningar Vårt syfte med undersökningen är att se hur barn/elever uppfattar leken och lärandet, samt hur detta uppmuntras och utvecklas av pedagogerna. Vi vill ta reda på hur pedagogerna ute i verksamheten tänker, tycker och hur de använder sig av leken. Vi tror att leken används flitigt i de lägre åldrarna, men att den successivt försvinner högre upp 8

9 i åldrarna. Vi har många gånger fått höra att lek bara är tidsfördriv, där ingen vuxen behöver vara involverad. Därför vill vi med denna undersökning visa hur viktig del leken har i barns/elevers läroprocess. Våra frågeställningar är: Vad är lek för barnen och pedagogerna? Kan man påverka barns/elevers inlärning med hjälp av lek? 9

10 2 Metodbeskrivning I detta avsnitt berättar vi om hur vi har gått tillväga när vi har gjort vår undersökning. Vi tar bland annat upp vilka undersökningsmetoder vi har använt och vilka vi har tagit hjälp av för att kunna utföra vårt arbete. 2.1 Urval Vi har intervjuat, samtalat och observerat på två förskolor och två skolor. Vi har haft kontakt med två förskollärare, en barnskötare och två lärare på vardera skola. Pedagogerna som vi har utsett arbetar enligt oss medvetet med leken och använder den integrerat i sitt arbete, med barnen. Områdena som verksamheterna ligger på är ute på landet. Vi har valt dessa verksamheter eftersom vi har haft långvariga kontakter med båda ställena, vilket gjorde att det kändes mest naturligt för oss att där få göra vår första undersökning om lek och lärande. 2.2 Undersökningsmetoder Vi beslutade oss för att använda intervjuer, samtal och observationer som undersökningsmetoder. Intervjuer har vi använt för att få svar på våra frågor från de olika pedagogerna. I boken Forskningshandboken för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna av Martyn Denscombe, har vi bland annat använt oss av kapitel 7 som handlar om intervjuer, eftersom vi gjort intervjuer med pedagogerna. Boken gav oss tips på hur man skulle göra, om vi skulle ha en styrd intervju med frågor eller om vi skulle ha en ostrukturerad intervju. Denscombe skriver för och nackdelar i båda fallen och vi bestämde oss för att göra något mitt emellan. Vi ville ha frågor som stöd för intervjun men vi ville gärna ha en möjlighet att gå utanför ramarna och det fungerade bra. Vi fick avslappnade intervjuer vilket var det vi hade hoppats på. Saker man ska tänka på när man utför en intervju: Hur man ska gå tillväga, hur man sedan ska tolka sina intervjusvar och att man tänkt igenom vad man själv vill få fram med de frågor man ställer. Detta är också några saker som man får hjälp med av boken.(denscombe,1998) Vi har även använt oss av boken Grundbok i forskningsmetodik, av Patel, Davidsson och Tebelius. Där läste vi om att i vetenskapliga sammanhang menar man vanligtvis intervjuer sådana som är personliga i den meningen att en intervjuare träffar en intervjuperson och genomför intervjun. Man är väldigt styrd av undersökningspersonens villighet att svara på frågorna, det är viktigt att 10

