KOMET FÖR FÖRÄLDRAR. Vilka föräldrar deltar, vilka är barnen och vad tycker föräldrarna om KOMET?

KOMET FÖR FÖRÄLDRAR Vilka föräldrar deltar, vilka är barnen och vad tycker föräldrarna om KOMET? Knut Sundell, Åsa Kling, Fredrik Livheim & Anna Mautner

Knut Sundell, Åsa Kling, Fredrik Livheim & Anna Mautner Komet för föräldrar. Vilka föräldrar deltar, vilka är barnen och vad tycker föräldrarna om Komet? Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholms stadsledningskontor FoU-rapport 2005:7 Socialtjänstförvaltningen Forsknings- och Utvecklingsenheten, 106 64 Stockholm Rapporten finns elektroniskt på vår hemsida www.stockholm.se/templates/template_121.asp Omslagsbild: Annekaisa Johansson Tryckt hos AJW-tryck AB ISSN: 1404-3351 ISRN: S-SotF-FoU 05/7--SE 2

FÖRORD Föräldrastödsprogrammet KOMET började utvecklas hösten 2002 vid Forsknings- och Utvecklingsenheten i Stockholm. Den första versionen författades av Martin Hassler och Linda Havbring som en psykologexamensuppsats. Handledare för uppsatsen var Martin Forster vid FoUenheten och Lennart Melin, Institutionen för Psykologi vid Uppsala universitet. Som förlagor användes internationell kunskap om vad som kännetecknar effektiv prevention och psykologisk kunskap om inlärning. Därefter övertogs utvecklingsansvaret för KOMET av Charlotte Skawonius, Preventionscentrum Stockholm (Precens) där psykologerna Martin Hassler, Hanna Schwan och Martin Forster fortsatte programutvecklingen. Parallellt implementerades KOMET i Stockholms stadsdelar. Hösten 2004 påbörjades den tredje utbildningsomgången, nu med två nya psykologer som ansvariga för utbildningen: Anna Mautner och Fredrik Livheim. I samband med det beslöts att göra en verksamhetsutvärdering för att mer systematiskt öka kunskapen om vilka föräldrar som söker sig till KOMET och hur de upplever föräldracirklarna. Huvudansvarig för utvärderingen samt ansvarig för statistiska analyser har undertecknad varit. Psykologerna Åsa Kling, Fredrik Livheim och Anna Mautner har utformat de enkäter som använts samt delat ut och samlat in dem. Rapporten har författats gemensamt. Den som är intresserad av att läsa mer om KOMET rekommenderas att söka upp hemsidorna www.kometprogrammet.se respektive www.prevention.se På den senare hemsidan finns även tips om litteratur och länkar som rör prevention. Stockholm mars 2005 Knut Sundell Forskningsledare 3

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 5 BAKGRUND 7 Parent Training föräldraträning 7 Parent Management Training blir Föräldra-Komet 8 Programmet Föräldra-Komet 10 Forskning om KOMET Kometstudien 11 Syfte 12 UNDERSÖKNINGEN 13 Undersökningsgrupp 13 Procedur 13 Etik 14 VILKA VAR FÖRÄLDRARNA OCH BARNEN 15 Rekryteringssätt 15 Deltagare 15 Social bakgrund 16 Barnen 17 UTFALL OCH UPPLEVELSER 20 Avhopp 20 Närvaro 20 Föräldrars upplevelser av KOMET 21 Barnens problem 23 DISKUSSION 26 Sammanfattning av resultaten 26 Resultatens tillförlitlighet och allmängiltighet 27 Målgrupp för KOMET 27 KOMET som stöd till föräldrar med bråkiga barn 28 KOMET i framtiden 28 LITTERATUR 29 BEGREPP SOM ANVÄNTS 31 BILAGOR 32 4

SAMMANFATTNING KOMET är ett manualbaserat föräldraträningsprogram som vänder sig till föräldrar med bråkiga och trotsiga barn för i huvudsak åldrarna tre till nio år. Fokus ligger på att bryta negativa beteendemönster genom att förstärka det som barnet gör bra. I denna rapport beskrivs de föräldrar och barn som deltog i KOMET hösten 2004, totalt 185 familjer. Resultaten baseras på två enkäter som föräldrarna besvarat, en vid KOMET-kursens start och en vid dess avslutning. Barnen som berördes var mellan tre och tolv år, varav en dryg tredjedel var flickor. Enligt föräldrarna hade 70 procent av barnen beteendeproblem. Det betyder att KOMET nått den tänkta målgruppen i sju fall av tio. Familjerna utgjorde ett relativt tvärsnitt av Stockholmsföräldrar. Det i särklass vanligaste sättet att ha kommit i kontakt med KOMET var genom information från förskole- eller skolpersonal. Av de 185 föräldrar som började KOMET hoppade 22 personer av, vilket motsvarar 12 procent. Så vitt det går att bedöma har många avhopp skett på grund av orsaker som inte primärt berör KOMET (t ex skilsmässa, svårigheter att få barnvakt, sjukdom). Dessutom var det få kurstillfällen som föräldrarna uteblev från, endast i genomsnitt 1,3 tillfällen av kursens elva. Föräldrarna var genomgående mycket positiva till KOMET. De uppskattade programmets ingående delar, hur det genomfördes och dess effekter. Så gott som alla skulle rekommendera KO- MET till andra föräldrar och tyckte att programmet hjälpt barnet. Av de barn som hade beteendeproblem vid kursens start hade problemen minskat för 68 procent, för 13 procent var problematiken oförändrad och för 19 procent hade problemen ökat. Av dem som angav att deras barn inte hade några problem saknade 61 procent fortsatt problematik vid uppföljningen och 39 procent hade då problem. Problemomfattningens minskning var statistiskt signifikant. Det gällde både pojkar och flickor. Hos de äldre barnen minskade problemen något mer än hos de yngre. Resultaten om problemens minskning bör tolkas med försiktighet mot bakgrund av att endast föräldrar som deltagit i programmet ingått i denna undersökning. Sökord: Komet, beteendeproblem, föräldrastödsprogram, prevention 5

