Försäkringskassans handläggning av försäkringsmedicinska utredningar

Försäkringskassans handläggning av försäkringsmedicinska utredningar Arbetsrapport FMU-projektet augusti 21 Göran Lundh Kristina Alexanderson Klas Gustafsson Jürgen Linder Pia Svedberg Staffan Marklund Sektionen för försäkringsmedicin Institutionen för klinisk neurovetenskap

Inneha llsfo rteckning Innehållsförteckning... 1 Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Bakgrund... 6 De försäkringsmedicinska utredningarna vid Diagnostiskt Centrum 21-27... 6 Aktgenomgång på Försäkringskassan... 7 Urval av individer... 7 Praktiskt förfarande vid aktgenomgången... 8 Bortfall... 8 Redovisningsprinciper... 9 Resultat... 1 Individens eget initiativ till rehabilitering... 1 Avstämningsmöten... 1 Deltagande i avstämningsmöte... 11 Deltagande av arbetsgivare, läkare och handläggare för arbetslös i avstämningsmöte... 12 Behov av arbetslivsinriktad rehabilitering bedömt vid avstämningsmöte och/eller annat tillfälle.... 13 När äger avstämningsmötet rum?... 14 Aktiva åtgärder... 15 Olika typer av aktiva åtgärder... 16 När äger aktiv åtgärd rum?... 2 Försäkringskassans handläggning i samband med försäkringsmedicinsk utredning... 22 Handläggarna... 22 Handläggares kontakter och konsultationer i samband med beslut om remiss till försäkringsmedicinsk utredning... 23 Handläggares anteckningar om arbetsförmåga och rehabilitering i samband med remissvar... 26 Handläggares kontakter och konsultationer i samband med det försäkringsmedicinska remissvaret... 28 När äger försäkringsmedicinsk utredning rum och hur lång är handläggningstiden i samband med utredningen?... 29 Beslut om förtidspension... 32 Uppgifter i samband med omprövning samt överklagan till länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt... 32 Försäkringskassans handläggning av den försäkringsmedicinska utredningen... 34 Behov av arbetslivsinriktad rehabilitering... 34 Avstämningsmöten... 35 Långa sjukskrivningsperioder innan avstämningsmöten och aktiva åtgärder... 35 Förtidspension... 35 Skillnader med avseende på kvinnor och män, åldersgrupper, födelseland, utbildningsgrupper samt anställda och helt arbetslösa... 36 Referenser... 38 Bilagor... 38 Bilaga 1 Journaluppföljning av försäkringskassans aktiva åtgärder för försäkrad som även genomgått FMU på Diagnostiskt Centrum... 39

Bilaga 2: Journaluppföljning av försäkringskassans köp av försäkringsmedicinsk utredning (FMU) hos Diagnostiskt Centrum... 41 Bilaga 3: Omprövning / överklagan... 44 Bilaga 4: Tabeller.... 45

Sammanfattning Försäkringskassan i Stockholms län remitterade under åren 21-26 sammanlagt 635 individer till Diagnostiskt Centrum (DC) för multiprofessionella försäkringsmedicinska utredningar. Avsikten med utredningarna var att ge Försäkringskassan medicinska underlag för att bättre kunna bedöma de remitterades arbetsförmåga och möjligheter till arbetslivsinriktad rehabilitering. I denna arbetsrapport presenteras resultat från en uppföljning för 39 av dessa individer. Materialet är en sammanställning av data som extraherats från Försäkringskassans pappersakter och datoriserade lagring av journalanteckningar och andra dokument. Aktgenomgången är en del i ett forskningsarbete kring långtidssjukskrivna och försäkringsmedicinska utredningar som bedrivs vid sektionen för Försäkringsmedicin på Karolinska Institutet. Syftet med studien är att få kunskap om Försäkringskassans bedömningar, kontakter, åtgärder och beslut kring individer som genomgått försäkringsmedicinsk utredning. Huvudresultat: Sjukskrivningsperioderna innan avstämningsmöten, aktiva åtgärder och försäkringsmedicinska utredningar var i genomsnitt mer är tre år. Hälften av individerna bedömdes av Försäkringskassans handläggare ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Hälften av individerna deltog i minst ett avstämningsmöte. Läkare och arbetsgivare deltog i avstämningsmöten för ungefär hälften av individerna. Hälften av individerna deltog i åtminstone en aktiv åtgärd som inte var av medicinsk karaktär. Arbetsträning var vanligast. Individerna fullföljde nästan alla beslutade aktiva åtgärder. Nio av tio handläggare som remitterade långtidssjuka till Försäkringsmedicinsk utredning var kvinnor. Sex av tio individer hade en och samma handläggare vid den försäkringsmedicinska utredningen. En av tjugo hade fler än två handläggare. Handläggare konsulterade försäkringsläkare och/eller behandlande läkare för tre av fyra individer innan de remitterade till Diagnostiskt Centrum. Ju yngre individerna var desto vanligare var det att handläggare bedömde att de hade behov av arbetslivsinriktad rehabilitering och att de deltog i avstämningsmöten och aktiva åtgärder. Det var vanligare att kvinnor hade arbetsgivaren med vid avstämningsmötet, att kvinnor bedömdes ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Kvinnor deltog oftare än män i aktiva åtgärder som inte var av medicinsk karaktär, främst arbetsträning. Nio av tio individer har under perioden 1993-29 haft någon typ av förtidspension, dvs sjukbidrag, förtidspension, sjuk- eller aktivitetsersättning. 3

