FN:s konvention om barnets rättigheter

Transkript

1 SLUTRAPPORT 2013 FN:s konvention om barnets rättigheter I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER FN:s konvention om barnets rättigheter 1

2 Innehåll Sammanfattning... 1 Resultat och effekter... 1 Exempel på effekter... 2 Konkreta exempel i ett län... 3 Synergieffekter... 4 Överenskommelsen... 5 Steg 1 Kartläggning... 6 Medlemmarnas behov av stöd... 6 Steg 2 Handlingsplan... 8 Utgångspunkten för och syftet med handlingsplanen... 8 Målsättning... 8 Målgrupp... 8 Aktiviteter... 8 Enkät... 9 Svarsfrekvens och resultat... 9 Steg 3 Genomförande Styrgrupp Referensgrupp SKL internt arbete SKL externt Regionala konferenser Inledning SKL:s överväganden SKL:s programpunkt på konferenserna Att genomföra barnets rättigheter så här gör vi! Barnets rättigheter i teori och praktik FN:s barnkonvention Barnets rättigheter från politik till praktik Vi trodde vi var bäst! Det är dags att göra skillnad! En konferens om barnets rättigheter Barns rätt på rätt sätt SKL:s roll och ambition Målgrupper och program Deltagarantal Material Diskussion Kompetensutveckling Inledning Regionala utbildningar Regionala skillnader FN:s konvention om barnets rättigheter 2

3 Barnets rättigheter i hela organisationen Eslövs kommun Bakgrund Kompetenshöjning Referensgrupp några kommentarer Unicef Implementering två parallella processer Så går vi vidare Kiruna kommun SKL:s frågor till Kiruna kommun Genomförande Uppföljning Analys Barnkonsekvensanalyser Vägledning för att stärka barnets rättigheter Övriga kunskapshöjande aktiviteter Diskussion Kommunikation Bakgrund Webb Gör barn starkare! Nyhetsbrev Twitter Test och annonsering Utställning på SKL Film Informationsmaterial Webbstatistik Arbetet med barnets rättigheter Vägledningen gör barn starkare Test - Vad vet du om barnkonventionen på gorbarnstarkare.skl.se Diskussion Fördjupningsområden Inledning Bakgrund Mål Dialog med barn Förutsättningar för samverkan Rättigheter och implementering - SKL:s roll Resultat Man kan inte backa när man väl har börjat Diskussion Insatser mot kränkande behandling FN:s konvention om barnets rättigheter 3

4 Förutsättningar - konferenser, inledande möte och diskussioner med samarbetsparter SKL:s seminarier Diskussion Kunskapsspridning till barn och unga Förutsättningar Genomförande Uppföljning Resultat Håll i, håll ut och se tillbaka ibland Diskussion Våld mot barn Förutsättningar Syfte och mål Projektorganisation DalaMod har arbetat med följande kunskapshöjande aktiviteter Diskussion Ett fortsatt hållbart arbete för att stärka barnets rättigheter i Sverige Strategi, systematik och varaktiga strukturer Effekter och synergieffekter Komplexa organisationer Vilja väl och göra rätt! Ett paradigmskifte i varje hjärna Att synliggöra och tydliggöra vems är ansvaret? Rättighetsbaserat arbete en fråga om styrning och ledning Framtida behov Kvalitativa språng Resultat och effekter av Handslaget Extern utvärdering Uppföljande enkät Slutsats Referenser FN:s konvention om barnets rättigheter 4

5 0 (66)

6 1 (66) KAPITEL 1 Sammanfattning Under de tre år Handslaget pågått har samtliga landsting/regioner och 143 kommuner på något sätt nåtts av de olika aktiviteterna. 1 Arbetet har innefattat aktiviteter som regionala konferenser, kompetensutveckling, informationsspridning, framtagande av en webbaserad vägledning Gör barn starkare samt stöd och råd till medlemmarna. En av de viktigaste slutsatserna av Handslagets arbete är att Sverige nu är i ett läge där konventionen är implementerad på många håll men att det saknas tillräcklig kunskap om rättigheterna för att tillämpning ska vara möjlig inom olika samhällsområden. Inte minst har det blivit synligt i de fördjupningsområden där medlemmarna arbetat med en sakfråga och inte utgått från rättigheterna. Resultat och effekter SKL gav en extern utvärderare i uppdrag att genomföra en utvärdering av Handslaget under senvåren Totalt intervjuades 20 personer, varav tretton medlemmar. Utvärderingen visar att: Handslaget nått många personer med många olika aktiviteter. Medlemmarna känt sig involverade och att genomförandet har skett med tranparens. Arbetet med barnets rättigheter fått ökad legitimitet frågan kommer oftare upp på politisk nivå. Ökad kunskap har fungerat som ögonöppnare för barnets rättigheter. Kunskapsutveckling har genererat formella och informella nätverk och kontakter inom och mellan verksamheter och organisationer. Ökas kunskap har lett till förändrade arbetsmetoder. Ett gemensamt språk har skapat styrka vid genomförandet av barnets rättigheter, även i professionssammanhang. När det gäller barn och unga redovisades bland annat följande resultat: Patientenkäter för barn ska tas fram 1 SKL:s överenskommelse med regeringen om att stärka barnets rättigheter i Sverige kom att kallas Handslaget. Överenskommelsen var på tre år och genomförandet av handlingsplanen pågick i två år. Siffrorna framkom när samtliga deltagarlistor gicks igenom.

