Kan fysisk aktivitet på recept (FaR ) vara en metod att stödja barn och unga till fysisk aktivitet?

Kan fysisk aktivitet på recept (FaR ) vara en metod att stödja barn och unga till fysisk aktivitet? Cecilia Lindholm, hälsoplanerare Lena Kallings, metodstöd, Med Dr 2011-12-22 FFoU-enheten Ulleråkersvägen 27, 750 17 Uppsala

Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 0 SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 4 METOD... 5 LITTERATURGRANSKNING... 5 KARTLÄGGNING PÅGÅENDE PROJEKT... 5 RESULTAT LITTERATURGRANSKNING... 6 VAD VI VET OM METODER FÖR ATT FRÄMJA FYSISK AKTIVITET HOS BARN OCH UNGDOMAR?... 6 SBU:s granskning av studier om fysisk aktivitet för barn och ungdom... 6 Interventioner i skolan för att öka barn och ungdomars fysiska aktivitet... 7 Interventioner i vården för att öka barn och ungdomars fysiska aktivitet... 9 KAN FYSISK AKTIVITET PÅ RECEPT (FAR ) VARA EN ANVÄNDBAR METOD FÖR ATT FÅ BARN OCH UNGDOMAR MER FYSISKT AKTIVA?... 10 RESULTAT KARTLÄGGNING AV PÅGÅENDE PROJEKT... 10 BARN OCH UNGDOMSFYSIOTEKET I MALMÖ, BUFY... 10 BRÄNNPUNKTEN... 11 UPPSALA... 11 ÄNGELHOLM... 12 ÖREBRO... 13 ÖSTERGÖTLAND... 14 DISKUSSION... 15 METODER FÖR ATT FRÄMJA FYSISK AKTIVITET HOS BARN OCH UNGDOMAR... 15 ÄR FAR EN ANVÄNDBAR METOD TILL BARN OCH UNGDOMAR?... 16 SLUTSATSER... 17 REFERENSER... 18

Sammanfattning Denna rapport är en del i ett utvecklingsprojekt i Uppsala som syftar till att testa fysisk aktivitet på recept (FaR ) för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar. Syftet med rapporten är att sammanställa vad vi vet om metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar och om fysisk aktivitet på recept (FaR ) kan vara en användbar metod för att få barn och ungdomar mer fysiskt aktiva. Metod har varit litteraturgranskning och kartläggning av pågående projekt i Sverige. Statens beredning för medicinsk utredning (SBU) gjorde 2007 en systematisk litteraturgenomgång kring metoder för att främja fysisk aktivitet för bland annat barn och ungdomar. En kompletterande litteraturgranskning har gjorts för åren 2007-2010. En mindre nationell kartläggning har gjorts av praktiska erfarenheter hur man arbetar med att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar med fokus på fysisk aktivitet på recept. Litteraturgranskningen visar att: De flesta studier om metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar har genomförts inom skolan. Majoriteten av studierna i skolan pekar på att en intervention inom skolan med flera insatser (multikomponent) är effektiv. Olika insatser i skolan kan till exempel vara förändringar i miljön såsom skolgårdar, matutbud, läroplan, utbildning av skolpersonal, förändring av idrottslektion, införande av policy om fysisk aktivitet och skriftligt material. För att insatserna i skolan ska få effekt är det viktigt att föräldrar, kamrater och samhället involveras. Insatser som görs i skolan påverkar framförallt att barn och ungdomar rör sig mer i skolan, men har i ett fåtal studier även visat effekt på att barn och ungdomar ökar sin fysiska aktivitet på fritiden. Insatser för att främja fysisk aktivitet i skolan har effekt under en kortare tid, men långtidsuppföljningar saknas i samtliga studier. Ett fåtal studier har genomförts inom hälso- och sjukvården så tillräckligt vetenskapligt underlag saknas. Några enstaka studier har genomförts via Internet. Inga hälsoekonomiska studier har hittats av metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn eller ungdomar. Forskningen innehåller stor osäkerhet på grund av metodologiska problem till exempel svårigheter att mäta fysisk aktivitet och knapphändigt beskrivna studier som gör det svårt att jämföra resultat. Fysisk aktivitet på recept (FaR ) används med framgång till vuxna, men om metoden fungerar till barn och ungdomar vet vi inte än. För närvarande pågår olika utvecklingsprojekt i landet med att testa FaR till barn och ungdomar, men det finns inga vetenskapliga studier gjorda. Flera av projekten handlar om att testa FaR inom elevhälsovården. Slutsatsen är att det finns flera metoder inom skolan att främja elevernas fysiska aktivitet. För att avgöra om FaR är en lämplig metod inom elevhälsovården behöver metoden utvecklas och utvärderas vetenskapligt. För övrig hälso- och sjukvård behöver studier göras för att se om FaR är en effektiv metod för barn och ungdomar med olika diagnoser och i olika åldrar. 1

Bakgrund Fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna för att främja hälsa såväl fysiskt, psykiskt och socialt. Regelbunden fysisk aktivitet har särskilt positiva effekter för barns och ungdomars hälsa och utveckling (UK Department of health 2004 och Biddle et al 2001). Exempel på positiva effekter av fysisk aktivitet hos barn är ökad kondition, ökad muskelstyrka, positiva effekter på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som BMI, blodfett och blodtryck, förstärkt skelett, förbättrad självuppfattning och motverkan av oro och ängslan (FYSS 2008). Andra aspekter som påverkas positivt av fysisk aktivitet är motorisk, kognitiv, emotionell och social utveckling. Fysisk aktivitet definieras som all form av kroppsrörelse utförd av skelettmuskulatur som kräver energi (FYSS 2008). Den nordiska rekommendationen för barns fysiska aktivitet är minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag (NNR 2004). Aktiviteterna ska inkludera måttlig samt hård aktivitet. Det går troligtvis bra att dela upp aktiviteterna i flera olika pass under dagen. Det är viktigt med allsidiga aktiviteter som ger både kondition, styrka, rörlighet, snabbhet, kortare reaktionstid och koordination. Rekommendationen för ungdomar över 18 år, det vill säga vuxna, är 30 minuter fysisk aktivitet med minst måttlig intensiv nivå varje dag. Det är möjligt att dela in aktiviteten i tre tio minuters pass (FYSS 2008). Studier har funnit ett samband mellan övervikt och hög mediekonsumtion, därför har WHO och ett antal länder tagit fram en allmän rekommendation som lyder Barn och unga bör inte spendera mer än två timmar per dag med elektroniska media, exempelvis dator, Internet, dataspel och tv (American Academy of pediatrics 2001). Fysisk aktivitet är ett komplext beteende och svårt att mäta. Särskilt barn under 12 år kan ha svårt att återge fysisk aktivitet. Barn har också en tendens att överskatta rapportering av högintensiv aktivitet och underskatta lågintensiv aktivitet (Brettschneider och Naul 2004). Eftersom det är svårt att mäta förändring av fysisk kapacitet är det svårt att uttala sig om barnoch ungdomars kondition har försämrats över tid, men det finns tecken som tyder på det (Hurtig Wennlöf 2005, Ekblom et al 2004, Westerstahl et al 2003). Flera studier visar att flickor är mindre fysiskt aktiva än pojkarna på hälsostärkande nivå. I en studie av 200 svenska barn i årskurs 3, 6 och 9 konstaterade man att det finns grupper av barn av olika kön inom alla åldersgrupper som är betydligt mindre fysiskt aktiva än sina klasskamrater. Dessa skillnader kan vara en förklaring till en försämring av barn och ungdomars fysiska kapacitet över tid (Ekblom et al 2004). Undersökningar har visat att barn och ungdomar är fysiskt aktiva i högre grad om deras föräldrar också är det (Steinbeck 2001). Idag finns ett mycket stort intresse för deltagande i idrott och träning hos barn och föräldrar, men flera studier pekar på att skillnaderna ökar mellan barn som är fysiskt aktiva och de som är mycket stillasittande (Danielsson 2006 och Engström 1999). Flera studier antyder att barns fysiska aktivitetsgrad minskar med åren framförallt från 11-12-års ålder (Hurtig Wennlöf 2005, Raustorp et al 2006, Raustorp et al 2004, Ekblom et al 2004, Strandell et al 2002). Enligt beräkningar uppnår bara cirka en tredjedel av barn och unga i Europa rekommendationen om fysisk aktivitet (Currie et al 2002). Regeringen antog den förnyade folkhälsopropositionen (Prop. 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik). Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Folkhälsopolitiken har elva målområden. 2

