Behandling utan hinder

Transkript

1 Behandling utan hinder - utvärdering av projektet HVB på service Lisbeth Eriksson FoU-rapport 46:2008 FoU Centrum för Vård, Omsorg och Socialt arbete Kommunerna i Linköping, Kinda, Mjölby, Motala, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet

2 FoU-rapport 46:2008 Behandling utan hinder - utvärdering av projektet HVB på service Lisbeth Eriksson LINKÖPINGS UNIVERSITET Institutionen för beteendevetenskap och lärande FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete Kommunerna i Linköping, Mjölby, Motala, Kinda, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet

3 ISSN författarna & FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete, Linköpings kommun Unitryck, Linköping, 2008

4 Förord Denna FOU-rapport har tillkommit som följd av en utvärdering som jag fått till uppgift att utföra för Linköpings kommuns räkning. Utvärderingen rörde ett projekt kallat HVB på service. Största delen av rapporten skrevs i september 2007 och presenterades på hösten för omsorgsnämnden och socialnämnden. Omsorgsnämnden fattade senare beslut om att verksamheten skulle permanentas. Under våren 2008 har rapporten kompletterats för att få en form som bättre passar en FOU-rapport. Jag vill tacka de personer som hjälpt till så att denna utvärdering kunnat genomföras. Det handlar dels om de personer som låtit sig intervjuas men också de socialsekreterare som faktiskt genomfört en del av intervjuerna. Jag vill också framföra mitt tack till Lise-Lott Ardell som låtit mig ta del av material som hon insamlat i samband med en magisteruppsats. Till sist vill jag framföra en förhoppning att denna FOU-rapport kan hjälpa till att sprida kunskap kring några av de villkor som finns för det sociala arbetet. Linköping Lisbeth Eriksson Linköpings universitet

5

6 Innehållsförteckning BAKGRUND... 1 UTVÄRDERINGEN... 5 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 5 VAL AV UTVÄRDERINGSMODELL... 7 HVB PÅ SERVICE... 9 DEN ORGANISATORISKA KONTEXTEN... 9 PROJEKTET... 9 PROJEKTET I SIFFROR ELLER DET SVÅRA MED STATISTIK OLIKA RÖSTER OM PROJEKTET VAD TYCKER BRUKARNA? VÅRDGIVARES SYNPUNKTER PÅ PROJEKTET Betydelse för klienterna Betydelse för HVB:na VAD TYCKER SOCIALSEKRETERARNA PÅ BEDÖMARTEAMET? SAMARBETSPARTNERS Vad tycker socialkontoret? Kolleger på Beroendekliniken Andra samarbetspartners UTVÄRDERINGENS SLUTSATSER PROJEKTET SOM KOMPETENSHÖJARE OCH FÖRÄNDRINGSAGENT EFFEKTIVITETSANSATSEN Målperspektiv - måleffektivitet Processperspektivet - den inre effektiviteten Aktörsperspektivet - den yttre effektiviteten Nyttoperspektivet - värdeeffektivitet INLÄRNINGSANSATSEN SITUATIONSANSATSEN FRAMTIDSANSATSEN SAMMANFATTNING HUR KAN PROJEKTET FÖRSTÅS I EN SAMHÄLLELIG KONTEXT REFERENSER... 51

7

8 Bakgrund I Linköpings kommuns utveckling av verksamheten inom stöd, rådgivning och behandling finns en bärande idé om att i allt större utsträckning erbjuda insatser som service istället för bistånd, den s.k. servicetanken. Bakom denna ligger utvecklingen i samhället där viktiga honnörsord senaste 15 åren varit medbestämmande och egenstyrning. I Linköping har tankarna varit att kommuninvånarna på ett enkelt och effektivt sätt skall få tillgång till de tjänster kommunen erbjuder. Redan 1993 startade man den verksamheten inom äldreomsorgen. Orsakerna var ekonomiska och vad man ville uppnå var en förenklad och billigare administration, mindre byråkrati helt enkelt. Det första förändringsarbetet hade således ett pragmatiskt syfte och först senare fördes mer ideologiska ståndpunkter fram. 1 Man kan således beskriva det så att politikerna anpassar sin ideologi efter rådande praktiska och ekonomiska omständigheter. Detta, d.v.s. att retoriken anpassas efter verkligheten, är ett sedan tidigare känt fenomen. 2 Det intressanta är att i Linköping har det varit en total politisk enighet om det som kom att kallas Linköpingsmodellen. Runt millenniumskiftet ändras sättet att tala om service istället för bistånd. Politikerna uttrycker det nu som att man vill myndighetsförklara kommuninnevånarna. Vi myndigförklarar Linköpingsborna genom att på olika sätt erbjuda service istället för myndighetsutövning.den enskilde får möjlighet att på ett enkelt sätt få hjälp med det man behöver efter samråd med personalen inom t ex hemtjänst, rådgivning och stöd och rehabilitering. 3 Samtidigt som man myndigförklarar medborgarna vill man släppa det gamla kvarvarande fattigvårdstänkandet. Utvecklingen inom äldreomsorgen har kontinuerligt följts och utvärderats. Det som gjorts inom hemtjänsten, visar att i det nya systemet, upplever brukarna att de har möjlighet att möta kommunens personal på en mer jämlik nivå. Idag 2007 talar man inte i lika hög grad om myndighetsförklaring utan snarare i termer av egenstyrning. I socialtjänstlagen regleras medborgarens förhållande till samhällets socialtjänst 4. Enligt lagen ska verksamheten bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. I lagens fjärde kapitel regleras rätten till bistånd. 1 Henriksson & Önstorp, Nygård, Folkrörelsealliansen program för regeringssamverkan SFS 2007:1429 1

