En djävulsk revansch

Transkript

1 96 7/2007 P R O V K Ö R N I N G

2 En djävulsk revansch Lamborghini Gallardo Superleggera. För en månad sedan lanserades Audi R8. En bil som hotar att slå undan benen för Lamborghini Gallardo. Det här är Sant Agatas svar på tal. Text: Fredrik Huldt. Foto: Ingo Barenschee. 7/

3 Vi har knappt hunnit hem och vända sedan vi senast besökte det ogästvänliga ökenlandskapet som håller ett stekhett strypgrepp på alla levande varelser i sydvästra USA. Då var det nya Audi R8 som fick svettas rejält under ett par hårda körpass för att besvara frågan på allas läppar om hur stort hot den skulle utgöra dels mot Porsches marknadsledande Carrera S, dels mot dotterbolaget Automobili Lamborghinis storsäljare Gallardo. Lill-Lambon klarade sig visserligen utan allt för stora blessyrer med sina två extra cylindrar och exakt 100 hästar mer än Råttan. Men Audins superba balans och fina körkänsla lämnade ett tillräckligt kraftfullt intryck för att skaka om Lamborghinis ledning. Ett faktum som förnekades hårdnackat av både Audi och Lamborghini. I verkligheten blundar inte Sant Agata för att ribban höjts underifrån det senaste halvåret. Och därför lanseras en trimmad och framförallt lättad värstingversion av Gallardo med omgående verkan. Så därför står jag åter här i öknen under en stekande sol och betraktar en ny och synnerligen delikat värsting. Lamborghini Gallardo Superleggera. Den långa raden av precisionsparkerade testbilar i grälla pastellfärger är imponerande som alltid. Men under Arizonas stenhårda solljus är det först bara den stora fasta vingen, den svarta tejpen längs midjan och bilens modellunika 19-tumsfälgar som avslöjar att det är en exotisk Superleggera vi ska få köra. Först när jag hittar fram till mitt exemplar, som står i snällare belysning i skuggan under ett par palmträd, så framträder plötsligt det delikata mönstret från bakad och klarlackad kolfiberväv överallt på bilen. Den stora och för viktens skull fast monterade vingen som sveper sitt kolfbersvärd över bilens korthuggna bakdel. En stor påhängd diffuser i nämnda material optimerar luftflödet under bilen för att dämpa lyftkrafterna. Den läckra motorluckan är också tillverkad i lövtunn kolfiber och dess ruta, som visar upp bilens juvel den fem liter stora V10:an är inte längre av härdat glas. Utan i polykarbonat, ett billigare men framförallt betydligt lättare plastmaterial. Jag tar tag i dörren och sliter av misstag upp den för häftigt eftersom jag missbedömt vikten, som är avgjort mycket lägre än i en vanlig Gallardo. Väl inne blottas en fullständig orgie av naken kolfiber. Kardantunneln, ratten, instrumentpanelen, handbromshandtaget och framförallt dörrarna vars insidor är helt täckta av böljande karbonväv. Där navigatormodulen skulle ha suttit i den vanliga bilen gapar bara ett stor svart hål av kolfiber, smyckat endast med ett gnistrande Lamborghini-emblem. Som extra krydda i denna kolfiber-overkill har även bilens plana golv och backspeglar tillverkats av det svarta guldet. En standard Lamborghini Gallardo är långt ifrån en tungviktare med sina kilo i tomvikt. (tomvikt för Porsche 911 Turbo är kg) Denna läckra bantningskur har skalat bort ytterligare 100 kilo. Följaktligen väger Superleggera kilo, vilket ger ett vikt/effektförhållande på fina 2,5 kilo per hästkraft. Jämför igen mot Porschens 3,9. Med bilen framför mig vandrar tankarna otvivelaktigt till Lamborghinis sista lättviktare. Djävulen från Sant Agata Diablo GT från En synnerligen exklusiv serie på endast 80 bilar som vid tidpunkten var världens snabbaste bil. V12-motorn gav 575 hästkrafter och toppfarten låg strax under 340 km/h. En bil som satte djupa spår i min själ efter en mycket dramatisk testkörning på Gallardo Superleggera under flykt genom Arizonas ödemarker. Mer ljud, hårdare dämpare och en rejäl bantningskur har förvandlat Lambos minsting till ett monster. 98 7/2007

