skriver studenter Så skriver studenter Studenters skriftspråk och normerna i språket Barbro Lundin

Transkript

1 Så skriver studenter skriver studenter Så Studenters skriftspråk och normerna i språket Barbro Lundin

2 Barbro Lundin Titel: Studenters skriftspråk och normerna i språket Författare: Barbro Lundin Tryck: Gnosjö Service Tryckeri AB/minbok.nu ISBN

3 Så skriver Så skriver studenter studenter Studenters skriftspråk och normerna i språket Barbro Lundin

4 Förord Denna bok har tillkommit efter många års genomgångar och analyser av texter, bestående av hemskrivningar och uppsatser skrivna av studenter som deltar i universitetsutbildningar i olika ämnen och yrkesinriktningar. Jag har fått många synpunkter på språkliga problem av olika slag vid undervisning och handledning av studenter. Alla tänkbara problem som är förknippade med att skriva korrekt svenska har ventilerats med studenter och kolleger vid Högskolan i Jönköping, och jag har fått både uppmuntran och uppslag till ämnen att skriva om. Särskilt vill jag tacka Mari-Ann, Erik, Anders och Gunnel för synpunkter och sympatiskt stöd under arbetets gång. Tack vare ekonomiskt stöd från Längmanska kulturfonden har jag till sist kunnat trycka boken. Skärsboda hösten 2013 Barbro Lundin

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning Vilka svårigheter har studenterna när de skriver? Material: Blivande lärares hemskrivningsuppgifter Forskning i ämnet Normbildande verk och språkvården Dispositionen i boken Vad är bra språk egentligen? Utmärkande drag för talspråket Utmärkande drag för sakprosan Utmärkande drag för krångelsvenskan Språkbruket i studenttexterna Författaren menar på att alla barn behöver utveckla ett språk - Att referera och ge personliga reflektioner Nödvändigheten att ha korrekta källhänvisningar Referenser Utförlighet i källhänvisningar Hänvisning till författare med förnamn Referatmarkörer Reservationer av typ ofta, gärna, jag tycker, enligt min personliga uppfattning Markering av boktitlar och ord Konventioner omkring uppsatsskrivandet: skribentens närvaro i texten Från det ena till det andra hur markerar man byte av ämne? Grafisk markering av nytt stycke Indelning i stycken med tanke på innehållet Osäker inferensbindning: Oklar syftning och utelämnade tankeled Vilseledande styckeindelning Vilseledande satskonnektion Styckeindelning och textbindning i studenttexter Barnlitteraturtexterna Kommunikationstexterna Sammanfattande om styckeindelningen i studenttexterna... 63

6 5 Att sätta punkt på rätt ställe kan det vara så svårt? Lagom långa meningar Meningslängden i studenttexterna Långa meningar i studenttexterna Ofullständiga meningar Fristående bisatser a) Bisatser som är objekt b) Bisatser som är adverbial c) Attributiva relativsatser Meningsfragment Subjektslösa meningar Ofullständiga meningar i studenttexterna Fristående bisatser Meningsfragment: nominalfraser och infinitivfraser Subjektslösa meningar Ordföljden i bisatser och huvudsatser Bisatsordföljden i studenttexterna Samordning av olika typer av led Samordning av olika typer av led i studenttexterna Samordning av olika slags huvudsatser: frågor, påståenden, uppmaningar Samordning av olika slags huvudsatser i studenttexterna Sammanfattande om meningsbyggnaden i studenttexterna Användningen av andra skiljetecken än punkt: komma, semikolon, kolon, tankstreck, citattecken Användningen av skiljetecken i studenttexterna Komma a) Korrekt användning av komma b) Kommatecken saknas oklara gränser mellan satser och fraser c) Överflödigt komma Semikolon Tankstreck Kolon a) Felaktigt utsatt kolon b) Kolon saknas Citattecken Sammanfattande om användningen av skiljetecken Sen så gick dom tillbaks till skolan Vardagligt språk Vardagliga ordformer Vardagliga ord och uttryck Subjunktioner/Konjunktioner

7 7.2.2 Prepositioner Substantiv Verbfraser Ska och skall Utelämnande av att i komma att Adjektiv och adverb Själv/själva = ensam/ma Pronomen: de, dem, dom Användningen av de, dem och dom i studenttexterna Korrekt användning av de/dem a) Preposition + dem + relativsats b) Preposition + de + relativsats Tveksam eller felaktig användning av de/dem/dom a) de (objekt) + relativsats b) preposition + de (utan följande relativsats) c) de som objekt (utan följande relativsats) d) dem som subjekt eller subjektivt predikativ e) dom i alla funktioner Sammanfattande om bruket av de/dem/dom i studenttexterna Vardagliga/talspråkliga drag i meningsbyggnaden Pleonastiskt så eller då och annan dubblering av fundamentet Användningen av så/då och andra dubbla fundament i studenttexterna Acceptabelt bruk av så/då och dubblerat subjekt a) så eller då efter om- och när-satser b) så efter andra typer av (adverbiella) bisatser c) Dubblering av subjekt (Flickan hon kom) Tveksamt bruk av så Satsflätor (Den här boken tycker jag alla borde läsa) Satsflätor i studenttexterna Satsradning (asyndes) Satsradning i studenttexterna Exempel på acceptabel satsradning Exempel på felaktig eller tveksam satsradning Utelämnade tankeled Sammanfattande om vardagliga drag i meningsbyggnaden Vid talandet mellan två personer uppstår ofta missförstånd - Tendenser till krångelsvenska Ord som används på fel sätt i studenttexterna Några abstrakta ord som ofta används fel Motiv Tema Aspekt Genus Empiri/empirisk

