Trots osäkerheten om den politiska och sociala utvecklingen i grannlandet Elfenbenskusten råder socialt lugn i landet.

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Burkina Faso 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för mänskliga rättigheter i Burkina Faso uppvisar fortfarande betydande brister. Medborgarna har möjligheter att välja regering genom flerpartival men i praktiken är möjligheterna begränsade, beroende på en stark maktställning för regeringspartiet. Oppositionen i parlamentet är svag och splittrad. Det råder alltjämt en kultur av straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna. Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende men i praktiken är domarkåren utsatt för påverkan från den beslutande makten. Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder, varför stora delar av landets befolkning lever under fattigdomströskeln. För de allra flesta invånare är därför frågan om en tryggad livsmedelsförsörjning av avgörande betydelse. Kvinnor utsätts ofta för diskriminerade behandling såväl på arbetsmarknaden som i det politiska livet. Trots osäkerheten om den politiska och sociala utvecklingen i grannlandet Elfenbenskusten råder socialt lugn i landet. Morden på journalisten Zongo och hans medarbetare 1998 ser ut att förbli ett ouppklarat brott. Efter mer än sju års utredningsarbete fattade åklagaren i juli 2006 beslut om att lägga ner brottsmålet mot den huvudanklagade med hänvisning till bristande bevis. Detta har starkt kritiserats i media och tagits som ett tydligt tecken på rättsystemets allvarliga brister.

2 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Burkina Faso har ratificerat eller undertecknat: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt men inte det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Againt Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi samt undertecknat protokollet om barn i väpnad konflikt. Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Rapporteringen till FN lämnar dock mycket i övrigt att önska, förutom när det gäller CEDAW och CRC. Inga rapporter har ännu skickats in när det gäller CAT, ICCPR eller ICESCR. För totalt 12 rapporter har inlämningstiden passerats, i de flesta fall med flera år. När det gäller ICCPR har den enskilda klagorätten utnyttjats av den förra presidenten Thomas Sankaras änka och barn. Thomas Sankara mördades vid statskuppen den 15 oktober 1987 hävdar familjen som ocksåmenar att ingen verklig officiell utredning gjorts. Kommittén för de mänskliga rättigheterna gav ett utlåtande i april 2006, och uttalade då bl. a att Burkina Fasos vägran att utreda dödsfall samt underlåtenhet att berätta för hans familj var han finns

3 3 begraven innebär en kränkning av fru Sankaras och barnens rättigheter enligt ICCPR, och att Burkina Faso bör utbetala ett skadestånd till familjen. Regeringen svarade människorättskommittén i juni 2006 och utlovade att kommitténs rekommendationer skulle genomföras. FN:s speciella rapportör för migranters rättigheter besökte landet år Någon rapport har i slutet av 2006 ännu inte publicerats. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Under den senaste tiden har inga politiska mord eller försvinnanden ägt rum. Emellertid har avrättningsliknande aktioner förekommit, och det händer att personer avlider i arrest. Några formella utredningar av dessa dödsfall har inte genomförts. År 2004 antog parlamentet en lag om nationell säkerhet. Vissa lokala organisationer anser att denna lag ger alltför stor handlingsfrihet åt säkerhetspolisen. Gemensamma åtgärder vidtas tillsammans med grannländerna för att bekämpa gränsöverskridande kriminalitet. Tortyr är förbjudet i lag men förekommer ändå under polisutredningar och i fängelserna. Livsbetingelserna i landets fängelser är mycket svåra. Överbeläggning, undermålig mat och brist på personlig säkerhet är betecknande för dessa miljöer. Fängelserna har separata avdelningar för män, kvinnor och barn men på grund av överbeläggning delas cellerna av många fångar, både dömda och icke dömda. Fångar som dör under strafftiden gör det ofta direkt eller indirekt p.g.a. den dåliga miljön. Välbärgade fångar kan köpa sig ut ur fängelserna för att tillbringa nätterna hemma. 4. Dödsstraff Dödsstraff finns fortfarande i burkinsk lag men inget dödsstraff har verkställts under de senaste tiotal åren. Dödsstraff kan i princip utdömas för mord och landsförräderi. Arbete på att avskaffa dödsstraffet pågår. Denna process kan förväntas dra ut på tiden. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i viss utsträckning. I samband med demonstrationer och politiska möten har det hänt att personer tagits i

