- Till KS har den feministiska forskningen främst bidragit på två olika sätt: 1) genom att åskådliggöra sambandet mellan kulturella företeelser och patriarkatet (samt motståndet mot det) - en del utgångspunkter kommer från Birminghamskolan, den av Gramsci och av andra marxister påverkade kultursociologin. * enligt forskarna i CCCS (t ex Stuart Hall) har kulturen alltid en ideologisk roll: den maskerar, fragmenterar och förenar de relationer som medlemmarna av ett samhälle har sinsemellan. Genom kulturella representationer uppfattar vi vårt eget och andras liv. * man talar om en hegemonisk ideologi. Men den är inte statisk eller enhetlig. Hall: pluraliteten av dominanta diskurser som systematiskt (men inte uteslutande) tenderar till att tolka världen på ett sätt som är förmånligt för makthavarna alltså i enlighet med en dominerande ideologi. # i forskningen av subkulturer har man fäst uppmärksamhet till att subkulturerna i det här har en dubbelroll: å ena sidan signalerar de motstånd, men blir samtidigt sätt att anpassa sig och tom att tillägna sig sådana föreställningar som är den rådande ordningens viktiga beståndsdelar (t ex nationalism, sexism, rasism, vikten av att lönearbeta osv). # inom Birminghamskolan t ex Paul Willis undersökning om skolpojkarnas mot skolans normer riktade subkultur: Learning to Labour (1977) - Inom kultursociologin har den feministiska forskningen åskådliggjort det hur olika kulturella alster bl a populärkulturen och reklam reproducerar och förstärker föreställningar och värderingar som gäller kvinnlighet och manlighet * exempel: Angela McRobbie (1982) analyserade ungdomstidskriften Jackie som framställer en bestämd ram som tonårsflickorna socialiseras i och genom vilken de ser på världen. Baserar sig på romantisk individualism där flickorna förväntas vara sysselsatta med romantiska relationer och svartsjuka; vänta på rätt kille # samtidigt kan en sådan tidskrift också fungera som resurs, som gör det möjligt för flickorna att (dock på ett mycket begränsat sätt) forma en egen subkultur. Jf Gramsci! # vi måste förstås också beakta, att läsa(rinno)rna inte nödvändigtvis oreflekterat accepterar allting som de blir erbjudna i massmedia det här förbigår man ofta i studier av populärkultur; man nöjer sig med att hänvisa till att cirkulationen, dvs konsumtionen är omfattande. Löser inte hela problemet! 2) genom att ifrågasätta sociologins förmenta objektivitet och dess hela begreppsapparat - t ex Dorothy Smith * Dorothy Edith Smith f. Place, född 1926 i Yorkshire, England; studerade socialantropologi i London, for till University of Berkeley in California och disputerade där för Goffman 1963. Påverkades av G:s dramaturgiska sociologi, dess fokus på vardagsliv. Flyttade till Vancouver 1967 där hon startade ett program för kvinnostudier. Sedan 1977 i Toronto. - Enligt Smith räcker det inte med att man tar upp kvinnoteman (som det osynliga arbetet mm), eftersom hela begreppsapparaten är manscentrerad. Sociologin är en del av den praktik som vi regeras genom och återspeglar dess behov. Jf Foucaults syn på vetenskaplig diskurs, som s.a.s. glömt sitt med makt förknippade ursprung! * kvinnans vardagsvärld ser annorlunda ut än männens och skapar därför ett annorlunda perspektiv även för sociologin. Kvinnoperspektivet /.../ utmanar sociologins påstådda förmåga att skapa objektiv kunskap som inte är beroende av 1
sociologens situation. Det kan ses, hur sociologins sätt att behandla sina forskningsobjekt genom konceptuella procedurer, metoder och en syn på vad som är relevant betingas av att den finns i viss samhällelig position (The Everyday World as Problematic: A Feminist Sociology 1987 :91). # Sociologin har tenderat att förbise sådana forskningsteman som känslor, privatliv, vardagsliv, traditionellt kvinnliga arbets- och verksamhetssfärer och har inte heller erbjudit analytiska redskap som motsvarar kvinnors erfarenheter inom dessa. Male-stream sociologin är inte användbar för kvinnor. # t ex hur man definierar arbete. * därför måste en feministisk