6

BAKGRUND Forskningen visar att barn som är okoncentrerade, störande och bråkiga i hög utsträckning kommer att misslyckas i skolan och få kamratproblem. Det ökar i sin tur risken att de ska söka sig till vänner som leder in dem i mer allvarliga former av normbrytande beteenden, speciellt om de är bosatta i områden med hög kriminalitet 1. I tonåren och i vuxen ålder är dessa elever följaktligen också klart överrepresenterade i alkohol- och drogmissbruk samt psykisk ohälsa 2. Ett svenskt exempel är att elever som av sina lärare bedöms som störande och bråkiga i både årskurs 2 och 5 sju gånger oftare har varit berusade i årskurs 5 än elever som inte bedömts som störande och bråkiga 3. Det finns alltså mycket starka preventiva fördelar med att försöka minska dessa barns aggressiva och normbrytande beteenden så tidigt som möjligt eftersom det minskar risken att de senare ska utveckla en asocial karriär med kriminalitet och drogmissbruk. I USA uppskattas mellan tre och tio procent av alla skolbarn uppvisa dessa oönskade beteenden. Resultat från Norge 4, Danmark 5 och Sverige 6 talar för att ungefär tio procent av alla skolbarn är störande och bråkiga. Det motsvarar i genomsnitt cirka två elever per klass och år 7. Forskningen visar att dessa problembeteenden är ungefär tre gånger vanligare bland pojkar än flickor 8. Dessa beteendeproblem tycks också vara relativt stabila över tid 9. Parent Training föräldraträning I USA finns många strukturerade och delvis evidensbaserade program som utvecklats sedan mitten av 1970-talet. Parent Training är en samlingsbeteckning för flera olika strukturerade föräldraprogram som bygger på inlärningsteori och praktisk träning. Programmen riktar sig till föräldrar vars barn är svåra att hantera på grund av utagerande beteenden, som bråk, trots och aggressivitet. Oftast är programmen manualbaserade och innehåller videodemonstrationer, rollspel och övningar hemma. Föräldrar går enskilt eller i grupp mellan tio och tjugo gånger. Programmen bygger på den mest teoretiskt och empiriskt välgrundade metod som finns för att tidigt förebygga och minska olika typer av allvarliga beteendeproblem hos barn och ungdomar 10. I en nyligen gjord svensk undersökning framkom att föräldrar föredrar strukturerat föräldrastöd i grupp framför andra former av föräldrastöd 11. The Incredible Years 12, eller De otroliga åren som programmet kallas i Sverige, är det föräldraträningsprogram som har bäst forskningsstöd tillsammans med Parent Management Training (PMT) 13. Dessa två program är snarlika varandra till innehåll och form. Ett tredje program som 1 Conduct Problems Prevention Research Group, 1999, s. 632 2 t ex, Kazdin, 1998; Kupersmidt, Coie & Dodge, 1990; Newcomb, Bukowski & Pattee, 1993 3 Sundell & Kraft, 2002. 4 Ogden, 1995; 1998; Backe-Hansen & Ogden, 1998 5 Egelund & Foss Hansen, 1997 6 Sundell & Colbiörnsen, 1999 7 Webster-Stratton, 1993 8 Morris & Morris, 2000 9 Kazdin, 1998; Webster-Stratton, 1993 10 Kazdin (1997); Webster-Stratton (1996); Patterson et al., (1993). 11 Bremberg (2004) 11 Kazdin (1997); Webster-Stratton (1996); Patterson et al., (1993). 12 www.incredibleyears.com 13 www.oslc.org 7

tillhör denna grupp och som är känt i Sverige är Barkleys version av PMT för barn med ADHD 14. Gemensamt för Pattersons och Webster-Strattons program är att: 1. Föräldrarna får utbildning och handledning i hur de kan stödja sitt barn. 2. Utbildningen följer en strukturerad manual och täcker av olika teman. 3. Träffarna kan både ske enskilt eller i grupper om upp till åtta par föräldrar. 4. Programmen omfattar ca 15 20 träffar om 1 timme vardera (enskilt), alternativt 2,5 timmar (grupp). 5. Träffarna är mycket strukturerade och innehåller oftast demonstrationer, rollspel och feedback. Betoningen ligger mer på att göra än att prata. 6. Föräldrarna får hemuppgifter där de tillämpar vad de lärt sig under träffarna. 7. Områden som behandlas är:? Att uppmärksamma och uppmuntra positiva beteenden? Gränssättning och konsekvent uppföljning av barnets beteenden? Problemlösning och konflikthantering? Ökad tillsyn och kunskap om vad barnet gör och var det befinner sig? Kontakter med skolan och studiebefrämjande åtgärder Skillnader mellan de två programmen är framför allt att Pattersons program är utprövat för barn i åldrarna 3 12 år, medan Webster-Strattons är utprövat för barn i åldrarna 3 8 år och innehåller ett omfattande videomaterial som används vid demonstrationer (250 avsnitt om 1 2 minuter). Dessutom används video för att spela in situationer hemma i familjerna, som sedan diskuteras med gruppledarna. Utvärderingar av PMT. En lång rad studier har de senaste 25 åren bedrivits för att undersöka hur effektivt PMT är. Som helhet är resultaten mycket positiva. De flesta barn, ungefär två av tre, minskar sina problembeteenden från en klinisk nivå (med krav på behandling) till normalnivå 15. Den positiva utvecklingen är stabil över flera år 16 och gäller både för barnet i hemmet och i skolan. Bäst resultat uppnås i familjer där barnen är yngre än åtta år 17. Effekterna av föräldraträning är lika stora i individuellt arrangerade insatser som i grupper av föräldrar 18. Föräldraträning har i genomsnitt större effekt än skolprogram. I föräldraträning handlar det i genomsnitt om effektstorlekar runt.70, vilket är ungefär dubbelt så stora effekter som de mest effektiva skolprogrammen 19. Parent Management Training blir Föräldra-KOMET Under 2001 inledde Forsknings- och Utvecklingsenheten i Stockholms stad (FoU) diskussioner om ett preventivt föräldraprogram med Stockholms stads enhet för drog- och brottsprevention, Preventionscentrum Stockholm (Precens). Charlotte Skawonius på Precens var angelägen om att undersöka intresset för ett sådant program inom Stockholms socialtjänst samt att ordna en finansiering för en bredare implementering. Våren 2002 gjordes en intresseförfrågan till samtliga stadsdelar i Stockholm om att implementera ett strukturerat föräldraprogram. Omkring två tredjedelar av stadsdelarna visade intresse. Parallellt inleddes arbetet med att utveckla en manual för Föräldracirklar som metoden först kallades. Det arbetet gjordes av två psykologstudenter, Martin Hassler och Linda Havbring, 14 Barkley (1997). 15 Serketich & Dumas (1996). 16 Kazdin, Siegel & Bass (1992); Miller & Prinz (1990); Patterson, Dishion & Chamberlain (1993). 17 Ogden (1999). 18 Carr (2000). 19 Carr (2000). 8