Inledning Föreliggande arbetsrapport är en del av två forskningsprojekt som genomförts vid Karolinska Institutet kring försäkringsmedicinska utredningar. I det första projektet beskrevs och analyserades ett material som rörde försäkringsmedicinska utredningar som under åren 1998 till 27 genomfördes på uppdrag av Försäkringskassan i Stockholms län vid Diagnostiskt Centrum vid Karolinska sjukhuset och Danderyds sjukhus. Det andra projektet består av en uppföljning vid Försäkringskassan av de undersökta individerna och det är framförallt detta som beskrivs här. Den försäkringsmedicinska utredningen genomfördes på ett standardiserat sätt av ett team bestående av specialister i psykiatri, ortopedi och rehabiliteringsmedicin; en del av remisserna efterfrågade enbart en fördjupad psykiatrisk utredning. I samband med utredningarna gjordes omfattande datainsamling om sjuklighet och övriga personliga omständigheter. För de undersökta individerna skapades en databas som innehåller strukturerade medicinska underlag och omfattande information från väl utprövade och validerade frågeformulär. Materialet omfattar bland annat information om familj, födelseland, bostad, utbildning, arbete, förekomst av smärta, sömnbesvär, rök- och alkoholvanor. Vidare finns skattningsresultat från skattningsskalor avseende kriterier för depression, 25 vanliga symtom vid långtidssjukskrivning, kriterier för personlighetstörningar enligt DSM-IV och ICD-1 samt livskvalitet. För de undersökta individerna finns också uppgifter i form av strukturerad anamnes angående bl.a. funktions- och aktivitetsbegränsningar. Utöver detta finns tillgång till tidigare sjukintyg och läkarbedömningar. Vidare finns uppgift om aktuell diagnos och prognos vad avser återgång i arbete samt läkarlagets bedömning av arbetsförmågan och förslag om lämpliga rehabiliteringsalternativ av medicinsk eller arbetslivsinriktad natur. År 27 inleddes ett forskningssamarbete mellan Diagnostiskt Centrum och Karolinska Institutet. Projektet finansierades av Stockholms läns landsting och leddes fram till 29 av professor Kristina Alexanderson och docent Jürgen Linder. Artiklar har publicerats med bas i det insamlade utredningsmaterialet (1-6). Från 29 har projektet finansierats av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och leds sedan dess av professor Staffan Marklund. Projektet vidgades då till att även omfatta en uppföljning. Ytterligare data samlades in från Försäkringskassan dels via register om bland annat sjukskrivning och förtidspensionering och dels via en aktgenomgång för ett urval av individerna. Av ekonomiska och praktiska skäl kunde en detaljerad genomgång av personakter för samtliga individerna inte genomföras. Ett urval gjordes därför och 39 individers akter granskades. För samtliga dessa individer har uppgifter från Försäkringskassans akter extraherats om hur man använt utredningarna, hur den fortsatta handläggningen skett, vilka beslut om rehabilitering och ersättning som fattats och i vilken mån ytterligare information införskaffats i fallen. Information från Socialstyrelsens dödsorsaksregister har också lagts på för avlidna individer. Datainsamlingen vid Försäkringskassan skedde med hjälp av en i förväg utprövad strukturerad mall. Det är framförallt detta material som presenteras i denna arbetsrapport. Utöver detta har registerdata från Statistiska Centralbyråns sk LISA-databas samlats in för samtliga individer med uppgifter om perioden före och efter den genomgångna försäkringsmedicinska utredningen. Det gäller uppgifter om former för försörjning, arbete, familjeförhållanden, bostadsort och utbildning. Informationen har kompletterats med uppgift från Försäkringskassan om diagnoser vid sjukskrivning och förtidspensionering, där sådan finns. Det övergripande syftet med arbetsrapporten är att beskriva hur Försäkringskassan använder resultat från fördjupad försäkringsmedicinsk utredning och hur de sjukskrivnas prognos ser ut vad avser rehabilitering och återgång i arbete. Vidare är syftet att försöka besvara några specifika frågeställningar: Finns det skillnader i hur snart i sjukskrivningsfallet olika grupper remitteras till fördjupad bedömning, t.ex. vad avser kön, födelseland, ålder, diagnos? 4

Vilken roll spelar resultat och rekommendationer från den multidisciplinära försäkringsmedicinska utredningen för åtgärder och prognos för långtidssjuka kvinnor och män? Hur snart beaktas resultaten av utredningen? Hur använder sig Försäkringskassan av informationen i den fördjupade utredningen för att åstadkomma mer framgångsrika medicinska eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder och en snabbare återgång i arbete? Forskningsetiskt godkännande finns för insamling och lagring av data och analys av utredningsmaterial (Dnr 95-149), för inhämtning av registeruppgifter från SCB och Försäkringskassan samt genomgång av personakter hos Försäkringskassan (Dnr 26/1281-31, beslutsdatum 27-1-22, Dnr 28/71-31/5, beslutsdatum 28-2-6) och telefonintervjuer (Dnr 28/151-31/2, beslutsdatum 28-8-2). 5

Bakgrund Forskning om försäkringsmedicinska utredningar Sjukfrånvaroforskningen har under många år koncentrerats till frågor som rör orsaker till varför enskilda individer eller grupper av individer blir sjukskrivna och till varför sjukfrånvaron generellt varierar över tid(7). Betydligt färre undersökningar har gjorts om vad som händer med individer som blir sjukskrivna under längre tid och vad som kan påverka en återgång i arbete efter en sjukskrivningsperiod. Ännu färre studier har fokuserat på sjukskrivningsprocessen vid specifika diagnoser (7) (8). Kunskapen om hur Försäkringskassan hanterar olika typer av information om de sjukskrivna, vilka typer av åtgärder Försäkringskassan vidtar i olika skeden i sjukskrivningsprocessen samt hur samverkan sker med andra myndigheter är också begränsad (9-13). I många långa sjukfall råder osäkerhet om de medicinska problemens karaktär, om individernas arbetsförmåga och om vilka rehabiliterande åtgärder som skulle vara rimliga. Försäkringskassan bedömer då att det finns behov av fördjupad försäkringsmedicinsk utredning. Det saknas dock forskning om dessa utredningar har någon betydelse, om de underlättar en återgång i arbete och om hur och när de används av Försäkringskassan. Ett av skälen till att det saknas kunskap på detta område är bristen på material där underlagen för diagnoserna framgår och där övrig information om hur arbetsförmågan bedömts är tillgänglig. Framförallt saknas information om hur utredningens resultat används, om personen beviljas fortsatt ersättning och/eller rehabilitering samt om personen återgår i arbete efter olika typer av åtgärder. De fördjupade försäkringsmedicinska utredningarna är dyrbara för samhället, ställer stora krav på den medicinska professionen och innebär en påfrestning för den sjukskrivne. Det är därför viktigt att granska om remittering till en fördjupad utredning överhuvudtaget påverkar möjligheterna till bättre bedömning av individens arbetsförmåga och av möjligheten till återgång i arbete. De försäkringsmedicinska utredningarna vid Diagnostiskt Centrum 1998-27 Från januari 1998 till mars 27 genomförde Diagnostiskt Centrum (DC) inom Stockholms läns landsting försäkringsmedicinska utredningar (FMU) på uppdrag av Försäkringskassan (Fk). I det försäkringsmedicinska utredningsuppdraget ingick att undersöka individen, att diagnostisera eventuell sjukdom samt bedöma arbetsförmåga och rehabiliteringspotential. Avsikten var att ge Försäkringskassans handläggare underlag för ställningstagande till individens rätt till ersättning vid förlorad arbetsinkomst pga sjukdom och dennes möjligheter till rehabilitering för återgång i arbete. Diagnostiskt Centrum genomförde två olika typer av utredningar. Dels en utredning där individens psykiatriska hälsotillstånd undersöktes av en psykiater, dels en multiprofessionell utredning där individer med en komplex sjukdomsbild undersöktes av psykiater, ortopedkirurg, specialist i rehabiliteringsmedicin och vid behov av psykolog med specialkunskap för neuropsykologisk utredning. Den multiprofessionella utredningen genomfördes under en period av tre veckor. Inledningsvis fyllde individen i flera frågeformulär och vetenskapligt validerade självskattningar som tillsammans med tidigare patientjournaler användes som underlag vid undersökningarna. Utredningen avslutades med en läkarkonferens, där en gemensam bedömning gjordes av individens hälsotillstånd, arbetsförmåga och rehabiliteringspotential. Bedömningarna och läkarnas journalanteckningar skickades som remissvar till Försäkringskassans handläggare. Åren 1998-2 remitterade Försäkringskassan 373 individer för multidisciplinär utredning. Mellan 21 och 27 remitterades sammanlagt 965 individer. Av dessa remitterades 297 individer för enbart psykiatrisk utredning och 635 för multiprofessionell utredning. Övriga 33 deltog endast i neuropsykologisk utredning eller uteblev. 6