För att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar är tre målområden relevanta: Mål 3 Barn och ungas uppväxtvillkor Mål 6 Hälsofrämjande hälso- och sjukvård Mål 9 Fysisk aktivitet Forskning visar att god tillgång till anläggningar för rekreation stimulerar barn och unga, framförallt pojkar till ökad fysisk aktivitet (Faskunger 2007, Harvard och Johansson 2006). Det finns mycket forskning om skolgårdars betydelse för att barn är fysiskt aktiva. Väl utformade skolgårdar kan ge förbättrad hälsa och välbefinnande hos barn som till exempel förbättrad motorik, inlärning, ökad koncentration och social kompetens. Vilket också kan minska sjukfrånvaro och stress (Faskunger 2007). En studie pekade på att elevers prestation i teoretiska ämnen förbättrades om man hade mer än sex längre raster i veckan förutom lunchrasten (Carlsson et al 2006). Trenden i samhället är att allt fler barn vistas inomhus både på grund av aktiviteter som barn håller på med till exempel TV och dataspel, men också på grund av att utomhusmiljön är för farlig att vistas i (Faskunger 2008). Många föräldrar skjutsar idag sina barn och ungdomar till skolan för att de anser att skolvägen är för farlig. Från 1970- talet till 2006 sjönk andelen barn som cyklade eller gick till skolan från 94 till 60 procent. Barn som går eller cyklar till skolan har oftast högre veckoförbrukning av energi än vad man får vid två timmars deltagande i Idrott och Hälsa per vecka. De barn som cyklar eller går till skolan är vanligtvis mer fysiskt aktiva under skoldagen än de barn som har blivit skjutsade. Studier visar att barn föredrar att gå eller cykla till skolan om de har ett val (Faskunger 2007). Det finns en risk att föräldrar som låter sina barn cykla eller gå till skolan anses som dåliga när de låter barnet utsättas för en farlig skolväg. Därför skjutsar många sina barn och trafiksituationen blir ännu värre. Skolan är den arena där det finns möjlighet att nå alla barn och ungdomar. Det finns starka vetenskapliga bevis att skolan är en effektiv arena för att öka fysisk aktivitet hos barn (Timperio et al 2004). En norsk studie visar att rektors inställning och attityd till fysisk aktivitet samt att skolan antagit en policy har stor betydelse för hur fysiskt aktiva eleverna är (Haug et al 2009). En enkätundersökning till grundskolorna i Stockholms län (Kark et al 2009) visade också på betydelsen av rektors värderingar för hur mycket skolan arbetade med frågan. Enligt den nya svenska läroplanen för grundskolan (Lgr11) är fokus att fysisk aktivitet ska främja hälsan i kombination med goda kostvanor. Elevens upplevelse av fysisk aktivitet under uppväxtåren har stor betydelse för hur pass mycket fysisk aktiv man är som vuxen. Syftet med Idrott och hälsa är att eleverna ska utveckla en allsidig rörelseförmåga och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen. Det finns en risk att Idrott och hälsa undervisningen blir bärare av all fysisk aktivitet i skolan. Det är en utmaning att få all skolpersonal att känna att de äger frågan att eleverna bör vara fysiskt aktiva varje dag. En del skolor tar in fysisk aktivitet i andra ämnen genom att till exempel ha matematik utomhus. I den nya läroplanen för gymnasieskolan (SKOLFS 2011:144) står att skolan ska uppmärksamma hälso- livsstils- och konsumentfrågor samt sträva efter att ge eleverna förutsättningar att bedriva regelbundna fysiska aktiviteter. Ämnesplanen för Idrott och Hälsa i gymnasiet syftar bland annat till att eleverna ska utvecklar sin kroppsliga förmåga att planera och genomföra olika rörelseaktiviteter som främjar den kroppsliga förmågan som kan ge ett intresse för olika rörelseaktiviteter och naturen som källa till välbefinnande. Undervisningen i Idrott och Hälsa motsvarar ett visst antal timmar, men det finns inget skrivet om hur dessa 3

timmar ska fördelas under skolveckorna. Sverige är ett av de länder i Europa som har minst garanterad tid i läroplanen till Idrott och Hälsa (FYSS 2008). Denna rapport är en del i ett utvecklingsprojekt med syfte att undersöka om fysisk aktivitet på recept (FaR ) och andra individanpassade metoder för att främja fysisk aktivitet kan användas till barn och ungdomar. Projektet är en samverkan mellan FFoU-enheten (Folkhälsa - Forskning/Utveckling Hälsoäventyret) inom Primärvården i Uppsala, Centrala elevhälsovården i Uppsala, Barnöverviktsenheten vid Akademiska Sjukhuset, Regionförbundet och Uppsala universitet. Personal inom skolan och landstingets hälso- och sjukvård möter många barn och ungdomar som rör sig för lite. Både på kort och lång sikt kan det ge hälsoproblem till exempel depression/nedstämdhet, hjärt- kärlsjukdomar, övervikt och fetma. För att främja hälsa och förebygga sjukdom behövs stöd till barn och ungdomar att bli mer fysiskt aktiva, men det behövs nya metoder. Många studier har tittat på effekter av fysisk aktivitet, men få studier har studerat olika metoders effekt på fysisk aktivitet. FaR till vuxna har använts i Sverige sedan i början av -80talet. I Uppsala läns landsting började FaR användas 2001. Svenska studier har visat att FaR fungerar i primärvården och leder till ökad fysisk aktivitetsnivå, förbättrad livskvalitet och att följsamheten är minst lika bra som till annan långtidsbehandling (Kallings et al 2008, Leijon et al 2009, Kallings et al 2009). FaR leder även till en minskning av flera riskfaktorer för hjärtkärl sjukdom hos äldre överviktiga kvinnor och män (Kallings et al 2009b). Ett recept på fysisk aktivitet är likställd med en läkemedelsordination inom hälso- och sjukvården. Fysisk aktivitet har effekt för både prevention och behandling av olika sjukdomstillstånd (FYSS 2008). Begreppet FaR till barn och ungdomar har rönt funderingar om det är att stämpla för övrigt friska barn och ungdomar som rör sig för lite. Därför har idéerna om anpassade fysiska aktiviteter till alla kommit upp efter erfarenheter från pilotprojektet under 2010. FaR är till för en liten målgrupp som är otillräckligt fysiskt aktiva/mycket stillasittande och som löper risk för att utveckla ohälsa/har ohälsa där fysisk aktivitet kan användas för att förebygga/behandla t ex nedstämdhet, oro, stress, motoriska avvikelser, övervikt, fetma, diabetes och astma. Syfte och frågeställning Syftet med rapporten är att sammanställa forskningen om generella metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar samt se om det finns specifika studier av fysisk aktivitet på recept (FaR ) till barn och ungdomar. Frågeställningar: I Vad vi vet om metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar? II Kan fysisk aktivitet på recept (FaR ) vara en användbar metod för att få barn och ungdomar mer fysiskt aktiva? 4