11 motivera individen till kommunikation och man ska alltid förklara syftet med intervjun. Informera även om vad som krävs och förväntas av individen under intervjun. Uttryck som: jaha mmmmm...jag förstår och det va intressant, ger intryck att vi är intresserade och därigenom motiveras personen att fortsätta. Andra fraser kan vara: hur menar du? och jag skulle vilja veta mera. När man formulerar sina frågor måste man också tänka på vilket språk man använder. Undvik till exempel långa frågor, ledande frågor eller förutsättande frågor. Frågan varför kan vara bra att använda som kontrollfråga.(patel, Davidsson & Tebelius, 1987) Utifrån samtalen/intervjuerna med pedagogerna ville vi få fram vad de har för syn, mål och tankar kring lekens betydelse för barns lärande. (Bilaga 1) Vi har valt att göra observationer på de båda förskolorna och skolorna. I observationerna vill vi se hur de olika pedagogerna använder sig av lekmetodiken. Under observationerna var vi delaktiga på så sätt att vi var nära barnen/eleverna så mycket som möjligt, för att de inte skulle känna sig övervakade. Med detta tänkte vi att det skulle bli en mer naturligare känsla för barnen/eleverna. Vi hade även kunnat sitta på en stol lite längre bort och observera därifrån. Då kan man bara förklara för barnen/eleverna att vi kan se dem alla lättare om vi sitter lite längre ifrån. För oss kändes det bäst att sitta nära bland barnen/eleverna. Trots vår delaktighet hade vi möjlighet och utrymme för att skriva ner våra anteckningar.i Grundbok i forskningsmetodik, stod det att observation är det främsta medlet för oss att skaffa information och vi gör det mer eller mindre utifrån våra egna erfarenheter, behov och förväntningar. Framför allt är observation användbar när det gäller att samla in information inom forskningsområden som berör beteenden och skeenden i naturliga situationer. Dessutom används observationer ofta för att komplettera information som har samlats in. En fördel med observationsmetoden är att man kan studera beteenden och skeenden i naturligt sammanhang i samma stund som det inträffar. När man använder observationsmetoden måste man också ta i beaktande att de individer som är medvetna om att de observeras kan förändra sättet att bete sig så att de skiljer sig från deras naturliga beteende.(patel,davidsson & Tebelius, 1987) På de båda skolorna har vi även samtalat med några barn för att höra deras tankar kring lek och få höra vad deras definition av lek är. 11

12 2.3 Procedur När vi kom ut i verksamheterna berättade vi om vårt examensarbete och vad denna undersökning skulle komma att handla om. Många pedagoger såg vår undersökning som något väldigt spännande och intressant och de var villiga att hjälpa oss när vi hade kommit igång. Vi frågade pedagogerna som vi hade kontakt med om de hade lust och möjlighet att svara på några frågor om lek och lärande. Under vår Vft (verksamhetsförlagdtid) berättade vi för föräldrar att vi skulle göra ett examensarbete och att vi någon gång under arbetets förlopp skulle komma och samtala och observera deras barn. Samma vecka som vi skulle göra vår undersökning hade alla pedagoger skrivit i sitt veckobrev, till föräldrarna om att vi nu skulle komma och göra vår undersökning. Föräldrarna såg det hela positivt, eftersom de känner ett visst förtroende för oss. Vi genomförde intervjuer med alla pedagoger och till hjälp användes papper och penna. Anledningen till varför vi valde att använda oss av papper och penna var för att vi kände att det kändes mest naturligt för oss, dock kan vi tänka oss att det hade varit bättre om vi hade använt en bandspelare, eftersom att vi då lättare hade kunnat gå tillbaka och lyssnat på svaren och ingen hade blivit borttappat. Vi genomförde samtal med sammanlagt åtta barn, fyra från klass tre (9 år), fyra från klass fem (11 år). Anledningen till varför vi valde att samtala med barnen, istället för att intervjua dem är för att intervjuer många gånger kan ses som ett förhör och göra många barn osäkra. (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2003) Detta kanske låter lite hårt men det vi menar är att eleverna inte ska känna sig rädda för att svara fel. En intervju ska vara något intressant man gör och ska kommas ihåg som en positiv upplevelse. Eleverna kanske aldrig tidigare har varit med om en intervju, därför ansåg vi att det var lämpligast att börja med ett samtal. När vi mot slutet gjorde våra observationer, valde vi att observera så gott som samtliga barn och elever. Vi var inte ute efter att observera ett enskilt barns beteende i leken, utan vi ville se hela barngruppernas och klassernas inställning till de olika momenten i undervisningen om de var mer mottagliga när det fanns lek inslag i undervisningen än när vanlig undervisning genomfördes. Innan vi hade börjat med observationen presenterade vi oss för de olika klasserna om vilka vi var, vad vi hade fått för uppgift från vår egen skola och varför vi hade kommit till deras skola. När vi hade presenterat oss frågade vi i klasserna om det fanns någon som kunde tänka sig att hjälpa oss att svara på några frågor som handlar om deras syn på lek. I de flesta klasserna fanns det flera stycken som ville hjälpa oss att svara på våra frågor. (Bilaga 2) Vi beslutade 12

