Socialstyrelsens yttrande över SOU 2012:17 Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd

2012-11-14 Dnr 27500/2012 1(12) Regler och tillstånd Maria Nyström Agback maria.nystrom-agback@socialstyrelsen.se Regeringskansliet Socialdepartementet Enheten för folkhälsa och sjukvård 103 33 STOCKHOLM Socialstyrelsens yttrande över SOU 2012:17 Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd Sammanfattning Socialstyrelsen avstyrker förslaget om att ersätta kravet på ett oundgängligt behov av vård med ett påtagligt behov. Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag om att ta bort skyndsamhetskravet när frågan om intagning för psykiatrisk tvångsvård ska avgöras. Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag om fastspänning i mobilt bälte. Socialstyrelsen avstyrker förslaget om att chefsöverläkaren i akuta situationer ska kunna besluta om en tvångsåtgärd som inte finns i den föreslagna lagstiftningen. Socialstyrelsen avstyrker förslaget om att tvångsvård ska kunna inledas i öppen form utan föregående slutenvårdsvistelse. I övrigt tillstyrker Socialstyrelsen utredningens förslag såvitt avser psykiatrisk tvångsvård. Socialstyrelsen avstår från att lämna synpunkter på de av utredningens förslag som avser straffrättsliga frågor samt frågor om samhällsskydd. SOCIALSTYRELSEN 106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se Fax 075-247 32 52 Org nr 202100-0555 Plusgiro 15616-6

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 2(12) Allmänna synpunkter Utredningen noterar att senare års utveckling gått i riktning mot att man på olika sätt strävar efter att stärka patienternas inflytande i all hälsooch sjukvård. Utredningen anför att vid samtal med patient-, brukaroch närståendeorganisationer har det lyfts fram att enbart ett ändrat förhållningssätt, ett annat bemötande av patienter som vårdas med tvång kan leda till att behovet av tvångsåtgärder minskar. De förslag som utredningen lämnar utökar möjligheterna att ingripa med tvångsåtgärder. Det är därför viktigt att lagstiftningen tydligt stödjer ett arbetssätt som syftar till att systematiskt minska behovet av tvångsåtgärder och främja ett sådant bemötande. Hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård gäller även psykiatrisk tvångsvård, som dock utgör ett undantag från utgångspunkten att all hälso- och sjukvård ska ske med samtycke från den enskilde. Utredningens förslag medför utvidgade skyldigheter för patienter inom den psykiatriska tvångsvården att under vissa förutsättningar underkasta sig tvångsåtgärder och inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna. Det är då enligt Socialstyrelsen rimligt att de nya reglerna också tydliggör de skyldigheter som landsting och kommuner har att erbjuda bästa möjliga vård till dessa patienter. Som anförs i utredningen måste en patient som inte själv tillåts välja behandlingsalternativ kunna förlita sig på att den behandling som han eller hon tvingas ta emot är den allra bästa som finns att ge för att bota eller lindra sjukdomen. För att patienternas rättssäkerhet ska kunna bibehållas bör den föreslagna regleringen därför kompletteras med stärkta garantier för att patienterna får den vård som är det avgörande skälet till att de vårdas mot sin vilja. De förslag och kommentarer som Socialstyrelsen lämnar nedan har detta syfte. Rättigheter för den som är intagen för psykiatrisk tvångsvård Enligt utredningens förslag behålls reglerna om att samråd ska ske med patienten under vårdtiden om behandlingen, att patienten ska få individuellt anpassad information om sin rätt att få en stödperson, att chefsöverläkaren ska upplysa patienten om rätten att överklaga vissa beslut och att få ha ombud eller biträde samt att patienten ska vara delaktig i vårdplaneringen. Socialstyrelsen instämmer i utredningens konstaterarande att följsamheten behöver förbättras när det gäller dessa regler. I förslaget saknas den nuvarande regeln om att lagen ska finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig för patienterna, trots att denna enkla åtgärd kan vara av stor vikt för patienterna. Därför anser Socialstyrelsen att även den nya lagen bör innehålla en regel om att

