Asymmetrisk konfliktteori i marin miljö Ett teoriutvecklande anspråk Försvarshögskolans högre stabsutbildning 60 hp Magisteruppsats i krigsvetenskap, 15 hp (2HU033) Handledare: Docent Jerker Widén Författare: Örlogskapten Marko Petkovic Antal ord: 16000
Asymmetrisk konfliktteori i marin miljö Ett teoriutvecklande anspråk Sammanfattning Inom krigsvetenskapen används asymmetrisk konfliktteori för att förklara utkomsten av konflikter. Data under 1900- talets andra hälft visar att mer än varannan asymmetrisk konflikt slutar till den svagares fördel. Hur kan en relativt svagare aktör dra fördel av detta? Med en kritisk teoriutvecklande ansats syftar arbetet till att studera hur relativt svagare aktörer kan dra fördel av asymmetriska strategier i marin miljö. Detta sker genom att placera begreppet strategisk interaktion i relation till marina strategier vilket bildar arbetets teoretiska ramverk och på så sätt bidrar till en utveckling av teoribildningen. Genom en hypotesprövande fallstudie av sjöfartskriget i konflikten mellan Iran och Irak uppvisar det teoretiska ramverket samverkande förklaringsfaktorer. Detta innebär att strategisk interaktion inte entydigt kan förklara utkomsten av asymmetriska konflikter. Två kompletterande och i någon mån konkurrerande faktorer visar sig ha stort förklaringsvärde, intresseasymmetri och hur väl rustad den relativt svagare aktören är. Konkret betyder detta att en kombination av oväntad teknik och taktik tillsammans med en tydlig intensitet i uppträdandet kan påverka utkomsten av konflikten. Studiens viktigaste resultat visar att framtida studier fordras för att bekräfta interaktions- effekterna i det teoretiska ramverket och hur arbetets beroende variabel framgång ska förstås av samtiden. Nyckelord: framgång, asymmetri, strategi, konflikt, marin, sjöfartskrig, teoriutveckling, fallstudie, Iran, Irak, Arreguín- Toft, Mack, Biddle, Mahan, Corbett 2
INTRODUKTION 4 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING 4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 5 AVGRÄNSNINGAR 6 NYCKELBEGREPPEN FRAMGÅNG OCH ASYMMETRI 7 FORSKNINGSLÄGE OCH TEORIANKNYTNING 9 METODOLOGI OCH OPERATIONALISERING 12 URVAL OCH KÄLLOR 14 DISPOSITION 15 TEORI 17 STRATEGISK INTERAKTION 17 MARIN STRATEGI 23 HYPOTESFORMULERING MED INDIKATORER 27 EMPIRISK ANALYS OCH HYPOTESPRÖVNING 28 GEOPOLITISKA STRATEGISKA IMPLIKATIONER 28 STRATEGISK INTERAKTION 1: KONVENTIONELLT ANFALL VS KONVENTIONELLT FÖRSVAR 29 SLUTSATS STRATEGISK INTERAKTION 1 LIKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 33 STRATEGISK INTERAKTION 2: KONVENTIONELLT ANFALL VS GERILLAFÖRSVAR 33 SLUTSATS STRATEGISK INTERAKTION 2 OLIKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 41 KONKLUSION AV EMPIRISK ANALYS OCH HYPOTESPRÖVNING 42 RESULTATDISKUSSION 43 RESULTAT OCH SLUTSATSER 44 FORTSATT FORSKNING 47 KÄLLFÖRTECKNING 48 3
Introduktion Inledning och problemformulering Sveriges engagemang utomlands de senaste tio åren, till exempel i Afghanistan, utanför Libanon och Somalia, har tydligt påverkats av begreppen asymmetri och irreguljär krigföring och hur dessa möts och bekämpas. Vid en genomgång av Militärstrategisk doktrin (MSD12), Operativ doktrin (OpD) och Taktikreglemente för marinstridskrafterna (TRM) bekräftas de samtida influenserna av begreppen. Asymmetri och irreguljär krigföring omnämns nästan uteslutande som något Försvarsmakten förväntas möta inte utföra. Begreppen dominerar mycket av den samtida forskningen inom det krigsvetenskapliga området och talrika studier berör, det reguljära statskontrollerade militära maktmedlet som ska möta ett asymmetriskt hot i form av uppror, organiserad brottslighet eller sjöröveri i olika geografiska och religiösa kontexter. 1 Ivan Arreguín- Toft, professor vid Oxford, visar genom sin forskning att av alla asymmetriska konflikter mellan åren 1800-2003 har den svagare sidan nedkämpats i 71 % av fallen men oddsen för den svagare sidan utjämnas alltmer. Mellan åren 1950-1999 visar motsvarande utfall en signifikant förändring, den svagare sidan vinner i 51 % av fallen som studerats. 2 Mer än varannan asymmetrisk konflikt slutar alltså med att den svagare aktören går segrande ur konflikten. Arreguín- Toft presenterar därför en central tes kring asymmetriska konflikter som förenklat innebär att när aktörer använder samma strategi (direkt- direkt eller indirekt- indirekt) förklaras utfallet av deras relativa maktfördelning. Med andra ord, starka aktörer vinner snabbt och beslutsamt. När aktörer använder motsatta strategier (direkt- indirekt eller indirekt- direkt) är det mycket mer sannolikt att svaga aktörer vinner, även när allt vi tror att vi vet om makt säger att de inte borde. 3 Arreguín- Toft introducerar därför begreppet strategisk interaktion som ett svar på idealtypsanalysens typologi av de båda offensiva strategierna (starka aktörer) konventionellt anfall och barbari respektive de defensiva strategierna (svaga aktörer) konventionellt försvar och gerillakrigföring. 4 1 Rich, Paul B. & Duyvesteyn, Isabelle (red.), The Routledge handbook of insurgency and counterinsurgency, Routledge, London, 2012. Antologi som kan anses som väl representativ för forskningsläget kring asymmetrisk krigföring. 2 Arreguín- Toft, Ivan, How the weak win wars: a theory of asymmetric conflict, Cambridge University Press, Cambridge, 2005, s 2-4 3 Ibid, s 18 4 Ibid, s 29 4
Vid en första anblick följer resonemanget en förhållandevis väletablerad sanning inom krigs- vetenskapen som också är empiriskt väl underbyggd men när begreppet asymmetri utvecklas i MSD12 beskrivs det som en teknisk, moralisk eller legitim obalans och uttrycks genom- gående som en del av en okonventionell krigföring utförd av irreguljära, militära eller para- militära enheter under lång tid ofta med stöd av någon extern part. 5 Hur kommer det sig då att en liten nation, som Sverige till exempel, relaterar till begrepp och strategier som en spegelbild av en stormakt, en koalition eller en allians, hur asymmetri ska mötas och inte utvecklar tankar för hur det ska utföras. Är det rationellt att en svagare aktör förhåller sig till asymmetri ur ett möta en underlägsen aktör perspektiv? Svaret skulle möjligtvis vara ja om landet var en del av just en större allians men idag när realpolitik snarare än ideologi styr agendan är det mer tveksamt. Folkrättsligt eller för den delen som granne till en stormakt är det högst osäkert. Är det inte så att Sverige istället bör utveckla strategier för hur en relativt svagare nation kan utnyttja asymmetri till sin fördel? Utgångpunkten för detta arbete är alltså det något oortodoxa perspektivet om hur asymmetrin i den marina miljön kan vändas till en fördel för en relativt svagare statlig aktör. För att utveckla och driva forskningen framåt måste ständigt nya perspektiv utforskas och inte begränsas av färdigformade teorier utan sträva efter ett större djup för att, som i detta fall, skapa en förståelse för hur asymmetriska förhållanden kan användas till egen fördel. På så sätt ökar också kunskapen om militär maktutövning och innebär ett konkret bidrag till krigsvetenskapen. Syfte och frågeställning Med ovan inledning och problemformulering är arbetets syfte att pröva Arreguín- Toft tes om strategisk interaktion med den omvända ambitionen det vill säga hur en relativt svagare statlig aktör kan använda sina marina resurser för att öka ett asymmetriskt utfall baserat på befintliga teorier om marin strategi. Har detta inte genomförts tidigare? Inom krigsvetenskapen är det vanligt förekommande med analyser av landarenan som till exempel utkomsten av Vietnamkriget, Talibanernas framfart i Afghanistan eller gerillagrupper med kommunistisk ideologi som grund. Däremot ser det annorlunda ut med analyser av den marina arenan. Asymmetrisk krigföring och utkomsterna av dessa i marin miljö behandlas generellt till exempel genom rysk- japanska kriget 1904-1905 eller att sjöfartskriget var en betydande del av andra världskriget till sjöss, 5 Militärstrategisk doktrin: [med doktrinära grunder (MSD 12)], Försvarsmakten, Stockholm, 2011, s 29 5
hur både axelmakterna och de allierade använde sig av ubåtar för att svälta ut motståndaren i någon mening. Idag drivs däremot en del samtida analyser av, till exempel, privata forskningsinstitut som RAND 6 på uppdrag av den amerikanska krigsmakten och som ganska ytligt definierar asymmetrisk marin krigföring som irreguljär krigföring och implikationerna därav. 7 Dessvärre lämnar det teoretiska ramverket en hel del övrigt att önska. Utgångspunkten för analysen (explicit) i dessa studier är att åtminstone en av aktörerna är irreguljär eller använder irreguljär taktik. 8 Ramverket avhandlas därefter på någon enstaka sida utan vetenskaplig koppling och intar därför karaktären av en mer, för föreliggande sammanhang, irrelevant rapport som syftar till att ge läsaren en bild av hur asymmetriska hot ska mötas. För att nå ovan uttryckta syfte har en övergripande forskningsfråga formulerats. Den kommer initialt att kräva en definition av de centrala begreppen, bestämma variabler och söker svar ur teorier om asymmetrisk konfliktteori. Den andra delen av frågan är deskriptiv och söker svar ur marina strategier för att bestrida sjökontroll av havet. Teorierna kommer genom sin operationalisering att preciseras och därefter genomförs en kvalitativ textanalys varigenom empirin tolkas. Resultatet kommer avslutningsvis att diskuteras och värderas för att kunna användas till att öka kunskapen kring hur en relativt svagare nation, som till exempel Sverige, kan nyttja marina resurser på ett mer optimalt sätt givet det förhållandevis jämna utfallet mellan relativt starkare respektive svagare aktörer i asymmetriska konflikter som beskrivits ovan. Forskningsfrågan som används i arbetet och som styr val av metod, teori och fall är: Hur når en relativt svagare aktör framgång med asymmetrisk krigföring i den marina miljön? Avgränsningar Arbetets syfte är alltså att undersöka hur en relativt svagare statlig aktör kan använda sina marina resurser för att öka ett asymmetriskt utfall. Forskningsområdet för asymmetriska konflikter fokuserar på två övergripande fråge- ställningar med inbördes variationer, där den första utgår ifrån att besvara frågor på temat 6 Oberoende amerikansk tankesmedja som bildades efter andra världskriget och verkar för vetenskap, utbildning och välgörenhet. Akronymens betydelse går inte att finna på RAND Corporation hemsida, http://www.rand.org/ 7 Dunigan, Molly, Characterizing and exploring the implications of maritime irregular warfare, RAND, Santa Monica, CA, 2012 8 Ibid, s 13 6
varför och under vilka omständigheter utmanar svagare aktörer en starkare motståndare? Det andra besvarar frågeställningen, som föreligger i detta arbete, nämligen hur svagare aktörer vinner framgång mot starkare motståndare?. 9 Eftersom grunden för detta arbete riktas mot den senare frågan avgränsas teoribildning mot den tidigare frågan bort och utvecklas i avsnittet tidigare forskning. Undersökningens teoridel utgår alltså från asymmetrisk konfliktteori som i sin tur sprider ljus över de marina strategier som är ämnade att bestrida sjökontroll. Valet av empiri, för att pröva Arreguín- Toft tes, och därmed det fall som behandlas i studien är hämtat under 1900- talet för att anses samtida och relevant för arbetets resultat. Arbetet behandlar relativt svagare statliga aktörer vilket innebär en relativt svagare marin i vilken både komponenter som militär flotta och amfibieresurser ingår. I något fall kommer mark- och/eller luftstridskrafter att behandlas om det har en strategisk inverkan på den marina domänen som är undersökningens rumsliga omfattning. Det är inte arbetets mening att undersöka hur en svagare nation bör organisera, utbilda, beväpna eller försörja ett nationellt asymmetriskt försvar. Det är heller inte arbetets mening att uppskatta och värdera kostnadseffektiviteten av ett sådant nyttjande av marina resurser. Nyckelbegreppen framgång och asymmetri För att underlätta för undersökningen och läsaren är det på sin plats att diskutera arbetets nyckelbegrepp. I följande avsnitt framställs arbetets förhållande till framgång och asymmetri. Framgång är det begrepp som bildar arbetets beroende variabel men problematiskt nog också kan förstås olika. Helt centralt för undersökningen är ju vad som konstituerar framgång. Hur ska framgång inom forskningen förstås? Har alla aktörer, starka och svaga, samma bild av framgång? Jan Ångström dissekerar begreppen seger och nederlag i krig och konflikt och hur dessa kan förstås i vår samtid i sin kommande artikel Reviewing Different Understandings of Victory and Defeat in War. 10 Ångström pekar på behovet att röra sig bortom sunt förnuft och differentiera dikotomin seger och nederlag. 11 Begreppen kan ses ur både rationalistiska och konstruktivistiska synsätt. 12 Nyanserna kommer att ägnas något stycke nedan för att bilda 9 Arreguín- Toft, Ivan Contemporary Asymmetric Conflict Theory in Historical Perspective, Terrorism and Political Violence, 2012, 24:4, 635-657, DOI: 10.1080/09546553.2012.700624, s 637 10 Ångström, Jan, Reviewing Different Understandings of Victory and Defeat in War, kommande, 2015-09- 18, s 1 11 Ibid, s 3 12 Ibid, s 2 7
