Att värdera internationell erfarenhet varför är det så svårt?

Internationella programkontorets rapportserie 21 Att värdera internationell erfarenhet varför är det så svårt?

Rapportserie 21 Internationella programkontoret 2008 Analys och sammanställning: Anna Ryan Bengtsson Omslagsfoto: Jezzica Sunmo/Folio Tryck: åtta.45, Solna, 2008

Innehållsförteckning Sammanfattning 4 Kapitel 1 Inledning 6 1.1 Bakgrund 6 1.2 Syfte och frågeställningar 12 1.3 Metod och material 12 Kapitel 2 Vad händer på området? 14 2.1 Europeiska modeller för tillgodoräknande och tillvaratagande 14 2.2 Valideringsdiskussionen i Sverige 18 Kapitel 3 Tillgodoräknande och tillvaratagande ur ett programperspektiv 23 3.1 Individuella utbyten 24 3.2 Europeiska samarbetsprojekt 28 Kapitel 4 Varför är det så svårt? 33 4.1 Individuella utbyten 33 4.2 Europeiska samarbetsprojekt 35 Referenslista 39 Bilaga 1 41

Sammanfattning Programmet för livslångt lärande (LLP) syftar till att genom internationella utbyten eller samarbeten på utbildningsområdet skapa rörlighet och möten mellan människor och på det viset bidra till en ökad kunskapsnivå i Europa. En ökad kunskapsnivå utgör i sin tur ett av medlen för att uppnå EU:s Lissabonstrategi. För att medlet ska bli verksamt är möjligheterna för tillgodoräknande samt förmågan att tillvarata dessa kunskaper avgörande. Frågor kring tillvaratagande och tillgodoräknande av kunskaper och kompetens har därför från europeiskt håll lyfts som mycket viktiga. Även ett flertal samarbetsprocesser har inletts för att skapa ökade förutsättningar för både tillgodoräknande och tillvaratagande. Validering är ett samlat begrepp som används för bland annat synliggörande, tillgodoräknande, erkännande och tillvaratagande av kunskaper och kompetens. Begreppet är generellt men har till uppgift att lösa ett flertal olika problem på skilda nivåer. Grundtanken med validering är att synliggörande skapar möjligheter för tillgodoräknande vilket ger erkännande och tillvaratagande av kunskaper och kompetens. Eftersom valideringsbegreppet är mycket generellt kan det tolkas på olika sätt beroende på sammanhang. Fokus i den här rapporten är tillvaratagande av erfarenheter, kunskaper och kompetens som förvärvats genom internationell rörlighet inom EU. Genom intervjuer kartläggs hur handläggare på Internationella programkontoret upplever att deras brukares erfarenheter från internationella utbyten och projekt erkänns och tillvaratas, vilka faktorer som är avgörande för att det görs samt vilka primära drivkrafter som verkar styra människors vilja att delta. Upplevelsen bland handläggarna på IPK är att samhället inte i tillräcklig utsträckning tar tillvara de erfarenheter, kunskaper och lösningar som tillkommer genom internationella samarbetsprojekt. Att individers erfarenheter och resultat inte tas tillvara är problematiskt på flera vis. Problemen handlar bland annat om vilka drivkrafter individen har för att delta och att det förefaller vara ett slöseri med resurser från samhällets sida. I 4

förlängningen handlar det om vilken roll LLP får i Lissabonstrategin om Sverige inte tar tillvara de erfarenheter och kunskaper som genereras. En primär faktor för att skapa ett ökat tillvaratagande i samhället är enligt handläggarna ökad rörlighet. Tanken är att fler deltagare i olika former av utbyten skapar förståelse och genom det uppvärderas erfarenheterna vilket skapar ett högre tillvaratagande. Eftersom rörlighet skapar ett behov av tillvaratagande och tillvaratagande i sin tur är beroende av rörlighet beskrivs dessa fenomen lämpligen som en s.k. rörlighetsprocess. Processen innehåller i sin tur olika former av validering beroende på i vilket skede av processen man befinner sig samt vilka kunskaper, kompetenser, erfarenheter eller liknande som ska synliggöras, tillgodoräknas, erkännas och tillvaratas. 5

Kapitel 1, Inledning 1.1 Bakgrund Lissabonstrategin Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes en gemensam handlingsstrategi med ett stort reformprogram för Europeiska Unionen (EU). Den kom sedan att kallas Lissabonstrategin och har syftet att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska, kunskapsbaserade ekonomi år 2010. Lissabonstrategin bygger vidare på den europeiska strategin för livslångt lärande som antogs 1996 och kopplar tydligt samman livslångt lärande med tillväxt och sysselsättning. Behovet av ett gemensamt handlingsprogram kom av bland annat följande skäl: ökad världshandel med hårdare konkurrens, globalisering, förändringar av familjestrukturer och demografi. Lissabonstrategin är tänkt att rusta Europa för framtiden genom tillväxt och sysselsättning, skapad med hjälp av ett stärkt kunskapssamhälle. 1 Lärande och kunskap är centrala medel för att uppnå Lissabonstrategin. Ofta nämns i detta sammanhang kunskapstriangeln vars tre hörn utbildning, forskning och innovation bidrar till både tillväxt och sysselsättning. Genom forskning och innovationer genereras teknologisk utveckling, eller med andra ord nya lösningar inom olika områden, vilka i sin tur ger exempelvis nya produkter eller tjänster. Vidare utgör kunskap och lärande förutsättning för hög tillgång på kompetent arbetskraft som kan hantera de nya lösningar som forskningen genererat. Kunskapstriangelns hörn är inbördes beroende av varandra och sammanförs genom 1 KOM(1995)24 Nystart Lissabonstrategin (2005), KOM(2001)678 Meddelande från Kommissionen Att förverkliga det europeiska området för livslångt lärande (2001) 6