Aktgenomgång på Försäkringskassan Som nämnts var en del av uppföljningsstrategin att granska hur det gick för de individer som genomgått försäkringsmedicinsk utredning. Detta skedde bland annat genom en kompletterande datainsamling via individernas akter vid Försäkringskassan. För att utforma mallen för denna datainsamling genomfördes i juni och augusti 28 ett test där akter för 41 individer söktes på fyra av Försäkringskassans kontor i Stockholms län. För 3 av individerna fanns akterna tillgängliga. Vid genomgång av dem testades en strukturerad mall för dataextrahering. Insamlade data analyserades och efter det beslöts att en aktgenomgång omfattande fler individer skulle göras. Tre olika mallar har använts: Mall för aktgenomgång av Försäkringskassans aktiva åtgärder för försäkrad som även genomgått försäkringsmedicinsk utredning (Bilaga 1). Mall för aktgenomgång av Försäkringskassans köp av försäkringsmedicinsk utredning (Bilaga 2). Mall för registergenomgång av omprövning och överklagan (Bilaga 3). Mallarna innehöll detaljerade frågor kring individens eget initiativ till rehabilitering, genomförda avstämningsmöten, rehabiliteringsplaner, aktiva åtgärder, Försäkringskassans handläggning, omprövning och överklagan. Dessutom antecknades datum för olika händelser för att kunna ange handläggningens tidsförlopp. Urval av individer Basen för urvalet av individer för aktgenomgång var de 635 individer som genomgått multidisciplinär försäkringsmedicinsk utredning på Diagnostiskt Centrum 21-27. De tillhörde huvudsakligen Försäkringskassans kontor i Stockholms län. Av praktiska skäl valdes i nästa steg individer som hörde till de fyra kontor (City, Solna/Sundbyberg, Sollentuna och Täby) som remitterat flest individer. Avsikten var att granska jakter för alla som fortfarande tillhörde något av dessa fyra kontor. Av de 446 individer som ursprungligen tillhört de fyra kontoren fanns 39 kvar inom området vid genomgången 29. Ursprunglig population Urval Den undersökta gruppen cirka 14 kontorsområden* 4 kontorsområden 4 kontorsområden Alla 635 individer som utretts 446 individer som vid utred- 39 indivder som 29 på Diagnostiskt Centrum ningen på Diagnostiskt Centrum fortfarande tillhörde något av 21-27 21-27 tillhörde något av de de valda kontorsområdena 4 valda kontorsområdena Figur. Urvalsprocess inför aktgenomgång på Försäkringskassan. *Förändringar av kontorsområden har skett under perioden. Vid en jämförelse av diagnoser och demografiska variabler hos de 39 undersökta individerna och den ursprungliga populationen med 635 individer framkommer att skillnaderna är små och försumbara. Följande tabell visar procentuell könsfördelning avseende ålder, födelseland, arbetslöshet och typ av diagnos. Uppgifterna är från utredningstillfället på Diagnostiskt Centrum. 7

Tabell: Jämförelse mellan den ursprungliga populationens 635 individer och den undersökta gruppens 39 individer. DC 635 DC 39 Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla Besöksår på DC 21-27 21-27 21-27 21-27 21-27 21-27 Ålder 21-42 år 33 41 38 33 35 34 43-51 år 36 3 32 34 34 34 52-63 år 31 29 3 33 31 32 Födelseland Sverige 56 65 62 55 66 62 Annat land 44 35 38 45 34 38 Utbildning Lägre 38 33 35 38 34 36 Gymnasium 33 41 38 32 39 36 Högre 29 26 27 3 27 28 Arbetslöshet Helt arbetslös 57 52 54 55 49 52 Anställd 43 48 46 45 51 48 DC diagnosgrupp Psykiatri 24 16 19 22 15 18 Psyk+Soma 56 54 55 58 54 56 Soma 2 29 25 19 3 25 Ingen diagnos 1 1 1 1 1 1 En viss skillnad i könsfördelning finns mellan de två grupperna, men även den är liten. Praktiskt förfarande vid aktgenomgången Aktgenomgången genomfördes av en och samma person under perioden februari-oktober 29. Avsikten vid aktgenomgången var att granska valda uppgifter så långt tillbaka i tiden som möjligt och till oktober 29. De uppgifter som söktes avser Försäkringskassans handläggning i samband med ersättning av förlorad arbetsinkomst på grund av sjukdom. Uppgifterna finns i arkiverade utredningsakter för sjukpenning och i akter för sjukbidrag, förtidspension och sjuk- och aktivitetsersättning (sk SA-akter). Många av dessa akter är i pappersformat och finns huvudsakligen arkiverade i kontorens lokala arkiv och i en del fall i det centrala arkivet i Östersund. Uppgifter kring handläggningen av sjukpenning finns fr.o.m. hösten 22 i ett datoriserat ärendehandläggningssystem (ÄHS). Detta gäller dock inte uppgifter vid sjuk- och aktivitetsersättning som ännu 28 arkiverades i pappersformat. Uppgifter om omprövning och överklagan finns i ett separat centralt datorregister, Diabas, som kompletterats under 29. Tidigare fanns flera lokala register. Uppgifterna från 199-talet är fåtaliga i Diabas. Det bör observeras att resultat och redogörelse från aktgenomgången bygger på registrering och tolkning av handläggares anteckningar i materialet. Kvaliteten i underlagen varierar mycket. Olika handläggare har gjort olika bedömningar om vad som är viktigt att dokumentera och kraven på dokumentation har förändrats över tid. Informationen i anteckningarna varierar från mycket knapp till riklig, från distinkt till ordrik, från att innehålla enbart handläggarens bedömning till att inkludera den försäkrades uppfattning. Betydelsefulla händelser i handläggningen kan ha ägt rum utan att de finns antecknade i akter. En orsak till frånvaro av anteckning kan vara att handläggare periodvis haft ett övermått av arbete. Valet av frågor för genomgång innebär att för handläggningen viktiga händelser inte alltid registrerats. Så har t ex har endast avstämningsmöten med minst tre samtidigt närvarande parter registrerats, men handläggare kan ha haft omfattande parallella dialoger via telefon med en försäkrad och dennes behandlande läkare eller arbetsgivare utan att händelserna registrerats här. Bortfall I några fall gick inte utredningsakter eller SA-akter att finna varken på lokalkontoren eller i det centrala arkivet i Östersund. Många äldre utredningsakter har kasserats. Andra utredningsakter och SA-akter kan med stor sannolikhet vara felplacerade i arkiven eller ha blivit kvar på tidigare kontor vid flytt och kunde därmed inte återfinnas. Därför saknas kompletta uppgifter för ett mindre antal individer i undersökningen. Uppgifter saknas för 34 individer (9%) för att kunna besvara frågan om eget initiativ till rehabilitering, för 25 individer (6%) för att kunna besvara frågor om avstämningsmöten, för 15 individer (4%) för att kunna besvara frågor om aktiva åtgärder och 8