7 2 (66) Användandet av webbaserade kommunikationsmodeller för barn har ökat. Frågor om barnkonventionen har arbetats in i folkhälsoenkäter till barn och unga i årskurserna 6 och 9 och gymnasiets första år. Ungdomar har utbildats för att informera andra barn och unga om rättigheter och för att samla in deras synpunkter. Barn och unga har fått möjlighet till preop-visningar. Barnronder har börjat genomföras. I slutet av september 2013 skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar (310) som uppföljning av den enkät som skickades ut i december Svarsfrekvensen var mycket hög, 96 procent. 297 medlemmar svarade, 13 svarade inte. På frågan om huruvida beslut fattats i fullmäktige om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter svarade 149 ja (jämfört med 141 år 2011) och 107 svarade nej. På frågan om huruvida beslut fattats i kommun-, region- eller landstingsstyrelse svarade 132 ja och 116 svarade nej (jämfört med 131 år 2011). Det var möjligt att svara ja på båda frågorna. Enkätsvaren visar att drygt 60 medlemmar fattat politiskt beslut om att arbeta efter regeringens strategi (30 medlemmar förra gången). 191 medlemmar säger sig känna till Handslaget. 68 känner inte till Handslaget. De flesta uppger att de har kommit i kontakt med Handslaget genom: vår webb (132 medlemmar) nyhetsbrevet (107) konferenser (66) utbildningar (56) på annat sätt (41). Arbetet och kontakterna i Handslaget har lett till: kunskapshöjande aktiviteter (102) attitydförändringar (54) förändrat arbetssätt eller beslutsfattande (42) att handlingsplaner eller strategier tar sin utgångspunkt i konventionen (47). Exempel på effekter I flera län har det startat aktiviteter till följd av de utbildningar SKL genomfört på regional nivå. För att ge en samlad bild av ett exempel beskrivs Jönköpings län där cirka 70 personer gick SKL:s utbildning FN:s konvention om barnets rättigheter i teori och svensk praktik. Detta är ett bland fler exempel. Implementeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter har under de senaste åren intensifierats och lyfts i Landstinget i Jönköpings län. Regeringens strategi var en grund och SKL bidrog genom Handslaget till att ge frågan ytterligare uppmärksamhet och lokalt stöd för utvecklingen. 2 Se kapitel 4.

8 3 (66) Konkreta exempel i ett län På en neonatalavdelning diskuteras barnkonventionen på veckoträffar med föräldrar. På BVC sitter barnombudsmannens affischer på väggarna. I Sävsjö har ett reflektionsarbete med personalen inom BVC påbörjats för att medvetandegöra artiklarnas innebörd kopplat till den egna verksamheten. Kortleken från SKL med de olika frågorna ska ge ökad inspiration. I Tranås har utbildningen fört med sig att konventionens används i familjestödsarbete. Familjecentralen arbetar med att ta tillvara barns rättigheter och väva in det i sitt arbete. Utvecklingsledare inom de samlade barnverksamheterna arbetar nu vidare med implementering. Bland annat planeras för en vecka i oktober 2014 då hela Huskvarna vårdcentrum uppmärksammar barnkonventionen. Barnombuden på de olika mottagningarna ska vara aktiva inom sina egna mottagningar. En utbildningssatsning startar upp under våren 2014 i syfte att fördjupa kunskapen kring barns- och ungdomars reaktioner på sorg, förlust och trauma samt ge kunskap kring hur man startar och leder stödgrupper för barn och ungdomar. Ett 20-tal kuratorer och psykologer inom hälsooch sjukvården och kommunerna deltar i utbildningen som sträcker sig över sex heldagar. Ett nätverk med de sex personer anställda inom Socialtjänsten i Jönköpings läns kommuner, som har gått SKL:s utbildning i barnkonventionsarbete har nyligen bildats. De utgör ett embryo till fortsatt arbete inom socialtjänsten. Under 2012 har så kallade barnronder, med barn och unga 8-17 år genomförts på uppdrag av sjukvårdens ledning i länets samtliga tre sjukhus. Aspekter som miljö, säkerhet och trivsel har dokumenterats. Ytterligare en rond tillsammans med barn med funktionsnedsättning för att beakta specifika behov utifrån deras situation har genomförts under våren. En vårdcentral och en folktandvårdsklinik har också varit föremål för granskning. Ronder är inplanerade inom vårdcentraler, folktandvården och psykiatrin. För att kunna följa upp de insatser som genomförs och för att vidmakthålla det uppnådda har de första stegen tagits mot ett kvalitetssystem för att säkra barnets rätt till en god och likvärdig hälsooch sjukvård. För att mäta detta ska indikatorerna kopplas till: rättigheter som ska säkerställas utifrån artikel/artiklar i barnkonventionen, målgrupp, syfte, hälso- och sjukvårdens ansvar samt mätetal med målvärde. Landstinget i Jönköpings län ingår som ett av fem landsting i ett nationellt nätverk med syfte att i ett gemensamt lärande öka kopplingen mellan teori och praktik när det gäller Barnkonsekvensanalyser. Barnkonsekvensanalysens rubrik är: Hur tillgodoses barnets rätt till och behov av primärvård? En barnkonsekvensanalys av vårdvalet med sikte på framtida organisering. Ovanstående aktiviteter kan alltså direkt kopplas till den utbildningssatsning där cirka 70 personer deltog.

9 4 (66) Synergieffekter Det är intressant att se hur de olika utbildningsinsatserna påverkat arbetet lokalt och regionalt på olika sätt, beroende på i vilken verksamhet eller nivå man befinner sig. Deltagarna försöker att utifrån sin horisont hitta mesta möjliga nytta för frågan.

10 5 (66) KAPITEL 2 Överenskommelsen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Regeringen ingick den 23 juni 2010 en överenskommelse om att stärka barnets rättigheter i Sveriges kommuner, landsting och regioner. Arbetet tog sin utgångspunkt i den proposition 2009/10: 232 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, som antogs av riksdagen den 10 december Strategin innehöll nio viktiga principer som alla har bäring på konventionen om barnets rättigheter: 1. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. 2. Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. 3. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. 4. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. 5. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. 6. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. 7. Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. 8. Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. 9. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Principerna är inte numrerade i strategin. De relaterar i huvudsak till följande artiklar i konventionen: 2, 3, 4, 6, 12, 42 och 19. Regeringen har valt att fokusera genomförandet av grundprinciperna och två av de generella implementeringsartiklarna samt att stärka arbetet med att skydda barn från alla former av övergrepp. Överenskommelsen sträckte sig fram till den 30 november 2013 och beviljades totalt 8 miljoner kronor. Arbetet genomfördes i tre steg. I steg ett genomfördes en kartläggning för att identifiera medlemmarnas upplevda behov av fortbildning och annat stöd för att utveckla arbetet med att stärka genomförandet av barnets rättigheter i sina verksamheter. I steg två togs en handlingsplan fram med utgångspunkt i medlemmarnas synpunkter och i steg tre genomfördes handlingsplanen.