13 oss för att börja med att skriva ner kandidaternas namn på små lappar och lade ner dem i en burk och denna burk skakades om väldigt noga. Därefter fick en elev som inte ville vara med, dra upp två lappar ur burken. Vi tyckte att det var en rättvis lottning. När vi samtalade med barnen fick de vara två och två, eftersom vi tyckte att det var viktigt för dem att få känna en viss trygghet. Barnens/elevernas svar skrev vi ner efter varje samtal. Samtalen med barnen/eleverna gick bra och var mycket givande. Eleverna hade klara och tydliga tankar om lekens betydelse för dem och de var öppna och pratglada individer. 13

14 3 Kunskapsbakgrund I Bonniers svenska ordbok definieras ordet lek som: något som inte görs på allvar (men ofta efter bestämda regler). 3.1Teorier En teori är ett sätt att förklara verkligheten, ett sätt att se på verkligheten. Teorier finns i böcker, men också i huvudet på alla människor. Vi teoretiserar för att få ihop den värld som finns runtomkring oss till något som går att förstå. Med den teori vi skapar själva kan vi ta oss fram i nya situationer. Vår utgångspunkt är att praktiken är grunden för vårt arbete. Reflektion över egna erfarenheter ger nödvändig kunskap som sedan kan jämföras med olika teoretiska ansatser. När man sätter ord på det man gör och översätter till det nya språk som teorin ger, vidgas perspektiven. Teorin kan ge struktur och mening åt de egna erfarenheterna, öka förståelsen och stimulera till att pröva nya grepp. Utan teorier och teoretiserande stannar utvecklingen. (Stern 1997) Piaget, Erikson, Vygotskij och Huizinga är betydande lekteoretiker som har skilda teorier om vad lek är. Vi kommer här att ta upp deras olika teorier om lek Piaget Piagets lekteori har vunnit den största spridningen både inom som utanför forskningen. Piaget delar in lekarna i följande lektyper: Övningslekar Övningsleken är den första formen av lek som framträder i människans liv. Övningsleken utgörs av en upprepande reflex som tillfredställer barnet. Ett exempel är när barnet skallrar med sin skallra och gläds åt sitt svar. Symbollekar Symbolleken uppträder fullt utvecklad vid två års ålder och är den dominerande lekformen fram till fem-sex års ålder. Enligt Piaget är symbolleken eller också även kallad låtsasleken den sorts lek som står närmast lekens egen grund. Med detta menas början till leken där barnen använder symboler för att utveckla sin lek. I symbollek använder barnen symboler som representanter för något annat, tecken för något som blir betecknat. Symbolleken är bra att använda som skydd för barn. Att barnen till exempel med hjälp av dockor eller andra symboler visar känslor, som i sin tur hjälper dem att återuppleva svårare känslomässiga erfarenheter. Denna symbollek kan bland 14

15 annat användas vid polisförhör. (Ragnerstam, 1999) Enligt psykoanalytisk teori har leken en terapeutisk funktion. (Lindh-Munther, 1989) Regellekar Regelleken baseras på en vidgad kompetens hos barnet att delta i lekar i samverkan med andra. Barnen behärskar efterhand allt mer komplicerade regler och regelsystem för att slutligen själv kunna bedöma och förändra reglerna. I regelleken nyttjar, befäster och utvidgar barnet en social kompetens. Konstruktionslekar Konstruktiva och nyttoinriktade verksamheter utgör hos Piaget övergången till lekens motsats, till den vuxnes arbete. Konstruktionsleken använder heller inte något låtsas när den utövas. Ett exempel på detta är när barn leker doktor, affär, skola med mera. Framförallt är lekteorin huvudsakligen konstruerad och framställd som en systematisk del av Piagets utforskningar av intelligensen. (Ragnerstam, 1999) Piaget ser leken som en återspegling av strukturer i barnens tänkande. Symbolleken utmärks enligt Piaget som en förvrängning av verkligheten. (Lindh Munther, 1989) Piaget som uppfattar leken som en egocentrisk verksamhet, påstår att barn inte förstår varandra utan att de egentligen strävar efter att tillfredställa sina egna önskningar. Enligt Piaget utvecklar barn sitt sätt att tänka genom att de agerar och har konkreta erfarenheter av omvärlden. Den mest konkreta erfarenheten man kan vara inblandad i är när man gör något själv. (Stern, 1997.) Erikson I barnets lek ser Erikson människans förmåga till kreativitet, till verklighetsförankrande men samtidigt dynamiskt verklighetsförändrande visioner. Det är i leken som lekfullheten och fantasin utvecklas, grundläggande drag hos människan som ger oss förmågan att föreställa sig möjliga utvecklingar att skapa visioner. Erikson markerar särskilt det visuella som ett centralt forum för fantasin och lekfullheten. Barnens lek är den outvecklade formen av människans förmåga att handskas med erfarenheter, genom att skapa modeller för situationer och behärska verkligheten genom försök och planering. Erikson framhåller hur barnet i leken kan tillfredställa förbjudna önskningar, pröva oroväckande men fascinerande idéer och bearbeta skrämmande upplevelser. (Ragnerstam, 1999.) 15