för 18 individer (5%) för att kunna besvara frågor om handläggning i samband med FMU-utredning. Uppgifter om rehabiliteringsplaner var av så varierande kvalitet och av så olika karaktär under 199- och 2-talen, att den delen av genomgången skrinlades. Redovisningsprinciper Resultat redovisas dels för hela undersökningsgruppen dels fördelat efter kön, ålder, födelseland och utbildning. Vid redogörelse för handläggning på Försäkringskassan i samband med försäkringsmedicinsk utredning presenteras dessutom reslutat för helt arbetslösa respektive anställda. Resultaten redovisas under rubriker relaterade till frågeområden och frågor som använts vid aktgenomgången. För att underlätta genomgången har figurer i texten och tabeller i bilagan numrerats på samma sätt genom hela rapporten. Det innebär dock att figurerna inte alltid kommer i kronologisk ordning. För att avgöra om det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan olika undergrupper i materialet har tabellerna testats med Pearsons Chi-Square test och Fishers exact test. När signifikanta skillnader framkommer har individer som ingår i testet, men vars uppgifter saknas, uteslutits och ett nytt begränsat test gjorts för de individer där det finns fullständiga uppgifter. P-värdet,5 har genomgående använts som signifikansnivå. En variansanalys har gjorts med hjälp av statistikprogrammet Anova. Eftersom konfidensintervallen ofta är stora och skillnaden mellan medelvärde och median stor, har även mediantest gjorts. Dessutom har logistisk och i vissa fall multipel linjär regressionsanalys genomförts då statistiskt signifikans för könsskillnad finns. Skillnaden har testats mot bakgrundsvariablerna ålder, födelseland och utbildning. Regressionsresultatet redovisas i bilaga 4. 9

Resultat Individens eget initiativ till rehabilitering Enligt RFV Redovisar 1997:6 (14) har den sjukskrivnes motivation stor betydelse för att rehabiliteringsåtgärder kommer igång. Mot den bakgrunden är det intressant att få veta om det i handläggarnas akter finns anteckningar att sjukskrivna begärt hjälp med rehabilitering. Nedanstående resultat är svar på frågeställningen Finns anteckning att den försäkrade begärt hjälp med rehabilitering?, dvs fråga 2 i frågemallen (bilaga 1). För 356 individer (91%) finns underlag för att kunna besvara frågan. För 34 individer saknas äldre utredningsakter, som gör att det inte går att ta ställning till om de har begärt hjälp med rehabilitering. De kan på ett tidigare stadium i en mycket lång sjukskrivningsperiod ha begärt hjälp. Dessa individer har utelämnats i redovisningen. % 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Figur 1. Andel försäkrade (%) som begärt hjälp med rehabilitering hos försäkringskassans handläggare (se även tabell 1 i bilaga 4). Figuren visar skillnaden mellan kvinnor och män, åldersgrupper, födelseland (Sverige eller annat land) och utbildningsgrupper (gymnasium, lägre respektive högre utbildning än gymnasium). Totalt har en tredjedel av individerna begärt hjälp med rehabilitering. Det finns en skillnad mellan kvinnor och män, men den är inte statistiskt signifikant. Det förefaller som färre personer i åldersgruppen 52-63 år begärt hjälp med rehabilitering, men inte heller den skillnaden är signifikant. Skillnaden mellan utbildningsgrupperna är statistiskt signifikant (p<,2). Ju högre utbildning en person har desto vanligare är en begäran om hjälp med rehabilitering. Enligt RFV Analyserar 24:8 (15) har hälften av de som varit sjukskrivna minst ett år haft kontakt med Försäkringskassan för att diskutera återgång i arbete. Hälften av dessa anser att de själva tagit initiativ till kontakten, dvs en fjärdedel av de som varit sjukskrivna minst ett år. Det är en mindre än den tredjedel som framkommer här. Enligt RFV:s utredning fanns inga könskillnader, men individer i åldern 55-64 år var mindre benägna att ta kontakt med Försäkringskassan. De resultaten liknar de som framkommer här. RFV har även konstaterat att det är vanligare att högutbildade själva vidtar åtgärder för återgång i arbete. Avstämningsmöten Avstämningsmöte är ett verktyg i Försäkringskassans övergripande samordningsansvar. Försäkringskassan ska se till och verka för att olika rehabiliteringsåtgärder som en försäkrad behöver och som olika myndigheter och arbetsgivare ansvarar för fogas samman. Avstämningsmöten har använts under längre tid, men blev till regel i juli 23. Med avstämningsmöte avses ett möte där den försäkrade, dennes handläggare och minst en annan part som kan påverka den försäkrades situation deltar, t ex arbetsgivare, behandlande läkare, representant för Arbetsförmedling, Arbetslivstjänster, 1

Samhall Resurs och liknande. Avsikten med mötet är att bedöma den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering och när möjlighet finns gemensamt planera för återgång i förvärvsarbete. Enligt Riksrevisionens rapport RiR 27:19 (16) uppger handläggare att möjligheter till anpassning av arbetsplatser fördubblas om de kallar till avstämningsmöte med arbetsgivarna. Följande resultat är svar på frågeställningar i frågemallen (bilaga 1): 3a. Har avstämningsmöte ägt rum? 3b. När ägde möte rum? 3c. Vilka deltog i mötet? 3d. Gjordes anteckning att den försäkrade behöver arbetslivsinriktad rehabilitering? 4. Har anteckning om behov av arbetslivsinriktad rehabilitering gjorts i samband med annat än avstämningsmöte? För 365 individer (94%) finns underlag för att besvara frågorna. För 25 individer saknas utredningsakt, SA-akt och/eller anteckningar i det datoriserade ärendehandläggningssystemet (ÄHS), som kan ge uppgift om avstämningsmöte ägt rum, varför de utelämnats i redovisningen. Deltagande i avstämningsmöte Följande två figurer visar vilka individer inom olika grupper som deltagit i avstämningsmöte och i vilken omfattning de deltagit. % 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Figur 2. Andel försäkrade (%) som deltagit i avstämningsmöte (se även tabell 2 i bil. 4). Av figur 2 framgår att drygt hälften har deltagit i avstämningsmöte. Det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan könen (p<,4), men skillnaden kvarstår inte efter kontroll med hjälp av regression av bakgrundsvariablerna ålder, födelseland och utbildning (se tabell 2b bilaga 4). Då ålder förs in i regressionen blir skillnaden mellan könen inte längre statistiskt signifikant. Däremot är skillnaden mellan åldersgrupperna statistiskt signifikant (p<,6). Ju yngre individerna är desto vanligare är det att de deltar i ett avstämningsmöte. Enligt Försäkringskassans Socialförsäkringsrapport 28:8 (17) har andelen sjukskrivna som deltagit i avstämningsmöte inom ett år ökat från 17 procent 23 till 36 procent 26. I vår utredning har alltså fler deltagit, men de har upprepade sjukskrivningar och har varit sjukskrivna under betydligt längre tid och har därmed haft fler chanser att bli kallade till möte. Enligt RiR 27:19 (16) är avstämningsmöten vanligare för kvinnor än män, vilket även framgår av denna undersöknings siffror, men skillnaden i vår undersökning är inte längre signifikant när hänsyn tas till ålder. Enligt Försäkringskassans Socialförsäkringsrapport 28:8 (17) Regelverket i praktiken och återgång i arbete efter aktiv åtgärd) har könsskillnaden ökat under senare år. Vår utredning rör uppgifter från perioden1993-29 och innehåller äldre data, vilket kan förklara de olika resultaten. 11