9 Socialtjänstlagen gäller alla kommuner. Sedan har kommunerna valt att organisera sin verksamhet på olika sätt. I Linköpings kommun inom individ- och familjeomsorg, där detta projekt har sin hemvist, har övergången av delar av verksamheten från bistånd till service varit en lång process som redan 1985 gav avtryck i verksamheten då socialbidragshanteringen separerades från övrigt arbete särskiljdes hela myndighetsutövandet och alla förebyggande insatser och ett flertal stöd- och behandlingsinsatser i öppenvården erbjöds som service var det mellan 75 och 80 % som gavs som service. Inom missbruksvården, som detta projekt rör mer specifikt, finns det också sedan tidigare en möjlighet för brukare att få i stort sett all öppenvård utan biståndsbeslut och även viss vård på behandlingshem. Det har då gällt det kommunala behandlingshemmet Sensus och halvvägshusen Solvändan och Oasen (som drivs av Stadsmissionen). Som ett led i denna utveckling mot ett mer serviceinriktat förhållningssätt beslutade omsorgsnämnden i februari 2004 att ge kommunledningskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna för att ytterligare behandlingshem med ramavtal med kommunen skulle kunna erbjuda behandling som service. I oktober 2005 fattade omsorgsnämnden beslut efter kommunledningskontorets förslag och i mars 2006 startade det nya sättet att arbeta. Utvecklingsarbetet är ett samarbete mellan kommunen och landstinget och de verksamheter som berörs i första hand är socialkontoret, produktion omsorg och Beroendekliniken. Projektet ses som ett led i ett förstärkande av den s.k. vårdkedjan. Beroendekliniken ges en samordnande roll på ett tydligare sätt än tidigare, kompetensen centreras och förutsättningar ges för utvecklande av ett kunskapscentrum inom beroendevården. Projektet innebär att medborgare kan erbjudas vissa insatser utan att detta föregås av en utredning och ett biståndsbeslut från myndigheten. Projektet är en tvåårig försöksverksamhet och således en verksamhet som skall utvärderas. En förhoppning är att projektet ska integreras i ordinarie verksamhet. Som övergripande mål för projektet anges Att stärka kompetens och kunskapsutveckling inom beroendeområdet, ökat inflytande och ökad valfrihet för den enskilde genom att fler insatser erbjudes genom service och att bidra till att den enskilde själv väljer att söka behandling i ett tidigare skede av sin beroendeproblematik. 6 Det nu studerade projektet kan ses som ett led i förverkligandet av kommunens drog- och alkoholpolitiska program där det bl.a. står att kommunen ska erbjuda institutionsplatser på ett enkelt sätt. 5 Henriksson & Önstorp, Skrivelse till Omsorgsnämnden

10 Den utveckling som skett i Linköping kan delvis ses som en följd av att det i Sverige under lång tid har förts en diskussion kring vilket som är att föredra; service eller bistånd. De som förespråkar service menar att ett sådant arbetssätt leder till en tillgänglig organisation som är till för att tillgodose brukarnas behov. 7 Det är ett steg i att få bort den förmyndarmentalitet, man menar, kan uppstå vid biståndsprövning. Motståndarna däremot hävdar den bättre rättsäkerheten en biståndsprövning oftast innebär. Socialstyrelsen har under 2006 kartlagt öppna insatser inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård och där bl.a. undersökt om dessa ges som service eller bistånd. Någon motsvarande kartläggning vad gäller missbruksvård har inte gjorts, varför denna utvärdering kan ge ny värdefull kunskap inom området. 7 Socialstyrelsen,

11 4

12 Utvärderingen I samband med beslut om igångsättande av projektet fattades också beslut om att det, jämsides med den normala verksamhetsuppföljningen, skulle utföras en uppföljning och utvärdering. Denna rapport är resultatet av den utvärderingen. De frågeställningar som av politikerna ansågs som intressanta att utvärdera var - har förändringen underlättat för brukaren/klienten att söka vård? - har vårdkedjan stärkts och i så fall på vilket sätt? - kan vi se några ekonomiska effekter av förändringen? 8 Tillvägagångssätt Utifrån dessa frågeställningar och efter diskussioner med berörda tjänstemän arbetades en utvärderingsplan fram. Denna plan har i vissa stycken reviderats under processens gång. Under våren 2007 konstaterades att fem problemområden eller teman synliggjorts som sågs som intressanta att belysa på ett eller annat sätt. Dessa områden var 1. Brukaren. Ett av syftena med projektet var att öka brukarnas egenstyrning. Deras upplevelser är därför speciellt viktiga att studera. Det handlar exempelvis om företeelser som inflytande, påverkan, tillgänglighet, egenmakt, medbestämmande och ansvar. Detta är begrepp som ofta används i sammanhanget och som anses belysa brukarnas grad av egenstyrning. 2. Personal. De personer som arbetar med att realisera projektets syften är naturligtvis också viktiga informanter i en utvärderingsprocess. Hur upplever personalen (bedömarteamet) sin situation, finns det behov av kompetensutveckling, vad är svårt, vad är positivt etc. 3. Organisation. I samband med implementeringen av ett projekt är det intressant att studera rådande organisationsstruktur. Denna antas på olika sätt ha betydelse för hur implementeringsprocessen utfaller. Med implementering förstås i detta sammanhang genomförande av beslut. 9 När det gäller organisationen finns det även andra företeelser som är intressanta att belysa, nämligen 8 Skrivelse till omsorgsnämnden Förstärkt vårdkedja inom missbruksvården genom att underlätta för den enskilde att erhålla vård på behandlingshem - ett led i ett strategiskt utvecklingsarbete samt ansökan till länsstyrelsen , sid Sannerstedt,

13 -samarbete: externt (frivården, socialkontoret, HVB etc.) internt (landstingets personal, övriga kommunanställda på Beroendekliniken) intra (inom den egna gruppen; bedömarteamet) -strategi: vilka strategier utvecklas i mötet mellan olika organisationskulturer, hur kan mötet och samarbetet gestalta sig - arbetssätt: vilka nya metoder och arbetssätt utvecklas 4. Ekonomi. Vilka ekonomiska konsekvenser får projektet? Det ekonomiska utfallet kan vara intressant ur olika aspekter och naturligtvis ha betydelse för kommande politiska beslut. Dessa aspekter tas dock inte upp i denna utvärdering. 5. Policy. Vad är det för värderingar som ligger bakom projektet? Hur har politikerna resonerat och hur tar sig dessa tankar uttryck i olika dokument? Inte heller detta tas upp i någon större utsträckning i utvärderingen. Det berörs dock kort i exempelvis bakgrunden. Då de ekonomiska ramarna för utvärderingen är snäva och då det visat sig att det finns framförallt tidsmässiga problem för personalen att arbeta med exempelvis självvärderingar måste en prioritering göras. Denna utvärderings klara fokus är på brukarna och de anställda på bedömarteamet. Det är en nära studie av dem som på ett konkret och påtagligt sätt är involverade i projektet. Med detta inte sagt att inte andra aktörer är viktiga, men p.g.a. bristande resurser av olika slag väljs detta inre perspektiv och andra aktörer väljs bort. Det innebär att exempelvis politiker, chefer och beställare inte intervjuats. Intentionerna är således att belysa projektet HVB på service utifrån de direkt inblandades perspektiv. Största delen av empirin har insamlats av utvärderaren själv, en mindre del av olika socialsekreterare eller annan kommunanställd personal. Analyserna står utvärderaren själv för. 6