8 Relevant Identifiera sig med Frustrera Konjunktionen samt Prepositionerna gällande, rörande Adverbet därav (i stället för därför) Ord och uttryck som på grund av likhet med andra ord används fel: förskjuter, gällande, beryktad, vågad, sinnebild, scenario m.fl Negationerna ej och icke Användningen av ej och icke i studenttexterna Vilken/vilket/vilka som relativa pronomen Användningen av vilken/vilket/vilka som relativpronomen i studenttexterna Meningsbyggnaden i de studenttexter som präglas av krångelsvenska Substantiveringar och substantivsjuka Oklara sammanhangsmarkörer Stilbrott Genremässiga stilskillnader Sammanfattande om krångelsvenskan i studenttexterna Punkaren måste få klä sig som den vill Användningen av pronomen i vissa fall Man, du eller vi med generell betydelse Pronomen med generell betydelse i studenttexterna Han, hon, den, denne, personen, man anaforiska uttryck som syftar på ord som betecknar personer av båda könen (lärare, elev, kund) Användningen av anaforiska uttryck i studenttexterna Pronomenen sig, sin, sitt, sina hans, hennes, deras Användningen av sin, sitt, sina hans, hennes, deras i studenttexterna Hans/hennes/deras i stället för sin/sitt/sina Sig/sin/sitt/sina Sammanfattande om bruket av sig/sin/sitt/sina och hans/hennes/deras Barnen fick själv välja bok att läsa Kongruens Formell inkongruens i studenttexterna Anaforiska pronomen som syftar på barn Barn följt av oböjt adjektiv i predikativ ställning Kollektiva substantiv med plurala adjektivformer i predikativ ställning Substantiv/pronomen i pluralis med oböjt adjektiv i predikativ ställning Substantiv/pronomen i singularis med plurala adjektivformer i predikativ Numerus på personliga pronomen stämmer inte med numerus på korrelaten Sammanfattande om kongruensfelen

9 11 Överflödiga ord och sammanblandningar av uttryck Tautologier och pleonasmer Tautologier och pleonasmer i studenttexterna Kontaminationer Kontaminationer i studenttexterna Anakoluter Anakoluter i studenttexterna a) Samordning av två bisatser där den andra bisatsen får huvudsatsordföljd b) En bisats anknyts inte på korrekt sätt till en överordnad sats c) En adverbiell bisats kommer mellan två huvudsatser så att den kan uppfattas som ingående i båda d) En satsflätekonstruktion med s.k. resumtivt pronomen e) Samordning av två eller flera fraser som är asymmetriska Sammanfattande om pleonasmer, tautologier, kontaminationer och anakoluter Vad säger studenttexterna om dagens svenska? Vilka fel gör studenterna? Åtgärder för att förbättra språkfärdigheten Vad säger grammatiker och språkvårdare om språket? Sammanfattande om språket i studenttexterna Summary Referenser BILAGA: Tabeller som visar frekvenser av olika stildrag i texterna Tabell 1: Antal ord per grafisk mening i kommunikationstexter och barn litteraturtexter, antal ord per text samt variationsbredd. Totalt 20 individers texter (intensivsampel) Tabell 2. Antal ord per syntaktisk mening i kommunikationstexter och barn litteraturtexter samt variationsbredd. Totalt 20 individers texter (intensivsampel) Tabell 3. Typ av samordning mellan huvudsatser i en och samma mening: Absoluta tal och procent. Totalt 20 individers texter (intensivsampel) Tabell 4. Antal långa grafiska meningar (> 30 ord) hos de 20 individer som ingår i intensivsamplet. Absoluta tal och procent Tabell 5. Tendensen till satsradning i meningar av olika längd Tabell 6. Antal och typer av bisatser med huvudsatsordföljd i 100 studenters texter Tabell 7. Olika typer av huvudsatsordföljd i att-satserna i 100 studenters texter. Absoluta tal Tabell 8. Antal individer som använder ska resp. skall. Absoluta tal. Totalt 100 individer