grund åt arbetets beroende variabel och sammanfattas därefter för att ge en tydligare bild av framgång. De båda rationalistiska synsätten går i huvudsak ut på att det formuleras mätbara målsättningar med eller utan ekonomiska eller mänskliga hänsynstaganden. Nackdelen med detta synsätt är svårigheten att identifiera rätt mätpunkt som till exempel svårigheten att i förväg identifiera och uppskatta efterkrigskostnader som återuppbyggnad av styresskick eller politiskt renommé. De konstruktivistiska synsätten kan däremot inte acceptera objektiva kriterier för seger eller nederlag utan influeras av förutfattade meningar om vad krig är, värdet av det och hur information hanteras. Det innebär att den minsta framgången kan haussas till stor seger samtidigt som den minsta motgången kan uppfattas som ett stort nederlag. Värdet av ett strategisk narrativ är med andra ord stort. Sammanfattningsvis visar detta hur outforskat begreppsparet seger och nederlag är och hur olika det skulle kunna förstås av vår samtid. Utöver de ovan nämnda faktorerna ska i föreliggande arbete även tilläggas den religiösa dimensionen vilket kom att prägla en stor del av den iranska krigsmakten. Båda synsättens förmåga att mäta framgång illustrerar hur framgång för en aktör kan innebära en lika stor framgång för dennes motståndare oavsett vem som är relativt starkare eller svagare. Den dåvarande amerikanske utrikesministern Henry Kissinger sammanfattar paradoxen på ett tänkvärt sätt: The guerrilla wins if he does not lose. The conventional army loses if it does not win. 13 Utan att gå händelserna i förväg är det också genom dessa olika uppfattningar om framgång som arbetet kan finna stöd för både strategisk interaktion och utkomsten av konflikten i det valda fallet. Asymmetri inom krigsvetenskapen för tankarna otvunget mot oväntade metoder av strids- teknisk eller taktisk art men för att förstå relationen mellan relativt starkare och relativt svagare aktörer som därmed bildar asymmetri är det på sin plats att kort utveckla arbetet förhållande till detsamma. Makt har sedan urminnes tider spelat en avgörande roll i mellanstatliga relationer och länken mellan makt och konflikters utkomst är tydlig. Mer makt betyder framgång och mindre makt betyder nederlag. 14 Med starkare (aktör) avses i detta sammanhang en aktör vars relativa 13 Kissinger, Henry, The Vietnam Negotiations, Foreign Affairs 47:2, 1969, s 214. Amerikansk utrikesminister 1973-1977 14 Arreguín- Toft 2005, s 2 8
makt resurser överstiger en motståndares stort även om ett asymmetriskt förhållande redan börjar vid 1:1,1. 15 I föreliggande arbete, vilket följer Arreguín- Toft teori, skall materiell makt förstås som resultatet av en nations befolkning och väpnade styrkor. Andra kvantifierbara mått såsom till exempel BNP kan förespråkas men kan inte solitärt anses tillräckligt förklarande i sammanhanget. 16 Med detta som grund skall asymmetrin förstås som förhållandet mellan den relativt starkare och relativt svagare aktörerna och bildar därför inte en egen definition av ordet asymmetri som vanligtvis kanske skulle förstås som stridsteknik eller taktik. Asymmetri som ett resultat av de senare två kommer, men som en lägre nivå, förekomma som metoder i krigföringen. Forskningsläge och teorianknytning Asymmetrisk konfliktteori med huvudfrågan hur svagare aktörer vinner framgång mot starkare motståndare?, som nämnts ovan, syftar till att ge en generell förklaring av utfallet och antar snarare än förklarar aktörernas motiv, strategiska eller taktiska val. 17 Eftersom föreliggande arbete studerar det omvända förhållandet, det vill säga hur starkare mot- ståndare ska övervinna svagare aktörer för att tippa tillbaka det oproportionella utfallet till den starkares fördel, har det under arbetets gång inte kunnat skönjas teorier som primärt behandlar statliga svagare aktörer ur ett asymmetriskt perspektiv. Anledningen till detta är, som Arreguín- Toft påpekar, att majoriteten av samtida exempel och forskning har sitt ursprung i postkoloniala konflikter som vid upprepade tillfällen inneburit en framgång för den underlägsne. 18 Intresset utgår därmed vanligtvis från tidigare kolonial- och stormakters perspektiv om hur svagare aktörer ska besegras. Det som möjligen angränsar till teoriområdet är studier och viss teoribildning om varför svagare aktörer startar krig och konflikter mot starkare aktörer. Hit räknas till exempel Thazha Varkey Pauls Asymmetric Conflicts: War Initiation by Weaker Powers men som titeln antyder ligger utanför studiens ram. Generella analyser och debatter om asymmetri, dess beståndsdelar och betydelsen för konflikters utgång finns det gott om. Inom forskningsfältet räknas å ena sidan bland andra Andrew Mack som i sin analys fokuserar på de franska och amerikanska nederlagen i Algeriet respektive Vietnam. 19 Macks huvudsakliga insikt rör kopplingen mellan makt-, intresse- asymmetri och politisk känslighet som i korthet innebär den svagare aktörens fullständiga 15 Arreguín- Toft 2005, s 2-3 16 Ibid, s 2 17 Arreguín- Toft, 2012, s 638 18 Ibid, s 638-639 19 Andrew Mack, Why Big Nations Lose Small Wars: The Politics of Asymmetric Conflict, World Politics 27:2, 1975, s 175 200 9
intresse eftersom den egna överlevnaden står på spel emedan den starkare aktören är mediokert intresserad eftersom ingen risk för egen överlevnad står på spel vilket leder till politisk sårbarhet. 20 Den svagare aktören har i denna fåra av teorier större insatser, större intresse, större beslutsamhet men samtidigt lägre politisk känslighet. Omvänt gäller då att den starkes överlevnad aldrig är hotad av den svagare och med lägre insatser, lägre intresse och lägre beslutsamhet men med högre politisk känslighet förväntar den starkare aktören sig en snabb seger. När då starka aktörer möter motstånd på stridsfältet eller inte når seger tillräckligt snabbt ökar allmänhetens krigströtthet och oviljan att allokera resurser för seger minskar. 21 Arreguín- Toft menar att relativa insatser som förklaringsmodell är trovärdig men saknar en del för att förklara intresse som en följd av makt. 22 Detta, som Mack uttrycker det, pre- theoretical perspective within which the outcome of such asymmetric conflicts may be explained 23, låter oss förstå att Mack haft som syfte att skapa ett konceptuellt ramverk för framtida empiriska studier. Kopplingarna mellan makt-, intresseasymmetri och politisk känslighet är i föreliggande arbete något för abstrakta, men kan komplettera, för att kunna förklara arbetets huvudfråga hur en relativt svagare aktör når framgång i asymmetrisk krig- föring, i den marina miljön? På den andra sidan av forskningsfältet finns den fåra som fokuserar mindre på makt och relativa insatser utan mer på hur det militära maktmedlet utnyttjas i termer av doktrinärt, strategiskt eller taktiskt uppträdande. Hit räknas Stephen Biddle som i Military power: explaining victory and defeat in modern battle framhäver betydelsen av kombinerade vapen i offensiven eller defensiven ur ett kvalitativt perspektiv (den numerärt svagare möter den numerärt starkare) som förmåga. Biddle ger exempel ur historien och ifrågasätter varför USA inte lyckats bättre med sin upprorsbekämpning i Irak om måtten på framgång enbart mäts i termer av materiel, teknologi och kvantitet, även om det sistnämnda ibland kan innebära ett visst mått av kvalitet. 24 Eftersom Biddle lägger stort fokus på taktiken och terrängen i sin analys genom For my purposes I concentrate on the mission of controlling territory in mid- 20 Arreguín- Toft, 2012, s 642 21 Mack, 1975, s 175 200 22 Arreguín- Toft, Ivan, How the weak win wars: A Theory of Asymmetric Conflict, International Security, 27:1, 2001, s 99 23 Mack, 1975, (kursiv i original), s 176 24 Biddle, Stephen, Military power [Elektronisk resurs]: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University Press, Princeton, N.J., 2006[2004], s 190-196 10
to high- intensity [ ] war 25 är hans bidrag inte fullt tillämpbart som huvudteori, men väl kompletterande, i föreliggande arbete. Arreguín- Toft tar steget längre och utvecklar både Mack och Biddles resonemang i två steg. I det första visar hans forskning hur aktörernas valda strategier i interaktion med varandra kan förklara varaktigheten i konflikten. 26 Förenklat visar resultaten att utsträckta konflikter innebär större politisk känslighet, emedan vid kortare konflikter blir den politiska känsligheten irrelevant, precis som Mack uttryckte det. I det andra steget visar Arreguín- Toft genom interaktionen mellan aktörernas strategier hur vissa asymmetriska konflikter avgörs snabbt (vilket kan förväntas beroende på maktasymmetrin som Mack formulerade) emedan andra blir utsträckta i tid (vilket egentligen inte kan förväntas). 27 Det är denna utveckling i två steg som gör Arreguín- Tofts teoribildning om utkomsten av asymmetriska konflikter mer intressant och lämpligare för föreliggande arbete än både Mack och Biddle. Arreguín- Toft är mer konkret än Mack som i sitt konceptuella pre- theoretical 28 ramverk har en större grad av abstraktion i sin argumentation om makt, intresse och politisk känslighet. Samtidigt är Arreguín- Toft mer generell än Biddle som lägger ett alltför konkret fokus på terräng, taktik och vapensystem. Arreguín- Toft teori klarar därför, på grund av sitt mellanläge med strategi i fokus, av att förklara utkomsten av såväl inbördeskrig och terrorism som mellanstatliga krig eller upprorsbekämpning. 29 Denna teoriutveckling för arbetet in mot forskningsfrågans första del, Hur når en relativt svagare aktör framgång i asymmetrisk krigföring? och som uttryckts ovan studeras ursprungligen det omvända, hur en starkare aktör når framgång mot en svagare. Denna teoretiska lucka är där föreliggande arbete finner sin teoretiska ram, i den strategiska interaktionen mellan aktörerna, och det explicita bidraget till forskningen blir därför perspektivet av hur en svagare statlig aktör kan utnyttja asymmetrin till sin fördel. För att sätta arbetet i en marin kontext är det nu viktigt att beröra några delar av asymmetri i marin miljö. Som det teoretiska ramverket gett sken av är det mer vanligt förekommande att den svage studeras ur den starkes perspektiv. Detta är direkt överförbart på forskningsfältet kring marina strategier och dess teoribildning. Vid en översiktlig genomgång så behandlas samtida asymmetri i marin miljö ofta som irreguljär verksamhet utövat av icke- statliga 25 Biddle, s 6 26 Arreguín- Toft, 2012, s 644 27 Ibid 28 Mack, 1975, s 175 29 Arreguín- Toft, 2012, s 644 11
aktörer flitigt kopplat till terrorister, pirater och kriminalitet. Men grunden för marina strategier har en annan syn på fenomenet asymmetri. För att illustrera kopplingen till klassisk asymmetri i marin miljö utgår arbetet från den sammanställning som Widén & Ångström gör i sin bok Militärteorins grunder och som bygger på tankarna om sjömakt som: det politiska och militära utnyttjandet av marina stridskrafter i krig och fred. 30 Marina strategier kan, starkt förenklat, sägas omfatta maktutövning för att övertala, avskräcka, tvinga eller med våld påverka en motståndare till ett beteende som gynnar egna intressen. Det är sedermera ur de mål och medel med våldsmakt en aktör kan upprätta, utöva och bestrida sjökontroll vi finner strategier för att asymmetriskt bestrida sjökontroll, fleet- in- being, sjöfartskrig, klein krieg eller med ett kustförsvar. 31 Strategierna utvecklas vidare i kapitel två. Metodologi och operationalisering Med ovanstående inledning och presentation av teoribildning kommer vald metod beskrivas mer detaljerat för att ge arbetet en lämplig ram för fortsatt utveckling. Eftersom arbetets syfte är att pröva Arreguín- Toft teori om strategisk interaktion med den omvända ambitionen, hur en relativt svagare statlig reguljär aktör kan använda sina marina resurser för att öka ett asymmetriskt utfall baserat på befintliga teorier om marina strategier antar arbetet en teoriutvecklande ansats. Det är alltså tänkt att den empiriska analysen i arbetet ska resultera i kompletterande förklaringar hur framgång nås i marin miljö. Vad är då teoriutvecklande metod? Hur utvecklar man en teori? Hur appliceras det på föreliggande arbete? Generellt kan man tala om två typer av teoriutvecklande studier. Den första handlar om att finna förklaringsfaktorer antingen kompletterande eller konkurrerande (rivaliserande). Den andra typen handlar om att utveckla kausala mekanismer för att bättre förstå hur en faktor påverkar ett studerat fenomen. 32 Föreliggande arbete kommer att finna kompletterande och i någon mån konkurrerande förklaringsfaktorer till den asymmetriska konfliktteorin om strategisk interaktion och vad som bör tillföras för att förstå det bättre ur ett marint perspektiv. Oberoende av vilken typ av teoriutvecklande studie som genomförs är det 30 Widén, Jerker & Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005, s 213 31 Widén & Ångström, kap 8 32 Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 3, [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2007, s 124 12
angeläget att ett tydligt ramverk formuleras. Annars är risken att fallstudien flyter mellan teori och empiri för att den teoriutvecklande studien letar teori som passar. En teoriutvecklande studie mår därför bäst av att ha ett på förhand bestämt orsaksmönster för att inte kunna beskyllas för att ha anpassat teorin till det empiriska materialet. 33 Med detta sagt krävs en tydlig koppling mellan vald teoribildning och arbetets ambition. För att kunna leva upp till kravet bör därför fokus ligga på enstaka eller ett fåtal fall, med mycket information snarare än mindre information om många fall som möjligtvis skulle vara grundregeln för teoriprövande studier. 34 Föreliggande arbete har vad gäller val av fall, empiri och avgränsningar därför avpassats efter ovan rekommendationer. Svårigheten att ta sig an en teoriutvecklande uppgift skall inte överdrivas. Det handlar inte om att skapa en formell teori eller vara en fullfjädrad teoretiker utan i sin enklaste form är det, precis som påvisats ovan, viktigt att framställa sitt teoretiska ramverk och hur det kopplar an till forskningsfrågan. Denna provkarta visar i sin tur hur arbetet kan påbörja insamling av data och ger en invisning om hur analysen ska gå till. 35 Hur kopplas detta till det formulerade problemet? Hur operationaliseras teorierna? Den övergripande forskningsfrågan kommer att kräva en kvalitativ textanalys av Arreguín- Tofts typologi om strategisk interaktion och dess idealtyper med de för en svagare aktör mer fördelaktiga metoder att bestrida sjökontroll. Detta genomförs genom att ur strategiernas polära idealtyper, de offensiva (konventionell attack, barbari) respektive defensiva (konventionellt försvar, gerillakrigföring) extrahera de hypoteser som har bäst förklarings- kraft för framgång i asymmetrisk krigföring, i marin miljö. Hypoteserna med sina variabler, oberoende och förklarande, bildar det verktyg som är centralt i den teoriutvecklande metoden och presenteras i nedan analysschema, se tabell 3. 36 I analysschemat formuleras också de indikatorer som, i föreliggande arbete, låter oss förstå hur variablerna skall kunna mätas. 37 Detta analysschema bildar arbetets explicita bidrag till teoriutvecklingen om perspektivet av hur en svagare statlig aktör kan utnyttja asymmetrin till sin fördel i marin miljö. Inledningsvis kommer därför hypoteser ur asymmetrisk konfliktteori tillsammans med indikatorer (oberoende och förklarande variabler) ur marin strategi som fundament användas för att finna kompletterande men även i någon mån konkurrerande förklarings- 33 Esaiasson, s 126 34 Ibid, s 125 35 Yin, Robert K., Case study research: design and methods, 4 ed., SAGE, London, 2009, s 48-49 36 Yin, s 64-65 37 Esaiasson, s 58-60 13