Metod För få fram kunskap om metoder som främjar fysisk aktivitet hos barn och ungdom har två arbetsmetoder använts; litteraturgranskning respektive kartläggning av pågående projekt i Sverige. Litteraturgranskning Statens beredning för medicinsk utredning (SBU) sammanfattade 2007 kunskapsläget kring metoder för att främja fysisk aktivitet för barn och ungdomar. En kompletterande litteraturgranskning har gjorts av den vetenskapliga litteraturen om metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar för åren 2007-2010. Litteratursökning har gjorts i databaserna Pubmed och Cochrane. Följande sökord har använts; children, youths, physical activity, physical activity on prescription, green prescription, counseling, school nurses, school nursing practice. Dessutom har referenslistor gåtts igenom på de artiklar som hittats. Andra källor har varit grå litteratur till exempel FHI rapporter. Systematiska litteraturgranskningar har använts genom SBU, främst kapitlet om metoder för att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar och NICE folkhälsoguide för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar. Dessutom har kunskapsbanken FYSS använts, framförallt kapitlet om barn och unga och fysisk aktivitet. Inklusionskriterier är Vetenskapliga artiklar utgivna mellan åren 2007-2010. Målgruppen barn och ungdomar. Det finns inga särskilda exklusionskriterier. Kartläggning pågående projekt En mindre nationell kartläggning har gjorts av praktiska erfarenheter hur man arbetar med att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar med särkskilt fokus på fysisk aktivitet på recept. Kartläggningen har gjorts genom följande kompletterande strategier: Sökning efter webbsidor om aktörer som testat fysisk aktivitet på recept (FaR ) till barn eller ungdomar. Träff med olika aktörer i Sverige som testat fysisk aktivitet på recept (FaR ) till barn eller ungdomar eller som har planer på att göra det. Kontakt med kunniga personer i Sverige inom området fysisk aktivitet hos barn och ungdomar. 5

Resultat litteraturgranskning Vad vi vet om metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar? En grundläggande rapport som sammanfattar mycket av den kunskap vi har idag om fysisk aktivitet bland barn och ungdom har använts som en grund till litteraturgranskningen. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) rapport 2007 om metoder för att främja fysisk aktivitet. I litteratursökningen hittades fem reviewartiklar av studier om interventioner av fysisk aktivitet till barn och ungdomar (Van Sluijs et al 2007, De Meester et al 2009, Crutzen 2010, Dobbins et al 2009, Salmon et al 2007). En review sammanfattade kunskapsläget av interventioner angående fysisk aktivitet och kost till barn och ungdomar (WHO 2009). Två studier belyste ungdomars fysiska aktivitetsnivå före och efter en intervention vid läkarbesök inom sjukvården (Olson et al 2008, 2009). Dessutom hittades en guide med riktlinjer om fysisk aktivitet till barn och unga från en myndighet (IUHPE 2009). Inga studier som berör fysisk aktivitet på recept för barn (FaR ) hittades. SBU:s granskning av studier om fysisk aktivitet för barn och ungdom Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) gjorde en litteraturöversikt över metoder för att öka fysisk aktivitet (SBU 2007). Totalt hittade man 21 studier som var skolbaserade och tre studier som var sjukvårdsbaserade med inriktning på barn och ungdomar. Av de skolbaserade studierna var det sex studier som inriktade sig på fysisk aktivitet under idrottslektion, 12 studier som fokuserade på fysisk aktivitet under skoldagen och på fritiden samt tre studier som riktade sig till riskgrupper. SBU:s slutsatser var följande gällande barn och ungdomar: Utveckling av ämnet idrott och hälsa genom ökad satsning på hälsoundervisning, utbildningsmaterial och lärarutbildning leder till 5-25% ökad fysisk aktivitet under idrottslektioner. Det gäller i högre grad för pojkar. Skolbaserade interventioner som omfattar flera delar som utbildning av lärare, förändring av läroplan, extra aktivitetspass under lektionstid och/eller raster, stöd i beteendeförändring, förstärkt hälsoundervisning och involvering av föräldrar har positiv effekt på barns fysiska aktivitet under skoldagen och även i vissa fall under fritiden. Skolbaserade interventioner som riktas till vissa grupper med ökad risk för hjärtkärlsjukdom leder till cirka 10 procents ökad fysisk aktivitet. Den största effekten ses hos pojkar. SBU:s slutsats angående sjukvårdsbaserade interventioner är att det vetenskapliga underlaget är för litet för att kunna se effekt på barn och ungdomars fysiska aktivitetsnivå. En studie i USA konstaterade att det finns en outnyttjad möjlighet att främja ungdomars hälsa inom sjukvården med hjälp av väl genomarbetade evidensbaserade hälsovårdsprogram (Sallis et al 2000). Cirka 80 procent av alla barn och ungdomar besöker en läkare minst en gång varje år (Sallis et al 2000). Hälso- och sjukvården har inte samma möjlighet till effektiva 6