10 Tabell 9. Antal individer som använder ej resp. inte. Absoluta tal. Totalt 100 individer Tabell 10. Användningen av vilken/vilket/vilka och som (för hel sats) som relativa pronomen i 100 studenters texter. Antal exempel/antalet individer Tabell 11. Användningen av de/dem/dom i olika funktioner i 100 studenters texter. Antal studenter som använder formerna och antal exempel totalt i alla texter Tabell 12. Användningen av anaforiska pronomen med korrelat som betecknar både män och kvinnor (t.ex. lärare, person). Antal exempel totalt/antal individer som använder alternativet. Totalt 100 individer Tabell 13. Typer av formell inkongruens vid adjektiv, pronomen och particip i predikativ ställning. Antal exempel i 100 studenters texter Tabell 14. Antal studenter som använder komma, kolon, semikolon och tankstreck. Totalt 100 studenter Tabell 15. Olika typer av grafisk styckemarkering i 100 studenters texter Tabell 16. Antal individer som uppvisar exempel på stilistiska drag typiska för talspråket (intensivsamplet). Absoluta tal Tabell 17. Antal talspråkliga stildrag hos en och samma individ. Totalt 20 individer (intensivsamplet). Absoluta tal Tabell 18. Antal individer som uppvisar exempel på stilistiska drag typiska för krångelsvenska (intensivsamplet). Absoluta tal Tabell 19. Antal stildrag som utmärker krångelsvenska hos en och samma individ. Totalt 20 individer (intensivsamplet). Absoluta tal Tabell 20. Förekomsten av vardagliga drag i kommunikationstexterna respektive barnlitteraturtexterna. Totalt 20 individer (intensivsamplet). Absoluta tal och procent Tabell 21. Förekomsten av krångelsvenska stildrag i kommunikations texterna respektive barnlitteraturtexterna. Totalt 20 individer (intensivsamplet). Absoluta tal

11 11 1 Inledning Ofta påstås det att dagens studenter generellt är svagare i sin språkfärdighet än tidigare generationers studenter. Stämmer det? Först och främst borde man precisera frågan mer och fråga vad i skrivförmågan som avses. Är det stavningen, ordkunskapen, behärskningen av interpunktion eller att skriva innehållsligt bra texter? Är det alla dessa komponenter som blivit sämre? Vilka språkliga komponenter ska gälla som indikatorer på bra skrivförmåga? Finns det några objektiva sätt att komma åt detta? Det finns som bekant många olika uppfattningar om vad som är viktigt/viktigast i språket. Även bland språkligt initierade kan det finnas stora skillnader i bedömningar av texter. Det finns inga publicerade undersökningar av studenters skrivförmåga som kan läggas till grund för ett uttalande om hur det i sin helhet är ställt med skrivförmågan idag jämfört med hur det varit tidigare. Det finns dock en hel del undersökningar omkring olika komponenter i studenters skrivande, utan konklusioner om helheten i studenttexterna eller om skrivförmågan mer generellt. Generellt har universitetslärare uppfattningen att den språkliga förmågan försämrats i olika avseenden och att allt fler studenter har svårt att uttrycka sig klart, och till viss del har nog sådana uppfattningar fog för sig. Det hänger antagligen samman med det faktum att så många fler studenter idag går vidare till universitetsstudier än för en generation eller mer sedan. Det har varit en uttalad ambition från statsmakternas sida att ungefär hälften av alla som går ut gymnasiet ska gå vidare till universitetsstudier, och vi är på god väg att uppnå det målet. Numera betecknas också yrkesinriktade postgymnasiala utbildningar som universitetsstudier. Förr skilde man t.ex. på lärarseminarier och universitet, idag räknas sådana yrkesutbildningar som universitetsstudier. Förmågan att skriva tydliga och till och med njutbara texter har antagligen varierat mycket bland studenter i alla tider, men man uppmärksammade inte dem som hade problem lika mycket tidigare, eftersom de procentuellt sett var färre då. Idag går % av alla gymnasister, även många av dem som följt yrkesorienterade program, vidare till universitetsstudier. Dessutom har allt fler av studenterna ett annat förstaspråk än svenska, och många av dessa har inte lärt sig behärska de skriftspråkliga normerna i svenskan. I och med att universitetslärarna fått allt större och mer heterogent sammansatta kullar att undervisa, har problemet blivit mer kännbart. Det går inte att ignorera

