Yttrande över SOU 2008:38 EU, allmännyttan och hyrorna

Transkript

1 Finansdepartementet Stockholm Yttrande över SOU 2008:38 EU, allmännyttan och hyrorna Sammanfattning Gemensam Välfärd Stockholm avfärdar utredningens bägge förslag, vilka i praktiken innebär att allmännyttan avskaffas och omöjliggör för kommunerna att bedriva en social bostadspolitik. Vi menar att konsekvenserna av förslaget med kraftigt höjda hyror i många områden är oacceptabla. Det kommer att leda till att många människor kommer tvingas flytta från sina hem, ökad segregation, ökad hemlöshet, fortsatt svårighet för unga att flytta hemifrån osv. Förslaget löser inte problemen med bostadsbrist, utan gömmer istället undan det verkliga problemet, dvs. att det finns ett stort underskott av bostäder till rimliga hyror. Utgångspunkten för svensk bostadspolitik måste vara målen om allas rätt till ett bra och tryggt boende till rimlig hyra, människors välfärd och ett sammanhållet samhälle inte fastighetsägarnas önskan att öka sina vinster. Bostadsbristen och utmaningarna på hyresmarknaden löses främst genom att stimulera byggande av fler bostäder till rimliga kostnader. Vi föreslår ett antal åtgärder för att garantera allas rätt till ett tryggt och bra boende: återinförande av investeringsbidrag, skattemässigt jämställande av hyresrätten med andra upplåtelseformer, ett stopp för nuvarande ombildningsoch utförsäljningsprocesser av allmännyttan, att bruksvärdesystemet och allmännyttans hyresnormerande roll blir kvar, att åtgärder genomförs som garanterar hyresgästernas reella inflytande över allmännyttan, samt andra åtgärder som främjar nybyggnation och sammanhållna satsningar på bostadsområden. 1) Inledning Gemensam Välfärd Stockholm har tagit del av utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna. Utredningen har sin upprinnelse i Fastighetsägarna Sveriges anmälan av Sverige till EU-kommissionen för att svenska kommuner ger sina bostadsföretag otillåtet statsstöd. Utredningen har haft i uppgift att se över i vilken utsträckning nuvarande lagstiftning och regler som rör bostadssektorn är förenlig med EG-rätten, och där så behövs föreslå lagstiftning som gör svensk rätt på området förenlig med densamma. Det gäller dels principerna för hur de kommunala bostadsföretagen drivs, dels att de kommunala bostadsföretagens hyror är normerande vid en rättslig prövning av hyrorna i det privata beståndet. Om det framstår som lämpligt ska man även lämna förslag till hur de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll kan avvecklas. I uppdraget har ingått att beakta behovet att även fortsättningsvis säkra utbudet av hyresbostäder och att skapa förutsättningar för en väl fungerande hyresmarknad. 1

2 Utredningen föreslår att de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll avskaffas och att hyressättningsreglerna ändras. Man föreslår två olika modeller för kommunala bostadsaktiebolag som kan innebära att den svenska ordningen blir förenlig med EG-rätten: 1) Affärsmässiga kommunala bostadsaktiebolag, vilka i princip ska sträva efter långsiktig vinstmaximering. 2) Självkostnadsstyrda kommunala bostadsaktiebolag, där begreppet självkostnad är modifierat till att omfatta kostnaden för allt eget kapital, inte enbart kommunens ursprungliga satsning. 2) Utredningsförslagens relevans för nuvarande bostadssituation Svensk bostadspolitik har under lång tid lämnat mycket övrigt att önska. Som utredningen visar, skiljer sig bostadspolitiken väsentligt åt mellan olika kommuner, och på många håll är politiken ryckig med kraftiga svängningar mellan mandatperioder. Bostadsbyggande och utveckling av allmännyttan har på många håll inte prioriterats trots omfattande bostadsbrist. Allmännyttan utgör en hörnsten i vårt välfärdssamhälle men många kommuner driver på ombildningsprocesser och säljer ut allmännyttan. Kommunerna har under lång tid tagit ut stora vinster från allmännyttan (trots att det strider mot reglerna om icke vinstdrift i kommunallagen), och använt till annan kommunal