Irans kärnvapenspolitik genom realismens slöja.

Transkript

1 Irans kärnvapenspolitik genom realismens slöja. Grupp 8 Internationell Politik 733G Jakob Holmin Fridell Anton Holmstedt Isabelle Holmstedt Martin Hjers

2 Table of Contents Irans atomenergiprogram... 3 Förklaring... 3 Analys... 4 Förklaring av realismen... 4 Analys... 5 Kritik mot realism

3 Irans atomenergiprogram Förklaring Iran har sedan långt ett atomenergiprogram som enligt Iran själva enbart har ett civilt syfte, det vill säga elproduktion. Det är dock en allmän uppfattning i världen om att det verkliga syftet är att producera kärnvapen, en uppfattning som under 2011 dessutom stärktes efter en rapport från IAEA i ämnet, där man bland annat uttrycker stark oro för möjliga militära dimensioner i Irankärnkraftsprogram. 1 Frågan ligger högt upp i den internationella politikens dagordning och är ständigt aktuell, vilket inte minst visas av att IAEAs generaldirektör besökte Teheran senast 20 maj. 2 Samtidigt blir Israels uttalande allt mer aggressiva, då man känner sig klart hotade av den nya potentiella kärnvapenmakten, ett land med en uttalad vilja om att utrota Israel som nation. Redan 2006 införde FN sanktioner mot landet i ett försök att stoppa Irans urananrikning, men hittills har det inte gett några resultat. I år har man tagit det än längre, i och med att USA har blockerat transaktioner med den iranska centralbanken. Något som gjort att man har svårt att få betalt för den olja man exporterar. Dessutom har man sedan tidigare slutat köpa iransk olja, en blockad som även EU har beslutat om att införa senare i år. Oljeexporten står för 85 % av Irans export. Om man då stryper den inkomsten kommer det onekligen att få känningar för landet. 3 IAEA har försökt att granska atomenergiprogrammet, och kan konstatera att man inte följt kravet på att avbryta urananrikningen utan tvärtom ökat mängden 20- procentig uran. Det är långt högre koncentration än vad som behövs för elproduktion och ett viktigt delmål vid produktion av kärnvapen. Även militära åtgärder har diskuterats, främst av USA och Israel, men i dagsläget verkar man allt för orolig över vilka konsekvenser det skulle får för stabiliteten i regionen. 1 rapport- stark- oro- for- iranska- karnvapen

4 Analys Förklaring av realismen För att kunna skriva en utförlig analys utifrån det valda teoretiska perspektivet kommer först en beskrivning om vårt valda perspektiv vilket är realism. Vi har valt realismen eftersom det bäst går att dra paralleller till vår fråga och ger en utförlig analys och diskussion. Realismen utgår ifrån att de aktörer på marknaden som spelar roll är staterna och inte t.ex. multinationella företag och NGOs. I grund och botten säger realismen att det skall finnas suveräna stater och att dessa suveräna stater ska ha samma intressen som grund för sin uppbyggnad. Det menas att det enda intresset som spelar roll är att beskydda staten och på så vis säkerställa sin fortsätta existens. Detta synsätt bidrar därför till att alla aktörer på den internationella politiska marknaden utgår från sina egna preferenser. Med vilket menas att alla länder har olika synsätt på hur de ska skydda sitt land och överleva. Vissa menar att detta leder till ett anarkiskt tillstånd på ett internationellt plan ungefär som Thomas Hobbes Allas krig mot alla där det dock var inom staten och inte mellan stater. Detta förutsätter också att det inte finns någon lag som reglerar de internationella aktörerna. 4 Realismen har enligt 5, tre olika inriktningar eller att det finns tre olika typer av realism. Det finns den klassiska realismen, vilket inriktar sig på den mänskliga naturen. Huvudmannen bakom denna tanke är Thukydides ( f.kr.), han menade att den internationella politiken är driven av en ändlös strävan efter makt, vilken har sin grund i den mänskliga naturen. Rättigheter, lag och samhället är ingen anledning till detta. Machiavelli och Morgenthau var också män som tyckte till om den klassiska realismen, men de menade mer att det handlar om en anpassning till maktspelet och att de lagar vi anpassar oss efter är de vi själva skapat. 6 Den klassiska realismen kan enligt vissa, sammanfattas som kampen för tillhörighet genom våld inom en spelplan som vi själva skapat. De andra två typerna är strukturell realism och neoklassisk realism. Den strukturella realismen inriktar sig på det internationella systemets påverkan av människan. Det är enligt denna inriktning, systemet vi lever i som skapar vår strävan efter makt och inte som i den klassiska realismen den mänskliga naturen. Man kan sammanfatta det som att det är det anarkisktita samhället och dess uppbyggnad som driver människor att föra en maktkamp. 7 4 The Globalization of World Politics, An introduction to international relations. 5e upplagan. John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. Oxford University Press s The Globalization of World Politics, An introduction to international relations. 5e upplagan. John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. Oxford University Press s ibid. 7 7 The Globalization of World Politics, An introduction to international relations. 5e upplagan. John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. Oxford University Press s