12 12 de många studenter som lämnar in helt oacceptabla texter längre. Det krävs särskilda åtgärder för att hjälpa dem upp till en acceptabel skrivförmåga. 1.1 Vilka svårigheter har studenterna när de skriver? Syftet med denna bok är dels att presentera olika språkliga fenomen som är aktuella i sakprosatexter och visa hur de tar sig uttryck i studenters skrivande, dels att diskutera alternativa uttryckssätt och strategier när man skriver sakprosatexter, dvs. icke skönlitterära texter, och dels slutligen att visa hur språkvårdare har förhållit sig till dessa språkliga fenomen. Mina erfarenheter som lärare i svenska språket under mer än tjugo år bildar underlag för de exempel på språkliga problem jag ger. Under årens lopp har jag träffat många studenter med olika inriktningar på sina studier och med olika ambitioner vad gäller svenska språket. En del studenter är mycket duktiga på att skriva texter redan när de påbörjar sina studier, många är kapabla att uttrycka sig relativt korrekt i skrift, även om de är osäkra på hur man skriver sådana texter som förväntas av dem i akademiska sammanhang. Men det finns också många, allt fler enligt min uppfattning, som har stora svårigheter att skriva klara och väl strukturerade texter. Man kan ha problem av vitt skilda slag när man ska skriva texter: svårt att komma på rätt ord i sammanhanget, att variera språket, att hålla en jämn och bra stilistisk nivå i språket, att strukturera texter så att det är en röd tråd i texten. Parallellt med dessa språkliga svårigheter finns förstås också psykologiska hinder av olika slag, som nog ansätter de flesta av oss när vi skriver något som sedan ska bli bedömt av andra: rädslan att misslyckas, att bli ertappad med att göra språkliga grodor, att bli underkänd (att inte få godkänt på tentan eller uppsatsen) eller att över huvud taget få kritiska omdömen om innehåll och språk. Om man blir underkänd kan det ibland vara svårt att veta vad som konkret behöver göras för att språket ska bli acceptabelt. Och det kan vara svårt att skilja på bristfälligt innehåll och dåligt språk. Använder man t.ex. fel uttryck på många ställen kan det inverka menligt på läsbarheten. En osammanhängande text är både språkligt och innehållsligt bristfällig. Även om man blir godkänd på tentan eller uppsatsen, behöver det inte innebära att texten man skrivit verkligen är bra. Gränsen för godkänt kan ligga ganska lågt. I poäng räknat kan det räcka med hälften rätt det är alltså inte så mycket. Många studenter är väl medvetna om att det finns brister i deras språk och förmåga att hantera ett ämne så att det blir läsvärt för andra. Förr eller senare

13 får de höra sanningen av mindre välvilligt inställda bedömare eller snarare personer som verkligen gör sig besväret att påtala och förklara vilka brister som faktiskt finns. En del vill dock helst blunda för sina svårigheter, och hoppas bara på att deras bristfälliga språk inte ska lägga hinder i vägen för dem att åtminstone bli godkända. Om bara innehållet är bra så spelar det väl ingen roll om det finns en och annan språklig felaktighet? Gör det egentligen något om det finns en del konstigheter i formuleringarna och om meningsbygg naden är bristfällig? Jag har inte läst en enda text under årens lopp som varit riktigt läsvärd och intressant trots att den haft många språkliga brister. Då menar jag inte bara de ytliga språkfelen såsom stavfel, böjningsfel och felaktigt ordval utan även mer övergripande språkliga faktorer, såsom strukturen i meningar och i hela texter. Det krävs mycket tålamod och välvilja för att överse även med många ytliga fel. Om jag inte vore absolut tvungen att ta mig igenom dessa texter skulle jag helst lägga dem ifrån mig för gott! Det finns inga enkla knep för att bli en bra skribent. Det krävs bara mycket övning och en viss medvetenhet om språket i olika avseenden för att bli bra, åtminstone bättre än man var från början. Dessutom måste man givetvis hela tiden fördjupa sina kunskaper i de ämnen man skriver om, för att ha något vettigt att skriva och förhålla sig till. Den kognitiva (intellektuella, kunskapsmässiga) utvecklingen går hand i hand med den språkliga. Det finns olika meningar om hur formellt korrekta studenters hemskrivningar ska vara. En del lärare menar att kraven på formell korrekthet verkar hämmande på den skapande förmågan, andra menar att det trots allt är detta som studenterna behöver särskilt träna sig på under sin utbildning, annars lär de sig aldrig att skriva uppsatser på ett acceptabelt sätt. Det bästa är enligt min uppfattning ändå att studenterna får träna upp sin skrivförmåga i flera olika typer av texter av olika formell karaktär och med olika stränga krav vad gäller korrektheten i olika avseenden. De formalia som gäller för dispositionen i akademiska artiklar är knappast nödvändiga att använda vid samtliga typer av skriftliga redovisningar. Däremot bör kraven skärpas på den språkliga framställningen mer allmänt: att skrivregler tillämpas korrekt, att innehållet är klart och överskådligt, och att den pratiga och vardagliga stilen ändras till en mer koncis skriftspråklig stil. Studenterna själva är i regel måna om att skriva korrekt, även om de av naturliga skäl är osäkra på vad detta innebär i praktiken. De efterfrågar ofta mer konkreta anvisningar och en mer utförlig respons på det de skriver. 13

