Vad är en kvalitativ analys?

Uppsala universitet Institutionen för psykologi Kompendium Intervjumetodik, kvalitativa analyser och rapportering av kvalitativa undersökningar Annika Lantz Friedrich 2008 Vad är en kvalitativ analys? Det är inte alltid så att en intervju syftar till en kvalitativ analys. Ibland räcker det med en beskrivning av vad intervjupersonen sagt, men oftast vill man veta något mer. Ibland kan en annan person än den som intervjuat genomföra analysen. Men det är av vikt att intervjuaren har kunskaper om vad en kvalitativ analys och databearbetning innebär för att under intervjun kunna samla data som ger ett bra underlag för en kommande analys. Om intervjuaren förstår vilka krav som ställs på en kvalitativ analys underlättar det för honom/henne att intervjua. Undersökningar med en kvalitativ ansats har ofta med all rätt kritiserats för att resultatens och slutsatsernas giltighet är svåra att kritisera och värdera. Den huvudsakliga invändningen är att metodaspekter ofta är knapphändigt redovisade och att resultat presenteras i form av löpande text, vilket är ett otympligt och svåröverskådligt sätt att presentera resultat på. Att kvalitativa data alltid är relaterade till ett sammanhang och att det subjektivistiska har en så framträdande placering gör att det inte finns några i förväg bestämda modeller och metoder som i detalj föreskriver hur databearbetningen skall ska gå till. Det är en av anledningarna till att det ofta är svårt att beskriva för andra vilka metoder som använts för databearbetning och hur resultaten tillkommit. Som intervjuare eller undersökare kan man inte på samma sätt som vid statistisk bearbetning referera till allmänt vedertagna regler för hur data skall bearbetas. Tanken att finna generella modeller för databearbetning strider på ett sätt mot den

kvalitativa ansatsen där man ju just söker fånga det subjektivistiska och det unika. Men det finns bättre och sämre sätt att bearbeta data och redovisa resultaten på. Det inte är ovanligt att resultat som är baserade på öppna intervjuer tolkas fel. Ofta dras slutsatser om samband baserade på ett fåtal intervjuer där svaren inte kvantifierats. Ibland dras rentav slutsatser om generaliserbarhet eller orsak verkan. Det är därför på sin plats att ställa frågan om vilken typ av slutsatser som undersökaren eftersöker. Det kan då vara en hjälp att känna till vad en kvalitativ analys kan bidra till. Ambitionen med detta kapitel och nästkommande kapitel är att läsaren skall få tillräckliga kunskaper för att dels kunna göra en god beskrivning av intervjusvar och dels en enklare analys genom att relatera vad som sagts till den teoretiska förförståelsen. Beskrivningen av vad respondenterna sagt är att jämföra med beskrivande statistik. Beskrivande statistik visar bl.a. svarsfördelningar, frekvenser, medelvärden och presenteras i grafer, kurvor, tabeller etc. Det finns en lång tradition i hur resultaten kan redovisas på ett bra sätt. Man har ofta större nytta av beskrivande statistik än vad man först tror. Kvantitativa data brukar också analyseras för att besvara en fråga om exempelvis samband mellan begrepp eller skillnader mellan olika grupper av personer som deltagit i undersökningen. En kvalitativ analys börjar alltid med en beskrivning av vad intervjupersonerna sagt och ibland är denna beskrivning tillräcklig för intervjuarens syfte. Men oftast vill vi lära något mera genom att genomföra olika typer av analyser. På samma sätt som i kvantitativ forskning görs olika typer av analyser beroende på syfte och frågeställning, men de har några gemensamma kännetecken. Vad är en kvalitativ analys? En kvalitativ analys är något mer än att beskriva någon/något utifrån en eller flera egenskaper. Det gör man även vid en kvantitativ analys. Skillnaderna mellan kvalitativ analys och kvantitativ analys beskriver Westlander (1993) som: Om kvalitativ analys verkligen skall skilja sig från kvantitativ analys måste det röra sig om att göra en bestämning hos flera undersökningsobjekt vilka kan skilja sig avseende förekomst och sammansättning av egenskaper. Det blir då inte fråga om mer än eller mindre än (även om detta kan ingå) utan om likartad olikartad. Kvalitativ analys fordrar alltså uppmärksamhet på det eventuellt olikartade. Kvalitativ analysmetod betyder dock i allmänhet att de data som man ursprungligen erhåller skall abstraheras så att en syntes uppstår. De måste följaktligen reduceras och transformeras för att komma fram till kvalitetsbegrepp på en högre abstraktionsnivå. Den kvalitativa analysen kan på detta sätt leda fram till ny teori (= begreppsapparat där begreppen har inbördes angivna relationer) som kan ge grunden till en formal utgångspunkt i en påföljande studie. Häri ligger förbindelselänken mellan kvalitativ och kvantitativ analys (Westlander op sit sid 22). Den rena induktionen innebär att den konceptuella referensramen skall växa fram ur empirin, men även då finns några generella forskningsfrågor och idéer om vad som

skall belysas och hur. Också forskare med en induktivistisk ansats formulerar forskningsfrågor och kvalitativ forskning ligger ofta mitt emellan ren induktion och deduktion. Det finns kunskap om fenomenet, men inte tillräckligt för en teori. Forskningen syftar vanligen till att bygga en modell eller att förfina modeller. Författaren Lars Gustafsson (2006) har med referens till Diderot uttryckt det som: vår kunskap om världen är som en schweizerost; det finns mängder av tomma hål. Det finns också en annan tradition, den rena hermeneutiken, men den lämnar vi här därhän. Vi återknyter här till kunskapsutvecklingen och har ett praktiskt synsätt där vi väljer angreppssätt beroende på hur mycket tidigare kunskap som finns. I det följande förutsätter vi att den som intervjuar har en teoretisk modell för sin datainsamling och vill relatera det som sagts under intervjuerna till denna modell. Kvalitativ analys mer än en beskrivning Data som utgör underlag för en kvalitativ analys är beskrivande, men en kvalitativ undersökning syftar längre än till beskrivning av det som det ställs frågor om. Analysen är differentieringen av det globalt upplevda, sökandet efter vilka drag eller sammanhang som ligger dolda i den globalt uppfattade helheten. Det läggs således vikt vid både beskrivning och analys, där analysen innebär att intervjuaren genom reflektion abstraherar kring det som blivit beskrivet. Detta betyder att det är felaktigt att alltid sätta likhetstecken mellan deskription och kvalitativ analys. Att sammanfatta vad respondenter uttryckt behöver inte vara en analys och en sådan sammanfattning innebär inte med nödvändighet att förståelsen av det fenomen som det ställts frågor kring har ökat. Kvalitativa analysers giltighet och därigenom deras värde har att göra med kopplingen mellan det som en helhet och globalt uppfattade fenomenet och analysen av vari upplevelsen av fenomenet består. Den kvalitativa analysens giltighet Den kvalitativa analysens giltighet bestäms av hur väl helhetens mening blivit bevarad. Kvalitativa analyser grundas ofta på ett mindre antal intervjuer eller ett mindre antal observationer. Analysens giltighet och slutsatsernas generaliserbarhet måste således diskuteras ur en annan infallsvinkel än om stickprovet är representativt för populationen. Problemet med giltigheten i kvalitativ forskning är inte löst genom att man betraktar den kvalitativa analysen som en explorerande undersökning i den vardagligare eller litet slarvigare bemärkelsen att den är en förundersökning till en senare större kvantitativ undersökning. I undersökningar och uppsatser baserade på ett mindre antal intervjuer är det vanligt att författarna i en diskussion om slutsatsernas tillförlitlighet och giltighet tonar ner problematiken om vilket värde undersökningen har genom att säga att undersökningen är explorativ, som om man i en explorativ undersökning skulle ställa

