Läsning: Steve Jones (2006): Antonio Gramsci. London & New York: Routledge (ss )

Transkript

1 - Varför är då hegemonin så kraftig och svår att brytas? Den är ingen isolerad politisk ideologi som skulle propageras endast som direkt politiska påståenden av de makthavande, utan är förankrad i olika nivåer av det mänskliga tänkandet. * G delar det samhälleliga medvetandet i fyra olika sfärer: 1) den professionella filosofin, som är ordnad, systematisk och i stånd att förklara och på så sätt antingen införliva eller förkasta element från de andra medvetandesfärerna. OBS: omfattar hos Gramsci även andra teoretiska discipliner än bara filosofin, såsom t ex ekonomi, litteraturvetenskap osv. Det goda förnuftet (il buon senso) är ett slags praktisk filosofi, en kritisk omskrivning av det sunda förnuftet. 2) det sunda förnuftet (sensa communa) leds människorna av i sitt vardagliga handlande. Därför är det empiriskt men osammanhängande: Dess mest fundamentala karaktäristik är att det är ett koncept vilket, även i individernas hjärna, är fragmentariskt, icke sammanhållet och inkonsekvent, i överensstämmelse med den sociala och kulturella positionen av massan vars filosofi det är. 3) religionen, som innehåller normer och värderingar som människorna utgår ifrån i sitt handlande; 4) folkloren, eller den folkliga tron, tron på ödet, determinismen osv; vanor, praktiker osv. Relativt oföränderlig, samtidigt som det sunda förnuftet hela tiden tar emot impulser från filosofin - eftersom den härskande ideologin klarar av att i sig förena element från såväl filosofin, det sunda förnuftet, religionen och folkloren blir det svårt att ifrågasätta dess ledarposition. Den kan motiveras från både teoretisk och konkret ståndpunkt - samtidigt baserar sig det sunda förnuftet delvis på människornas vardagserfarenheter => empiriskt, och kan därför även vara kritiskt mot de rådande förhållandena, i det mån som människorna har egen erfarenhet av samhällets avigsidor. Men det omfattar även delar av den dominerande ideologin, av religion, filosofi och folklore. Många av kapitalismens huvudprinciper (t ex lagen om efterfrågan ) anammas också av det sunda förnuftet * denna medvetandenivå uttrycker sig i praktisk handling, men kommer inte längre än så eftersom den inte teoretiserar över det praktiska handlandet. Vi kunde även säga att [den vanliga människan] besitter två olika medvetanden (eller ett medvetande som är kluvet): ett, som han leds av i sitt handlande och som egentligen förenar honom med andra arbetare [...], och ett annat, som är ytligt explicit och verbalt, som han ärvt från det förflutna och tillägnat sig utan kritik. (G 1971: 333) => den underordnade klassens medvetande är dualt, emedan det består av 1) det som stämmer överens med den hegemoniska ideologin; 2) det sunda förnuftets kritiska element. Det existerar ett slags embryonalt kritiskt medvetande som endast uppenbarar sig som blixtar [dvs plötsliga ögonblick av klarsynthet], och förblir obemärkt under vanliga förhållanden => arbetarklassens organiska intellektuella borde inte sträva efter att undervisa arbetarna i en abstrakt teori (jf kritiken mot Bucharins lärobok), utan de borde förnya och förvandla den redan existerande praktiken till en kritisk praktik (1971: 330f). => man skapar en intellektuell och moralisk förbindelse mellan de intellektuella och massorna. * vad man behöver är: 1) en kritik av den härskande professionella filosofin ur ståndpunkten av det goda förnuftet ; 2) en förädling av det sunda förnuftet i riktning mot större kritiskhet => ett ifrågasättande av de vardagssanningar som stöder den härskande klassen => att skapa en sådan ideologi, som kan tävla om den intellektuella och moraliska ledarpositionen = försöken att skapa en mothegemoni.