16 3.1.3 Vygotskij Vygotskijs centrala teser om leken är att i leken använder barn föremål (till exempel käppen som ska motsvara en häst) som har en stor betydelse för dem, de handlar med betydelsen och de ord som ersätter föremålen. Därför sker det i leken en frigörelse av ordet från föremålet. Vygotskij menar att leken är en övergång mellan saker som barnen själva gör och deras situationsbundna tänkande till skillnad från skolbarnens frigjorda tänkande. Leken förmedlar övergången från att bara handla utan tanke till att ha en tanke till varför de gör så. (Lindh Munther, 1989) Vad påverkar barns utveckling? Vad är det som gör att barn blir som de blir? Vad är det som gör att de utvecklas till de vuxna de är, från de barn de en gång har varit? (Stern, 1997) I ett sociokulturellt perspektiv sker lärande och utveckling genom deltagande i sociala praktiker. Därmed kan även leken betraktas som en social praktik med specifika regler och normer. Leken är enligt Vygotskij regelbaserad även då det inte rör sig om en lek som har formulerade regler som skapats på förhand. Genom leken blir barnet medvetet om sociala samspel och utvecklar förmågan att bedöma handlingar utifrån de regler som finns i den sociala praktiken. Ofta leker barn utan att själva förstå de motiv som ger upphov till leken. Ändå kan de utveckla kriterier för korrekt och ickekorrekt beteende. I de situationer då barnet till exempel föreställer mamman och dockan barnet, följer barnet regler för hur mamman skall bete sig. När barnet handlar och agerar i vardagliga sociala situationer tolkar den vuxne att barnet är naivt i sitt uppträdande. Vygotskij menar att de normer, känslor, värderingar, vad vi skulle kunna kalla de dolda sociala koderna, som tycks ha passerat obemärkt i barnets vardagsliv blir, genom barnens beteenderegler mer medvetandegjorda i och med leken. (Persson & Sträng, 2003) Med detta menar Vygotskij att till exempel barnen tar in vett och etikett reglerna som finns dolda i det vardagliga livet och i leken kan vi som vuxna se att barnen har tagit till sig reglerna och förstår vad de innebär. Barnets lek även under småbarnsåldern, utgörs av en mänsklig och konkret verksamhet. Leken ger barnet en grundval för att kunna bli medveten om de föremål som finns i omvärlden, samtidigt som omvärlden påverkar och bestämmer innehållet i barnets lekar. Genom samspelet med de vuxna uppmärksammar barnet de handlingar som förkommer och strävar efter att handla som den vuxne. Enligt utkasten till Vygotskijs lekteori uppfattar barnet att människan är härskaren över föremålen. När barnet har omvandlat de vuxnas sätt att handla till innehåll i sitt eget handlande uppstår det klassiska uttrycket: Jag kan själv! Enligt Vygotskijs teori leker inte ett barn med 16