4 4 förhör under ett dygn eller mer. Sådana frihetsberövanden har emellertid minskat i omfattning under senare tid. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarnas oberoende respekteras ofta inte fullt ut av myndigheterna. I militärdomstolar och vid rättsprocesser med politiska förtecken står rättsväsendet under inflytande av regeringsmakten. Polisen gör återkommande utrensningskampanjer för att minska kriminaliteten. Ibland, då förövarna tas på bar gärning, bestraffas brott direkt, innan någon som helst rättsprocess har ägt rum. Presidenten är högste chef för rättsväsendet och har därför stora möjligheter att tillsätta och avsätta domare samt bedöma enskilda domares yrkesutövning. Förutom domstolarnas beroendeställning i förhållande till landets högsta ledning finns det inte tillräckligt med domstolar, ekonomiska medel eller personal för ett väl fungerande rättssystem. På landsbygden förekommer traditionell rättsskipning utan medverkan av juridiskt kunniga personer i officiellt godkända, s.k. försoningsdomstolar. I princip har kvinnor och män lika rätt inför lagen. Ombudsmannen, "le Mediateur de Faso", har som främsta uppgift att lösa dispyter mellan landets medborgare och staten, inklusive rättsväsendet. Hittills är det framför allt statstjänstemän som utnyttjat denna relativt nya institution (i funktion sedan 1993). Burkina Faso har ett särskilt ministerium för mänskliga rättigheter (inrättat 2002) och en nationell människorättskommitté. 7. Straffrihet Frågan om straffriheten i Burkina Faso är ständigt aktuell och omdebatterad. Det finns flera olösta fall av försvinnanden och dödsfall. Flera exempel visar att personer avlidit under oklara omständigheter i samband med frihetsberövande eller kontakt med säkerhetspolisen. Den oberoende människorättsorganisationen MBDHP (Movement Burkinabé des Droits de l'homme et des Peuples) hävdar att säkerhetsstyrkorna under de senaste åren dödat ett antal personer som misstänkts för grov eller återkommande kriminalitet, dock i ett minskande antal fall. Morden på journalisten Zongo och hans medarbetare 1998 är exempel på ouppklarade brott med politiska förtecken. Efter mer än sju års utredningsarbete fattade åklagaren i juli 2006 beslut om att lägga ner brottmålet

5 5 mot den huvudanklagade med hänvisning till bristande bevis. Domen bekräftades i augusti av en högre rättsinstans. Detta förfarande har lett till mycket stark kritik i media och har av många, enskilda organisationer, representanter för det civila samhället, m.fl., tagits som ett tydligt tecken på rättsystemets allvarliga brister. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrandefriheten står inskriven i konstitutionen men pressfriheten är i viss mån begränsad. Mötes- och demonstrationsfriheten är lagstadgad men krav finns på föranmälan viss tid i förväg. De finns ett antal obundna dagstidningar, tidskrifter och radiokanaler i Burkina Faso, men i praktiken förekommer att regeringen påverkar journalister att utöva självcensur. Det förekommer också att journalister p.g.a. rädsla påtvingar sig självcensur. Trots detta har i synnerhet pressen blivit alltmer öppen i sin kritik av regeringen och missförhållanden i landet. Analfabetismen är mycket hög (över 70 procent), varför dessa tidningar endast når en begränsad grupp läsare, framförallt i städerna. Vissa av dessa tidningar finansieras delvis av regeringen. Det finns ett rikt utbud av radiokanaler som sänder över FM-bandet. Sändningar sker förutom på franska även på flera lokala språk. TV-nätet har byggts ut och har i princip täckning över hela landet. I de större städerna finns satellitantenner och tillgång till internationella kanaler. Ett antal privata TV-kanaler finns med ett utbud av musik, film och religiösa program. Några fristående nyhetskanaler finns inte. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Den sittande president- och regeringsmaktens dominerande ställning begränsar i praktiken medborgarnas möjligheter att fritt kunna välja ny regering. De demokratiska institutionerna i Burkina Faso har dock gradvis stärkts under de senaste åren. Oppositionen består av många små partier och är splittrad. En grundlagsändring har genomförts som innebär att en president kan väljas för två perioder om fem år vardera. Denna bestämmelse har inte retroaktiv verkan. President Compaoré, som tog makten genom en statskupp 1987 och som vid presidentvalet 2005 var inne på sin andra mandatperiod som demokratiskt vald president (folkomröstning 1991 samt val 1992 och 1998), kunde därför ställa upp som kandidat i presidentvalet och vann med bred marginal (87 procent).