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 3(12) cheföverläkaren ansvarar för att lagtexten finns lätt tillgänglig för patienterna inom den del av sjukvårdsinrättningen där de vistas. 7 Översyn av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård 7.2.1 Allvarlig psykisk störning Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag men vill betona vikten av en helhetssyn på samhällets insatser vid missbruk. Som utredningen anför ger missbruk eller beroendeproblematik upphov till följdreaktioner som självständigt kan utgöra en allvarlig psykisk störning som gör att psykiatrisk tvångsvård ska kunna ges. Vård och stöd till personer med missbruk eller beroendeproblematik ges idag enligt flera olika lagar och av flera samhällsaktörer. Socialstyrelsen instämmer i utredningens påpekande att det finns gränsdragningsproblem som gör att många personer inte får den hjälp de behöver. De gränsdragningsproblem som utredningen påtalar kan enligt inte enbart lösas genom ändrade regler om förutsättningarna för intagning till psykiatrisk tvångsvård. Ett mer heltäckande och välfungerande vård- och stödsystem för personer med missbruk eller beroendeproblematik kan rädda liv. Socialstyrelsen instämmer i utredningens förslag att en samlad översyn bör göras av de lagar som styr psykiatrisk tvångsvård, tvångsvård av missbrukare samt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, i syfte att kunna skapa ett sådant system. Samtidigt är det viktigt att arbetet med att reformera dessa lagar inte tar alltför lång tid. 7.2.4 Behov av psykiatrisk vård Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag att ersätta kravet på ett oundgängligt behov av vård med ett påtagligt behov. Termen oundgängligt kan dock bytas ut mot en annan term med likvärdig betydelse så att den nuvarande nivån behålls. Enligt Socialstyrelsens uppfattning har man i många situationer då tvångsvård idag blir aktuellt inte uttömt möjligheterna att förmå patienten att frivilligt medverka till vård, till exempel genom att anpassa bemötandet och informationen som ges till patienten eller genom uppsökande verksamhet. Patienter och anhöriga har upplevt att de förgäves försökt få olika sorters stöd och behandling från psykiatrin, men att de avvisats. Detta indikerar att det finns ett stort behov av psykiatrisk vård som inte tillgodoses idag.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 4(12) I många fall har också de möjligheter som finns att med stöd av nuvarande lagstiftning ingripa tidigare med tvång inte använts, vilket medfört onödigt lidande för patienter och anhöriga. Det kan inte uteslutas att detta beror på resursbrist inom den psykiatriska slutenvården. Resonemanget kring tvångsvård som grundar sig på huruvida en person kan få sin funktionsförmåga avsevärt förbättrad eller undvika att den avsevärt försämras, i en situation där personen själv motsätter sig detta, bör förtydligas. Varje människas rätt att själv bestämma över funktionsförmåga och livskvalitet bör tillmätas stor betydelse. Att bedöma behovet av psykiatrisk tvångsvård efter förmågan till det som utredningen benämner att på ett adekvat sätt kunna samspela med omgivningen på ett psykosocialt plan, kan inte vara önskvärt i ett rättssamhälle som gör anspråk på att respektera individens frihet. 7.4.1 Kravet på skyndsamhet och beslut om intagning inom 24 timmar Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag om att ta bort skyndsamhetskravet. Frågan om intagning för psykiatrisk tvångsvård ska även i fortsättningen avgöras skyndsamt efter en undersökning av patienten, senast 24 timmar efter patientens ankomst till vårdinrättningen. Som utredningen anför ska frågan om intagning alltid prövas så snart beslutsunderlaget är tillräckligt omfattande. Skyndsamhetskravet ska ses som ett uttryck för detta. Den problematik som utredningen lyfter fram kring att rekvisitet tolkas olika från sjukhus till sjukhus borde kunna undanröjas genom klargörande förarbetesuttalanden. Socialstyrelsen anser att det tydligt bör framgå av regeln att det är en läkare vid den vårdinrättning där frågan om intagning ska prövas som ska besluta om kvarhållning. I övrigt tillstyrker Socialstyrelsen utredningens förslag på denna punkt. 7.6 Tvångsåtgärder 7.6.1 Allmänna principer för användningen av tvångsåtgärder Socialstyrelsen anser att förteckningen över de tvångsåtgärder, som chefsöverläkaren får besluta om, ska innehålla tvångsåtgärden fasthållning. 7.6.3 Patientens delaktighet i vården Utredningen anser att vårdgivaren bör inta ett generöst förhållningssätt när det gäller möjligheten för patienten att påverka den egna vårdens

