Motion ti riksdagen 1988/89: av E ving Andersson och Rune Thoren (båda c) Havsmijön i Skagerrak och Kattegatt, m.m. Mot. 1988/89-807 Den aktuea mijösituationen i hea Nordsjön och framför at i Skagerrak och Kattegatt är mycket avarig. Döda havsbottnar, giftiga agbomningar, övergödning och syrebrist är exempe på denna situation. Under hösten 1988 har viktiga dear av Kattegatt drabbats av akut syrebrist. Konsekvenserna för fisket har varit stora. Bottenevande fisk som t.ex. torsk, rödspätta och viting har antingen dött eer fytt från området. Havskräftan har med a sannoikhet dött i de aktuea områdena. Mijöprobemen i Västerhavet är inte nya, utan har uppträtt under fera år. Efterhand förvärras situationen och regeringen tycks inte inse avaret, eftersom inga kraftfua åtgärder vidtas. Internationet probem Haven har änge betraktats som gigantiska soptippar. Inte minst gäer detta Nordsjön. Föroreningarna i Nordsjön kommer från många oika hå. Föroreningar från Östersjön förs norrut med strömmarna och de kraftigt förorenade foderna Ebe och Rehn i Västtyskand är andra föroreningskäor. Därti kommer ojespi och andra utsäpp från ojefäten i Nordsjön. Tungmetaer och kemikaier säpps ut i stora mänger från industrier i b.a. Engand. Radioaktiva utsäpp från den stora nukeära anäggningen Seafied vid Irändska sjön har ett ti att forskare kunnat påvisa förhöjda radioaktiva värden i både vatten och fisk utanför den svenska västkusten. Ti detta kommer urakning av kväve från jordbruksmarken. Luftföroreningarna påverkar också havet. I vissa områden kommer så mycket som 25 % av föroreningarna via uften. Här är det främst bitrafiken som svarar för de största utsäppen. Under 1985 hamnade 2 860 000 ton industriavfa i Nordsjön, varav 900 000 ton var syror av oika sag, 700 000 ton annat fytande avfa och 260 000 ton uftföroreningar. Av detta industriavfa kom ca 50% från Engand och 34 %från Västtyskand. Ti detta kommer 5 mij. ton rötsam och 116 000 ton oja. Som dessa fakta visar är det nödvändigt med samordnade internationea åtgärder för att man ska kunna ösa probemen. För närvarande finns det tre oika kommissioner som arbetar var för sig mot utsäpp ti ands och ti sjöss och mot dumpning. Det behövs en bättre samordning av de insatser som görs, iksom av de ytterigare insatser som I Riksdagen /988189. 3 samt. Nr -807
behöver göras. Därför bör en Nordsjökommission inrättas, iknande den Mot. 1988/89 kommission som finns för Östersjön, där samtiga berörda nationer detar. Riksdagsmajoriteten har vid tidigare tifäen tistyrkt sådana krav, trots ihärdigt motstånd från sociademokraterna. Men såvitt oss är bekant har regeringen ännu inte tagit några sådana initiativ. Det finns därför anedning för riksdagen att återigen besuta uppdra åt regeringen att ta initiativ för bidande av en Nordsjökommission, och att detta måste ske med största skyndsamhet. Beträffande de radioaktiva utsäppen från Seaficd är dessa av så avarig art att Sverige bör kräva av Engand att anäggningen omedebart stängs och att ett saneringsarbete ineds. De svensk-norska gränsvattnen Vattenkvaiteten i norra Bohusäns kustområde försämras drastiskt. Detta är ti stor de beroende på utsäpp från norska sidan. Även om betydande förbättringar har kunnat konstateras i Idefjorden genom det åtgärdsprogram som sattes in i mitten av 1970-taet. är situationen nu återigen aarmerande. Fortsatta åtgiirder är därför nödvändiga. Den största föroreningskäan är dock G omma.. som är Norges ängsta och mest vattenförande äv. G omma kan iknas vid en jätteik koak. Träförädingsindustri, kemisk industri. ivsmedesindustri och andra verksamheter svarar för stora utsäpp av tungmetaer. syror. ojor. organiskt materia och närsater. Ti detta kommer koakutsäpp frrån tiotusentas människor som går i stort sett orenat ut i även. Undersökningar av "Norsk Institut! for vannforskning" har karagt att ett ca 30 kvadrat k i ometer stort område i och utanför G ommas mynning är starkt förorenat, och ett ännu