sociologi ta sin utgångspunkt i kvinnors vardagsliv. Jf Gramscis idé om att det sunda förnuftet ska förädlas i riktning mot det goda förnuftet, som å sin tur kan ifrågasätta den härskande professionella filosofin. # Smiths utgångspunkter påminner om Mannheims relationism och även av Berger & Luckmanns emfas på kunskapens kontextbundenhet. Men intressen som styr kunskapsproduktionen är i Smiths framställning inte abstrakta, utan konkret förknippade med kvinnors situation. Hennes subjekt är inte någon abstrakt varelse, utan finns i en viss samhällelig position (Dant 180). => kunskap blir sas återpolitiserad. - Men genom att återanknyta kunskap till makt, att sas upprepa marxismens ideologikritik ur en annan synpunkt står man inför samma dilemma som marxismen enligt Mannheim hade mött: varför skulle ens egen ståndpunkt då äga mer giltighet än motståndares? - Sandra Harding (f. 1935; prof i UCLA) (1991): Stark objektivism : * all kunskap är samhälleligt situerat. Insikten om detta har lett till 1) kulturrelativism (s 139; jf Mannheim: det totala ideologibegreppets partikulära form) och 2) epistemologisk relativism (den generella formen av dito). * SH märker på flera ställen, att strävan efter objektivitet och den epistemologiska relativismen är väsensbesläktade, två sidor av samma mynt. * det rådande objektivitetsidealet är enligt SH en svag objektivitet, som begränsar sitt tillämpningsområde till att omfatta endast procedurer av empiriskt testande ( context of justification ), men beaktar inte alls de processer som styr problemformuleringen ( context of discovery )(ss 143-144). # i själva verket har idealet alltså inre motsättningar # men därför är det också användbart för makthavarna: genom att förläna vetenskapen en aura av objektivitet, legitimerar man kunskap som pga sina icke utsagda utgångspunkter inte kunde vara annat än stöd för de rådande förhållandena (s 147) * Men även relativism är ett möjligt vapen i de makthavandes händer: It is all relative, my dear (s 154). Man kan tillåta förekomsten av alternativa synsätt så länge som man är säker på sin position; de ofarliggörs genom pluralism * en stark objektivitet däremot kräver systematisk analys av de bakomliggande förutsättningar som styr det vetenskapliga arbetet (s 149). SO = standpoint epistemology (s 142) = ståndpunktsepistemologi : Ståndpunktsepistemologierna kräver ett erkännande av historisk, sociologisk och kulturell relativism men inte av epistemologisk relativism. De erkänner att alla mänskliga antaganden inklusive de bästa vetenskapliga antagandena är samhälleligt situerade, men de kräver också en kritisk evaluering av hurdana samhälleliga situationer som tenderar skapa de mest objektiva kunskapsanspråken. (s 142) 2
SH påstår vidare: Vetenskapens historia visar, att sådan forskning som utgår i från maximalt frigörande intressen och värden oftast är bättre än annan forskning i stånd att identifiera ensidiga påståenden och förvrängda antagelser, även om forskarna själva kanske inte omedelbart vinner allmän trovärdighet (s. 148). => OBS: hon ser alltså de feministiska studierna som en del av en mer allmän inriktning som försöker låta de i samhället underordnade grupperna få sig hörda. T ex afroamerikaner, andra färgade, förespråkare för de homosexuellas rättigheter, pacifisterna, naturskyddarna, medlemmarna av den nya vänstern osv. (s. 155-156). 8. Till slut Läsning: Mikko Lagerspetz (2000): Småtrollen och postmodernismens epistemologiska dilemma, Horisont, åg. 47, nr. 1: 32-40 - Till slut ett försök av ett överblick på två centrala frågor inom KS och på de svar som blivit föreslagna. Om den icke-ideologiska kunskapens principiella möjlighet; om kunskapssociologins arbetsfält. 