utbildning. Den generella utbildningsnivån är avgörande för skapande av ny forskning och innovation. 2 Livslångt och livsvitt lärande Begreppen livslångt- och livsvitt lärande är viktiga att känna till i förhållande till Lissabonstrategin. Livslångt anspelar på att människan lär från vaggan till graven medan livsvitt avser att hänsyn tas till alla former av lärande: Formellt lärande: är det lärande individen tillgodogör sig inom ramen för utbildningssystemet och genererar ofta ett formellt bevis. Icke-formellt lärande: är sådana lärandeinsatser som genomförs i organiserad form men som inte generar något formaliserat intyg, exempelvis kompetensutveckling. Informellt lärande: är det oorganiserade lärande som individen genomgår under hela livet. 3 EU:s nyckelkompetenser för livslångt lärande EU har genom expertutlåtanden från 31 länder i Europa låtit definiera åtta nyckelkompetenser som man menar utgör grunden för livslångt lärande. Dessa nyckelkompetenser bedöms avspegla de mest väsentliga kompetenserna i kunskapssamhället. De anses därför utgöra grunden för en individs möjligheter att verka som medborgare och aktör. Nyckelkompetenserna ska genomsyra all verksamhet inom utbildningsområdet på EU-nivå. 2 KOM(2005)330 Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet - Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram (2005), (2008/C 86/01) Rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010 (2008) 3 Europeiska Kommissionen, The history of European cooperation in education and training Europe in the making an example (2006) s.226ff 7

Figur 1: Det livslånga och livsvida lärandet Nyckelkompetenserna Kommunikation på modersmålet Kommunikation på främmande språk Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens Digital kompetens Lära att lära Social och medborgerlig kompetens Initiativförmåga och företagaranda 4 Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer 4 Dnr 2007/56 Koncept för validering av generella kompetenser i folkbildning och informellt lärande, Valideringsdelegationen (2007) s 13 8

EU har ingen gemensam utbildningspolitik I sammanhanget är det även viktigt att vara medveten om att det europeiska samarbetet på utbildningsområdet kännetecknas av frivillighet. Samarbetet fyller en kompletterande funktion till den nationella politiken, då EU inte har någon gemensam utbildningspolitik. Medlemsländerna beslutar på egen hand om de nationella utbildningssystemens organisation och avgör självständigt hur och när de vill anpassa sig till eller ta användning av europeiska initiativ, verktyg eller andra åtgärder. 5 Handlingsprogrammet för livslångt lärande Inom ramen för Lissabonstrategin initierade Europeiska rådet det övergripande utbildningspolitiska, arbetsprogrammet Utbildning 2010 Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation. Det antogs 2001 för att främja det livslånga lärandet och kunskapsutvecklingen inom EU. 6 Ett av medlen som finns för att uppnå målen med utbildning 2010 och Lissabonstrategin är Handlingsprogrammet för Livslång Lärande (LLP). Syftet med LLP är att skapa rörlighet och möjligheter till möten mellan människor, organisationer, skolor och så vidare. Grundtanken är att genom rörlighet skapa nya lärandesituationer där människors erfarenheter, kunskaper och tankar kan utbytas. Det ger en ackumulerad kunskapsnivå som bidrar till det livslånga lärandet. 7 LLP har en programperiod på sju år; 2007-2013 och har en budget på strax under 7 miljarder Euro. Programmet består av fyra sektorsprogram och två övergripande program. Sektorsprogrammen är utformade helt utifrån sin respektive målgrupp: skola (Comenius), högre utbildning (Erasmus), vuxnas lärande (Grundtvig) och yrkesutbildning (Leonardo da Vinci). Det ena övergripande s.k. Transversala programmet fokuserar på frågor som informations- och kommunikationsteknik (IKT), policy, språk samt stärkande och spridning av resultat. Jean Monnet som utgör det andra övergripande programmet syftar till att främja kunskap om europeisk integration och riktar sig till verksamma inom högre utbildning. 8 5 www.regeringen.se 2008-06-2 6 2008/C 86/01 (2008) 7 http://ec.europa.eu/education 2008-05-29 8 L 327/45, Europaparlamentets och rådets beslut 2006/1720/EG (Europeiska unionens officiella tidning) 9

Figur 2: Skiss över LLP Internationella programkontoret för utbildningsområdet (IPK) utgör Sveriges nationella kontor vad gäller LLP. Myndigheten är ansvarig för administrationen av bland annat sektorsprogrammen i Sverige. 9 Skolor, universitet, företag, enskilda individer och organisationer i Sverige samt Europa deltar årligen i en mängd internationella utbyten inom ramen för LLP. Utbytesverksamheten kan gälla allt från kompetensutveckling, utarbetande av lärandemetoder eller valideringsmetoder till praktik och studier utomlands. 10 Sedan starten av utbytesprogrammen i mitten av nittiotalet uppgår antalet projekt, individuella utbyten, praktikutbyten och så vidare som genomförts inom Europa till totalt flera miljoner. Deltagarna erhåller genom aktiviteter inom LLP olika former av lärande: både formellt, informellt och icke-formellt. LLP syftar till att uppnå en ackumulerad kunskapsnivå inom EU vilket i sin tur bidrar till Lissabonöverenskommelsen. För att det ska fungera är tillvaratagande av lärande en viktig parameter. Tillvaratagandet förväntas ske på alla samhällsnivåer; från det minsta arbetslag där en enskild deltagit i ett individuellt utbyte till beslutsfattare vars framtida lösning på ett samhällsproblem kan vara på god väg att skapas inom ramen för ett EU-finansierat utvecklingsprojekt. 11 10 9 www.programkontoret.se 2008-06-18 10 http://europa.eu/scadplus 2008-06-05 11 Ingemar Wedman, Markus Stoor, Eva Carling, Gunilla Djuvfeldt, Pernilla Holmström, Johanna Linder, Validering av kunskaper och kompetens, (Högskolan i Gävle, 2007) s. 5