faktorer. Därefter genomförs en kvalitativ textanalys av empirin. Textanalysen har inte avsikten att förenkla och generalisera asymmetrisk krigföring utan påvisa avvikelser för att komplettera teoribildning om asymmetrisk krigföring i marin miljö. Avslutningsvis, utifrån resultatet av textanalysen, diskuteras och värderas hur utfallet passar in i asymmetrisk konfliktteori och teorier om hur sjökontroll bestrids. Ett reviderat teoretiskt ramverk kommer att ta form som kan appliceras på respektive mark-, luft-, och informations- arenan vilket diskuteras under förslag till fortsatt forskning. Urval och källor Som redan antytts är den teoriutvecklande metoden mer betjänt av få fall, företrädelsevis ett, med mycket information än det omvända förhållandet. För att då hålla den stringens mellan teori och empiri som diskuterats ovan måste valet av empiri göras precist. Vilket material, och varför, lämpar sig bättre än andra för att finna det empiriska urvalet? Föreliggande arbete kommer att med sitt teoretiska fundament undersöka konflikten mellan Iran och Irak av tre skäl. För det första och kanske mest anmärkningsvärda, av 202 undersökta konflikter mellan åren 1813-2003 har Arreguín- Toft bortsett från konflikten utan tydliga skäl för urval men inkluderat ett flertal konflikter kortare än ett år. 38 Att välja bort ett av 1900- talets längsta mellanstatliga krig framstår som en stark förenkling eftersom, vilket kommer att visas nedan, teorins grund går ut på just skiften under konflikter. Det vill säga strategisk interaktion. För det andra antas fallet, genom viss förförståelse, vara ett framgångsrikt (men också ur ett metodologiskt perspektiv ett unikt) fall av asymmetrisk krigföring vad gäller sjöfartskriget som bedrevs under åren 1980-1988 trots att Iran de facto förlorade konflikten. För det tredje och sista skälet, konfliktens tidsutsträckt innebär flera strategiska interaktioner och därmed goda möjligheter att tjäna som ett brett exempel. Konflikten är mer känt som The Tanker War och i korthet innebar att Irak 1981 började attackera militära transportfartyg som hade destination att stödja den iranska sidan för att sedermera trappa upp konflikten till att omfatta all iransk import och export genom Persiska viken. Iran hämnades genom att angripa fartyg som tillhörde Iraks handelspartners och de länder som ekonomiskt stödde irakiska krigsansträngningar. Under arbetets framväxt övervägdes en flerfallsstudie där konflikten mellan Argentina och Storbritannien om Falklandsöarna 1982 ingick. Om en flerfallsstudie valts hade möjligheten till större generaliseringar förelegat och fler konkurrerande förklaringsfaktorer hade 38 Arreguín- Toft 2005, s 232 I bokens fotnot 1 på sidan1 kommenteras förbigående I exclude those wars in which the ratio of forces changed dramatically (toward symmetry) between the start and the end of the conflict. 14
möjligen kunnat prövas. Men även om studier med multipla fall kan framstå som mer övertygande och robusta saknas den logiska grunden för att pröva det kritiska fallet mot ett antal tydliga hypoteser för att ifrågasätta och utveckla teoribildningen. 39 Dessutom riskerar flerfallsstudien antingen en, som kommenteras ovan, ytlighet eller mer omfattande resurser och tid än vad föreliggande arbete haft till förfogande. Naturligtvis skulle fallstudien må allra bäst av primärkällor men med hänsyn till arbetets omfattning och begränsade tillgång till persiskt eller arabiskt material har dessa inte konsulterats. Hit skulle säkerligen krigsdagböcker, personliga dagböcker, periodiska rapporter, pressmeddelanden i originalutgåvor eller intervjuer med nyckelpersoner räknas. Denna avsaknad innebär möjligen en mer objektiv bild av konflikten eftersom merparten av tillgängligt material presenteras av israeliska eller amerikanska forskare med andra intressen än hur den svagare parten når framgång och därmed finner arbetet en tillräcklig styrka i valt källmaterial. Arbetets omfång innebär därför en sekundäranalys, utöver ovan nämnda, av två skäl. För det första motiveras sekundäranalysen med arbetets begränsade omfattning och ett omfattande material att undersöka och analysera. För det andra innebär sekundäranalysen en möjlighet att skapa samband som möjligtvis inte beaktats när primärdata samlades in varpå samma data kan analyseras från ett annat perspektiv och i olika teoretiska ramar. Denna diskussion för oss in på arbetets validitet och reliabilitet. Vad gäller validiteten anses den hög eftersom vald teoribildning, hypotesformulering med, för arbetet deriverade, indikatorer använts tidigare i såväl kvantitativa som kvalitativa studier. Möjligen hade reliabiliteten ökats genom ett bredare empiriskt underlag. För att möta en del kritiken mot designen är det viktigt att komma ihåg arbetets teoriutvecklande ansats, förstå arbetet som iterativt för att inte dra förhastade slutsatser och vara beredd att göra ytterligare fördjupande undersökningar av valt fall. Dessutom är det först när den nyutvecklade teorin prövas på nytt som föreliggande arbete verkligen kan skärskådas. Disposition Föreliggande arbetet har genom ovanstående gett läsaren en introduktion till problem- formuleringen, arbetets syfte och avgränsningar. Därefter presenterades en problem- beskrivning och översiktlig bild av rådande forskningsläge och därmed hur föreliggande arbete hittar sin naturliga plats. Kapitlet avslutas med operationaliseringen av Arreguín- Tofts typologi och metoder för bestridandet av sjökontroll. Syftet med detta är att ge läsaren en 39 Yin, s 60-68 15
relevant förståelse hur variablerna ska kunna mätas och en antydan till det tänkta utfallet av arbetet. I kapitel 2 utvecklas de teoribildningar som behövs för studiet av svagare statliga aktörer. Såväl asymmetrisk konfliktteori, av Arreguín- Toft, som relevanta marina strategier som fokuserar på metoder för bestridandet av sjökontroll diskuteras. Det efterföljande kapitel 3 ägnas helt åt analysen av den marina delen av konflikten mellan Iran och Irak och den hypotesprövning som formulerats i tabell 3. Avslutningsvis sammanfattas resultaten av analysen, i kapitel 4, där också slutsatserna presenteras. I kapitlet presenteras också förslag på fortsatt forskning, hur en underlägsen statlig aktör fortsatt kan utnyttja asymmetrin i utförandet till sin fördel. Genom denna sammanfattning och presentation av slutsatser kommer arbetet att besvara föreliggande forskningsfråga och syftet med arbetet uppnås. För att stärka arbetets argumentation och kvalité görs också en kort kritisk reflektion mot arbetet eventuella brister och förtjänster. 16
Teori Undersökningen tar avstamp i två teoridelar som utvecklas i detta kapitel. Först kommer Arreguín- Toft teori om strategisk interaktion att fördjupas för föreliggande arbete, om hur relativt svagare statliga aktörer kan dra fördel av asymmetrin. Därefter beskrivs de sjökrigs- metoder som bestrider sjökontroll och hämtas ur teoribildningen om marina strategier och kan sägas vara den marina asymmetrins ram. Kapitlet avslutas med den applicerade operationaliseringen och presenteras som analysschemat i tabell 3. Strategisk interaktion Som nämnts erbjuder Arreguín- Tofts teori ett unikt och lämpligt mellanläge för studiet av strategier. Han lägger fram strategisk interaktion som bättre förklarar hur svagare aktörer vinner konflikter mot starkare motståndare. För att förstå och utveckla denna teoribildning mot att appliceras på marin strategi är det lämpligt att beskriva huvudhypotesen och dess beståndsdelar. Kärnan i hypotesen om strategisk interaktion är att två mönster av strategisk interaktion existerar, lika tillvägagångssätt och olika tillvägagångssätt. Dessa avgör sannolikheten huruvida den starkare aktören vinner eller förlorar. 40 Efterföljande avsnitt utvecklar Arreguín- Tofts argument genom att först bryta ner hypotesens beståndsdelar för att därefter diskutera hur de interagerar. Avslutningsvis diskuteras fallgropar och kritik mot teorin. Först och främst - strategi som i det här fallet skall betraktas som en aktörs plan för hur det militära maktmedlet skall användas för att nå militära eller politiska målsättningar. Strategi går att dela upp i mål, medel och metod och ska i detta arbete särskiljas från två närliggande begrepp, grand strategy och taktik. Begreppet grand strategy, omfattar en aktörs samtliga disponibla resurser, diplomatiska, militära, ekonomiska eller övriga samhälleliga såväl interna som externa sådana. 41 Hur ska vi då förstå begreppet aktör? I detta sammanhang avser Arreguín- Toft stater eller koalitioner mellan stater även om samma dynamik uppstår i konflikter mellan stat och icke- statliga aktörer som rebellgrupper eller rivaliserande etniska grupper i inbördeskrig. Konflikt, i detta sammanhang och i analysen, innebär krig men begränsas inte till det utan omfattar även terrorism, handelskrig eller liknande som också har en inneboende dynamik. 40 Arreguín- Toft, 2005, s 29 41 Se Hart, Basil H. Liddell. Strategy, 2d ed., rev. New York: Meridian 321 (1991) som diskuterar strategins utveckling eller Beaufre, André, Modern strategi för fred och krig, [Ny utg.], epan, Prisma, Stockholm, 2002 som dissekerar begreppets olika beståndsdelar. 17
I teoribildningen om strategisk interaktion, som Arreguín- Toft presenterar, bildar hans typologi om strategiernas polära idealtyper en användbar start för analys. Sammanfattat kan det illustreras av tabell 1 nedan. Offensiv strategi (stark aktör) Konventionellt anfall Barbari Defensiv strategi (svagare aktör) Konventionellt försvar Gerillakrigföring Tabell 1 Strategiernas idealtyper 42 Hur är strategiernas idealtyper uppbyggda och vad har de för inneboende målsättningar? Konventionellt anfall innebär att väpnade styrkor används för att ta och bekämpa en motståndares väpnade styrkor och därigenom ta kontroll över dennes kritiska värden såsom befolkning, territorium, städer eller vital industri och infrastruktur. Målsättningen är att vinna kriget vid ett avgörande tillfälle eller en serie avgörande strider genom att bekämpa motståndarens fysiska förmåga till motstånd. 43 Barbari innebär att medvetet och systematiskt skada icke- kombattanter och civila genom våldtäkt, mord och tortyr för att nå militära eller politiska målsättningar. Till skillnad från andra strategier har barbari använts både för att bekämpa motståndarens vilja och förmåga till försvar och strid. 44 Konventionellt försvar används av väpnade styrkor för att tillintetgöra en motståndares försök att ta eller förstöra kritiska värden såsom befolkning, territorium och strategiska resurser. Målsättningen är att förstöra motståndarens fysiska förmåga till attack genom att anfalla framryckande eller närbelägna väpnade styrkor. Exempel på detta omfattar men begränsas inte till statiskt försvar, framskjutet försvar, djupförsvar och rörligt försvar. 45 Gerillakrigföring organiserar en del av samhället i syfte att ta tull på motståndaren med väpnade styrkor övade att undvika direkt konfrontation. Exempel på detta utgörs av förluster av personal, förråd, infrastruktur men även sinnesfrid och kanske allra viktigast, tid. Även om gerillakrigföring i första hand riktar sig mot motståndarens väpnade styrkor och dess 42 Arreguín- Toft, 2005, s 29-30 43 Ibid, s 30-31 44 Ibid, s 31 45 Ibid, s 32 18
understöd är målsättningen att bryta ner dennes vilja snarare än dennes förmåga. 46 Gerillakrigföring förutsätter dock två saker, för det första en fristad eller ett skyddsområde (fysiska som träskmarker, skärgård, berg eller skogar och politiska som dåligt kontrollerade gränsområden eller gränsområden kontrollerade av vänligt sinnade stater) och för det andra ett stöd av befolkningen (för att förse de väpnade styrkorna med bland annat underrättelser och förråd). 47 Gerillakrigföring sammanfattas tydligt och kärnfullt av en av historiens mest kända gerillaledare i modern tid, Mao Zedong: In guerrilla warfare, select the tactic of seeming to come from the east and attacking from the west; avoid the solid, attack the hollow; attack; withdraw; deliver a lighting blow, seek a lighting decision. When guerrillas engage a stronger enemy, they withdraw when he advances; harass him when he stops; strike him when he is weary; pursue him when he withdraws. In guerrilla strategy, the enemy s rear, flanks, and other vulnerable spots are his vital points, and there he must be harassed, attacked, dispersed, exhausted, and annihilated. 48 Strategiernas motstrategier Varje strategi har en ideal motstrategi. Alla potentiella strategier och motstrategier kan låta sig bilda två distinkta idealtyper, direkta och indirekta strategier. De direkta strategierna konventionellt anfall eller försvar siktar på en motståndares väpnade styrkor med målsättningen att bekämpa eller tillfångata dennes fysiska förmåga till strid varför dennes vilja blir irrelevant. 49 De indirekta strategierna barbari och gerillakrigföring har oftast som målsättning att bekämpa motståndarens vilja till just motstånd varför dennes förmåga till strid blir irrelevant. 50 Konflikters utkomst och preliminära hypotesformuleringar Nedan förklaras strategiernas interaktion och dess därpå följande idealtypiska utkomst. Sammanfattat illustreras det av tabell 2 nedan. Ur dess relationer finner arbetet grund för hypotesbildningen som presenteras i avsnittets avslutande del (tabell 3). 46 Arreguín- Toft, 2005, s 33 47 Ibid, s 33 48 Mao, Zedong, On guerrilla warfare, Praeger, New York, 1961, s 46 49 Arreguín- Toft, 2005, s 34 50 Ibid, s 34 19