lägre krav på tillförlitlighet och giltighet. Tillförlitlighetsproblematiken är heller inte löst genom att man betraktar kvalitativa analyser som exempel på enskilda företeelser för att därigenom komma runt problemet om analysen är giltig (s k kasuistik). Utifrån resultat baserade på en observation, d v s en fallstudie, kan man beskriva kvaliteter. Resultat baserade på undersökningar av flera fall kan utgöra underlag för slutsatser om skillnader i kvaliteter och om kvantiteter. Vilka slutsatser som kan dras beror på vilken uppläggning eller design undersökningen har. Intervjuns frågeställning, dess innehåll och form, bestämdes av den teoretiska förförståelsen, av den mer eller mindre välutvecklade modell som styrde utfrågningen. Det är med ledning av denna som databearbetningen görs. Vid bearbetning som sträcker sig längre än beskrivning kommer teoretiska begrepp att användas som är valda ur teorin, d v s respondenten behöver inte själv ha anknutit till dessa. Ambitionen är att söka nyansera förståelsen av fenomenet som undersöks genom att tillämpa på teoretisk väg valda begrepp och applicera dessa på det som sagts. Giltighet skapas genom en analys av och fördjupning i helhetens delar och genom syntesen där ett meningsfullt mönster på en högre abstraktionsnivå framträder. Mönstret framträder när abstrakta teoretiska begrepp appliceras på det som respondenten sagt. Analysens giltighet vilar dels på intern subjektivitet, dels på teoretisk/extern validitet. Den teoretiska/externa validiteten gäller kopplingen mellan teori och det undersökta fenomenet. Giltigheten, den teoretiska/externa validiteten, avser hur väl de i analysen använda begreppen och sambanden dem emellan är förankrade i teori. Eftersom de teoretiska utgångspunkternas relevans endast kan diskuteras i samband med specifika frågeställningar, diskuteras den teoretiska validiteten inte vidare här. Interbedömarreliabilitet råder när två bedömare genomför samma analys och kommer till samma resultat. Med intern subjektivitet avses en form av interbedömarreliabilitet där bedömarna utgörs av intervjuare och respondent. Överensstämmelsen mellan intervjuare och respondent bestäms av hur väl intervjuaren lyckats fånga och spegla sin informationskälla. Respondenten måste känna sig förstådd av intervjuaren och uppfatta att intervjuarens sammanfattning av vad som sagts speglar det egna tänkandet. Tillförlitligheten beror således på intervjuarens förmåga att betrakta fenomenet ur respondentens perspektiv och på empatisk väg fånga den mening intervjupersonen ger fenomenet. Detta gäller såväl vid själva datainsamlingen som vid databearbetningen. Den teoretiska begreppsapparaten syftar således till att ytterligare vidga förståelsen av fenomenets mening. Giltigheten gäller i vilken grad de teoretiska begreppen ytterligare fördjupar förståelsen av fenomenet. Hur kan man nå denna giltighet, efter vilka principer kan databearbetningen beskrivas?

En allmän modell för kvalitativ databearbetning En första princip är att analysen syftar till att skapa en god gestalt. En god gestalt är en förståelig och konsistent helhet. En god gestalt framträder när enskilda delar i intervjun bildar ett inre mönster och är fria från logiska motsägelser. Den andra principen gäller den kontinuerliga och iterativa växlingen mellan delar och helhet. Utifrån en inledande global, vag och tentativ uppfattning om fenomenet som respondenten beskrivit det under intervjun, differentieras förståelsen genom att fokus skiftas från helhet till delar, för att i nästa led återigen relateras till helheten etc. Praktiskt innebär detta att intervjuaren läser igenom en utskrift av intervjun i sin helhet för att nå denna första globala förståelse, för att därefter ta fasta på enskilda teman och betrakta det enskilda temat i relation till hela intervjun. Denna process fortgår till dess att ett inre mönster framträder och gestalten blir tydlig. En tredje princip är att söka efter en konsistens i hur respondenten beskrivit fenomenet i intervjuns skilda delar. Motsägelser som kan finnas i respondentens tänkande bör vara möjliga att förstå. Det kan finnas en bakomliggande dimension som är dold men som gör det möjligt att förstå det som ytligt synes vara motsägelsefullt. (Det är naturligtvis också möjligt att respondenten har motsägelsefulla uppfattningar). Respondenten kan också under intervjun ha reflekterat kring sin upplevelse av fenomenet och ändrat sin uppfattning. I analysen ska man ta ställning till vilken beskrivning som är den mest giltiga. En viktig fråga i sammanhanget gäller rådatas kvalitet. Fick respondenten tillräckligt med tid för reflektion under intervjun, eller har intervjuaren låtit sig nöja med det som först föll respondenten in? En analys kan aldrig avhjälpa brister i datainsamlingen och hur förfinad analys som är möjlig att genomföra beror på rådatas grad av nyansering. En fjärde princip är intervjuns autonomi. Intervjun skall vara möjlig att förstå utan att relateras till annan information. Tolkningen baseras uteslutande på det som framkommit under intervjun. Annan information, som exempelvis respondentens beteende under intervjun, är data som beskriver något annat och som ska analyseras separat eller inte alls. Att individer inte handlar i enlighet med hur de tänker och säger påverkar inte giltigheten i analysen av det verbalt uttryckta. Respondentens utsagor står i centrum och det är de som utgör underlaget för analys och slutsatser. Därmed inte sagt att ickeverbal kommunikation under intervjun är ointressant. Denna källa till information om respondenten och om samspelet i intervjusituationen kan vara värdefull för att granska tillförlitligheten eller om analysen kräver mycket förfinad information. En femte princip är att tolkning av en intervju (såväl som själva intervjuandet) kräver att intervjuaren har kännedom om det undersökta fenomenet. Intervjuarens kunskaper