samt Martin Forster vid FoU-enheten. Manualen inspirerades Carolyn Webster-Strattons, Gerald Pattersons respektive Russel Barkleys föräldraträningsmodeller. Den svenska versionen prövades och utvärderades hösten 2002 i en randomiserad pilotstudie 20. Resultaten visade att barnen blev både mindre bråkiga och mer koncentrerade jämfört med barn i en kontrollgrupp. Våren 2003 beslöt Länsstyrelsen att finansiera implementeringen av KOMET till Stockholms stadsdelar. Projektledare var Charlotte Skawonius inom Precens. Två psykologer anställdes sommaren 2003 för att utbilda och handleda gruppledare, Martin Hassler, som var en av de två som genomfört pilotstudien, och Hanna Schwan. Hösten 2004 anställdes två nya psykologer, Anna Mautner och Fredrik Livheim, som ersatte de tidigare psykologerna. Kometprojektet inleddes med att förlägga verksamheten till två stadsdelar. Tanken var att de stadsdelarna skulle få extra hjälp, där också de två psykologerna skulle vara stationerade. Utifrån denna basstation skulle de informera och hålla möten. Den lokala förankringen skulle sedan vandra vidare till två ytterligare stadsdelar som var med i projektet. Försöket att inplantera lokal kompetens genom personlig närvaro visade sig emellertid svårt att fullfölja. I övrigt har projektet har haft få motgångar. Rekrytering av gruppledare. Charlotte Skawonius gick ut med en förfrågan till samtliga barnoch ungdomschefer inom Stockholms stad om att delta i projektet. Personal inom stadsdelarna som arbetade med barn och föräldrar hade möjlighet att anmäla sitt intresse för den nya gruppledarutbildningen. Förutsättningen var att varje stadsdel hade två eller fler personer som kunde genomgå utbildningen på betald arbetstid och att det fanns intresserade föräldrar till grupperna. De som anmälde sig som gruppledare var främst socialsekreterare, familjebehandlare, kuratorer och förskollärare. Rekrytering av föräldrar. Stadsdelarna ansvarade själva för rekrytering av föräldrar genom bland annat information i lokalblad, förskolor, skolor och fritidshem och till socialtjänstens klienter. Inspirations- och informationsmöten samt en artikel i en av Stockholms största dagstidningar underlättade rekryteringen till föräldragrupperna. Anmälningar från intresserade föräldrar kom således in både till Precens hemsida och till respektive stadsdel. Att administrera anmälningar lokalt visade sig fungera bäst. Tanken var att ge stadsdelarna fria händer i rekryteringen; några stadsdelar ville kanske rikta sin rekrytering mot vissa föräldragrupper medan andra ville gå ut mer generellt. Det var viktigt att stadsdelsförvaltningarna fick möjlighet att själva avgöra hur de ville använda föräldragrupperna. Utbildning av gruppledare. Gruppledarutbildningen som startade hösten 2003 omfattade sju stadsdelar och 30 gruppledare påbörjade utbildningen. Våren 2004 genomfördes den andra utbildningsomgången med ytterligare 30 gruppledare, hösten 2004 den tredje med 25 gruppledare och våren 2005 startade den fjärde utbildningsomgången med 14 gruppledare och 13 handledare. I och med det har cirka 100 gruppledare utbildats som representerar 17 av 18 stadsdelar. Sammantaget har föräldrar till ungefär 550 barn deltagit i KOMET. Gruppledarutbildningen omfattade till en början tre och en halv dag samt åtta handledningstillfällen under ett år 21. För att bli certifierad KOMET-gruppledare krävs ledning av två föräldragrupper samt 80 procent närvaro på varje delmoment. Ett syfte med gruppledarutbildningen är att lägga grunden till en kvalitetssäkring av programmet. Detta görs dels med en teoretisk introduktion i grundläggande inlärningspsykologi och beteendeprinciper, dels genom handledning. I handledningen får gruppledarna stöd i att verka inom programmets ramar, det vill säga programtrohet. Även om KOMET är ett strukturerat manualbaserat föräldraträningsprogram som 20 Hassler & Havbring (2003). 21 I dag har ytterligare två handledningstillfällen lagts till i utbildningen. 9

vägleds av vissa principer finns det ett spelrum för individuella modifieringar i genomförandet. En förutsättning för detta är att gruppledarna förstår de teoretiska principerna bakom programmet samt får möjlighet till både modellinlärning och praktisk övning. Gruppledarutbildningen liknar föräldraträningsprogrammet i den mening att deltagarna rollspelar och söker lösningar på kritiska situationer som kan uppstå. Beteendeprinciper illustreras med fallexempel och diskuteras utifrån ett lösningsfokuserat synsätt. Utbildning av handledare. För att ytterligare förankra kompetensen inom stadsdelsförvaltningarna och möta behovet av att kunna handleda ytterligare gruppledare framgent påbörjades våren 2004 en handledarutbildning för nio utbildade gruppledare. Handledarutbildningen sträcker sig över ett år och omfattar 20 halvdagar i kognitiv beteendeterapi (KBT). Främst berörs KBT-färdigheter som är relevanta för föräldraträning. Exempel på moment är beteendeanalys, målformulering, rollspel, hemuppgifter och stresshantering. I utbildningen ingår även sex handledarseminarier där mer specifika handledarfärdigheter lärs ut. Programmet Föräldra-KOMET Från att först ha kallats PMT, sedan Föräldracirklar, fick programmet sitt nuvarande namn våren 2004: Föräldra-KOMET, där KOMET står för KOmmunikationsMETod. KOMET är ett manualbaserat föräldraträningsprogram som vänder sig till föräldrar med bråkiga och trotsiga barn för i huvudsak åldrarna tre till nio år. Fokus ligger på att bryta negativa beteendemönster genom att förstärka det som barnet gör bra. Större delen av programmet ägnas åt att öka barnets positiva beteenden genom uppmärksamhet och beröm. Föräldragrupperna leds av två gruppledare och består av föräldrar till ca sex barn. Gruppen träffas en gång i veckan vid elva tillfällen. Varje träff varar två och en halv timme. Båda föräldrarna eller bara den ena kan delta i programmet. De elva träffarna har olika fokus: 1: Lek och umgänge 2: Förberedelse, uppmaning och beröm 3: Förberedelse, uppmaning och beröm fortsättning 4: Poängsystemet Ormen 5: Uppföljning av poängsystemet Ormen 6: Individuell träff med eller utan förskollärare/lärare 7: Ignorera/Avleda 8: Regler och konsekvenser hemma 9: Regler och konsekvenser utanför hemmet 10: Problemlösning 11: Att förebygga framtida problem Syftet med träffarna 1 till och med 6 är att förbättra relationen och samspelet mellan förälder och barn. Genom att vägleda föräldern att hitta beteenden att uppmuntra och belöna är det lättare för barnet att samarbeta. Exempel på färdigheter som tidigt presenteras i programmet är förberedelse, uppmaning och beröm. Föräldrarna övar sig i att vara tydliga och konsekventa i situationer som ofta leder till trots och bråk; exempelvis övergången från att barnet tittar på TV till att det är dags att gå och lägga sig. Metoder för gränssättning introduceras inte förrän i slutet av programmet när förtroendet mellan föräldrar och barn har byggts upp (träff 7 9). Att tidigt introducera gränssättningsmetoder kan leda till att negativa mönster förstärks i familjen i stället för att brytas. Programmet är uppbyggt kring videovinjetter, rollspel, hemuppgifter och skriftligt material till föräldrarna. Hemuppgifterna är en central del i programmet. Föräldrar får hemuppgifter efter 10