interventioner som skolan därför är det viktigt att involvera andra aktörer utanför sjukvården till exempel familjen. Det finns ett stort behov av forskning för att se vilka metoder som är effektiva att använda inom sjukvården. Interventioner i skolan för att öka barn och ungdomars fysiska aktivitet En brittisk systematisk review gjordes för att se om interventioner för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar hade effekt (Van Sluijs et al 2007). Av 24 studier till ungdomar genomfördes 20 i skolan och fyra till andra arenor. Av 33 studier till barn genomfördes 27 i skolan och sex till andra arenor. Interventioner som var effektiva visade på en ökning av cirka 3 minuters fysisk aktivitet under idrottslektion upp till 283 minuter per vecka av generell fysisk aktivitet. För ungdomar fann man starka bevis att interventioner i skolan som involverade familjen eller samhället och interventioner med flera olika insatser (multikomponenta) kan öka fysisk aktivitet. I studierna riktade till barn fanns en viss positiv effekt till målgruppen barn i lägre socioekonomiska grupper och de interventioner som innehöll förändringar i miljö eller policy. En brist på högkvalitativa studier gör att det är svårt att dra slutsatser om effekt, särskilt bland barn. En review undersökte effekter av interventioner för att främja fysisk aktivitet bland Europeiska ungdomar (De Meester et al 2009). Av 20 studier genomfördes 15 i skolan och fem till andra arenor. Av studierna som gjordes i skolan involverade tre familjen och tre familjen och samhället. Tio av interventioner innehöll en insats medan de andra tio innehöll flera insatser (multikomponenta). Det man såg var att interventioner i skolan generellt leder till förbättringar i fysisk aktivitetsnivå under en kort tid. Förbättringar i fysisk aktivitetsnivå begränsades till fysisk aktivitet i skolan och överfördes inte till fritiden. Att involvera föräldrarna förstärkte interventionen i skolan. Stöd från kamrater och påverkan av direkta miljömässiga förändringar ökade fysisk aktivitet hos gymnasieungdomar. När interventionerna syftade till att påverka fler hälsobeteenden till exempel kost och fysisk aktivitet var insatsen mindre effektiv för att främja fysisk aktivitet (De Meester et al 2009). Multikomponenta insatser hade större effekt än enskilda insatser (Crutzen 2010). En reviewstudie tittade på effekten av interventioner i skolan för att främja fysisk aktivitet och kondition hos barn och ungdomar mellan 6-18 år (Dobbins et al 2009). Forskarna analyserade 26 studier och fann bevis för att interventioner i skolan med fysisk aktivitet har positiv effekt på fyra av nio mätvariabler. Speciellt goda effekter såg man på hur länge eleverna varit fysiskt aktiva, tid för tv-tittande, syreupptagningsförmåga och kolesterolhalt i blodet. Generellt såg man inga effekter på fysisk aktivitet på fritiden, systoliskt och diastoliskt blodtryck, BMI och puls. För att en intervention i skolan ska få positiv effekt behövs minst tryckta läromedel och förändringar i läroplanen som främjar fysisk aktivitet. En review gjordes för att titta på evidens för interventioner som gett en ökning av fysisk aktivitet bland barn (4-12 år) och ungdomar (13-19 år) (Salmon et al 2007). Av 76 funna studier genomfördes 57 i skolan och 19 till övriga arenor. Interventioner med fysisk aktivitet till barn hade bäst effekt i skolan och innehöll fokus på fysisk träning, raster och strategier riktade till familjen. Många studier hade metodologiska brister till exempel inga baslinjedata, dålig studiedesign, mätning av fysisk aktivitet av okänd reliabilitet och validitet, dålig redogörelse för försöksstorlek, svarsfrekvens, följsamhet och tidsperiod för interventionen. WHO gjorde en systematisk review av evidens för interventioner av fysisk aktivitet och goda matvanor bland barn och ungdom (WHO 2009). 55 studier utvärderades. De flesta studier var 7

interventioner i skolan från Nordamerika. Minimalt lite forskning kom från låg- eller medelinkomstländer, medan 14 studier omfattade kommuner med dåliga villkor inom höginkomstländerna. De effektiva interventionerna beskrivs som mycket intensiva multikomponenta program i skolan som tar upp kost och/eller fysisk aktivitet och inkluderar: Kursplan om kost och fysisk aktivitet som undervisas av utbildade lärare. Stödjande miljöer eller policys omkring fysisk aktivitet. Skolan satsar extra på program för fysisk aktivitet. Föräldrar eller hela familjen uppmuntras att delta. Skolan erbjuder hälsosam mat i skolmatsal, cafeteria eller varuautomater. De måttligt effektiva interventionerna kan vara: En riktad insats till exempel ett program som syftar till att minska stillasittande och öka deltagande i fysisk aktivitet tillsammans med stödjande aktiviteter inom läroplanen. En formativ utvärdering som tar upp behoven på skolan och den kulturella miljön. Det vill säga en utvärdering som genomförs under tiden projektet pågår och syftar till att stödja, forma och förändra det. Nästan alla studier visade på positiva resultat; psykosociala resultat (28 studier) och beteendemässiga resultat (49 studier). 15 studier rapporterade positiva fysiska och kliniska förändringar. WHO påpekar att det saknas forskning om kostnadseffektivitet. WHO ger också exempel på effektiva interventioner. Alla interventioner var omfattande, multikomponenta, skolbaserade och fokuserade på kost och fysisk aktivitet. Alla grundades på idéer från social inlärningsteori och en hade en tyngdpunkt på kulturell identitet. Programmen innehöll undervisning av tränade lärare, fysisk aktivitet, hälsosammare mat i skolserveringen. Föräldrar involverades i hög grad. Lärare implementerade programmet, vilket gjorde att det blev hållbart och kostnadseffektivt. Av de delar som riktade sig till föräldrar var träffarna på skolan mest uppskattade. Forskningen visar betydelsen av att närsamhället är involverat. Hälsofrämjande i skolan definieras som en aktivitet för att förbättra eller skydda hälsan hos alla med anknytning till skolan till exempel elever, skolpersonal och föräldrar. Den forskning man hittat med evidens för att främja fysisk aktivitet i skolan är följande (IUHPE 2009); Insatser med fysisk aktivitet i skolan är mest effektiva om de har en omfattande ansats, innefattar kompetensutveckling, anpassar den fysiska miljön och använder de resurser som finns, skapar stödjande policys för att stärka alla elever att delta i fysisk aktivitet. Daglig fysisk aktivitet förbättrar elevernas motivation och har inga negativa effekter för kunskapsutveckling även om mindre tid är tillgänglig för teoretiska uppgifter. Det finns starka bevis för en korrelation mellan att vara fysisk aktiv i skolan och att vara fysiskt aktiv som vuxen. Elever får mer fördelar av fysisk aktivitet om de har möjlighet att vara regelbundet aktiva under skoldagen. Om eleverna själva får vara med och bestämma vilka fysiska aktiviteter man vill hålla på med tillsammans med skolpersonalen blir de mer motiverade att delta. 8

