Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) remissvar till Socialdepartementet

Transkript

1 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (34) Dnr CK Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) remissvar till Socialdepartementet Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att avge följande svar till Socialdepartementet: Bilaga 187 Ärendet Landstinget i Uppsala län har beretts tillfälle att avge synpunkter på psykiatrilagsutredningens betänkande Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17). Landstinget lämnar både allmänna såväl som detaljsynpunkter på utredningen. Framför allt pekar landstinget på att förslagen kommer att få betydande arbetsgivarpolitiska konsekvenser samt kräva stora organisationsförändringar. En betydande svårighet i att fullt ut ta ställning till flera av utredningens förslag har varit att dess konsekvenser är bristfälligt utredda och därmed svåröverskådliga. Vidare menar landstinget att de ekonomiska konsekvensanalyserna är bristfälliga och en djupare analys måste göras. Om förslaget antas förutsätter landstinget att nya beräkningar tas fram och att förhandling enligt finansieringsprincipen tillämpas. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade den 22 oktober 2012 att föreslå landstingsstyrelsen besvara Socialdepartementets betänkande enligt ett förslag till remissvar daterat den 3 oktober Därefter har gjorts följande tillägg till förslaget till remissvar, daterat den 23 oktober 2012: När det gäller förutsättningar för tvångsvård sänks ribban i flera steg. Dels ersätts begreppet oundgängligt behov med påtagligt behov, dels är det påtagliga behovet uppfyllt om läkaren bedömer att det är sannolikt att patienten - kan få sin funktionsförmåga avsevärt förbättrad genom att vård kommer till stånd eller avsevärt försämrad om vård uteblir. Landstinget vill peka på att det kan vara bra för vissa patienter att man tidigare får dem under behandling innan sjukdomen hinner förvärras. Emellertid vill landstinget betona vikten av att det inte sker någon onyanserad ökning av tvångsvården till följd av förändringen från oundgängligt behov till påtagligt behov. Detta behöver understrykas ytterligare. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

2 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (34) Gällande förslagen rörande psykiskt störda lagöverträdare är underlaget otillräckligt för en bedömning om de föreslagna åtgärderna verkligen ger förutsättningar för en bättre vård för den enskilde. Det saknas också tillräckligt underlag för att bedöma konsekvenserna kring organisation, arbetsgivaransvar och finansiering. Förslaget avvisas i sin nuvarande form. Utredningen behöver kompletteras med ytterligare underlag. Landstingsdirektören föreslår landstingsstyrelsen besluta enligt ovanstående förslag. Delges Socialdepartementet Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

3 Dnr CK Landstingets ledningskontor Anders Björklind Tfn E-post Socialdepartementet STOCKHOLM Remissvar: Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) Landstinget i Uppsala län har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerad remiss. Sakkunniga har varit Åsa Hagberg, divisionschef psykiatridivisionen, överläkare Christer Carlenius, psykosvård och rättspsykiatrisk vård, avdelningschef Maria Bruhn Lundblad, psykosvård och rättspsykiatrisk vård och jurist Mats Holmberg. Landstinget önskar först lämna följande allmänna synpunkter på utredningen: Landstinget i Uppsala län önskar peka på att förslagen kommer att få betydande arbetsgivarpolitiska konsekvenser samt kräva stora organisationsförändringar. En betydande svårighet i att fullt ut ta ställning till flera av utredningens förslag har varit att dess konsekvenser är bristfälligt utredda och därmed svåröverskådliga. Därutöver vill landstinget påpeka att de ekonomiska konsekvensanalyserna är bristfälliga och att en djupare analys måste göras. De ekonomiska konsekvensanalyserna måste drivas vidare med kommun- och landstingssektorn representerad. Utredningens konsekvensanalys underskattar kommunsektorns kostnader efter reformens genomförande och är undermålig och otillräcklig som beslutsunderlag. Om förslaget antas förutsätter landstinget att nya beräkningar tas fram och att förhandling enligt finansieringsprincipen tillämpas. När det gäller förutsättningar för tvångsvård sänks ribban i flera steg. Dels ersätts begreppet oundgängligt behov med påtagligt behov, dels är det påtagliga behovet uppfyllt om läkaren bedömer att det är sannolikt att patienten - kan få sin funktionsförmåga avsevärt förbättrad genom att vård kommer till stånd eller avsevärt försämrad om vård uteblir. Landstinget vill peka på att det kan vara bra för vissa patienter att man tidigare får dem under behandling innan sjukdomen hinner förvärras. Emellertid vill landstinget betona vikten av att det inte sker någon onyanserad ökning av tvångsvården till följd av förändringen från oundgängligt behov till påtagligt behov. Detta behöver understrykas ytterligare. Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