5 Den sista typen som tas upp är neoklassisk realism, vilket kortfattat är en blandning av de två ovanstående, men med kritik på synsättet av maktdelning mellan politik och internationella relationer. 8 Avslutningsvis sammanfattas realismen oftast med tre huvudprincipiella ord vilka är, stater, överlevnad och säkerhet. Vilket kortfattat är staternas eget ansvar att överleva och upprätthålla säkerhet. Analys Med detta i åtanke vill vi nu återkoppla till Irans kärnvapenpolitik. Iran har haft ett kärnvapenprogram till och från, ända sen 50- talet 9. Det har dock varit kärnkraftsenergi som man tidigare fokuserat på, ända fram tills talet. I slutet av år 2011 gav nämligen FNs atomenergiorgan, IAEA, en rapport som påvisade att Iran med högsta sannolikhet är på väg att framställa kärnvapen, alternativt att det redan har skett Många länder ställer sig mycket kritiska till detta där västvärlden, med Israel och USA i spetsen, speciellt har uttryckt oro över situationen 12. Sanktioner har redan genomförts mot Iran 13 14, vilket har lett till att Iran har hotat med att blockera Hormuzsundet 15. Stämningen är innerligen spänd och utifrån en realists perspektiv kan man förstå detta. Trots att Iran tillåter den globala organisationen FN inspektera dess nukleära anordningar tänker inte Israel lätta upp deras påtryckningar gentemot Iran och deras eventuella kärnvapensprogram 16. Detta är för att Israel anser sin suveränitet och säkerhet vara hotad. Det är alltså ett hot mot nationen Israels politiska inflytande, makt och fortsatta existens; som en realist hade argumenterat. Att Iran som egen suverän har rätt till införskaffa kärnvapen är inget som Israel, USA med flera; tar hänsyn till. För ur en realists perspektiv är den internationella arenan en anarki, där kärnvapen onekligen är en internationell angelägenhet. På så sätt har kritikerna till Irans kärnvapenprogram rätt till att invända sig emot, och även genomföra aktioner emot, Irans kärnvapenpolitik. Det kan även argumenteras (med hjälp av den ovan nämnda klassiska realismen) att då den internationella politiken drivs av en strävan efter makt, med grund i den mänskliga naturen, så behöver inte Israel och USA ta hänsyn till Irans rättigheter och lagar. 8 The Globalization of World Politics, An introduction to international relations. 5e upplagan. John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. Oxford University Press s. 90 och nuclear- program/p rapport- stark- oro- for- iranska- karnvapen military- attack- legal- debate 13 iran- sanctions- idustre7ak27d iran- sanctions- idusl1e8glmrv hotar- stoppa- oljeleveranser 16 skeptical- of- iranian- deal- with- un/article / 5