om undersökningsområdet är m a o en förutsättning för att han/hon ska kunna vara lyhörd för nyanser såväl under intervjun som vid analysen. Ju mer intervjuaren kan om området desto bättre kan han/hon intervjua och analysera data. Den sjätte principen gäller att det inte existerar någon förutsättningslös analys. Som tidigare påpekats existerar heller inga förutsättningslösa intervjuer. En psykolog som går in i ett rum och skapar sig en bild av rummet noterar andra fenomen än en arkitekt och tolkar dem annorlunda. Detsamma gäller databearbetningen. Intervjuaren kan inte ställa sig utanför den egna förförståelsen vare sig före, under eller efter intervjun och intervjuns värde beror just på kopplingen mellan det globalt upplevda fenomenet och teori. Ett stort konceptuellt intresse hos intervjuaren är en förutsättning. Ju mer utvecklade och förfinade modellerna är, desto fler blir de nyanser av fenomenet som är möjliga att fånga och analysera. Den sjunde principen gäller analysens giltighet. Analysen skall genom differentiering öka förståelsen av fenomenets mening och i den bemärkelsen vara kreativ. Ofta presenteras undersökningsresultat baserade på intervjudata i form av en löpande text där respondenters svar sammanfattas innehållsligt. Detta är en sammanställning och gruppering av rådata. Om undersökningens syfte är deskriptivt, kan detta vara en tillräcklig databearbetning. Men den möter inte de krav som ställs på en kvalitativ analys. Ledet från rådata till resultat och slutsatser kan beskrivas som en återupprepande process i analogi med de olika principer som beskrivits ovan. Analysen är avslutad när vi fångat en tydlig gestalt. Vid databearbetningen finns ett antal led som är likartade, oavsett undersökningsområde och modellen på nästa sida (figur 9:1) visar de olika leden och att det är en iterativ process att analysera intervjuer.

Figur:1. En allmän modell för kvalitativ databearbetning. (Modifierad efter Miles & Huberman, 2002).. Datainsamling Att bilda dimensioner som avspeglar innehållet Datareduktion Att söka mönster Kritisk granskning av dragna slutsatser I nästa kapitel anknyter vi till denna modell och ger oss i kast med hur data kan bearbetas. Referenser Neuman, R (2006, 18 juni). Verksam hela tiden. Svenska Dagbladet, Kultur, sid. K7. Westlander, G. (1993). Socialpsykologi. Tankemodeller om människor i arbete. Göteborg: Akademiförlaget. Miles, M.H., & Huberman, M.A. (1994). Qualitative Data Analysis. Beverly Hills, CA: Sage Publications. (Originalarbete publicerat 1984). Rekommenderad läsning Bryman, A. (1997). Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur. Miles, M.H., & Huberman, M.A. (1994). Qualitative Data Analysis. Beverly Hills, CA: Sage Publications. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Robson, C. (2000). Real World Research. A resource for Social Scientists and Practitioner Researchers. Oxford: Blackwell.

Att genomföra en kvalitativ databearbetning Detta kapitel handlar om hur öppna intervjusvar kan bearbetas på ett systematiskt sätt och också om hur en enklare kvalitativ analys kan genomföras, d v s vilken databearbetning som är möjlig att göra om data insamlats med de öppnare intervjuformerna. I de mera strukturerade intervjuformerna kan även öppna svarsalternativ finnas. Det som här beskrivs har viss, men begränsad, tillämplighet för denna typ av databearbetning. Strukturerade intervjuer syftar vanligen till att samla data för att möjliggöra sambandsstudier vilket kräver att svaren kan kvantifieras. Här diskuteras fortsättningsvis inte kvantitativ databearbetning, utan läsaren hänvisas till annan litteratur i ämnet. Den generella beskrivning som här ges kan vara till hjälp såväl före den egentliga datainsamlingen som efter. Om provintervjuer bearbetas systematiskt, kommer det att bli tydligt hur de kan modifieras och förbättras. Det är vanligt att man vid en databearbetning upptäcker att intervjudata inte har tillräcklig grad av nyansering eller har andra brister som gör att den inte lämpar sig för att besvara intervjuns frågeställning. Räcker det att skriva ner svaren under intervjun? Innan det egentliga analysarbetet kan påbörjas måste data finnas i en form som passar de analyser man behöver göra för att besvara frågeställningen. Allt är inte föremål för analys. Det är en hjälp om man redan före datainsamlingen har klargjort vilken typ av analyser som kan vara av värde. En kvalificerad analys av t ex strategier för att hantera spänningar inom ett arbetslag kan kräva att alla verbala uttryck, även hummanden och skratt, finns dokumenterade. Intervjuaren måste då ha spelat in intervjun på band och ha en så fullständig utskrift som möjligt. Praktiskt innebär detta också att den som skriver ut intervjun måste vara informerad om intervjuns syfte, så att inte information går förlorad genom att råmaterialet komprimeras. Finns också en ambition att pröva intervjuns tillförlitlighet och undersöka intervjuarens påverkan på samspelet kan en videoinspelning vara den lämpligaste formen. För en intervju där det för syftet räcker med färre nyanser kan en lämplig form vara att föra anteckningar under intervjun och samtidigt spela in den på band. När intervjun är avslutad kan intervjuaren lyssna igenom bandet och komplettera anteckningarna. Att samtidigt ställa frågor, lyssna och anteckna är inte lätt. Det är vanskligt att enbart föra anteckningar, bl. a för att detta innebär att data reduceras på ett osystematiskt sätt. Om intervjuaren antecknar under utfrågningen, skriver han/hon inte ned allt. Orsaken är dels att man inte hinner och dels att man mer eller mindre medvetet selekterar materialet. Vi filtrerar det som sägs och filtret utgörs av vår förförståelse, men också av alla de kultur- och personbundna föreställningar som styr vår tolkning av ordens