6 I regeringen finns fem kvinnliga ministrar av totalt 36. De leder kvinno- och socialministerierna samt ministerierna för mänskliga rättigheter, för basutbildning/alfabetisering och för kultur. Endast 13 av generalförsamlingens 111 platser innehas av kvinnor. Nästa parlamentsval äger rum i maj I april hölls för första gången i landets historia lokala val. Representanter för 73 partier kandiderade till fullmäktigeposter i totalt 351 kommuner. Av dessa är 302 kommuner nyinrättade som ett led i regeringens program för decentralisering av administrativt ansvar till det lokala planet. Endast 49 procent av de röstberättigade deltog i valet. Regeringspartiet CDP fick mer än 60 procent av rösterna och lyckades erövra nästan 73 procent av de lediga posterna. CDP hade rekommenderat viss könskvotering vad gäller antal kvinnliga kandidater till de lediga posterna (minst 25 procent i stadskommunerna och minst 50 procent på landsbygden). Enligt uppgift blev resultatet att ca 30 procent av de nya medlemmarna i kommunalstyrelserna är kvinnor. I maj antogs en nationell politik för bekämpning av korruption. En handlingsplan håller på att utarbetas. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslösheten i tätorterna är hög. Den politiska instabiliteten i regionen har medfört att ett stort antal burkinier återvänt till Burkina Faso (enligt uppgift ca en halv miljon från Elfenbenskusten), vilket ytterligare förvärrat situationen. På landsbygden sysselsätter sig majoriteten i jordbruk för självförsörjning. Lantarbetarna utgör 85 procent av arbetskraften. Arbetet i jordbruket är fysiskt tungt och utförs enligt tradition i stor utsträckning av kvinnor och barn. Lönerna är låga (dock inte lägst i regionen). Den statliga minimilönen per månad uppgår till 44 EUR men beloppet håller på att ses över. I takt med ökande levnadskostnader, t.ex. som en följd av kontinuerligt stigande bensinpriser, är lönerna för låga för att försörja en familj, vilket får till följd att de flesta statsanställda har bisysslor av olika slag. Detta är också en bidragande orsak till korruptionen i landet, vars omfattning uppvisar en ökande tendens. Den lagstadgade arbetstiden för statsanställda är 40 timmar per vecka. För övriga kategorier av arbetstagare gäller andra normer: för hushållsanställda gäller 52 timmar och för trädgårdsanställda 72 timmar per vecka. Fackföreningar spelar idag en allt aktivare roll. Hälften av de anställda i den privata sektorn och 60 procent av de anställda i den offentliga sektorn är fackligt anslutna. Fackföreningarna har under 2006 satt stor press på 6