Att synliggöra och tillvarata kunskap och kompetens en kort begreppsdefinition Redan 1996 genom strategin för livslångt lärande uppmärksammades behovet av att utveckla och skapa instrument för att synliggöra och kunna värdera den samlade europeiska kompetensen. Validering är det begrepp som oftast används då det handlar om synliggörande, tillgodoräknande, erkännande och tillvaratagande av kunskaper och kompetens. Begreppet har sitt ursprung i latinets validus och betyder stark. Validering innebär alltså att styrka någonting eller göra det giltigt. 12 Vanligen definieras den här formen av validering som: Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. 13 Validering har i Sverige många, och olika syften. Valideringsbegreppet är generellt men syftar samtidigt till att lösa ett antal olika problem, från individens till stora samhällsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och integrationspolitiska problem. 14 Den grundläggande logiken med validering är att synergieffekter skapas tack vare att individens kunskaper och kompetenser synliggörs. Tanken är att synliggörande skapar möjligheter för tillgodoräknande vilket leder till erkännande samt tillvaratagande. Individen får genom det en ökad tillgång till arbetsmarknad, utbildningsväsende etc. vilket då kan medföra att andra större samhällsproblem löses. Att få tillgodoräkna sig handlar då om att få sina kunskaper och kompetenser räknande medan tillvaratagande syftar till att de omsätts på något sätt. Begreppen tillgodoräknande och tillvaratagande är alltså inte synonyma även om de är tätt sammankopplade och ofta används gemensamt. 15 12 Linda Schultz, Fredrik Sandberg, VALIDUS Slutrapport för fas 1 i ett samverkansprojekt om validering av fackligt förtroendevaldas kunskaper inhämtade genom arbetsplatslärande, valideringsdelegationen (2007) s. 7 13 Ds 2003:23, Validering m.m. fortsatt utveckling av vuxnas lärande (2003) s.19 14 Valideringsdelegationens slutrapport Mot en nationell struktur (Västerås: Edita, 2008) s. 14-17 15 Per Andersson, Nils-Åke Sjösten, Song-Ee Ahn, Att värdera kunskap, erfarenhet och kompetens perspektiv på validering (Kalmar: Lenanders grafiska AB, 2003) s 27ff 11

1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna rapport är att få en bild av hur synliggörande, erkännande eller tillgodoräknande av kompetens (validering) hänger samman med tillvaratagande av lärandet som sker inom ramen för LLP programmet. Vidare är syftet att undersöka om dessa faktorer påverkar viljan att delta i internationella utbyten eller projekt (rörlighet). För att kunna uppfylla syftet har tre frågeställningar bearbetats: 1. 2. 3. Vilka drivkrafter verkar vara avgörande för att människor ska vilja delta i ett internationellt utbyte eller samarbete? Hur verkar det lärande som skapas inom ramen för LLP tillvaratas inom både organisationer och av samhället i stort? Hur kan synliggörande, tillgodoräknande eller erkännande (validering) fungera som ett instrument för att skapa ökad rörlighet i Europa? 1.3 Metod och material För att uppnå syftet genomfördes sex stycken intervjuer med olika handläggare på Internationella programkontoret. Dessa har valts utifrån den målgrupp de arbetar mot, vilket gör att alla sektorsprogrammen inom LLP representeras. Syftet med att intervjua handläggarna är att eftersom de befinner sig närmast slutanvändaren eller brukaren, har de kunskaper kring hur det ser ut kring dessa frågor inom de utbytesprogram de arbetar med. Ett begränsat urval av informanter gör att rapportresultaten får ses som tendenser vad gäller tillvaratagande, vilka faktorer som verkar avgörande för att det sker och hur validering förhåller sig till främjandet av rörligheten i Europa. Det europeiska samarbetet kring validering har kartlagts genom studier av olika europeiska rapporter både från Europeiska rådet och Europeiska kommissionen. Kompletterande faktainformation har även erhållits via svenska regeringens och EU:s olika hemsidor. Informationen torde kunna betraktas som både tillförlitlig och relevant eftersom den erhållits från aktörer som är ansvariga för dessa frågor. 12

För att överblicka valideringsämnet nationellt, har utgångspunkt tagits i Valideringsdelegationens slutrapport som presenterades i mars 2008. Valideringsdelegationen fick av den svenska regeringen 2004 i uppdrag att kartlägga valideringsarbetet i Sverige. Deras arbete har bland annat inneburit att synliggöra arbetet med validering, skapa ett intresse kring valideringsfrågor och ta fram valideringsmetoder. 16 Delegationens arbete har bedrivits med hjälp av representanter från det formella utbildningssystemet, folkbildningen och arbetsmarknadens parter för att fånga valideringens olika perspektiv och syften. 17 De största problemen med ämnesområdet validering är att det är tvärvetenskapligt och begreppsintensivt, vilket gjort informationsinsamlandet komplicerat. Ämnesområdet innebär att många olika begrepp används för samma sak men har skilda betydelser. Beroende på om man befinner dig i ett pedagogiskt, ekonomiskt eller arbetsmarknadspolitiskt sammanhang (för att nämna några) får begreppen olika betydelser. Valideringsdelegationens slutrapport utgör inte bara ett dokument över delegationens, utan också andras arbete med validering de senaste åren. 16 www.valideringsdelegationen.se 2008-06-02 17 Valideringsdelegationens slutrapport (2008) s 53ff, 86 13

Kapitel 2, Vad händer på området? 2.1 Europeiska modeller för tillgodo räknande samt tillvaratagande Det konstaterades redan 1996 ett behov av gemensamma europeiska system för tillgodoräknande, tillvaratagande och erkännande av kunskaper och kompetens. Det har sedan dess startats en mängd processer för att utarbeta sådana system. Grundtanken med alla de gemensamma systemen är att skapa en ökad förståelse och jämförbarhet mellan medlemsländerna och därigenom främja tillvaratagande och underlätta rörlighet inom EU. Alla olika processer utgår från den gemensamma tanken att synliggöra effekterna av lärande s.k. learning outcomes det vill säga vad individen har lärt sig snarare än vilken utbildning som genomgåtts. Nedan kommer de processerna att presenteras i kronologisk ordning respektive utifrån sektorer (högre utbildning, yrkesutbildning och så vidare). Baserat på de roller som systemen är tänkta att spela kommer även deras syften att förklaras. Bolognaprocessen inom högre utbildning Bolognaprocessen inleddes 1999 och syftade till att inom högre utbildning skapa ett enhetligt system för tillgodoräknande av akademiska meriter. Tanken var att skapa förutsättningar för ökad rörlighet bland studenter vid olika lärosäten i Europa. Bolognaprocessen har bland annat lett till att jämförbara examina, gemensamma utbildningsnivåer samt ett förenat akademiskt poängsystem har skapats och införts. 18 Det gemensamma 18 www.hsv.se 2008-05-26 14

