1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Burkina Faso 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för mänskliga rättigheter i Burkina Faso uppvisar fortsatt vissa brister. Bristerna avser främst straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna, ett rättsväsende som inte är oberoende och uppvisar många tillkortakommanden, korruption, dåliga förhållanden i fängelserna samt våld mot och diskriminering av kvinnor. Landet har ett godtagbart juridiskt ramverk avseende mänskliga rättigheter, men illämpningen av lagarna är ofta undermålig. Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och en stor del av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. För flertalet i befolkningen är därför en tryggad livsmedelsförsörjning den överskuggande frågan. En stor del av befolkningen är analfabeter. Det innebär att få personer känner till sina rättigheter respektive skyldigheter vilket bidrar till brister i efterlevnaden. Flera av de medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras i jämförelsevis god utsträckning. Medborgarna har möjlighet att välja sina politiska företrädare i flerpartival. I praktiken är möjligheterna mer begränsade på grund av en stark maktställning för regeringspartiet och en svag och splittrad opposition. De sociala och ekonomiska rättigheterna är eftersatta. Kvinnor och män har lika rättigheter enligt lagen. Kvinnor utsätts dock ofta för diskriminerade behandling såväl på arbetsmarknaden som i det politiska livet.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Burkina Faso har ratificerat eller tillträtt: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt men inte det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi samt protokollet om barn i väpnad konflikt Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1966 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Inga omfattande reservationer har gjorts. Burkina Faso har undertecknat, men inte ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with disabilities, liksom konventionen om påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance. Burkina Faso rapporterar i stort i enlighet med vad som är föreskrivet till kommittén för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och till kommittén om barnets rättigheter. Det brister dock i rapporteringen till övriga FN-kommittéer. För flertalet av rapporterna har inlämningstiden passerat med flera år. Till vissa av kommittéerna har inga rapporter lämnats.

3 När det gäller ICCPR har den enskilda klagorätten utnyttjats av den förre presidenten Thomas Sankaras änka och barn. Sankara mördades vid statskuppen den 15 oktober Familjen anser att ingen verklig officiell utredning gjorts. Övervakningskommittén för ICCPR ansåg i ett utlåtande i april 2006 att rättsväsendets vägran att utreda dödsfallet och underlåtenhet att berätta för hans familj var han finns begraven utgör en kränkning av hustruns och barnens rättigheter enligt ICCPR, och att Burkina Faso bör utbetala ett skadestånd till familjen. Regeringen svarade kommittén i juni 2006 och utlovade att kommitténs rekommendationer skulle genomföras. Regeringen angav att familjen skulle kontakta den statliga fond som upprättats för utbetalning av skadestånd. Detta har så vitt känt, familjen inte gjort. År 2005 besökte FN:s speciella rapportör för migranters rättigheter Burkina Faso. Rapporten publicerades under första halvåret MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Under senare år finns inga uppgifter om att politiska mord eller försvinnanden har ägt rum. Emellertid har avrättningsliknande aktioner förekommit. Det händer att personer avlider i arrest. Formella utredningar av sådana dödsfall görs inte. Tortyr är förbjudet i lag men uppgifter finns om att det förekommer under polisutredningar och i fängelserna. Förhållandena i landets fängelser är mycket dåliga. Fängelserna har separata avdelningar för män, kvinnor och barn men på grund av överbeläggning delas cellerna av många fångar, både dömda och icke dömda. Överbeläggningen beror bland annan på oacceptabelt långa häktnings- perioder. Dessutom är den personliga säkerheten åsidosatt. Fångarna får också otillräckligt med mat och den mat som serveras är mycket bristfällig. 4. Dödsstraff Dödsstraff finns fortfarande i burkinsk lag och kan i princip utdömas för mord, spioneri och landsförräderi. Sedan 1999, det år från vilket tillförlitlig statistik finns, har det burkinska rättsväsendet utdömt dödstraff två gånger. Det skedde senast under Inget dödsstraff har verkställts sedan Arbete på att avskaffa dödsstraffet har inletts. Det är dock ingen prioriterad fråga för regeringen och opinionen för avskaffande, även i parlamentet, är svag. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet 3