7 regeringen. Genom den förda dialogen uppnåddes i januari en generell höjning, i genomsnitt 10 procent, av lönenivån i landet och höjda incitamentsbidrag till hälso- och undervisningspersonal verksamma på landsbygden. I oktober tvingades regeringen sänka bensinskatten, vilket resulterade i en välkommen sänkning av bensinpriset. Fackföreningarna är emellertid inte nöjda och fortsätter sin kamp för bättre lönevillkor. En diskussion förs också kring en förbättring av sociala förmåner (barntillägg, pensioner, m.m.) och snabbare befordringsvägar i förvaltningen. Strejkrätten respekteras i princip, men strejker av politisk karaktär samt sympatistrejker tolereras inte. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgången till modern hälso- och sjukvård är mycket begränsad. De sjukhus som finns är dåligt utrustade och överbelastade. Privata kliniker finns att tillgå för den lilla grupp som har ekonomiska möjligheter att betala för sådan vård. Både läkarbesök och medicin, även vid de statliga inrättningarna, är mycket dyra i förhållande till medelinkomstnivån i landet och enklare sjukdomar som går att behandla medicinskt leder inte sällan till att människor avlider. Traditionella läkekonster förekommer och anlitas bl.a. på grund av bristerna i den moderna sjukvården. En betydande satsning görs dock på en utbyggnad av hälso- och sjukvårdssystemet, särskilt av distriktshälsovården. 12. Rätten till utbildning Enligt lag har alla barn rätt till fri skolgång och ca 70 procent av alla barn börjar skolan. Andelen flickor i skolan är fortfarande lägre än andelen pojkar. Bland dem som klarar sig igenom de första sex åren i skolsystemet är övervägande andelen pojkar. Skolklasserna är ofta alltför stora (minst 50 och ofta 100 barn i varje klass). En kraftig satsning på basutbildning och alfabetisering, med stöd från det internationella samfundet, har lett till en stark ökning av tillgången på skolor och lärare. Läroböcker skall delas ut gratis i primärskolan (målsättningen är att två barn delar på en lärobok). Genom skolmatsprogram och gratis skolgång uppmuntras föräldrar att skicka sina flickor till skolan. Eftersom skolsystemet ännu inte kan erbjuda platser för alla barn, tvingas vissa familjer utnyttja privata skolor, där undervisningen är avgiftsbelagd. Det finns tre statliga universitet, ett i huvudstaden Ouagadougou, ett i Bobo- Dioulasso och ett i Koudougou. Det finns dessutom fyra privata universitet, tre i Ouagadougou och ett i Kaya. Antalet universitetsplatser byggs successivt 7

8 8 ut men endast en bråkdel av den berörda åldersgruppen är inskrivna på universiteten. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Enligt den senaste statistiken lever 41,4 procent av befolkningen under fattigdomströskeln, en marginellt lägre siffra jämfört med tidigare år. Tillgången till mat varierar geografiskt och är sämst i de norra och östra delarna, främst beroende på svåra klimatförhållanden. Rent dricksvatten kan i huvudstaden drickas under större delen av året men ransonering och vattenavbrott förekommer ofta, speciellt under perioden apriljuni. En mycket liten del av befolkningen har vatten indraget i sina bostäder. På landsbygden finns traditionellt grävda brunnar som ofta sinar under slutet på torrperioden. Program för att öka antalet djupborrade brunnar är under genomförande. Hygieniska toaletter är sällsynta både i stad och på landsbygd. Elektricitet finns endast i städer och i större samhällen. En utbyggnad är dock på gång. Under övergången mellan regnperiod och torrperiod, innan den nya skörden bärgats, förekommer ofta svält i delar av landet. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Våld och övergrepp mot kvinnor i hemmen är ett utbrett fenomen. Det finns ingen speciallagstiftning rörande kvinnomisshandel utan denna form av brott rubriceras som andra våldsbrott. Det finns ingen statistik över antalet våldtäkter även om denna form av brott har en egen brottsrubricering. Våldtäkt inom äktenskapet diskuteras inte. Kvinnlig könsstympning är förbjudet enligt lag sedan 1996 och regeringen är aktiv i arbetet för att minska antalet fall. Personer som utför könsstympning riskerar att dömas till långa fängelsestraff och böter. Trots detta är denna företeelse utbredd och enligt uppgift (UNICEF 2005) har 66 procent av alla kvinnor utsatts för könsstympning. Enligt lag har kvinnor och män samma rätt att äga och bruka mark men traditionen favoriserar fortfarande männen. På landsbygden tillhör marken mannens familj. Enligt traditionen tillerkänns inte kvinnan arvsrätt. Hon betraktas som en ägodel som vid makens bortgång kan ärvas av mannens bror. Vissa etniska grupper i Burkina Faso är matriarkat. Polygami (månggifte) är inte förbjudet och förekommer i viss utsträckning. Det finns lagstiftning som