4 Det tar tid att torka bort sitt fåniga leende efter en högfartsrepa med Lamborghinis nya lättviktare. Det dämpas möjligen av de främre hjulhusens påträngande, och typiskt italienska, placering i kupén. Fotstödet ligger i jämnhöjd med bromspedalen. Tankarna vandrar osökt till Lamborghinis sista lättviktare. Djävulen från Sant Agata Diablo GT. 7/

5 Sardinien, där ett par av deltagarna omkom. Trots att Gallardo Superleggera är fyrhjulsdriven, har antisladdsystem och överlag är en långt mera modern och väluppfostrad skapelse har jag alltså en rejäl portion respekt för detta fordon. När jag startar motorn och kupén fylls med ett vasst rappande ljud från den hetsiga V10-motorn fylls hela min kropp av något som närmast liknar djup vördnad. Att maskinen låter mer än tidigare har att göra med att den redan potenta, mittmonterade 90-graders snurran har fått en mindre översyn. Insuget och avgassystemet har en öppnare konstruktion som ger bättre andning. Resultatet är en moderat effektökning till 530 hästkrafter, eller knappt två procent extra. Bieffekten är ett underbart hetsigt skall varje gång gaspedalen närmar sig golvet. Jag sätter mig till rätta i den djupt skålade kolfiberstolen. Klädseln består av lövtunn Alcantara och redan innan man drar åt fyrpunktsbältet sitter man som i ett skruvstäd. När de två sista remmarna till racebältet dras mot midjan känner jag pulsen slå i tinningarna. Sedan petar jag i ettan och rullar iväg. För att betona Superleggeras rejsiga inställning har bilen Lamborghinis e-geartransmission som standard. Det betyder paddlar bakom ratten som kontrollerar en automatiserad version av den vanliga sexväxlade lådan. Den arbetar lugnt och mjukt En klaustrofobisk hälsning från Countach och Diablo är den usla bakåtsikten. I döda vinkeln lyckas jag missa en Dodge Ram 3500! 100 7/2007

6 medan jag vänjer mig vid bilen. Lådan ger precis lagom med mellangas varje gång man växlar ner. Med sport-knappen intryckt kan ingreppet bli betydligt aggressivare, men just nu vill jag bara njuta och acklimatisera mig till bilen. Ännu en klaustrofobisk hälsning från svunna tiders värstingar Countach och Diablo är den usla bakåtsikten. I döda vinkeln lyckas jag missa en Dodge Ram 3500 när jag ska byta fil! Det gäller att ha koll, vara förutseende och vara väl förberedd när man vardagskör en superbil. Efter en halvtimmes transportsträcka förvånas jag av hur avslappnad jag är. Växellådan jobbar mjukt och motorn trivs, mycket tack vare lägre vikt, riktigt bra på låga varv. Det är dock tur att jakten på låg vikt inte gått helt över styr. Yttertemperaturmätaren har trippat iväg över 40-strecket. Och med den stora och flackt vinklade vindrutan är jag mycket tacksam för att Superleggera faktiskt har en effektiv klimatanläggning. Något även transmissionen skulle behövt. Efter 15 minuters krypkörning bakom en traktor börjar växlarna hoppa ur, ett tydligt tecken på överhettning. Dags för lite svalkande fartvind. Jag svänger av och tar sikte på några berg vid horisonten. Hettan dallrar över asfalten och krusar intrycket av en väg som egentligen är len som en nystruken sammetsskjorta. Den slingrar sig mellan roströda klippblock och gigantiska kaktusar så långt man kan se. Inga bilar, inga djur eller människor finns ute mitt på dagen i öknen. Det är bara jag, en stekande sol och Gallardo Superleggera. Försöker finna bilens och min egen rytm genom ett par halvsnabba S-kurvor som tas på treans växel. Superleggera har exakt samma fjädring men aningen hårdare dämpare än en vanlig Gallardo. Skillnaden känns större. Viktminskningen har gjort att bilen lever ut och svarar snabbare på förarkommandon. Den är dock inte racerbils-nervös i framänden, det gäller att alltid vara medveten om hur man belastar bilen och flyttar vikten. För att få den att styra perfekt måste Vilda Västern finns fortfarande. Men istället för ensamma skalpjägare till häst befolkas den just nu av motorjournalister i hårdtrimmade italienska superbilar. 7/