Den svagare aktörens strategi Direkt Indirekt Den starkare aktörens strategi Direkt Starkare aktören Svagare aktören Indirekt Svagare aktören Starkare aktören Tabell 2 Förväntad effekt av strategisk interaktion (vinnare i rutor) 51 Direkt offensiv vs direkt defensiv Vid denna interaktion gör aktörerna liknande antaganden om över vilka värden som står på spel. Båda kan därför förväntas anta följderna av ett katastrofalt nederlag i strid, krigets lagar eller tagandet av huvudstaden. Eftersom inget balanserar relativ materiell makt och utkomsten av konflikten borde en starkare aktör vinna snabbt och beslutsamt. 52 Direkt offensiv vs indirekt defensiv Direkta strategier omfattar enheter och förband utbildade och utrustade att strida inom förbands ramar mot motståndare som är organiserade på ett snarlikt sätt. Däremot förlitar sig indirekta strategier (såsom terror, gerillakrigföring eller icke- våldsmotstånd) på enheter och förband som när de inte är i strid är svåra att särskilja från icke kombattanter. 53 Som ett resultat av detta brukar den starkare aktören döda eller såra icke- kombattanter vilket resulterar i ett ännu starkare stöd för den svagare aktörens motstånd. Men kanske viktigast, eftersom en svagare aktör offrar värden till förmån för tid tenderar indirekta försvars- strategier ta längre tid att bryta ner så länge den svagare aktören har en fristad (vila, åter- hämtning, rekrytering och utbildning) och stöd bland befolkningen. 54 I asymmetriska konflikter gynnas den svagare aktören därför av fördröjning. Indirekt offensiv vs direkt defensiv Eftersom en övermäktig stark aktör implicit innebär framgång mot en svagare då båda nyttjar direkta strategier (se direkt offensiv vs direkt defensiv) kan en indirekt strategi sägas inrikta sig mot försvararens motståndsvilja. Idag är strategiska bombkampanjer eller ekonomiska sanktioner några av de vanligaste metoderna när den starkare aktören anfaller. 55 Utfallet av detta skulle kunna gå åt båda håll. Genom att hoppa över reguljära förband istället för att attackera dem skulle kunna innebära att försvararens befolkning mobiliserar mot det egna styret och inifrån tvingar fram en kapitulation för att spara nationen ytterligare lidande. 51 Arreguín- Toft, 2005, s 34 52 Ibid, s 38 53 Ibid, s 39 54 Ibid, s 39 55 Ibid, s 39-40 20
Men det skulle också kunna innebära att nationen stärks och enas eftersom angriparens hopp (bombkampanj eller ekonomiska sanktioner) sannolikt innebär civila och icke- kombattanters lidande eller död. Man kan förvänta sig att en starkare aktör förlorar denna typ av interaktion eftersom de är tidsödande och närmar sig barbari. 56 Indirekt offensiv vs indirekt defensiv En indirekt defensiv förutsätter en viss återhållsamhet från anfallarens sida men om den starkare aktören inte visar måttfullhet är det osannolikt att en svagare aktör vinner av två skäl. För det första finns det inget kvar att vinna (varken genom att ta eller försvara terräng) och för det andra förutsätter gerillakrigföring folklig förankring för underrättelser, logistik och rekrytering. 57 Dessutom fungerar barbari som metod för att bekämpa upprorsmakare (gerillakrigföring) oavsett om det är den folkliga förankringen eller de fristäderna som gerillan behöver man attackerar så påverkas motståndarens förmåga att strida. 58 Eftersom alla fyra interaktioner bygger på antingen lika eller olika tillvägagångssätt kan de prövas mot hypotesen: H1. Starka aktörer vinner sannolikt strategiska interaktioner med lika tillvägagångssätt och förlorar strategiska interaktioner med olika tillvägagångssätt. 59 Hypotesen är logiskt motiverad och har fokus på varför den relativt svagare aktören når framgång i asymmetrisk krigföring. Hypotesen prövas därför i föreliggande arbete men för att tydliggöra den strategiska interaktionen prövas den i två delar. För det första genom interaktionen konventionellt anfall vs konventionellt försvar och därefter som konventionellt anfall vs gerillaförsvar. Teorierna kring strategisk interaktion erbjuder ytterligare några testbara hypoteser varav en är intressant och samtidigt mer angränsande till det som Stephen Biddle i Military power: explaining victory and defeat in modern battle tillskriver större vikt vid, kvalificerade vapensystem. Detta resonemang indikerar att ju bättre en svagare aktör är rustad desto mer sannolikt är det att den starkare förlorar och arbetets andra hypotes följer av detta: H2. Desto bättre en svagare aktör är rustad, ju mer sannolikt är det att en starkare aktör förlorar en asymmetrisk konflikt. 60 56 Arreguín- Toft, 2005, s 40-41 57 Ibid, s 40-41 58 Ibid, s 40-41 59 Ibid, s 42 60 Ibid, s 43 21
Ytterligare ett angränsande resonemang kan ha både förklaringskraft och intresse i föreliggande arbete. När Andrew Mack påpekar värdet av makt-, intresseasymmetri och politisk känslighet erbjuds ytterligare en förklaringsmöjlighet. För det första, relativ makt förklarar relativ politisk känslighet. Ur detta resonemang följer: H3. Relativ materiell makt förklarar relativa intressen i utkomsten av en asymmetrisk konflikt. 61 Hypotesen 1 som är arbetets övergripande huvudtes prövas genom strategisk interaktion och diskuteras avslutningsvis i kapitel 4 resultatdiskussion. Hypoteserna 2 och 3 kommer att prövas löpande under fallstudiens gång. Avslutningsvis är det på sin plats att påpeka att få konflikter i sin helhet går att klassificera som antingen symmetriska eller asymmetriska utan kan skifta över tid, rum, som fenomen eller vald strategi. Det innebär att delar av ett krig eller en konflikt kan inom en domän eller arena vara symmetrisk och inom den andra asymmetrisk (för tydlighetens skull, jämför ställningskrig på landarenan vs strategisk bombförmåga i luftarenan) Föreliggande arbete kommer därför att med denna utgångspunkt beskriva konflikten övergripande för att bilda en lämplig fond. Kommentarer och kritik mot teoribildningen Även om teorin om strategisk interaktion erbjuder tidlös förklaringskraft och argumenterar för att relativ makt, aktörers styresskick, vapenexport och intresseasymmetri har stor betydelse är det strategisk interaktion som är den bästa prognosmätaren för asymmetrisk konfliktteori förnekar Arreguín- Toft inte värdet av tidigare teoretikers bidrag till asymmetrisk krigföring och utkomsten därav. 62 I How the weak win wars: a theory of asymmetric conflict går argumenten emot, vad som generellt kan sägas vara, ett av realismens starkaste antagande vad gäller makt i internationella relationer det vill säga militär makt och tillskriver strategi större förklarings- kraft. Det som gör teorin problematisk är till exempel hur militär effektivitet både beror på tillgången på resurser och samspelet mellan olika planläggningar 63 och därmed bildar tveksamheter kring hur makt ska förstås i relation till strategi. Denna ambivalens återkommer i analysen till exempel genom hur det emellanåt pekas på hur obegränsade 61 Arreguín- Toft, 2005, s 42 62 Ibid, s 18 63 Ibid, s 223 22
tillgångar som tillförs har större förklaringsvärde än strategisk interaktion 64 och återigen förs makt (i form av resurser) upp som en tydlig nämnare i sammanhanget. Dessutom anförs fler alternativa och kompletterande förklaringar till utkomsten av asymmetriska konflikter. Detta sker bland annat genom hur teorins slutsatser pekar mot att utkomsten av konflikten starkt påverkas av extrem kostnadsokänslighet, inkompetent ledarskap eller externt stöd för den svagare aktören. 65 På grund av dessa anomalier kan inte teorin om strategisk interaktion solitärt förklara utkomsten av asymmetriska konflikter per se utan kompletterar istället för att ersätta och på detta sätt finner föreliggande arbete multipla och samverkande förklaringsfaktorer. Därmed visar resonemanget en viss tveksamhet kring det, av Arreguín- Toft, framhärdande att just strategisk interaktion skulle ha störst förklaringsvärde i utkomsten av asymmetriska konflikter. Genom tvetydigheten och ambivalensen ovan tillsammans med den något triviala förklaringen om att konflikter vars asymmetriska utgångspunkt förändrats mot symmetrisk är grund nog för diskvalificering ur ursprungsundersökningen gör det ännu mer intressant att pröva hypotes 1 explicit. Marin strategi Vad är då marin strategi? Vad utmärker de asymmetriska marina strategierna från de symmetriska? By maritime strategy we mean the principles which govern a war in which the sea is an substantial factor 66 Marin strategi skall därför inte ses som en separat kunskapsfåra utan helt enkelt som en del av krigskonsten och på samma sätt som den överordnade strategin kan indelas i olika nivåer. Det är därför viktigt att hålla i minnet att marin strategi rör sig från övergripande fenomen ner till operativa och ibland taktiska förehavanden. 67 Symmetrisk strategi i sjökriget En stor del av sjökrigets natur utgår ifrån de, traditionellt, erkända sjöfartsnationerna som under lång tid förstått havets inverkan på kommunikationer, handel och makt. Traditionen börjar i antikens Grekland och via det romerska riket genom arabiska halvön till Indien och ända bort till Kina. 68 Ur denna kunskap har begreppet herravälde till sjöss uppstått. Det har olika nyanser men i grunden handlar det om att behålla egen kontroll och förneka någon 64 Arreguín- Toft, 2005, s 71 65 Ibid, 217 66 Corbett, Julian Stafford, Some principles of maritime strategy, Longmans, Green and Co., London, 1918, s 15 67 Speller, Ian, Understanding naval warfare, Routledge, Milton Park, Abingdon, Oxon, 2014, s 37 68 Ibid, s 40 23
annan densamma. Herravälde till sjöss är betydelsefullt som möjliggörare för andra delar av en nationell strategi och det finns ett otal sätt att åstadkomma och exploatera herraväldet. Det kan ske genom att attackera eller försvara handelssjöfart eller genom marin diplomati avskräcka och påverka aktörer att verka på ett fogligt sätt. 69 Historiskt sett har det avgörande slaget mellan flottor tillskrivits stor betydelse och både amerikanen Alfred T Mahan och britten Julian Corbett förespråkade att motståndarens flotta skulle nedkämpas eller neutraliseras genom blockad. 70 Detta förutsatte därför en strävan att ha en starkare flotta än sin motståndare och på många håll i Europa finns tydliga exempel där en kapprustning uppstått, till exempel mellan Frankrike och Storbritannien i mitten av 1800- talet och mellan Storbritannien och Tyskland före första världskriget. Asymmetrisk strategi i sjökriget För de nationer, och deras tänkare, som inte haft möjlighet att bygga upp en stor och överlägsen flotta har idéer om hur sjökontroll kunde bestridas utvecklats. Till denna teorifåra räknas bland andra flera tänkare tillhörandes den franska unga skolan, Jeune École, den ryska nya skolan och flera framstående tyska officerare under mellankrigstiden. 71 Kina ansluter sig också tydligt, under 40- och 50- talet, till detta resonemang om flottor med asymmetrisk taktik. 72 Det är i denna teorifåra vi kan skönja utvecklingen av begrepp som sjöfartskrig (Guerre de course), en sjöstyrka i beredskap (Fleet- in- being), småkrig 73 (Kleinkrieg) och kustförsvarsflottor (fortress fleet strategy, coastal defence theory). 74 Här finner vetenskapen också de största bidragen till asymmetrisk krigföring i den marina domänen. Dessa asymmetriska marina begrepp utvecklas i detta avsnitt. Denna övergripande indelning för oss in på de relevanta teoretiska strategier som går att nyttja i samband med Arreguín- Toft konfliktteori där en relativt svagare aktör når framgång mot en starkare och utgår från antagandet om att en svagare aktör kommer att bestrida den starkares sjökontroll. Föreliggande arbete kommer därför att utveckla småkrig, kustförsvar och sjöfartskrig som är aktiva och offensiva i sitt uttryck, till skillnad från sjöstyrka i beredskap som i grunden är en defensiv metod som undviker direkt strid och syftar till att binda motståndarens resurser genom avskräckning. 69 Speller, s 50 70 Ibid, s 52 71 Ibid, s 57-71 72 Till, s 78 73 Egen översättning då begreppet förekommer i litteraturen i olika nyanser som klein krieg, petty war eller minor counterattacks beroende på teoretiker. 74 Widén & Ångström, s 232-240 24
Småkrig (Klein krieg) Redan under 1800- talets senare hälft beskriver Mahan en metod som petty war i sitt verk om sjömakt under den franska revolutionen och sammanfattar det som naivt att det endast är med stora styrkor som stora resultat uppnås. 75 Under första världskriget använde sig framförallt Tyskland, men även Ryssland i Östersjön, av motsvarande metod för att utjämna styrkeförhållandena vilket innebar att man använde ubåtar och minor för att skapa ett för- delaktigt läge för en kraftutjämning och avvaktade med att nyttja nationens huvud- styrkor. 76 Det var ur detta användande som Klein krieg myntades. Samtidens Corbett beskriver i Some Principles of Maritime Strategy samma metod som minor counterattacks och denna metod används av en underlägsen aktör för att genom mindre anfall och räder minska det relativa styrkeförhållandet. 77 Precis som de tyska erfarenheterna visar pekar Corbett på betydelsen av ubåtar och torpeder. Metoden har även kommit att kallas sjökrigets guerrilla warfare. Kustförsvar Begreppen fortress fleet strategy eller coastal defence theory är i grunden en och samma defensiva marin strategi som lämpar sig väl för stater med mindre flottor. Genom fasta fortifikationer längs kusten, sjöminor, ubåtar och mindre snabbgående fartyg för kustnära uppträdande skulle ett offensivt uppträdande av motståndaren närmast omöjliggöras. Såväl amerikanska och brittiska som ryska tänkare anslöt sig till tankarna för att uppnå det nästan omöjliga, försvara enorma kuststräckor mot attack eller invasion. 78 Det var också i den så kallade Sovjetiska nya skolan som en mer adekvat och försvarsgemensam doktrin växte fram med komplementära element som marinflyg, minor, ubåtar men framförallt i en gemensam strategisk plan med markstridskrafter. 79 Milan Vego skriver i Naval strategy and operations in narrow seas att det sannolikt största övervägandet en kuststat har vad gäller marina strategier är just avvärjandet av invasion eller robot- och flygangrepp. Kombinationen av lättförsvarade landanläggningar för såväl spaning som verkan och små men kraftfullt bestyckade fartyg kan genom dolt uppträdande och överraskning nå stor framgång. 80 Sjöfartskrig Till skillnad från både småkrig och kustförsvar är sjöfartskrigets natur asymmetriskt i den meningen att det siktar på ekonomisk värden och inte militära. Tankarna utvecklades och formades under 1800- talets senare del av den så kallade Jeune École (unga skolan). Även 75 Mahan, A. T., The influence of sea power upon the French revolution and empire 1793-1812. Vol. 1, Sampson Low, Marston & Company, London, 1892, s 179 76 Landquist, Daniel, Några av sjöstrategiens grunder, 1 uppl., Försvarshögskolan, Stockholm, 2006[1935], s 49 77 Corbett, s 227 78 Till, Geoffrey, Seapower: a guide for the twenty- first century, 3rd ed., Routledge, New York, NY, 2013, s 76 79 Ibid, s 77, ur den nya skolan växte en svärm taktik (mosquito fleet) upp som med våldsam kraft skulle attackera fienden invasionsflotta ju närmare den kom de sovjetiska kusterna. 80 Vego, Milan, Naval strategy and operations in narrow seas, 2nd rev. ed. Frank Cass, London, 2003, s 221-222 25