varje tillfälle och varje ny träff inleds med en noggrann genomgång av dessa uppgifter. I videovinjetterna får föräldrarna ta del av iscensatta vardagssituationer mellan föräldrar och barn. Vinjetterna diskuteras och problematiseras i föräldragruppen. I rollspelen får föräldrarna tillfälle att träna på de färdigheter och förhållningssätt de lärt sig under programmet. Ett skriftligt material som föräldrarna tilldelas sammanfattar viktiga principer i programmet och ger tips på hur föräldrarna kan genomföra hemuppgifterna. I programmet ingår även material som ska underlätta införandet av belöningssystem, såsom en inplastad spelplansch ( Ormen ), diverse kort, klistermärken och diplom. Programmet har utvecklats vidare från den första versionen som testades i pilotstudien hösten 2002. Utvecklingsarbetet har både skett genom forskning och genom erfarenheter från de första utbildningsomgångarna. Bland annat har användarnas synpunkter samlats in varje termin. Manualen har reviderats kontinuerligt och finns sedan våren 2005 i en tryckt version 22. Forskning om KOMET Kometstudien KOMET skiljer sig från många andra svenska föräldrastödsprogram genom att från start ha haft ett starkt forskningsstöd. Programmet utvecklades med inspiration från bevisat effektiva föräldraprogram i USA, dess första version utvärderades i en randomiserad kontrollerad pilotstudie och fortsättningsvis har forskning varit en väsentlig del i dess utveckling. Utöver pilotstudien finns fyra publicerade delstudier och två pågående utvärderingar. Den första av de fyra publicerade studierna undersökte i vilken utsträckning programmets manual och målsättning följs 23. Information om detta inhämtades från både gruppledare och föräldrar. Resultaten visar att gruppledarna följde manualen och att föräldrarna lyckades ganska väl med hemuppgifterna. Betydelsen av hemuppgifter som föräldrar får mellan varje träff framkom; ju flera som gjorts desto bättre. Hur väl hemuppgifterna följts upp av gruppledarna var relaterat till minskningen av barnens problembeteenden. Denna studie av programtrohet är så vitt känt den första i sitt slag i Sverige. Den andra och tredje studien undersökte de psykometriska egenskaperna hos en datainsamlingsmetod från USA som kallas Parent Daily Report (PDR) 24. PDR innebär att föräldrar rings upp på telefon under en rad dagar och får besvara en rad strukturerade frågor om deras barns beteenden. Undersökningarna visade att PDR är ett billigt sätt få tillförlitlig information om barns normbrytande beteenden. Den fjärde studien 25 utvärderade en delgrupp KOMET-föräldrar som har jämförts med en grupp föräldrar som fick en kortare version av programmet och en kontrollgrupp föräldrar som inte fick någon insats (del av den första randomiserade studien beskriven nedan). Resultaten efter tre månader var mycket positiva för de föräldrar som deltagit i KOMET-programmet. De två pågående utvärderingarna är båda randomiserat kontrollerade. Den första av de två startade med en förstudie hösten 2004 och jämför föräldrar och barn i KOMET, en heldagsutbildning i KOMET-metoden (kallas Korta Komet) och en grupp som fått vänta att få delta i KO- MET under en termin (väntelista). Familjerna lottas (randomiseras) till dessa alternativ efter att de informerats om och samtyckt till att medverka i utvärderingen. Information samlas in om barnen före randomiseringen, efter sex månader och efter ytterligare sex månader. Utvärderingen genomförs som ett avhandlingsarbete av psykolog Åsa Kling och beräknas vara färdig årsskiftet våren 2007. Den andra utvärderingen startade våren 2005 och jämför barn vars lärare fått fortbildning i lärar-komet med de där både lärare och föräldrar genomgått respektive version 22 Hassler Hallstedt, Schwan & Forster (2005). 23 Hugosson (2004). 24 Crona Nordmark (2004); Langkjaer (2004). 25 Dahlman & von Otter (2005). 11

av KOMET. Lärar-KOMET har befunnits vara effektiv i en randomiserad kontrollerad utvärdering 26. Denna studie genomförs av Martin Karlberg vid institutionen för lärarutbildning i Uppsala och beräknas vara färdig under 2007. Syfte Syftet med denna utvärdering är att dels att få information om vilka föräldrar som väljer att delta i KOMET och hur de upplever KOMET, dels att få ett underlag för en eventuell fortsatt utveckling av KOMET. Följande frågeställningar undersöks: 1. Hur rekryteras föräldrarna till KOMET? 2. Vilka föräldrar deltar i KOMET och vilka problem har deras barn? 3. Hur många föräldrar fullföljer KOMET? 4. Hur uppfattar föräldrarna KOMET? 26 Forster, Sundell, Melin, Morris & Karlberg (2005). 12

UNDERSÖKNINGEN Undersökningsgrupp Hösten 2004 startade den tredje utbildningsomgången av föräldrastödsprogrammet KOMET. Vid kursstart och kursavslutning ombads samtliga föräldrar att besvara en anonym enkät om bland annat social bakgrund och motiv att delta i KOMET-kursen. Denna undersökning är av typen inomgruppsdesign med för- och eftermätning. Undersökningen kan klassas som en form av verksamhetsutvärdering. Forskningsfrågor om programmets effektivitet med mera besvaras med hjälp av den randomiserade kontrollerade studie som parallellt genomförs vid FoUenheten. Procedur För att besvara frågorna under rubriken syfte konstruerades en enkät (bilaga 1) för att registrera föräldrarnas bakgrund (t ex utbildningsnivå, sätt de kommit i kontakt med KOMET) och barnens situation. För det senare användes fem frågor från ett instrument som på svenska heter Styrkor och svårigheter (SDQ) 27. SDQ registrerar bland annat barnets problematik i familjen, med kamrater, i skolarbete och vid fritidsaktiviteter. Föräldrarna fick också skatta i vilken utsträckning svårigheterna blev en belastning för föräldern eller för familjen som helhet. Frågorna besvarades med hjälp av en fyrgradig Lickertskala som sträcker sig från Nej inte alls till Ja, mycket. Dessa frågor ställdes även vid eftermätningen och fungerar således som ett enklare utfallsmått på i vilken utsträckning föräldrarna upplevde en förändring hos barnet. SDQ-skalan är ett instrument som används flitigt som screeninginstrument i samband med utagerande problematik. Det finns översatt till ett femtiotal språk. Svensk översättning gjordes 1996. De psykometriska egenskaperna för den svenska versionen är goda, speciellt när det gäller användbarhet och validitet 28. Enkäten för eftermätning (bilaga 3) innehöll viss bakgrundsinformation för att möjliggöra att för- och eftermätningsenkäterna skulle kunna kopplas samman. Dessutom fanns frågor om hur nöjda föräldrarna var med kursen, exempelvis Kan du rekommendera KOMET till andra föräldrar?. En del av dessa frågor var hämtade från Family Satisfaction Survey 29. Genomgående användes fyrgradiga skalor med alternativ från Ja absolut till Nej, absolut inte. Föräldrarna fick även frågor om vad de tyckte om de olika delmomenten i kursen. Distribuering av enkäter. Tolv kompletta enkäter (bilaga 1) med instruktioner till föräldrarna trycktes upp till varje grupp. Svarskuvert samt instruktioner till gruppledarna bifogades (bilaga 2). Tanken var att låta föräldrarna fylla i enkäten under pausen den första träffen. Detta förmätningspaket skickades tillsammans med övrigt kursmaterial till alla redan utbildade föräldragruppsledare och de föräldragruppsledare som påbörjade sin utbildning hösten 2004. Eftermätning skedde på samma sätt som vid förmätningen. Gruppledare som var sena med föreller eftermätning påmindes skriftligen eller per telefon. 27 Goodman (1997). 28 Smedje, Broman, Hetta & von Knorring (1999); Malmberg, Rydell & Smedje (2003). 29 Lubrecht (1992). 13