verksamhet, samtidigt som utveckling och underhåll, inte minst i miljonprogramsområdena, kraftigt har eftersatts. Bostadsbristen i vissa delar av landet är stor, kvaliteten i boendet inte sällan bristfällig, hemlösheten omfattar tusentals människor och unga kan inte flytta hemifrån. Det är mot den bakgrunden extra förvånande att en utredning om allmännyttan och hyrorna kommer med förslag vilka innebär ytterligare en kraftig ambitionssänkning, och de facto en dödsstöt mot den sociala bostadspolitiken och allmännyttan som vi känner den. 3) Kommentarer till utredningens förslag Gemensam Välfärd Stockholm avvisar bestämt utredningens bägge förslag. Vi menar att utredningens slutsatser och förslag vilar på ett antal felaktiga antaganden och riskerar att ytterligare förstärka många av de problem som redan finns vad gäller allas rätt till en bostad och trygghet. Våra mer specifika kommentarer till utredningen är följande: a) Utredningens bägge förslag innebär i praktiken att allmännyttan, vilken varit ett centralt instrument för en social bostadspolitik, avskaffas. Bägge de förslag som läggs fram innebär i praktiken en så kraftig marknadsanpassning av hyrorna och villkoren för de kommunala bostadsbolagen, att sociala och miljömässiga hänsyn kraftigt begränsas eller i fallet med affärsmässiga kommunala bolag i praktiken omöjliggörs. Detta innebär att samhällsplanering och sammanhållna sociala satsningar i bostadsområden (som man t ex genomfört i Gårdsten i Göteborg) omöjliggörs, annat än i de fall de leder till högre vinster för bostadsföretagen. b) Utgångspunkten tycks vara fastighetsägarnas rätt att höja hyrorna och att öka sin vinst, inte medborgarnas rätt till ett tryggt och bra boende. I en situation där landet redan har tusentals hemlösa, där unga har svårt flytta hemifrån, och där segregationen redan är omfattande, lägger utredaren ett förslag som i nästan alla stycken riskerar att förvärra dessa människors och andras situation, genom en kraftig höjning av hyrorna i många områden. c) Utredningen lägger starkt fokus på att få till stånd en fungerande hyresmarknad. Dock tycks man tolka detta på ett mycket snävt sätt, som ignorerar människors rätt till ett tryggt boende till rimliga priser. Förslaget att genom mer marknadsanpassade och efterfrågestyrda hyror skapa en bättre fungerande bostadsmarknad genom att köerna blir kortare, innebär i praktiken att de med en tillräckligt hög inkomst kommer vara de enda som har råd att efterfråga bostäder i 2

3 många områden i storstäderna. Detta kommer att öka såväl den ekonomiska som etniska segregationen. Det övervägande problemet är att det i storstadsområden som Stockholm finns ett stort underskott på bostäder till rimliga priser som människor har möjlighet att efterfråga. Att hävda att höjda hyror i sig leder till en bättre fungerande hyresmarknad, blir märkligt om man utgår från alla människors rätt att bo (en rättighet som bland annat stipuleras i svensk grundlag). d) Sammantaget innebär förslagen i utredningen (oavsett om man väljer självkostnadsstyrda eller affärsmässiga kommunala bostadsbolag) en press uppåt på hyrorna i flera dimensioner. Dels genom de nya avkastningskraven som ska gälla (genom det föreslagna sättet att beräkna självkostnaden på hela det egna kapitalet alternativt genom affärsmässig drift). Dels genom att det föreslagna hyressättningssystemet, baserat på efterfrågan och med ett uppluckrat bruksvärdesbegrepp, kommer att pressa upp hyrorna i områden som anses attraktiva och där bostadsbrist råder. e) Allmännyttan har hittills haft en viss dämpande effekt på bostadsrättspriserna under perioder av högkonjunktur. Men om nu efterfrågan (och därmed prisnivåer) på bostadsrätter ska kunna påverka allmännyttans hyror, är det troligt att det sätter igång en prisspiral, där priserna i respektive upplåtelseform, liksom inom det privata hyresbeståndet, trissar upp varandra. Något som får negativa konsekvenser såväl för hyresgäster som för bostadsrättsinnehavare. f) Utredarna utgår från att bostadsmarknaden