Biologiska mätningar till exempel BMI, blodtryck och syreupptagningsförmåga är ineffektiva vad gäller att mäta fysisk kondition eller andra utfall av skolbaserad fysisk aktivitet Program som tar hänsyn till att elever är olika vad gäller etnicitet, fysisk förmåga, kön och ålder är mer effektiva vad gäller deltagande och engagemang från elever. Interventioner i vården för att öka barn och ungdomars fysiska aktivitet I en engelsk studie testade man livsstilsfrågor till ungdomar mellan 11-19 år vid fem vårdcentraler med hjälp av en liten handdator som patienten fick använda direkt innan läkarbesöket (Olson et al 2009). Ungdomarna fick också uppge hur stor deras motivation var till förändring. Kartläggning av ungdomarnas upplevelse gjordes före och efter införandet av handdatorn. Användning av handdatorn gjorde att flera hälsorisker diskuterades än tidigare t.ex. frukt/grönsaksintag, alkohol och tobak. Ungdomarna tyckte också att läkarbesöket var mer förtroligt, att de lyssnades på mer och fler var mycket nöjda. Resultatet visade också att handdatorn förstärkte läkarens råd. I samma studie (Olson 2008) tittade man på om ungdomarna som fått screening med handdatorn ändrade sitt beteende i olika hälsofrågor i jämförelse med ungdomar som fått ett vanligt hälsobesök hos läkare. Uppföljning efter 6 månader visade att ungdomar som fått screening med handdatorn hade ökat sin fysiska aktivitet och sin konsumtion av mjölk i högre grad. I reviewartiklarna som studerat effekter av interventioner för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar hittades sex studier som gjorts inom hälso- och sjukvården före 2007. Flera av dessa visade att användningen av skräddarsydda strategier och program inom primärvården kan ge effekt för barn eller ungdomar (Kelleher 1999, Patrick et al 2001-2006, Walker et al 2002, Ford 2002, Ortega-Sanchez 2004). Eftersom så få studier hittats i denna litteratursökning beskrivs dessa nedan. En spansk studie visade på bra effekt av upprepad rådgivning av fysisk aktivitet från läkare till ungdomar (Ortega-Sanchez 2004). I en engelsk studie fick ungdomar i en interventionsgrupp hälsosamtal hos sjuksköterska (Walker et al 2002). I jämförelse med en kontrollgrupp rapporterade fler i interventionsgruppen positiv förändring i livsstilsfrågor (kost, fysisk aktivitet, alkohol och tobak) vid uppföljning efter 3 månader, men inte efter 12 månader. Interventionen var väl mottagen och relativt billig. I en amerikansk studie fick ungdomar fylla i ett dataprogram över kostvanor och fysisk aktivitet vid barn- och ungdomsmedicinska kliniker i USA (Patrick et al 2001). Alla patienter fick ett skräddarsytt handlingsprogram för att förändra sitt beteende. Hälften av patienterna fick sedan ingen uppföljning och hälften 1-3 kontakter via e-post eller telefon. Vid start och 4 månader fick individerna själva fylla i sina vanor. Interventionen visade sig vara verkningsfull och i lika hög grad för de som inte fått någon uppföljning. Av samma studiematerial gjordes en randomiserad kontrollstudie (Patrick 2006) för att titta på intervention med kost och fysisk aktivitet med hjälp av livsstilsdator. Interventionen pågick i 12 månader med rådgivning via e-post och telefon. Jämfört med kontrollgrupp visade sig interventionen vara effektiv med avseende på stillasittande beteende. 9

Kan fysisk aktivitet på recept (FaR ) vara en användbar metod för att få barn och ungdomar mer fysiskt aktiva? Under -80-talet började skriftlig ordination av fysisk aktivitet till vuxna användas av Maj-Lis Hellenius, distriktsläkare i Sollentuna (Hellenius och Arborelius 1999). Folkhälsoinstitutet startade den nationella kampanjen Sätt Sverige i rörelse under 2001 som syftade till att lyfta fram positiva effekter av fysisk aktivitet och uppmuntra människor att röra sig mer. Samtidigt startade ett nationellt pilotprojekt i syfte att utveckla och beskriva arbetsformer för att i förebyggande och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR ) (Kallings och Leijon 2003). Under 2001 startade också förskrivning av fysisk aktivitet på recept på flera platser i landet bland annat inom primärvården i Uppsala. FaR är en effektiv metod till vuxna (Kallings et al 2008, Leijon et al 2008, Kallings et al 2009, Kallings et al 2009b). Det finns dock, i dagsläget inga vetenskapliga studier kring Fysisk aktivitet på recept för barn eller ungdomar (FaR ). Resultat kartläggning av pågående projekt Flera landsting har pågående projekt eller planer på att introducera FaR som en metod för att få barn och ungdomar mer fysiskt aktiva. Här presenteras några av de projekt som pågår. Barn och ungdomsfysioteket i Malmö, BUFY En av de första verksamheterna i Sverige som förskrev fysisk aktivitet till barn och unga var Barn och ungdomsfysioteket i Malmö (BUFY) som startades 2002. Verksamheten låg inom Primärvårdsförvaltningen. När Vårdval infördes inom Primärvården under 2009 lades verksamheten ned tillsammans med flera andra anslagsfinansierade och hälsofrämjande verksamheter. Inga planer finns idag på att återuppta denna verksamhet, men diskussioner pågår på vilket sätt landstinget kan arbeta med främjande av fysisk aktivitet hos barn. Syfte och målgrupp: Att öka fysisk aktivitet hos otillräckligt fysiskt aktiva barn och ungdomar med andra hälsoproblem. Metod: Skolan eller vårdcentralen motiverade till fysisk aktivitet och eleven fick träffa en person som hjälpte till at hitta rätt fysisk aktivitet och följde upp. De lokala idrottsföreningarna erbjöd olika typer av fysisk aktivitet. Erfarenheter: Ca 90 barn per år fick stöd vid Fysioteket. Över 90 % var nöjda med FaR och Fysioteket och cirka 75 % kom i gång med fysisk aktivitet. Tidsplan: Mellan åren 2002-2009 fanns Fysioteket. Kontaktperson: Ingemar Göthestrand, ingemar.gotestrand@skane.se 10

Brännpunkten Syfte och målgrupp: Att stödja barn och ungdomar att må bra via en aktiv och kul fritid. Barn och ungdomar 4-20 år med t.ex. övervikt, psykisk ohälsa, nysvenskar, funktionshinder, inaktiva, utanförskap, föreningsovana, nedstämda. Personer, organisationer och myndigheter som möter dessa. Metod: Rörelserecept/rekommendationskort. Motiverande samtal för att stärka självkänslan och hjälpa till förändring. Utbildning av unga ledare. Mötesplatser. Nätverk. Närhetsprincipen. Person inom skola, fritid t.ex. kurator, fritidslärare, lärare, stödperson eller tränare skriver ett rekommendationskort där man fyller i syftet med rekommendationen. Det kan vara fysiskt (träna), psykiskt (motiverande samtal) eller socialt (kul ihop med andra). Brännpunkten får rekommendationskortet och tar kontakt med familjen. Man träffas och inventerar vad som behöver göras och diskuterar lämplig aktivitet samt håller tät kontakt med eleven (familjen) vid behov. Vid Brännpunkten finns många olika fysiska aktiviteter att välja på. Pilotprojektet genomförs: Projektet startade som en försöksverksamhet 2009 och har snart pågått i 3 år. Samverkande parter: Korpen i Tyresö med stöd från Allmänna arvsfonden, Tyresö bostäder AB samt Skandia: idéer för livet. Tidsplan. Verksamheten planeras fortgå så länge det finns finansiering. Erfarenheter: Brännpunkten är ett uppskattat komplement till sjukvård, elevhälsovård, socialtjänst och ungdomsmottagning. Hemsida: www.korpentyreso.se Kontaktperson: Caroline Evertsson, projektledare, caroline.korpen.tyreso@telia.com Projektplan: Uppsala Syfte och målgrupp: Syftet är att undersöka om FaR kan användas till barn och ungdomar. I tre delstudier vill vi undersöka om: I FaR kan vara ett verktyg inom elevhälsovården för gymnasieelever i åk 1. II FaR kan vara ett verktyg inom elevhälsovården för elever i åk 4 i grundskolan. III FaR kan vara ett bra verktyg inom landstingets verksamheter för barn och ungdomar t.ex. barnspecialistmottagning. I ett senare skede vill vi studera om barn och ungdomar som fått FaR rör sig mer? Målgruppen är barn och ungdomar som är otillräckligt fysiskt aktiva och/eller mycket stillasittande. Och som löper risk att utveckla ohälsa/har ohälsa där fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och eller behandla t.ex. nedstämdhet, oro, stress, motoriska avvikelser, övervikt, fetma och diabetes Metod: Inom elevhälsovården fångas eleverna upp vid skolsköterskans hälsosamtal. Elevernas fysiska aktivitetsnivå screenas genom en hälsoenkät. För att säkra att elevernas svar stämmer överens med verkligheten får eleverna bära stegräknare och använda aktivitetsdagbok under en vecka. De elever som är otillräckligt fysiskt aktiva eller för mycket stillasittande och som behöver stöd att komma igång med fysisk aktivitet erbjuds att få ett 11