14 14 En pedagogisk utmaning för universitetslärare är att veta hur de bäst ska hjälpa studenterna att förbättra sitt språk under studiernas gång. Det är knappast möjligt att åtgärda alla fel i en text som i sin helhet är bristfällig. Det kräver alltför mycket tid av de rättande lärarna, som i regel har mycket begränsade resurser för detta arbete, och det kan också vara alltför krävande för studenten ifråga att ändra allt som är bristfälligt i en viss text. Det bör rimligen finnas en progression i sättet att ge kommentarer, så att studenterna inte blir överhopade med kritiska kommentarer och tappar självförtroendet i början av studierna. Men det är viktigt att det verkligen blir en utveckling av skrivförmågan, så att t.ex. C- och D-uppsatser som skrivs i slutet av utbild ningen visar prov på en acceptabelt god språkbehärskning. Vad som är acceptabelt språk är dock omöjligt att konkret definiera, det är givetvis en bedömningssak för den enskilda läraren, och hon eller han kan vara mer eller mindre överseende med diverse språkliga brister. De språkliga drag som behandlas i den här boken är exempel på sådana som är ständigt aktuella för en examinerande lärare och handledare. 1.2 Material: Blivande lärares hemskrivningsuppgifter Den studerandekategori vars texter jag har analyserat är främst blivande lärare med olika inriktningar mot tidigare eller senare år i grundskola och gymnasium och med olika ämnesspecialiseringar. De allra flesta exemplen på olika språkliga fenomen är hämtade från 100 förstaterminsstudenters texter omkring 2000, som lämnats in som hemskrivningsuppgifter efter genom gången kurs i kommunikation och språk. Dessa studenters språk har analyserats mer i detalj och redovisas i en bilaga i form av tabeller och kommentarer till tabellerna. Av de hundra studenternas hemskrivningar har jag valt ut var femte students texter till ett s.k. intensivsampel för att närmare studera meningsbyggnaden och meningslängden i dessa. Det innebär att i en del tabeller i bilagan redo visas språkliga fenomen som gäller hela materialet (100 studenter och 200 texter), medan de syntaktiska tendenserna har kvantifierats för enbart de studenter som ingår i intensivsamplet (20 studenter och 40 texter). Givetvis uppmärksammas framför allt avvikelserna från vad som kan betraktas som en norm, ett ideal. Men dessa avvikelser representerar också generella problem som skribenter har när de skriver. En del av dessa avvikelser kan med tiden bli så vanliga i skriftspråket att de inte längre uppfattas som fel ens av goda stilister, utan som normalt och korrekt språk.

15 Utöver detta material har jag under alla mina yrkesverksamma år samlat exempel på tendenser i studenternas språk på olika nivåer i utbildningen och med olika yrkesinriktningar, varför en del av exemplen kommer från senare års studenttexter. Tendensen att använda fler talspråkliga, vardagliga ord har accentuerats under de senaste tio åren, och det finns fler exempel på felaktig användning av de och dem i dagens studenttexter än de som redovisas i den undersökning jag gjorde på de hundra studenttexterna för tio år sedan. Det har givetvis betydelse var i utbildningen en student befinner sig, om man ska bedöma skrivfärdigheten för individen. Det hade varit intressant att följa utvecklingen för några studenter under utbildningens gång, men detta har tyvärr inte varit möjligt att göra. De uppgifter som studenterna haft och som en stor del av exemplen hämtats från, utgör alltså några av de första texterna som studenterna skriver, och kan därför inte sägas vara helt överensstämmande med hur språkförmågan är i slutet av utbildningen. Men det är inga extrema fall som här redovisas, varken extraordinärt svaga eller briljanta texter. Eftersom de ämnen studenterna skriver om är av mer allmänt slag, inte snävt inriktade på en särskild yrkesbana, är innehållet i dem lättillgängligt för alla kategorier läsare. Under utbildningens gång ställs studenterna inför olika typer av skrivuppgifter. I de flesta kurser ingår en eller flera skriftliga uppgifter av olika slag. En del av dessa är av mer informell karaktär, t.ex. presentation av en under visningsform eller rapporter från praktikperioder. I sådana fall kan studenterna i stort använda det språk som de använder i mer ledigt skriftspråk, och de behöver inte lägga ner så mycket möda på hur man till exempel refererar till källor. Vid andra uppgifter ställs högre krav på det formella, och att studenten följer vissa mallar för hur texten ifråga ska utformas. Särskilt gäller detta förstås examensuppsatser på olika nivåer. Många studenter upplever klivet upp till examensarbete eller uppsats som stort och besvärligt. Det finns en hel del frågor omkring den formella utformningen av en uppsats, som det inte finns några enkla svar på. Lärare från olika discipliner har olika inställningar till vilket alternativ som är bäst, och handböckerna och handledarna ger inte (entydiga) svar på alla frågor de har, vilket leder till att studenterna blir osäkra på hur det ska vara. Ämnena Kommunikation och språk och Barn- och ungdomslitteratur ingick tidigare i den första terminens lärarutbildning (oavsett inriktning eller specialisering). Ämnet kommunikation är så pass allmänt, att säkert alla studenter någon gång åtminstone tangerar det i sina egna studier. Varje student har 15