14 Denna rapport grundar sig således på data från ett antal olika källor. I uppräkningen nedan anges inom parentes vem som gjort intervjuerna. - intervjuer med tre socialsekreterare på bedömarteamet vid två olika tillfällen (utvärderaren), - en fokusgruppsintervju med fem missbrukare på behandlingshem i december 2006 (två socialsekreterare), - gruppintervju med fyra missbrukare på behandlingshem i maj 2007 (utvärderaren), - fokusgruppsintervju med två missbrukare på behandlingshem i juni 2007 (en socialsekreterare), - intervju med två landstingsanställda på Beroendekliniken (utvärderaren), - intervju med gruppchef socialkontoret (utvärderaren) - gruppintervju med fem representanter för vårdgivarna i maj 2007 (utvärderaren) - intervjuer med tretton företrädare för organisationer involverade i projektet (en gruppchef inom socialtjänsten), 10 - enkätundersökning till vårdgivarna december 2006 samt - statistik från bedömarteamet. Punkterna 1, 2 och delar av punkt 3 täcks delvis in genom dessa data. Punkt 5 belyses till delar i bakgrunden. När det gäller punkt 4 kommer omsorgskontoret att analysera de ekonomiska konsekvenserna. Val av utvärderingsmodell Socialt arbete äger rum i en komplex situation. Om en utvärdering lyckas fånga denna komplexitet kan bl.a. bero på vilket utvärderingsperspektiv man använder. 11 Olika utvärderingsmetoder är ofta kopplade till olika tidsperioder. Tidigare var det vanligt att utvärderingar gjordes genom att man mätte ett tillstånd före och efter att en åtgärd implementerats. Detta kallas summativ utvärdering. 12 Ett alternativt sätt att arbeta är att genomföra en formativ utvärdering där man försöker följa en process. Det handlar då snarare om, att få fram ett underlag som kan användas för att förbättra och utveckla praktiken, än att kontrollera den samma. Ibland är dessa processutvärderingar teoriinriktade. Det innebär att forskaren utformar en referensram i form av en teori. Denna kan dels användas för att styra vilken information som ska samlas in dels som tolkningsraster när resultaten ska analyseras. 13 Detta utvärderingsperspektiv har 10 Dessa intervjuer gjordes i samband med insamlandet av data till en magisteruppsats. 11 Morén & Blom, Se exempelvis Eriksson, Franke-Wikberg Lundgren,

15 varit och är viktigt inom samhällsvetenskap och uppstod inom det pedagogiska fältet. Vissa försök har också gjorts att klassificera utvärderingsforskning inom socialt arbete. En uppdelning som gjorts är följande: - empirisk evidens, - konstruktivistiska och kritiska ansatser, - pragmatism/metodologisk pluralism, - teoriinriktade ansatser samt - kritisk realistiska ansatser. 14 Denna utvärdering handlar både om att ställa resultatet mot uppsatta mål och att i viss utsträckning beskriva processen. I den mån teori används så är det som en hjälp vid tolkandet av empirin. Om man relaterar denna utvärdering till ovan nämnda klassificeringar så kan den närmast beskrivas som en med en konstruktivistisk och kritisk ansats. En sådan utvärdering är oftast dialogisk till sin karaktär och innebär att studera olika aktörers meningar. Forskaren/utvärderaren studerar underliggande värden, meningar och tolkningar hos aktörerna. Utvärderingen utmynnar optimalt i nya konstruktioner som dock inte betraktas som slutgiltiga resultat. Syftet är att ge de inblandade ökad kunskap och större inflytande. En utvärdering av detta slag har ett processorienterat, kommunikativt och reflekterande arbetssätt. Centralt är delaktighet och förändring. I denna utvärdering var intentionen att socialsekreterarna i bedömarteamet skulle vara mera delaktiga än de sedan kom att bli. Det fanns exempelvis tankar om att använda dagboksanteckningar eller arbetsnotat. Detta fungerade dock inte i verkligheten. När man arbetar med denna form av utvärdering finns alltid risken att man koncentrerar sig på olika aktörers uppfattningar och behov och missar en mer allsidig belysning. Så har också fallet delvis varit i denna utvärdering. Utvärderingen har blivit en redogörelse inifrån på bekostnad av de kontextuella förutsättningarna. Det, menar jag dock, är en följd av utvärderingens ekonomiska och tidsmässiga ramar. Det insamlade datamaterialet har analyserats och värderats i relation till de uppsatta målen för projektet men också delvis relaterats till teori. Utvärderingen får också ses som ett försök att, genom att ge en grundlig beskrivning, få en fördjupad kunskap om ett specifikt fenomen nämligen projektet HVB på service. Detta är en kunskap som dels kan ligga till grund för ett politiskt beslutsfattande dels till en utveckling av fenomenet som sådant. För att analysera utvärderingens slutsatser används en teoretisk utvärderingsmodell Morén & Blom, Stevrin,

16 HVB på service Den organisatoriska kontexten Linköpings kommun har valt att göra en uppdelning av sin verksamhet i en beställar- och en utförarorganisation. Beställare är omsorgsnämnden och äldrenämnden. De beställer verksamhet både från privata företag och kommunala. Dessa benämns utförare. Inom kommunen finns dessutom en socialnämnd och ett socialkontor som handhar alla myndighetsfrågor, d.v.s. det som handlar om människors lagliga rätt till bistånd. En av de kommunala utförarna är Råd och Stöd. Det bedömarteam som står i centrum för denna utvärdering tillhör organisatoriskt Råd och Stöd Vuxna. Socialsekreterarna inom bedömarteamet har sin arbetsplats på Beroendekliniken. Denna är ett samarbete mellan kommun och landsting. Beroendekliniken består av två delar; en öppenvårdsdel och en slutenvårdsdel. Öppenvårdsdelen som också kallas S:t Larsmottagningen består i sin tur av tre enheter; mottagningsenhet, till vilken bedömarteamet, som är navet i detta projekt, hör, behandlingsenheten samt informationsenheten. Slutenvården kan sägas bestå av avdelning 34 som i sig rymmer två olika delar. Den ena är TNE, tillnyktringsenheten och den andra är en slutenvårdsavdelning. Någon avgiftning finns f.n. inte i Linköping. 16 Denna verksamhet har slagit igen p.g.a. mögelproblem i det hus man bedrev verksamheten. Klienter hänvisas till Norrköping, Motala eller Jönköping. Bedömarteamet är således fysiskt placerat på Beroendekliniken. Beroendekliniken är sedan årsskiftet splittrat på flera lokaler. I början av 2008 kommer klinikens verksamhet att ånyo finnas under samma tak då den pågående restaureringen av de gemensamma lokalerna beräknas vara avslutad. Organisatoriskt tillhör Bedömarteamet, som nämnts ovan Råd och Stöd och socialsekreterarnas chef är verksamhetschefen för Råd och stöd Vuxna. Hon har sin arbetsplats i andra lokaler i kommunen. Projektet När projektet startade i mars 2006 kom tre socialsekreterare att knytas till det. Vid årsskiftet 2006/2007 slutade en av de anställda, den person som också fungerade som projektledare, och en ny person kom in i gruppen. En av de socialsekreterare som fanns med i gruppen från början valdes till ny projektledare. Bedömarteamets primära uppgift är att ta emot och göra bedömning av alla Linköpingsbor som är över 18 år och som söker rådgivning eller behandling för sitt beroende. Personer kan aktualiseras på bedömarteamet på ett flertal olika sätt. Det kan vara via anhöriga, andra utförare, socialkontoret, 16 Avser september