fungerar som vilken (teoretisk) varu- eller tjänstemarknad som helst. Så är dock inte fallet. Boende är inte något man som konsument kan välja bort (även om en del de facto tvingats göra just det tusentals hemlösa människor är numera ett faktum i Sverige), och därför kommer efterfrågan att finnas även om hyrorna höjs till orimligt höga nivåer. För att hyresmarknaden ska fungera tillfredsställande för de boende krävs andra politiska beslut (se förslag nedan). g) Förslaget innebär vidare en gigantisk omfördelning av resurser från hyresgästerna till fastighetsägarna, utan någon som helst motprestation i form av nybyggnation eller höjd service från fastighetsägarnas sida. Inga nya bostäder skapas till följd av förslaget. Studier från andra länder har visat att det inte går att påvisa ett samband mellan marknadsanpassning av hyrorna och ökat bostadsbyggande. I vissa fall kan det till och med vara så att nyproduktion hämmas så länge fastighetsägarna tjänar mer pengar på en situation av stor bostadsbrist. h) De förslag som utredningen lägger, innebär konsekvenser som strider både mot svensk grundlag, mot Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och mot FN:s konvention om barnets rättigheter. I regeringsformen står att Det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet. i) Den skyddsregel som utredningen föreslår, vilken innebär att hyran (i relativt attraktiva områden, där kraftiga hyreshöjningar främst är aktuella) maximalt får höjas med fem procent per år (given en inflationstakt på två procent), är inte tillräcklig för att värna ett effektivt besittningsskydd. Utredningen menar att de negativa effekterna bara kommer drabba ett mindre antal hushåll. Man bortser då från att det t ex i Stockholms innerstad fortfarande bor ett stort antal hushåll med relativt låg inkomst, såsom t ex ålderspensionärer, vilka på sikt kommer att tvingas flytta trots införande av en sådan skyddsregel. Likväl bortser man från 3

4 konsekvenserna av hyreshöjningarna i närförort och ytterstad, som även de riskerar att bli kraftiga om utredningens förslag verkliggörs. Vidare gäller denna skyddsregel inte i samband med ombyggnad och andra standardhöjande åtgärder, eller om hyran bestämts påtagligt lågt. Vid en högre inflation än två procent kan hyran dessutom höjas mer än fem procent. j) De konsekvensanalyser som presenteras i utredningen anser vi vara mycket bristfälliga. Utredningen tycks underskatta hur många hushåll med låg inkomst i områden med efterfrågeöverskott som kan komma att drabbas av förslaget. Att en höjning av hyran med 50 procent eller mer under en period av 10 år kan göra det omöjligt för många på sikt att bo kvar tycks man inte oroa sig särskilt mycket för. Vidare hanteras frågorna kring integration mycket knapphändigt. Utredningen medger att segregationen troligen kommer att öka till följd av förslagen, men konstaterar att det inte kommer att göra någon större skillnad eftersom segregationen redan är relativt omfattande. Denna låga ambitionsnivå rimmar mycket illa med nuvarande politiska målsättningar på integrationsområdet hos i princip samtliga partier i Sveriges riksdag. k) Utredningen upptar flera sidor till att presentera fallet Gårdsten, som utgör en allmännyttans framgångssaga med en sammanhållen, långsiktig satsning på utveckling av ett helt bostadsområde vad gäller offentlig och privat service, boendeinflytande, upprustning, skapande av arbetstillfällen, ungdomsaktiviteter, lekparker mm. Trots detta innehåller utredningens rekommendationer (med undantag för några löst hållna förslag om ökat boendeinflytande) ingenting om hur allmännyttan istället för att avvecklas, skulle kunna rustas upp och vitaliseras. 