4 4 En viss ökning av våld och kriminalitet kan noteras under senare år. Det gäller särskilt på större landsvägar, där det förekommit väpnade överfall. Viss ökning av våldshandlingar kan också noteras i huvudstaden Ouagadougou. Det är särskilt två fall som fått uppmärksamhet. Den ena händelsen inträffade i slutet av december 2006 då strider utbröt mellan en grupp soldater och polisen i Ouagadougous centrum. Striderna ledde till flera döda - fyra soldater, två poliser och ett okänt antal civila. Polisbyggnader förstördes och inbrytning i stadens fängelse ledde till att cirka 600 fångar flydde. Orsaken till sammanstötningen anses bero på spänningar mellan militären och polisen. Regeringens reaktion var svag och de ansvariga har inte ställts inför rätta. En annan händelse under våren 2006 gäller två män vid ett åkeri som dödades. Bland lokalbefolkningen i Ouagadougou rådde allmän uppfattning att förövaren var en av delägarna till en stor, känd restaurangkedja. En folkmassa utsatte flera restauranger för bränder och förstörelse som hämndaktion. Det råder fortsatt oklarhet om skuldbördan. Händelsen visar också på befolkningens misstro för rättsväsendet och dess möjlighet till rättskipning. År 2003 antog parlamentet en lag om nationell säkerhet. Vissa lokala organisationer anser att denna lag ger alltför stor handlingsfrihet för säkerhetspolisen. Gemensamma åtgärder vidtas tillsammans med grannländerna för att bekämpa gränsöverskridande kriminalitet. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i viss uträckning. I samband med demonstrationer och politiska möten har det hänt att personer tagits i förhör under ett dygn eller mer. Sådana frihetsberövanden har emellertid minskat i omfattning under senare tid. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Burkina Faso har ett i allmänhet godtagbart juridiskt ramverk för att respekten för de mänskliga rättigheterna skulle kunna efterlevas fullt ut. Det brister dock i tillämpningen av gällande lagar. Män och kvinnor har lika rätt att få sin sak rättsligt prövad. I praktiken behandlas dock män och kvinnor olika, oftast i enlighet med traditionella mönster. Flertalet frivilliga organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och domare på lägre nivå uppger att det är få personer som anmäler kränkningar och brott till rättsväsendet för prövning. Det beror på flera faktorer. Analfabetismen är utbredd och det är få personer som känner till sina

5 rättigheter och skyldigheter. Det råder vidare en utbredd misstro mot rättsväsendets möjligheter till rättskipning. En rättslig process är också förenad med kostnader. Processen är i princip kostnadsfri men för den enskilde ofta förenad med betydande utgifter. Till exempel åläggs den enskilde ofta att skaffa fram olika intyg eller utlåtanden, vilket är både är tidsödande och kostsamt. Det är ofta också lång resväg till domstolen och dyrt för gemene man att ta sig dit i avsaknad av allmänna kommunikationsmedel. Enligt grundlagen är rättsväsendet oberoende. Detta respekteras ofta inte av myndigheterna. I militärdomstolar och vid rättsprocesser med politiska förtecken står rättsväsendet under inflytande av regeringsmakten. Ett fall från december 2006 som uppmärksammats gäller chefen för tullverket som begärts häktad på grund av misstankar om oegentligheter. Inom ett dygn från att häktningsordern utfärdats återkallades den efter påtryckning från regeringshåll. Följden blev att tullverkschefen slapp sitta i häkte. Fallet är dock fortsatt under rättslig prövning. Presidenten har möjlighet att tillsätta och avsätta domare även om domarstatuten upprätthåller principen att en domare är oavsättlig. Förutom domstolarnas beroendeställning i förhållande till landets högsta ledning, saknas tillräckligt med domstolar, ekonomiska resurser och personal för ett väl fungerande rättssystem. Korruptionen anses också vara utbredd inom rättssystemet. Enligt tillgänglig statistik är dock korruptionen mer utbredd inom flertalet andra sektorer inom samhället än inom rättsväsendet. Ombudsmannen, le Mediateur de Faso har som främsta uppgift att lösa dispyter mellan medborgare och staten, inklusive rättsväsendet. Hittills är det framför allt statstjänstemän som utnyttjat denna institution. Ministeriet för de mänskliga rättigheterna har i sin strategiplan för angivit att de förutser inrätta en process så att enskilda personer kan anmäla brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. Burkina Faso har också en nationell kommitté för de mänskliga rättigheterna. 7. Straffrihet Straffriheten för brott mot de mänskliga rättigheterna är fortsatt problematisk och ständigt aktuell och omdebatterad. Det finns fortsatt olösta fall av försvinnanden samt personer som avlidit under oklara omständigheter i samband med frihetsberövande eller kontakt med säkerhetspolisen. Vidare finns fall av brott mot de mänskliga rättigheterna i vilka det finns en koppling till den styrande makten eller politisk konsensus om att inte låta brotten hanteras av rättsväsendet. 5