17 till exempel byggklossar för att åstadkomma en bestämd byggnad utan för att få bygga. Hos Vygotskij finner vi vidare definitionen på lek som barnets väg till att lära känna den värld som det lever i och som det fått i uppdrag att förändra. Därför uppstår leken aldrig ur en fri eller autistisk fantasi som godtyckligt skapar barnets lekvärld. Barnets fantasi alstras ovillkorligen i en lek samtidigt som barnet tränger in i den verklighet det omges av och är del i. (Stern,1997) Huizinga Huizinga är en holländsk lekteoretiker och här är fem av hans teorier om lek: 1. Lek är frivillig aktivitet. Beordrad lek är inte längre lek, då blir leken imitation. Att leka växer fram och barnets fria vilja skall ses i ett vidare perspektiv. Barn känner att de måste leka, det vill säga lekbehovet finns som en inbyggd kraft i barnens natur. Barn leker för att de tycker att det är roligt att leka och däri ligger friheten. Leken finns oavsett om den är nyttig eller inte. Leken fyller snarare ett kulturellt behov. Lek hos vuxna är onödigt, men vuxna sysslar med olika former av lekartade aktiviteter för att det är roligt att gör dem till behov. Först när leken övergår till tävling och konkurrens, upphör leken och blir nödvändighet, plikt och tvång. 2. Lekens andra egenskap är att den är skild från verkliga livet. Barn vet när det är på lek eller på allvar. Forskare menar att barn redan under det första året kan urskilja vad som är lek i samspelet med sina vårdare. Att något är på lek utesluter inte att leken för barnet kan vara högst allvarlig, leken uppfyller hela barnet, och skärper dess koncentration och fångar deras uppmärksamhet. Gränsen mellan lek och allvar är flytande. Barn lär i samspelet med andra när leken övergår till allvar, till exempel om någon skadas och om regler överträds. 3. Lek tjänar inte något bestämt ändamål. Leken tillfredställer inte några biologiska behov, det vill säga näringstillförsel, reproduktion och självbevarelse. Tvärt om kan dessa underordnas leken. Leken är inte nödvändig för att uppehålla livet. Den har främst en kulturell funktion både för samhället och individen. 4. Leken karakteriseras av avskildhet och gränsdragning. Leken utspelas inom tidens rum och rummets begränsningar. Den har ett eget förlopp och sin egen innebörd. Lek börjar och slutar vid bestämda tidpunkter och under tiden fortlöper den i rörelse, förändring, växlingar, rollbyte och separation. Leken 17

18 utspelas på bestämda platser som definieras av de lekande eller uppstår under lekens förlopp. Lekens form och funktion samspelar med lekplatsen till exempel förbjudna, isolerade, inhägnande eller avgränsande platser. 5. Lek kännetecknas av ordningsskapande. I en förvirrande och en ofullkomlig värld skapar leken temporär ordning. Lek kräver ordning. Avvikelse från ordningen förstör leken, berövar den dess egenart och gör den värdelös. Huizinga ser behovet av att skapa ordning och att detta behov är lekens drivkraft. Ordning, regler kännetecknar inte bara det vi kallar regellek. En ettårings tittutlek har sitt eget regelsystem. Ett barn som till exempel avviker från sin elevroll i att leka skola återförs snabbt till en ordning som i leken är så sträng att den blir en karikatyr av skolans ordning. (Lindh-Munther,1989.) Kort jämförelse mellan de fyra teoretikernas teorier Piaget anser att leken är en återspegling i barnets tänkande och han uppfattar leken som en egocentrisk verksamhet, där han påstår att barn inte förstår varandra, utan att de egentligen strävar efter att tillfredställa sina egna önskningar. Detta gör barnen genom att de agerar och har konkreta erfarenheter av omvärlden. Piaget säger att den mest konkreta erfarenheten man kan vara inblandad i är när man gör något själv. Däremot menar Erikson att leken och lekfullheten utvecklas i fantasin. Liksom Piaget anser Erikson att barnens lek är den outvecklade formen av människans förmåga att handskas med erfarenheter, genom bland annat att tillfredställa förbjudna önskningar. Där skiljer sig Vygotskij från Piaget och Erikson eftersom han menar att i leken använder barn föremål för att ersätta ord, föremål och händelser. Han påstår även att lek aldrig uppstår ur en fri eller autistisk fantasi, vilket Erikson påstår. Precis som Vygotskij menar Huizinga att lek inte är något som är bestämt, eftersom det då blir en imitation. Huizinga anser även att leken uppfyller hela barnet och skärper dess koncentration och fångar dess uppmärksamhet. Leken är heller inte nödvändig för att uppehålla livet. 18