poängsystemet för överföring av akademiska studiemeriter kallas ECTS (European Credit Transfer System). Det utvecklades som ett pilotprojekt inom ramen för Erasmusprogrammet och används idag av de flesta medlems- och deltagarländerna som ett komplement till den nationella poäng- och betygsskalan. 19 Bolognasystemet är på många vis ett system som skapar förutsättningar för mobilitet och syftet är att främja tillgodoräknandet av akademiska meriter. Tillvaratagande av lärande sker oftast inte inom ramen för utbildningssystemet, utan efter genomgången examen i olika arbetssituationer. Systemets huvudsakliga roll är därmed att skapa möjligheter för tillgodoräknande vilket ska underlätta rörlighet för studenter. Köpenhamnsprocessen för yrkesutbildning I Köpenhamn inleddes 2002 en process med fokus på kvalifikationer och hur de påverkar rörligheten inom yrkesutbildningen (s.k. Köpenhamnsprocessen). Processen är på många vis inspirerad av Bolognaprocessen och har genererat flera europeiska överenskommelser i liknande riktning. 20 Köpenhamnsprocessen har dock varit något mer komplex eftersom målgruppen är annorlunda. Att skapa valideringssystem för yrkesutbildning innebär bland annat att hänsyn måste tas till fler aspekter på det livslånga lärandet, som exempelvis arbetslivserfarenhet som är mer informell eller icke-formell. 21 Det europeiska samarbetet kring kvalifikationer inom yrkesutbildningen har därmed kommit att omfatta fler frågor som kvalitet, vägledning och validering av kunskaper och kompetens. Tanken med dessa system är på så vis att skapa förutsättningar för både tillgodoräknande och tillvaratagande av kunskaper oavsett var i EU de förvärvats. Två europeiska verktyg för validering har utformats genom Köpenhamnsprocessen. Det första verktyget som infördes 2005 är kompetensportföljen Europass. Genom Europass får individen möjlighet att i en för EU enhetlig form, föra fram sina kunskaper och färdigheter vid sökande av utbildning eller arbete. Tack vare Europass kan meriter och kvalifikationer beskrivas på samma sätt och på så sätt värderas lika i hela EU. 19 2007/08:FPM110, Regeringskansliets Fakta promemoria, (2008) 20 www.regeringen.se 2008-05-28 21 www.regeringen.se 2008-05-28 15

Kompetensportföljen består av fem olika dokument som individen kan fylla i för att beskriva sin kompetens på olika sätt. IPK är samordnare av Europass nationellt och ansvariga för ett av dokumenten; Europass mobilitet. Verktyget är inte endast förbehållet yrkesutbildning utan kan användas för att beskriva en individs kompetens eller kunskap oberoende av målgrupp. 22 Ett annat verktyg som genererats via Köpenhamnsprocessen kallas ECVET (European Credit system for Vocational Training). Europeiska kommissionen lämnade i april 2008 ett förslag om att rekommendera medlemsländerna att inrätta ECVET inom yrkesutbildning. Syftet med rekommendationen är att öka genomsynligheten och underlätta rörligheten inom EU inom yrkesutbildning genom ett europeiskt system för meritöverföring. ECVET är tänkt att leda till ett formellt utbildningsbevis som då ska fungera inom hela EU. 23 Eftersom utbildningspolitiken är förbehållen medlemsstaterna, är det upp till dem att avgöra hur och om de vill använda ECVET. Dock innebär förslaget att systemet etableras som en europeisk metodologisk ram för att beskriva en individs yrkesfärdigheter. Medlemsstaterna uppmanas av kommissionen att anpassa sig till systemet senast 2012 vilket kommer kräva en väl fungerande samordning och övervakning på nationell nivå. 24 ECVET befinner sig alltså idag i startgroparna och flertalet pilotprojekt försiggår för att underlätta implementeringen på nationell nivå; bland annat inom ramen för sektorsprogrammet Leonardo da Vinci. EQF - Att jämföra kvalifikationer En europeisk referensram för livslångt lärande har tagits fram och kallas EQF (European Qualification Framework). Det är ett europeiskt översättningsverktyg som syftar till att jämföra kvalifikationer (utbildningsbevis, yrkescertifikat och så vidare) mellan de europeiska länderna. Syftet med referensramen är även i detta fall att möjliggöra och stimulera till ökad rörlighet för studerande och arbetskraft. EQF ska fungera som ett 22 www.senrp.se 2008-05-28, www.programkontoret.se 2008-06-30 23 2007/08:FPM110 Regeringskansliets faktapromemoria (2008) 24 KOM(2008):180 Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (2008) 16

översättningsverktyg som underlättar bedömningen av vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser en person med en viss kvalifikation har. EQF jämför dock inte utbildningarna i sig eller deras faktiska längd. Verktyget består av åtta nivåer, där nivå ett motsvarar genomgången grundskola och nivå åtta en doktorsexamen. Tanken är att verktyget ska ange vad kvalifikationen innebär ifråga om både kunskaper (teoretisk), färdigheter (praktisk) och kompetens (ansvar och självständighet). Verktyget ska även vara okänsligt för i vilket sammanhang de skaffats (formellt, informellt eller ickeformellt). Förhoppningen med EQF är att verktyget i framtiden ska kunna användas för att översätta även informellt och icke-formellt lärande mellan länder. Enligt utbildningsdepartementets information analyserar regeringen för närvarande hur EQF ska genomföras i Sverige. 25 För att illustrera och förklara EQF skulle man kunna tänka sig en kvintcirkel, som är ett verktyg för att transponera musik. Visan är densamma oavsett vilken tonart den spelas i. Däremot kan den exempelvis sjungas av fler eller andra om man byter tonart. Kvintcirkeln används därför bland annat för att transponera visor mellan olika tonarter. Grundtanken är alltså med EQF att kunna översätta kvalifikationer så att de kan användas i olika länder. Europeisk överenskommelse kring validering av informellt och ickeformellt lärande I maj 2004 nådde europeiska rådet en överenskommelse om fyra gemensamma principer som ska gälla vid validering av icke-formellt och informellt lärande. Tanken var att genom gemensamma principer lägga en grund för utvecklandet av gemensamma valideringsmetoder vad gäller även dessa former av lärande. Fyra principer fastslogs: Individuella rättigheter: ska prägla valideringsprocessen genom frivillighet och obehindrad tillgång till den. Vidare ska genomförandet ske på lika och rättvisa villkor. 26 Aktörerna förpliktas: att fastställa system och metoder för 25 www.regeringen.se 2008-05-28 26 Aktör = Kommissionen, medlemsstat eller annan aktör som deltar i valideringen, Valideringsdelegationens slutrapport (2008) s. 331 17

identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande utifrån sitt ansvar och sin kompetens. Tillit och förtroende: ska genomsyra processen då det måste finnas rättvisa och transparenta förfaranden och kriterier för identifiering och validering av informellt- och ickeformellt lärande. Trovärdighet och legitimitet: ska vara ledord för systemen och därigenom skapas även respekt för de berörda aktörernas intressen. Europeiska kommissionen publicerade i samarbete med Europeiska rådet i april 2008 en lägesrapport kring samarbetet med utbildning 2010. Lägesrapporten konstaterar att kvalifikationssystem bland medlemsländerna är under utveckling. Dessa verkar emellertid ofta vara inriktade på det formella lärandet. 27 Att ta tillvara de andra formerna av lärande är alltså fortfarande en stor utmaning för medlemsländerna och kommer kräva betydande insatser. 2.2 Valideringsdiskussionen i Sverige Synen på lärande och kunskap har under de senaste tjugo åren ändrats i Sverige och Europa, från utbildning till livslångt lärande. Det syns bland annat genom att EU anammat strategier för livslångt lärande och idag bygger sina politiska målsättningar runt begrepp som kunskap, färdigheter och nyckelkompetenser. Att betrakta kunskapen ur ett vidgat perspektiv innebär dock vissa problem. Kunskaper som är mer kopplade exempelvis till färdigheter är generellt mycket svårare att uttrycka och vanligen något människan bara gör och kallas därmed ofta för tyst kunskap. 28 Ett annat begrepp som används ofta är kompetens och Folkbildningsrådet menar i sin rapport Ett koncept för validering av generella kompetenser inom folkbildningen och informellt lärande att kompetensen måste relateras till en uppgift. Det innebär att åtskillnad görs mellan en människas kvali- 27 2008/C 86/01 (2008) 28 Bernt Gustavsson, Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap (Kalmar: Lenanders grafiska AB, 2002) s. 55, 78ff 18

fikationer och de krav som ett arbete, en utbildning eller en situation ställer. Kompetensen är alltså inte endast en kvalifikation eller ett betyg utan kan delas in i reell respektive formell kompetens som då är olika saker. 29 I Sverige används validering för att på olika vis kunna synliggöra eller identifiera kunskap och kompetens oberoende av var den införskaffats. Var den skaffats är dock en viktig aspekt som ofta innebär skilda valideringsmetoder. En snickares arbetsintyg kräver en annan valideringsmetod än vad erfarenheter från internationella utbyten gör. 30 Validering har på nationell nivå diskuterats och undersökts under flera år och ett antal viktiga perspektiv och frågor finns. Validering - att ge kunskaper ett värde Validus var ett nationellt projekt som bedrevs inom ramen för valideringsdelegationen och projektets slutrapport från 2007 beskriver validering utifrån olika värden. Rapporten menar att individens kompetens genom att den synliggörs eller valideras får ett högre bytesvärde. Det skulle därför kunna innebära exempelvis högre lön eller ökade möjligheter till nytt arbete för individen. Arbetsplatsen eller organisationen kan dessutom genom validering tillföras ett ökat bruksvärde eftersom arbetsplatsens samlade kunskap synliggörs. Slutligen skulle validering även kunna generera ett mervärde i form av exempelvis ett ökat självförtroende eller ökad självkännedom. 31 Utforskande validering, kontrollerande prövning eller autentisk bedömning En grundläggande fråga är om valideringen ska visa vad individen kan eller om den ska visa om individen kan någonting specifikt. Denna diskussion utgör på många vis kärnan och återspeglar till stor del diskussionen kring formellt, informellt och icke-formellt lärande. Valideringsdelegationen väljer att benämna valideringsinsatser som syftar till att ta reda på vad individen kan som utforskande validering. Medan att undersöka om 29 Dnr 2007/56 Valideringsdelegationen (2007) s. 8 30 Andersson m.fl. (2003) s.20f 31 Validus slutrapport (2007) s.8 19

individen kan någonting specifikt kallas för kontrollerande prövning. En tredje form av validering är autentisk prövning och har utvecklats som ett alternativ till andra mer standardiserade tester. 32 Kontrollerande prövning innebär att valideringen sker som prövning eller test Utforskande validering är att förbehållslöst ta reda på vad individen kan genom exempelvis intervjuer Autentisk prövning innebär att valideringen sker i en simulerad autentisk situation Valideringen kan vara summativ eller formativ En summativ bedömning syftar till att summera de kunskaper och kompetenser som individen har. Ofta används ett sådant förhållningssätt då tillgodoräknande av kunskaper ska ske i förhållande till något formellt kriterium. Den formativa bedömningen blickar å andra sidan framåt och syftar till att lägga grunden för ett fortsatt lärande. En formativ ansats relateras därför oftare till begreppet tillvaratagande snarare än tillgodoräknande. Det går dock inte helt att åtskilja summativ och formativ validering eftersom en kartläggning av tidigare kunskaper är grundläggande även för att kunna tillvarata och främja fortsatt lärande. 33 Valideringen som systemförändrande eller systemanpassad Valideringen kan vara antingen systemförändrande eller systemanpassande. Diskussionen handlar enligt Andersson m.fl. till stor del om valideringen ska genomföras på ett systems befintliga villkor (exempelvis utbildnings- eller arbetsmarknadssystemen) eller om valideringen snarare utgör del av en systemförändrande process. Genom att ta sig an den frågan 32 Valideringsdelegationens slutrapport s 16ff, Validus slutrapport s 12f, Andersson m.fl. (2003) s.39 33 Validus slutrapport s. 12 20