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 5(12) utformning och anger att det kan ske bl.a. genom att man inför en rutin som innebär att patienten, efter att ha blivit föremål för en tvångsåtgärd, erbjuds möjlighet att få samtala om händelsen. Utredningen konstaterar att det i nuläget inte finns full evidens för att sådana samtal kan bidra till att minska användningen av tvång, och avstår därför från att föreslå någon skyldighet att erbjuda uppföljningssamtal. Socialstyrelsen anser att den som utsätts för en tvångsåtgärd har rätt att göra sin röst hörd och att bli lyssnad på. Lagstiftningen bör skydda denna rätt. Socialstyrelsen föreslår därför att en regel införs om att den som får besluta om en tvångsåtgärd också ska se till att den som utsätts för tvångsåtgärden erbjuds möjlighet att samtala om händelsen. Erbjudandet och samtalet ska dokumenteras på ett sådant sätt att det kan bidra till den fortsatta vården av den som utsatts för tvångsåtgärden. Det är enligt Socialstyrelsen också viktigt att personalen tillsammans går igenom en vidtagen tvångsåtgärd, för att bearbeta det som hänt och för att få tillfälle att diskutera hur man kan arbeta för att minska behovet av tvångsåtgärder i liknande situationer. 7.6.5 Elektrokonvulsiv behandling (ECT-behandling) Den regel som Socialstyrelsen föreslår om att erbjuda uppföljningssamtal efter en tvångsåtgärd ska gälla alla tvångsåtgärder, inklusive tvång i samband med ECT-behandling. Enligt nuvarande regler är ECT-behandling en sådan åtgärd av väsentlig betydelse som ska dokumenteras i patientjournalen. I journalen bör också antecknas att patienten fått den individuellt anpassade information som föreskrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen, i det här fallet särskilt om vilka effekter behandlingen väntas få, vilka biverkningar som kan uppkomma och vilka effekterna blir om man inte genomför ECTbehandlingen. 7.6.7 Fastspänning med bälte Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag om fastspänning i mobilt bälte. Socialstyrelsen anser att det mobila bältet ska ses som en löstagbar del av den fasta bältessängen, och enbart användas som en sådan, i enlighet med Bergenmodellen. Mobilt bälte beskrivs som ett säkrare och skonsammare sätt att föra en patient till en bältessäng i vissa situationer. Regeln bör därför utformas så att fastspänning med mobilt bälte endast får tillgripas för att föra patienten till fastspänning i säng. Det mobila bältet får enligt Bergenmodellen inte användas mer än 30 minuter, vilket bör framgå av regeln.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 6(12) 7.6.9 Inrättandet av ett särskilt dispensförfarande för frågor om tillåtande av vissa tvångsmedel m.m. Socialstyrelsen avstyrker utredningens förslag om att chefsöverläkaren i akuta situationer ska kunna besluta om en tvångsåtgärd som inte finns i den föreslagna lagstiftningen. Socialstyrelsen instämmer i utredningens utgångspunkt att det i lagstiftningen tydligt ska framgå vilka tvångsåtgärder som får användas och under vilka förutsättningar det får ske. Men genom att föreslå att chefsöverläkaren i akuta situationer självständigt kan besluta att genomföra en tvångsåtgärd som inte finns i lagstiftningen, så länge beslutet sedan underställs nämndens prövning, blir i princip vilka tvångsåtgärder som helst möjliga att vidta med stöd av den föreslagna lagstiftningen. Detta försvagar den enskildes rättssäkerhet. De tvångsåtgärder som framgår av lagstiftningen är enligt Socialstyrelsens mening tillräckliga för att chefsöverläkaren ska kunna ge nödvändig vård i avvaktan på tvångsvårdsnämndens beslut. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att den nya nämnden måste organiseras så att beslut i ett ärende kan fattas kort tid efter det att ärendet har anhängiggjorts hos den. Nämnden ska fatta beslut om tillstånd för att få överskrida tidsfristerna för fastspänning i bälte, avskiljning samt användandet av andra typer av tvångsåtgärder än de som anges i lagen. Socialstyrelsens uppfattning är att detta ansvar ovillkorligen kräver att nämnden bemannas så att den är beslutsför med mycket kort varsel. 