6 Morden på journalisten Norbert Zongo och hans medarbetare 1998 är exempel på ouppklarade brott med politiska förtecken som fortsatt får stort uppmärksamhet i det burkinska samhället. Efter mer än sju års utredningsarbete fattade åklagaren i juli 2006 beslut om att lägga ner brottmålet mot den huvudanklagade med hänvisning till bristande bevis. Domen bekräftades i augusti samma år då högre rättsinstans avvisade ett överklagande av beslutet. Detta har lett till mycket stark kritik i medier och har av enskilda organisationer, representanter för det civila samhället med flera tagits som ett tydligt uttryck för rättsystemets allvarliga brister. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet står inskrivna i grundlagen. Pressfriheten är i praktiken i viss mån begränsad. De finns ett antal obundna dagstidningar, tidskrifter och radiokanaler men i praktiken förekommer att regeringen påverkar journalister att utöva självcensur. Det förekommer också att journalister av rädsla påtvingar sig självcensur samt att journalister anklagas och åtalas för förtal för något som publicerats. I dessa fall har ofta journalisten själv skuldbördan, det vill säga att bevisa sin oskuld, snarare än att förmodas oskyldig till det att motsatsen har bevisats. Trots detta har i synnerhet pressen blivit alltmer öppen i sin kritik av regeringen och missförhållanden i landet. Analfabetismen är mycket hög (76 procent) och tidningar når bara en begränsad grupp läsare, framför allt i städerna. I jämförelse med andra länder i regionen får pressfriheten, särskilt för den oberoende, tryckta pressen, anses vara respekterad i stor utsträckning. I den klassificering som görs av organisationen Journalister utan gränser ligger Burkina Faso på 70:e plats av 168. Religionsfriheten är garanterad i grundlagen och åtnjuter en hög nivå av tolerans bland de religiösa grupperna. Mötesfriheten efterlevs genom att politiska partier och fackföreningar har rätt att hålla möten eller manifestationer utan att begära tillstånd. Relevant lagstiftning måste dock följas vilket bland annat innebär att demonstrationer måste anmälas i förväg till ordningsmakten. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna De senaste valen, presidentval 2005, lokalval 2006 och parlamentsval 2007, har genomförts utan större problem och i enlighet med internationella normer. Den sittande president- och regeringsmaktens dominerande ställning begränsar i praktiken medborgarnas möjligheter att fritt kunna välja ny regering. De 6