17 arbetsgivare, beroendekliniken, US, vårdcentraler, frivården, kriminalvården, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och naturligtvis genom personen själv. Bedömarteamet arbetar med de flesta former av beroende såsom alkohol, narkotika, tabletter och spel. När en person har aktualiserats på bedömarteamet skickas ett brev till honom/henne (om han/hon inte tar kontakt själv via telefon) att intresseanmälan mottagits och sedan också ett erbjudande om en tid. Om inte personen kommer på den angivna tiden skickas ytterligare ett brev med erbjudande om en ny tid. Om personen inte heller då kommer avskrivs ärendet. På de som kommer till bedömarteamet gör socialsekreterarna efter ett eller flera samtal, tillsammans med personen i fråga, en bedömning. Det vanliga är sedan att ärendet tas upp på en behandlingskonferens där även landstingspersonal närvarar. Vid denna konferens diskuteras den enskilde personen och man informerar om vad man kommit fram till eller diskuterar vad som är bästa lösningen för just denna person. Ibland kommer man fram till att en läkarbedömning behövs innan man kan föreslå en insats. Behandlingskonferensen kan ses som ett stöd i arbetet för bedömarteamet. Behandlingskonferensen äger rum en gång per vecka. Bedömarteamet har ett stort antal samarbetskontakter. Stor del av deras tid upptas av kontakter med olika HVB:n. Dels finns ett strukturerat samarbete genom planerade vårdgivarträffar ett par gånger per år, dels ett omfattande samarbete som har sin upprinnelse i olika placeringar på behandlingshemmen. Socialsekreterarna gör både studiebesök tillsammans med klienten och senare uppföljningsbesök. Dessa resor tar mycket tid i anspråk. De kommunala behandlingshemmen träffar bedömarteamet var tredje vecka. Förutom dessa samarbetar socialsekreterarna med exempelvis socialkontoret, frivården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Personalen har under projekttiden genomgått utbildningar i ASI, KBT, Motiverande Intervju samt Återfalls Prevention. 17 Dessa har varit viktiga för socialsekreterarnas kompetensutveckling. 17 ASI står för Addicition Severity Index och är en form av systematisk intervjumetod speciellt anpassad till arbete med missbrukare. KBT står för kognitiv beteendeterapi. 10

18 Projektet i siffror eller det svåra med statistik På bedömarteamet har det gjorts flera försök att hitta bra sätt att redovisa vad man gör. Olika blanketter har diskuterats och använts. Man har försökt kombinera blanketterna på så sätt att man dels ska ha användning av dem för det egna arbetet dels att de ska kunna vara underlag för uppföljningar av olika slag. Det har visat sig svårt att finna en bra blankett eller ett bra användande av olika databaserade redovisningssystem. I en rapport från Socialstyrelsen betonas vikten av att denna typ av verksamhet kan beskrivas på ett riktigt sätt. Man uppger att det idag saknas statistiska underlag gällande detta. 18 I det studerade projektet har det inte varit lätt att nå en enighet bland socialsekreterarna för att använda ett och samma system eller blankett. Detta är en fråga som man arbetar aktivt med och hela tiden försöker förfina och förbättra. Dessa problem gör dock att det är svårt att få någon statistisk överblick över hur projektet sett ut sedan det startade. Det finns inte heller för perioden innan någon tillförlitlig statistik som är mer heltäckande och som gör en jämförelse möjlig och meningsfull. Två olika system finns idag. Dels använder socialsekreterarna en blankett som de (ibland) fyller i och som följer arbetet med klienten. Användandet av den blanketten är inte hundraprocentigt varför värdet av det som går att läsa ut av blanketterna måste ifrågasättas. Dessutom har en av socialsekreterarna slutat i projektet och ersatts med en annan, vilket ytterligare försvårar en statistisk belysning av målgrupper, väntetider, behandlingsinsatser etc. Den blankett som socialsekreterarna använder som både underlag för rapportering och som arbetsmaterial har använts under en tid. På den finns det möjlighet att skriva namn, ålder, datum för första kontakt, datum för första besök, vem som tagit initiativet till kontakten, samt vilken behandling man genomgått tidigare och vad som sker vid denna kontakt. En del blanketter har blivit komplett ifyllda medan andra mer har formen av arbetsanteckningar. Genom att gå igenom blanketterna kan man inte få fram några statistiskt säkerställda data men genom att göra ett nerslag kan man få en bild av hur det kunde se ut vid en specifik tidpunkt beträffande de kriterier som nämns ovan. Vid en genomgång under våren 2007 av de tre socialsekreterarnas blanketter fanns mer eller mindre fullständiga uppgifter på cirka 40 klienter som var aktuella under januari Av dessa var andelen män ungefär dubbelt så stor som andelen kvinnor (där kön fanns angivet var 21 män, 66 %, och 11 kvinnor, 34 %). Medelålder var 40 år. Den yngsta var 24 år och den äldsta 67 år. Vad som är intressant i denna statistik och som inte framgår av någon annan är vem 18 Socialstyrelsen,