FaR. Skolsköterskan samtal med eleverna förs med hjälp av motiverande samtalsteknik. De elever som behöver lite stöd får hjälp av skolsköterskan. De elever som behöver extra mycket stöd kan få hjälp genom en coach. Coachen är skolsjukgymnast/ idrottsläraren inom skolan eller friskvårdslots inom landstinget som erbjuder hjälp att hitta fysiska aktiviteter som passar. Uppföljning av ordinationen sker efter 2 veckor, 4 veckor och 3 månader. Pilotprojektet genomförs: Vid minst en gymnasieskola och en grundskola i Uppsala. Samverkande parter: FFoU - enheten (Folkhälsa, Forskning och utveckling) inom Primärvården, Akademiska Sjukhuset, Centrala elevhälsovården Uppsala kommun, Uppsala universitet, Upplands Idrottsförbund och Regionförbundet. Tidsplan: Det är ett flerårigt utvecklingsprojekt med start 2010. Under 2010 sattes projektorganisation, metodutveckling påbörjades, en kartläggning gjordes av vad man vet om metoder för att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar. Metoden används i liten skala i gymnasium och grundskolan under 2010 och våren 2011. Under hösten 2011 börjar en metod att utvecklas inom Barnspecialistmottagningen inom Primärvården. Erfarenheter: Elever vid gymnasium respektive grundskola som har fallit ut och erbjudits ett FaR recept är mycket få. Elever som inte föll inom ramen för inkludering, men som är lite fysiskt aktiva/för mycket stillasittande har fått ett motiverande samtal, i grundskolan tillsammans med förälder. Det har känts viktigt att kunna erbjuda individanpassade aktiviteter, något som personen kan och vill göra. Det är svårt att få elever på gymnasiet att komma på uppföljning hos skolsköterskan trots många kontakter. Hemsida: www.lul.se/folkhalsa Kontaktperson: Cecilia Lindholm, hälsoplanerare, Primärvården Uppsala läns landsting. Cecilia.lindholm@lul.se Ängelholm Syfte och målgrupp: Elevhälsovården skriver ut fysisk aktivitet på recept (inbjudan) till barn och ungdom. Målet är att främja hälsa för alla och använda metoder för förebyggande folkhälsoarbete. Målgruppen är friska, men fysiskt inaktiva individer samt individer med riskfaktorer som ärftlighet för hjärt-kärlsjukdom, övervikt, fetma eller rökning. Metod: Skolsköterskan träffar elevens vid hälsosamtal och skriver vid behov ut fysisk aktivitet på recept. Elev och föräldrar träffar skolsjukgymnasten som slussar till rätt aktivitet. Eleven tar med sitt recept till föreningen. Pilotprojektet genomförs: I Ängelholms kommun. Samverkande parter: Ängelholms kommun i samarbete med idrottsföreningar. Tidsplan: Våren 2009 startade man igång projektet. Erfarenheter: Skolsjukgymnasten träffar ca ett tiotal elever per termin som fått FaR. Ett hinder är att det inte finns någon särskild idrottsverksamhet som är anpassad till elever som fått FaR. Det är svårt att slussa eleverna som fått FaR till de vanliga idrottsföreningarna. Skolsjukgymnasten har möjlighet att träffa eleverna vid Friskis & Svettis och ge dem ett 12

träningsprogram samt följa upp det ett par gånger. Det betyder mycket för både föräldrar och elever att få individuellt stöd av sjukgymnasten. Ett annat hinder är att skolsköterskorna glömmer bort möjligheten att förskriva FaR. Erfarenheter är att det et tar tid att implementera en ny metod. Kontaktperson: Eva Storulv, eva.storulv@engelholm.se Örebro Syfte och målgrupp: Att öka fysisk aktivitet hos inaktiva gymnasieelever och hos elever som har hälsoproblem där fysisk aktivitet kan förebygga eller behandla. Prioriterade orsaker till förskrivning är: nedstämdhet/oro, stress/sömnsvårigheter, problem i rörelseorganen och övervikt. Metod: Elever som besöker skolsköterska/skolläkare kan få recept på FaR till tre olika alternativ. Egen aktivitet under skoldag eller fritid. Recept till idrottslärare som stöttar eleven till särskilda aktiviteter under idrottslektion eller aktiviteter som ordnas av skolidrottsföreningen. Recept till Örebro Läns Idrottsförbund (ÖLIF) som hänvisar eleven till lämplig aktivitet efter skoltid. Pilotprojektet genomförs: Vid de två gymnasieskolorna Virginska och Risbergska i Örebro. Samtidigt görs viss förskrivning av FaR till barn och ungdomar vid vårdcentralerna och länets ungdomsmottagningar. Samverkande parter: Elevhälsovården i Örebro, Två gymnasieskolor - Virginska och Risbergska, Samhällsmedicin och Folkhälsoenheten/Örebro Läns idrottsförbund. Tidsplan: Under hösten 2008 planerades ett försök att införa FaR som en metod att öka fysisk aktivitet hos inaktiva gymnasieelever. Under våren och hösten 2009 påbörjades genomförandet. Utvärdering av arbetet påbörjades när de första eleverna fick FaR våren 2009 och avslutades vid vårterminens slut 2010. Rapporten beräknas vara färdig senast årsskiftet 2010/11. Erfarenheter: Redovisas i rapporten Utvärdering av FaR i gymnasieskolan. En försöksverksamhet i Örebro kommun 2008 2010. (Lars Hagberg, Annette Danesjö- Gustafsson In press) Under 1.5 år har 38 recept skrivits ut vid de två gymnasieskolorna i form av egenaktivitet, hänvisning till Örebro läns idrottsförbund eller idrottslärare. Uppföljning av recepten har skett efter 1, 3, 6 och 12 månader. Aktiviteter som förskrivits är cykling, simning, promenader, styrketräning och motionsgymnastik. Ekonomiskt stöd har beviljats till Friskis & Svettis via Idrottslyftet. Anledningar till FaR har varit övervikt/fetma, inaktivitet, problem i rörelseorganen, stress/sömnsvårigehter, nedstämdhet/oro och huvudvärk. Av de elever som hunnit få 1-års uppföljning har 8 fallit bort. Som en uppföljning av projektet genomfördes en Swot-analys (styrkor, svagheter, möjligheter, hot) med arbetsgrupp, styrgrupp, rektor och idrottslärare. Styrkor som lyftes var bl.a. den goda viljan, engagemanget och kompetensen i projektet. FaR är ett bra verktyg som ger ökad fokus på hälsa. Exempel på svagheter som nämndes var samverkan, oklara roller i projektet och brister i uppföljning. Möjligheter som framkom var att öka samverkan på hela skolan, involvera Skol-IF och hela personalen. Hot var tidsbrist och bristande intresse från organisationen och eleverna. Framåt bör projektet fokusera mer på förankring. Hitta strukturer för att följa elever som fått FaR. Öka samverkan mellan skolsköterskor, idrottslärare och skolans övriga personal, Satsa mer på skolans 13