inom denna teorifåra (precis som med småkrig) sattes stor tilltro till ny teknik och större verkan främst genom torpeder och minor men även senare ubåtar. 81 Asymmetrin i metoden består i att verka för en politisk och social kollaps genom ekonomisk panik till följd av att en aktör (oftast den svagare) systematiskt påverkar, stör och sänker motståndarens kommersiella trafik det vill säga import och export. 82 Den franska tanken gick från idé till handling under en mycket kort tidsperiod och stora kostsamma slagskeppsbyggnationer lades på is till förmån för mindre och snabbare fartyg. Naturligtvis har det diskuterats huruvida effekten av ett sjöfartskrig verkligen påverkar en motståndare i den omfattning som önskats. Såväl samtida som nutida tänkare hävdar med viss emfas att guerre de course måste kompletteras med guerre d escadre (sjöfartskrig med konventionell sjökrigföring mot motståndarens flotta) för att nå önskad effekt. 83 Enbart ett sjöfartskrig når inte den önskade ekonomiska kollaps man förutsåg. Tankarna stöds såväl av teoretiker som praktiker. Till dem senare räknas bland andra amiral Hipper som talade för och rättfärdigade den tyska högsjöflottans uppgift i sjöfartskriget (under VK1) och den ryske amiralen Gorshkov som i mitten av sjuttiotalet förespråkade ubåtar som ett billigare och mer effektivt system för att bekämpa handelssjöfarten. 84 Kommentarer och kritik mot teoribildningen Som synes ovan framstår alla, för arbetet, lämpliga sjökrigsmetoder som används för att bestrida sjökontroll som närliggande och det skulle kunna argumenteras för att de kan användas för att etablera, upprätthålla och bestrida sjökontroll. Möjligtvis skiljer sig tankarna kring kustförsvaret åt från de övriga eftersom metoden inte sätter kontroll av angränsande sjöterritorium i centrum utan först avser möta hotet mycket kustnära. Oavsett tidsepok och teknologisk utveckling har havet alltid varit en odiskutabel transportled nästan mer oumbärlig i dagens globaliserade värld som kräver skydd och bevakning av marina stridskrafter. Men sjömaktsteori har en inneboende problematik eftersom sjökontroll kan sägas vara både orsak och verkan eftersom både faktorer och metoder som leder till sjökontroll i sig självt kräver just sjökontroll. 85 Fördelen med sjömaktsteori är dock att den erbjuder tankar om hur man kan vinna krig till sjöss och för att vinna krig med hjälp av sjömakt. 86 81 Till, s 73-74 82 Røksund, Arne, The jeune école: the strategy of the weak, Brill, Leiden, 2007, s 12 83 För ett utvecklat resonemang och hur den enskilda striden mot handelstrafiken inte kan anses som tillräcklig utan bör ses som en del av och komplettera andra metoder i ett modernt och i vissa fall totalt krig. Se Widén & Ångström s 234-236, Røksund s 35-51, Landquist s 67-71 och Till s 73-75. 84 Till, s 213 85 Widén & Ångström, s 239-240 86 Ibid, s 240 26
Hypotesformulering med indikatorer Ur teorin om strategisk interaktion sammanfattas här de hypoteser som kommer att prövas genom empirin. Till hypoteserna har det ur de marina strategier som syftar till att, i huvudsak, bestrida sjökontroll formulerats indikatorer som stöd för hur de oberoende och förklarande variablerna ska mätas. Dessa indikatorer kommer att tillämpas på flera nivåer i empirin. Enkelt uttryckt appliceras de på nationell strategi, via operativ militär strategi ner till taktisk och stridsteknisk nivå. Ett enkelt misstag vore att under analysens gång inte återknyta till det teoretiska ramverket och analysera empirin fritt från teoribildningen. För att undvika detta kommer det regelmässigt att återknytas till övergripande teoribildning, hypoteser och indikatorer löpande i prövningen av empirin. Hypotes Indikatorer Undersökning H1. Starka aktörer vinner sannolikt strategiska interaktioner med lika tillvägagångssätt och förlorar strategiska interaktioner med olika tillvägagångssätt. Konventionellt anfall möts med konventionellt försvar. Konventionell sjökrigföring möts med marina asymmetriska strategier. Prövas som strategisk interaktion och diskuteras i kapitel 4 resultatdiskussion. H2. Desto bättre en svagare aktör är rustad, ju mer sannolikt är det att en starkare aktör förlorar en asymmetrisk konflikt. H3. Relativ materiell makt förklarar relativa intressen i utkomsten av en asymmetrisk konflikt. Tabell 3 analysschema En svagare aktör uppträder med oväntad taktik, teknik eller andra avgörande faktorer i kombination med marina asymmetriska strategier. En svagare aktör uppträder med ökad intensitet som ett resultat av relativt större intresse när överlevnad (självförsvar) står på spel. Prövas och utvärderas löpande genom empirin. Prövas och utvärderas löpande genom empirin. ê Resultat och slutsatser 27
Empirisk analys och hypotesprövning I detta kapitel prövas de hypoteser som formulerades i föregående kapitel. Det empiriska underlaget utgörs av internationell forskning och statistik om fallet Iran- Irak krigets marina del. Hur kommer arbetet att förhålla sig till formulerade hypoteser? Hur presenteras empirin för detta ändamål? Hypoteserna har olika förmåga att förklara såväl strategisk interaktion som hur en relativt svagare aktör når framgång med asymmetrisk krigföring i den marina miljön. Om hypotes 1 styrks svarar studien implicit positivt på arbetets forskningsfråga. Om densamma falsifieras är det osäkert huruvida Arreguín- Toft teori om strategisk interaktion är applicerbar på sjökrigets natur eller längre konflikter. Hypoteserna 2 och 3 svarar egentligen upp mot kompletterande och i viss mån konkurrerande förklaringsfaktorer (Mack, Biddle) och om de styrks ökar naturligtvis hypotes 1 förklaringskraft. För att behålla tidigare diskuterad nära relation mellan teori och empiri kommer hypotes 1 analyseras genom strategisk interaktion emedan övriga hypoteser prövas löpande genom empirin och sammanfattas av en diskussion kring hypotesens utfall. I arbetets avslutande kapitel sammanställs undersökningens samfällda resultat. De olika hypoteserna ägnas något olika utrymme och uppmärksamhet beroende på utformning och det empiriska underlaget. Skälet till att hypoteserna inte prövas enskilt är för att behålla en tydlig kontext och inte riskera att beskyllas för data fitting och lättare identifiera sam- verkande förklaringsfaktorer, så kallade interaktionseffekter. 87 I studiet av Iran- Irak kriget kan många saker sägas om iranskt strategiskt tänkande men för att hålla tidigare kommenterad stringens kommer analysen i huvudsak omfatta iransk marin strategi och de händelser som i någon omfattning haft effekt på iransk strategi och är inte att betrakta som en fullständig fallstudie av hela kriget. Fokus för studien blir därför konflikten i Persiska viken och Hormuzsundet även om en viss fond måste målas för att sätta ett bredare sammanhang. Geopolitiska strategiska implikationer Kriget mellan Iran och Irak är en de mest strategiskt viktiga konflikterna i modern tid. Inget annat krig i världen har så direkt påverkat och hotat det ekonomiska välståndet i praktiskt taget samtliga nationer världen över. Iran och Iraks, dåvarande, oljereserver uppgick till motsvarande nivå som Nordamerika, Latinamerika, Västeuropa och Afrikas gemensamma 87 Esaiasson, s 126-131 28
och samlade reserver. 88 Likaså skulle en iransk framgång eller nederlag innebära att islamistisk fundamentalism trängt undan irakisk sekulär socialism eller inspirerat andra sekulära stater att närma sig religiöst styre världen över. Kriget har visat att ett regionalt maktskifte mycket snabbt skulle kunna påverka hela världen. 89 Strategisk interaktion 1: Konventionellt anfall vs konventionellt försvar Denna inledande interaktion illustrerar det ovan diskuterade faktum att ingen längre konflikt enkelt kan klassificeras i sin helhet som antingen symmetrisk eller asymmetrisk. Med den ovan beskrivna fonden över de båda nationernas eventuella geopolitiska och strategiska följder kommer den första delen av hypotes 1 tydligt visa om lika- tillvägagångssätt är en framgångsrik strategisk interaktion för den starkare aktören. I detta avsnitt kommer också, som påpekats i arbetets avgränsningar, andra än marina stridskrafter att behandlas för att visa hur Irans uppenbara svårigheter inte kunde förändra konfliktens utkomst på konventionellt sätt inom mark- och luftdomänerna. Interaktionen avslutas med en kort sammanfattning och slutsatser kring lika- tillvägagångssätt. Irakisk strategi Saddam Hussein beskrev Iraks beslut att gå i krig med att det skulle vara ett förebyggande anfall för att förekomma ett nära förestående iranskt anfall. Den irakiska, något begränsade, grand strategy omfattade fyra saker: Iranskt erkännande av irakiska legitima land-, och havsterritorium, Iranskt upphörande med rasistisk, aggressiv och expansiv politik och inblandning i irakisk inrikespolitik, Iranskt hörsammande av grannstatliga goda relationer, Iranskt återbördande, till Förenade Arabemiraten, av tre arabiska öar. Även om dessa motiv avfärdats av analytiker som en rökridå stod de likväl i proportion till den irakiska initiala krigsstrategin som pekar mot ett begränsat krig. 90 Det finns inget tvivel om att Iraks initiala strategi var av begränsat mått. Landet avsåg endast använda en begränsad del av sina militära styrkor (ungefär halva armén, del av flygvapnet och knappast marinen), föra kriget inom ett begränsat geografisk område (Shatt al- Arab som ligger vid Tigris och Eufrats utlopp i Persiska viken och en del av Khuzestan, nordost om Shatt al- Arab, 88 Cordesman, Anthony H. & Wagner, Abraham R., The lessons of modern war. Vol. 2, The Iran- Iraq war, Westview Press, 1990, s 2-8. (s 8, bekräftade siffror Irak/Irak 123 miljarder fat, nämnda kontinenter sammanlagt 126 miljarder fat) 89 Ibid 90 Karsh Efraim, The Iran- Iraq War: A Military Analysis, The War, The Adelphi Papers 27:220, 1987, s 18 29
för militärgeografi se figur 1) och huvudsakligen begränsa sig till motståndarens militära styrkor snarare än motståndarens värden. 91 Irak startade kriget utan någon egentlig marin strategi och saknade relevant ytstridsförmåga. Deras nya västerländska stridsfartyg var fortfarande under produktion och dess föråldrade sovjetproducerade patrullbåtar var tekniskt underlägsna iranska västerländska robot- bestyckade fartyg. Den irakiska flottan tog tidigt sin tillflykt till inloppet Khor Abdullah mot Umm Qasr och Basra. Den irakiska flottan grupperade därefter inte ut några betydande resurser i Persiska viken förrän 1988 års eldupphör. 92 Figur 1 Militärgeografi över Persiska viken 93 Iransk strategi Iran hade vid tiden före krigsutbrottet söndrats inifrån. Efter att Shahen Mohammad Reza Pahlavi, på grund av protester och en pågående fundamentalistisk revolution, lämnat Iran försökte landets religiöse och politiske ledare, Ayatolla Khomeini, ta kontroll över shahens väpnade styrkor. Genom inrikes subversion, utrensningar och avrättningar lyckades Khomeinis revolutionära elit effektivt decimera den iranska officerskåren samtidigt som man 91 Karsh, s 18-19 92 Cordesman & Wagner, s 102 93 Hämtad från Crist, David B. Gulf of Conflict: A History of US- Iranian Confrontation at Sea. Washington Institute for Near East Policy, 2009. Egen modifiering. 30
bildade Islamic Revolutionary Guards Corps (Pasdaran e- Inqilal e- Islami hädanefter IRGC respektive IRGCN (Navy)). Samtidigt bildade det Islamistiska Republikanska Partiet (IRP) sin militära falang Gudspartiet (Hizbollah). 94 Genom en kombination av fortsatta utrensningar, avrättningar, uppsägningar och tvångskommenderingar till IRGC minskade de iranska väpnade styrkorna med 40-60 procent. Landet sade upp flera utländska militära underhållsavtal och i samband med gisslandramat på den amerikanska ambassaden i Teheran upphörde i princip alla militära leveranser från både USA och Storbritannien. Vid krigsutbrottet var endast 50 procent av all utrusning inom armén och flygvapnet operativ eller brukbar och nära 50 procent av alla officerare i den iranska försvarsmakten var utrensade. Det fanns inga överenskommelser i landet om vad som skulle ersätta de tidigare reguljära styrkorna. Vänsterorienterade propagerade för revolutionära folkliga styrkor beroende av massmobilisering och gerillataktik emedan Khomeini och president Bani- Sadr framstod som mer avvaktande och höll både målsättningar och intentioner i ett dunkel. 95 Av detta interna söndrande tillsammans med det faktum att Iran vare sig hade större operativa förband eller ledningsplatser längs de mest utsatta gränsområdena visar att huvudansvaret för skärmytslingarnas eskalerande i september 1980 ligger i händerna på Irak. 96 Trots denna söndring hade den iranska flottan ett långt och stabilt arv sedan shahens tid, vilket sågs med misstroende ögon av IRGC, och kunde tidigt (vid krigsutbrottet 1980) stödja armén med undsättning av sårade. Den iranska flottan utövade sina rättigheter genom att utfråga och genomsöka fartyg efter militär last eller kontraband. Iran deklarerade också redan den första oktober 1980 en maritim exklusion zon parallellt med egna oljeriggar vilket effektivt skar av Iraks rörelsefrihet till sjöss. 97 Kriget Iran- Irak kriget går till historien som 1900- talets längsta konventionella krig och utspelade sig under åren 1980-1989. Kriget hade flera större faser som naturligtvis omfattar Iraks invasion av Iran, Irans motinvasion och inblandning av tredje part (till exempel de båda supermakterna USA och Sovjetunionen). Lite mer specifikt kan det sägas förekomma sju större skiften i konflikten som samtidigt illustrerar det ovan nämnda om de strategiska interaktionernas skiften i tid, rum och som fenomen: Krigsutbrottet som ett resultat av den irakiska mark- och luftinvasionen den 22 94 Cordesman & Wagner, s 33-34 95 Ibid, s 34-35 96 Ibid, s 35-36 97 Ibid, s 102 31