mening. I forsknings- och undervisningssammanhang där videoinspelade intervjuer analyseras med fokus på intervjuaren, blir det tydligt hur lätt det är att falla i fällan att höra det man vill höra. Denna svårighet blir allt besvärligare att hantera ju öppnare intervjun är till sin form. Har man efter intervjun enbart summariska anteckningar av vad som sagts, saknas möjlighet att kritiskt bedöma principerna för den selektion som är gjord. En första kvalitetskontroll internbortfall och graden av fördjupning När data finns på papper i lämplig form har man att ta ställning till datas kvalitet. I intervjustudier redovisas sällan internbortfallet, till skillnad från vad som är fallet vid exempelvis enkätstudier. En trolig anledning är att intervjuaren av olika skäl sällan granskar det egna materialet kritiskt. Som tidigare beskrivits bör intervjuprocessen värderas utifrån tillförlitlighet. Därefter bör det manifesta innehållet (det som sagts) granskas ur innehållsmässig synvinkel. Har intervjuaren samlat information med det djup och den grad av nyansering som krävs? Luckor beroende på att man under intervjun inte följt upp svaren tillräckligt finns alltid och det som man inte har data om kan man heller inte dra slutsatser om. Var de avgränsningar som gjordes under intervjun adekvata? Precis som under intervjun är det ett vanligt fel att intervjuare/databearbetare läser in information i rådata även där sådan inte uttryckts av respondenten. Det är också vanligt att intervjuare/databearbetare kompenserar brist på data i en fråga genom att tillskriva respondenten en uppfattning utifrån hur denne besvarat andra liknande frågor. Det är bättre att notera luckorna och avgränsa eller förenkla den fortsatta analysen. Datareduktion Det första steget i själva databearbetningen, se modellen i förra kapitlet, är att reducera datamängden till det som skall användas i den fortsatta analysen. Allt är inte föremål för analys och i ett första led reduceras sådant bort som inte är relevant för att besvara frågeställningen. Med rådata menas det urval av den totala mängd information som finns att hämta ur intervjun som kommer att utgöra underlaget för analys. Datareduktion innebär att på ett systematiskt sätt välja, och därigenom också välja bort information inför den fortsatta analysen samt att förenkla och abstrahera rådata. Att arbeta med löpande texter är ofta ohanterligt. All den information som finns att hämta ur intervjuutskriften bidrar till förståelsen, men av praktiska skäl kan inte allt hanteras samtidigt. Genom datareduktionen går viss information förlorad och det är därför nödvändigt att principerna för datareduktion överensstämmer med intervjuns frågeställning och den konceptuella referensramen. Datareduktionen är ett led i analysen.

Inledningsvis måste man bestämma vilket innehåll rådata skall ha, det som ska utgöra underlag för analys. Detta kan synas självklart: svaret på frågan naturligtvis. Men hur avgränsas då svaret på frågan innehållsligt? Tänk att du har ett utförligt svar nerskrivet på papper. Vad skall du ta bort och vad skall du behålla? Ett exempel på avgränsningsproblematik är att ta ställning till om det är det kognitiva innehållet i hur respondenten beskriver fenomenet eller respondentens känsla inför fenomenet som skall analyseras. Eller både och? Om det känslomässiga utesluts innebär det att alla utsagor i utskriften som enbart har ett sådant innehåll tas bort. Exempel på sådana utsagor kan vara härligt, eller jag känner mig olustig och obekväm i situationen. Denna princip för datareduktion skall noteras. Om resultaten skall redovisas i en rapport eller uppsats och om den kommer att vara bestående skall den redovisas under rubriken databearbetning i beskrivningen av tillvägagångssättet i rapporten. Mer om detta senare. Inför fortsatt analys kvarstår i detta exempel alla utsagor av innehållsligt beskrivande karaktär. Inledningsvis formuleras principerna för datareduktion försöksvis för att sedan modifieras under analysen. Principerna för datareduktion kan också komma att behöva omformuleras mot bakgrund av att nya forskningsfrågor uppkommer. Detta kan i sin tur komma att kräva en annan form av rådata. Databearbetning är en process och det går inte att från början helt veta hur processen skall se ut. Man kommer på saker under tiden som får konsekvenser för leden före och efter. Ett exempel: En psykologstuderande söker belysa frågor om grupporganiserat arbete. I en öppen riktad intervju ställs frågor om en grupps beslutsfattande, normer och värderingar, mål för arbetet och vad som karaktäriserar relationerna inom gruppen och till närmaste ledning. Intervjuerna skrivs ut på så sätt att svaren innehållsmässigt sammanfattas. Vid en preliminär databearbetning verkar det som att respondenterna genomgående diskuterar konflikter inom gruppen. Gruppmedlemmarna återkommer till olösta konflikter som hämmar samarbetet, även om det ligger litet vid sidan om frågorna. Det preliminära resultatet leder till en ny fråga: Hur handskas gruppen med konflikter? En genomläsning av intervjuutskrifterna visar att dessa inte fungerar bra som underlag för analys. De är för knapphändiga. Intervjuerna avlyssnas åter och skrivs ut ord för ord samtidigt som också pauser, hummanden och uttryck för emotioner noteras. På basis av detta underlag görs analysen om. Syftet är nu att också belysa hur samarbetet är relaterat till gruppens förmåga att öppet och konstruktivt handskas med spänningar och konflikter. Datareduktion är således inte något som görs en gång för alla. Detta led i arbetet är en del av analysen och en kreativ process som hela tiden väcker nya tankar om undersökningsområdet och bidrar till ökad förståelse. Processen påbörjades redan då forskningsfrågan formulerades och relaterades till någon form av teoretisk modell för hur undersökningsområdet kan förstås, för att ytterligare reduceras under datainsamling och vid dokumentation.