7 demokratiska institutionerna i Burkina Faso har dock gradvis stärkts under de senaste åren. Men den demokratiska processen är försvagad i och med en svag och splittrad opposition, som inte kunnat samla sig till ett gemensamt och trovärdigt alternativ till det regerande partiet. En grundlagsändring har genomförts som innebär att en president kan väljas för två perioder om fem år vardera. Denna bestämmelse hade inte retroaktiv verkan. President Compaoré, som tog makten genom en statskupp 1987 och som vid presidentvalet 2005 var inne på sin andra mandatperiod som vald president (folkomröstning 1991 samt val 1992 och 1998), kunde därför ställa upp som kandidat i presidentvalet och vann med bred marginal (87 procent). Parlamentsvalet i maj 2007 resulterade i en väntad seger för regeringspartiet och partiet har 73 av generalförsamlingens 111 platser. Endast 17 ledamöter i parlamentet är kvinnor. Den senaste regeringsombildningen ägde rum i juni I regeringen finns fem kvinnliga ministrar av totalt 34. De ansvarar för kvinno- och socialministerierna, ministerierna för mänskliga rättigheter och basutbildning/alfabetisering samt inom utrikesministeriet för regionalt samarbete. Omfattningen på korruptionen inom statsförvaltningen anses måttlig men ökar. På organisationens Transparency International:s korruptionsindex är Burkina Fasos ranking en delad plats 105 (av 179 länder). Det juridiska ramverket för förebyggande och bekämpning av korruption anses i stort vara tillfredställande men det brister i tillämpningen. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslösheten i tätorterna är hög. På landsbygden sysselsätter sig majoriteten i jordbruk för självförsörjning. Lantarbetarna utgör 85 procent av arbetskraften. Arbetet i jordbruket är fysiskt tungt och utförs enligt tradition i stor utsträckning av kvinnor och barn. Tvångsarbete är förbjudet i lag. Emellertid förekommer flera rapporter om barnarbete som hushållshjälp (utanför egen familj) utan anställningsbevis eller ersättning. Den lagstadgade arbetstiden för anställda är 40 timmar per vecka. För hushållsanställda gäller 52 timmar per vecka. 7

8 Burkina Faso är ett fattigt land och lönerna är låga. Den statliga minimilönen per månad uppgår till 45 euro men håller på att ses över. I takt med ökande levnadskostnader, till exempel som en följd av kontinuerligt stigande bensinpriser, är lönerna för låga för att försörja en familj, vilket får till följd att de flesta statsanställda har bisysslor av olika slag. Detta är också en bidragande orsak till korruptionen i landet. Fackföreningar spelar idag en allt aktivare roll. Hälften av de anställda i den privata sektorn och 60 procent av de anställda i den offentliga sektorn är fackligt anslutna. Strejkrätten finns inskriven i grundlagen och respekteras i princip, men strejker av politisk karaktär samt sympatistrejker tolereras inte. När anställda vid utrikesministeriet i april 2007 arrangerade en offentlig manifestation för bättre arbetsvillkor den första någonsin blev de anställda som följd indirekt bestraffade. I slutet av samma månad stängdes utan att angivande av några skäl ministeriets diplomatskola. Burkina Faso har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgången till modern hälso- och sjukvård är mycket begränsad. Existerande sjukhus är dåligt utrustade och överbelastade. Privata kliniker finns att tillgå för den lilla grupp som har ekonomiska möjligheter att betala för sådan vård. Både läkarbesök och medicin, även vid de statliga inrättningarna, är mycket dyra i förhållande till medelinkomstnivån i landet. Enklare sjukdomar som går att behandla medicinskt leder inte sällan till att människor avlider. Malaria och diarrésjukdomar är vanliga dödsorsaker. Antalet fall av tuberkulos ökar. Andelen hiv/aids-smittade vuxna uppgår till cirka 2 procent. Enligt den senaste statistiken avsätts cirka 6 procent av BNP till hälsosektorn, varav staten svarar för cirka 55 procent. Det motsvarar ungefär 15 procent av statens utgifter. Traditionella läkekonster förekommer och utnyttjas delvis på grund av bristerna i den moderna sjukvården. En betydande satsning görs dock på en utbyggnad av hälso- och sjukvårdssystemet, särskilt av primärhälsovården. 12. Rätten till utbildning Enligt lag har alla barn rätt till fri skolgång och cirka 58 procent av alla barn börjar skolan, 64 procent av pojkarna och 51 procent av flickorna. Cirka 31 procent klarar sig igenom de första sex åren i skolsystemet, 35 procent av 8