större område är kart påverkat. Sverige måste agera mycket kraftfut för att få Norge att vidta kraftfua och snabba åtgärder för att minska utsäppen i de svensk/norska gränsvattnen. Nordisk handingspan Den handingspan som de nordiska mijöministrarna kunnat enas om är kart otiräckig. Sverige bör därför ta initiativ ti en utveckad och mer ångtgående nordisk handingspan för att begränsa utsäppen av mijöskadiga ämnen. I samband med den s. k. Nordiska handingspanen för ekonomisk utvecking och fu syssesättning inrättades en särskid åneordning i nordiska investeringsbanken, främst avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Vi anser att denna åneordning även bör kunna utnyttjas för viktiga mijöinvesteringar. Ett ämpigt område är i så fa det för Sverige, Norge och Danmark gemensamma vattenområdet Skagerrak-Kattegatt. Ansvaret för föroreningarna är oika fördeat mean de berörda änderna. När det gäer de direkta utsäppen i havet kan dessa ätt hänföras ti respektive nation. Däremot är effekterna av förbränning av fossia bränsen, utakning av näringsämnen och tungmetaer och utsäpp från trafiken många gånger sådana att de inte direkt kan häredas ti företag eer nation. 2
Kostnaderna för reningsanäggningar ska naturigtvis bekostas av respek- Mot. 1988/89 tive förorenare. Men det finns även motiv för gemensamma ekonomiska åtaganden. Dit hör tiräckiga resurser för a kunna genomföra e! effektivt forskningsprogram, upprä!!ande av måsättning för mijöåtgärderna, program för reningsanäggningar och restriktion för näringsverksamhel Vi vi därför föreså att Sverige tar initiativ ti ett utökat och ångtgående gemensamt program för förbättring av vattenkvaiteten i Skagerrak-Kattegat. Det är viktigt att ett sådant program får erforderiga resurser så att underag för besut kan tas fram på kort tid samt an det därefter finns finansieringsmöjigheter för nödvändiga investeringar och andra åtgärder. Vi föresår därför att den speciea åneordningen i nordiska investeringsbanken utnyttjas för detta ändamå. Naturvårdsverkets aktionspan mot havsföroreningar Regeringen tisatte i augusti 1986 en aktionsgrupp mot havsföroreningar som redovisade en aktionspan i maj 1987. denna aktionspan ämnas många viktiga försag ti åtgärder. Det är av största vikt an förverkigandet av aktionspanen genomförs med största skyndsamhet. aktionspanen anförs b. a.: "En åtgärdsstrategi måste därför utgå från att aa stabia organiska ämnen, som tiverkas av människan och som säpps ut i mijön, kan ge upphov ti mijöprobem under förutsänning an de är tiräckigt motståndskraftiga mot naturens nedbrytningsmekanismer. Det motsana synsättet - an även stabia organiska ämnen ska anses utgöra en mijörisk först sedan det bevisats- medför att många kommande mijöprobem hinner utveckas at för ångt innan de upptäcks. Dea eder i sin tur ti att mijöskyddsarbetet även i framtiden kommer a vara återstäande i stäet för förebyggande." Detta är e! synsätt som vi dear ti fuo och som bör präga mijöarbetet. den nämnda panen nämns inedningsvis ett anta intressenter som har anspråk på havet. Av dessa är fisket och havsbruket de enda som utny!!jar havets bioogiska produktion. An även fortsätningsvis kunna bruka havet som en mycket viktig producent för viktiga ivsmede och för den rekreation som fritidsfisket utgör, borde därför vara det viktigaste motivet för renare hav. Människan som "toppkonsument" i näringskedjan är i en riskposition i fråga om många av de föroreningar som tiförs havsmijön. Det bör därför i det fortsaa arbetet, mer än vad som är faet i aktionspanen, knytas an ti föroreningarnas direkta betydese för inverkan på fisk och skadjur. aktionspanen framhås också avaret i fråga om de persistenta ämnena. När det gäer åtgärder mot dessa beständiga ämnen anägger man emeerid en atför ångt tidsperspektiv. Sen ti det reativt snabba program som föresås i fråga om åtgärder mot övergödning framstår åtgärderna mot utsäpp av stabia ämnen som oacceptabet ångsamma. Snabbare åtgärder bör därför vidtas. 3