11 6 (66) KAPITEL 3 Steg 1 Kartläggning Medlemmarnas behov av stöd Det första steget i regeringsöverenskommelsen om att stärka barnets rättigheter i Sverige var, som tidigare nämnts, att göra en kartläggning av medlemmarnas upplevda behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter. 3 Styrgruppen för arbetet beslutade att avgränsa kartläggningen till att gälla förskola/skola, socialtjänst och hälso- och sjukvårdens verksamheter. 4 Motivet till detta var att det till största delen är dessa verksamheter som möter barn. Till arbetet med kartläggningen var även en arbetsgrupp knuten. I det arbetet deltog bland annat Barnombudsmannen och ett antal medlemmar. De metoder som användes i kartläggningen var workshop, gruppdiskussioner och intervjuer. Frågeställningar var: Vilka behov av fortbildning samt andra stödinsatser behövs inom målgruppens verksamhetsområde för att utveckla arbetet med att stärka barnets rättigheter? Vilka förutsättningar krävs för att genomföra insatserna? Urvalet av kartläggningens målgrupper grundade sig i ett antal kriterier: Nätverk som har ett brett verksamhetsområde (till exempel Modellområdesprojektet som täcker primärvård, BUP, förskola/skola, skolhälsovård, socialtjänst). Nätverk med en strategisk roll (ledning, beslut) i kommuner och landsting. Experter och särskilda projekt inom området. 5 Kartläggningen redovisades till regeringen i januari Resultaten visade att arbetet med att stärka barnets rättigheter kräver stödjande strukturer, tydliga beslut och administrativa rutiner och här ses nationella 3 von Zweigbergk, Ludmilla (2011). Behov av utbildningsinsatser och annat stöd för att stärka barnets rättigheter i kommun, landsting och region. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. 4 von Zweigbergk, Ludmilla (2011). Sid. 9. I styrgruppen ingick Socialdepartementet, Barnombudsmannen, och SKL. Det fanns även en arbetsgrupp bestående av Landstinget Sörmland, Kommunförbundet Skåne, Partnerskapet för barnkonventionens genomförande i kommunen, Barnombudsmannen och SKL. 5 a.a. sid.10.

12 7 (66) aktörer som särskilt viktiga för vägledning. 6 Vad som också framkom var att samordning är viktig och för det krävs funktioner på strategisk nivå med såväl kompetens inom folkrättsområdet som mandat och resurser att utveckla arbetet. Resultaten pekade även på behovet av ökade kunskaper om konventionen och tillämpningen för samtliga nivåer i organisationerna. Ytterligare en fråga som lyftes fram var behovet av spridning av goda exempel på en lättillgänglig nationell hemsida. Resultaten korresponderar väl med strategin som lyfter såväl frågor om kunskapsutveckling som tillämpning och samverkan. 6 von Zweigbergk, Ludmilla (2011) a.a.sid. 4.

13 8 (66) KAPITEL 4 Steg 2 Handlingsplan Utgångspunkten för och syftet med handlingsplanen Aktiviteterna i handlingsplanen tog sin utgångspunkt i den ovan nämnda kartläggningen och strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2009/10:232). Arbetet syftade till att åstadkomma varaktiga förändringar i kommuners och landstings metoder och arbetssätt för att stärka barnets rättigheter. Arbetet skulle integreras i ordinarie verksamhet och planeras långsiktigt. Handlingsplanen omfattade både övergripande insatser för att nå samtliga kommuner och landsting och så kallade fördjupningsområden, där särskilda insatser skulle göras för att stärka barnets rättigheter. I arbetet med handlingsplanen deltog även Barnombudsmannen. Målsättning Målet för insatserna i handlingsplanen var att åstadkomma: Målgrupp Långsiktigt hållbara strukturer för utveckling och spridning av kunskap på lokal och regional nivå. Utveckling av långsiktigt hållbara metoder och arbetssätt för att omsätta strategins principer i praktiken. Målgruppen för handlingsplanens insatser var ledande politiker, tjänstemän på olika nivåer och personal som direkt möter barn. Aktiviteter Arbetet i handlingsplanen utgick från kartläggningens olika nivåer och följande områden var på en generell nivå: Regionala konferenser. Kompetensutveckling, ta fram en vägledning för att arbeta med barnets rättigheter samt att problematisera barnkonsekvensanalyser. Kommunikationsinsatser och sprida informationsmaterial.

14 9 (66) Arbetet bestod även av fyra fördjupningsområden: Dialog med barn. Insatser mot kränkande behandling. Kunskapsspridning till barn och unga. Våld mot barn. Handlingsplanen lämnades till regeringen den 30 september I följande avsnitt redovisas de olika delarna var för sig under ovanstående rubriker. Enkät Innan genomförandet påbörjades skickade SKL ut en enkät till samtliga medlemmar. I enkäten ställdes sju frågor: Har kommunen/landstinget/regionen 1. fattat beslut i fullmäktige om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter? 2. fattat beslut i kommun/landstings/regionstyrelse om att arbeta utifrån konventionen om barnets rättigheter? 3. fattat beslut i fullmäktige om att arbeta utifrån regeringens strategi från 2009 som handlar om att stärka barnets rättigheter i Sverige? 4. fattat politiskt beslut om att barnkonsekvensanalyser ska göras? Annat än checklista. 5. avsatt en ansvarig funktion/person för att samordna arbetet med att genomföra konventionen? 6. avsatt, utöver "ansvarig funktion/person", ekonomiska resurser för arbetet med att genomföra konventionen? 7. fattat beslut om att följa upp beslutade åtgärder som rör konventionsarbetet i verksamhetsberättelser eller motsvarande? Svarsfrekvens och resultat Samtliga landsting och regioner besvarade enkäten och det var endast Landstinget i Västernorrland som inte fattat beslut i fullmäktige eller styrelse om att arbeta utifrån konventionen. 310 enkäter skickades ut och 276 svarade, 34 svarade inte. Endast fråga ett och två beaktades fortsättningsvis, det vill säga det var svaren på fråga ett och två som presenterade för medlemmarna. 141 medlemmar svarade ja på fråga ett, 84 svarade nej, 51 svarade inte på frågan. På fråga två svarade 131 medlemmar ja, 88 svarade nej, 57 svarade inte. Det var möjligt att svara ja på båda frågorna kommuner hade beslutat att följa regeringens strategi. 7 SKL skickade ut en uppföljande enkät i september 2013, se kapitel 10.