Etik Alla enkäter var avidentifierade. Föräldrarna skrev inga namn på formulären utan uppgav endast namnen på sina gruppledare. För- och eftermätningsformulären kunde kopplas ihop med hjälp av gruppledarnas namn och bakgrundsvariabler. Vid mättillfällena fick föräldrarna svarskuvert som de kunde klistra igen. Detta för att garantera anonymitet gentemot gruppledarna. Tiden för att fylla i enkäten var cirka tio minuter, vilket gjorde att oavsett om man utnyttjade pausen eller inte togs minimal tid i anspråk från arbetet i kursen. 14

VILKA VAR FÖRÄLDRARNA OCH BARNEN Resultaten baseras på svar från 185 familjer, bestående av 211 föräldrar som deltagit i 37 grupper i 14 av Stockholms stadsdelar. I genomsnitt bestod grupperna av 5,7 föräldrar med en variation mellan tre och tio (median =7). Oftast har ett barn per familj stått i fokus, men i åtta familjer har två eller tre syskon varit orsak att familjen börjat föräldrakursen. För att underlätta analyserna kommer fortsättningsvis de 185 familjerna att användas som analysenhet. Det finns ett visst mindre bortfall av svar på några frågor. Rekryteringssätt Föräldrarna hade huvudsakligen fått kunskap om KOMET genom tips från förskola eller grundskola (65%) 29. I övrigt hade de fått kunskap genom tips från socialtjänsten (15%), från tidningsannons (11%), från släkting eller vän (12%) eller massmedia (8%). Att flera föräldrar fått vetskap om KOMET via tidningsannonser beror på annonsering efter deltagare i den randomiserade studie som pågick parallellt. Att nästan var tionde fått kunskap om KOMET genom massmedia kan förklaras av att programmet behandlats i ett par tidningsartiklar och radioprogram. Andra sätt var genom informationsbrev från stadsdelsförvaltningen (3%) och information från BVC (3%). Dessutom uppgav enstaka föräldrar att informationen kom från BUP, arbetsplatsen, internet (samtliga n = 2), familjecentral, föräldrarådgivning, öppen förskola och lapp uppsatt på ICA (samtliga n = 1). Deltagare Oftast deltog endast mamman i föräldragruppen (73%). Näst vanligast var att både mamma och pappa deltog (14%) och som tredje alternativ endast pappan (11%). I tre fall var det andra än de biologiska föräldrarna, till exempel styvförälder eller mormor som medverkade i kursen (2%). Resultaten visar att föräldrarna i stort sett utgör ett tvärsnitt av Stockholms befolkning. Föräldrarnas ålder. Mammorna (oberoende av om de deltog i KOMET eller inte) var mellan 24 och 58 år (M = 37,4 år, SD = 5,9), och papporna mellan 28 och 59 år (M = 40,1 år, SD = 6,3). De flesta deltagare var mellan 30 och 49 år (tabell 1) Föräldrarnas relativt höga ålder motsvarar åldersfördelningen på föräldrar i Stockholm. Tabell 1. Föräldrarnas ålder Mamma (N = 162) Pappa (N = 111) 29 8 4 30 39 60 46 40 49 31 41 50 2 9 29 Eftersom några föräldrar angett flera parallella informationskällor blir summan mer än 100 procent. 15

Motivation att delta i KOMET. Mammorna (eller motsvarande) som deltog var i allmänhet mycket motiverade, medan papporna var något mindre motiverade (tabell 2). Tabell 2. Föräldrarnas motivation att delta i KOMET (%) Mamma (N = 154) Pappa (N = 41) Mycket motiverad 82 63 Ganska motiverad 17 24 Lite motiverad 1 10 Inte alls motiverad 0 3 Social bakgrund Föräldrarnas födelseland. Andelen stockholmsbarn med utländsk bakgrund är 27 procent 30. Av de 168 mammor som lämnat uppgift om etniskt ursprung i KOMET var 75 procent födda i Sverige och av de 112 papporna 68 procent. En liten andel var födda i Norden (2%), medan 23 respektive 30 procent var födda utanför Norden. I 36 procent av familjerna fanns det minst en förälder som var född utom Sverige. Föräldrarnas utbildning. I Stockholm har 13 procent av kvinnor och män högst grundskoleutbildning (eller motsvarande) och 38 procent gymnasieutbildning 30. Bland KOMETföräldrarna hade 10 procent av mammorna och 12 procent av papporna grundskoleutbildning och 46 respektive 44 procent högst gymnasieutbildning (tabell 3). Tabell 3. Föräldrarnas högsta utbildningsbakgrund (%) Mamma (N = 168) Pappa (N = 112) Grundskola, folkskola eller motsvarande 10 12 Gymnasium, yrkesskola 46 44 Högskola / universitet 3 år eller mindre 18 12 Högskola / universitet mer än 3 år 26 29 Annat 0 3 Föräldrarnas civilstånd. Det vanligaste var att barnet bodde tillsammans med båda föräldrar (61%). Motsvarande andel för barn i åldrarna 0 17 år i hela Stockholm var 71 procent år 2003 30. Vidare bodde barnet bland KOMET-föräldrarna endast hos mamman i 20 procent av fallen och endast hos pappan i tre procent av fallen. Växelvis boende hos mamma och pappa förekom i 16 procent av fallen. Syskon i familjen. I ungefär hälften av familjerna (48%) var barnet med problem det äldsta i syskonskaran. I 87 procent av familjerna fanns det minst ett syskon. Det motsvarar situationen i Stockholm generellt sett, där det genomsnittliga antalet barn i åldrarna 0 21 år var 1,7 per familj år 2003 31.. 30 http://www.usk.stockholm.se/internet/omrfakta/omrfakta.asp?omrade=t0&typ=total 31 http://www.scb.se/statistik/le/leo102/2004m12/komuppgifter_2004_2.xls 16

Familjernas stöd från vänner och släktingar. Familjerna kännetecknades av varierande stöd från släkt och vänner (tabell 4). Ungefär hälften beskrev att de fick bra eller mycket bra stöd från vänner och släktingar. Tabell 4. Familjernas stöd från det informella nätverket (N = 179) Hur ofta träffar ni vänner och släkt? (%) Varje dag 5 Varje vecka 52 Varje månad 37 Varje halvår 5 Ännu mer sällan 2 Vilket stöd har du från vänner eller släktingar? (%) Mycket bra stöd 21 Bra stöd 28 Varken bra eller dåligt stöd 28 Dåligt stöd 18 Mycket dåligt stöd 5 Barnen Ålder. Föräldrarnas barn var relativt jämnt fördelade på åldrarna tre till 10 år medan färre var 11 respektive 12 år (tabell 5). I fyra fall hade föräldrarna problem med ett syskonpar. Av barnen var 34 procent i förskoleåldern (3 5 år), 50 procent gick i lågstadiet (6 9 år) och i 16 procent av fallen i mellanstadiet (10 12 år). Tabell 5. Barnens ålder (%) Ålder (år) Flickor (N = 66) Pojkar (N = 119) Totalt (N = 185) 3 8 8 7,7 4 20 14 15,9 5 8 12 10,9 6 8 15 12,6 7 17 14 15,3 8 11 14 13,1 9 9 8 8,2 10 15 11 12,6 11 2 3 2,2 12 2 2 1,6 Kön. Av barnen var 65 procent pojkar och 35 procent flickor. Neuropsykiatriska diagnoser. De flesta av barnen hade inte någon neuropsykiatrisk diagnos (87%), åtta procent var under utredning och fyra procent hade en sådan diagnos. Tre procent av barnen medicinerades. Av barnen i lågstadiet hade 17 procent lässvårigheter och bland dem i mellanstadiet 11 procent. 17