hälsofrämjande arbete med ökad fysisk aktivitet samtidigt som man riktar sig till vissa riskgrupper av elever. Hemsida: http://www.rf.se/rfdistrikt/orebrolansidrottsforbund/viarbetarmed/far- Fysiskaktivitetparecept/FaRforungdomar/ Kontaktperson: Margareta Johansson. Margareta.johansson@olif.se Projektplan: Projektplan för införande av FaR (fysisk aktivitet på recept) för ungdomar vid Risbergska skolan och Virginska skolan 080801-091231. http://www.rf.se/imagevault/images/id_11396/imagevaulthandler.aspx Östergötland Syfte och målgrupp: Att införa FaR för inaktiva barn och ungdomar mellan 6-19 år för de som inte uppnår rekommendation om 60 minuter fysisk aktivitet per dag. Metod: Arbetet bygger på tre parter, de som ordinerar fysisk aktivitet, de som slussar vidare och aktivitetsarrangörer. De som ska ordinera FaR är primärvård, ungdomsmottagning, elevhälsovård och så småningom barn- och ungdomsklinik. Östergötlands Idrottsförbund tillsammans med Korpen hittar aktiviteter och följer upp. Pilotprojektet genomförs: I Linköping, Åtvidaberg och Vadstena kommun. Samverkande parter: De tre ovan nämnda kommunerna, Landstinget i Östergötland, Korpen, Östergötlands Idrottsförbund och Hälsouniversitetet i Linköping. Tidsplan: Ett pilotprojekt startades under hösten 2009 som övergår till ordinarie verksamhet under hösten 2011. Erfarenheter: Redovisas i rapporten Nuläge för FaR för barn och unga september 2010. http://www.lio.se/pages/98390/lagesrapport_sept_2010.pdf Cirka 50 recept har förskrivits från elevhälsovård, vårdcentraler och ungdomshälsan under första projektåret. Det behövs tydligare strukturer inom projektorganisationen. Det saknas en projektledare liksom struktur från förskrivning till aktivitet. Det är svårt att hitta fysiska aktiviteter till barn mellan 10-14 år med speciella förutsättningar. Vissa barn kan behöva ett pre-far, dvs. en aktivitet inom hälso- och sjukvården innan de kommer till friskvården. Fler recept bör förskrivas framöver för att samla erfarenheter. Det är viktigt att samarbeta med andra i landet som börjat utveckla en modell för FaR till barn och unga. Inom ramen för projektet har en D-uppsats skrivits under 2011: Skolsköterskors inställning till och erfarenheter av att arbeta med Fysisk aktivitet på recept. http://www.lio.se/pages/98390/exarb%20loj%20110111.pdf Majoriteten av skolsköterskorna var positiva till medverkan i projektet och ca hälften hade förskrivit FaR. En lärdom av projektet var att förankringen i elevhälsovården borde varit tydligare. Ytterligare en D-uppsats kommer färdigställas under 2011 angående om den fysiska aktivitetsnivån ökat hos elever som fått FaR. Hemsida: http://www.lio.se/verksamheter/halso--ochvardutvecklingscentrum/folkhalsocentrum-new/halsa-i-ostergotland/barn-och-ungashalsa/fysisk-aktivitet-pa-recept-for-barn-och-ungdomar/ 14

Kontaktperson: Susanne Stålhammar, susanne.stalhammar@lio.se Projektplan: Projektplan FaR för barn och ungdomar. Ett samarbetsprojekt mellan: Landstinget i Östergötland, Elevhälsovården i Linköpings, Åtvidabergs och Vadstenas kommun, Korpen i Östergötland och Östergötlands Idrottsförbund, Hälsouniversitet i Linköping. http://www.lio.se/upload/98390/projektplan_far_barn091109.pdf Diskussion Metoder för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar De flesta studier som gjorts om metoder för att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar har genomförts i skolan. Majoriteten av dessa studier har påvisat metoder som leder till att elevernas fysiska aktivitetsnivå ökar (Salmon et al 2007, Van Sluijs et al 2007, De Meester et al 2009, Dobbins et al 2009, IUHPE 2009, WHO 2009, Crutzen et al 2010). Interventioner till skolbarn görs vanligen vid fysisk träning (idrottslektion), raster och insatser riktade till föräldrar. Interventioner i skolmiljön med flera samtidiga insatser (multikomponenta) är mest effektiva för att främja fysisk aktivitet till exempel att skolan tar ett helhetsgrepp vid interventionen med förändring av läroplanen, policy, miljön till exempel skolgården och hälsosamt matutbud, involvering av personal, elever, föräldrar och hela samhället. (Van Sluijs et al 2007, Salmon et al 2007, De Meester et al 2009, Dobbins et al 2009, WHO 2009, IUHPE 2009, Crutzen et al 2010). Enligt skollagen ska alla skolor erbjuda eleverna fysisk aktivitet varje dag. I dag är skillnaden väldigt stora mellan hur mycket fysisk aktivitet varje skola har. Vissa skolor har en hälsoprofil då det ingår flera lektioner Idrott och hälsa i veckan, medan andra endast har en lektionstimme Idrott och Hälsa i veckan. Studier inom Bunkefloprojektet i årskurs 1-3 har visat att alla barn kan förbättra sitt resultat i teoretiska ämnen med ökad fysisk aktivitet, men särskilt barn med motoriska brister (Ericsson 2003). Vid gymnasiet kan idrottslektionerna betas av under en termin vilket sänder fel signaler till eleven som inte nås av kunskapen att fysisk aktivitet är en färskvara som måste utövas varje dag. De interventioner som gjorts för att främja fysisk aktivitet i skolan är oftast riktade till alla barn. Det behövs mer forskning för att nå särskilt utsatta grupper (t.ex. lägre socioekonomi och etniska minoriteter) som är mest fysiskt inaktiva och där hälsovinsten blir störst. Det behöver genomföras hälsoekonomiska studier för att påvisa samhällsnyttan av interventionerna för att främja fysisk aktivitet. Elevhälsovård är en värdefull resurs i skolan som tyvärr har krympts sedan 1990-talet. Hälsosamtalen i förskoleklass, årskurs 2, 4, 7 och 1 på gymnasiet är en viktig del i elevhälsovårdens preventiva arbete (Socialstyrelsen 2004) som kan utvecklas ytterligare för att främja fysisk aktivitet och andra levnadsvanor. Samverkan mellan elevhälsovård och övrig skolpersonal är nödvändig för att få framgång i hälsoarbetet. De skolor i Sverige som börjat testa fysisk aktivitet på recept till barn utgår just från hälsosamtalet. Det finns få studier om interventioner att främja fysisk aktivitet inom hälso- och sjukvården (Olson et al 2008, 2009). I de funna rewievartiklarna om metoder för att främja fysisk 15