15 10 (66) KAPITEL 5 Steg 3 Genomförande Nedan följer varje del av arbetet under en egen rubrik. Innehållet beskriver arbetet, syfte och mål och det förs även en problematiserande diskussion om SKL:s överväganden i förhållande till resultaten. Till sin konstruktion ska Handslaget ses som ett nationellt utvecklingsarbete. 143 kommuner och samtliga landsting/regioner har på något sätt nåtts av Handslagets aktiviteter. Även en rad frivilligorganisationer och myndigheter har involverats på olika sätt. Exempel på det är Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Skolverket, Trafikverket, Skolinspektionen, Bris, Rädda Barnen, Nätverket för Barnkonventionen och Barnrättsakademin. En central utgångspunkt för SKL:s arbete är att lärande och kunskapsutveckling och implementering är två parallella processer som förutsätter varandra för att tillämpningen av barnets rättigheter ska vara möjlig. Forskning visar att dessa två processer är beroende av varandra och om arbetet avstannar i organisationen är det någon av processerna (eller båda) som behöver stimuleras. 8 Det går alltså inte att isolera de två processerna från varandra. Ett grundantagande är att den som avser att tillämpa konventionen om barnets rättigheter på alla nivåer i sin organisation behöver kompetens inom en rad discipliner. Att arbeta rättighetsbaserat är ett kompetensområde i sig som kräver kunskaper inte bara om innehållet i konventionens artiklar (vilka rättigheter barn har och vad det innebär för vuxna) utan även om konventionens juridiska status, det svenska inre förvaltningssystemet, barns utveckling och behov och implementeringsteori. I alla olika delar av handslaget har det varit viktigt att arbeta nära och tillsammans med SKL:s medlemmar, att arbetsprocessen varit transparent och att medlemmarna har känt att det varit högt till tak för frågor och samarbete. Styrgrupp Arbetet har haft en styrgrupp som bestått av två medlemmar (en kommun, ett landsting), tre representanter från SKL internt, en representant från Barnombudsmannen och fyra personer från avdelningen för vård och omsorg. 8 Englundh, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Diss. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

16 11 (66) Styrgruppen har träffats två gånger per termin och utgångspunkten för detta har varit den genomförandeplan som tagits fram i Handslaget. Referensgrupp Inför arbetet med Vägledningen bildades en referensgrupp för att utveckla ett webbaserat material som hjälp för den som vill börja ett arbete med att tillämpa konventionen i sina verksamheter. 9 SKL internt arbete De personer som arbetat med Handslaget har även på olika sätt bidragit till det interna lärandet om konventionen. Exempel på detta är två utbildningsdagar för medarbetare på SKL, vid första tillfället deltog fjorton personer och vid andra tillfället sju personer. Ett annat exempel är deltagande i interna referensgrupper, att lämna synpunkter på texter för att skrivningarna ska beakta rättigheterna, samt deltagande i barn- och unga-gruppens möten, filminspelningar inom olika tematiska områden som rör rättigheterna samt deltagande på andras konferenser för att prata rättigheter för barn. SKL externt Handslaget har även deltagit i en rad externa konferenser, möten och sammankomster, svarat på frågor från andra än medlemmar, rådgjort med många andra instanser och även suttit med i externa referensgrupper där barnrättskompetens efterfrågats. 9 Se vidare kapitel 8 om kommunikation.

17 12 (66) KAPITEL 6 Regionala konferenser Inledning SKL har i samverkan med medlemmar arrangerat sex regionala konferenser och en nationell spridningskonferens. Ca 1350 personer har deltagit på de regionala konferenserna. Deltagarna har representerat alla nivåer i kommuner och landsting. Att anordna regionala konferenser är en vanlig arbetsmetod för SKL när det gäller att sprida information och kunskap inom om olika områden. Därför var det naturligt att SKL tillsammans med ett antal medlemmar planerade för regionala konferenser. I planeringen av vissa konferenser deltog även Barnombudsmannen. SKL genomförde sex regionala och en nationell konferens mellan 2012 och Syftet med konferenserna var att manifestera SKL:s handlingsplan för att stärka genomförandet av barnets rättigheter i Sverige, förankra regeringens strategi, beskriva vad som kom fram i SKL:s kartläggning och koppla detta till konventionen om barnets rättigheter. Ett delsyfte var att bereda lokala aktörer möjlighet att presentera goda exempel på hur barnets rättigheter kan stärkas i lokalt arbete. Målet för konferenserna var att fler kommuner och landsting/regioner skulle få kunskap om konventionen, regeringens strategi och dess innehåll för att kunna utveckla arbetet med tillämpning av rättigheterna. Tanken var att påverka policyprocessen för att skapa långsiktiga förändringar i ordinarie verksamhet. Arbetet har utgått från artikel 4, 42 och 44.6 i konventionen. SKL:s överväganden SKL:s ambition var dels att genomföra konferenserna på olika platser i Sverige så att inte allt skulle koncentreras till Stockholmstrakten och dels att samverka med olika aktörer lokalt och regionalt så att inbjudan skulle kunna gå ut brett. Medlemmarna visade stort intresse för samverkan kring regionala konferenser och redan hösten 2011 var det klart att de två första konferenserna skulle genomföras i Jönköping och Skåne. Under vårvintern 2012 följde förfrågningar från Landstinget i Dalarna, Landstinget i Västerbotten, Jämtlands läns landsting och under hösten 2012 kom en förfrågan från Landstinget i Norrbotten om att