blir strukturer och normer viktiga och om valideringen påverkar eller påverkas av dessa. 34 Valideringsdelegationen konstaterar i sin slutrapport att validering ofta innebär någon form av försvenskning av utländsk kompetens. De vill vända på resonemanget och menar att valideringen snarare borde handla om att internationalisera kompetenser inhämtade i Sverige. 35 Validering i förhållande till validitet och reliabilitet Validering handlar om att på olika sätt bedöma en människas kunskaper och kompetens. Enligt Ingemar Wedman måste begreppen relevans (validitet) och tillförlitlighet (reliabilitet) tas hänsyn till vid all form av bedömning. De tidigare perspektiven kring validering skulle egentligen kunna ses som lösningar för att åstadkomma just tillförlitlighet och relevans. Validitet handlar om i vilken grad man tar reda på det man avser att ta reda på. Reliabilitet handlar om hur tillförlitlig bedömningen är. 36 Grundproblemet med validering är att det är otroligt vanskligt (kanske omöjligt?) att bedöma eller synliggöra en människas hela kunskap och kompetens, då den betraktas ur det livslånga och livsvida perspektivet. 37 Valideringens syfte, att synliggöra människans kompetens, har lett till att olika metoder skapats. En avgörande fråga är då om dessa metoder verkligen mäter det de avser att mäta och om mätningen är tillförlitlig. Vilken typ av lärande som ska synliggöras påverkar enligt Andersson avvägningarna mellan validitet och reliabilitet. Om det är mer informella kunskaper som ska bedömas behövs flexibla, öppna och individanpassade metoder så att kunskaperna verkligen synliggörs. Att anpassa metoden efter individen innebär dock (in)direkt att avkall på jämförbarheten görs vilket skadar reliabiliteten. Prioriteras istället tillförlitlighet och jämför- 34 Andersson m.fl. (2003) s. 43-70 35 Valideringsdelegationens slutrapport (2008) s. 85f 36 Wedman m.fl. (2007) s. 3 37 Valideringsdelegationens slutrapport (2008) s. 94f 21

barhet blir individen den anpassningsbara medan modellen är lika för alla. 38 Avvägningarna mellan validitet och reliabilitet kallar valideringsdelegationen för valideringens inneboende motsättning. 39 Andersson med flera beskriver frågorna kring validitet och reliabilitet i termer av tillit och värde. För att valideringen ska få ett bytesvärde, bruksvärde och mervärde samt anses tillförlitlig måste bedömningarna vi gör vara korrekta och först då kommer verktygen att vara användbara. 38 Andersson m.fl. (2003) s. 41f 39 Valideringsdelegationens slutrapport (2008) s. 94-98 22

Kapitel 3 Tillgodoräknande och tillvaratagande ur ett programperspektiv 40 Intervjuerna med handläggarna har genererat flertalet olika perspektiv och svar på frågorna kring tillgodoräknande, tillvaratagande och rörlighet. Främsta skälet till att människor väljer att delta i LLP-programmets olika aktiviteter är enligt handläggarna en tanke om utveckling. Utveckling är på många vis minsta gemensamma nämnaren för all form av rörlighet oavsett om den sker i projekt eller enskilt. Utvecklingen ser ut på olika sätt och sker på skilda nivåer. De olika perspektiv på utveckling som handläggarna nämner är: En vilja att utveckla sig själv och växa som människa Nyfikenhet på andra och andras sätt att göra saker och ting Att det finns någonting att förändra eller förbättra Ett identifierat behov eller problem som man vill lösa på europeisk nivå Alla handläggare nämner eller syftar någon gång under intervjun på att rörlighet över gränser och möten mellan människor skapar ett mervärde. Mervärdet som skapas sker på flera nivåer och har många olika dimensioner. Mervärdet utgör exempelvis både en drivkraft och en effekt. Vad som menas med det är att utbytet, projektet eller studiebesöket i många fall ger någonting mer för både individ, organisation och samhälle. Begreppet mervärde syftar då på någonting därutöver det som ingår direkt 40 Citaten i kapitlet är tagna ur intervjuer med handläggare på IPK. 23

i själva kursen eller den aktivitet man deltar i. En av handläggarna väljer att beskriva det mervärdet på följande vis: I jämförelse med att sitta och titta på teve där du kan du lyssna och se, kan du när du är ute och reser även lukta och känna också vilket förstärker kunskapen det är inte bara något som passerar Ett annat perspektiv på mervärdet: det är ju klart att de har lärt sig en massa och fått otroligt mycket erfarenhet. Inte bara genom det de gör utan också genom kommunikation, problemlösning, alla de här generella nyckelkompetenserna som man pratar om idag. Jag tror att man får en enorm kompetenshöjning genom att arbeta i projekt. LLP-programmet har många olika aktiviteter och målgrupper vilket påverkar frågorna kring tillvaratagande och tillgodoräknande. Innebörden blir helt enkelt väldigt olika beroende på om det handlar om att delta i ett utvecklingsprojekt, eller i ett individuellt utbyte. För att frågorna ska bli relevanta är det därför nödvändigt att dela in handläggarnas svar i två skilda avsnitt; individuella utbyten och europeiska samarbetsprojekt. 3.1 Individuella utbyten De individuella utbyten som LLP finansierar handlar om allt från att en person genomgår en veckas kurs eller fortbildning utomlands till att studenter genomför hela eller delar av sin utbildning vid ett annat lärosäte i Europa. 41 Den generella bild handläggarna ger av den individuella mobiliteten är att möjligheterna inte utnyttjas till fullo. Det finns mer medel att söka och mål både från europeiskt och nationellt håll att få till stånd en ökad volym och fler individuella mobiliteter. 42 41 www.programkontoret.se 2008 06 24 42 Regleringsbrev för Internationella programkontoret (2008) samt i princip samtliga intervjuer. 24

Tillvaratas individens erfarenheter? Den generella bilden av tillvaratagandet är bland handläggarna att det inte riktigt sker i den utsträckning handläggarna skulle önska att det gjorde: jag tror inte att vi fullt har kommit dithän att så fort man ser att har du jobbat med internationella frågor eller du har hållit i ett projekt så ses det som en merit(...) Eller att det här är kunskap som är värdefull för organisationen. Jag tror inte att vi helt och hållet är där ännu. Bilden är emellertid inte entydig och en av de mer grundläggande tendenserna som handläggarna talar om är att tillvaratagandet av erfarenheter verkar vara väldigt olika. Att det ser olika ut med tillvaratagandet verkar främst kunna kopplas till två olika orsaker: Typ av utbytesform Individens förutsättningar Utbytesform Vilken typ av utbyte som genomförs verkar vara en av de faktorer som har stor betydelse för tillvaratagandet. Utbyten som är kortare och av mer fortbildande karaktär verkar enligt handläggarna vara svårare att se hur de tillvaratas. Lärare eller andra som deltar i mer fortbildande insatser har på många sätt ett eget ansvar att tillvarata erfarenheterna i sin verksamhet. Dock verkar denna grupp i flera fall ha ett behov av att få sina kunskaper mer tydligt erkända på olika vis. Lärarna har definitivt ett behov och vill att deras deltagande i internationella sammanhang ska räknas som en merit, de har lärt sig massa ( ) och de vill att det ska kunna erkännas på något vis. Studenters eller elevers erfarenheter verkar däremot erkännas och tillvaratas i något högre utsträckning. Flera av handläggarna uttrycker en tro på och har i flera fall exempel på att de som gjort praktik, eller läst terminer utomlands får fördelar i förhållande till sina kurskamrater, bland annat vad gäller chanser att få jobb. De bedömer att dessa blir något mer attraktiva på arbetsmarknaden. 25