19 som tog initiativet till kontakten med bedömarteamet. Här finns uppgift nedtecknad när det gäller 31 klienter. Av dessa hade hela 20 personer själva tagit initiativet till den första kontakten. Två personer kom via remiss. I tre fall hade frun tagit initiativet, i två var det arbetsgivaren och för en person hade frivården kontaktat bedömarteamet. En klients mor tog första kontakten och i två fall var det någon annan, ej angivet vem. På vissa blanketter finns väntetiden angiven d.v.s. tiden från det att första kontakten togs till dess att första besöket genomfördes. Dessa tider är mycket varierande varför man kan misstänka att det är många olika faktorer som påverkar. Klienten kan kanske lämna återbud, andra saker kan komma emellan etc. Antalet dagar skiftar från en dag till fyrtio. Sedan januari 2007 förs statistik också via ett dataprogram. Statistiken för januari har gåtts igenom. Den var dock inte vid det tillfället helt komplett, då man precis börjat använda denna form av rapportering. De möjliga uppgifter som kan läggas in är födelseår, initialer på klienten, kön, socialsekreterare, inkomstdatum, datum för 1:a och 2:a besöket, vilken form av missbruk det handlar om, vilken bedömning som görs, datum för denna bedömning, aktuellt behandlingshem och när klienten skrevs in och skrevs ut därifrån. Dessutom kan man se antal dagar klienten varit på behandlingshem och antal dagar klienten varit på behandlingshemmet under den aktuella perioden. Av de 81 klienter som finns upptagna på blanketten och som placerats på HVB, har en del skrivits in på HVB under 2006, de flesta dock tidigast under senare halvåret av Av de rapporterade 81 personerna är det 25 där ej kön finns angivet. Av de könsbestämda 54 personerna är 30 män (cirka 55,6 %) och 24 kvinnor (cirka 44.4 %). Av de 57 där ålder finns angivet är medelåldern 40 år och den äldsta är 60 och den yngsta 21 år. 81 klienter har således önskat och bedömts som lämpliga för en behandling på HVB. Det är endast på ett fåtal som beroendetyp är angivet. De flesta var placerade på Oasen, Sensus, Brinken och Solvändan, således de behandlingsenheter som är lokalt belägna. Under året som gått har den statistiska redovisningen blivit alltmer komplett men det finns fortfarande en del brister (i september 2007). För att om möjligt kunna se en utveckling eller förändring vad gäller placeringarna har jag valt att närmare studera ytterligare två månader under 2007 och det är maj och augusti. Statistiken för maj är som sagt inte fullständig men vad som kan läsas ut är att totalt 53 personer var inskrivna på olika HVB:n någon gång under månaden. Flest återfanns på Brinken, Game over, Dagöholm och Väckelsång. Av de 53 var 33 män (ca 67,5 %) och 16 kvinnor (ca 32,5 %). För fyra av personerna fanns inget kön angivit. Vilken form av beroende klienten söker behandling eller stöd för har angivits och under maj sökte 17 personer för alkoholberoende (32,1 %), 14 för spelmissbruk (26,4 %), 11 blandmissbruk (20,8 %), 10 narkotika 12

20 (18,9 %) samt tablettmissbruk 1 person (1,8 %). Av de 53 personerna som finns med i statistiken saknades åldersbestämning på en av dem. Den äldsta av dem som placerats på behandlingshem var 62 år och den yngsta var 20 år. Medelåldern låg på 36 år. Under maj månad finns 15 nya inkomna ärenden registrerade, samtidigt som 12 bedömningar slutfördes. Av statistiken för augusti 2007 framgår att 62 personer under månaden varit placerade på HVB. Flest återfanns hos Sensus, Brinken och Väckelsång. För 54 av personerna fanns typ av beroende angivet. 33 personer sökte för sitt alkoholberoende (61,1 %), 9 för sitt narkotikaberoende (16,7 %), 8 för sitt blandmissbruk (14,8 %), 3 för sitt spelberoende (5,6 %) och 1 för tablettberoende (1,8 %). Av de placerade var 43 män (70,5 %) och 18 kvinnor (29,5 %). För en person var kön ej angivet. Den yngsta som placerades på HVB var 19 år och den äldsta 72 år. Medelålder var 40 år. För 13 personer fanns ej ålder medtagen. Vad som kan vara viktigt att påpeka i detta sammanhang är att bedömarteamets socialsekreterare har kontakt med ett stort antal personer som inte åker iväg till behandlingshem. Ungefär hälften av dem som besöker bedömarteamet erbjuds istället samtal, medicinering etc. Statistiken kan således inte på något sätt illustrera socialsekreterarnas arbetsbelastning. Den statistik som idag används på bedömarteamet bör fortsätta att utvecklas. För att man av statistiken ska kunna läsa ut intressanta data krävs att alla uppgifter som är möjliga att lägga in verkligen läggs in. Som ett exempel på att det fortfarande finns brister är att man kan tolka statistiken för augusti som att inga nya ärenden kom in och att inga bedömningar slutfördes. Att det ser ut på detta sätt antas bero på att dessa uppgifter inte lagts in helt enkelt. Statistiken är ett bra redskap för att beskriva verksamheten men personalen måste ges möjlighet att lägga tid på att leverera dessa uppgifter. På grund av denna osäkerhet med statistiken går det inte att dra några slutsatser vad gäller exempelvis förskjutningar över tid i ålder, kön, typ av missbruk vad gäller klienterna. Inte heller går det exempelvis att utläsa trender vad gäller väntetider. Det system som finns idag har dock dessa potentialer. Vad man dock skulle kunna konstatera utifrån de data som finns är att medelåldern på de klienter som via bedömningsteamet söker sig till behandling är 40 år. Det är ungefär dubbelt så många män som kvinnor och de flesta söker för sitt beroende av alkohol. Utöver denna statistik finns dokumentation i form av aktanteckningar. Dessa är inga akter i traditionell bemärkelse utan kan snarare ses som arbetsanteckningar. Dessa akter förstörs så småningom. På grund av bl.a. sekretessbestämmelser har utvärderaren inte tagit del av dessa. 13