18 13 (66) förlägga en konferens i Luleå. En spridningskonferens planerades till Karlstad på förfrågan från Landstinget i Värmland. Varje konferens presenteras nedan. Erfarenheter från andra regionala konferenser visar att det är svårt att nå en specifik målgrupp om inbjudan är för bred och programmet för spretigt. Eftersom SKL och våra samarbetsparter hade ambitionen att nå såväl den politiska nivån, som dem som arbetar i förvaltningar och personal i verksamheter var det viktigt att redan från början problematisera frågan. Därför valde planeringsgrupperna för de olika konferenserna att bjuda in till ett program som skulle intressera olika målgrupper. Ett önskemål från SKL var att det fanns ett inslag av någon hög politiker som inledde och avslutade konferenserna. I Jönköping, Skåne och Karlstad deltog även Maria Larsson (barn- och äldreminister). Emellan dessa programpunkter var det en mix av talare inom områden som, salutogenes, ekonomi, samhällsdebatt, forskning och exempel på bra lokalt arbete kopplat till konventionen. SKL hade en given punkt på varje konferens. Utvärderingarna från de olika konferenserna visade att det blandade programmet lockat många olika aktörer och att deltagarna menade att det var en fördel att det var olika kategorier samlade vid ett tillfälle. Att moderatorerna spelat en central roll för helheten tydliggjordes också i utvärderingarna. SKL:s programpunkt på konferenserna SKL:s programpunkt var ca fyrtio minuter på samtliga konferenser (utom på spridningskonferensen) och innehållet i stort sett det samma: Regeringens strategi och överenskommelsen med SKL presenterades. De nio principerna i strategin presenterades och kopplades till SKL:s handlingsplan och konkreta insatser. SKL:s, Socialdepartementets och Barnombudsmannens brev till kommuner, landsting och regioner beskrevs. Den under hösten färdiga Vägledningen Gör barn starkare presenterades på höstens konferenser liksom en ny kortlek med konventionstexten och tillhörande frågor. Resultatet av fråga ett och två i SKL:s enkät till medlemmarna presenterades också (Fråga 1: Har beslut fattats i fullmäktige om att arbeta med konventionen? Fråga 2: Har beslut fattats i styrelse om att arbeta med konventionen?). Förutom detta presenterades två verktyg för eget arbete. Där så passade togs Barnombudsmannens material för mödra- och barnhälsovården, Viktigast av allt upp. Att genomföra barnets rättigheter så här gör vi! Regional konferens i Jönköping Den första regionala konferensen genomfördes i Jönköping den 20 mars 2012 i samverkan mellan Landstinget i Jönköpings län, Regionförbundet Jönköpings län och SKL. Syftet med dagen var att ge stöd för att intensifiera och utveckla ett strategiskt och systematiskt arbete på lokal och regional nivå för att säkerställa barnets rättigheter i Sverige. Utgångspunkten var regeringens strategi, SKL:s handlingsplan och konventionen om barnets rättigheter. Dagen var även en startpunkt för den utbildningssatsningen med regionala lärandeseminarier med fördjupning om barnets rättigheter, start den 21 mars. Arrangörerna träffades en gång fysiskt och planerade efter det via telefon och mail.

19 14 (66) Konferensen inleddes av de två moderatorerna (barnläkare) och avslutades av landstingsdirektören. Däremellan innehöll programmet inslag av såväl teori och forskning som praktiska exempel från olika verksamheter som arbetat med att tillämpa konventionen. Maria Larsson var en av programpunkterna i Jönköping och hon berättade om regeringens arbete för att säkerställa barnets rättigheter. Konferensen drog drygt 350 deltagare, ca 300 kvinnor och ca 50 män. Tre av dessa var politiker och resten av deltagarna var en mix mellan tjänstemän och personal i verksamheter. Utvärderingarna visade att deltagarna tyckte att det var bra med så blandat innehåll, att dagen innehållit en linje barnkonventionen, att det var hög kvalitet på föreläsarna samt att föreläsningarna inte var så långa. Några deltagare gav också exempel på hur dagen inspirerat och påverkat dem att gå hem och arbeta på ett nytt sätt, med tydligare utgångspunkt i konventionen. Barnets rättigheter i teori och praktik FN:s barnkonvention Regional konferens i Malmö Den andra regionala konferensen genomfördes i Malmö den 12 april 2012 i samverkan mellan Kommunförbundet Skåne, Region Skåne, Malmö högskola och SKL. Syftet med konferensen var att stärka och säkerställa genomförandet av barnets rättigheter inom såväl kommunala som regionala verksamheter i Skåne. Utgångspunkten för konferensen var konventionen om barnets rättigheter, regeringens strategi, SKL:s handlingsplan och Barnrättsforum Skåne (regional plattform för stöd och samordning). Vid det första mötet deltog representanter från Kommunförbundet Skåne (ordförande och tjänsteman), Region Skåne, Malmö högskola och SKL. Resterande planering sköttes via mail och telefon. Konferensen inleddes av kommunförbundets vice ordförande och avslutades av ett samtal mellan Barnrättsforum Skåne och SKL om organiseringen av det fortsatta arbetet och vilket stöd olika aktörer kan förvänta sig. Däremellan fanns programpunkter om barnets mänskliga rättigheter i förskolan, pågående forskning om barnets rättigheter inom olika samhällsområden, praktiska exempel från verksamheter och även här var Maria Larsson en viktigt medverkande. På konferensen deltog ca 200 personer, ca 150 kvinnor och 50 män. 31 deltagare var politiker och resten en mix mellan tjänstemän, personal i verksamheter och intresseorganisationer. Även i Malmö visade utvärderingarna att deltagarna tyckte att det var bra med en variation bland föreläsarna och många kände sig också inspirerade att göra något nytt på hemmaplan. Flera deltagare uttryckte att de skulle gå hem och undersöka varför deras kommun inte tagit arbetet med att genomföra konventionen på större allvar. Barnets rättigheter från politik till praktik Regional konferens i Falun Den tredje konferensen genomfördes i Falun den 14 november 2012 i samverkan mellan Landstinget i Dalarna, Landstinget i Gävleborg, Borlänge kommun, Säters kommun, Hedemora kommun och SKL. Syftet med