de elever som har varit ute som verkar ha haft större möjlighet att få jobb för att de har fått en bredare kompetens och skiljer sig lite grann från sina kurskamrater Det har jag ju konkret hört att de eleverna får sommarjobb. Det ger dem credit, trots att de inte får tillgodoräkna sina studier så ger det dem meriter för livet. Individens förutsättningar Det andra skälet till att tillvaratagande ser olika ut handlar om individens förutsättningar. Handläggarna ser individens förutsättningar främst utifrån två olika dimensioner. Det handlar dels om att skapa färre hinder för rörligheten i form av att de utbildningar som genomgås räknas även när individen kommer hem. Handläggarna menar att det är viktigt att individen inte behöver försaka någon studietid för att kunna delta i internationella utbyten. För att skapa dessa förutsättningar menar man då att olika system för tillgodoräknande är viktigt. utan du ska verkligen kunna utvecklas i samma takt som hemma och kunna tillgodoräkna dina studier de här åren( ) det är liksom grundstenen och sättet på vilket man skapar mobilitet Den andra dimensionen handlar mer om att ge individen förutsättningar för att kunna föra fram och synliggöra mervärdet som utbytet genererar. Då handlar förutsättningarna inte längre om att kunna få tillgodoräkna sig, utan snarare om hur individen ska få sina erfarenheter och kompetenser synliggjorda, värderade eller erkända och därigenom tillvaratagna. Det framgår i flera intervjuer att individen då måste ha verktyg för att klara det. För våra program så gäller det ju att man på något sätt får aktiviteten dokumenterad. Men t.ex. social och kulturell kompetens syns ju inte där 26

Faktorer för att uppvärdera erfarenheter är validering vägen? Frågan om validering skulle kunna vara en möjlig lösning för att skapa ett ökat tillvaratagande har setts på lite olika vis. Synen hänger till stor del samman med vilka faktorer man definierat som anledningen till varför det tillvaratas eller inte. När det gäller studerande inom högre utbildning och yrkesutbildning verkar exempelvis ofta tillgodoräknandet fungera ganska bra, eftersom man har valideringsverktyg som fungerar. Däremot så innebär dessa instrument endast att de genomgångna kurserna räknas in i utbildningen. Mervärdet eller de personliga erfarenheterna har ingen roll i den processen. Vi efterfrågar validering i slutrapporterna och de anger att de flesta får tillgodoräkna sig kurser och moment. Dock valideras sällan kompetensen eller den generella kompetensen som fås genom utlandserfarenheten. För att ge individen förutsättningar eller för att kunna ringa in de mer generella kompetenserna ser handläggarna valideringsinstrument som möjliga lösningar. För att de ska vara fruktbara lyfts dock fram att det är viktigt att de instrumenten eller verktygen är allmängiltiga och gångbara. I detta sammanhang ser flera av handläggarna de europeiska systemen som ECVET eller Europass som möjliga vägar. om du hittar ett sätt att sätta på pränt som t.ex. Europass är det ju egentligen ett sätt att validera, men om inte det systemet är känt eller på något sätt inbyggt i samhället i övrigt, så har det liksom inte riktigt någon roll Sedan nämner ett antal handläggare problemen med att försöka synliggöra de mer dolda formerna av kunskap. Eftersom kunskapen eller kompetensen inte är formell är den svårare att hantera och resonemanget handlar då om vilka eller vems kriterier som ska användas och vad konsekvenserna av att bedöma dem blir. Det är knepigt när man försöker formalisera någonting som inte är formellt( ) svårigheterna är just att komma fram till vad det är för kompetenser vi skall validera. Vad är det vi skall sätta på pränt? Detta innebär att man måste strukturera och då begränsar man sig självklart 27

Alla kriteriesättande system har ju den faran. Så fort man kommer med värderingar. Sen är det också det här med mätbar kunskap relaterat till icke- mätbar kunskap Handläggarna tror att valideringssystem för att jämföra meriter eller mer formella delar av utbildningen skulle skapa en ökad rörlighet i form av att individen får tillgodoräkna sig sina kunskaper. Sedan är inte alla lika övertygade om att människor endast drivs av att få sina kunskaper på papper, utan att drivkraften är mer individuell och kan bero på andra faktorer. Frågan är om detta är den avgörande punkten i alla lägen för alla. Det finns så mycket annat som påverkar viljan att åka i väg( )Många reser inte ens inom landet, varför skulle de då resa ut i världen för att lära sig? 3.2 Europeiska samarbetsprojekt Programmet för livslångt lärande ger också möjlighet att söka bidrag till olika typer av projekt. Det kan handla om allt från större utvecklingsprojekt där man skapar någonting konkret till mindre partnerskapsprojekt där fokus är mer på processen och själva mötet med projektpartners. 43 När det gäller projekten får frågorna om tillvaratagande och tillgodoräknande en annan innebörd än vid individuella utbyten. Tillvaratagandet blir på många vis mer komplext eftersom det sker på många olika nivåer med fler aktörer. Handläggarna menar att det med projekt inte handlar om att mobilisera individen i första hand. Det handlar istället om att sätta projekten i rörelse. Fast jag tänker inte på rörlighet som enskilda individer som åker och praktiserar eller åker på erfarenhetsutbyten till andra länder. Projekt handlar mer om att man möts från olika länder och diskuterar gemensamma teman och försöker komma fram till gemensamma resultat. Det är projektet som är rörligt snarare än människorna. För att driva framgångsrika projekt krävs vilja att arbeta med projekten 43 www.programkontoret.se 2008-06-26 28