21 14

22 Olika röster om projektet I följande avsnitt beskrivs olika aktörers upplevelser, känslor och tankar kring projektet. De grupper av aktörer som på detta sätt får göra sin röst hörd är brukarna, vårdgivarna, socialsekreterarna på bedömarteamet, gruppchefen på socialkontoret och några landstingsanställda. Vad tycker brukarna? Ett viktigt mål med projektet var att öka klienternas inflytande och valfrihet. Klienternas egna röster är därför centrala i sammanhanget. För att ta reda på hur de uppfattar projektet har flera intervjuer gjorts. En fokusgruppsintervju har gjorts på ett HVB. Fem klienter deltog i intervjun som utfördes av två oberoende socialsekreterare. Samtliga klienter hade erfarenhet även av tidigare behandlingsvistelser. Sedan har en gruppintervju med fyra klienter gjorts i maj Av dessa klienter hade två erfarenheter av tidigare behandling. Ytterligare en fokusgruppsintervju gjordes i juni 2007 och då deltog två klienter. Tanken var att klienterna i förväg skulle ha informerats om syftet med intervjuerna. Detta har dock delvis inte skett varför klienterna i vissa fall uppfattade sig som oförberedda vid intervjutillfällena. Av intervjuerna framgår att det för klienterna varit svårt att riktigt förstå att de varit en del av ett projekt som handlar om service istället för bistånd. De har också svårt att klart se gränser mellan landstingets personal och kommunens personal. För dem är det helt enkelt en rad olika personer man möter och ofta i situationer där man mår ganska dåligt. Att då ha den byråkratiska organisationen klar för sig är troligtvis inte så lätt och inte heller något som upplevs som särskilt viktigt. Vad de dock noterat är att det var något speciellt denna gång. De har observerat att det gått fort att få hjälp. En av de intervjuade säger Var det därför det gick så här fort? Det brukar ju ta mycket längre tid är ju min erfarenhet. Det brukar ju vara rekryteringsenheter och så, men det gick fort. Klienterna är mycket positiva till den nyordning som nu råder och det är något som är genomgående. Trots det finns det brister i rådande system som på olika sätt försvårat deras situation. En sådan brist som enligt några klienter leder till förvirring är luddigheten i ansvarsfördelningen mellan olika socialarbetare. En klient kan vid placeringstillfället ha flera handläggare och i och med detta svårt att riktigt veta vem som gör vad. En klient säger om sin handläggare på bedömarteamet Och jag tänker när jag är klar här, vad ska jag göra? Ska jag fortsätta ha kontakt med henne, eller? Det är lite luddigt så där kan jag uppleva. Plus det att 15

23 nu har jag ju en handläggare på socialen också som har hand om min ekonomi plus det att jag har en annan på IFO, eller vad det heter. Så det blir väldigt.vem ska man fråga om vad? Ja, ibland undrar jag; är jag klar med min remittent (socialsekreteraren på bedömarteamet, författarens kommentar) Eller vad är hon till för egentligen? Ska hon ha hand om mig under tiden jag sitter här? Så lite underligt kan jag uppleva att det är. I stort sett alla är överens om att det behövs mer information. Det handlar om information dels till de som redan hittat bedömarteamet, dels till de som ännu ej gjort detta. De intervjuade tror att projektet är i stort sett okänt av de flesta missbrukare, men tror samtidigt att det tar tid att arbeta upp ett nytt system. Så småningom kommer det att bli mer känt. Informationen går från mun till mun i missbrukarkretsar, men man menar att det är svårare när det gäller det mer dolda missbruket och man frågar sig hur de som sitter hemma och super ska få information om projektet. Någon uppger också att hade inte kompisar känt till hur det funkade och hjälpt honom skulle han varit död idag. Det kanske inte är så viktigt för den enskilde missbrukaren med denna information, menar en annan intervjuad. Ofta är man i en sådan situation att man inte kan tänka klart. Däremot är det viktigt att anhöriga kan få fatt i information. Ett annat problem som tas upp är den upplevda bristen på tillgänglighet. Några av de intervjuade är upprörda över att det endast går att nå bedömarteamet på vissa telefontider och menar att någon som är inne i ett akut missbruk inte kan hålla reda på om det är onsdag eller torsdag eller om klockan är eller Man skulle vilja kunna nå socialsekreterarna hela dagarna, alla dagar och önskar även att det fanns en jourtelefon. Andra menar att detta inte är något stort problem. Om inte socialsekreteraren svarar när man ringer, kan man lämna ett meddelande och så ringer hon upp. Upplevelserna av socialsekreterarnas tillgänglighet är troligtvis beroende på vilken situation man befinner sig i. Det kan vara lättare att vänta någon dag på att få kontakt om man befinner sig på ett behandlingshem än om man befinner sig på gatan. Vad respondenterna också tar upp som något negativt är blandningen av klienter på Beroendekliniken. Man menar att det inte är bra att grava alkoholeller narkotikamissbrukare och exempelvis yngre missbrukare träffas, eller att tablettmissbrukare träffar på de tunga missbrukarna. Man menar att det finns en fara för vad man skulle kunna kalla social smitta. En av de intervjuade säger Det är väl nackdelen med de här beroendeklinikerna att man föser ihop alla med beroendeproblem. Samtidigt som polisen åker i kring och tar isär alla missbrukare som sitter och pratar vid samma bänk. Det är så. Det är inte bra att missbrukare träffas, men på S:t Lars kan de träffas Detta tycks dock inte vara ett problem när man väl är på behandlingshemmet. 16

24 Ytterligare en kritisk synpunkt som framförs, som inte direkt rör projektet utan mer Linköpings kommuns val av behandlingsalternativ för missbrukare, är att man tycker att det borde finnas fler möjligheter att välja vårdform och behandlingsmetoder. De flesta är mycket negativa till den s.k. tolvstegsmodellen som man uppfattar dominerar utbudet (drygt hälften av de kontrakterade behandlingshemmen, använder denna metod) 19. Respondenterna menar att kommunen väljer denna modell för att den är tidsmässigt kort och inte så personalkrävande och i och med detta inte kostar så mycket som andra alternativ. En av de intervjuade säger En annan menar Det ligger ju liksom i tiden och det är ju ekonomiskt försvarbart för kommunen och så va. Kör en primär på fem veckor och hej och prisa Gud så blir allt bra. Det krävs inte så mycket personal, för där ska en blind leda en halt och så här va. I grupp ska de behandla varandra. Det är inte personaltätt någonstans och det kostar lite. Korta behandlingstider, det är ju klart som fan att kommunerna nappar på det. En av intervjuerna gjordes på ett HVB där man använder sig av 12- stegsmodellen och där var klienterna inte negativa på samma sätt. En av de intervjuade menade dock att det inte passade honom så bra. Det var för mycket snack och för lite arbete. De kritiska rösterna kring projektet handlar således om otydlig rollfördelning, brist på information, brist på tillgänglighet och olämpligheten att blanda alla målgrupper på ett och samma ställe. Det är faktorer som till största delen går att hänföra till organisationen på olika sätt. Det är byråkratiska hinder för en smidig och snabb hjälp. I intervjuerna överväger som tidigare nämnts de positiva reaktionerna. Dessa rör olika fenomen men kan sammanfattas i följande fem begrepp: - snabbhet - motivation - medbestämmande - eget ansvar - bemötande Här handlar det i huvudsak om andra fenomen än organisatoriska. Det är snarare företeelser som har med relationer att göra. Dessa olika fenomen hör ihop och är 19 Intervjun gjordes på ett HVM som inte tillämpar 12-stegsmodellen. 17