20 15 (66) konferensen var att tydliggöra hur barnkonventionen kan användas i ledning och styrning i offentlig verksamhet. Första mötet var den 13 februari 2012 och därefter skedde planering via mail och telefon, lokala aktörer träffades ytterligare några gånger. Konferensen inleddes av landstingsrådet och avslutades av ordföranden i riksdagens socialutskott som är från Gävleborg, däremellan var det inslag av olika karaktär från myndigheter, forskning och praktiska exempel på lokalt arbete. På konferensen deltog ca 250 personer, ca 190 kvinnor och 60 män och av dessa var 37 politiker och resten samma mix som i de andra konferenserna. Under avslutningen inbjöds deltagarna till att vara med och skapa ett nätverk för att stärka genomförandet av konventionen i Dalarna och Gävleborg. Det bildades aldrig något nytt nätverk, däremot fortsatte kommunerna att arbeta med ungdomars inflytande via det nätverk som finns i länet, Ung Kraft och DIMPA. I det arbetet återkommer deltagarna ofta till att genomförandet av konventionen är en grundförutsättning för ungas inflytande. Många deltagare beskrev, i utvärderingen, att de skulle gå hem och prata med sin personal, inspirera till fortsatt arbete och samverka med andra i genomförandet av konventionen i allmänhet och med att minska klyftorna i samhället mer specifikt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, som en deltagare skrev. Utvärderingarna visade också att deltagarna hade upprörts över Tapio Salonens beskrivning av den nya fattigdomen som drabbar barn på ett högst påtagligt sätt. Vi trodde vi var bäst! Regional konferens i Umeå Den fjärde konferensen genomfördes i Umeå den 15 november 2012 i samverkan mellan Region Västerbotten, Västerbottens läns landsting, Länsstyrelsen i Västerbotten, BRIS, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och SKL. Syftet med konferensen var att inspirera och initiera ett strategiskt arbete för att säkerställa barnets rättigheter i Västerbottens län. Parollen var Vi kan bli så bra som vi tror!. Planeringen genomfördes via videolänk vid ett antal tillfällen och de lokala arrangörerna träffades även fysiskt. Konferensen inleddes av landshövdingen i Västerbotten och avslutades av förbundsstyrelsens ordförande i Region Västerbotten tillsammans med landstingsrådet i Västerbottens läns landsting. Däremellan var det ett blandat program med teori och praktiska exempel från regionen. Alla som deltog på konferensen fick en stor knapp med texten: Vi ska bli bäst!. På konferensen deltog ca 200 personer, bland namngivna fanns ca 130 kvinnor och 20 män, cirka 10 politiker. Ett antal icke namngivna personer deltog via videolänk. Videokonferens erbjöds de orter med långt avstånd till Umeå. På konferensen deltog också 6 elever från gymnasieskolan Midgårdsskolan som dokumenterade med text och bild. Under avslutningen bjöds deltagarna in till en fortsatt seminariedag i februari Vi ska bli bäst! och det var fler av deltagarna som skrev i sina utvärderingar att de skulle anmäla sig till den dagen. I övrigt visade utvärderingarna att

21 16 (66) deltagarna uppskattat att det var ett blandat innehåll, att föreläsarna hade pratat konkret utifrån konventionen, att föreläsningarna inte var så långa och att deltagarna såg sig inspirerade att gå hem och arbeta med konventionen på personaldagar, att mer lyssna på barnen och att i alla åtgärdsprogram lägga till en rad om barnets bästa och barnperspektivet. Det är dags att göra skillnad! Regional konferens i Östersund Den femte konferensen genomfördes i Östersund i samverkan mellan Jämtlands läns landsting, Regionförbundet Jämtlands län, Barnombudsmannen och SKL. Syftet med konferensen var att visa på att barnen finns i hela samhället inte bara i skolan och socialtjänsten. Det här var den enda konferensen som uttalat riktade sig mot den politiska nivån. Konferensen inleddes av landstingsrådet och avslutades av ett kommunalråd från Ragunda kommun. Däremellan var det föreläsningar på förmiddagen och workshops på eftermiddagen. På konferensen deltog ca 100 personer, ca 75 kvinnor och 25 män, varav ca 30 politiker. Vid återsamlingen efter workshoparna diskuterades gruppvis hur man ville gå vidare i de olika organisationerna/verksamheterna. Utvärderingarna visade att deltagarna uppskattade workshops med en blandning av politiker och tjänstemän, att föreläsningarna gett nya kunskaper och att de hållit fokus på temat barnkonventionen. En deltagare säger: Jag har fått med mig en massa förtydliganden som definitivt underlättar fortsatt arbete, men även tydliggjort fattade beslut och deras innebörd jag inte förstått. En konferens om barnets rättigheter Regional konferens i Luleå Konferens nummer sex genomfördes i Luleå i samverkan med Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet Norrbotten och Barnombudsmannen. Syftet med konferensen var att inspirera och initiera ett strategiskt arbete för att säkerställa barnets rättigheter i Norrbotten. Planering skedde via videolänk och mailkontakt. Konferensen inleddes av vice ordförande i riksdagens tvärpolitiska barngrupp och avslutades av landstingsdirektören. Däremellan var Skolinspektionen, UMO, Barnombudsmannen och organisationen Maskrosbarn på plats och berättade om sina verksamheter och frågor som är viktiga för barns livsvillkor. Av utvärderingarna framkom att flera deltagare tyckte det var bra att få barnrätten belyst ur olika perspektiv, att det fanns mycket att ta med sig hem och börja arbeta med. Någon ville ha breda arbetsgrupper för att få konkreta resultat. Flera utvärderingar pekade på bredden i programmet som en styrka för att gå vidare. Det var cirka 100 deltagare under dagen (drygt 90 kvinnor och resten män) och såväl lokalradio P4 som lokala Tv4 var där.

22 17 (66) Barns rätt på rätt sätt Spridningskonferens i Karlstad Den sjunde konferensen genomfördes i Karlstad i samarbete med Landstinget Värmland, Region Värmland, Barnombudsmannen, Socialdepartementet och SKL. Syftet med konferensen var både att sprida goda exempel från olika aktiviteter som genomförts i handslaget och att inspirera till nytänkande på alla samhällsnivåer. Planering skedde genom såväl ett antal fysiska möten som videomöten och mailkontakt. Konferensen inleddes av SKL:s ordförande, landstingsdirektören i Värmland och landstingsfullmäktiges ordförande och avslutades med en forskare som berättade om varför det går bättre för vissa i livet än för andra som på så sätt bidrog till att knyta ihop konferensens innehåll och teman. Däremellan var det ett antal plenarföreläsare som speglade olika perspektiv och tolv seminarier som på olika sätt visade lokalt arbete med att stärka barnets rättigheter. På konferensen deltog ca 270 personer och det var både politiker, tjänstemän och personal. Deltagarna var generellt mycket nöjda med dagarna och det fanns kommentarer som: Tack! Många nya intryck! Många intressanta reflektioner! Yes, nu fortsätter vi vårt arbete för alla och Wow! TACK ansvariga och alla ni andra som gav mig inspiration och kämpaglöd för att nu fortsätta att ge BARN RÄTT PÅ RÄTT SÄTT :). SKL:s roll och ambition SKL:s ambition var att samverka brett med våra medlemmar. Inför samtliga konferenser deltog både landsting/region och kommuner, kommunförbund eller regionförbund i planering i olika omfattning. På några platser har även Rädda Barnen, Bris och Länsstyrelsen deltagit aktivt. Avsikten var att inbjudan skulle gå ut till angränsande län, vilket uppfylldes i Jönköping och Falun. Sverige är ett avlångt land och det blir synligt i sådana här sammanhang. Ju längre norrut desto svårare att transportera sig. På konferensen i Umeå ordnades en videolänk till inlandet så att de kunde, inte delta aktivt, men väl lyssna till det som sades på plats. Detta beskrevs som positivt i utvärderingarna. Målgrupper och program SKL:s huvudsakliga målgrupp för de regionala konferenserna var den politiska nivån och ledningsnivån i kommuner, landsting och regioner. Från lokalt håll ville man även ha personal i verksamheterna som målgrupp. Arrangörerna på samtliga konferenser har därför haft ambitionen att göra ett brett program för att nå olika målgrupper. Erfarenheten säger att det är svårt att tillfredsställa olika målgrupper på samma konferens men på de här konferenserna har deltagarna varit från såväl den politiska nivån som förvaltningsnivå och verksamhetsnivå. Innehållet har anpassats till varje konferens och lokala önskemål. Det som varit viktigt är att det funnits en lokal politisk förankring som inramning till konferensen, yrkesspecifik kunskap, forskning, ett nationellt perspektiv på tillämpningen av konventionen och lokala exempel med verktyg i en eller annan