9 pojkarna och knappt 27 procent av flickorna. Cirka 14 procent går vidare till högstadiet/gymnasiet och mindre än 3 procent till högre studier. Skolklasserna har vanligen minst 50 och ofta 100 barn i varje klass. Enligt statistik för avsattes 4,7 procent av BNP till utbildning. Av statens utgifter gick under samma period 16,6 procent till undervisning. En kraftig satsning på basutbildning och alfabetisering med stöd från det internationella samfundet har lett till en kraftig ökning av tillgången på skolor och lärare. Läroböcker ska delas ut gratis i primärskolan - målsättningen är att två barn delar på en lärobok. Genom skolmatsprogram och gratis skolgång uppmuntras föräldrar att skicka sina flickor till skolan. Eftersom skolsystemet ännu inte kan erbjuda platser för alla barn, tvingas vissa familjer utnyttja privata skolor, där undervisningen är avgiftsbelagd. Det finns tre statliga universitet, i huvudstaden Ouagadougou, Bobo-Dioulasso och Koudougou. Det finns dessutom fyra privata universitet, tre i Ouagadougou och ett i Kaya. Antalet universitetsplatser byggs successivt ut. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den förväntade medellivslängden är 48 år för män och 49 år för kvinnor. Enligt den senaste statistiken lever 46,4 procent av befolkningen under fattigdomsstrecket och andelen har sedan 1998 minskat från 56 procent. Burkina Faso har samtidigt tappat ett par placeringar i UNDP:s utvecklingsindex för 2007/2008 från 174 till 176 och ligger därmed näst sist av 177 länder. Tillgången till mat varierar geografiskt och är sämst i de norra och östra delarna, främst beroende på svåra klimatförhållanden. Rent dricksvatten finns i huvudstaden under större delen av året men ransonering och vattenavbrott förekommer ofta, speciellt under perioden apriljuni. En mycket liten del av befolkningen har vatten indraget i sina bostäder. På landsbygden finns traditionellt grävda brunnar som ofta sinar under slutet på torrperioden. Program för att öka antalet djupborrade brunnar är under genomförande. Hygieniska toaletter är sällsynta både i stad och på landsbygd. Elektricitet finns endast i städer och i större samhällen. En utbyggnad är dock på gång. Under övergången mellan regnperiod och torrperiod, innan den nya skörden bärgats, förekommer ofta svält i delar av landet. 9

10 10 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Våld och övergrepp mot kvinnor i hemmen är ett utbrett fenomen. Det finns ingen speciallagstiftning rörande kvinnomisshandel utan sådana övergrepp rubriceras som andra våldsbrott. Det finns ingen statistik över antalet våldtäkter även om de har en egen brottsrubricering. Våldtäkt inom äktenskapet diskuteras inte. Kvinnlig könsstympning är förbjudet enligt lag sedan 1996 och regeringen är aktiv i arbetet för att minska omfattningen. Enligt den nationella kommittén i kampen mot kvinnlig könsstympning har antalet fall sedan lagen antogs minskat med nästan 50 procent. Emellertid har drygt 70 procent av kvinnor mellan 15 och 49 år utsatts för könsstympning. Personer som utför könsstympning kan dömas till långa fängelsestraff (från 6 månader till 3 år och upp till 10 år om kvinnan avlider) och böter. Ett fall under året, som fått stor uppmärksamhet, gällde en flicka på 14 år, som avled efter att ha utsatts för könsstympning. Det är det första, kända fallet under de senaste två åren som lett till att kvinnan avlidit. Enligt lag har kvinnor och män samma rätt att äga och bruka mark men traditionen favoriserar fortfarande männen. På landsbygden tillhör marken mannens familj. Enligt traditionen tillerkänns kvinnan inte arvsrätt. Hon betraktas som en ägodel som vid makens bortgång kan ärvas av mannens bror. Månggifte är inte förbjudet och förekommer i viss utsträckning. Enligt lagstiftningen måste den första hustrun samtycka till månggiftet. Det finns lagstiftning som förbjuder tvångsgifte, vilket således kan bestraffas, men sedvänjan förekommer i praktiken. Prostitution är utbredd framförallt i städerna. 15. Barnets rättigheter Burkina Faso har ratificerat FN:s barnkonvention. Landet följer kraven på rapportering. Barnets rättigheter anses efterlevas men brister förekommer, särskilt vad gäller handel med barn, barnarbete och förekomsten av gatubarn. Enligt lag bestraffas handel med barn. Det finns vidare ett regionalt avtal mellan länderna i regionen om att bekämpa den handel med barn, som alltjämt förekommer. Burkina Faso är i första hand ett transitland för handeln.