25 relaterade till varandra på olika sätt. Snabbhet, exempelvis är nära förknippat med ett för projektet viktigt begrepp, nämligen tillgänglighet. Att det går snabbt är viktigt för de intervjuade. En diskussion utspinner sig under en av intervjuerna där klienterna är mycket överens om fördelarna med att det går fort. En av klienterna säger Det har alltid varit ett jävligt nötande. Det ska utvärderas och upp till nämnden och hållas på till höger och vänster. Det kan lika gärna bli ett avslag och så, det är sjukt. Flera talar om att om man inte kunnat få hjälp och stöd snabbt hade det varit fara för livet. Ibland är det fråga om timmar! Konsekvenserna kan bli förödande menar en av klienterna och då inte bara för klienten utan även för samhället. Någon berättar hur han tidigare försökt att få hjälp med att komma till ett behandlingshem och hur det då funnits många hinder. Han gjorde försök under ett års tid utan något resultat. Nu sökte han hjälp en torsdag och på måndagen befann han sig på behandlingshemmet. Det är suveränt! Det går inte att jämföra. Det är två helt skilda världar. En av de intervjuade är också av den uppfattningen att fler kommit iväg på behandlingshem än tidigare. Han refererar till sin vänkrets som till stora delar består av missbrukare..men det är ju också väldigt många som har fått hjälp sista tiden till skillnad från tidigare alltså. Det har blivit väldigt mycket mer möjlighet att komma iväg snabbare så det tycker jag absolut att det har blivit bättre. Något som är nära förknippat med snabbheten är motivationen. I intervjun finns ett flertal uttalanden om hur viktigt det är att få hjälp när man är motiverad. Tyvärr är det också så att motivationen ofta sjunker snabbt om man inte får en snabb hjälp. Man är mycket kritisk mot den erfarenhet man har från andra kommuner, nämligen att man ska vara fri från alkohol och droger under exempelvis fyra veckor för att kunna få hjälp att komma till ett behandlingshem. De menar att detta är en paradox: kan man vara utan alkohol i fyra veckor behöver man ingen behandling. Motivationen är inte bara viktig i den fas man söker hjälp utan den är också viktig när man väl kommer till behandlingshemmet. Får man vänta för länge sjunker motivationen och risken är att man inte alls vill söka hjälp längre och gör man det trots allt är förmodligen möjligheten att ta till sig behandlingen sämre p.g.a. den minskade motivationen. 18

26 Det nya projektet ger missbrukaren en möjlighet att snabbt få behandling när motivationen fortfarande är på topp. Det egna ansvaret blir tydligare med det nya sättet att arbeta menar några av de intervjuade. Om man får hjälp när man ber om det så känner man att man vill svara upp till det förtroende man uppfattar att man fått. Man vill visa att man menade allvar och att man är att lita på. Man får ett ansvar på något vis, tror jag. Nära förknippat med det egna ansvaret är medbestämmande. Vikten av att själv få vara med och bestämma är något som lyser igenom i intervjuerna. Det blir tydligt i utsagor om hur illa man tycker att man blivit behandlad tidigare, att ingen lyssnat på en. När man nu uttalar en vilja om att komma iväg till ett behandlingshem så händer det något. Några tar explicit upp betydelsen av att själv få bestämma över sin egen situation. I följande citat, där en klient jämför tidigare placering, illustreras detta Men den här gången har jag valt det själv och då ger det här större chans. Det känns som att det här är mitt val och då kan jag göra som jag vill. Det är ingen annan som bestämt över mig vad jag ska göra. Något som de intervjuade tycks förknippa med projektet är ett annorlunda bemötande gentemot vad man är van vid. Framförallt är det socialkontoret som är jämförelseobjektet. Bemötandet betyder mycket för hur man upplever hela sin situation och de intervjuade menar att de är mycket känsliga för hur de blir bemötta. Att bli bemött på ett bra sätt och att bli respekterad är det viktigaste tillsammans med att det går snabbt, enligt flera av de intervjuade. Bemötandet på socialkontoret beskrivs oftast i negativa termer. Socialsekreterarna är nonchalanta, de barrikaderar sig på sina rum och klienterna får inte besöka dem där. Flera av dem är dessutom rädda för missbrukarna. Man blir inte behandlad som en individ utan känner det som om man bara blir ett nummer. Man behandlas illa! Man behandlas inte som man är någonting. Man behandlas som ett nummer. Det visar på en nonchalans, man kan inte bedriva en sak på det här sättet inom den privata sektorn. Jag hade fått en sån fet spark i röven. Någon av de intervjuade tror sig veta vad detta beror på och menar att socialsekreterarnas arbetsbelastning är alldeles för stor idag. Han beskriver socialsekreterarnas som offer för de ekonomiska omständigheterna och menar att deras situation måste vara svår. Som en lösning på problemen föreslår han att socialkontoret enbart ska syssla med ekonomiskt bistånd, och att 19

27 Beroendekliniken ska syssla med det andra den personliga biten som han menar de är duktiga på. Nära förknippat med känslor av att bli illa bemött är att det känns skamfyllt att uppsöka socialkontoret. Dessa känslor är starka, hos en del av de intervjuade, så starka att de inte kan tänka sig att uppsöka socialkontoret. En klient säger Det köper jag som du säger, att det är skamfyllt. Jag hade inte i min vildaste fantasi någonsin tänkt att jag skulle ha med socialen att göra. Så det skulle jag nog dra mig för utan gå till S:t Larsmottagningen direkt. Någon av de intervjuade har dock positiva erfarenheter av bemötande från socialsekreterare på socialkontoret. Hon har haft en socialsekreterare som hon kunnat ha långa och bra samtal med. Det har varit en kontakt som betytt mycket för henne. Sammantaget kan intervjuerna tolkas som att de intervjuade är mycket nöjda med det nya sättet att arbete med HVB på service. De som har erfarenhet tycker att skillnaden är mycket stora jämfört med tidigare system. Att komma iväg snabbt till ett behandlingshem, när man är riktigt motiverad, är helt avgörande för hur behandlingen faller ut och dessutom kan det ibland rädda liv. Projektet innebär också att man känner sig respekterad på ett annat sätt än tidigare, vilket i sin tur leder till att man tar ett större ansvar för sin egen behandling. Det finns således hos brukarna en negativ inställning till det utredande och det bemötande man tidigare upplevt från socialtjänsten. I tidigare forskning har utredandet tolkats som ett distanserat och socialadministrativt arbetssätt. 20 Klienterna tar, som nämnts tidigare, när det gäller positiva effekter upp både det som av politiker och tjänstemän beskrivs som av mer pragmatisk, byråkratisk karaktär och det som har mer ideologiska undertoner exempelvis medbestämmande och eget ansvar. Den senare överväger dock i deras beskrivningar. I socialt arbete kan det förenklat sägas finnas två modeller. Dessa modeller har utvecklats av Morén och jag prövar här att i viss mån omtolka dessa för att använda dem som hjälp i analysen av utvärderingens resultat. 21 Den ena modellen kan beskrivas med begreppen problem - utredning - bedömning - åtgärd/beslut - resultat. Den uttrycker en syn på att förändring på olika sätt kan planeras och styras. Det är ett rationellt och målinriktat socialt arbete som i många fall tjänar som en beskrivning på det traditionella sociala arbetet som klienterna upplever sig ha mött i sina kontakter med socialkontoret. Det är en rationalitet som bygger på distansens princip. 20 Se exempelvis Mohrén, Morén beskriver dessa modeller i Förändringens gestalt. Om villkor för mänskligt bistånd (1996). 20