från både organisationer, skolors och individers håll. Intresset från organisationshåll handlar enligt handläggarna dels om att avsätta tid, arbetskraft och medel som att faktiskt ta tillvara de kunskaper som projekten generar. Handläggarna vittnar om att andelen ansökare inte är något stort problem för tillfället eftersom man har konkurrens om projektmedlen. Däremot är inte alla delar av landet lika aktiva. Exempelvis är Västra Götalandsregionen en mycket aktiv aktör inom flera av programmen. Västra Götaland är alltid på hugget men sett över antalet ansökningar per invånare är det Gävleborg som är mest aktiva just nu. Tillvaratas erfarenheterna som skapas i Europeiska samarbetsprojekt? Den generella bilden är precis som med individuella utbyten, att det ser väldigt olika ut. Två olika perspektiv på eller former av tillvaratagande lyfts fram under intervjuerna: Organisationens tillvaratagande Samhällets tillvaratagande Organisationens tillvaratagande Vad gäller tillvaratagande i den egna organisationen så verkar det skilja sig åt beroende på om det är mindre partnerskapsprojekt eller större utvecklingsprojekt. Flera handläggare vittnar om att de mindre projekten som syftar till att utveckla någonting konkret inom organisationen till stor del tas tillvara i organisationerna. Det uttrycks som att det tas tillvara genom att man tar tillvara den personens erfarenhet för att kanske skapa en ny kurs eller gå in i nya projekt det är ju ofta för invärtes bruk i organisationen primärt. Inom Comenius partnerskap visade bland annat interrimsrapporteringen från i maj 2007 att skolorna som deltar i hög grad tar in erfarenheterna i sina verksamheter. Exempelvis anger 80 procent att projektet har haft en påverkan på metodiken i undervisningen och 60 procent ger en bild att 29

ledningen och det pedagogiska synsättet i skolan har påverkats tack vare partnerskapsprojektet. 44 När det gäller utvecklingsprojekten är bilden inte lika entydig. Ibland verkar resultaten användas mycket aktivt och lösningarna kommersialiseras. Andra gånger används de inte alls och orsaker kan då vara exempelvis att ingen driver projektet vidare eller att förankringen var låg i organisationen. Det ser väldigt olika ut, ibland tas resultatet fantastiskt bra tillvara och det används verkligen( ) Många gånger är det tyvärr så att det inte tas tillvara för att projektet kanske inte har varit tillräckligt förankrat i organisationen, det kanske är en eldsjäl som har drivit på för att göra det. ( ) Andra orsaker kan vara att företag går i konkurs, myndigheter läggs ner eller att de inte finns någon riktig ägare En given skillnad mellan partnerskapen och utvecklingsprojekten är att de senare riktar sig mer tydligt mot tredje part (samhället). Därför blir samhällets attityd extremt relevant för just dessa projekt. Att utnyttja och få gehör för projektresultat är därför en utmaning för både samhället och projekten. Figur 3: Projekt med fokus på process respektive produkt 44 Verksamhetsrapport för Comenius 2005 Decentraliserade programdelar (2007) s. 15f 30

Samhällets tillvaratagande Hur samhället tillvaratar de internationella erfarenheterna är en viktig fråga för alla handläggare. Ofta har de som arbetar med projekten precis som de som arbetar med individuella utbyten en bild av att samhället i övrigt inte riktigt värderar dessa internationella lösningar, projekt eller erfarenheter nog högt vilket följande beskrivningar bekräftar: Jag tror inte att internationella erfarenheter värderas tillräckligt högt, det nonchaleras snarare. Ibland betraktas det nog som de här värstingresorna vilka det skrevs mycket om för ett antal år sedan; man är bara ute och reser för våra skattepengar. Det där är ju en riktig nyckelfråga. Den har också diskuterats på ett seminarium om hur svenska projekt generellt värderas ( ) folk tar inte till sig andras erfarenheter, det är precis som att man måste göra de erfarenheterna själv. Att implementera ett projekt eller ett gott exempel det är nog bland det svåraste man kan göra. jag skulle vilja att vi blev bättre på att skapa gehör för att det är viktigt med internationellt utbyte. Det är inte så självklart än som man tycker det borde vara. Faktorer för att uppvärdera internationell erfarenhet är validering vägen? Under intervjuerna anges några faktorer som handläggarna tror skulle kunna påverka samhällets syn på internationella erfarenheter. Det som de flesta verkar anse är viktiga faktorer är Ökad rörlighet Validering Ökad rörlighet Att få fler aktiva och deltagande i olika utbytesverksamheter verkar handläggarna tro är ett av de bättre sätten för att internationella erfarenheter skulle uppvärderas överlag. Genom att låta fler ta del och få möjligheter 31

att resa och vidga sina vyer är tanken att värdet sprids som ringar på vattnet. Vi råder bot på skepsisen genom att ge fler möjlighet att delta förstås Om politikerna är intresserade i en kommun till exempel då kan de faktiskt via sina nämnder föra det här vidare ner till högre tjänstemän och sen ut till cheferna( )Men de måste ju få vara med om det själva först De olika medel som går att söka för inom ramen för LLP-programmet ska dessutom i de flesta fall fungera som ett startkapital. Tanken är att det ekonomiska stödet i förlängningen ska fasas ut. genom de här startpengarna och att man upptäcker de fördelar det finns med att jobba mer internationellt, det här är något slags ideal. Det skall ju dra hem så många fördelar till skolan så att man inser att det här är någonting som alla borde få ta del utav och därmed avsätter en större del av sin budget till det Validering Enligt handläggarna kan valideringen ha en roll i att uppvärdera samhällets syn på erfarenheter från internationella projekt. Tanken är att genom validering kunna synliggöra mervärdet för individen på ett bättre sätt. Individerna eller de som deltar i projekten uttrycker sällan ett behov av att få sina kunskaper värderade trots att de genom sitt arbete internationellt erhållit nya kunskaper och kompetenser. Där menar handläggarna att validering skulle kunna användas för att synliggöra och därmed uppvärdera internationella erfarenheter överlag. nej alltså deltagarna går på sin inre kraft. De känner inte att de behöver den här yttre stimuleringen eller belöningen utan det är mer den inre belöningen som är viktig. Det är ju även det som är faran. Får vi inte till de här yttre belöningarna så syns det ju inte utåt, för dem som tvivlar på nyttan, att det här är något som är värt någonting. 32