9 förbjuder tvångsgifte, vilket således kan bestraffas, men sedvänjan förekommer icke desto mindre i praktiken. Prostitution är utbredd framförallt i städerna. 15. Barnets rättigheter Burkina Faso har ratificerat FN:s barnkonvention. Landet följer kraven på rapportering. Gatubarn förekommer men inte i särskilt stor utsträckning. Antalet föräldralösa barn uppgavs i en officiell rapport publicerad 2003 uppgå till , ca en tredjedel därav till följd av utbredningen av hiv/aids. Många barn i Burkina Faso lever under särskilt prekära betingelser. Enligt uppgift från UNICEF skulle det handla om så många som 2,1 miljoner. En nationell strategi för att förbättra dessa barns levnadsvillkor antogs av regeringen i oktober Människohandel med barn är vanligt förekommande. Barn från de fattigare norra delarna av landet utnyttjas som hushållshjälp i städerna. Handel med barn för arbete på plantager i Elfenbenskusten minskade under 2006 på grund av den politiska och ekonomiska utvecklingen i Elfenbenskusten. Enligt lag är barnarbete för barn under 14 år förbjudet. Hälften av alla barn arbetar emellertid enligt traditionellt mönster antingen i jordbruk eller i hushållsarbete. Mycket unga flickor hamnar, oftast av ekonomiska skäl, i prostitution och på landsbygden förekommer fortfarande arrangerade giftermål. Barn utnyttjas inte som soldater i reguljära trupper. Det är vanligt att barn under 18 år placeras i fängelse. I princip skall de då placeras på särskilda avdelningar på fängelserna men i praktiken är en sådan åtskillnad oftast inte möjlig. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Det finns en mängd olika etniska grupper i landet som i huvudsak lever i fredlig samexistens. På grund av konkurrens om mark förekommer på landsbygden motsättningar mellan de nomadiserade husdjursägande peul (eller fulani) och den bofasta jordbruksbefolkningen. Ingen diskriminering av vissa etniska grupper tycks förekomma. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte accepterat av samhället och är fortfarande ett tabubelagt ämne. Det är ovanligt att någon offentliggör sin homosexualitet även om detta på senare tid ibland förekommit i huvudstaden och då i mycket begränsade kretsar. 9

10 10 18 Flyktingars rättigheter Burkina Faso har ratificerat 1951 års flyktingkonvention. Enligt lag garanteras personer som omfattas av konventionen flyktingstatus eller asyl. Landet samarbetar med UNHCR och andra humanitära organisationer i stödet till flyktingar. 19. Funktionshindrades rättigheter Funktionshindrade personer för en hård kamp för att överleva. Det finns enskilda handikapporganisationer, både internationella och nationella, som genomför aktiviteter som är inkomstbringande för personer med funktionshinder. Funktionshindrade personer utesluts som regel inte ur det sociala livet men det vidtas inte heller några särskilda åtgärder för att underlätta skolgång eller tillträde till arbetslivet. Då arbetsmarknaden är mycket ansträngd har personer med funktionshinder mycket svårt att få arbete, speciellt i privata företag. Staten gör vissa ansträngningar för att anställa personer med funktionshinder i den statliga administrationen. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns i landet många människorättsorganisationer men endast ett fåtal som kan sägas vara aktiva. De viktigaste människorättsorganisationerna är Movement Burkinabé des Droits de l'homme et des Peuples (MBDHP) och Réseau national de lutte anti-corruption (REN LAC). MBDHP är mycket aktiv och tillåts verka men bevakas kontinuerligt av statsmakten. REN LAC blir mer och mer synlig i sin kamp mot korruption och tar sig an dess offer. Andra organisationer är Groupe d étude et de recherche sur la démocratie et le développement économique et social (GERDDES), som arbetar med forskning inom ekonomisk, social och demokratisk utveckling, och Action des Chrétiens pour l Abolition de la Torture (ACAT), som arbetar mot tortyr. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter National Democratic Institute (NDI), en amerikansk enskild organisation, får svenskt stöd för sitt arbete med medborgarrättsutbildning, främst riktad till kvinnor för att öka deras deltagande i det politiska livet.

11 I samband med val har internationella valobservatörer deltagit och genomfört utbildning och informationsinsatser. Centre pour la Gouvernance Démocratique (CGD), som är direkt kopplad till IDEA International, är mycket aktiv inom demokratiområdet i Burkina Faso och erhåller svenskt stöd. Den svenska enskilda organisationen DIAKONIA, verksam i landet sedan 1987, får svenskt stöd till sin verksamhet, som bl.a. omfattar program inriktade på mänskliga rättigheter. 11