Ett praktiskt tips Ta en kopia på intervjuskriften och lägg undan originalet. Bestäm och skriv ner principen för datareduktion, dvs. vad som skall behållas. Stryk med markeringspenna över dessa meningar, eller utsagor. Om intervjuerna är utskriva på dator är det enkelt att därefter klippa ut dessa och klistra in dem i ett annat dokument. Om de är utskrivna för hand får man skriva om det som utgör rådata för varje person på ett nytt papper. En snabb kontroll av datareduktionen Rycker vi loss en mening ur dess sammanhang kan denna mening senare komma att få en annan betydelse än den ursprungliga just p g a. att den har förlorat sitt sammanhang. Den kritiska granskningen av hur datareduktionen genomförts kan underlättas av att den ursprungliga intervjuutskriften jämförs med en utskrift av rådata efter datareduktionen. Läs igenom det som nu är rådata. Läs igenom den ursprungliga intervjuutskriften. Får du samma bild av innehållet? Är det fortfarande intressant och levande? Förstår du hur det som är sagt hänger ihop med ett sammanhang? (Princip 1 under rubriken en allmän modell för databearbetning i förra kapitlet). Ibland behöver man modifiera datareduktionen ytterligare innan databearbetningen kan fortsätta i nästa led. Det är lätt hänt att man tar bort för mycket information. Om flera personer intervjuats bör olikheterna mellan personernas uppfattningar vara tydliga (jämför resonemanget om kvalitativa kvantitativa analyser). Om man vid genomläsning av rådata inte längre känner igen personerna, om de blivit neutrala och alltmer lika, har man varit för rask med rödpennan. Att bilda dimensioner som speglar innehållet Att arbeta med rådata och presentera resultat i form av en löpande text innebär stora nackdelar. Materialet blir oftast mycket omfattande och genom dess sekventiella form är det svårt att se flera dimensioner samtidigt. Det finns också en risk för att ett ovanligt påstående i texten, som läsaren finner intressant eller fäster stor vikt vid, får alltför stor tyngd. Ett kort citat kan få alldeles för stor betydelse. Nästa led blir därför att försöka abstrahera och finna sammanfattande ord eller symboler för ett segment ord. Att på något sätt koda materialet utan att meningen går förlorad. Genom att man bildar kategorier eller dimensioner som avspeglar ett ur innehållslig synvinkel avgränsat innehåll blir beskrivningen överskådlig och man kan börja besvara frågan om vari fenomenet består. Dessa koder eller benämningar kan vara rent beskrivande, men också interpretativa, d v s man kan genom tolkning utifrån förförståelse bedöma vad som karaktäriserar innehållet på en abstraktare nivå. Ett exempel kan vara att en respondent beskriver samspelet i en arbetsgrupp. Intervjuaren

uppfattar att personen beskriver en konflikt, men också vad konflikten gäller, trots att respondenten inte själv direkt talar om detta. Den sammanfattande benämningen för detta segment ord kan vara konflikt i arbetsgrupp om normer och värderingar. Då har intervjuaren tolkat svaret och hänfört det till en dimension på en abstraktare och mera allmän nivå. Kodning eller bildandet av dimensioner innebär alltid en risk för att analysen blir aritmetisk och kvantitativ och det kvalitativa går förlorat. Det är inte felaktigt att också kvantifiera svar genom att använda siffror för att beskriva dimensionerna, exempelvis mer eller mindre av något. Men den kvalitativa analysen söker också det likartat olikartade. Resonemanget om å ena sidan begrepp å andra sidan sammanhangsbestämd mening, gäller balansen mellan att reducera data och genom abstraktion bilda ett överskådligt mönster utan att lämna den kvalitativa ansatsen, sökandet efter den sammanhangsbestämda kunskapen. I denna process är det lätt att genom förenkling förlora komplexiteten och nyanserna. Intervjuinnehållet spaltas upp i delar. Helheten bryts ner i delaspekter som får sammanfattande namn i syfte att fördjupa förståelsen av detaljerna som bildar helheten. En första uppgift är att söka några innehållsmässigt avgränsade dimensioner. Vi strävar efter att dimensionerna skall spegla innehållet och att intervjuaren skall spegla sin källa, vilket ett första kriterium på tillförlitlighet. Du har nu rådata framför dig och vi föreställer oss då svaret på en första vid öppen fråga och alla svar på fördjupningsfrågorna inom detta tema. Vad talar intervjupersonen om? Finns det olika dimensioner dolda i svaren? Vad skall i så fall hänföras till de olika dimensionerna? Ett praktiskt problem är här hur utsagor ska avgränsas från varandra. Ska en utsaga utgöras av en grammatikalisk sats, d v s ska satsen avgränsas efter subjekt och predikat, en fullständig mening, eller ska den avgränsas efter principen att utsagan utgörs av ett stycke text som beskriver en och samma sak? När respondenten byter ämne, är detta stycke text en ny utsaga? Problemet kan tyckas vara perifert eller alltför akademiskt. Praktisk erfarenhet visar dock att dessa principer och grunder för bedömningar är av stor vikt. Ett praktiskt tips Ta en kopia på utskriften av rådata. Lägg undan originalet. Använd olika markeringspennor för olika innehåll och försök nyansera förståelsen av de ursprungliga svaren genom att ge olika innehåll (olika färger) en beteckning. De kan vara helt deskriptiva som exempelvis trivselfaktorer i arbetet eller interpretativa exempelvis hygienfaktorer och motiverande faktorer utifrån en teori som exempelvis motivationsteori. Det kan vara praktiskt att på ett stort pappersark skriva ner svaren i form av en matris. Varje individs beskrivning utgör i matrisen en rad och kolumnerna

utgörs av de dimensioner som skapades i ledet Att bilda dimensioner som avspeglar innehållet. Har man data på datorn kan man göra en tabell eller ett exceldokument. Nedan ges ett förenklat exempel på ett försök till kategorisering av innehåll som ställts samman i en matris. Svaret på den vida öppna frågan har kategoriserats (kolumnerna) till att spegla varje intervjupersons svar (raderna). Dvs. Det som intervjupersonerna talat om har grovt kategoriserats först i kolumnerna. Inom varje kolumn har innehållet fått en interpretativ bestämning. Notera att nedanstående matris utgör ett utdrag ur ett större material och är ett exempel på hur man kan gå till väga. Se matris 1 i bilagan En ny kvalitetskontroll Vilka problem uppstod vid kategoriseringen? Det är inte ovanligt att man märker att en utsaga beskriver olika innehåll. D v s den går inte enbart att hänföra till en av dimensionerna. Då är det något konstigt med uppdelningen i dimensioner. Ibland kan det bli över ett större antal utsagor som hamnat i en dimension övrigt. Det tyder på att respondenten tänker i andra banor än de av intervjuaren/databearbetaren bestämda dimensionerna. Vilket innehåll har det som hänförts till övrigt? Det kanske bättre beskriver respondentens uppfattning om det som saken gäller än de av intervjuaren/databearbetaren bestämda dimensionerna för innehållslig beskrivning. Ett annat vanligt problem är oklara dimensioner. Ett antal utsagor kanske innehållsligt kunde hänföras till två dimensioner, d v s dimensionerna var inte av varandra oberoende. Dimensionerna behöver definieras tydligare till sitt innehåll och omfånget behöver avgränsas tydligare. Om man gör en kontroll av interbedömarreliabiliteten märker man snart vilka svårigheter som finns. Hur hög blev överensstämmelsen? Om du läser matrisen ovan noga, finner du tveksamheter? Genom att arbeta med principerna för databearbetning når man allt större förståelse för fenomenet och det blir också tydligt i vilka stycken som intervjun brister, d v s man får ytterligare information om brister i tillförlitlighet. Praktiskt märker man ofta detta då vissa innehållsliga dimensioner är mycket utförligare beskrivna av respondenten än andra, vanligen beroende på att intervjuaren ställt nyanserande och fördjupande följdfrågor i vissa avseenden. Andra för respondenten möjligen lika intressanta dimensioner kan vara torftigt beskrivna p g a. att intervjuaren utan att undersöka saken tyckt sig veta hur respondenten tänkt. Man kan då gå ett steg tillbaka och notera iakttagelsen under internbortfall. Utan en redovisning av hur data bearbetats blir det omöjligt för andra att återupprepa processen och därigenom ta ställning till den kvalitativa analysens giltighet. Prövningar av interbedömarreliabiliteten blir också omöjliga att genomföra. Om flera personer arbetar med databearbetning parallellt, eller om interbedömarreliabiliteten skall prövas,