Problematik. Av föräldrarna uppgav 31 procent att deras barn inte hade några problem med känslor, koncentration, beteende eller med att komma överens med andra människor. Små problem hade 36 procent, 23 procent hade klara svårigheter och 10 procent allvarliga svårigheter. Föräldrarna som uppgav att barnen inte hade några direkta beteendeproblem var jämnt fördelade över de 37 grupperna. Endast i en grupp uppgav ingen förälder att deras barn hade problem. Föräldrar som uppgav att deras barn hade problem fanns i samtliga stadsdelar. Enligt föräldrarna hade svårigheterna funnits i högst en månad i 31 procent av fallen, mellan en och fem månader i fyra procent, sex till 12 månader i tio procent och övriga (55%) i mer än ett år. I de flesta fall oroades inte barnen av sina svårigheter (54%) eller endast lite grann (29%). Endast 17 procent oroades mycket. Det fanns ett tydligt samband mellan problemens allvar och hur länge de förekommit, liksom mellan problemens allvar och om barnen oroade sig eller inte 32. Barnets beteendeproblem orsakade i ungefär hälften av fallen stora eller mycket stora svårigheter i familjerna (tabell 6). Tabell 6. Den belastning som barnets svårigheter orsakar familjen som helhet Ingen 32 Bara lite 20 Ganska mycket 31 Mycket 17 Det område där barnens svårigheter orsakade mest problem var i hemmet, där knappt hälften (42%) upplevde stora eller mycket stora problem (tabell 7). Tabell 7. Barnets svårigheter inom olika områden (%) Stör svårigheterna barnets vardagsliv på något av följande områden? Inte alls Bara lite Ganska Mycket mycket I familjen 37 21 31 11 Med kamrater 54 27 16 4 Skolarbete 33 54 21 16 8 Fritidsaktiviteter 62 25 10 4 Om barnets problem i tabell 7 tilldelas numeriska värden (inga problem=1, små problem=2 osv.) var den genomsnittliga problemsumman 7,0 (SD = 3,0) med en variation mellan fyra och 15. Eftersom den maximala problempoängen är 16 betyder det att barnen i genomsnitt snarare hade mindre problem än större. Pojkar hade större fritidsproblem (M = 1,7) än flickor (M = 1,3) 34. Skolproblem var också vanligare bland pojkar (M = 1,8) än bland flickor (M = 1,3) 35. Däremot fanns det inte någon skillnad mellan könen eller åldersgrupperna i omfattningen av problem totalt sett. 32 r (185) =.72 resp..60 (båda p <.0001). 33 Baserat på de 122 barn som var sex år eller äldre. 18

För att öka kunskapen om vad som kännetecknade barn med allvarligare problem användes en statistisk metod som kallas stegvis regressionsanalys. Fördelen med den metoden är att den utan teoretiska reservationer identifierar den uppsättning av de undersökta förklaringsvariablerna (s k prediktorer) som bäst kan förklara ett visst utfall. Nackdelen är att resultaten inte säger något om ifall de identifierade prediktorerna är viktiga i verkligheten. Stegvis regressionsanalys fungerar därför främst som en metod för att skapa hypoteser för teoriutveckling. Sammanlagt användes 18 prediktorer som handlade om bostadsortens sociala utsatthet 36, föräldrars motivation att delta, familjeförhållanden 37, barnets ålder, kön och problem. I analysen har endast de variabler medtagits som kunnat öka förklaringsgraden (variansen) med minst en procent. Resultaten (tabell 8) visar att barnen hade större problem när de diagnostiserats för en neuropsykiatrisk problematik, föräldrarna inte sammanbodde, barnet var en flicka, flera föräldrar medverkade i kursen och föräldrarna tipsats om KOMET av släktingar. Upplevt stöd från vänner och släktingar och stadsdelens sociala belastning var således inte relaterat till förekomsten av problem. Tabell 8. Stegvis regressionsanalys för att förklara större problem hos barnen (N = 176) Enskild Total R 2 B p R 2 Barnet har en diagnos (0=nej, 1=ja) 20,6 20,6.31.001 Föräldrar sammanboende (0=nej, 1=ja) 4,4 25,0 -.33.001 Barnets kön (flicka=0, pojke=1) 3,6 28,6 -.25.002 Antal föräldrar som medverkade 1,6 30,2.12.101 Tips från släktingar att delta (0=nej, 1=ja) 1,5 31,7.12.107 34 F(5,180) = 10,04, p <.002 35 Avser endast de 119 skolbarnen; F(1,118) = 5,32, p <.02 36 Denna har mätts med hjälp av indexet för social tyngd i Stockholms fördelningsnycklar. Indexet är konstruerat med hjälp av följande information (avser år 2004): Utländska medborgare i åldern 0 till 19 år under perioden 2000 2002 (vikt 17.5%), ensamstående föräldrar med barn i åldern 0 till 17 år och med en årsinkomst under 120 000 under perioden 1999 2001 (vikt 28%), sammanboende med barn 0 till 17 år och en sammanlagd årsinkomst under 160 000 under perioden 1999 2001 (vikt 7%), sjukpenningförsäkrade 35 till 64 år med mer än 14 sjukdagar anmälda till försäkringskassan under perioden 2000 2002 (vikt 17,5%), ungdomar 15 till 20 år som åtalats eller fått åtalsunderlåtelse för brott enligt brottsbalken eller narkotikastrafflagen under perioden 1997 2001 (vikt 15%) samt elever utan betyg i ämnena matematik, svenska/svenska-2 och engelska under perioden 2001 2003 (vikt 15%). Stadens genomsnitt är 100. 37 Civilstånd, invandrarskap, föräldrars ålder och utbildning. 19