2 - G ser det som angeläget att man ger upp den förment fatalistiska, på ekonomisk determinism baserade tolkningen av marxismen. Den har fyllt sin uppgift, den kan begravas med hedersbetygelser. (G 1971: 342) Läsning: Steve Jones (2006): Antonio Gramsci. London & New York: Routledge (ss ) - Tar upp några kritiska inlägg riktade mot Gramsci: måste Gramsci förstås endast utgående från hans samtida italienska samhälle? Richard Bellamy: det enda riktiga sättet (s. 122f.), för att det till relativt liten grad industrialiserade förkrigstida Italien inte kan tjäna som ett exempel av ett samtida modernt kapitalistiskt samhälle * motsatt synpunkt: man får inte bli historicist (Nicos Poulantzas), det öppnar dörren för idealism. * frågan blir om kulturalismen är ett problem (s. 125). Gramsci förstår sig som politisk strateg, som måste beakta förekomsten av sådana tänkesätt som endast delvis (eller indirekt) kan förklaras med hjälp av de rådande ekonomiska förhållandena. - Jones fortsätter med att presentera Gramscis inflytande på nutida samhällsforskning - 1) kulturstudier. Både strukturalismen (kommer att diskuteras senare under denna kurs) och kulturalismen (dvs idéhistoriskt orienterad marxistisk sociologi) stipulerade att det existerar en monolitisk borgerlig härskande ideologi som de underordnade klasserna hjärntvättas med. * inom de brittiska kulturstudierna skedde under och 1970-talen en gramsciansk vändning (grundandet av CCCS den sk Birminghamskolan år 1964 (?)), som innebar a) att man inte nödvändigtvis mera behandlade populärkulturen antingen som uttryckande den härskande klassens intressen eller som ett autentiskt uttryck för populära värden; b) att man förstod klassmedvetandet som en mosaik, omfattande både arbetarklassens, borgerliga, och ännu andra värderingar (som kan t ex hänga samman med sådana fenomen som ras, kön, sexualitet mm) (fast man dock ändå inte kan komma ifrån de ekonomiska maktrelationerna heller) (s. 126f.). * en annan författare, David Harris har skrivit en (självkritisk) presentation av Birminghamskolan. Påpekar att det fanns goda vetenskapssociologiska förklaringar till att många blev tilltalade av gramscianismen just då: # det hade blivit populärt att vara vänster, samtidigt som Storbritannien inte hade något starkt, revolutionärt inställt vänsterparti att förespråka en revolution och förbereda sig för det kändes orealistiskt => med hjälp av Gramscis teorier gick det att uppfatta många ganska olika aktiviteter som de vänsterintellektuella befattade sig med som sätt att verka för politisk förändring; att hänvisa till honom gav ett alibi för de intellektuella som ville kalla sig marxister men som inte direkt försökte göra revolution # Gramsci använder en egenartad terminologi, som hjälper en forskare att profilera sig gentemot andra. G-s begrepp är samtidigt så pass abstrakta, att de låter sig användas i väldigt olika sammanhang - 2) Jones nämner de nya sociala rörelserna, men skriver mest om Ernesto Laclau & Chantal Mouffes bok (1985) Hegemony and Socialist Strategy. Hans fråga blir, om L & M ser den hegemoniska kampen som för fristående från de deltagande gruppernas samhälleliga position (s. 130f). Symbolernas värld blir för självständig * andra som forskar i de sk nya sociala rörelserna (NSM) brukar inte anknyta till Gramsci, men egentligen kan de tyckas ha mycket gemensamt med honom: # de nya sociala rörelserna (miljö-, kvinno-, antiglobaliserings-, etniska, regionala osv) återspeglar inte sina anhängares position i produktionsprocessen, utan politiska och kulturella motsättningar (dvs överbyggnaden enligt Marx) => överbyggnadens relativa autonomi; rörelserna som deltagare i en hegemonisk kamp; medborgarsamhällets betydelse

