Direktiv för tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Version: 1. Beslutsinstans: Regionstyrelsen

Transkript

1 Version: 1 Beslutsinstans: Regionstyrelsen

2 2(9) ÄNDRINGSFÖRTECKNING Version Datum Ändring Beslutat av 1. Nyutgåva Regionstyrelsen , 132

3 3(9) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING BERÖRDA ENHETER UTGÅNGSPUNKTER FÖR VÅRDEN VÅRDGIVARENS ANSVAR Verksamhetschef och chefsöverläkare SYSTEMATISKT KVALITETSARBETE Uppföljning VÅRDEN Tvångsåtgärder Vårdplanering Vårdmiljön Stödperson SÄKERHET VID VÅRDENHET Inre säkerhet Yttre säkerhet Placering av patienter ÖVRIGT...9

4 4(9) 1 INLEDNING Vårdgivaren ska enligt 3 kap. 1 SOSFS 2006:9 1 ge direktiv och säkerställa att det finns skriftliga rutiner för hur den individuellt anpassade vården som ges till patienten ska kunna bidra till att säkerheten upprätthålls. Detta gäller oavsett om vården ges inom en verksamhets område eller i samband med vistelse utanför detta område. Vårdgivaren svarar vidare för att skriftliga rutiner finns enligt bestämmelserna i Socialstyrelsens föreskrifter 2006:9. Vårdgivaren ska även enligt 2 kap :18 utfärda skriftliga direktiv som säkerställer ett systematiskt kvalitetsarbete inom psykiatrisk tvångsvård och. Enligt SOSFS 2011:9, även i SOSFS 2008:18 2, ska vårdgivaren ha ett ledningssystem med de processer och rutiner som behövs för att säkerställa de krav som anges i lagar och föreskrifter för hälso- och sjukvård samt tvångsvård. Genom detta direktiv fördelas ansvaret för upprättande av rutiner enligt föreskrifterna. 2 BERÖRDA ENHETER Dessa direktiv gäller Område psykiatri och Barn- och ungdomspsykiatrin vid Område Barn Unga Vuxna. Tvångsvård av patienter bedrivs vid Område psykiatri, Vuxenpsykiatri (VUP). Patienter under 18 år tillhörande Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) erhåller tvångsvård vid VUP eller vid avdelning 108 inom Område Barn. Det finns inget hinder för att tvångsvård ges på en annan sjukvårdsenhet än en psykiatrisk, exempelvis en somatisk vårdavdelning. Ansvaret för tvångsvården är alltid psykiatrins oavsett var patienten befinner sig. Inom Region Jämtland Härjedalen skall detta direktiv tillämpas på sådan vård som ges med stöd av eller utfärdar sådant vårdintyg som avses i 4 lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, Och 5 i lagen (1991:1129) om, LRV respektive begär polishandräckning (frihetsberövande) enligt 47 LPT och 27 LRV samt öppen psykiatrisk tvångsvård 1991:1128(ÖPT) och öppen rättspsykiatrisk tvångsvård 1991:1129(ÖRV). 1 Säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning. 2 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.

5 5(9) 3 UTGÅNGSPUNKTER FÖR VÅRDEN Varje människas rätt till självbestämmande och integritet är grundlagsskyddad och sanktionerad av straffbestämmelser. Det är ett stort ansvar att vårda någon mot hennes vilja, och alla har därför rätt att förvänta sig god vård på jämlika villkor. Tvång och tvångsåtgärder är tillåtna om de regleras i lag. Sådan lagstiftning finns i form av LPT och LRV. Rättssäkerheten kräver att lagens bestämmelser görs kända och tillgodoses på ett betryggande sätt för att verksamheten ska uppfylla lagens krav. Detta kan göras genom ändamålsenlig utbildning och information till patienter och personal samt anhöriga. För att säkra att patienterna erbjuds varierad och behovsanpassad vård inom psykiatrin bör tillgång till erforderliga resurser tillgodoses. Kraven på en god vård som anges i 2 a hälsooch sjukvårdslagen (1982:763) ska beaktas och de förutsättningar som anges i 2 e. 4 VÅRDGIVARENS ANSVAR Vårdgivaren ska enligt 3 i HSL erbjuda en god hälsovård åt dem som är bosatta i landstinget, vistas stadigvarande i landstinget och även enligt 3c HSL för de som inte är bosatta i Sverige. Regionstyrelsen är ytterst ansvarig vårdgivare. Vårdgivaren skall enligt 3 kap. 1 SOSFS 2006:9 ge direktiv och säkerställa att det finns skriftliga rutiner för hur den individuellt anpassade vården som ges till patienten skall kunna bidra till att säkerheten upprätthålls. Detta gäller oavsett om vården ges inom en verksamhets område eller i samband med vistelse utanför detta område. Vårdgivaren svarar vidare för att skriftliga rutiner finns enligt bestämmelserna i Socialstyrelsens föreskrifter 2006:9. Genom detta direktiv fördelas ansvaret för upprättande av rutiner enligt föreskrifterna. 4.1 Verksamhetschef och chefsöverläkare I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 2008:18 om psykiatrisk tvångsvård och framgår verksamhetschefens ansvar i 3. Verksamhetschefen ska fastställa ändamålsenliga rutiner och fördela ansvaret för den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Verksamhetschefens ansvar framgår av i HSL. Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården utövas av en läkare med specialistkompetens i någon av de psykiatriska specialiteterna (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare. Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården utövas av en läkare med specialistkompetens i någon av de psykiatriska specialiteterna (chefsöverläkare). Är