7.6.11 Tvångsåtgärder i den öppna psykiatriska tvångsvården Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om tvångsåtgärder i den öppna psykiatriska tvångsvården, under förutsättning att tvångsåtgärderna utförs av psykiatrisk omvårdnadspersonal inom landstingets psykiatriska vård. Socialstyrelsen anser att det är olämpligt att tvångsmedicinering ska kunna utföras vid till exempel vårdcentraler eller andra vårdinrättningar som inte ger sluten psykiatrisk tvångsvård, eftersom utförandet kräver särskild kompetens och erfarenhet hos personalen. Socialstyrelsen anser även att det är olämpligt att tvångsmedicinering ska kunna utföras på en vårdinrättning som bedrivs av en annan huvudman än landstinget, eftersom det som utförs är en tvångsåtgärd som innebär myndighetsutövning.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 7(12) Det förekommer idag att chefsöverläkaren regelbundet beslutar att en patient som är föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård åter ska ges sluten psykiatrisk sjukvård i några timmar eller dagar för att tvångsmedicineras. I dessa fall avstår sedan chefsöverläkaren från att ansöka om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård, och det tidigare beslutet om öppen psykiatrisk tvångsvård kvarstår. Det finns patienter som en gång i månaden hämtas av polis för att enligt detta förfarande mot sin vilja få depåmedicinering, men som övrigt inte har någon kontakt med psykiatrin eller får någon behandling därifrån. Många patienter tror också att det är legitimt att tillgripa tvång mot den som är föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård, och utnyttjar därmed inte sin rätt att överklaga beslutet om den kortvariga slutna psykiatriska tvångsvården. Detta förfarande är inte förenligt med lagstiftningen, och det finns därmed skäl att betona vikten av att patienten får individuellt anpassad information om de beslut som tas angående vården och genom chefsöverläkarens försorg upplyses om sin rätt att överklaga vissa beslut om vården och rätten till ombud eller biträde. Detta förfarande medför också ett behov av förtydligande av lagstiftningen. Det finns en stor grupp patienter inom den psykiatriska tvångsvården som motsätter sig medicinering på grund av de biverkningar de upplever. Det är viktigt att vårdpersonalen tar patientens upplevelser på allvar och erbjuder möjlighet att anpassa val av läkemedel och dos i syfte att patienten ska uppleva att behandlingen ökar möjligheten till återhämtning och att leva i samhället på samma villkor som andra. Ökade ansträngningar att föra en dialog med patienten kring detta kan enligt Socialstyrelsens erfarenhet minska behovet av tvångsmedicinering. Syftet med medicinering är ju att patienten ska må bättre, och patientens upplevelse av hur hon eller han mår är därmed avgörande. 7.7.2. Tvångsvården behöver inte alltid inledas i den slutna formen Socialstyrelsen avstyrker förslaget om att en patient ska kunna bli föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård utan att den har föregåtts av sluten psykiatrisk vård på en sjukvårdsinrättning. När situationen för en person med psykisk ohälsa har blivit så allvarlig att samhället väljer att ingripa med tvång, anser Socialstyrelsen att det är olämpligt att inte ge personen heldygnsvård åtminstone i det akuta skedet. En sådan möjlighet avhjälper inte heller de brister i vårdplaneringen som kunnat konstateras i Socialstyrelsens uppföljning av vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård. Uppföljningen visar att samordnade vårdplaner i många fall saknas eller inte följs upp, samt att många patienter inte känner till innehållet i sin samordnade vårdplan. Dessa brister

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 8(12) riskerar enligt Socialstyrelsen tvärtom att förvärras genom att tvångsåtgärder skulle kunna vidtas i öppenvård utan föregående slutenvårdsvistelse, då personalen inom psykiatrin kan ägna mer tid åt att lära känna patienten och skapa en behandlingsallians med henne eller honom. Effekter och biverkningar av ny eller ändrad behandling kan observeras, och arbetet med att ta fram en samordnad vårdplan tillsammans med öppenvården och andra huvudmän kan ske med hänsyn till de behov som aktualiserade tvångsvården. 