1) Å ena sidan handlar skillnaderna mellan olika kunskapssociologiska riktningar alltså om kunskapssociologins arbetsfält. Vad är det för slags kunskap som man betraktar som objektet för sin forskning? * I början av denna kurs: kunskapssociologin som sociologins delområde och som teoretiskt perspektiv. Är det endast ideologin, dvs den falska kunskapen man intresserar sig för? Gäller det endast att förklara, varför en del människor är benägna att anamma falsk kunskap? Är det problemfritt (dvs ingen mening med att forska i) med den kunskap som alla erkänner som giltig? * fenomenologernas svar: man bör forska i allt som inom samhället uppfattas som kunskap. Viktigt: det självklara, vardagserfarenheten (också feministerna & Gramsci). * Thomas S Kuhn, Michel Foucault, Pierre Bourdieu, Sandra Harding och vetenskapssociologerna: det akademiska livet och vetenskapen är en diskurs, som kan analyseras utgående från de sociala omständigheter som omger kunskapsproduktionen * Foucault: man ska även forska i gränserna för det tänkbara, dvs hur det tänkbara blivit till som enda möjlighet }=> bredden av i princip möjliga forskningsproblem har alltså haft tendensen av att vidgas - Den viktigaste frågan: 2) Är det över huvudtaget möjligt att nå icke-ideologisk (dvs av kunskapsproduktionens samhälleliga villkor oberoende) kunskap? Om det är det, hur gör man? Om inte, hur är det möjligt att göra KS, och vetenskap över huvudtaget? - Igen: Kunskapssociologin som sociologins delområde och som teoretiskt perspektiv. Om KS är ett delområde, är dess uppgift relativt begränsad: man ser på de samhälleligt betingade processer som förvränger den verkliga, objektiva 3
kunskapen, medan utgångspunkten, dvs basen för ens betraktelser, är den objektiva vetenskapen * Marx, Engels, huvudfåran inom marxismen (inkl Louis Althusser), många feminister: forskningsobjektet är det falska medvetandet och mekanismerna som bildar det. Ett tydligt förhållande med maktrelationer; analysen utförs av en forskare som står på ett säkert vetenskapligt fundament som är gemensamt med naturvetenskaperna # emellertid är jämförelsen med naturvetenskaperna problematisk. Människan själv befinner sig inom det som skulle forskas i (Max Weber, Wilhelm von Dilthey mm.) # Samtidigt har objektiviteten blivit ifrågasatt inom naturvetenskaperna själva. Th S Kuhn: The Structure of Scientific Revolutions = De vetenskapliga revolutionernas struktur (1962); Paul Feyerabend (1975): Against Method = Mot metodtvånget. Kuhn menar att vetenskapen inte fortskrider kumulativt, utan att det sker paradigmskiften. Ett paradigm ersätts av ett annat, medan skiften inte bestäms av utvecklingen inom forskningen (nya forskningsrön osv), utan av utomteoretiska faktorer (förändrad människosyn => ändrad syn på kosmologin osv). Den österrikisk-amerikanske vetenskapshistorikern Paul Feyerabend menar, att förnyelsen och framåtskridandet inte bygger sig på en konsekvent utförd vetenskaplig metodologi, utan på demagogi, feltolkningar osv. * Även Lévi-Strauss och den unge Barthes utgår ifrån, att det kollektiva medvetandets = diskursens strukturer är någonting som objektivt finns till, och att analytikern klarar av att värdera dem objektivt. # Den senare Barthes ger upp det hoppet, men har inte heller någon annan fundament för den vetenskapliga analysen att bjuda i stället => vetenskapen är en form av litteratur bland andra = postmodernismens allt är tillåtet, det finns inga sanna eller falska påståenden => relativismen # som Harding säger, objektivism och epistemologisk relativism är två sidor av samma mynt - Mannheim insåg problemet, men antog inte relativismen. Hans svar var relationismen. 1) naturvetenskaperna är objektiva (men jf ovan); 2) det finns ett relativt oberoende ( fritt svävande ) skikt av intellektuella, som är den sociala basen för 3) kunskap som inte är objektiv, men som ändå har giltighet i förhållande till samtidens krav : Att söka ett perspektiv, ur vilket det mest väsentliga blir synligt. * (Men vad är det väsentliga då? Vilka krav ställer samtiden?) - ett av problemen blir, om det i själva verket finns till någonting, som man kunde kalla en fritt svävande intelligens som är i stånd att definiera samtidens krav (och hur skulle man i så fall känna igen den?) * Gramscis svar: de organiska intellektuella finns till, som skapar en kunskap som motsvarar samtidens krav, dvs de krav som ställs av det revolutionära perspektivet. * Foucault vägrar formulera något fundament för utvärderingen av anspråk på giltighet hos ett påstående; samtidigt visar han sig hela tiden att vilja sas befrämja friheten; dvs att avslöja de diskurser som begränsar friheten såsom han tycker den är * Harding: kunskap som försvarar de i samhället underordnade grupperna är kritisk mot makthavarna och kommer därför antagligen att ta upp sådana frågor och ståndpunkter som andra försöker tiga ihjäl 4