6 I grund och botten baseras alltså omvärldens kritik emot Irans kärnvapenprogram på att omvärldens inflytande, självständighet, makt och överlevnad; hotas. Ur en realists perspektiv finns det inga universella värden utan det är varje nations intressen som prioriteras och endast genom självhjälp kan varje nation säkerställa sin säkerhet och överlevnad. Omvärlden genomför därför sanktioner och hotar med väpnad konflikt mot Iran, för att säkerställa sin egen maktposition. Allt enligt deras egna preferenser. Ur realismens synvinkel är det också intressant att se varför Iran försöker få/har skaffat kärnvapen. Enligt 17 införskaffas kärnvapen för att visa sina förmågor, för att säkerställa sin säkerhet och framförallt (genom en realists synsätt) för att öka sin makt. Genom att förfoga över kärnvapen kan Iran minska risken för att attackeras av andra stater, öka sitt inflytande på den internationella arenan och därmed öka chanserna för sin fortsatta existens. Enligt realismen är viljan till makt omättlig och då borde även införskaffandet av kärnvapen vara en naturlig utveckling för en nation, i strävan efter mer makt. Enligt den klassiska realismen är varken motiv eller ideologi något som borde tas in i en stats agerande och då det varken finns bra eller dåliga stater. Därför agerar alltså Iran korrekt när de väljer att införskaffa kärnvapen, enligt realismen. Även ur den strukturella realismens synvinkel kan Iran anses handla korrekt. I den strukturella realismen är det (som nämnt ovan) det anarkiska systemets utformning som ger skäl till individers och nationers agerande. Det är alltså inte den mänskliga naturen som i sin tur formar den internationella anarkin, som den klassiska realismen argumenterar. Då det internationella systemets struktur bestäms av staters andel av makt och inflytande, kan ett innehav av kärnvapen bidra till ökad säkerhet och därmed makt. Det faller sig alltså naturligt för Iran att skaffa kärnvapen, då det ger dem ökad säkerhet och makt på den internationella arenan. Värt att poängtera är dock att ökad makt kan vara kontraproduktivt, vilket den neoklassiska realismen anser. Att Iran har valt att skaffa kärnvapen har onekligen gett dem uppmärksamhet på den internationella arenan. Frågan är dock ifall deras makt och suveränitet är mer hotad nu, än vad den var innan de valde att införskaffa kärnvapen. 17 The Globalization of World Politics, An introduction to international relations. 5e upplagan. John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. Oxford University Press

7 Kritik mot realism Som nämnts innan har realismen ett antal grundantaganden. Då det främsta internationella intresset är överlevnad och överlevnad är direkt kopplat till makt är det naturligt att stater hela tiden strävar efter att utöka sitt maktutrymme, enligt realismen. Staten vill hela tiden maximera nationell säkerhet och intresse. Att maximera nationellt intresse kanske inte enbart uppnås genom självhjälp och en respektingivande regim i det globaliserade samhället vi lever i idag, utan även ett gott samarbete, utbyte med andra länder. Utifrån realismen sett, agerar inte Iran utefter något annat än att säkra sin egen nations säkerhet och makt. Iran agerar för att bli en regional stormakt. Dock leder det till att länder runt omkring ständigt rustar sig för att kunna besvara en eventuell attack från Iran, då även de andra länderna vill försvara sig själva. Realismen rättfärdigar att nationer med större makt härskar över de mindre. Fred upprätthålls med hjälp av skräck, istället för samarbete. Till skillnad från realismen menar liberalismen att det finns många inflytelserika aktörer och inte enbart staten. Liberalismen strävar efter möjligheter till samarbete och realismen efter maktmaximering. Alla kan inte födas till stora politiska ledare. I grund och botten handlar det om hur man kan påverka en människa genom auktoritet. En auktoritär statschef eller politisk ledare har större chans att påverka hur världen ser ut en vad en enskild individ har. Detta är vad realismen anknyter sig till, medan exempelvis liberalismen ger individen större utrymme. En realist menar att makt och inflytande säkrar nationens överlevnad och säkerhet. I samma sekund IAEA:s rapport offentliggjordes blev Irans hotbild gentemot andra länder mycket större. Frågan är om innehavet av kärnvapen säkrar Irans överlevnad eller om det i själva verket utsätter landet för större osäkerhet på grund av den ökade hotbilden. Kärnvapen = makt, eller samarbete = makt? I en värld där ekonomisk-, social- och politisk integration och samarbete numera är mer eller mindre en grundförutsättning för välfärd, kan man ställa sig frågan om realismens värderingar börjar bli omoderna. En del av globaliseringen är som känt handel mellan olika länder. Införda sanktioner börjar ta tydlig form i Iran, importvaror blir dyrare och medborgarna behöver lägga om sin ekonomi. Omvärldens import av iransk olja, som nämndes i början av arbetet, är helt avbruten vilket motsvarar en stor del av Irans inkomst. Att staten har den primära rollen och de övriga aktörerna endast har en liten betydelse ger en ofullständig bild av situationen. Överstatliga och internationella organisationer börjar få allt större inflytande. Kärnvapen som skulle leda till makt och säkerhet har alltså istället lett till utfrysning och ekonomiska kriser, för Irans del. 7