4 2 (4) Gällande förslagen rörande psykiskt störda lagöverträdare är underlaget otillräckligt för en bedömning om de föreslagna åtgärderna verkligen ger förutsättningar för en bättre vård för den enskilde. Det saknas också tillräckligt underlag för att bedöma konsekvenserna kring organisation, arbetsgivaransvar och finansiering. Förslaget avvisas i sin nuvarande form. Utredningen behöver kompletteras med ytterligare underlag. Landstinget i Uppsala län har dessutom följande synpunkter på förslaget Kravet på skyndsamhet och beslut om intagning inom 24 timmar Landstinget vill framhålla att tidsutrymmet ska användas till att bredda bedömningsunderlaget och att detta ska dokumenteras. Kvarhållningstiden har i stor utsträckning använts till att senarelägga bakjoursinsatser utan annat syfte än avvaktan Tvångsåtgärder i samband med läkemedelsbehandling Landstinget instämmer inte i förslaget, men anser att det är en fördel att lagen tydliggörs. Tvångsåtgärder som vidtas i samband med läkemedelsbehandling sker i en akut situation och att införa rapporteringsskyldighet till Socialstyrelsen i samband med detta innebär att en ytterligare administrativ uppgift läggs till i en redan komplicerad situation. Landstinget anser att det borde räcka med att tvångsinjektion rapporteras i kvartalsrapporten Avskiljning Landstinget menar att det skulle vara en stor fördel om ett mellanläge infördes i lagen. I praktiken går ofta en avskiljning till så att personal först avskiljer patienten och sedan kontaktar överläkare. Om sjuksköterskor fick rätt att besluta om avskiljning under en begränsad tid, t.ex. 30 eller 60 minuter, i avvaktan på att överläkare kan bedöma situationen, skulle det finnas lagstöd för den mest praktiska och för patienten minst ingripande tvångsåtgärden. Avskiljning blir oftast aktuellt i situationer som måste avbrytas innan de trappas upp med ökad oro, agitation och aggressivitet. Om inga åtgärder vidtas innan överläkare bedömt situationen och fattat beslut har i praktiken situationen ofta förvärrats med följd att personalen tvingas avbryta situationen och med hänvisning till nödvärn spänna fast patienten. Fick sjuksköterskor lagstöd för att ingripa direkt kan många situationer avbrytas och lösas upp innan det blir en upptrappning. Det kan vara olämpligt att personal måste lämna patienten för att kontakta läkare. Fördröjningen kan medföra att situationen förvärras genom att adekvat gränssättning inte sker direkt. Att sjuksköterskor kan reagera och bryta situationen direkt genom att föra patienten till ett eget utrymme har oftast en lugnande effekt. Ytterligare upptrappning uteblir och situationens laddning klingar av. Ingripandet kan i de flesta fall stanna vid denna korta avskiljning som inom den begränsade tiden ska bedömas av överläkare Handräckning på begäran av en annan läkare än chefsöverläkaren Landstinget anser att det kan behövas ett förtydligande om att det ska vara en sjukvårdsinrättning där intagningsbeslut kan tas och behandling ges, dvs. en sjukvårdsinrättning som kan ge sluten psykiatrisk tvångsvård. Det har ibland visat sig varit ett problem med att en polis kört en patient med vårdintyg till en psykiatrisk