6 6(9) verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare. Då dokumenterade rutiner för tvångsåtgärder har såväl medicinska, legala som personal- och lokalmässiga aspekter är det lämpligt att verksamhetschefen och chefsöverläkaren samverkar då rutinerna utformas, görs kända och följs upp. 5 SYSTEMATISKT KVALITETSARBETE Område psykiatri skall enligt 31 i HSL bedriva ett arbete som gör att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Arbetet ska syfta till att minska behovet av tvångsåtgärder. Verksamhetschefen vid område psykiatri ska tillse att ledningssystemet för systematiskt kvalitetsarbete och patientsäkerhet innehåller rutiner som säkerställer att psykiatrisk tvångsvård och ges i överensstämmelse med lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård respektive lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. (SOSFS 2014:1). Verksamhetschefen ansvarar tillsammans med chefsöverläkaren att rutiner löpande revideras och att dessa görs kända i verksamheten. 5.1 Uppföljning Verksamhetschefen ska enligt 5 i SOSFS 2008:18 fortlöpande följa upp att vården ges i överensstämmelse med lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om. Uppföljningen ska säkerställa att patienternas inflytande och lagstadgade rättigheter i vården tillgodoses samt att andra personers säkerhet och fysiska eller psykiska hälsa inte riskeras. Vid uppföljningen ska beaktas att verksamhetens ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete och patientsäkerhet har getts en sådan utformning att användningen av tvångsvård och tvångsåtgärder begränsas. Verksamhetschefen ska även enligt 5, som ett led i uppföljningen, se till att verksamheten regelbundet granskas för att säkerställa att kraven i första stycket är tillgodosedda Granskningen skall utföras av någon annan än företrädare för verksamheten eller dess sjukvårdshuvudman. Verksamheten ska genomföra sådan granskning vart tredje år. Vårdgivaren kommer att följa upp och säkerställa att verksamheterna har rutiner för säkerheten vid vårdinrättningen som överensstämmer med författningsstadgade krav och gällande rätt i övrigt. Uppföljningen av tvångsvården och tvångsåtgärder skall redovisas till regionstyrelsen senast i december varje år.

7 7(9) 6 VÅRDEN Område psykiatri ska bedriva tvångsvård som svarar mot några av kraven på god vård i Hälso- och sjukvårdslagen. Det innebär att vården ska vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, att den har respekt för patientens självbestämmande och integritet, att den ska främja goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonalen, att den tillgodoser patientens behov av kontinuitet och säkerhet (2 a och b i HSL 1982:763). Psykiatrisk tvångsvård syftar till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver (2 1991:1128 LPT).Om det är nödvändigt får behandling ges utan patientens samtycke. Personal vid berörda enheter har ett särskilt ansvar att eftersträva ett bra bemötande så att en bra behandlingsallians kan upprättas. Enhetschefen har ett ansvar att vidta åtgärder för att utveckla och följa bemötandet. Verksamhetschefen har ett ansvar att ge personalen nödvändig kompetensutveckling. 6.1 Tvångsåtgärder Tvångsåtgärder vid vård enligt LPT eller LRV får endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Bestämmelserna innebär att användning av en tvångsåtgärd alltid skall föregås av en avvägning mellan den nytta som tvångsåtgärderna kan ha för patienten i förhållande till det ingrepp i patientens självbestämmande och integritet som det innebär att patienten mot sin vilja får genomgå viss behandling (2 a i LPT 1991:1128 och LRV 1991:1129). Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga skall de användas. Tvång ska ske så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. ( 2 a LPT och 2 a LRV).Beslut om tvångsåtgärder och skäl för dem ska dokumenteras i journalen. Tvångsåtgärder som rör barn skall föregås av särskild analys av vilka konsekvenser det får för barnet utifrån hans eller hennes förutsättningar och behov. Efter en genomförd tvångsåtgärd skall chefsöverläkaren erbjuda patienten ett uppföljningssamtal så snart patientens tillstånd tillåter. Detta för att ge patienten möjlighet att redogöra för sin upplevelse av åtgärden samt medverka till att inte behöva tillgripa tvångsåtgärder om en liknande situation inträffar igen. Uppföljningssamtalet ska dokumenteras i journalen. Patienter som vårdas med stöd av LPT eller LRV kan om det finns en omedelbar fara att patienten skadar sig själv eller någon annan och det är oundgängligt nödvändigt spännas fast kortvarigt. Fastspänning får pågå högst fyra timmar. Om det finns synnerliga skäl får tiden förlängas utöver fyra timmar. Vid förlängning ska den beslutande läkaren själv undersöka patienten. Beslut från chefsöverläkaren att inskränka patients rätt att använda elektronisk kommunikationsutrustning ska innehålla uppgift om varför beslutet är nödvändigt med hänsyn till vård och behandling.