september 1980; de iranska motoffensiverna för att återta förlorat territorium 1981-1982; Irans försök att invadera Irak och starten av sjöfarts- kriget 1982-1984; dödläget och utnötningskriget i vilket Iran försökte störta Saddam Hussein regimen och Irak försökte tvinga Iran till fredsförhandlingar 1984-1985; förnyade iranska slutliga offensiver riktade mot södra Irak 1986-1987; utvidgningen av sjöfartskriget The tanker war i Persiska viken till att omfatta västorienterade mariner emedan utnötningskriget på land och i luften fortsatte och slutligen de irakiska framgångarna och Irans militära kollaps, eldupphöravtal och fredsförhandlingar 1988-1989. 98 Vid krigsutbrottet kunde Irak mönstra 430 000 man fördelat på 12 armédivisioner och 3 oberoende brigader emedan Iran hade tillgång till 150 000 man med en lika stor reserv. Iran organiserade därför bara 6 armédivisioner. 99 Det asymmetriska förhållandet blir i bästa fall 1:1,4 och i sämsta fall 1:2,8. Iraks inriktning med en begränsad strategi var sannolikt ett av de mer tydliga skälen till att kriget kom att bli dess raka motsats. Vid varje framgång tilläts inte de irakiska förbanden fortsätta sin anfallsrörelse för att Iran skulle nå sin kulminationspunkt vilket gav de försvarande iranska förbanden tid att omgruppera och förstärka sina positioner. 100 Allvaret i detta kan illustreras genom hur den irakiska invasionen inte liknade vare sig det israeliska blixtkriget 1967 (Sexdagarskriget) eller syriska och egyptiska anfall 1973 (Oktoberkriget). Iraks anfall, nästan i promenadtempo, saknade flygunderstöd och istället för kombinerad strid med stora manöverförband karaktäriseras krigets inledning av knappt brigads strid på endera sidan. 101 På den iranska sidan fanns motsvarande svårigheter att nå operativ och kombinerad effekt. Försvaret koordinerades aldrig, pansardivisioner och infanteri grupperades åtskilt och glest längs gränsområdena mot Irak. 102 Det var först mellan åren 1982 och 1984 när Iran övergav konventionell markstrid till förmån för asymmetrisk strid med mänskliga vågor (human wave tactics) applicerade en svärmtaktik för att övermanna försvararen som kriget lämnade sitt lika- tillvägagångssätt. 103 98 Cordesman & Wagner, s 77 99 Karsh, s 48 100 Ibid, s 34-35 101 Ibid, s 35 102 Ibid, s 36 103 Ibid 32
Slutsats strategisk interaktion 1 lika tillvägagångssätt Med Iraks ovan nämnda begränsade strategi är det möjligen ironin över densamma som befäster utkomsten av denna första strategiska interaktion. Hade den irakiska militär- ledningen tillåtit fältförbanden slutföra vad de påbörjat hade kriget kanske utvecklats annorlunda mycket tidigare. För Irans del är det likaledes tydligt att intern söndring i kombination med oförmågan att kombinera olika förbandstyper tillsammans med en av stridens grundregler kraftsamling som ledde till den strategiska interaktionens lika- tillvägagångssätt. Sett explicit ur arbetets teoretiska sammanhang och den övergripande hypotesen H1 går det tydligt, utan att idealisera ländernas strategier, identifiera hur Iran och Irak gör liknande antaganden om vilka värden som står på spel men Iraks oförmåga att fullfölja sin strategi balanserar den relativa materiella makten och Iran lyckas stå emot. Sammanfattningsvis visar krigets inledning, i huvudsak inom mark- och luftdomänerna, hur lika- tillvägagångsätt som strategisk interaktion inte leder till en snabb och beslutsam seger för den starkare aktören och hypotesen H1 falsifieras till del. Strategisk interaktion 2: Konventionellt anfall vs gerillaförsvar Även om det var Irak som inledde kriget mot handelssjöfarten låg landets huvudsakliga ansträngning tydligt kvar på marksidan och ur ett strategiskt perspektiv placeras därför sjöfartskrigets strategiska interaktion in som en del av ett konventionellt anfall. En jämförelse kan göras med andra världskrigets sjöfartskrig i vilket båda sidor (axelmakter vs allierade) försökte påverka motståndarens försörjning men räknades fortfarande som en del av ett konventionellt krig. Samtidigt måste det påpekas att eftersom Irak tidigt lämnade Persiska viken ur ett marint perspektiv och bedrev hela sitt sjöfartskrig från luften är det fortsättningsvis USA som tar plats i analysen som den starkare aktören i den marina miljön. Sjöfartskriget - The Tanker War Vad gäller örlog mellan Iran- Irak bestod detta av två delar. För det första var det ett sätt för Irak att försvaga Irans förmåga att använda handelssjöfarten för oljeexport och för det andra en USA- ledd västorienterad marin närvaro i Persiska viken. Båda omständigheterna ledde fram till omfattande stridigheter. Genom irakisk påverkan på iransk oljeexport satte Iran politisk och militär press på de södra, och svagare, gulfstaterna att avstå från att stödja Irak. 33
Den amerikanska och västeuropeiska marina närvaron innebar sammandrabbningar som eskalerade och blev en avgörande faktor som sedermera tvingade Iran till ett eldupphör. 104 Åren 1980-1984 Krigets första fyra år till sjöss skiljer sig från de avslutande fyra på flera sätt. För det första etablerade och upprätthöll den iranska marinen sjökontroll i Persiska viken till den grad att de irakiska fartygen inte ens löpte ut från sina baser och hamnar. För det andra avhöll Irak sig från att genomföra flyganfall eftersom både räckvidd och verkansdelar innebar en potentiell förlust av flygplan. Inte förrän flera år senare hade Irak byggt upp en förmåga att med bombplan och flygburna sjömålsrobotar påverka sjöfarten, men trots detta visade det sig att de nyinförskaffade Exocet 105 robotarna inte ersatte sjökontroll. 106 Irak hade återkommande problem med räckvidder, målval, precisionsbekämpning och för låg effekt i mål. Slutsatser av sjöfartskrigets inledande del Även om Irak inlett markoffensiven och mötte ett förhållandevis likvärdigt motstånd är det anmärkningsvärt att landets insikt om handelssjöfartens betydelse inte klarade att öka sina ansträngningar eller riskerade sina luftstridskrafter. Likaledes är det anmärkningsvärt att Iran som på ett förhållandevis enkelt sätt etablerade sjökontroll med sin marina närvaro och genom att deklarera en maritim exklusion zon, inte mer effektivt lyckades förhindra handelsfartyg med destination Irak att nå Umm Qasr i norra Persiska viken. Sett ur det arbetets teoretiska ramverk indikerar Iraks tillvägagångsätt, genom ekonomisk påverkan, en indirekt offensiv som möts av Iran med en likadan motstrategi. Sjöfartskrigets inledande del kan därför sägas fortsatt vara ett strategiskt lika- tillvägagångssätt och om hypotesen H1 är riktig borde Irak vunnit snabbt och beslutsamt. Empirin visar dock att så inte blev fallet utan snarare drag av oavgjort framträder varför hypotesen H1 ytterligare falsifieras till del. Åren 1984-1988 I januari 1984 började Irak attackera any vessel found in [ ] the ʹ zone of military operationsʹ 107 och förutom att attackera iranska fartyg gav sig Irak även på att attackera neutralt flaggade fartyg från Cypern, Turkiet, Grekland och Indien. Under året lyckades Irak, trots ovan nämnda problem, med Exocet robotar sänka eller totalförstöra 32 av 58 104 Cordesman & Wagner, s 530 105 Fransk sjömålsrobot som utvecklades under sent 60- tal tidigt 70- tal av Aérospatiale. Roboten finns som luftburen eller fartygsburen och är i aktiv drift fortfarande. 106 Cordesman & Wagner, s 532 107 Navias Martin S., Hooton E. R., Tanker Wars: The Assault on Merchant Shipping During the Iran- Iraq Conflict, 1980-1988, New York, 1996, s 72 34
attackerade fartyg. 108 Strategiskt innebar detta både för- och nackdelar för Saddam Hussein. De irakiska attackerna skedde alltmer urskillningslöst, långt utanför ʹ zone of military operationsʹ och mot fartyg vars intressen indirekt egentligen understödde Irak 109 [sic] och man vinnlade sig om att sända tydliga budskap till omvärlden att inte föra handel med iranska oljeterminaler (exempelvis Kharg). Iran började dessa vedergälla attacker inriktade på fartyg flaggade hos, med Irak, vänligt sinnade stater som till exempel Kuwait och Saudiarabien. Iranskt tålamod hade nått en ny nivå vilket visade sig genom att landet, trots stora nackdelar, använde sig av markmålsroboten Maverick 110 vilket kan ses som antigen initiativrikt eller desperat. Oavsett tog landet till metoder för att försöka väga upp och möta den irakiska offensiven i kriget om ekonomiska resurser. Introduktionen av ett icke- ändamålsenligt vapensystem pekar på hur en svagare aktör uppträder med ökad intensitet som ett resultat av relativt större intresse (överlevnad, självförsvar) och stödjer hypotesen H3 om hur relativ materiell makt förklarar relativa intressen. Samtidigt hotade Iran med att stänga Hormuzsundet, vilket man vid upprepade tillfällen hotat att göra de senaste tre åren. Vedergällningen visade hur Iran ånyo var redo att angripa de ekonomiska faktorerna för Iraks internationella stöd men också att man var villig att utöka konfliktområdet. 111 I juni 1984 deklarerade Iran att handelsfartyg som passerade Hormuz- sundet skulle komma att genomsökas och fartyg med destination Irak skulle beslagtas och placeras i kvarstad. 112 Ånyo kan hypotes H3 till del stärkas genom det faktum att Iran visar sig beredd att utöka konfliktområdet som ett resultat av ökat intresse i konflikten. Hoten om att stänga Hormuzsundet kan i föreliggande arbete ses som implicit svara på en gryende desperation när landet är väl medveten om vilken betydelse sundet har för världshandeln. Samtidigt uppstod ett nytt hot i regionen. Flera fartyg gick på sjöminor strax efter att de utpasserat från Suezkanalen. Den av Iran understödda terrororganisationen Islamiska Jihad tog på sig ansvaret för dåden men av eftervärlden att döma var det mer sannolikt Libyen som 108 Navias & Hooton, s 74-75 109 Ett exempel var ULCC (Ultra Large Crude Carrier) Safina Al Arab, Saudiskt flaggad med fransk charter det vill säga franskköpt råolja ombord. Saudiarabien stödde den irakiska regimen och Frankrike sålde vapensystem till Irak. 110 Amerikansk luftburen attackrobot avsedd för hårda mål som stridsvagnar och bunkrar. Konstruerad av Raytheon mellan åren 1972-1999. 111 Navias & Hooton, s 77-78 112 Ibid, s 80-81 35
bar ansvaret. 113 Detta inspirerade IRGC att bygga upp en sjömineringsfunktion som före kriget varit helt obefintlig inom den iranska flottan. 114 IRGC insåg alltså möjligheten att förneka ansvaret för sjöminor efter Suez mineringen vilket pekar på intresset för nya och oväntade system och lyfter arbetet mot sitt teoretiska ramverk igen. Som hypotes 2 pekar på, det vill säga, ju bättre en svagare aktör är rustad ju mer sannolikt förlorar en starkare aktör en asymmetrisk konflikt visar Irans intresse för sjöminor en ambition att öka sin materiella makt. Det vill säga hypotes H2 styrks genom en ökad militär rustning. Samtidigt visar också intresset för minorna även att hypotes H3 ytterligare styrks genom möjligheten att förneka ansvar men samtidigt utöka konflikten som ett resultat av större intresse. IRGC intensifierade utvecklingen av de världskrigsminorna man tidigare köpt från Nordkorea och under 1984 genomfördes fullskaleprov för att i början av 1985 ha egen produktion igång som omfattade ett drygt tjugotal minor i veckan. Den iranska flottan började öva dold minering med fiskebåtar och 1986 genomförde den iranska flottan tillsammans med IRGCN den första offensiva mineringen i inloppet till Umm Qasr och stängde därmed Iraks största hamn i Persiska viken. 115 Utvecklingen visar hur Iran, väl medveten om vapnets potential, på förhållandevis kort tid tar till sig kompetens, vidareutvecklar och anpassar teknik för ändamålet. Dessutom genomförs en marint sammansatt insats mellan IRGCN och flottan. Genom händelseutvecklingen stärks hypotesen H2 ytterligare genom uppträdandet med oväntad teknik och taktik dessutom som ett resultat av kombinerade asymmetriska metoder. 1985 genomförde IRGCN också en av sina de första marina operationer genom att borda och kvarhålla en kuwaitisk tanker. IRGCN växte och blev tidigt 1987 huvudmetoden för att angripa handelssjöfarten. IRGCN hade ett hundratal mer eller mindre ändamålsenliga flytetyg varav ett fyrtiotal så kallade kabinbåtar sålda från Sverige (Boghammarvarvet) trots amerikanska protester. Beväpnade med 107 mm raketer, granatgevär och 12,7 mm kulsprutor kunde de inte sänka en oljetanker men väl skada den och dess besättning med svärmtaktik. 116 IRGCN utveckling vittnar samtidigt om förståelsen för, att med enkla medel, tillfoga stor skada på ett asymmetriskt vis. Kabinbåtarnas storlek möjliggjorde samtidigt en typisk gerillataktik genom att, för att parafrasera Mao Zedong, IRGCN måste röra sig bland fartygen 113 Navias & Hooton, s 90 114 Crist, David, The twilight war: the secret history of America's thirty- year conflict with Iran, Penguin, New York, 2012, s 237 115 Ibid, s 238 116 Crist, David B. Gulf of Conflict: A History of US- Iranian Confrontation at Sea. Washington Institute for Near East Policy, 2009, s 11 36