16 16 lämnat in skriftliga essäformade svar på två olika frågor: en om kommunikation och en om barnlitteratur. De två olika uppgifterna visade sig vara tacksamma att jämföra i stilistiskt avseende. Det framkom att studenterna i viss utsträckning varierar den stilistiska nivån efter ämnet. Sammantaget är det alltså 200 olika texter som ligger till grund för mina kvantitativa beräkningar som redovisas i bilagan. De studenter som jag mött den första terminen på lärarutbildningen är snäppet över gymnasienivå, och deras texter kan i mångt och mycket jämföras med de gymnasister vars uppsatser Hultman/Westman har undersökt. Det finns dock åldersmässiga skillnader och studenterna kan representera mycket olika bakgrunder, långtifrån alla kommer direkt från avslutad gymnasieutbildning. En del har varit verksamma i yrkeslivet, en del har studerat på andra utbildningar eller kompletterat sina betyg på komvux. Medelåldern är ungefär 25 år vid studiernas början. Som bl.a. Blåsjö (2004) och Blückert (2010) visat, är det i universitetsutbildningar fråga om att lära sig förvärva en viss typ av språkbruk, termer, och ett visst förhållningssätt till källor av olika slag, som gäller inom disciplinen ifråga. Hur man förhåller sig till kursinnehållet kan variera en hel del mellan olika institutioner. Inom den del av utbildningen som det här är fråga om är det dock ingen särskild disciplin som äger diskursen. Studenterna inom lärarutbildningen möter den första terminen lärare från flera olika ämnesdiscipliner, framför allt pedagogik, men även litteraturvetare, språkvetare, sociologer och historiker. Ett förhållningssätt som alla ställer sig bakom är att studenterna ska lära sig att värdera källor kritiskt, kunna problematisera påståenden och resonera omkring problemställningar av olika slag. Studenterna får parallellt med den teoretiska undervisningen också undervisning i hur de förväntas skriva formellt korrekta texter och hantera källhänvisningar. Detta är dock något som flertalet behärskar först mot slutet av utbildningen. 1.3 Forskning i ämnet De undersökningar som är särskilt relevanta för mig är sådana som berör i första hand språkliga kategorier i studenttexter. Det finns några undersökningar som gett kvantitativa data om vissa språkliga drag, och det är dessa som jag kommer att hänvisa till och jämföra med i viss utsträckning. Två kvantitativt inriktade undersökningar av språket i gymnasisters uppsatser,

17 är Hultman/Westmans Gymnasistsvenska från 1977 och Ebba Lindbergs Studentsvenska från I Lindbergs material redovisas meningslängd och struktur i uppsatser skrivna av studenter mellan åren 1870/71 och En del konstruktioner i studenternas uppsatser, såsom satsflätor och huvudsatsordföljd i att-satser, beskrivs utförligt och diskuteras i förhållande till den tidens auktoriteter och grammatikor. Det framgår att lärarna på den tiden var strängare i sin syn på avvikelser från den tidens normer än språkvårdande auktoriteter som Wellander var. Entydiga tendenser i studentuppsatserna är de allt kortare meningarna, och att meningarna blir mindre komplexa. Detta stämmer också överens med den generella tendensen i tidningsprosa under samma tid (Lindberg refererar här till Grahns studie av tidningsprosa, 1965). Hultman/Westmans material utgörs av 151 uppsatser från de centrala proven 1970, där hela materialet analyserats och redovisas noggrant i tabeller vad gäller ordklasser, syntax, interpunktion och språkfel. Författarna konstaterar på slutet att det finns stora brister i gymnasistuppsatserna, framför allt i behandlingen av källorna, det kritiska tänkandet och argumentationen. Källorna blir felciterade, slarvigt eller missvisande refererade. Språket innehåller också många brister på flera olika nivåer. Hultman/Westman menar att gymnasisterna inte lever upp till de krav man borde kunna ställa på dem vid skolgångens slut. Det material som samlas ihop i samband med de centrala proven eller nationella proven, som de kallats de senaste decennierna, har varit föremål för omfattande forskning. En mängd rapporter och avhandlingar från bland annat forskningsavdelningen Svenska i utveckling vid Uppsala universitet har producerats. Garme (1988) har t.ex. undersökt hur högstadieelever planerar sitt uppsatsskrivande, Östlund-Stjärnegårdh (2002) vad som skiljer godkända uppsatser från icke godkända i de nationella proven i svenska, och Nyström (2001) textbindningen i gymnasietexterna. En undersökning av texter skrivna av studenter på universitetsnivå är Björk/ Wikborgs (1989) Sammanhang i text. Den redovisar vilken typ av brister man kan finna vad gäller koherensen (sammanhanget i en hel text) och kohesionen (yttextuella sambandsmarkörer) i texter skrivna av studenter vid Stockholms universitet. Under de senare åren kan man se en stark tendens i forskningen att belysa vad individen bakom texten tänker omkring sin situation som student och skribent (t.ex. Ask 2007), eller att belysa själva miljöerna där studenterna skriver och den typ av diskurs som råder där (Blåsjö 2004). Särskilda 17