3 # t ex Alain Touraine (1988: Return of the Actor, s. 40) säger, att en social rörelse gör anspråk på ett samhälles historicitet, dvs kontrollen över de kulturella, kognitiva, ekonomiska och etiska modeller, som kollektivet använder för att definiera sitt förhållande till sin omgivning, med andra ord [...] producerar en kultur. [ = hegemoni? ] # t ex Ron Eyerman & Andrew Jamison (1991: Social Movements. A Cognitive Approach): Det är genom skapandet, artikulerandet och formulerandet av nya tankar och idéer ny kunskap som sociala rörelser definierar sig i ett samhälle. 5. Den fenomenologiska och konstruktionistiska kunskapssociologin Läsning: P. L. Berger & Th. S. Luckmann: Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet: ss ; Tidigare nämndes den kritik av Mannheims kunskapssociologi som framförts av den fenomenologiska skolan. Bestod av två skilda element: 1) KS i Mannheims tappning förblir främmande, konstlad/tillgjord/onaturlig man är inte i stånd att befatta sig med det verkliga sociala livets värld, den som människorna lever i, den som utgörs av vardagslivet * i stället koncentrerar man sig på tankesystem som skapats av de intellektuella * emellertid baserar sig även vardagslivets rutiner på kunskap. Den kan analyseras och ifrågasättas; en sociolog bör inte ta heller den för given, oproblematisk 2) det finns en tendens inom sociologin att betrakta människan som determinerad av samhällsstrukturerna, över vilka hon inte har möjlighet att öva någon kontroll. Så även inom den mannheimska KS: klassintressen bestämmer över människans medvetande * en annan möjlighet som förespråkas av den fenomenologiska och den konstruktionistiska sociologin är att betona betydelsen av människans aktiva handlande som skaparen av sin värld. # de meningar som världen har är inte egenskaper hos de yttre objekten, utan ges av människan själv - hur man ger mening åt sin livsvärld (Lebenswelt; life-world) är för den fenomenologiska (och dess forstättning, den konstruktionistiska) sociologin den centrala frågan. - De viktigaste teoretikerna: Alfred Schütz ( ), Peter L. Berger (1929-), Thomas S. Luckmann (1927-). - Alfred Schütz har också betraktats som filosof. (Var egentligen till yrket försäkringsjurist.) Ville förena Edmund Husserls fenomenologiska filosofi med Max Webers sociologi. * f i Wien 1899, d i New York Deltog i Första Världskriget, studerade juridik och samhällsvetenskaper i Wien. Blev närmare bekant med filosofen Edmund Husserl som han fick inflytanden av * gjorde ingen akademisk karriär. Fick till sist under sin landsflyktighet i New York först en halvtids-, från 1952 en heltidsanställning som universitetslärare. Skrev sina vetenskapliga arbeten på kvällstid och under veckoslut och semestrar. Arbetade som jurist i ett österrikiskt företag som hade sidokontor i utlandet. # när Hitler tog över Österrike (Anschluss 1938), flyttade Schütz först till Frankrike och 1939 till USA, formellt sett inte som flykting - De viktigaste arbeten:

4 * Der sinnhafte Aufbau der sozialen Welt, 1932 (= The Phenomenology of the Social World) ~ Den sociala världens meningsfulla uppbyggnad * fr o m 1940 författade ett stort antal artiklar, gavs ut 1971 som artikelsamlingen Collected Papers. * Parsons Theory of Social Action en kritik av Talcott Parsons teori, som han dock inte publicerade under sin livstid, efter att ha brevväxlat med Parsons * Die Strukturen der Lebenswelt (The Phenomenology of the Life-World) redigerades av Luckmann och publicerades postumt => de senare arbeten är alltså mestadels artiklar, inget större enhetligt teoretiskt verk - Utgick från Husserls fenomenologiska filosofi. Var ett försök att skapa en filosofi som är helt fri från förutsättningar. Descartes: jag tänker, alltså finns jag till. Men i själva verket kan man ju bara tro att man finns till => snarare: jag tänker, alltså tänker jag. * Husserl utgår helt och hållet från förnimmelsen. Man förnimmer (ser, hör osv) något, men filosofen behöver inte ta någon ståndpunkt till frågan, om det existerar i verkligheten. Denna sk ontologiska fråga sas ställs inom parentestecken [kanske på samma sätt som det kan stå i sluttexterna på en film: de i filmen förekommande människorna och händelserna har ingenting att göra med verkliga människor och händelser?] => 1) den fenomenologiska reduktionen: man stipulerar ingenting om verkligheten, utan betraktar medvetandets processer och de objekt som föreställs i medvetandet. Därtill kommer vad Husserl kallar för... => 2) den eidetiska reduktionen: man betraktar inte heller det, hur man uppfattar konkreta föremål i en konkret situation, utan de kategorier med vilkas hjälp man tänker på dem de väsentliga formerna som avgränsar den psykiska erfarenheten - den andra roten till Schütz teori kommer från Webers sociologi. Utgångspunkten är människans sociala handlande, som förutsätter att människan ger ett handlingssätt en mening och handlar därefter. Handlandet är socialt, om det har ett samband med vad andra människor gör * sociologins uppgift är att förstå och därigenom förklara människans sociala handlande => man bör syssla med att tolka de bakomliggande motivationerna - Ett centralt begrepp för Schütz blir livsvärlden. Man bör börja [...] med att forska i den verklighet, som människan utgående från sin naturliga hållning tar för given. (cit. Abercrombie: Class, Structure and Knowledge, s. 135) * livsvärlden blir inte ifrågasatt # består både av objekt och människorelationer # vi har ett aktivt förhållande med den vi försöker ha inflytande på den - Det, hur vi uppfattar vår livsvärld karaktäriseras av följande: 1) uppmärksamheten det vakna tillståndet, som beror på att livsvärldens händelser påverkar oss direkt. Livsvärlden är den mest angelägna/betydelsefulla verkligheten (the paramount reality). Det finns även andra typer av verklighet: drömmar, skådespel man ser på, böcker man läser osv. * Men de andra verkligheterna kan endast uttryckas med symboler som härstammar från livsvärlden. * Också den fysiska verkligheten kan tvinga människan att från en annan verklighet återkomma till livsvärlden: # en författare, en forskare skriver och glömmer livet omkring sig. Men så småningom tröttnar kroppen, man blir hungrig. Eller: bläcket i flaskan tar slut; skrivmaskinens band kilar sig fast. Någon annan rusar in i rummet och stör den skrivande => livsvärlden kan alltid göra intrång i de andra verklighetssfärerna

5 2) åsidosättandet av tvivlet: man utgår ifrån, att man har den kunskap som behövs för att kunna handla i verkligheten. Livsvärlden förutsätts ha en känd och förutsebar struktur 3) orientationen mot bestämda kända uppdrag: man handlar som enligt en kokbok, med utgångspunkt i typiska situationer, som vi på basen av vår tidigare erfarenhet håller för sannolika. Man behöver inte, och kan inte, ta alla logiskt tänkbara möjligheter i beaktande. En kokbok innehåller recept, man förklarar vilka matvaror man behöver och hur man tillagar dem. Det är allt vi behöver för att baka en äppelpaj, och detsamma gäller när vi sysslar med vardagslivets rutiner. 4) en viss uppfattning om ens identitet: det jag som handlar nu är det enda jaget. Identiteten är tydlig och utan inre motsättningar. 5) en viss form av socialitet: genom kommunikation och socialt handlande har man skapat en gemensam intersubjektiv värld; dvs vi tror oss förstå de andras strävanden och utgår ifrån att de förstår oss. 6) ett visst tidsperspektiv: det väsentliga är den närvarande stunden och den omedelbara framtid, som är förknippad med projektet vid handen. Det förgångna och den mer avlägsna framtiden är viktiga endast i det mån, som de kan tänkas ha betydelse ur de omedelbara uppgifternas synpunkt. - kunskapen om livsvärlden är organiserad enligt vissa principer. Den fördelar sig i olika relevanszoner (eng. zones of relevance) (Schütz: On Phenomenology and Social Relations. Selected writings. Chicago & London: ss ) * det man förstår, formulerar och kommunicerar om en situation omfattar endast en bråkdel av det som