28 I den andra modellen, som kan sägas bygga på närhetens princip, är socialsekreterarens viktigaste insats att etablera en relation med klienten. Denna relation innebär en ömsesidig utmaning av självbilder. Det är en relation som bygger på tillit. Situationen kan sägas präglas av ett icke-vetande som en genuin utgångspunkt. Klienten och socialarbetaren söker gemensamt efter kunskap. I HVB på service fanns det en intention hos socialarbetarna att utgå från brukaren, hans behov och hans tolkning av den aktuella situationen. Ett exempel på detta var att man inte gärna rekvirerade gamla handlingar från socialkontoret. Icke-vetande innebär dock att socialarbetaren besitter generell kunskap och erfarenhet om att förändring är möjlig. Enligt Morén förmedlas denna generella kunskap som förhållningssätt. Jag menar att klienternas beskrivning av mötet med socialsekreterarna på bedömningsteamet på ett bra sätt illustrerar denna andra modell. Relationen mellan klienten och socialsekreteraren blir viktigt. En tanke i modellen är också att socialsekreterarens arbete präglas av sättet att organisera verksamheten och min tolkning är att genom sättet att organisera arbetet och erbjuda hjälp utan föregående biståndsbeslut påverkas socialsekreterarnas förhållningssätt och sätt att arbeta. Vårdgivares synpunkter på projektet Linköpings kommun har avtal med ett antal vårdgivare som driver olika behandlingshem och ett antal halvvägshus, här kallade med ett gemensamt begrepp för HVB, hem för vård eller boende. Dessa vårdgivare är både kommunala och privata. Sammanlagt rör det sig om ett tjugotal olika verksamhetsställen. Av dessa är två kommunens egna behandlingshem. Av de HVB:n som kommunen kontrakterat är ett speciellt inriktat på spelmissbrukare. Ett halvvägshus speciellt för kvinnor drivs av Stadsmissionen och ett privat HVB enbart för kvinnor finns också bland de kontrakterade. Två av de privata vårdgivarna har behandling för missburkare med psykisk ohälsa och ett har särskild kompetens för läkemedelsmissbruk. De övriga har inte specialiserat sig på någon specifik målgrupp. Innehållsmässigt uppger nio HVB:n att de arbetar utifrån 12-stegsmodellen, tre bedriver miljöterapeutisk behandling och ett HVB bedriver missbruksvård på kristen grund. Ett av behandlingshemmen säger sig ha behandling genom kognitiv beteendeterapi, ett säger sig ha en kognitiv systemteoretisk grundsyn och ett menar att man utgår från ett psykodynamiskt perspektiv. Ett behandlingshem har inte specificerat sina behandlingsmetoder Dessa uppgifter är hämtade från respektive behandlingshems hemsida. 21

29 Kommunen skickar varje år ut en enkät till de kontrakterade verksamheterna. Enkäten är en uppföljning av de placeringar som gjorts. I den senaste enkäten rörde några av frågorna kontakterna med Beroendekliniken och projektet HVB på service. Enkäten rörande verksamheten 2006 inkom från 17 olika verksamheter. 23 I samband med denna utvärdering har också en gruppintervju gjorts med fem representanter från lika många behandlingshem. Betydelse för klienterna I enkäten ställdes frågan om vilken betydelse projektet haft för klienterna och elva av HVB:na har i enkäterna kommenterat dessa effekter eller den betydelse de tror projektet haft. De allra flesta tror att projektet påverkat klienterna på ett positivt sätt. Den effekt som flest tar upp är att det nu är en kortare väg från beslut till handling således en snabbare handläggning. Klienten kommer iväg till HVB medan motivationen är på topp. Motivationen är en färskvara som någon uttrycker det. I detta ligger också upplevelser av att personalen på bedömarenheten varit lättare att nå än exempelvis handläggare på socialkontoret. Hela handläggningsprocessen har blivit lättare. I gruppintervjun med representanter för olika HVB:n fördes en diskussion kring effekterna av snabba placeringar. Någon menade att Det finns ju risker, men alternativet är faktiskt att folk dör! Riskerna med snabba placeringar är att de då också kan vara dåligt planerade. Exempel ges på tunga klienter som kommit till HVB:t på en fredagseftermiddag utan några papper eller viktiga mediciner med sig. Det blir en svår situation för personalen på behandlingshemmet att lösa. Här har HVB:na olika förutsättningar att klara en sådan situation. Någon har egen avgiftningsavdelning och en del har sjukvårdspersonal. Att snabba placeringar alltid skulle leda till större risk för avbrott menar man är en felaktig inställning. Avbrott kan komma efter snabba placeringar men lika ofta efter välplanerade och genomtänkta placeringar. Snabbhet får inte heller förväxlas med slarvighet, betonar en av de intervjuade. Bakom en snabb placering kan det ligga både yrkesmässigt och professionellt kunnande. Ibland har det dock gjorts riktigt slarviga bedömningar och kanske t.o.m. ingen bedömning alls, men i de allra flesta fall är bedömningarna kvalificerade enligt de synpunkter som fördes fram vid gruppintervjun. Någon representant menar att det varit negativt för klienterna att de inte fått ordentlig information om det aktuella HVB:t innan de kom dit. Man hade erfarenhet av att klienter reagerade negativt när de 23 De som besvarat enkäten är Sensus, Solvändan, Game Over, Oasen, Roger Klaar Rehabilitering, Väckelsång, Tingsryd, Visjön, Westsura (de fyra sista tillhör Resurs Rehabilitering), Ellen, Stiftelsen Nordia, Tallgården, Dagöholm, Vasastrand, Bergslagens Behandlingshem, Iris Utvecklingscenter samt Västkustfamiljen. 22