7 man ha lagom mycket vikt över framhjulen annars kommer den mariga understyrningstendensen farande. Med rätt balans tillåts man även kliva på gasen tidigare och med lätt sladd vrålar, tjuter, gallskriker Superleggera ut ur kurvorna. En underbar känsla. På raksträckorna är det omöjligt att kämpa emot frestelsen att hålla stumt. Istället låter jag bilen löpa med öppna trottlar, sjungande för full hals petar jag i växel efter växel när motorn når varv. Nu med sport-knappen intryckt är växlingarna inte alls sammetslena längre, utan forceras i med sådan kraft att motorvarvet liksom studsar till vid varje ny växling. Motorn varvar faktiskt så aggressivt att man får se upp på de lägre växlarna varvräknaren hänger inte med! Ut ur kurvorna är den som mest imponerande. Bakaxeln är utrustad med 45 procents diffbroms och det greppar rejält. Accelerationen från km/h går numera på 3,8 sekunder, 0,2 snabbare än tidigare. Toppfarten ligger fast på imponerande 315 km/h. Om växellådan hade svårt med värmen i krypfart är det tvärt om med bromsarna i hög fart. Bilens gigantiska kolfiberskivor (356 millimeter med åttakolvsok fram) stortrivs i ökenhettan. Ingen initialt luddig känsla som kompositbromsar kan bjuda på innan de hittat rätt temperatur. Bara rå stoppkraft. Känslomässigt är Superleggera, näst efter Diablo GT, den mest spännande Lamborghini jag kört. Den har en naken och rå framtoning som nästan helt saknas på marknaden idag. Det finns starkare, det finns bättre. Men få eller ingen ger en sån härlig kick att köra. Och för den som gillar konceptet kommer det mera. Lamborghinis vd Stephan Winkelmann lovar att det kommer en ny bil från hans företag även nästa år. Och näst i turordning står en Superleggera-version av den väldiga Murciélago LP 640. Något att se fram emot. TEKNISKA DATA Lamborghini Gallardo Superleggera Motor & transmisson: V10, cm 3, kompression 11,0:1. Effekt 530 hk vid r/min, vridmoment 510 Nm vid r/min. Sexväxlad automatiserad manuell, e-gear. Fyrhjulsdrift. Kaross: L/b/h 4 300/1 900/1 165 mm. Bagageutrymme 110 liter. Tomvikt kg. Prestanda: (enl tillv) Acc 0 100: 3,8 s. Toppfart: 315 km/h. Bränsleförbrukning blandad körning: 17,0 l/100 km. Pris: : Aktuell: Nu. + - = Ljudet, kraften, snabbheten. En underbart rå körupplevelse. Klassisk Lamborghini-känsla. Spartansk komfort. Växellådan släpper växlar i ökenhettan. Usel bakåtsikt. En Lamborghini precis som den ska vara. Oförlåtande, brutal och helt underbar. Bilens gigantiska kolfiberbromsar stortrivs i ökenhettan. Ingen initialt luddig känsla. Bara rå stoppkraft /2007