UTFALL OCH UPPLEVELSER Avhopp Av de 185 familjer som började KOMET kom 163 att fullfölja kursen. Det betyder att 22 hoppat av kursen, vilket motsvarar 12 procent. Av de avhoppade föräldrarna har 12 intervjuats om skälet till avhopp. Angivna motiv är sjukdom (n = 3), svårt att ordna barnvakt (n = 3), skilsmässa (n = 2), dödsfall i familjen (n = 2) och problem med tiderna på grund av nytt arbete (n = 1). En pappa slutade efter den första gången eftersom familjen erbjöds behandlingsprogram på BUP. För övriga tio saknas information om orsak till avhoppet. De som hoppade av kursen hade något oftare än de som fullföljde anmält sig till KOMET efter att ha läst om KOMET i tidningsartiklar 38. I övrigt fanns inte någon skillnad i hur de som hoppade av respektive fullföljde hade rekryterats. För att öka kunskapen om varför föräldrar hoppat av kursen användes stegvis regressionsanalys. Sammanlagt användes 27 prediktorer som handlade om bostadsortens sociala utsatthet, föräldrars motivation att delta, familjeförhållanden 39, barnets ålder, kön och problem. I analysen har endast de variabler medtagits som kunnat öka förklaringsgraden (variansen) med minst en procent. Försöket att förklara vilka som hoppat av (jämfört med dem som fullföljt kursen) lyckades dåligt (tabell 9); endast åtta procent av variansen (R 2 ) kunde förklaras (tabell 8). Gruppen som hoppat av kännetecknas av att familjen kom från en socialt mer stabil stadsdel, en förälder hade påbörjat kursen (i stället för båda), föräldrarna hade högre utbildning samt familjen hade invandrarbakgrund. Prediktorer som inte kunde förklara avhoppen var bland annat barnets ålder, kön och problematik samt om föräldrarna var sammanboende eller inte. Tabell 9. Stegvis regressionsanalys för att förklara föräldrars avhopp (N = 185) Enskild R 2 Total R 2 B p Stadsdelens sociala belastning 3,0 3,0 -.27.002 Antal föräldrar som medverkade 2,8 5,8 -.17.024 Föräldrars utbildning (1=låg, 4=hög) 1,3 7,1.17.035 Invandrarbakgrund (0=nej, 1=ja) 1,2 8,3 -.13.100 Av de 163 familjer som fullföljt programmet har 142 besvarat uppföljningsenkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 87 procent. De fortsatta analyserna baseras på svaren från dessa 142 familjer. Närvaro Föräldrarna hade i genomsnitt deltagit i 9,7 av elva träffar (88%). En tredjedel hade medverkat vid samtliga tillfällen, 30 procent hade varit borta en gång, 21 procent två gånger, 11 procent tre gånger och övriga sex procent hade mellan fyra och sju frånvarotillfällen. Frånvaron var relativt jämnt fördelad över de olika tillfällena med undantag av tillfälle åtta som rörde att sätta gränser (frånvaro 24%) och tillfälle tio som handlade om problemlösning (frånvaro 26%). 38? 2 (1) = 4,39, p <.05 39 Civilstånd, invandrarskap, föräldrars ålder och utbildning. 20

Stegvis regressionsanalys visar att frånvaron var lägre bland föräldrar som gjort hemuppgifterna, övat inför varandra på gruppträffarna, när barnet hade större problem, när barnets problematik upplevdes som en mindre belastning, när föräldrarna upplevde att de förstod de metoder som lärdes ut, när de var tillfreds med utfallet av KOMET 40 samt när tempot upplevdes som lagom (tabell 10). B p Tabell 10. Stegvis regressionsanalys för närvaron på träffarna (N = 142) Enskild Total R 2 R 2 Har gjort hemuppgifterna 7,7 7,7.21.023 Har övat inför varandra på träffarna 3,0 10,7.19.032 Barnets totalproblematik 2,5 13,2.33.015 Den belastning barnets problematik orsakar 2,1 15,3 -.22.091 Utbildningens tempo var bra (0=nej, 1=ja) 1,9 17,2.09.129 Tillfreds med utfallet av KOMET 1,7 18,9.12.154 Förstod metoderna som användes 1,8 20,7.11.145 Föräldrars upplevelser av KOMET Upplevelser av olika moment. Föräldrarna skattade genomgående KOMETs olika moment mycket högt (tabell 11). Det som skattades relativt sett lägst var gränssättning (79% betraktade det momentet som bra eller mycket bra). Tabell 11. Föräldrarnas upplevelser av olika moment i KOMET (%) (N = 142) Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Förberedelse uppmaning beröm 85 14 1 0 Lekstund med barnen 82 18 0 1 Uppmärksamhetsprincipen 78 21 1 0 Poängsystemet Ormen 63 34 2 1 Förebygga framtida beteendeproblem 52 41 6 1 Problemlösningsmetod 42 50 5 3 Sätta gränser (minuspoäng, time-out) 29 50 18 3 Ytterligare frågor om kursen visar att de flesta delar uppfattades som mycket bra (tabell 12). Det som skattades som bäst var att ha fått träffa andra föräldrar i samma situation som de själva. Det som förefaller ha fungerat sämst var övningar inför varandra samt videoexemplen. Ingen förälder tyckte att det varit för många föräldrar i gruppen, en dryg femtedel (22%) tyckte det varit för få och övriga att antalet varit lagom. När det gäller tempot i presentationerna tyckte 78 procent att det var lagom och övriga att det gick för långsamt. Ingen tyckte att tempot hade varit för högt. Tiden på dagen som träffarna skett var bra enligt de flesta (60%), delvis bra enligt en dryg tredjedel (35%) och dålig enligt fem procent av föräldrarna. 40 I form av det genomsnittliga värdet på sex utvärderingsfrågor (se tabell 13). 21

Tabell 12. Föräldrarnas upplevelser av KOMETs innehåll (%) (N = 142) Hur väl stämmer följande påståenden Mycket Ganska Lite Inte alls bra bra grann Positivt att träffa föräldrar i samma situation 94 5 1 0 Jag förstod de metoder som lärdes ut 75 25 0 0 Innehållet i KOMET var bra 85 14 1 0 Gruppledarna förstod mina problem 82 17 1 1 Gruppledarna var duktiga på att förklara 80 19 1 0 Jag har gjort hemuppgifterna 41 51 7 1 Det skriftliga materialet var lätt att läsa 58 36 4 2 Tillräckligt tid åt att tala om egna problem 57 29 12 2 Tillräckligt med tid till diskussioner 54 27 18 1 Videoexemplen var lärorika 26 39 30 5 Vi har övat inför varandra under träffarna 29 27 31 13 KOMETs effektivitet. Den stora majoriteten av föräldrarna som fullföljt utbildningen beskrev metoden som mycket eller ganska bra (tabell 12). En mindre grupp av föräldrarna gav uttryck för missnöje. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att 13 procent av föräldrarna som fullföljt kursen inte besvarat frågorna vid uppföljningen. Om många bland dem undvek att besvara enkäten på grund av att de var missnöjda med KOMET är resultatet missvisande. Med det i minnet var det exempelvis endast en förälder som inte trodde att han/hon kunde rekommendera KOMET till andra föräldrar. Alla andra svarade ja absolut eller ja troligen på den frågan. Så när som med några procents undantag ansåg föräldrarna också att KOMET hjälpt deras barn och familjen. Det var något färre som instämde i att de själva blivit säkrare i föräldrarollen. Ett annat sätt att beskriva föräldrarnas tillfredsställelse med kursen är att tilldela svaren på de sex frågorna i tabell 13 ett numeriskt värde och sedan summera dem. Om mycket bra får värde 4, ganska bra värde 3 och så vidare, kan den genomsnittliga summan på de sex frågorna variera mellan fyra och 24. I genomsnitt var föräldrarnas omdöme 20,3 med en variation mellan nio och 24 (median = 18). Det handlar således om föräldrar som är påtagligt tillfreds. Några citat åskådliggör föräldrarnas upplevelser: Hursomhelst känns föräldrautbildningen efter fyra träffar och fyra veckor med mina två barn som en härlig utvecklingsmöjlighet. Jag är klart optimistisk och märker varje dag att det går bättre och bättre, framförallt med sonen, som ju var själva anledningen att jag i förtvivlan anmälde mig i höstas. Nu är han en solstråle som njuter av att klara sina uppdrag och sätta in stjärnor i ormen. Även storasyster är med på sin orm. Hela familjens energi har bytts i en mer positiv och glad anda. Pelle har börjat berömma alla jättemycket, både lillebror och oss vuxna, det är så mysig stämning när man ger så mycket uppmuntran och positiva signaler till varandra. Själva gränssättningsdelen tycker jag har inneburit ett mycket bra och effektivt instrument. En mycket bättre grej än att höja rösten och skrika åt ungarna som jag tidigare ibland gjort. 22