% 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Inga möten 1-2 möten 3-11 möten Uppgift saknas Figur 3. Antal avstämningsmöten som försäkrade deltagit i (se även tabell 3 i bilaga 4). Av figur 3 framgår att relativt många deltagit i flera avstämningsmöten. Skillnaden finns mellan kvinnor och män men den är inte statistiskt signifikant. Däremot är det tydligt att personer i åldersgruppen 52-63 år mer sällan deltagit i flera avstämningsmöten. Deltagande av arbetsgivare, läkare och handläggare för arbetslös i avstämningsmöte % 1 % 1 9 9 8 8 7 7 6 6 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 Läkare Arbetsgivare Handläggare för arbetslös Kvinnor Män Läkare Arbetsgivare Handläggare för arbetslös Sverige Annat land Figur 8 och 9. Andel män och kvinnor respektive födda i Sverige eller annat land som haft läkare, arbetsgivare eller handläggare för arbetslös närvarande vid avstämningsmöte (se även tabell 5,6 och 7 i bilaga 4). Med handläggare för arbetslös avses handläggare från Arbetsförmedlingen, Arbetslivstjänster, Samhall Resurs eller dylikt som den försäkrade redan har kontakt med eller som försäkringskassans handläggare anlitat för att ge den försäkrade hjälp med arbetslivsinriktad rehabilitering. Hälften av individerna som deltog i avstämningsmöte hade läkare med vid minst ett möte, 54 procent arbetsgivare och 43 procent handläggare för arbetslös. Statistiskt signifikanta skillnader finns mellan könen. Det var vanligare att kvinnor hade arbetsgivare med vid mötet (p<,1) och att män hade handläggare för arbetslösa (p<,9). Skillnaderna kvarstår efter kontroll med logistisk regressionsanalys av bakgrundsvariablerna ålder, födelseland och utbildning. 12

% 1 % 1 9 9 8 8 7 7 6 6 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 Läkare Arbetsgivare Handläggare för arbetslös 21-42 år 43-51 år 52-63 år Läkare Arbetsgivare Handläggare för arbetslös Lägre Gymnasium Högre Figur 1 och 11. Individer i olika åldrar och med olika utbildningar som haft läkare, arbetsgivare eller handläggare för arbetslös närvarande vid avstämningsmöte (se även tabell 5,6 och 7 i bilaga 4). Skillnaderna mellan åldersgrupper och mellan utbildningsgrupper är små och inte statistiskt signifikanta. Behov av arbetslivsinriktad rehabilitering bedömt vid avstämningsmöte och/eller annat tillfälle. När Försäkringskassans handläggare bedömt att de fått tillräckligt medicinskt underlag och uppgifter om arbetsförhållanden ska de fatta beslut om den sjukskrivnes behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Enligt Försäkringskassans Socialförsäkringsrapport 28:8 (17) tog handläggare ställning i hälften av fallen då individer varit sjukskrivna mer än ett år. Var tionde bedömdes ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Det var vanligare att kvinnor bedömdes ha ett sådant behov. Vid denna aktgenomgång registrerades anteckning om behov av arbetslivsinriktad rehabilitering för mer än hälften (6%) av individerna, alltså en betydligt större andel än i Försäkringskassans rapport. I följande diagram presenteras om anteckningen gjorts i samband med avstämningsmöte eller vid annat tillfälle. % 5 % 5 45 45 4 4 35 35 3 3 25 25 2 2 15 15 1 5 Avstämningsmöte Avstämningsmöte och annat tillfälle Annat tillfälle Kvinnor Behov ej angett Män 1 5 Avstämningsmöte Avstämningsmöte och annat tillfälle Annat tillfälle Sverige Behov ej angett Annat land Figur 4 och 5. Andel kvinnor och män respektive födda i Sverige eller annat land som av försäkringskassans handläggare bedömts ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering vid avstämningsmöte eller vid annat tillfälle (se även tabell 4 i bilaga 4). Skillnaden mellan könen och mellan svenskfödda och födda i annat land är statistiskt signifikanta. Kvinnor bedöms oftare än män ha behov av arbetslivsinriktade rehabilitering (p<,2) och svenskfödda oftare än födda i annat land (p<,1). Könsskillnaden kvarstår efter kontroll med logistisk regressionsanalys av de övriga bakgrundsvariablerna. 13