Havsmijöforskning Vår kunskap när det gäer havsmijön och oika orsakssamband som påverkar densamma är bristfäig. Det gångna årets drastiska men ti dear väntade händeser som agbomning och sädöd har på ett kart sätt accentuerat vår bristfäiga beredskap att hantera och utnyttja i viss mån förutsägbara mijöhändeser. Forskarna har sedan tidiga 70-taet påtaat detta och ideigen äskat mede men med ringa framgång. Efter oika regeringsföreträdares uttaanden, b.a. mijöministerns, under varöresen var förhoppningarna stora att nu äntigen skue havsmijöforskningen tideas erforderiga resurser. Besvikesen bev därför mycket stor när budgeten presenterades och ansaget ti åtgärder mot havsmijön räknats upp med endast,5 mij. kr. Mot. 1988/89 Detta är som ett sag i ansiktet på många forskare och andra mijöengagerade människor, som ägger ned ett fantastiskt arbete, ti stor de ideet. Behovet av en ökad svensk havsmijöforskning är både stort och vädokumenterat och en prioritering av forskningsinsatser ti detta område är därför nödvändig. Regeringens och riksdagens satsning på agbomning och sädöd förra året skedde med tyngdpunkt på mijökontroen och var en kortsiktig ösning, där det dock gömdes att aboratorieaktiviteter också förutsätter okaer. Den påbörjade förstärkningen av forskartjänsterna kan ti fuo utnyttjas och bi effektiv först när okafrågan öses hos de institut vars fätstationer kräver upprustning, nämigen Göteborg (Kristineberg) och Stockhom (Askö). Krisinebergs marinbioogiska station (KMBS) saknar främst aboratorietokaer för experimente verksamhet men även instrument- och kontorsutrymmen. I samband med samverkan mean Göteborgs universitet och Vetenskapsakademien om utnyttjande av KMBS som fätstation för det marina basaboratoriet ökar kravet på utökade aboratorietokaer kraftigt med ökad persona och nera forsknings- och undersökningsprojekt. ett första skede beräknas kostnaderna för en tibyggnad ti 12 mij. kr. Asköaboratoriets fätstation på Askö saknar i första hand möjigheter ti ångtidsexperiment med agsamhäen och fiskpopuationer under kontroerade betingeser. Ett professionet akvariesystem har inte kunnat erhåas i brist på mede. Dear av okaerna hotas att dömas ut. Detajerade paner på en ersättningsbyggnad existerar sedannera år men viar på grund av brist på mede. Tibyggnadskostnaderna är uppskattade ti 6 mij. kr. Dessa båda projekt ingår i UHÄ:s försag ti organisation av marina institut under etapp. Om inte dessa försag kan reaiseras innebär det des en försening av uppbyggnaden med minst ett år i ett äge då det är av största vikt att verksamheten snabbt kan börja fungera tifredsstäande. des att nödvändiga aboratoriestudier av kustområdenas näringsbaans och bioogiska dynamik ej kan utföras. Riksdagen bör därför anså mede ti dessa båda objekt. 4
Hemstäan Med hänvisning ti vad som anförts hemstäs. att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts angående svenskt initiativ för bidande av en Nordsjökommission, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts angående stängning av upparbetningsanäggningen Seafied i Engand, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts angående mijösituationen i de svensk/norska gränsvattnen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts om ett svenskt initiativ ti ett gemensamt nordiskt program för mijöförbättringar i Skagerrak-Kattegatt och att för detta ändamå utnyttja den speciea åneordningen i nordiska investeringsbanken, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts angående naturvårdsverkets aktionspan mot havsföroreningar, [att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anförts angående prioritering av svensk havsmijöforskning, 11 [att riksdagen ansår ytterigare 18 mij. kr ti UHÄ, utöver regeringens försag för ti- och utbyggnad av Krisinebergs marinbioogiska station och Asköaboratoriet. 11 Mot. 1988/89 Stockhom den 23 januari 1989 E/ving Andersson (c) Rune Thoren (c) 1 1988189:Ub624 5