23 18 (66) form. I utvärderingarna har moderatorns roll som central för hela konferensen lyfts fram. Den grupp som varit svårast att nå är förvaltningschefer. Deltagarantal Ca 1350 personer har deltagit på de regionala konferenserna, de flesta kvinnor. Vid planeringen har samtliga arrangörer visat en viss oro över att inte kunna få tillräckligt många personer att anmäla sig. Ju längre norr ut konferenserna arrangerades desto större var oron. På någon plats hade försök gjorts att anordna flera konferenser men arrangörerna hade blivit tvungna att ställa in på grund av för få anmälda. Det var också tydligt att ju längre norr ut konferensen var, desto viktigare var samverkan med frivilligorganisationer. Trots oron att inte fylla lokalen blev det så att på flera orter var arrangörerna tvungna att sätta streck i deltagarförteckningen eftersom den bokade lokalen var fylld. Att konferensen i Karlstad inte drog fler än 270 deltagare kan bero på att Karlstad inte var en optimal ort för människor att resa till, att konferensen låg för tidigt på terminen (många sade sig fortarande i september ha verksamhetsplanering), eller att anmälningsförfarande var förenat med stora svårigheter. Material Konferensdeltagarna har fått material vid varje tillfälle, även om omfattningen varit lite olika. SKL har bidragit med information om överenskommelsen, regeringens strategi, brevet som gick ut till medlemmarna, SKL:s planering för handslaget och material om vägledningen Gör barn starkare i kommuner och landsting (när det var klart). I de fall där det varit lämpligt har SKL berättat om Barnombudsmannens material Viktigast av allt. Dessutom uppmanades arrangörerna att beställa UD-skriften om konventionen om barnets rättigheter i original och lättläst version. Lokala arrangörer har bidragit med eget material och även frivilligorganisationer har haft möjlighet att bilägga material. Det har funnits möjlighet att lägga material på bokbord på de flesta konferenser. Folkhälsoinstitutet bidrog med en rapport vid spridningskonferensen i Karlstad. Diskussion De regionala konferenserna har planerats och genomförts tillsammans med medlemmar och det har varit viktigt att förlägga konferenserna ute i landet så att hela landet kan känna sig involverade i arbetet med att stärka barnets rättigheter. De föreläsare som anlitats har genomgående hållit hög kvalitet vilket visat sig i utvärderingarna. Andra synpunkter var att föreläsningarna inte var så långa, de gav en inblick i något som deltagarna sedan kunde gå hem och fördjupa sig i. När målgruppen är så bred som den var här, är det nog viktigt att föreläsningarna inte blir för långa om deltagarna ska orka lyssna även om det inte direkt är deras område. Den regionala anknytningen med lokala exempel blev det som drog deltagare från verksamheten.

24 19 (66) KAPITEL 7 Kompetensutveckling Inledning SKL har genomfört sju utbildningar, om barnets mänskliga rättigheter och cirka 250 personer har deltagit. Sex av utbildningarna har genomförts i tre pilotlän (Skåne, Jönköping och Västra Götaland) och en utbildning genomfördes hos SKL centralt, med särskilt inbjudna strategiskt placerade personer med konventionsarbetet som uppdrag. Grundkonceptet har varit samma på de olika platserna, men det har funnits regionala skillnader. Cirka 100 personer deltog på utbildningstillfällen i Eslövs kommun och cirka 70 personer i Kiruna kommun. SKL har även tagit fram verktyg och material för kunskapsutveckling och diskussion. En kortlek med konventionens artiklar och frågor att diskutera togs fram under 2012, en webbaserad Vägledning Gör barn starkare presenterades i november I vägledningen finns olika material att ladda hem. En viktig fråga som lyftes i kartläggningen var medlemmarnas stora behov av utbildning om barnets rättigheter för alla nivåer i samhället. Kartläggningen pekade även på vikten av fortsatt stöd efter utbildning och uppföljning av hur kunskapen används i praktiken. Behovet av utbildning beskrevs som lika stort oavsett var i organisationen personerna befann sig. SKL arbetar med kompetensutveckling inom olika områden därför var det naturligt att ordna utbildning för personer ute i landet som skulle föra kunskapen om barnets rättigheter vidare in i den egna organisationen. Det framstod ganska snart att efterfrågan på utbildning skulle bli omfattande varför fokus skulle ligga på att utveckla ett koncept med regionala utbildare. Utbildningarna skulle innehålla konkreta exempel från det egna verksamhetsområdet och beskriva hur konventionen ska kunna tillämpas i praktiken. Därför skulle även ett utbildningspaket tas fram och anpassas till de behov som finns i kommuner och landsting. Syftet med kompetensutvecklingen var att stärka strategiska personer i kommuner och landsting för att öka implementeringstakten. Målet var att ett utbildningspaket och regionala utbildare skulle prövas i ett antal kommuner och landsting. För detta ändamål skulle SKL även ta fram en vägledning för den som ville påbörja ett arbete regionalt eller lokalt. Arbetet relaterar till artikel 4 och 42 i konventionen.