% 5 45 4 35 3 25 % 5 45 4 35 3 25 2 2 15 15 1 1 5 5 Avstämningsmöte Avstämningsmöte och annat tillfälle Annat tillfälle Behov ej angett Avstämningsmöte Avstämningsmöte och annat tillfälle Annat tillfälle Behov ej angett 21-42 år 43-51 år 52-63 år Lägre Gymnasium Högre Figur 6 och 7. Andel försäkrade i olika åldrar respektive med olika utbildning som av försäkringskassans handläggare bedömts ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering vid avstämningsmöte eller vid annat tillfälle (se även tabell 4 i bilaga 4). Skillnaden mellan åldersgrupperna är statistiskt signifikant (p>,1). Ju yngre individerna är ju vanligare är det att de bedöms ha behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. När äger avstämningsmötet rum? Ju längre tid en anställd är borta från arbetslivet på grund av sjukdom desto svårare blir det att komma tillbaka. Därför är det viktigt att vägen tillbaka till arbetslivet påbörjas så fort som möjligt. Avstämningsmötet är en hjälp i denna process. I juli 23 införde Försäkringskassan som regel att en försäkrad som har anställning ska kallas till avstämningsmöte, utifall det inte bedöms obehövligt, senast två veckor efter att rehabiliteringsutredning inkommit. Den som saknar arbetsgivare ska kallas senast tio veckor efter dagen för sjukanmälan. I juli 27 togs regeln bort, men det betonades att det alltjämt är viktigt att Försäkringskassan tidigt tar initiativ för att stödja den försäkrade tillbaka till arbete och att avstämningsmötet är en hjälp i denna process. Tiden innan första avstämningsmöte redovisas här på två olika sätt. Först har antalet dagar från inledningen av det första långa sjukfallet (>9 dagar) till det första avstämningsmötet räknats för att få en uppfattning om tidsintervall. Av de 214 individer som deltagit i avstämningsmöte har 1 individer sin första 9-dagars-period efter första avstämningsmöte. För 6 saknas uppgift om period med minst 9 dagar med sjukpenning. Kvinnor Män 21-42 år 43-51 år 52-63 år Sverige Annat land Lägre Gymnasium Högre 2 4 6 8 1 12 14 16 18 ant dag Genomsnitt Median Figur 12. Antal dagar mellan inledning av försäkrades första period med 9 dagars sjukpenning och första avstämningsmöte (se även tabell 8 i bilaga 4). 14

För 198 individer som har första period med 9 dagars sjukpenning före första avstämningsmöte är den genomsnittliga tiden mellan de två tidpunkterna 1379 dagar (konfidensintervall 1214-1544 och median 132 dagar). Tidsskillnaden varierar mycket mellan individerna. För tre fjärdedelar av individerna var tiden mer än 427 dagar, dvs betydligt mer än ett år. Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan kön, åldergrupper, födelseland eller utbildningsgrupper framkommer. Ett annat sätt att mäta tid innan första avstämningsmöte är att se hur många dagar totalt en försäkrad haft ersättning pga sjukdom, här räknat fr.o.m. 1993. I uppställningen räknas sjukpenningdagar och/eller dagar med sjukbidrag, förtidspension, sjuk- eller aktivitetsersättning oavsett sjukskrivningsgrad. Om individen har sjukpenning och någon typ av förtidspension samma dag räknas det som en dag med ersättning. Ant dag 12 1 8 6 4 2 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Genomsnitt Median Figur 13. Antal dagar 1993-29 med sjukpenning och/eller någon typ av förtidspension innan försäkrades första avstämningsmöte (se tabell 9 i bilaga 4). Tio individer har första avstämningsmöte före första uppgift om sjukpenning eller förtidspension och är inte medtagna. Antalet dagar med ersättning innan första avstämningsmöte är i genomsnitt 138 dagar (konfidensintervall 915-116 och median 789 dagar). Tre fjärdedelar har haft ersättning 47 eller fler dagar. Skillnaden i antalet dagar varierar mellan individerna, men statistiskt signifikanta skillnader mellan kön, åldergrupper, födelseland eller utbildningsgrupper framkommer inte. Aktiva åtgärder I Försäkringskassans Socialförsäkringsrapport 28:8 (17) behandlas ämnet arbetslivsinriktad rehabilitering. Rapporten har underrubriken Regelverket i praktiken och återgång i arbete efter aktiva åtgärder. Den innehåller bl a uppgifter om aktiv rehabiliteringsåtgärd. I begreppet inräknas utbildning, arbetsträning, arbetsanpassning, aktiverings-/motiveringsinsats och annan aktiv åtgärd. Avsikten med åtgärden är att ge en försäkrad möjlighet att kunna klara sitt vanliga eller annat lämpligt arbete hos arbetsgivaren eller att rustas för ett lämpligt arbete på arbetsmarknaden. Även i denna utredning används begreppet aktiva åtgärder, men här ingår förutom försäkringskassans formulerade åtgärder även försäkringskassans remiss till instans som är behjälplig vid arbetslöshet, arbetsresursutredning, medicinsk medbedömning och försäkringsmedicinsk utredning. Resultaten är svar på följande frågeställningar i frågemallen (bilaga 1): 6a. Har beslut om aktiv åtgärd beslutats av försäkringskassan? 6b. När fattades beslut? 6c. Vilken typ av aktiv åtgärd beslutades? 6d. Vilken var remissinstansen? 7. Fullföljde den försäkrade åtgärden? 15

Antal aktiva åtgärder För 375 individer (96%) finns underlag för att besvara följande frågor. För 15 individer saknas utredningsakt, SA-akt och/eller anteckningar i Försäkringskassans datoriserade ärendehandläggningssystem (ÄHS), som kan ge uppgift om aktiva åtgärder, varför individerna utelämnats. % 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre 1 åtgärd >1 åtgärd Uppgift saknas Figur 14. Försäkrades deltagande i aktiva åtgärder. Fördelning inom kön, ålder, födelseland och utbildning (se tabell 11 i bilaga 4). Alla individer har deltagit i minst en utredning, nämligen den försäkringsmedicinska utredningen på Diagnostiskt Centrum. Mer än hälften har deltagit i ytterligare åtgärd. En större andel kvinnor än män deltog i mer än en åtgärd men skillnaden är inte statistiskt signifikant. Däremot är skillnaden mellan åldersgrupperna statistiskt signifikant (p<,2). Ju yngre individerna var desto vanligare var deltagande i mer än en åtgärd. Enligt RFV Analyserar 24:8 (15) (15)(15)(15)(15)uppger var sjätte individ som varit sjukskriven mer än ett år att Försäkringskassan vidtagit en eller flera åtgärder för att de ska kunna återgå i arbete. I detta material har alla individer fått minst en åtgärd, en förutsättning för deltagande, och mer än hälften två eller fler åtgärder. Olika typer av aktiva åtgärder Arbetsträning är en rehabiliteringsåtgärd medan arbetsprövning är en utredningsåtgärd. Avsikten med arbetsträning är att en försäkrad med anställning gradvis ska kunna återgå i tidigare eller i nya arbetsuppgifter. Avsikten med arbetsprövning är utreda vilken funktionsförmåga den försäkrade har eller kan få via arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsträning är en vanligare åtgärd än arbetsprövning. I de aktuella aktanteckningarna används dock de två begreppen ofta utan koppling till rätt typ av åtgärd. Av den anledningen redovisas arbetsträning och arbetsprövning gemensamt här. Övriga arbetslivsinriktade åtgärder som redovisas är utbildning och aktivitets-/motiverings-insatser. I den senare åtgärden ingår olika motivationshöjande åtgärder, insatser med fokus på ökad självkänsla och ökat välbefinnande och karriärplanering. Dessutom redovisas arbetslivsinriktade aktiva åtgärder totalt samt remisser med åtgärder för arbetslösa. Medicinska medbedömningar, försäkringsmedicinska utredningar som inte skett på Diagnostiskt Centrum och arbetsresursutredningar redovisas tillsammans. Under senare år har försäkringsmedicinska utredningar och arbetsresursutredningar ofta skett parallellt i s k kombiutredningar. 16