11 Enligt lag är arbete för barn under 14 år förbjudet. Hälften av alla barn arbetar emellertid enligt traditionellt mönster antingen i jordbruket eller i hushållsarbete. Det är särskilt barn från de fattigare, norra delarna av landet som utnyttjas som hushållshjälp i städerna. Mycket unga flickor hamnar, oftast av ekonomiska skäl, i prostitution och på landsbygden förekommer fortfarande arrangerade giftermål. Det finns inga uppgifter om att barn utnyttjas som soldater i den reguljära armén. Det förekommer att barn under 18 år som anklagats för brott placeras i fängelse. I princip ska de då placeras på särskilda avdelningar men i praktiken är en sådan åtskillnad oftast inte möjlig. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Det finns en mängd olika etniska grupper i landet som i huvudsak lever i fredlig samexistens. På grund av konkurrens om mark förekommer på landsbygden motsättningar mellan de nomadiserade husdjursägande peul (eller fulani) och den bofasta jordbruksbefolkningen. Ingen diskriminering av särskilda etniska grupper tycks förekomma. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte accepterat av samhället och fortfarande en tabubelag fråga. Det är ovanligt att någon offentliggör sin homosexualitet, även om detta på senare tid ibland förekommit i huvudstaden och då i mycket begränsade kretsar. 18 Flyktingars rättigheter Burkina Faso har ratificerat 1951 års flyktingkonvention. Enligt lag garanteras personer som omfattas av konventionen flyktingstatus eller asyl. Landet samarbetar med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR och andra humanitära organisationer i stödet till flyktingar. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen lagstiftning som skyddar funktionshindrande personer från diskriminering. Funktionshindrade utesluts som regel inte ur det sociala livet men staten vidtar inte heller några särskilda åtgärder för att underlätta skolgång eller tillträde till hälsovård och arbetslivet. Då arbetsmarknaden är mycket ansträngd har personer med funktionshinder mycket svårt att få arbete, speciellt i privata företag. Staten gör vissa ansträngningar för att anställa personer med funktionshinder i den statliga förvaltningen. 11

12 12 Funktionshindrade personer för en hård kamp för att överleva. Det finns enskilda handikapporganisationer, både internationella och nationella, som genomför aktiviteter som är inkomstbringande för personer med funktionshinder. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter I Burkina Faso verkar såväl internationella som nationella oberoende frivilligorganisationer, varav flertalet arbetar med mänskliga rättigheter. Antalet frivilligorganisationer i Burkina Faso är mycket stort. Vanligen fungerar frivilligorganisationer som en viktig röst som motvikt till regeringens politik. Det är samtidigt vanligt att frivilligorganisationer har till uppgift att vara genomförare av olika utvecklingsprogram. De organisationer verksamma för de mänskliga rättigheterna som får mest uppmärksamhet för sina insatser och av biståndsgivarna anses seriösa är bland annat Movement Burkinabé des Droits de l'homme et des Peuples (MBDHP) (mänskliga rättigheter), Réseau national de lutte anti-corruption (REN LAC), (mot korruption), Groupe d étude et de recherche sur la démocratie et le développement économique et social (GERDDES), som arbetar med forskning inom ekonomisk, social och demokratisk utveckling, Action des Chrétiens pour l Abolition de la Torture (ACAT) (mot tortyr) och RECIF- ONG, ett nätverk som arbetar för kvinnors rättigheter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Svenskt stöd lämnas till ministeriet för mänskliga rättigheter (Ministère de la Promotion des droits humains, MPDH) för främja och förbättra situationen för och kunskapen om de mänskliga rättigheterna. National Democratic Institute (NDI), en amerikansk enskild organisation, får svenskt stöd för sitt arbete med medborgarrättsutbildning, främst riktad till kvinnor för att öka deras deltagande i det politiska livet. Centre pour la Gouvernance Démocratique (CGD) är mycket aktiv för att främja utveckling av demokratin i Burkina Faso och erhåller svenskt stöd.

13 Även några andra internationella organisationer och givarländer, inklusive Danmark, ger stöd till insatser för att främja respekten för mänskliga rättigheter. 13