är möjligt att förnimmas # vissa faktorer kan man inte låta bli att räkna med: de äger obligatorisk relevans (auferlegte Relevanz) # en del andra faktorer kan individen själv, utgående från sina egna strävanden, bestämma om de behöver beaktas: de har frivillig relevans (freiwillige Relevanz) # det finns faktorer, som saknar omedelbart samband med individens strävanden. De tas för givna. # till slut finns det också faktorer som är fullkomligt irrelevanta och som man varken fäster någon uppmärksamhet vid eller uppfattar medvetet. * på samma sätt uppfattar man människorna. I medvetandets centrum finns individen själv; sedan människorna med vilka man står i direktkontakt; de andra samtida, som man uppfattar som representanter av en viss roll (t ex brevbäraren); till slut de tidigare och de kommande generationerna, som representerar det universalt mänskliga. => verkligheten är alltid en tolkad verklighet. Tolkningen riktas av människans intressen. - genom att hänvisa till intressen som utgångspunkten för medvetandet anknyter sig Schütz till det marxistiska och mannheimska språkbruket. * den bakomliggande tanken är dock mycket annorlunda. Medan M. och M. förknippar intressen med individens position i samhällsstrukturen, tar Schütz inte alls opp den här frågan. - människan förblir förstås en del av ett nätverk av sociala relationer. Hon erhåller en stor del av sina kunskaper genom att socialisera sig till en verklighet som representeras av de närastående andra människorna. Även språket har skapats i social interaktion, och är samtidigt det mest betydande medlet för tankeverksamheten => den intersubjektivt konstruerade kunskapen är basen för det mänskliga medvetandet - samtidigt som individen aktivt tolkar sin omgivning, är hon själv en produkt av samhället - konflikt mellan olika intressen och maktrelationerna är något som Schütz inte behandlar. Vardagslivet uppfattas som självklart, osäkerhetsingivande faktorer försöker medvetandet åsidosätta => Schütz uppfattar människan som i grunden konservativ, som en som söker trygghet, stabilitet, förutsägbarhet

6 * jf. Gramscis uppfattning om vardagslivet och det sunda förnuftet: det finns en potentiell spänning mellan den härskande ideologin och det sunda förnuftet, som kan omformas till en drivkraft för samhällelig förändring. Schütz behandlar inte den samhälleliga förändringen. - Schütz blev en viktig utgångspunkt för den teoririktning som kallas för socialkonstruktionismen (även konstruktivismen; mig veterligen finns det ingen betydelseskillnad; man borde kanske inte använda samma term som den som avser en viss konstnärlig riktning (Malevitj: svart kvadrat osv)?) - ordet har blivit använt för att beskriva ganska olika riktningar förknippats även med Erving Goffmans och Harold L Garfinkels sociologi * Goffman: den dramaturgiska sociologin : folk interagerar med sin omgivning och sina medmänniskor med hjälp av masker, manuskript och ramar, som är utgångspunkterna för hur deltagarna definierar en social situation. Asylums 1961; Stigma 1964; The Presentation of Self in Everyday Life 1972; Frame Analysis * Garfinkel: etnometodologin: visar hur folk försöker hitta rationella förklaringar i oväntade situationer. Lät studenterna göra skojiga experiment med familj och vänner (t ex luffarschack ; Hur står det till? ) eller experimenterade själv med studenterna ( studierådgivning ). Studies in Ethnomethodology inom studiet av sociala problem har den sk. konstruktionistiska riktningen betonat de offentliga definitionsprocessernas betydelse för att ett (förmodat) fenomen blir betraktat som ett socialt problem. Malcolm Spector & John I. Kitsuse 1977: Constructing Social Problems * finns i en radikalare och i en mer balanserad tappning ( omöjligt att veta någonting om den objektiva verkligheten => man kan bara syssla med diskurs ; < = > definitionsprocesserna äger rum i en verklighet som också måste beaktas ).