Tabell 13. Föräldrarnas upplevelser av KOMETs effektivitet (%) (N = 142) Ja absolut / Mycket bra Ja delvis / Ganska bra I liten omfattning / Ganska dåligt Inte alls / Mycket dåligt Rekommendera KOMET till andra 93 6 1 0 KOMET har hjälpt barnet 50 48 2 0 KOMET har hjälpt familjen i den 46 48 6 1 dagliga tillvaron KOMET var effektiv för familjen 41 45 13 1 Har blivit säkrare i föräldrarollen 35 51 15 0 KOMET har förändrat familjens sätt att fungera 29 65 5 1 Sammanfattningsvis tycker jag att utbildningen har varit mycket givande för stämningen i vår familj. Dock, barnens mamma är klart negativ och nedvärderande till de metoder jag lärt mig. Det har ibland känts svårt. Också detta att jag har barnen bara varannan vecka 41, vilket har gjort att jag varannan gång inte kunnat genomföra hemuppgifterna direkt. Min livlige sons och min relation har avsevärt förbättrats. Mitt ilskna frustrerade humör visar sig mycket mer sällan. Gruppdynamiken i föräldragruppen växte sig starkare för varje träff och stärkte. Min son går det bra för, även om vissa problem kvarstår. På dagis är de lyriska över honom. Han har blivit duktigare på att hjälpa till med att duka ut, ta på sig kläder, inte gnälla för pyjamaspåtagning. Mer kelig och ömsint också. Mycket trevligt för en tidigare orolig pappa. Skulle önska en fortsättning på kursen nästa höst, för fördjupning av innehållet inte massa nytt, samma saker så att det kan få sätta sig i sinnet ordentligt. Tack för att ni möjliggjorde PMT-projektet för oss! Jag är mycket tacksam över föräldracirklarna. Det lägger grunden för hela Pelles liv. Jag använder detta nästan varje dag. Han kommer göra likadant när han får barn. Stegvis regressionsanalys identifierade endast en prediktor som statistiskt relaterad till föräldrarnas summerade tillfredsställelse med KOMERT; föräldrarna var mer tillfreds när barnets problem varit större vid kursens start. Endast fyra procent av variansen kunde förklaras. Det är inte överraskande med tanke på den lilla variationen i tillfredsställelse (nästan alla var mycket tillfreds). Barnens problem Föräldrarna fick beskriva barnens problembild även vid det andra tillfället. Detta ger möjlighet att få en uppfattning om huruvida KOMET fungerat som avsett. Av flera skäl måste svaren dock betraktas med försiktighet, något som kommenteras ytterligare i diskussionsavsnittet 42. Av de 96 föräldrar som beskrev att deras barn hade problem vid kursens start hade problemen minskat 41 Föräldrarna är skilda. 42 Något som talar för det är att problempoängen endast är svagt relaterat till föräldrarnas separata uppgift om KO- MET hjälpt barnet (r (n = 142) =.18, p =.04) respektive om föräldrarna kunde rekommendera KOMET till andra föräldrar (r =.24, p =.006). 23

för 68 procent, för 13 procent var problematiken oförändrad och för 19 procent hade problemen ökat. Av dem som angav att deras barn inte hade några problem saknade 61 procent även problem vid uppföljningen medan 39 procent hade fått problem. Det är oklart om det sista beror på att föräldrarna undvek att beskriva problemen korrekt första gången eller om barnen faktiskt utvecklat problem under KOMET-kursens gång. När samtliga barn medtas oberoende av om de hade problem före eller ej visar uppföljningen att KOMET tycks ha haft bäst effekt på situationen i hemmet, därnäst med kamrater och minst effekt har KOMET haft i fritidsaktiviteter och skolan (tabell 14). Resultatet är rimligt med tanke på att föräldrar normalt sett har bäst personlig kännedom om sina barn och deras problem när de är hemma. Tabell 14. Barnets svårigheter inom olika områden (%) (N = 142) Förändring mellan start och avslutning KOMET Minskat Oförändrad Ökad I familjen 45 42 12 Med kamrater 34 54 12 Fritidsaktiviteter 25 65 10 Skolarbete 19 65 9 Belastning 48 40 12 Problempoäng 52 29 18 Om barnens problem tilldelas ett numeriskt värde 43 kan den problemsumman för alla fyra områdena (familj, kamrater, fritid och skola) variera mellan fyra och 16. För barnen som hade problem vid kursens start minskade problemomfattningen signifikant över tid, från i genomsnitt 8,4 vid KOMETs start till 7,0 elva veckor senare 44. Minskningen var lika stor för pojkar och flickor och oberoende av barnens ålder (förskolebarnen, de yngre resp. äldre skolbarnen). Till sist undersöktes vad som kännetecknar barnen som fått minskade beteendeproblem. Utgångspunkten är barnen med beteendeproblem vid kursens start. Stegvis regressionsanalys (tabell 15) talar för att barnens problem hade minskat mer när föräldrarna var tillfreds med utfallet av KOMET, när familjen hade invandrarbakgrund, när föräldrarna inte uppfattade videoexemplen som lärorika (!), när föräldrarna hade gjort hemuppgifterna, när de hade få frånvarotillfällen, när tempot på KOMET uppfattats som lagom (vare sig för låg eller för högt tempo), när föräldrarna var mycket motiverade vid kursens start samt när föräldrarna upplevde att det varit positivt att träffa föräldrar i samma situation som de. Sju av dessa åtta prediktorer är fullt rimliga och ungefär det som kan förväntas utifrån tidigare forskning. Det enda undantaget är att föräldrar som uppfattade videoexemplen som lärorika hade barn vars problem inte minskat. Totalt förklarade prediktorerna endast en femtedel av variansen. Det är värt att notera att problemminskningen inte enkelt förklaras av barnets ålder och kön, antal syskon i familjen, föräldrarnas utbildning, hur många föräldrar som medverkat eller stadsdelens sociala belastning. 43 Frånvaron av problem = 1, små problem = 2, ganska stora problem = 3, mycket stora problem = 4. 44 F(1,93) = 38,96, p <.0001 24