% 5 % 5 4 4 3 3 2 2 1 1 Arbetsträning Kvinnor Män Aktivitetes- och motivieringsinsats Utbildning Arbetsträning Sverige Annat land Aktivitetes- och motivieringsinsats Utbildning Figur 15 och 16. Andel kvinnor, män och födda i Sverige respektive annat land som deltagit i arbetsträning, aktivitets- och motiveringsinsats eller utbildning (se tabell 12, 14 och 15 i bilaga 4). 5 5 4 4 3 3 2 2 1 1 Arbetsträning Aktivitetes- och motivieringsinsats Utbildning Arbetsträning Aktivitetes- och motivieringsinsats Utbildning 21-42 år 43-51 år 52-63 år Lägre Gymn. Högre Figur 17 och 18. Andel individer i olika åldrar och med olika utbildningar som deltagit i arbetsträning, aktivitets- och motiveringsinsats eller utbildning (se tabell 12, 14 och 15 i bilaga 4). Som framgår av figur 15-18 har ungefär en tredjedel av individerna deltagit i arbetsträning. Det finns en statistisk signifikant skillnad mellan könen avseende arbetsträning (p<,5) och skillnad kvarstår efter logistiskt regression med tre bakgrundsvariabler. Det var vanligare att kvinnor fick beslut om arbetsträning. Det finns även statistiskt signifikant skillnad mellan födda i Sverige och i annat land (p<,1) och mellan åldersgrupperna (p<,2) avseende arbetsträning. Det var betydligt vanligare att svenskfödda fick beslut om arbetsträning. Var tionde individ har fått utbildning som en aktiv åtgärd. Här finns ingen statistisk signifikant skillnad mellan könen, däremot mellan åldersgrupperna (p<,2). Utbildning var mycket ovanlig i den äldsta åldersgruppen. Var tionde individ har fått besluts om aktivitets- och motiveringsinsats. Inte heller här finns en statistiskt signifikant skillnad mellan könen, däremot mellan åldersgrupperna (p<,1) och mellan svenskfödda och födda i annat land (p<,7). Om individerna var 43-51 år var det betydligt vanligare att de deltog i en aktivitets-/motiveringsinsats än om de var yngre eller äldre. Det var vanligare att svenskfödda än utrikes födda deltog i en sådan insats. Enligt RFV Analyserar 26:1 (12) Försäkringskassan och arbetslivsinriktad rehabilitering aktiva åtgärder och återgång i arbete) ökar sannolikheten att en arbetslivsinriktad åtgärd påbörjas inom det första året med sjukpenning om individen är yngre än 55 år och född i Sverige. Arbetsträning anges som den vanligaste åtgärden (54%). Få får utbildning (4%). Dessutom konstateras att ingen könsskillnad finns i vilken utsträckning åtgärder vidtas, men att arbetsträning är vanligare för kvinnor. Det senare förhållandet påpekades redan i RFV Redovisar1997:6 (14). Åldern och födelselandets betydelse överensstämmer med resultaten i denna studie, likaså att arbetsträning är den vanligaste icke medicinska åtgärden och att den används oftare för kvinnor än män. Före 21 kunde Försäkringskassans handläggare köpa tjänster för arbetslösa. 21 upphörde den möjligheten, men handläggarna kunde även fortsättningsvis hjälpa sjukskrivna i deras kontakter med 17

bl a Arbetsförmedlingen. Figur 19 visar i vilken utsträckning de remitterat till åtgärd i samband med arbetslöshet såväl före som efter 21. % 5 45 4 35 3 25 2 15 1 5 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Figur 19. Andel försäkrade som remitterats till åtgärd vid arbetslöshet (se tabell 13 i bilaga 4). Var sjunde individ har remitterats till åtgärd i samband med arbetslöshet (figur 19). Det finns en skillnad mellan könen men den är inte statistiskt signifikant. Detsamma gäller skillnaden mellan åldersgrupperna och födda i Sverige och födda i annat land. % 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Figur 22. Andel (%) försäkrade som fått arbetslivsinriktade åtgärder som inte är av medicinsk karaktär, dvs arbetsträning, arbetsanpassning, arbetshjälpmedel, utbildning, aktivitets-/motiveringsinsats och remiss vid arbetslöshet (se tabell 22 i bilaga 4). Alla individer i denna utredning har remitterats för försäkringsmedicinsk utredning på Diagnostiskt Centrum. Flera har även deltagit i andra försäkringsmedicinska utredningar och medicinska medbedömningar. Eftersom det även är av intresse att se i vilken omfattning de deltagit i åtgärder av icke medicinsk karaktär redovisas två separata uppställningar, en för åtgärder av enbart medicinsk karaktär (figur 2) och en för åtgärder av icke medicinsk karaktär (fig 22). Nästan hälften av individerna har fått en arbetslivsinriktad åtgärd som inte är av medicinsk karaktär (figur 22). Här finns tydliga och statistiskt signifikanta skillnader mellan könen (p<,1), åldersgrupperna (p<,1) och mellan svenskfödda och födda i annat land (p<,2). Skillnaderna mellan könen kvarstår efter logistisk regressionsanalys av variablerna ålder, födelseland och utbildning. Det är vanligare att kvinnor deltar i en arbetslivsinriktade åtgärder som inte är av medicinsk karaktär. Detsamma gäller svenskfödda. Och ju yngre individerna är desto vanligare är det att de får denna typ av åtgärd. 18

% 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre FMU/ARU, ej DC Medbed. och FMU/ARU, ej DC Medbed. Figur 2. Andel försäkrade remitterade för medicinsk medbedömning, försäkringsmedicinsk utredning och/eller arbetsresursutredning, dock ej till Diagnostiskt Centrum (se tabell 16 i bilaga 4). Som framgår av figur 2 har var tionde individ remitterats för medicinsk medbedömning och var femte för arbetsresursutredning (ARU) och/eller försäkringsmedicinsk utredning (FMU) på annat ställe än Diagnostiskt Centrum. En viss skillnad finns mellan könen men den är inte statistiskt signifikant. Statistiskt signifikanta skillnader finns dock mellan åldersgrupperna (p<,2) och mellan utbildnings-grupperna (p<,6). Förhållandevis få i den äldsta åldersgruppen har remitterats för en medicinsk åtgärd. Individer med gymnasieutbildning har i större omfattning remitterats för sådan åtgärd än de med lägre eller högre utbildning. När man jämför de två olika typerna av aktiva åtgärder framkommer att kvinnor oftare än män deltar i åtgärder av icke medicinsk karaktär, men samma skillnad finns inte för åtgärder av medicinsk karaktär. Ett liknande förhållande gäller födelseland. Det är vanligare att födda i Sverige än utrikes födda deltar i åtgärder av icke medicinsk karaktär, men skillnaden finns inte för åtgärder av medicinsk karaktär. Ju yngre individerna är desto vanligare är det att de deltar i åtgärder av icke medicinsk karaktär. Samma förhållande gäller inte för åtgärder av medicinsk karaktär, dock kvarstår att åldersgruppen med de äldsta individerna, 52-63 år, deltar i förhållandevis få åtgärder av så väl medicinsk som icke medicinsk karaktär. Figur 21 visar att nästan alla individer fullföljde beslutade åtgärder. Inga tydliga skillnader finns avseende kön, ålder, födelseland eller utbildning. 19