som fiskarna simmar i havet. Genom att IRGCN blev det förhärskande anfallsförbandet stärks hypotesen H3 ytterligare på så vis att ökad intensitet är ett resultat av relativt större intresse vilket kan förklaras av, mot krigets slutår, en möjlig insikt om en förlust på andra fronter. Jämför resonemanget om ökad intensitet som resultat av ett relativt större intresse när överlevnad står på spel (indikator för hypotes 3). Under hösten 1985 intensifierades sjökriget. Irak gjorde sitt yttersta under året för att störa och förstöra den iranska oljeterminalen på ön Kharg längst upp i norra Persiska viken. Iran försökte, med viss framgång, att flytta oljedepåerna till ön Sirri (300NM söderut strax sydväst inloppet mot Hormuzsundet) i hopp om att irakiskt flyg inte kunde nå ön. 117 Iraks val av strategi och taktik visar tydligt hur den relativt starkare aktören vidhåller ett linjärt tänkande och inte anpassar sig efter den svagare aktörens modus. Detta stärker till del hypotes H1 om att starka aktörer mer sannolikt förlorar strategiska interaktioner mot relativt svagare i vilken de använder olika- tillvägagångssätt. Iran upprepade återigen sitt hot om att stänga Hormuzsundet och utökade samtidigt omfattningen av bordningar, inspektioner och beslagtagande av gods som landet ansåg kunde stödja Iraks krigsmaskineri. Främst drabbades fartyg från Kuwait men även japanska, danska och franska. Efter att ha bordat både brittiska och amerikanska fartyg gav de båda länderna sitt tysta medgivande genom att erkänna landets folkrättsliga rätt att i självförsvar borda och genomsöka fartyg som misstänktes vara lastade med krigsmateriel. Samtidigt påbörjade USA en omfattande eskortverksamhet i Persiska viken. 118 Utan att dra förhastade slutsatser i föreliggande arbete innebar detta också inledningen på de marina sammanstötningar som skedde under resterande del av kriget. Återigen står Hormuzsundet i centrum för det iranska strategiska narrativet och styrker hypotesen H3 som genom den relativa makten att kunna borda, inspektera och beslagta gods eller fartyg och framställa tillräckligt trovärdiga hot (om att stänga Hormuzsundet) förklarar landets relativa intressen när egen överlevnad står på spel. IRGC intog, i en kommandoräd, med stöd av den iranska flottan den irakiska oljeterminalen Khor al Amaya vid halvön Al Faw i norra Persiska viken. Anläggningens radarsystem användes sedermera för att välja mål bland den irakiska oljesjöfarten. 119 Kommandoräden ger stöd åt hypotes H2 både enkelt och tydligt genom att Iran utnyttjar hela Persiska viken för 117 Navias & Hooton, s 102-107 118 Ibid, s 123 119 Ibid, s 122 37
oväntade och innovativa taktiska kombinationer vilket pekar arbetet mot asymmetriska strategier. I augusti 1986 genomförde Irak, styrkta av den nya robotleveransen AS- 30L 120, två långdistansattacker mot öarna Sirri och Lavan där man framgångsrikt lyckades sänka två fartyg. Attackerna resulterade i att försäkringspremierna sköt i höjden för iranska oljeterminaler och tvingade Iran att flytta en del av sin exportverksamhet till öarna Larak och Hormuz längre österut (i Hormuzsundet). Vanligtvis genomfördes bara irakiska flygattacker med en begränsas radie söderut från Kharg ner mot Bushehr. 121 Oaktat ett nytt vapensystem ser arbetet detta som en delmängd i hur hypotes H1 till del styrks genom det faktum att Irak inte ändrar taktik utan alltjämt bedriver kriget symmetriskt med kända metoder och därmed bidrar till utkomsten av en asymmetrisk konflikt i vilken en relativt starkare aktör möter en svagare med olika- tillvägagångssätt. Under 1986 utvidgade Iran sina attacker mot handelssjöfarten med alla tillgängliga medel och IRGCN genomförde sina första anfall med Boghammarfartygen. Ingen större skada kunde åsamkas de handelsfartyg man anföll men med terrortaktik sköt man granatgevärseld mot bryggkomplexen och sprejade sedan fartygen med kulspruteeld. Anfallen varade inte mer än tjugo minuter och syftade uteslutande till att skada, döda och terrorisera besättningen. 122 Pris, tillgänglighet, hastighet var faktorer som gjorde IRGCN taktik mer attraktiv än konventionell sjökrigföring med örlogsfartyg. Återigen visar Iranska IRGCN hur taktik- anpassning och tilltron till svärmtaktiken stärker hypotesen H2 i hur en relativt svagare aktör med oväntad kombination av teknik och taktik innebär bättre förutsättningar för en svagare aktör Året därpå, 1987, börjar Iran, som köpt kinesisktillverkade Silkworm 123 robotar ta dessa i bruk. Roboten, som skjuts från kustrobotbatterier, har en mer än tre gånger så stor stridsladdning som Exocet och med måldata från flyg eller fartyg var den orsaken till en sjättedel av allt tonnage Iran sänkte 1987. 124 Genom introduktionen av Silkwormsystemet kombinerar Iran ny teknik med ny taktik som ett komplement till tidigare introducerad asymmetrisk marin strategi vilket stärker hypotesen H2. 120 En fransk precisionsstyrd attackrobot med automatisk lasermålsökare. Utvecklad och tillverkad av Aérospatiale under sent 70- tal. Fortfarande i aktiv tjänst. 121 Navias & Hooton, s 119 122 Ibid, s 123 123 Vidareutvecklad (från den ryska SS- N- 2 Termit) kustförsvarsbaserad sjömålsrobot HY- 2 med Nato namnet Silkworm. Fortfarande i aktiv tjänst. 124 Navias & Hooton, s 137 38
Av hotet från Silkworm systemet och att varken Irak eller övriga nationer runt Persiska viken på allvar kunde balansera de ökande iranska attackerna startade USA konvojeringsinsatsen Earnest Will efter förfrågan från Kuwait. USA såg också risken med att iranska mark- framgångar kunde leda till ett ökat sovjetiskt inflytande i regionen. 125 Insatsen började med att kuwaitiska oljetankers flaggades om till amerikanska. Den amerikanska flottan kunde därmed eskortera fartygen genom Hormuzsundet och Persiska viken. Den första konvojen passerade genom Hormuzsundet den 22 juli 1987 med destination Kuwait. 126 Iran förutsåg konvojrutten och med IRGCN fällde man tre mineringar om totalt ett sextiotal sovjetiska M- 08 sjöminor 127 längs med den tänkta färdvägen. 128 Den 24 juli gick Bridgeton, ett av konvojfartygen, på en mina men kunde fortsätta med reducerad fart till destinations- hamnen. Det stod sedermera klart att alldeles för stort fokus lagts vid luft- och robothot och trots underrättelserapporter bortsåg USA från minhotet. Incidenten innebar en propaganda- seger för Iran och ett bittert uppvaknande för supermakten USA. 129 IRGCN har på kort tid implementerat sjöminan och i kombination med andra asymmetriska sjökrigsmetoder vidmakthåller Iran ett hårt tryck mot en relativt starkare aktör, i detta fall USA, varför hypotesen H2 stärks ytterligare. Från att under 1986 genomfört sina första attacker mot handelssjöfarten stod nu, 1987, IRGCN för huvudparten av alla iranska attacker mot handelsfartyg i Persiska viken, 75 procent mot den iranska flottans 9 procent och resterande del tillskrivs mineringar och landbaserade robotsystem. 130 För en sammanställning av utvecklingen av attacker se tabell 4. 125 Cordesman & Wagner, s 278 samt Navias & Hooton, s 132 126 Cordesman & Wagner, s 295-299, Navias & Hooton, s 143 127 Sovjetisktillverkad förankrad kontaktmina, laddningsvikt 115kg trotyl med ett största mindjup på 110m och kan därför användas både mot ytfartyg och ubåtar. Operativ i Sovjetunionen fram till mitten av 1960- talet men exporterad i ett stort antal. 128 Crist, 2009, s 13 129 Cordesman & Wagner, s 298 130 Navias & Hooton, s 159 39
Årtal Iranska attacker Irakiska attacker Totalt antal attacker 1981 0 5 5 1982 0 22 22 1983 0 16 16 1984 53 18 71 1985 33 14 47 1986 66 45 101 1987 62 61 123 1988 50 38 88 Tabell 4 Utvecklingen av sjöfartskriget räknat i attacker från respektive part 131 I september 1987 beordrades den iranska flottans logistikfartyg Iran Ajr att följa en konvoj längs Förenade Arabemiratens kust. Något dygn senare meddelades amerikanska flaggskeppet USS LaSalle färdväg och Iran Ajr beordrades minera färdvägen. USA som tydligt deklarerat att deras insatsregler förändrats och att varje iranskt fartyg som på bar gärning fällde minor skulle komma att neutraliseras utan föregående varning lyckades borda Iran Ajr och förhindra en större minering med skadlig utgång för det amerikanska flaggskeppet. Detta var samtidigt det första beviset på att Iran verkligen minerat Persiska viken. 132 Risken för såväl upptäckt, vedergällning och eskalation det vill säga ur teoretiskt perspektiv med större intensitet visar tydligt hur Iran med relativt större materiell makt (minor) förklarar större relativa intressen (desperation och överlevnad). Som ett resultat stärks hypotesen H3 ytterligare. 1988, krigets sista år, tog IRGCN över ansvaret för Persiska viken från den iranska flottan och stod för 90 procent av alla attacker och i april minerade IRGCN återigen i Persiska viken 133. Den 14 april gick den amerikanska fregatten USS Samuel B Roberts på en mina och skadades svårt. Som svar på denna attack startade USA insatsen Praying Mantis som hade som målsättning att förstöra oljeplattformar som IRGCN använde för basverksamhet. I insatsen förlorade Iran mer än halva sin återstående flotta. 134 Trots omfattande förluster visar det marina maktskiftet i Iran hur IRGCN uppträder med ökad intensitet som ett resultat av relativt större intresse (desperation) när överlevnad står på spel. Hypotesen H3 stärks som ett resultat av detta. 131 Navias & Hooton, s 327 132 Ibid, s 318 133 Ibid, s 179 134 Cordesman & Wagner, s 379 40
Krigets sista år framstod som ett dödläge mellan Irans numerära överläge jämfört med Iraks tekniska överläge. Dödläget motsades dock effektivt av Irans sviktande militära, politiska, diplomatiska och ekonomiska förmåga. Hur gärna Iran ville köpa tyngre vapen av Nordkorea och Kina utjämnades aldrig balansen. Teherans ideliga hot om att stänga Hormuzsundet och genom upprepade attacker mot handelssjöfarten isolerades landet såväl ekonomiskt som diplomatiskt. 135 Den irakiska regimen styrktes av detta och återtog Al Faw halvön (väst om Shatt al- Arab) som Iran kontrollerat sedan 1986. Vid den här tiden hade den internationella militära närvaron i Persiska viken utökats varpå både luft-, och marinstridskrafter kontinuerligt fanns på plats och möjligen bidrog till att Irak insåg att det värsta låg bakom dem. Med omfattande problem med vapenleveranser och försök med inkompatibla system, framförallt sjömålsrobotar (Exocet vs AS- 30 på samma vapenbärare) började irakiska insatser mot handelssjöfarten att avta. 136 Iran försökte inrikta sina attacker mot fartyg registrerade i länder som inte hade marin närvaro i Persiska viken och länder som Danmark, Spanien, Grekland och Norge blev ganska hårt utsatta. 137 Tyngda av svikande oljeintäkter och nedskjutningen av Iran Airs Airbus A300 accepterade Iran den 14 juli FN resolutionen 598 som uppmanade parterna till eldupphör och ett tillbakadragande till internationellt accepterade gränser. Ett avtal om eldupphör slöts den 8 augusti 1988. 138 Slutsats strategisk interaktion 2 olika tillvägagångssätt Genom kriget andra hälft mellan åren 1984-1988 har arbetet, i huvudsak, illustrerat den asymmetriska konfliktteorins ideala motstrategier det vill säga konventionellt anfall vs gerillaförsvar. Empirin visar tydligt hur Irak envist fortsätter, trots den i grunden asymmetriska strategin om att påverka Iran ekonomiskt, nöta på med samma taktik och samma vapensystem under hela konflikten. Inga egentliga tecken tyder på att landet hade för avsikt att stärka sin marina förmåga eller komplettera vald stridsmetod med oväntade eller okonventionella metoder. Irak hade ju trots allt en fördel av pipelines mot Röda havet och var därmed inte beroende av Persiska viken för sin oljeexport. Sannolikt borde det legat ett större intresse för Irak i att stänga Hormuzsundet än för Iran som var helt beroende av passagen. 135 Navias & Hooton, s 164 136 Ibid, s 164-165 137 Ibid, s 169 138 Ibid, s 178 41
Vad gäller USA som under en stor del av sjöfartskriget får representera den relativt starkare aktören är det intressant att notera landets förhållningssätt gentemot Iran. Trots upprepade attacker mot såväl amerikanska intressen som USA flaggade fartyg vedergäller USA aldrig med oproportionerliga metoder eller i förebyggande (pre- emptive strike) syfte. USA missar dessutom möjligheten att taktikanpassa och möta minhotet i Persiska viken. Fartygs- styrkorna som grupperas i området saknar erforderlig minvarningsutrustning vilket visas av de upprepade tillfällena konvojer och stridsfartyg påverkas av sjöminor. Iran visar under krigets avslutande del hur det med till synes enkla medel går att teknik- och taktikanpassa materiel och metoder för att på ett oväntat sätt möta en konventionell motståndare. Detta genomfördes av den iranska flottan men i ännu större utsträckning av IRGCN som fick sitt stora elddop under krigets avslutande del. Med religiösa förtecken och ett stort mått av misstro mot den störtade shahens flotta byggde man på kort tid upp, och utnyttjade, fördelarna med framskjuten basering, nya och oprövade vapensystem (minor med dold utläggning, Boghammarfartygen) och kombinerade vapen (Silkworm med måldata från flyg och fartyg). Konklusion av empirisk analys och hypotesprövning Arbetet finner att asymmetrisk konfliktteori i marin miljö inte entydigt följer Arreguín- Toft hypotes om strategisk interaktion. Starkare aktörer vinner inte, som anförts, snabbt och beslutsamt vid strategiska lika tillvägagångssätt i den marina miljön. Empirin visar dock, och stärker resonemanget om, hur relativt svagare aktörer kan nå framgång genom att dra fördel av asymmetriska marina strategier. Resultatet uppvisar undersökningen koppling till arbetets beroende variabel framgång och hur detta kan uppfattas. Arbetets huvudhypotes om strategisk interaktion har inte kunnat stärkas i sin helhet men å andra sidan heller inte falsifierats helt. Föreliggande kompletterande, och i viss mån konkurrerande, stödhypoteser har genom empirin styrkts. Genom detta är den empiriska prövningen avslutad och resultat sammanställs och diskuteras i kommande kapitel. 42