19 3.2 Läroplan I ett par utdrag ur läroplanen kan man läsa att leken är ett bra hjälpmedel för att uppnå nedanstående mål. I Lpo 94 står det inte klart och tydligt att lek skall användas i undervisningen, man får själv som pedagog ta in leken i sin undervisning. Däremot står det i Lpfö 98 att leken är viktig för barns utveckling och lärande. I läroplanen Lpo 94 står det att: Mål att sträva mot Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar nyfikenhet och lust att lära utvecklar sitt eget sätt att lära utvecklar tillit till sin egen förmåga känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra (Lärarförbundet, 2002, s.14) I Lpfö 98 står det att: Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lärarförbundet, 2002, s.27) Ett sista citat som vi avslutar med lärandet skall baseras så väl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen skall ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande (Lärarförbundet, 2002, Lpfö 98, s.28) 3.3 Lek Efter att vi har tagit upp de olika lekteoretikernas teorier om lek och valda delar ur Lpo 94 och Lpfö98 kommer vi nu att berätta lite allmänt om vad lek är och varför den är viktig. Det är viktigt att göra leken till kärnan i förskolans innehåll. Som pedagog måste man förhålla sig mer aktivt till leken, genom att själv medverka i den. I leken är deltagarna underkastade vissa oskrivna regler, och den som önskar att vara med i leken måste underordna sig dessa. När vi som vuxna deltar i leken måste vi på samma sätt som barnen underordna oss lekens lagar. Detta leder till en känsla av jämlikhet i förhållandet mellan barn och vuxna. De vuxna måste träda ut ur sina roller som auktoriteter och fungera på samma premisser som barnen. Genom leken finns det större möjligheter att ta kontakt med barn på ett lättare sätt. (Lindh-Munther, 1989) Två barn 19

20 börjar rulla en boll mellan varandra. De rullar bollen fram och tillbaka. Här börjar ett samspel som är en turtagning. Ibland behöver en vuxen vara med för att få igång ett samspel. Många gånger kommer barn igång med samspel själva. Det finns en form av samspel som bara kan fungera mellan barn, eftersom barn finner en sådan otrolig glädje i att göra likadant, det är samspel på lika villkor. (Stern, 1997) Leken spelar också en viktig roll i utvecklingen av barns fantasi och kreativitet. Leken är en verksamhet i vilken barnets handlingar styrs av en idé eller föreställning, som hålls fast med hjälp av ord. I det moderna samhället är leken hotad från många håll, livet har blivit så välorganiserat att det har blivit lite utrymme för lekperspektivet. I leken framträder barnen som kreativa, produktiva och fria individer. Lek uppfattas gärna som något trivialt och självklart, något som barn sysslat med i alla tider. För oss som arbetar med barn blir det därför en uppgift att försvara barns lek på dess egna premisser, som en egenartad livsform som inte vi kan och inte bör ersätta med något annat. Lek är återspegling av den värld/det samhälle som barnen lever i. Teoretiskt utgår vi ifrån att leka och inlärning är verksamhetsformer som båda innebär en mental utvecklingsprocess, det vill säga barn lär när de leker. Lekens speciella symbolspråk är tecken, kroppsspråk och tal. Leken är den första formen av symbolisk framställning vi finner hos ett barn, och i det förhållandet ligger förklaringen till att leken spelar en så central roll i symbolfunktionens utveckling. I leken skapas de språkliga funktioner som krävs för att utveckla människans tänkande och som gör det möjligt att förstå människans speciella sinne, nämligen uppbyggnaden och strukturen av symboler. (Lindh-Munther, 1989) Lek är mer än något annat än ett barnfenomen. Bara när vi erkänner det barnsliga och barndomen som ett värde i sig kan vi närma oss en förståelse av leken som en egen upplevelsekvalitet, något som barnen söker därför att den bjuder på möjligheter som ingen annan verksamhet gör i samma grad. Leken är barns viktigaste uttrycksmedel och inga utstuderade pedagogiska arrangemang kan ersätta de erfarenheter och upplevelser barn skaffar sig genom lek. (Persson & Sträng, 2003) Lekens grundform är kunskapsutvecklande i skolan. Att leka underlättar inlärningen för en del barn eftersom att leka är att lära genom sig själv och inte av andra. Men när prov och betyg börjar bli viktigare i skolan, försvinner leken helt ifrån undervisningen. Varför? Eller är det kanske på grund av oro för det enskilda barnets kunskaper som lekens grundform sällan syns i skolan? (Berefelt, 1999, s.77) 20