25 20 (66) Den första utbildningssatsningen genomfördes på SKL mellan den 12 januari och 28 mars Deltagarna, som var från hela landet, träffades sex heldagar. Syftet med utbildningen var bland annat att: Ge en grund till mänskliga rättigheter för barn och en överblick över FN-systemet och de stora konventionerna. Ge deltagarna en möjlighet att diskutera sina värderingar gällande begrepp som barn, barnsyn, barnperspektiv. Skapa en djupare förståelse för innehållet i de grundläggande artiklarna och de generella implementeringsartiklarna i konventionen. Öka kunskapen om hur man kan tillämpa konventionens grundprinciper och generella implementeringsartiklar i en verksamhet. Ge deltagarna möjlighet att fundera över sin egen position i organisationen i förhållande till implementeringen. Öka kunskapen om vilka strukturer som är viktiga för att en ny fråga ska få genomslag i en organisation. Till denna utbildning bjöds ett antal redan identifierade personer in för att få en fördjupad kunskap om FN-systemet, konventionen om barnets rättigheter och FN-kommitténs tolkningar och anvisningar för att kunna tillämpa rättigheterna. Även några praktiska verktyg presenterades. De inbjudna personerna hade arbetat med implementeringen i många år och förväntades ha en grundläggande kunskap om implementering och tillämpning. Detta visade sig inte stämma. Innehållet i utbildningen omarbetades efter första tillfället. Synpunkter från deltagarna handlade både om att kursen ställde orimliga krav, låg på en för hög kunskapsnivå och innehöll för få praktiska verktyg. Det fanns även de som var glada över att det äntligen fanns en kurs som gick på djupet med konventionen. 35 personer deltog på den här utbildningen. Regionala utbildningar Handslaget har genomfört två regionala utbildningar i Skåneregionen, två utbildningar i Jönköping med deltagare även från andra län samt två utbildningar i samverkan med Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter (Oasen) i Västra Götalandsregionen. Tre personer från Oasen gick SKL:s utbildning innan de startade egna utbildningar. Cirka 210 personer har deltagit i de regionala utbildningarna med fyra heldagar och en uppföljningsdag efter några månader. Deltagarna har varit såväl politiker som chefer på olika nivåer, medarbetare, anställda på länsstyrelser och frivilligorganisationer. Syftet med utbildningarna har varit detsamma och även innehållet har varit liknande. Deltagarna har genomfört två hemuppgifter och vid det sista tillfället fick de fylla i ett planeringsblad för fortsatt arbete på hemmaplan. Den första uppgiften var att gå hem och se över de egna styrdokumenten för att se hur mänskliga rättigheter och barnets rättigheter fanns nämnt där och hur arbetet gestaltat sig. Den andra uppgiften var att genomlysa en verksamhet med de fyra grundprinciperna. Arbetet redovisades i grupperna. När alla uppgifter var inlämnade fick varje deltagare ett kursintyg (lika för alla deltagare på alla kurser).

26 21 (66) Regionala skillnader Det fanns vissa skillnader i förutsättningar mellan de olika utbildningarna. I Skåne ville man satsa på Skånekommunerna för att de sedan skulle kunna ingå i Barnrättsforum Skåne, en plattform för fortsatt konventionsarbete i Skåne där samverkan mellan kommunerna, regionen och högskolan var i fokus. I Jönköping satsades både på Jönköpings län och omkringliggande län med landsting och kommuner. I Jönköping gick även två deltagare från Stockholm. För dem som deltog från Jönköpings län finns idag Barnkonventionens vänner, en plattform för samverkan mellan landstinget och kommunförbundet. I Oasens verksamhetsområde ligger hela Västra Götalandsregionen, så där har såväl kommuner som landstingets verksamheter deltagit. Flera deltagare i fördjupningsområdet Kunskapsspridning till barn och unga har även deltagit i regional utbildning. Barnets rättigheter i hela organisationen Eslövs kommun Bakgrund Den första regionala konferensen i Skåne genomfördes i Eslövs kommun 2011 (ej inom ramen för Handslaget). Initiativet kom från Kommunförbundet Skåne togs ett politiskt beslut i Eslöv om att implementera den nya strategin, i samtliga av kommunens verksamheter. Konsekvenserna för barn ska tydligt framgå vid alla politiska beslut. Utifrån det beslutet har Eslövs kommun skrivit under en överenskommelse med SKL, Kommunförbundet Skåne, Malmö högskola och Unicef Sverige. Arbetet innefattar såväl utbildningsinsatser som processtöd från SKL, stöd och samordning av Kommunförbundet Skåne och uppföljning och utvärdering av Malmö högskola. Dessutom samverkar Eslöv med Unicef Sverige i ett utvecklingsarbete för att implementera arbetet med en rättighetsbaserad skola (RBS). Ursprunget till RBS är det engelska Rights Respecting School Award (RRSA). 10 Initiativet till samverkan med Unicef kom från SKL och anledningen till det, var en utvärdering som visade effekter i samtliga fördjupningsområden i SKL:s handlingsplan. 11 Utvärderingen som genomfördes av universitetet i Brighton visade på flera intressanta fynd. Bland annat har barnen och de vuxna tillsammans lärt om barnets rättigheter, elevernas delaktighet i skolsammanhang ökade, skolresultaten förbättrades, respekten mellan eleverna ökade vilket fick till följd att barnen kände sig mindre utsatta, mobbningen minskade signifikant. Det finns även en svensk utvärdering som beskriver att barn kom till skolan och berättade att de inte hade det bra hemma i högre utsträckning än tidigare, vilket möjliggjorde insatser för barnets bästa. 12 I augusti 2012 skrevs ovan nämnda överenskommelse under av samtliga. Eslövs åtaganden var att initiera, i samverkan med ovan nämnda samverkansparter, ett långsiktigt, strategiskt och systematiskt arbete med implementering av barnkonventionen i kommunens verksamheter. Detta gör Eslövs kommun bland annat genom att arrangera 10 Sebba, Judy & Robinsom, Carol (2010). Evaluation of Unicef UK`S Rights Respecting School Award. Final Report. Universities of Sussex and Brighton 11 a.a. 12 Fryknäs, Malin (årtal okänt). Man måste få vatten, kärlek och utbildning. Utvärdering av metodanvändningen i pilotprojektet Rights Respecting School Award. Göteborg: MR-piloterna.