aktivitet bland barn och ungdomar finns vissa riktade studier till primärvården innan 2007. (Kelleher 1999, Patrick et al 2001, 2006, Walker et al 2002, Ford 2002, Ortega-Sanchez 2004). Av de studier som hittats från och med 2007 kan man utläsa att de få som finns varit effektiva för att påverka barn och ungdomars beteende (Olson et al 2008, 2009). Det behövs alltså mer forskning om metoder att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar inom landstingets Hälso- och sjukvård. Det är viktigt att ta vara på slutsatser från forskningen inom skolan till exempel att det är betydelsefullt att involvera familjen eller samhället i interventionen samt personalen som ska främja fysisk aktivitet (Salmon et al 2007, Van Sluijs et al 2007, De Meester et al 2009, Dobbins et al 2009, IUHPE 2009, WHO 2009, Crutzen et al 2010). Hälsooch sjukvården har en stor möjlighet att arbeta förebyggande med livsstilsfrågor samt följa upp patienter under längre tid då de ofta gör flera besök vid samma vårdcentral eller sjukhus. Metodproblem är vanliga i studier om metoder för att förändra fysisk aktivitetsnivå. Studierna har ofta bristande kvalité och det är svårt att jämföra dem då de har helt olika upplägg. Det finns mycket i studiedesignen som kan förbättras till exempel behövs tillräckligt stora undersökningsgrupper, bättre uppföljning av interventionen för att utvärdera långtidseffekter samt mer ingående analyser av eventuella faktorer som kan ha betydelse för resultatet. Att mäta fysisk aktivitet är svårt, då det är ett komplext beteende. Dels är det svårt att mäta eller skatta fysisk aktivitetsnivå på ett tillförlitligt sätt, och dels är det svårt att kartlägga all typ av fysisk aktivitet som görs. Är FaR en användbar metod till barn och ungdomar? Litteratursökningen fann inga publicerade studier om metoden fysisk aktivitet på recept till barn och ungdomar. FaR är en evidensbaserad metod till vuxna och det finns inom hälso- och sjukvården många års erfarenhet av att arbeta med FaR till vuxna. Om metoden visar sig ha effekt för barn och ungdomar bör den vara relativt enkel att börja använda. Hälso- och sjukvården har tydliga måldokument att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Dessutom ska arbetet förstärkas i samband med riktlinjerna från Socialstyrelsen vad gäller sjukdomsförebyggande metoder som presenteras i november 2011. Riktlinjerna deklarerar att fysisk aktivitet på recept är en effektiv metod till vuxna som ska användas i större utsträckning, men i framtagandet av riktlinjerna fann man ingen evidens för barn och ungdomar. I Sverige pågår nu försök med förskrivning av fysisk aktivitet på recept till barn och ungdomar på ett fåtal platser i landet bland annat; Östergötland, Örebro, Ängelholm, Malmö och Uppsala. De som var först att testa fysisk aktivitet på recept var Barn och ungdomsfysioteket i Malmö (BUFY) redan 2002. Många av de modeller som testas har först använts till vuxna patienter. Genom utvecklingsprojektet fysisk aktivitet på recept för barn i Uppsala startades ett nätverk under 2010 för alla aktörer som arbetar eller är intresserade av att arbeta med frågan. Tanken är att nätverket ska dela erfarenheter för att kunna hitta bra arbetsformer framöver. Eftersom det inte finns några vetenskapliga studier om fysisk aktivitet på recept för barn eller ungdomar, är det angeläget att undersöka effekterna på ett strukturerat sätt vid metodutvecklingen samt genomföra vetenskapliga studier på om FaR fungerar till unga. 16

Slutsatser i. Majoriteten av de funna studierna om interventioner för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar genomfördes i skolan. ii. iii. iv. Samtliga funna studier pekar på att den mest effektiva interventionen i skolan är multikomponenta program. Det vill säga innehåller flera samtidiga insatser som till exempel förändringar i miljön, läroplanen, införande av policy om fysisk aktivitet, ökad fysisk träning, kompetensutveckling och involvering av skolpersonal och elever, skriftligt läromedel, insatser till elevens familj och hela samhället. Av interventioner i skolan som haft effekt på ökad fysisk aktivitet hos barn och ungdomar har man vanligtvis studerat om den fysiska aktiviteten ökat under skoldagen och endast i ett mindre antal fall på fritiden. Effekten av skolinterventionerna har bara studerats en kort tid efter genomförandet. v. Det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för sjukvårdsbaserade interventioner. vi. vii. viii. ix. Internet som en viktig arena för intervention för att främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar har bara använts i ett fåtal studier. Det finns stora metodologiska brister i de flesta studier. Inga hälsoekonomiska studier har hittats vad gäller interventioner för att främja fysisk aktivitet. Ingen forskning om fysisk aktivitet på recept (FaR ) för barn och ungdomar har hittats. För tillfället pågår ett antal utvecklingsprojekt i landet. 17

Referenser American Academy of Pediatrics. Children, adolescents and television. Pediatrics 2001;107:423-6. Barnombudsmannen. Barnets bästa från vision till verklighet. Stockholm; 2001. Biddle S, Cavill N, Sallis J. Health-enhancing physical activity for young people: statement of the UK Expert Consensus Conference. Paediatric Exercise Science 2001;13:12-25. Brettschneider W, Naul R. Study on young peoples lifestyles and sedentariness and the role of sport in the context of education and as a means of restoring the balance. Final report, Pederborn: University of Pederborn; 2004. Carlson SA, Fulton JE, Kohl HW, Dietz WH, red. A longitudinal analysis of recess and academic achievement: early childhood study. International Congress on Physical Activity and Public Health; 17-20 April; Atlanta. U.S. Department of Health and Human Services; Centers for Disease Control and Prevention; 2006. Currie C, Sandal O, Boyce W, Smith B. Health-behaviour in school-aged children: A World Health Organization Cross-National Study. Research protocol for the 2001/02 survey. Edinburgh: WHO; 2002. Crutzen R. Adding effect sizes to a systematic review on interventions for promoting physical activity among European teenagers. International Journal of Behavioural Nutrition and Physical Activity 2010, 7:29. De Meester F, Lenthe FJ, Spittaels H, Lien N, Bourdeaudhuij I. Interventions for promoting physical activity among European teenagers: a systematic review. International Journal of behavioural Nutrition and Physical Activity 2009, 6:82. Dobbins M, DeCorby K, Robeson P, Husson H, Tirilis D. School-based physical activity programs for promoting physical activity and fitness in children and adolescents aged 6-18 (Review). The Cochrane Library 2009, Issue 3. Ekblom Ö, Oddson K, Ekblom B. Health-related fitness in Swedish adolescents between 1987 and 2001. Acta pediatrica 2004;93:681-6. Engström L-M. Idrott som social markör. Stockholm: HSL förlag; 1999. Ericsson I. Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En interventionsstudiei skolår 1-3. Malmö: Malmö högskola;2003. Faskunger J. Barns miljöer för fysisk aktivitet samhällsplanering för ökad fysisk aktivitet och rörelsefrihet hos barn och unga. Statens Folkhälsoinstitut 2008. Faskunger J. Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet. En kunskapssammanställning för regeringsuppdraget Byggd miljö och fysisk aktivitet. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2007. R 2007:3. 18