8 8(9) Fastspänning av barn under 18 år får pågå högst två timmar, och om det finns synnerliga skäl förlängas med högst två timmar vid varje tillfälle. Vid förlängning ska den beslutande läkaren själv undersöka patienten. 6.2 Vårdplanering Verksamhetschefen ansvarar för att det finns skriftliga rutiner för vårdplanering i tvångsvården. En vårdplan ska upprättas snarast efter att patient tagits in för tvångsvård. Planen ska ange målen de behandlingsåtgärder och andra insatser som behövs för att syftet med tvångsvården ska uppnås och att resultaten av insatserna kan bestå. Vårdplanen ska så långt som möjligt upprättas i samråd med patienten och om det inte är olämpligt med anhöriga. Om det inte är möjligt att upprätta den samordnade vårdplanen i samråd med patienten, ska orsaken till detta anges i planen. Vårdplanen ska följas upp löpande och omprövas (SOSFS 2008:18). Vårdplanen ska innehålla uppgifter om vilken enhet som ansvarar för vilken insats inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten eller av andra. Vårdplanen är klar när det godkänts av berörda enheter (7a LPT 1991:1128).Detsamma gäller om sluten ska övergå i öppen vård (16b LRV 1991:1129).En redogörelse om insatser för att minska risken att återfalla i brottslighet ska bifogas planen. När det inte finns behov av insatser från socialtjänsten eller om patienten inte önskar sådana insatser, ska detta framgå av den samordnade vårdplanen. 6.3 Vårdmiljön Vårdmiljön skall utformas och anpassas för att tvång ska kunna utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. Genom att lägga stor vikt vid avdelningens interiör och emotionella klimat påverkas möjligheten att upprätthålla säkerheten vid avdelningarna. Patienternas bör ges struktur på dagen med bl. a möjlighet till en meningsfull sysselsättning och tillfälle till frisk luft och motion. Verksamhetschefen ska följa upp patienternas uppfattning om vårdmiljön. 6.4 Stödperson Läkaren vid enhet som bedriver tvångsvård ska informera patienten om sin rätt att få en stödperson. Informationen ska ges flera gånger. 7 SÄKERHET VID VÅRDENHET Verksamhetschefen ansvarar för att tvångsvården uppfyller krav på god såväl inre som yttre säkerhet. Det ska finnas en särskilt utsedd säkerhetsansvarig, 5 kap 1, vid område psykiatri som ansvarar för vad som anges i 3 kap 2-9 och 4 kap i SOSFS 2006:9. Vårdenheten har säkerhetsklass 3. Om vård ska ske med högre säkerhetsklass ska vården ske vid annan vårdenhet.

9 9(9) Brister i säkerheten ska avvikelserapporteras och allvarliga brister ska rapporteras till Inspektionen för vård och omsorg. 7.1 Inre säkerhet Verksamhetschefen skall säkerställa att det finns skriftliga rutiner för hur den individuellt anpassade vården som ges till patienten skall kunna bidra till att säkerheten upprätthålls enligt 3 kap. 2 SOSFS 2006:9. Vid de enheter som bedriver tvångsvård ska regelbundna säkerhetskontroller göra och personalen ska ges regelbunden säkerhetsutbildning. Det ska finnas rutiner som beskriver när och hur kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning kan göras. För att skapa gemensam trevnad ska ordningsregler finnas. Patienter ska informeras om reglerna och personalen ska förvissa sig om att informationen nått fram. 7.2 Yttre säkerhet Verksamhetschefen ansvarar för att det finns skriftliga rutiner för hur skalskyddet ska vara utformat och att regelbunden kontroll av detta skydd utförs. Vid varje avdelning ska det finnas en säkerhetshandling som beskriver säkerheten. Det ska finnas skriftliga rutiner för säkerheten när en patient vistas med personal utanför verksamhetens område, t.ex. vid ledsagning eller transporter 7.3 Placering av patienter Verksamhetschefen ansvarar för att det finns skriftliga rutiner för hur man ska göra en bedömning i det enskilda fallet av risken för fritagning, patientens benägenhet att skada sig själv, farlighet eller annan och rymningsbenägenheten. Denna bedömning ska ligga till grund för ett beslut om vilken avdelning patienten ska vårdas vid (SOSFS 2006:9). 8 ÖVRIGT Verksamheten ska informera om sina allmänna besökstider. Verksamheten kan besluta om besöksrestriktioner enligt lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård för enskilda individer. Varje vårdenhet ska ha relevant lag, LPT eller LRV, anslagen väl synlig på avdelningen. Chefsöverläkaren ansvarar för att informera patienten så snart dennes tillstånd tillåter om sin rätt att överklaga vissa beslut.