är det nödvändigt att det finns en gemensam referensram och en likartad uppfattning om begrepps teoretiska innebörd. Överensstämmelse mellan bedömarna om de formmässiga principerna för datareduktion utgör en förutsättning för en likartad databearbetning. I metodlitteratur anges ofta att interbedömarreliabiliteten kan bestämmas som kvoten mellan antalet likartat bedömda utsagor och summan av antalet likartat och olikartat bedömda utsagor. Det kan här vara värt att peka på ett problem i sammanhanget. En samstämmighet mellan bedömare når man enklast om man har få och från varandra väl avgränsade dimensioner. Ett exempel på detta är om bedömarna kategoriserar utsagor om vari värdet av arbetsledning består i kategorierna arbetsledning som kontroll, arbetsledning som kompetensutveckling och övrigt. En interbedömarreliabilitet skulle i detta fall troligen bli mycket hög. Med en ökad differentiering och nyansering ökar förståelsen av fenomenet, men det blir på bekostnad av interbedömarreliabiliteten. Ju fler dimensioner som används, desto svårare blir det att nå samstämmighet. Interbedömarreliabiliteten bör vara hög och praktiskt kommer detta att ge en antydan om hur många dimensioner eller kategorier som är möjliga att använda. Betydelsen av att definiera de begrepp som ligger till grund för kategorierna kan inte nog poängteras. Den teoretiska referensramen ger ledning till detta. Ordböcker och uppslagsverk har stort praktiskt värde då innebörden av ord ska förstås och definieras. Definitionerna och kriterier för hur dimensionerna har bildats bör i en rapport redovisas i ett metodavsnitt. När nu många sidor intervjuutskrifter komprimerats till några dimensioner uppstår naturligtvis frågan; har många nyanser gått förlorade? Analysens tillförlitlighet bestäms här av hur stort glappet är mellan respondentens uppfattning som den hörs på bandupptagningen och hur den beskrivs i dimensionerna. Skulle respondenten känna igen sig? M a o, återigen kravet på att databearbetningen skall spegla källan. Används på teoretisk grund definierade sammanfattande benämningar måste dessa vara klart kopplade till rådata. Risken är annars att det blir ett glapp mellan hur det undersökta fenomenet framträder i analysen och respondentens uppfattning om och upplevelse av det undersökta. D v s återigen problemet med kopplingen mellan intervjupersonens uppfattning och upplevelse och på teoretisk grund valda begrepp. Nu till det svåra; har förståelsen av helheten fördjupats och blivit mera nyanserad genom att intervjusvaren brutits sönder och hänförts till olika innehållsliga dimensioner? (den sjunde principen, se förra kapitlet). Får vi mera information om helheten genom uppdelning i dimensioner? Eller har vi reducerat det som sagts så att det inte längre är lika begripligt och intressant? Har databearbetningen genomförts som en kontinuerlig och iterativ växling mellan delar och helhet (princip 2), finns en konsistens i hur respondenten beskrivit fenomenet (princip 3), utgörs rådata uteslutande av självrapporterade data (princip 4). Den femte och den sjätte principen om intervjuarens förförståelse av undersökningsområdet utgör ramen för arbetet.

Att söka mönster Genom att kategorisera svar i dimensioner har rådata nu grupperats i en form av kluster. Intervjuinnehållet har spaltats upp i delar. Den tentativt uppfattade helheten har brutits ner i delar och dessa har fått sammanfattande namn i syftet att fördjupa förståelsen av detaljerna, som bildar helheten. Dessa dimensioner kan vara rent beskrivande eller interpretativa. Uppgiften är nu att sammanställa data på ett sätt som gör det möjligt att reflektera och abstrahera kring dimensionerna. Att se ett mönster i hur respondenten eller respondenterna beskriver olika aspekter, så att det är möjligt att lyfta sig från delarna och närma sig det som karaktäriserar helheten. Att förstå helheten på ett fördjupat och annorlunda sätt genom att söka mönster i hur delarna är relaterade till varandra. I det första ledet kodades materialet innehållsligt, i ett andra led genomförs nu en form av metakodning, där man söker ett mönster. Ett sätt att praktiskt underlätta detta arbete är att ställa upp data i form av nya enkla tabeller eller matriser. Det gör det möjligt att i nästa led dra slutsatser, eller nå syntes. Problemställningen utgör utgångspunkten för hur data bäst ställs upp. Man får söka en form för att ställa upp data som gör det möjligt att besvara frågeställningen och som fördjupar förståelsen av det man undersöker. Det finns således inte en given form för hur data bäst ställs upp, tvärtom innebär databearbetningen att laborera med många olika typer av uppställningar, tills man finner en nöjaktig form. Ett praktiskt tips Hur kan skillnader förstås? Man kan exempelvis gruppera samtliga respondenter efter likhet i uppfattningar för att se skillnader mellan svarsmönster. Den första matrisen kan man kopiera och därefter laborera med, klippa och klistra in, flytta rader och kolumner till dess att ett intressant mönster bildas. Visar det sig exempelvis att det inte finns några skillnader mellan vad som motiverar män och kvinnor i arbetet som vi först trott, men däremot framträder det ett mönster där skillnader i tankesätt kan förstås utifrån hur mycket personligt initiativ personerna visar i arbetet? Det gäller att med ledning av förförståelse och kunskap söka begripliga mönster i hur intervjupersonerna svarat och försöka finna intressanta nya mönster som så småningom genom ett skifte från analys till syntes kan bilda en modell. Studera matrisen för varje person och jämför också personernas svar. Har vi fångat några kvaliteter och finns det några skillnader i beskrivningarna i matrisen ovan som kan ligga till grund för den fortsatta databearbetningen? Finns det några intressanta mönster och skillnader mellan olika personers beskrivningar? Får vi några uppslag på hur skillnaderna kan förstås?