- ser man på sociologins historia märker man, att den mest väsentliga kunskapen inte vanligtvis blir till när man krampaktigt försöker värna om sin objektivitet. Snarare drivs man av ett begär av att bevisa giltigheten av ett icke-vetenskapligt program: Durkheim syftet att peka på nödvändigheten av ett gemensamt normsystem; Tönnies & Weber: varningen för järnburen som utgjordes av den formella rationaliteten; Marx: väntan på en revolution. }=> resultatet blir, att objektivitet inte kan nås som sådan; det behöver emellertid inte betyda, att allt är tillåtet inom vetenskaplig diskurs. Alla diskurser har sina regler. * Man kan gå modigt fram och söka vad samtidens krav kunde ha för betydelse. # det behöver inte betyda, att man underställer sin verksamhet för ett politiskt program. Det betyder, att man söker svar på frågor, som många människor befattar sig med i sina tankar => man söker svar på frågor som man tror är, eller kan bli väsentliga för många. # trots den ofrånkomliga subjektiviteten kan man alltså försöka finna andra, med ens samhälleliga verksamhetsfält förknippade motiveringar till att man ändå vågar påstå någonting om världen. EN KONSTRUKTION INFÖR KAOSET? FEGT ATT INTE SE KAOSET I VITÖGAT? ELLER TVÄRTOM ÄR DET MODIGARE ATT FORTSÄTTA, FAST MAN VET ATT MAN INTE KAN NÅ EN ABSOLUT SANNING? - de här behandlade problemen kan på ett sätt tänkas leda sociologin på ett sidospår. * Det finns en objektiv verklighet, skriv om det i stället!. Men: # varje verklighet är en tolkad verklighet; # varje förment objektiv tolkning av verkligheten har ett samband med makt. * men förstås: sociologin kommer fortsättningsvis att ha sina speciella forskningsproblem som (i min mening) handlar om SOCIAL FÖRÄNDRING och om MAKT. * diskurs och kunskap kan även analyseras ur andra än sociologiska synpunkter. Men så länge som vi håller oss inom sociologin söker KS fortfarande efter samband mellan social verklighet och hur den uppfattas och uttrycks. * En analys av kunskapen bör alltså också vara en analys av makten och av kampen emot den. ---oo0oo--- S L U T 5
Källor (i urval) och rekommenderad läsning för intresserade (förutom de böcker och artiklar som nämns i texten): Abercrombie, Nicholas (1980): Class, Structure and Knowledge: Problems in the Sociology of Knowledge. Oxford: Blackwell Publishers Carlshamre, Staffan (s.a.): Strukturalism, semiologi & narratologi. http://www.philosophy.su.se/kurser/fakultetskurs/fktexter/semiologi.html (8. 3. 2007) Carlshamre, Staffan (s.a.): Narratologi. http://www.philosophy.su.se/kurser/fakultetskurs/fktexter/narratologi.html (8. 3. 2007) Dant, Tim (1991): Knowledge, Ideology and Discourse: A Sociological Perspective. London & New York: Routledge Gutting, Gary (2005): Foucault: A Very Short Introduction. Oxford: Oxford UP Harris, David (1992): From Class Struggle to the Politics of Pleasure: The Effects of Gramscianism on Cultural Studies. London & New York: Routledge Heiskala, Risto (1994): Sosiaalinen konstruktionismi. Risto Heiskala (red.): Sosiologisen teorian nykysuuntauksia. Helsinki: Gaudeamus Jones, Steve (2006): Antonio Gramsci. London & New York: Routledge Ljung, Margareta (1998): Feministisk teori. Per Månson (red.): Moderna samhällsteorier. Stockholm: Rabén Prisma Schmidt, Lars-Henrik & Jens Erik Kristensen (1985): Foucault s blik om det moderne menneskes fødsel. Århus: Modtryk Sørensen, Gert (1993): Gramsci og den moderne verden eller spørgsmålet om praxisfilosofiens autonomi. København: Museum Tusculanums Forlag 6