7.7.2.3 De särskilda villkoren För att uppnå den balans som utredningen beskriver mellan effektiva villkor som bidrar till att syftet med vården uppnås och minsta möjliga ingrepp i den enskildes rättssfär anser Socialstyrelsen att den samordnade vårdplanen även ska innehålla förbindelser från de upprättande huvudmännens sida om den medicinska vård och behandling som ska erbjudas samt det stöd från socialtjänsten som den enskilde kan ansöka om. Eftersom syftet med tvångsvården är att patienten frivilligt ska medverka till vård, ska den samordnade vårdplanen innehålla en beskrivning av de åtgärder de ansvariga huvudmännen kommer att vidta för att uppnå detta. 7.7.2.7 Samordnad vårdplan Utredningen påtalar att den anser det oklart huruvida Socialstyrelsen anser det fortfarande vara ett aktuellt tillämpningsproblem att kommuner vägrar att medverka i upprättandet av en samordnad vårdplan. Socialstyrelsen anser att det är mycket oroväckande att vårdplaner i många fall saknas för patienter som genomgår psykiatrisk tvångsvård, i både sluten och öppen form. Vårdplanen, och det kontinuerliga arbetet med vårdplaneringen i samverkan med patienten, är ett kraftfullt verktyg för att säkra att de insatser som landsting och kommun ger verkligen har effekt. Socialstyrelsen konstaterar att de bindande lagreglerna om vårdplaner i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård inte i tillräcklig utsträckning lett till att vårdplaner upprättats. Många patienter har inte fått information om vårdplaneringsprocessen, eller ens innehållet i vårdplanen, på ett sådant sätt att de kunnat redogöra för detta. Socialstyrelsen anser att många fler patienter kan förmås att medverka till vården om de känner till planerna på de insatser som landsting och kommun gör för deras skull, och konstaterar att bindande lagregler inte

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 9(12) haft tillräcklig effekt för att de ansvariga huvudmännen ska skapa förutsättningar för detta. Socialstyrelsen avser därför att utöka sin tillsyn på detta område. 7.7.2.9 Patienternas delaktighet i vårdplaneringen Utredningen konstaterar att Socialstyrelsens undersökningar visar att flertalet patienter inte kände sig delaktiga i framtagandet av vårdplanen, och bedömer att bristerna är ett resultat av dålig följsamhet mot reglerna. För att patienten i praktiken ska kunna utöva sin rätt att vara delaktig i planeringen av sin egen vård måste även lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om att den samordnade vårdplanen är upprättad när den innehåller ett ställningstagande från patienten till innehållet, eller en motivering till varför patienten inte har medverkat, och har justerats av företrädare för de berörda enheterna. 7.7.3 En rätt för patienten att vistas utomhus Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om att införa en rätt för en patient i den slutna psykiatriska tvångsvården att få vistas utomhus minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det. Enligt Europarådets antitortyrkommitté avses möjlighet att vistas i ett utrymme utomhus ( courtyard ), inte enbart på en balkong. 8 Barns kontakter med den psykiatriska tvångsvården Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om att barn ska vårdas åtskilt från vuxna patienter, om det inte av hänsyn till barnets eget bästa finns skäl att göra avsteg från det. Socialstyrelsen vill understryka att denna huvudregel, som bör finnas i hälso- och sjukvårdslagen, innebär att barn inte ska vårdas tillsammans med vuxna eller på samma avdelning som vuxna patienter. 9 Psykisk störning, brott och ansvar 9.8 Sluten stödenhet en ny form av verkställighet av fängelse för vissa lagöverträdare med funktionsnedsättning Socialstyrelsen tillstyrker förslaget men betonar att det inte ska vara tillräckliga skäl för upphörande av denna form av verkställighet att den dömdes behov av stöd och service kan tillgodoses bättre genom verkställighet i annan form. Det ska krävas att dessa behov faktiskt tillgodoses bättre genom verkställighet i annan form för att verkställigheten i form av sluten stödenhet ska kunna upphöra.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 10(12) Verkställighetsformen sluten stödenhet ställer enligt Socialstyrelsen stora krav på bemanning och kompetens hos personalen, eftersom de personer som vistas där har omfattande och komplexa behov. 19.4.3 Inskränkningar i patientens rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag, men betonar att beslut att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster måste grundas på en bedömning av det enskilda fallet, samt att patienten kan behöva hjälp med att behålla tillgången till kontaktuppgifter till anhöriga, eventuell stödperson, ombud eller biträde eller andra som det är av stor vikt att kunna upprätthålla kontakten med under vårdvistelsen. 