Frågan om analysens giltighet gäller: om skillnader i kvalitetsbestämningar framkommer om dessa leder till nya frågor om hur skillnaderna i kvalitetsbestämningar kan förstås. Skiftet mellan analys och syntes Den helhet vi söker, kan inte förstås genom att vi adderar delarna. Istället når vi förståelse genom att vi söker känna den övergripande princip som bestämmer hur delarna sinsemellan samverkar. Varför hänger de samman som de gör? Det finns inga enkla tumregler för hur man genomför skiftet mellan analys och syntes och hur man drar en slutsats. Det är en iterativ process där processens riktning är att skapa helhet eller gestalta det fenomen vi ville undersöka. En analys är en djupgående och noggrann undersökning av en abstrakt företeelses beståndsdelar. Analys står i motsatsförhållande till syntes som innebär en förening av olika delar till en helhet. I analysen ställs frågor om vad som karaktäriserar de enskilda delarna. I syntesen ställs frågan om den övergripande princip som bestämmer delarnas samverkan eller inbördes relationer och som ger det undersökta fenomenet mening. I analysen där vi bildade dimensioner har vi sökt bryta ner och artificiellt tvinga isär sådant som hör ihop för att få ökad förståelse av detaljer. Vi skiftade fokus, från ett fågelperspektiv där vi såg landskapets konturer och topografi till ett detaljstudium av landskapet där vi studerade delarna till fots och med mikroskop. Nu vill vi återigen byta perspektiv och ställa frågor om hur helheten kan förstås. Praktiskt innebär detta att söka mönster i data genom att ställa en rad frågor till den eller de tabeller/matriser som ställdes upp i analysen. Undersökningens/intervjuns problemställning och de teoretiska utgångspunkterna styr vilka frågor som kan ställas. Helheten kan förstås på flera meningsfulla sätt och beroende på ur vilket perspektiv fenomenet betraktas kan olika bilder framträda. Dock är det den kvalitativa forskningens uppgift att företa en undersökning med krav på giltighet. Att spegla källan, så här ser intervjupersonen på saken. Men alternativa betraktelsesätt finns också. Genom att applicera en teoretisk modell på fenomenet kan förståelsen av fenomenet fördjupas och vidgas. I analysen definierades tillförlitligheten i hur väl intervjuaren lyckats spegla källans bild, d v s ambitionen var att betrakta fenomenet ur respondentens perspektiv och med dennes ögon. Syftet var att beskriva. I nästa led söker vi vidga förståelsen genom att betrakta fenomenet utifrån den teoretiska förförståelsen.

Återgå till det teoretiska perspektivet Hur kan då fenomenet förstås? Den teoretiska modellen bestämmer vad som skall betraktas och hur. Vilket perspektiv skall användas? Det är inte möjligt att diskutera val av teoretiska perspektiv annat än i relation till vad som skall undersökas. Undersökningsgruppens beskrivning betraktas nu ur ett teoretiskt perspektiv. I ett nästa led appliceras de teoretiska begreppen på det som framkommit i analysen. Intervjuaren/databearbetaren anlägger ett annat perspektiv på det som respondenten uttryckt under intervjun. Med nya färgade glasögon söker man förstå det som sagts på ett nytt och annorlunda sätt. Vad är det man ser då? I det tredje ledet drar intervjuaren/databearbetaren sin slutsats. Han/hon formulerar svaret på intervjuns (undersökningens) övergripande frågeställning. Matrisen nedan är ett enkelt exempel på ett led i processen att skapa ett mönster. Innehållet som brutits ned i dimensioner och som fått på teoretisk grund interpretativa bestämningar (Matris 1) stuvas om efter likhet och olikhet. Går det att skönja ett mönster? Notera att nedanstående matris utgör ett utdrag ur ett större material och är ett exempel på hur man kan gå till väga. Se matris 2 i bilaga Matris 2 ger uppslag till fortsatt utforskande av om och hur arbetets utformning påverkar motivation, tilltro till egen förmåga och personligt initiativ. Nästa steg i arbetet är att göra förfinade analys och försöka bekräfta mönstret. Ger teori uppslag till hur arbetet kan analyseras på andra sätt än utifrån Helhet? Kom ihåg att det inte är möjligt att dra slutsatser om samband på detta sätt. Analysen kan ge upphov till en första modell som därefter kan prövas empiriskt i en större och kvantitativ undersökning. Då talar vi om forskning. Men matrisen ovan är också ett sätt att visa hur exempelvis skillnader inom en unik arbetsgrupp kan beskrivas och då är syftet inget annat än att ge en beskrivning och fördjupad förståelse av arbetet i denna grupp. En kontroll av glappet mellan teori och verklighet Det kan vara värdefullt att återgå till intervjuutskrifterna. Är det möjligt att fördjupa förståelsen av det som framkommit i analysen genom att betrakta det som respondenterna beskrivit ur ett teoretiskt perspektiv? För att det skall vara möjligt krävs att glappet mellan teori och det som respondenterna beskriver inte är för stort. Har rådata den grad av nyansering som gör det möjligt att göra en ny analys, där analysdimensionerna är hämtade på deduktiv väg ur teori (och inte på induktiv väg som i den tidigare beskrivna analysen)?