% 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år SverigeAnnat Ja Delvis Nej Lägre Gymn. Högre Figur 21. Försäkrades fullföljande av beslutade åtgärder (se tabell 17 i bilaga 4). När äger aktiv åtgärd rum? Enligt RFV Analyserar 25:21 (18) Köp av aktiva tjänster mål och resultat) har sjukskrivningslängden för de som fått arbetslivsinriktad rehabilitering ökat från i genomsnitt 314 dagar i början av 199-talet till 724 dagar i början av 2-talet. Man konstaterar även att ju senare åtgärden görs desto mindre är chansen till ökad arbetsförmåga. För många individer är det alltså viktigt att åtgärden kommer igång så tidigt som möjligt. RFV har mätt tidsperioden i ett och samma sjukfall. Eftersom individerna i denna utredning ofta har flera och mycket långa sjukfall har tiden mäts på två andra sätt, dels fr o m det första långa sjukfallet (>9 dagar) till beslutet om åtgärd och dels det totala antalet dagar med sjukpenning och/eller förtidspension under 199- och 2-talen fram till åtgärden. För 15 individer saknas utredningsakt, SA-akt och/eller anteckningar i det datoriserade ärendehandläggningssystemet (ÄHS). 17 individer har sin första 9-dagarsperiod efter första åtgärden. För 19 saknas uppgift om 9-dagarsperiod med sjukpenning. Kvinnor Män 21-42 år 43-51 år 52-63 år Sverige Annat land Lägre Gymnasium Högre 2 4 6 8 1 12 14 16 Genomsnitt Median Ant dag Figur 23. Antal dagar mellan inledning av försäkrades första period med 9 dagars sjukpenning och beslut om första åtgärd (se tabell 19 i bilaga 4). För 34 individer som hade första period med 9 dagars sjukpenning före första beslut om åtgärd var den genomsnittliga tiden mellan de två tidpunkterna 1352 dagar (konfidensintervall 1238-1466 och 2

median 16 dagar). Tidsskillnaden varierade mycket mellan individerna. För tre fjärdedelar av individerna var tiden mer än 543 dagar, dvs 1,5 år. Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan kön, åldergrupper eller utbildningsgrupper framkommer. En viss skillnad fanns mellan svenskfödda och födda i annat land (p<,2). Tidsintervallen var längre för födda i Sverige. Ant dag 12 1 8 6 4 2 Kvinnor Män 21-42 43-51 52-63 år Sverige Annat Lägre Gymn. Högre Genomsnitt Median Figur 24. Antal dagar 1993-29 med sjukpenning och/eller någon typ av förtidspension innan beslut om första åtgärd (se tabell 2 i bilaga 4). Antalet dagar med ersättning innan första beslut om åtgärd (figur 24) avser 357 individer under perioden 1993-29. 17 individer har sin första åtgärd före första uppgift om ersättning. För 16 individer saknas uppgift. Antalet dagar med ersättning var i genomsnitt 998 dagar (konfidensintervall 917-179 och median 838 dagar). Tre fjärdedelar av individerna hade ersättning 484 eller fler dagar. Skillnaden i antalet dagar varierade mycket mellan individerna, men några statistiskt signifikanta skillnader beroende på kön, ålder, födelseland eller utbildning framkom inte. Kvinnor Män 21-42 år 43-51 år 52-63 år Sverige Annat land Lägre Gymnasium Högre 1 2 3 4 5 6 7 Ant dag Genomsnitt Median Figur 25. Antal dagar mellan första avstämningsmöte och beslut om första aktiva åtgärd (se tabell 21 i bilaga 4). 17 individer har haft sin första åtgärd efter det första avstämningsmötet (figur 25). För dem var den genomsnittliga tiden mellan mötet och första beslut om åtgärd 387 dagar (konfidensintervall 25-524 och median 129 dagar). 21

Skillnaden i antalet dagar varierade mycket mellan individerna. För en fjärdedel var tiden mindre än 15 dagar och för en annan fjärdedel mer än 59 dagar, dvs 2 veckor jämfört med 1,5 år. Några statistiskt signifikanta skillnader beroende på kön, ålder, födelseland eller utbildning framkom dock inte. Försäkringskassans handläggning i samband med försäkringsmedicinsk utredning Under denna rubrik finns frågor som berör händelser innan handläggare skickar remiss till Diagnostiskt Centrum för försäkringsmedicinsk utredning samt händelser i anslutning till att remissvar anlänt, dvs konsultationer med arbetsgivare, behandlande läkare, försäkringsläkare och försäkringsspecialister, kommunikation med den försäkrade, anteckningar om arbetsförmåga och rehabilitering samt handläggningens tidsförlopp. Resultaten är svar på frågeställningar i frågemallen (bilaga 2) och presenteras under fem rubriker: Handläggarna Handläggares kontakter och konsultationer i samband med beslut om remiss för försäkringsmedicinsk utredning på Diagnostiskt Centrum Handläggares anteckningar om arbetsförmåga och rehabilitering i samband med Diagnostiskt Centrums remissvar Handläggares kontakter och konsultationer i samband med remissvar När äger utredning på Diagnostiskt Centrum rum och hur lång är handläggningstiden i samband med utredningen? För 372 individer (95%) finns underlag för att besvara frågeställningarna i frågemallen. För 18 individer saknas utredningsakt, akt för sjuk-/aktivitetsersättning och/eller anteckning i Försäkringskassans datoriserade ärendehandläggningssystem (ÄHS), som kan ge uppgift om handläggningen, varför individerna utelämnats. I samband med utredningen på Diagnostiskt Centrum tillfrågades individerna om sina anställningsförhållanden. Uppgift därifrån redovisas här i variabeln anställd/helt arbetslös. Handläggarna 16 handläggare sände 39 remisser till Diagnostiskt Centrum. Nio av tio handläggare var kvinnor. % 7 6 5 4 3 2 1 54 22 31 35 15 43 1 2-4 >4 Antal remisser Handläggare Individer Figur 46. Andel handläggare som skrivit 1, 2-4 eller fler remisser samt andel individer som remitterats av handläggarna (se tabell 45 i bilaga 4). Som framgår av figur 46 remitterade nästan hälften av handläggarna mer än en gång till Diagnostiskt Centrum. Omkring 15 procent av handläggarna skrev remiss fler än fyra gånger och remitterade 43 procent av individerna. 22