20 Samverkan mellan olika huvudmän 20.5 Gränsdragningen mellan LVM, LVU och LPT Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om att missbruk eller beroendeproblematik ska vägas in vid prövning av om en persons psykiska tillstånd är sådant att psykiatrisk tvångsvård är nödvändig. Socialstyrelsen anser dock inte att utredningens förslag till nya kriterier för intagning till psykiatrisk tvångsvård undanröjer de gränsdragningsproblem som medför att samsjukliga personer inte får behövlig psykiatrisk vård idag. Socialstyrelsen instämmer i utredningens konstaterande att det är uppenbart att nuvarande situation är otillfredsställande och att en ändring av något slag behöver komma till stånd så att fler med både missbruk och samtidig psykisk sjukdom verkligen får den vård de behöver när de behöver den. Socialstyrelsen instämmer också i utredningens konstaterande att det är djupt otillfredsställande att det finns ungdomar med ett tydligt vårdbehov som inte uppfyller kriterierna för tvångsvård enligt vare sig LVU eller LPT. Socialstyrelsen anser liksom utredningen att det finns anledning att göra en helhetsöversyn av de olika tvångslagarnas tillämpningsområden, dels för att tillförsäkra att barn och unga som behöver få vård av samhället inte går miste om det på grund av gränsdragningar i de olika tvångslagarna, dels för att skapa ett heltäckande och välfungerande vård- och stödsystem för barn, ungdomar och vuxna med missbruk eller beroendeproblematik.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 11(12) 24.5.7 Övriga myndigheter Socialstyrelsen understryker att det är nödvändigt att myndigheten tillförs erforderliga resurser för att i rätt tid innan den nya lagstiftningens införande kunna ta fram de nya föreskrifter och handböcker för tilllämpning som behövs för ett effektivt införande av de nya reglerna. 26 Författningskommentar 26.3 Förslaget till lag om psykiatrisk tvångsvård I författningsförslaget anges att syftet med den psykiatriska vården ska vara att patienten frivilligt medverkar till att få den vård som han eller hon behöver och vill ha. Eftersom detta syfte ska vara styrande för vården, behandlingen och vårdplaneringen bör det anges i en särskild paragraf. Syftet med lagen bör inte sammanblandas med lagens funktion att göra det möjligt att ge patienten nödvändig vård. Socialstyrelsen instämmer i utredningens kommentar att en översyn av terminologin som förekommer inom den psykiatriska vården, inom hälso- och sjukvården i övrigt samt inom socialtjänsten är lämplig, särskilt med tanke på termer som används i lagarna för att beteckna olika typer av planer. För att undvika missförstånd bör den föreslagna lagstiftningen innehålla tydliga definitioner av vad som avses med termerna vårdinrättning, sjukvårdsinrättning och sjukhus. Den bestämmelse som föreslås i 6 kap. 21 p.1 anger att viss egendom får omhändertas när den påträffas hos en patient. Bestämmelsen bör enligt Socialstyrelsen förtydligas så att det framgår huruvida den avser egendom som påträffas på patienten själv, i patientens rum på vårdinrättningen eller båda dessa. Den nya bestämmelse som föreslås i 7 kap. 3 avser att göra det möjligt att kräva att en besökare underkastar sig kroppsvisitation även på vårdinrättningar där allmän inpasseringskontroll inte sker. Bestämmelsen föreslås dock gälla även patienter och får därmed en vidare tillämpning än vad som är nödvändigt. För att undvika missförstånd bör det anges att bestämmelsen avser andra vårdenheter för psykiatrisk tvångsvård, inte vårdenheter för frivillig psykiatrisk vård. Den bestämmelse som föreslås i 12 kap. 3 bör lämpligen finnas före den bestämmelse som föreslås i 12 kap. 2, eftersom den avser omständigheter som föregår de i 2.

SOCIALSTYRELSEN 2012-11-14 Dnr 27500/2011 12(12) Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektören Lars-Erik Holm. I den slutliga handläggningen har ställföreträdande myndighetschefen Taina Bäckström, avdelningschefen Erik Höglund, tillförordnade avdelningschefen Jenny Rehnman samt verksjuristen Georg Lagerberg deltagit. Utredaren Maria Nyström Agback har varit föredragande. SOCIALSTYRELSEN Lars-Erik Holm Maria Nyström Agback