18 18 studerandekategoriers problem att skriva facktexter av olika slag, t.ex. juridikstuderandes (Blückert 2010), har också belysts. Utöver undersökningar av elev- och studenttexter är givetvis forskning i sakprosa av stort intresse för att ge en bild av hur dessa ännu icke fullt utvecklade skribenter behärskar skriftspråkets finesser jämfört med den sakprosa som skrivs av professionella skribenter. Margareta Westmans avhandling Bruksprosa (1974) innehåller många kvantitativa data om bl.a. meningslängd och ordförråd i undersökta texter, vars genrer benämns bruksprosa, vilket i praktiken är synonymt med sakprosa. I Hultman/Westmans undersökning gör man jämförelser mellan gymnasisttexterna och de bruksprosatexter som Westman undersökt. Dessa jämförelser visar alltså i vilken utsträckning gymnasisterna uppvisar samma egenskaper som bruksprosan i vissa avseenden. Strand (1984) har undersökt reportagespråket i morgon-, kvälls- och veckotidningar från slutet av 70-talet med avseende på bland annat meningslängd och ordförråd. Det framgår där att morgontidningarna har de längsta meningarna och veckotidningarna de kortaste. I en tidigare undersökning av Strand har meningslängden i olika tidningsgenrer jämförts med varandra, och denna visar att kåserier har kortast meningar, reportage och sportartiklar har ungefär lika långa meningar och intar ett mellanläge, medan kulturartiklar och ledare har längst meningar (1977:52 refererat i 1984:28). Precis som Hultman/Westman jämför språket i gymnasistuppsatserna med bruksprosa och Lindberg jämför tendenserna i sitt material med dem i samtida sakprosa, är det rimligt att jämföra dagens studenters språk med den sakprosa som dagens tidningsspråk utgör. Det är den typ av texter som blir mest läst av språkbrukare i gemen, och som rimligen också fungerar som inspiration för vuxna. Tendenser i tidningsprosan smittar antagligen av sig i alla tidningsläsares skriftspråk. Det är min utgångspunkt att tidningsprosan snabbt fångar upp nya tendenser samtidigt som det finns en strävan bland dess skribenter att skriva korrekt och enligt de normer som finns beskrivna. 1.4 Normbildande verk och språkvården Ett viktigt begrepp för språkvård och resonemang omkring korrektheten i språket är begreppet normer. Men det är inte självklart vad dessa normer innebär i praktiken, eller att hitta några entydiga svar på frågor som gäller korrekthet vad gäller framför allt meningsbyggnaden. De rekommendationer som ges från språkvårdarhåll är att betrakta som förslag på vad som passar i olika

19 genrer eller på olika stilnivåer, inte några absoluta och heltäckande regler för hur det ska vara. Alla språkvårdare som publicerat sig i stilistiska böcker framhåller att språkbruket ändrar sig med tiden, och att uppfattningarna om vad som är korrekt språk därmed också förändras. Insikten att språket förändras över tid bör inte leda till en uppgiven inställning till alla tendenser i språket, till tron att i stort sett alla språkliga formuleringar är lika bra. I så fall skulle språkvård vara ett helt meningslöst och föråldrat begrepp. Vi bör vara uppmärksamma på språket i olika sammanhang, men inte fördömande gentemot allt som inte överensstämmer med ett formellt språk. Det riktmärke som modern språkvård (med modern avses här åtminstone de senaste femtio åren) haft och har, är att språket ska vara så klart som möjligt. Språket ska fungera som kommunikationsmedel i olika sammanhang. När jag här redovisar olika avvikelser från normen avser jag i första hand sådana rekommendationer som finns angivna i de olika grammatikor eller språkvårdande handböcker som jag refererar till. Men ibland har jag också utgått från min egen språkkänsla, som inte alltid sammanfaller med de råd som ges av andra språkvårdare. Dessutom är en del av de språkfall som tas upp här inte kommenterade i ordböcker eller grammatiker. Det finns givetvis gråzoner mellan vad som kan bedömas som fel/olämpligt och rätt/lämpligt i språket. Vår språkkänsla vacklar många gånger. Teleman (2007) som utförligt beskrivit den svenska språkvården genom flera århundraden, visar i sin bok Tradis och funkis hur olika riktningar inom språkvården konkurrerat med varandra, framför allt ambitionen att bevara det hävdvunna bruket så mycket som möjligt å ena sidan och ambitionen att göra skriftspråket lätthanterligt och mer talspråkslikt i olika avseenden å den andra. De verk som jag genom hela boken kommer att hänvisa till är sådana som är av särskild relevans för de frågor och aspekter av språket som jag tar upp. Det är framför allt följande: Nationalencyklopedins ordbok, förkortat NEO, Svenska Akademiens grammatik, förkortat SAG, Svenska Akademiens ordlista, förkortat SAOL (13 uppl. 2006), Språkriktighetsboken (2005) samt Svenska skrivregler (2008). Utöver dessa är Svenskt språkbruk (2004) en bra handbok när man vill veta hur man använder verb, substantiv och adjektiv tillsammans med andra ord i fraser, och vilken typ av konstruktioner som orden används i. Boken är utgiven av Språkrådet och representerar således den expertis som också ligger bakom Språkriktighetsboken. 19