Att kritiskt granska slutsatserna Det sista ledet i databearbetningen är att pröva värdet av de slutsatser som dragits. Värdet är i detta sammanhang något annat än, men intimt förknippat med den praktiska nytta resultaten kan ha eller vad resultaten kan användas till. Resultatens praktiska värde är naturligtvis helt avhängigt resultatens tillförlitlighet och giltighet. Den allmänna princip som gäller för hur slutsatsernas giltighet praktiskt kan prövas kan formuleras som: Finns det alternativa tolkningsmöjligheter? Resultatens värde beror ytterst på intervjuns tillförlitlighet, och som tidigare beskrivits bör intervjuaren som instrument kritiskt ha granskats under provintervjuer, där provintervjuerna också bearbetats. I det följande förutsätts nu att intervjuaren varit tillräckligt bra och att rådata är tillräckligt tillförlitliga. En prövning i efterhand av giltigheten innebär att leden från datareduktion analys syntes prövas ur tillförlitlighetssynvinkel och ledet analys syntes också ur teoretisk extern giltighetssynvinkel. Ett sätt att pröva tillförlitligheten är att låta en oberoende bedömare återupprepa processen. Denne måste då ha samma (i den mån detta nu är en möjlighet) förförståelse av undersökningsområdet och samma konceptuella referensram. Databearbetningen skall granskas kritiskt, men ur det perspektiv och med det syfte som undersökningsledaren har. Att det är möjligt att förstå det undersökta fenomenet ur andra perspektiv är en självklarhet och minskar inte värdet av den förståelse man får genom ett visst perspektiv. Således måste den teoretiska modell som styrt arbetet och alla överväganden och val som gjorts under databearbetningen finnas på papper. Med detta som mall bearbetas de ursprungliga intervjuutskrifterna (eller ett urval av dessa). Denna bearbetning är tidsödande och interbedömarreliabliteten kan naturligtvis successivt prövas genom att varje led i databearbetningen bedöms innan arbetet fortsätter i nästa led. Måttet på den slutliga prövningen av interbedömarreliabiliteten är, som tidigare beskrivits, beroende av hur nyanserad och förfinad analysen är. Den praktiska lösningen på dilemmat blir ofta en kompromiss mellan kravet på att det skall vara möjligt för en annan undersökare att återupprepa analysen och dra samma slutsatser och kravet på en differentiering. Att pröva giltigheten i ledet från analys till syntes innebär inledningsvis att återgå till de teoretiska utgångspunkterna. De begrepp som använts i databearbetningen, har de förståtts och använts på det sätt som de används och förstås i den teoretiska referensramen? Ofta märks en glidning i innebörden av begrepp eller att de använts på olikartat sätt av olika bedömare. Hade rådata den grad av nyansering som de teoretiska begreppen förutsätter? Vid en prövning av hur slutsatserna drogs är det ofta värdefullt att återgå till samtliga rådatatabeller eller matriser, även dem som förkastats, och ställa frågan: Om rådata grupperas på ett annorlunda sätt, framträder andra mönster som kan leda till andra

slutsatser? Finns det exempelvis skillnader i bakgrund som förklarar skillnader mellan grupper av respondenter som inte tagits hänsyn till? Finns det en dold bakomliggande dimension som har större betydelse för det funna mönstret än de dimensioner som blivit belysta? Hur kan det funna mönstret förstås teoretiskt? Har andra forskare funnit liknande fenomen? Praktiskt visar sig giltigheten i resultaten ofta när resultaten presenteras för undersökningsdeltagaren/deltagarna. Vidgades förståelsen av det globalt uppfattade fenomenet? En förutsättning för en professionellt genomförd databearbetning är en inbyggd motvilja mot att dra alltför snabba slutsatser. Ofta är det en hjälp att upprepa frågan, finns det en alternativ tolkning och slutsats?. Att ifrågasätta det man gör ställer emellertid stora krav på öppenhet inför andra perspektiv. Det yttersta målet för kvalitativ forskning är att den skall bidra till kunskapsutvecklingen inom området. Det är en hög ambition, men resultaten skall i alla fall vara användbara för något syfte. Vi återknyter till den sjunde principen för analysens giltighet. Analysen skall genom differentiering öka förståelsen av fenomenets mening och i den bemärkelsen vara kreativ. Lärde vi oss något nytt och är de nyvunna kunskaperna värdefulla för andra? Rekommenderad läsning Miles, M.H., & Huberman, M.A. (1994). Qualitative Data Analysis. Beverly Hills, CA: Sage Publications. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Robson, C. (2000). Real World Research. A resource for Social Scientists and Practitioner Researchers. Oxford: Blackwell.

Att rapportera resultaten Denna korta beskrivning av hur en rapport bör utformas är ett komplement till de anvisningar som finns för utformning av rapporter och uppsatser vid olika universitet och högskolor. Det finns också litteratur i ämnet. Kraven på utformning av rapporter beträffande uppläggning, innehåll, formalia och språklig utformning är i stort desamma inom olika discipliner och för Insitutionen för Psykologi vid Uppsala universitet gäller American Psychological Associations handbok vid författande av vetenskapliga rapporter (APA-manualen). Men det är ofta så att dessa anvisningar är utformade för hur kvantitativa studier bör rapporteras och min ambition är att ge någon vägledning i hur intervjuundersökningar kan rapporteras. Tanken är också att kapitlet skall ge vägledning för hur en god rapport kan utformas oavsett om denna rapport är en uppsats eller rapport i ett vetenskapligt sammanhang eller om det är en annan typ av rapport, exempelvis projektrapport, en företagsrapport eller liknande. Den viktigaste principen för all rapportskrivning är att rapporten bör ha en röd tråd och en tydlig logik och att allt redovisas som läsaren behöver känna till för att kunna kritiskt granska resultaten. För empiriska arbeten följer rapportens struktur denna logik genom rubrikerna Inledning, Syfte, Metod, Resultat och Diskussion. I kapitlet redogörs kort för hur en intervjuundersökning och en kvalitativ databearbetning kan redovisas. Tänk på till vem rapporten riktar sig och försök utforma den på ett sätt så att den passar målgruppen. En god struktur underlättar läsningen och gör det också möjligt att läsaren kan läsa texten selektivt, dvs. leta sig fram till den rubrik som är av intresse. Språket bör vara korrekt oavsett om det är en populärt skriven rapport eller om det är en uppsats. Något om vetenskapliga rapporters allmänna form Beskrivningar för hur rapporter bör utformas skiljer sig något mellan discipliner, men de har också gemensamma drag. Som ett exempel är det en allmän regel inom psykologin att skriva enligt American Psychological Associations handbok vid författande av vetenskapliga rapporter. Denna s.k. APA-manual ger mycket detaljerade riktlinjer och rekommendationer för hur en rapport bör utformas i syftet att en läsare lätt skall kunna tillgodogöra sig innehållet. Det är sannerligen inte enkelt för författaren. Ofta kan dessa olika anvisningar uppfattas som onödigt detaljerade och det är inte alltid lätt att förstå den bakomliggande rationaliteten till alla regler som ges. Det leder här för långt att förklara varför alla enskilda regler tillkommit, men det finns en logik och det finns ett skäl, nämligen att rapporten skall vara lätt att läsa. Ett exempel på regler för formalia är hur referenser skall skrivas. Enligt APA skall en referens till en vetenskaplig artikel se ut som följer: Fay, D., & Frese, M. (2001). The