Resultatdiskussion I arbetets avslutande del sammanfattas resultaten av analysen och arbetets slutsatser. Hur skall resultaten förstås? Hur kan en relativt svagare aktör utnyttja asymmetrin till sin fördel? Hur kan arbetet bidra till fortsatt forskning? Genom nedanstående sammanfattning och presentation av slutsatser kommer arbetet att besvara föreliggande forskningsfråga för att uppnå syftet med arbetet. En kritisk reflektion mot arbetets eventuella brister och förtjänster presenteras också för att stärka arbetets samfällda argumentation. Föreliggande arbete har alltså tagit sig an uppgiften hur relativt svagare stater når framgång i asymmetrisk krigföring i marin miljö. Genom studiet av asymmetrisk konfliktteori och marin strategi har arbetet med stöd av strategiska interaktioner och hypoteser visat hur svagare aktörer kan nå framgång mot relativt starkare aktörer när de nyttjar en ideal motstrategi. Denna teoriutveckling med sitt analysschema i centrum är studiens explicita bidrag till den teoretiska ram vari arbetet placerades inledningsvis. Strategi kan alltså utgöra en faktor med vilken stater kan öka eller minska sin relativa makt. Starkare aktörer har ofta fördelen av väldefinierade politiska mål, hög militär teknologi och oftast en större numerär men eftersom deras makt är relativ och inte absolut kan svagare aktörer trots färre valmöjligheter utnyttja situationen till sin fördel. Framgång har visats genom arbetet vara ett mångfasetterat uttryck och helt centralt för att skapa förståelse för att två aktörer, trots ett de facto utfall, kan gå ur en konflikt med perceptionen av seger antingen som i den rådande västerländska världsbilden om att Iran förlorade och tvingades till förhandlingsbordet eller genom islamistisk fundamentalism som genom intensiva attacker och ur ett försvarsperspektiv inte tvingades på knä av imperialismens USA. Implicit kan konfliktens utkomst också förstås som en iransk framgång eftersom betydande forskning idag ägnas åt Hormuzsundets geostrategiska betydelse. Asymmetri kan, som arbetet utvisat, diskuteras på olika nivåer. Föreliggande arbetet har rört sig från den högsta och mest övergripande nivån av asymmetri det vill säga den relativa makten till den absolut lägsta, men kanske traditionellt mest diskuterade bland praktiker, det vill säga taktisk eller stridsteknisk asymmetri. I studien har dessa nivåer framträtt som resultatet av irakisk och iransk maktbalans för att bilda arbetets fall för empirisk prövning. Som löpande diskuterats genom arbetet klarar inte Arreguín- Toft teori om strategisk interaktion helt självständigt att förklara utkomsten av och varför svagare aktörer når framgång mot starkare i en konflikt och därför har två kompletterande, men i viss mån konkurrerande, hypoteser använts genom arbetet. 43
De som visats sig ha bäst förklaringsvärde har varit betydelsen av hur väl en svagare aktör är rustad och ligger nära de argument Stephen Biddle fört fram om hur fördelar kan nås med hjälp av terräng, taktik och kombinerade vapen. Som delmängd leder detta alltså till att relativt svagare stater kan nå framgång mot starkare. Det andra och likaledes kompletterande resonemanget kan härledas till Andrew Macks pre- theoretical perspective om hur makt-, intresseasymmetri och politisk känslighet hänger ihop. Hypotesen förklarar hur en relativt ökad makt förklarar relativa intressen som, i föreliggande fall, genom IRGCN ökade betydelse och därmed ökad intensitet i dess uppträdande, leder till viss framgång och påverkar därmed utkomsten av konflikten. Resultat och slutsatser Den empiriska prövningen försvagade arbetets huvudhypotes om hur lika tillvägagångssätt sannolikt leder till en snabb och beslutsam seger för en starkare aktör och analogt med detta hur olika tillvägagångssätt leder till att svagare aktörer når framgång. I tabell 5 presenteras arbetets sammanställda resultat. Hypotes H1. Starka aktörer vinner sannolikt strategiska interaktioner med lika tillvägagångssätt och förlorar strategiska interaktioner med olika tillvägagångssätt. H2. Desto bättre en svagare aktör är rustad, ju mer sannolikt är det att en starkare aktör förlorar en asymmetrisk konflikt. H3. Relativ materiell makt förklarar relativa intressen i utkomsten av en asymmetrisk konflikt. Resultat Efter undersökning av fallet kriget mellan Iran- Irak och i synnerhet The Tanker War genom studiet av strategisk interaktion i marin miljö kan hypotesen inte styrkas som enskilt största förklaringskraft. Genom fördjupad undersökning av The Tanker War visar sig hypotesen ha stort förklaringsvärde och styrker förhållandet att en relativt svagare stat som nyttjar oväntad taktik, teknik i kombination med asymmetriska strategier når större framgång. Hypotesen kan inte enskilt förklara en relativt svagare stats framgång. Betydelsen av svärmtaktik, minor och landbaserade sjömålsrobotar framträder särskilt. Studien styrker den kompletterande hypotesen bland annat genom IRGCN ökande betydelse och Irans intensifierade uppträdande under krigets sista fyra år. Hypotesen kan heller inte (som H2) enskilt förklara en relativt svagare aktörs framgång. Tabell 5 Analysresultat 44
Nu är det lämpligt att diskutera varför studiens huvudhypotes H1 inte kunnat beläggas som enskilt största förklaringsfaktor. Åtminstone tre skäl är tänkbara, för det första kan hypotesen om strategisk interaktion möjligen vara så allmängiltigt formulerad att den kräver en starkt idealiserad definition av utkomsten. För det andra, som indikerats tidigare i kritiken mot teoribildningen, klarar inte strategisk interaktion som fenomen solitärt förklara utkomsten av en asymmetrisk konflikt. För det tredje kan det valda fallet, trots förförståelse om förväntat utfall, varit felaktigt valt och därför heller inte förekommer i Arreguín- Toft data vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Sannolikt är hypotesen H1 tillräckligt välgrundad och formulerad men kräver en starkt tillrättalagd definition av interaktionernas klassificering som direkta eller indirekta och likaså gäller utkomsten för att passa den idealtypsanalys som görs med strategisk interaktion. Möjligen hade arbetet, genom sitt iterativa sökande, kunnat omformulera huvudhypotesen men då begått våld på den teoriutvecklande ansatsens kommenterade stringens mellan teori och empiri. Föreliggande arbetes största förtjänst ligger i dess inledande försök mot en fördjupad asymmetrisk konfliktstudie i marin miljö. Två kompletterande, men i viss mån konkurrerande, förklaringshypoteser har styrkts genom empirisk prövning i den mening att de följer såväl Arreguín- Toft som studiens uppfattning att vara just kompletterande till strategisk interaktion. Vilken eller vilka av studiens förklaringshypoteser kan då anses ha störst förklaringskraft för arbetets forskningsfråga: Hur når en relativt svagare aktör framgång med asymmetrisk krigföring i den marina miljön? Som en följd av den empiriska prövningen och hur hypoteserna löpande styrks eller falsifieras har det framkommit, med knapp marginal, att den kompletterande och i viss mån konkurrerande hypotesen om att relativ makt förklarar relativa intressen i utkomsten av asymmetriska konflikter anses ha något större förklaringsvärde. Detta har skett genom en systematisk klassificering av meningsbärande beståndsdelar ur empirin som därefter granskats både kvalitativt och kvantitativt. Givet de båda kompletterande och i någon mån konkurrerande hypotesernas inneboende styrka och förklaringskraft har de inte rangordnats i det teoretiska ramverket (tabell 3). Som en följd säger detta oss att begreppet intresseasymmetri som Andrew Mack förde fram redan 1974 i sitt pre- theoretical perspective har stor påverkan på hur en svagare aktör når framgång. Konkret handlar det 45
om, i sin enklaste form, att en aktör som strider för egen överlevnad når större framgång ju mer intensivt den kan påverka en starkare. Ett intensivt agerande klarar dock inte stå emot en starkare aktör som enda förklaringsfaktor och därför säger den empiriska prövningen av hypotesen desto bättre en svagare aktör är rustad, ju mer sannolikt är det att en starkare aktör förlorar en asymmetrisk konflikt oss att nyttjandet av oväntad taktik, teknik enskilt eller i kombination med varandra ökar förutsättningarna för framgång. Konkret handlar detta om, i sin enklaste form, att utnyttja den marina terrängen och infrastrukturen på ett oväntat sätt i kombination med tillgänglig och enkel teknik såsom minor, mindre plattformar och svärmtaktik. Naturligtvis kan och bör de asymmetriska inslagen på lägsta nivå kompletteras med konventionella förmågor. Givet ämnets, ur den svagare aktörens perspektiv, relativt outforskade grund är det på sin plats att kort reflektera ett tillkortakommande som kunnat påverka resultatet. Undersökningens omfattning i relation till den outvecklade teoribildningen och den egentliga massan av empirin medför en risk att kompletterande litteratur eller andra definitioner av till exempel nyckelbegreppen framgång och asymmetri hade kunnat leda till ett annat resultat. Hur bör då en relativt svagare stat, som till exempel Sverige använda asymmetriska strategier i marin miljö till egen fördel? Som arbetet inledningsvis föreslog bör en relativt svagare aktör överväga nyttan med att kunna utföra snarare än möta asymmetriska metoder på de lägre nivåerna av asymmetri. Vid de högre nivåerna, som på nationell strategisk nivå, är det endast genom en medveten spegelbild på politisk och militärstrategisk nivå som insikten om att asymmetri kan verka till svensk framgång. Kärnan i detta borde vara att studera och tillämpa asymmetriska strategier och metoder oavsett påverkan av koalitioner eller erfarenheter från konflikter som utgår ifrån ett möta en underlägsen aktör perspektiv. Användandet av oväntad teknik och taktik i den kombinerade striden (mark-, sjö-, luft) kommer att ge positiv utdelning. 46
Fortsatt forskning Sammantaget visar undersökningen utifrån det empiriska materialet och teorier om asymmetrisk krigföring att det finns ett behov av en fortsatt utveckling av asymmetrisk konfliktteori i marin miljö med utgångspunkt från den svagare aktören. Undersökningen analysschema med indikatorer bör prövas i framtida undersökningar på fler empiriska fall för att ytterligare öka reliabiliteten i det teoretiska anspråket. Möjligen bör det då övervägas att genomföra en flerfallstudie, som kommenterades i inledningskapitlet, med samma teoretiska ramverk för att undersöka förutsättningarna för större generaliseringar. Kanske bör en sådan studie överväga en kortare och mer tydligt begränsad konflikt och förhålla sig till en avgränsad nivå av asymmetri för att stärka argumenten om vilka förklaringsfaktorer som har störst värde för den svagare aktören. Ytterligare en möjlig grund för fortsatta studier är att undersöka huruvida sambandet och interaktionseffekterna mellan hypoteserna stämmer vid konflikter mellan statliga och icke- statliga aktörer. Olika variationer på studier skulle också till exempel kunna vara att med utgångspunkt från Stephen Biddles nivå av asymmetri (teknisk, taktisk, terräng) undersöka relationen mot Arreguín- Toft (strategisk interaktion) och Mack (makt-, intresseasymmetri och politisk känslighet). En framtida studie hade möjligen också kunnat tjäna på att studera asymmetri med en annan metodologi kanske genom fördjupade kvantitativa studier för att stärka eller falsifiera Arreguín- Toft teori om strategisk interaktion. Sammanfattningsvis krävs det fler studier för att skärskåda denna teoriutvecklande ansats och möjliggöra en överförbarhet till angränsande områden såsom mark-, luft- eller informationsarenan varför den teoriutvecklande ansatsen skall ses som initial och i sin linda. 47
Källförteckning Litteratur Arreguín- Toft, Ivan, How the weak win wars: A Theory of Asymmetric Conflict, International Security, 27:1, 2001 Arreguín- Toft, Ivan, How the weak win wars: a theory of asymmetric conflict, Cambridge University Press, Cambridge, 2005 Arreguín- Toft, Ivan Contemporary Asymmetric Conflict Theory in Historical Perspective, Terrorism and Political Violence, 2012, 24:4, 635-657 Biddle, Stephen, Military power [Elektronisk resurs]: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton University Press, Princeton, N.J., 2006[2004] Corbett, Julian Stafford, Some principles of maritime strategy, Longmans, Green and Co., London, 1918 Cordesman, Anthony H. & Wagner, Abraham R., The lessons of modern war. Vol. 2, The Iran- Iraq war, Westview Press, 1990 Crist, David, The twilight war: the secret history of America's thirty- year conflict with Iran, Penguin, New York, 2012 Dunigan, Molly, Characterizing and exploring the implications of maritime irregular warfare, RAND, Santa Monica, CA, 2012 Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 3, [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2007 Karsh Efraim, The Iran- Iraq War: A Military Analysis, The War, The Adelphi Papers 27:220, 1987 Kissinger, Henry. The Vietnam Negotiations Foreign Affairs 47:2,1969 Landquist, Daniel, Några av sjöstrategiens grunder, 1 uppl., Försvarshögskolan, Stockholm, 2006[1935] Mack Andrew, Why Big Nations Lose Small Wars: The Politics of Asymmetric Conflict, World Politics 27:2, 1975 Mahan, A. T., The influence of sea power upon the French revolution and empire 1793-1812. Vol. 1, Sampson Low, Marston & Company, London, 1892 48
Mao, Zedong, On guerrilla warfare, Praeger, New York, 1961 Navias Martin S., Hooton E. R., Tanker Wars: The Assault on Merchant Shipping During the Iran- Iraq Conflict, 1980-1988, New York, 1996 Rich, Paul B. & Duyvesteyn, Isabelle (red.), The Routledge handbook of insurgency and counterinsurgency, Routledge, London, 2012 Røksund, Arne, The jeune école: the strategy of the weak, Brill, Leiden, 2007 Speller, Ian, Understanding naval warfare, Routledge, Milton Park, Abingdon, Oxon, 2014 Till, Geoffrey, Seapower: a guide for the twenty- first century, 3rd ed., Routledge, New York, NY, 2013 Vego, Milan, Naval strategy and operations in narrow seas, 2nd rev. ed. Frank Cass, London, 2003 Widén, Jerker & Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005 Yin, Robert K., Case study research: design and methods, 4 ed., SAGE, London, 2009 Ångström, Jan, Reviewing Different Understandings of Victory and Defeat in War, kommande, 2015-09- 18 Rapporter Arasli Jahangir, Obsolete Weapons, Unconventional Tactics, and Martyrdom Zeal, How Iran Would Apply its Asymmetric Naval Warfare Doctrine in a Future Conflict, The Marshall Center Occasional Paper Series, No. 10, April 2007 Crist, David B. Gulf of Conflict: A History of US- Iranian Confrontation at Sea. Washington Institute for Near East Policy, 2009 Offentligt tryck Militärstrategisk doktrin: [med doktrinära grunder (MSD 12)], Försvarsmakten, Stockholm, 2011 49