20 20 Svenska Akademiens grammatik är en guldgruva för alla som forskar i svenska språkets struktur, men det är ingen grammatik för lekmän. Den inne håller en delvis svår terminologi och ger en mer ingående beskrivning av de språkliga konstruktionerna än vad gemene man behöver för sin egen språkliga produktion. För dem som bara har grundläggande kunskaper passar den mer kortfattade grammatiken Svenska Akademiens språklära, här förkortat Språkläran (Hultman, 2003), bättre som ett slags uppslagsbok. Den är dessutom normativ, dvs. den ger rekommendationer om vilka språkliga alternativ som bör undvikas och vad som är stilistiskt märkt som vardagligt språk. Språkriktighetsböcker av äldre årgångar som jag ofta refererar till är Wellanders Riktig svenska 3:e omarbetade upplagan 1973 och Åkermalms Modern svenska 3:e uppl Dessa normativa handböcker har fått en modern uppföljare i Språkriktighetsboken som utkom Wellanders och Åkermalms stilråd är synnerligen välgrundade och fortfarande aktuella i stort. Dessutom behandlas en del språkliga detaljer i dessa böcker som inte kommenteras i Språkriktighetsboken. Bertil Molde var under åren chef för Svenska språknämnden och hördes ofta uttala sig i språkvårdssammanhang under sina verksamma år. En del av hans synpunkter på diverse språkfrågor finns samlade i Svenska idag (1992) och Mer svenska idag (1997). Några av de språkliga fenomen som gäller studenttexterna i mitt material finns också kommenterade av Molde, men en hel del av det som behandlas i dessa volymer gäller användningen av ord och uttryck, som inte är aktuella i studenttexterna. Mer aktuella språkfrågor de senaste decennierna får man sakliga och samtidigt personliga synpunkter på i böcker skrivna av Catharina Grünbaum (1996 och 2000) och Lars-Gunnar Andersson (2000 och 2007). Som språkvårdare under många år vid Dagens Nyheter är Grünbaum väl förtrogen med språkbruket i tid ningsspråket, varifrån många av hennes exempel är hämtade. Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, har under många år varit verksam som språkexpert i programmet Språket i Sveriges radio. I böckerna Språket (2000) och Vi säger så (2007) presenteras en del av de frågor som han tagit upp i dessa program. De olika språkriktighetsböckerna kompletterar varandra. De belyser delvis samma problem i språket, samtidigt som de visar vilka språkfrågor som varit särskilt aktuella under de år språkvårdarna varit verksamma. De är i olika utsträckning inriktade på talspråkliga företeelser, framför allt Andersson tar upp många uttryck som främst hör hemma i talspråket, t.ex. återkommande

21 21 klichémässiga fraser som om jag ska vara ärlig, så att säga och skitbra, jättebra. 1.5 Dispositionen i boken I kapitel 2 redogör jag framför allt för vad som utmärker de stilistiska ytterligheterna talspråk och krångelsvenska. Dessa två stillägen ligger till grund för jämförelser mellan studenternas språkbruk och det stilläge man brukar finna i normal sakprosa (dvs. ett stilläge som är ett mellanläge emellan ytterligheterna). Kapitel 3 visar hur studenterna i de hemskrivningsuppgifter de fått klarar uppgiften att referera neutralt och ge korrekta hänvisningar till andra källor. I kapitel 4 beskrivs de övergripande aspekterna av texter: Hur texten disponeras och hur temat i texterna markeras med ord som markerar samband. I kapitel 5 och 6 redovisas meningsstrukturen och meningslängden i texterna. I de följande två kapitlen ges exempel på hur de vardagliga respektive krångelsvenska tendenserna tar sig uttryck i studenttexterna. I kapitel 9 11 tar jag upp en del språkliga fenomen som är aktuella oavsett vilka tendenser som finns i stilistiskt avseende. I det sista kapitlet summerar jag de viktigaste tendenserna i materialet och jämför med tendenser generellt i nutida tidningsprosa. Kapitlen i boken är disponerade så att de börjar med en allmän genomgång av det språkliga fenomen det gäller, med ett kortfattat referat av vad olika språkvårdare har skrivit eller med hänvisningar till de självklara handböckerna vad gäller grammatik och ordförråd. Sedan följer exempel på hur studenterna skriver. Jag har tagit med både exempel på bra eller åtminstone acceptabelt språkbruk i språkproven och på mindre bra eller direkt felaktigt språkbruk. Jag vill därmed lyfta fram den många gånger glidande skalan från dåligt till bra språkbruk. Det är inte självklart hur man förhåller sig till de olika språkfrågor som jag tar upp. Alla gör inte samma bedömningar av de språkliga exempel som ges som jag. Jag har bemödat mig om att uttrycka mig så enkelt som möjligt och konkretisera resonemangen med exempel. Det är dock svårt att beskriva syntaktiska strukturer utan att använda en hel del grammatiska termer. Den syntaktiska strukturen i satsflätor är till exempel svår att beskriva på ett enkelt sätt, men är mycket intressant att studera. Det är angeläget att sakligt argumentera för det ena eller andra alternativet, men det är inte lätt att i detalj förklara skillnaderna i meningsbyggnaden.

22 207

23 Vad utmärker studenters skriftspråk och på vilket sätt avspeglar detta nya tendenser i språket allmänt? Den här undersökningen av studenters hemskrivningar och uppsatser visar på flera olika tendenser: både tendenser till vardaglighet och till krångelsvenska i ordförrådet och meningsbyggnaden. De språkliga normer som gäller och har gällt för språket i olika avseenden beskrivs utförligt. Boken innehåller många exempel på språkliga problem och kommentarer till dessa. Författaren har varit aktiv som universitets lektor i svenska språket och språkvårdare under mer än tjugo år och forskar i nya tendenser i tidningsspråket. ISBN