5 3 (4) öppenvårdsmottagning där det inte funnits kompetens för att ta intagningsbeslut och där möjligheter till tvångsåtgärder saknats, liksom slutna vårdplatser Vårdpersonalens närvaro vid handräckningen Landstinget vill framhålla att det kan uppstå problem särskilt efter kontorstid då bemanningen inte är tillräcklig för externa uppdrag, såvida det inte finns ett mobilt team kopplat till mottagningen Polisens omhändertagande av den som kan antas lida av en allvarlig psykisk störning Landstinget föreslår att det görs ett förtydligande angående hur länge polis ska stanna kvar på den psykiatriska akutmottagningen om personen förts dit. För det första kan en situation uppstå då en polis lämnar av en person utan att man försäkrar sig om att sjukvården kan hantera situationen. Det vore därför önskvärt att det uttalas någon slags överrapporteringsskyldighet om var, hur och varför personen omhändertagits. För det andra antas det att personen kan vara allvarligt psykiskt störd och behöva behandling. Endast polis har i detta läge rätt att hindra personen att lämna sjukvårdsinrättningen. Det borde förtydligas i lagen att polis ska biträda om det behövs till dess att kvarhållningsbeslut tagits. Det kan inte vara rimligt att polisen lämnar av personen och att nödrätt ska tillämpas vid behov Ansvaret för och utförandet av särskilda skyddsåtgärder Landstinget instämmer med utredningen om att staten ska ansvara för systemet med särskilda skyddsåtgärder och stå för genomförandet av åtgärderna. Det kommer att vara en fördel om personalen på särskilda skyddsenheter har kompetens inom hälso- och sjukvård för att kunna ge en god omvårdnad, men detta motiverar inte att landstinget ska ansvara för en verksamhet som präglas av kontroll Inskränkningar i patientens rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster Landstinget anser att tillämpningsområdet bör utvidgas och skulle helst se att tillämpningsområdet utvidgades ännu mer till att kunna omfatta generella regler som begränsade mobilanvändning till t.ex. frigångstid och att dator fick användas för att betala räkningar i närvaro av personal. Medelvårdtiden för tvångsvård ligger under fyra veckor och då patienten lider av en allvarlig psykisk störning är det synnerligen tveksamt om det är meningsfullt att få möjlighet att göra bort sig via mobil och dator. Apparater för elektroniska kommunikationstjänster blir allt mindre och kan lätt gömmas, samtidigt som de idag ofta har inbyggda internetanslutningar och det är då mycket lätt att koppla upp sig via nätet. För de patienter där en inskränkning bedöms vara nödvändig menar landstinget att det inte går att upprätthålla en inskränkning utan att detta medför olika manipulationer som komplicerar och försvårar vården Säkerhet vid domstolsförhandling som äger rum på sjukhus Landstinget instämmer inte i förslaget. Hur ska skälig misstanke om att patienten bär med sig något farligt föremål som kan äventyra säkerhet och ordning på sjukvårdsinrättningen eller vid förhandlingen definieras? Den person som vill något sådant gömmer sannolikt föremålet på ett sätt som gör att det blir svårt att fatta misstankar. Det vore bättre om ansvaret för säkerheten vid domstolsförhandling inte låg

6 4 (4) på chefsöverläkaren, utan att domstolen fick engagera vakter för detta. Utredningens förslag ser ut som en kvarvarande rest av nuvarande lagstiftning. Ett alternativ är att lagstifta om att alla patienter ska visiteras inför domstolsförhandling. För Landstinget i Uppsala län Erik Weiman Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm Landstingsdirektör

7

8

9

10

11

12

13

14