4) Alternativa förslag Gemensam Välfärd Stockholm menar att utgångspunkten för svensk bostadspolitik måste vara målen om allas rätt till ett bra och tryggt boende till rimlig hyra, människors välfärd och ett sammanhållet samhälle. Bostadsbristen och en fungerande hyresmarknad löses främst genom att stimulera byggande av fler bostäder till rimliga priser, och inte genom att gömma undan bostadsbristen genom att höja hyrorna till en nivå där färre människor har möjlighet att efterfråga en bostad. Marknaden kommer inte att kunna lösa problemet på egen hand. Istället krävs ett antal samverkande åtgärder och att staten och kommunerna tar sitt ansvar för ökad nyproduktion och upprustning av eftersatta områden till rimliga kostnader. För att kunna uppnå målen ovan föreslår vi följande åtgärder: a) Återinförande av investeringsbidrag och jämställande av hyresrätten med andra upplåtelseformer skattemässigt b) Ett stopp för nuvarande ombildnings- och utförsäljningsprocesser av allmännyttan c) Att allmännyttans hyresnormerande roll blir kvar, att bruksvärdesjämförelser även i framtiden görs med likvärdiga lägenheter, samt med ett genomsnitt av hyror för jämförelselägenheter. d) Åtgärder som garanterar hyresgästernas reella inflytande över allmännyttan beträffande åtgärder/underhåll, bytesrätt, områdessatsningar mm. e) Främjande av regelverk kring marktillgång mm för byggnation. f) Främjande av en sund konkurrens inom byggsektorn. g) Satsningar på övrig relevant samhällsservice i nybyggda områden (liksom i andra bostadsområden där detta behövs). h) Krafttag mot svarthandel av hyresrätter. 4

5 I relation till EG-rätten är vår bedömning följande: Trots ett omfattande juridiskt underlag, är många av slutsatserna relaterade till EG-rätten mycket osäkra. Att bara ge upp den rådande modellen med en social bostadspolitik, till förmån för en modell som så tydligt skapar ökade klyftor och motverkar allas möjlighet till ett tryggt och bra boende, är som att lägga sig innan matchen ens börjat. Vi avvisar därför bestämt utredningens bägge förslag, och menar att det förutom de alternativ som presenterats, finns minst två, eventuellt tre, andra alternativ som är bättre i dagsläget: i) Att istället för att ändra bruksvärdessystemet, införa nya, striktare regler för allmännyttan, vilka innebär att dess uppdrag blir tydligare vad gäller att bedriva en social bostadspolitik och att inte gå med vinst. Det skulle då inte handla om enbart s.k. social housing, utan om en bredare, generell social bostadspolitik såsom det på många håll i landet fungerat tidigare. I ett sådant fall skulle det troligen krävas att svenska kommuner tillämpar en verklig självkostnadsprincip 1 och inte tillåts gå med vinst, såsom för närvarande sker i många kommuner. Med andra ord måste kommunallagens regler om att allmännyttiga verksamheter ska drivas utan vinstsyfte också tydligt omfatta även de kommunala bostadsbolagen. Eftersom det för närvarande råder stor osäkerhet om var gränsen för så kallade tjänster av allmänt ekonomiskt intresse går, skulle det vara bättre att pröva ett sådant verkligt allmännytte-alternativ, än att på förhand ge upp möjligheten att bedriva välfärdspolitik på bostadsområdet i Sverige. ii) att ett undantag i Lissabon-fördraget förhandlas fram, vilket garanterar Sveriges möjlighet att bedriva en social bostadspolitik. Sverige skulle, innan vi ratificerar Lissabon-fördraget i november, kunna förhandla fram ett undantag, där det klart och tydligt framgår att undantagen för så kallade tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är tillämpliga på svensk bostadspolitik (liksom på andra centrala välfärdsområden), och att vi därför kan behålla och utveckla allmännyttan. Även detta alternativ skulle då förutsätta att svenska kommuner tillämpar en verklig självkostnadsprincip (se ovan) samt tydliga regler vad gäller allmännyttans uppdrag. iii) Ett tredje alternativ skulle kunna vara att ombilda de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen till stiftelser som drivs enligt samma principer som föreslås ovan, och har ett socialt uppdrag. Utredningen menar dock att det inte är möjligt enligt EG-rätten för kommunerna att överföra eller ombilda fler fastigheter till sådan förvaltning, annat än till marknadsmässiga villkor. Det är inte säkert att denna ståndpunkt håller utan den behöver prövas mer noggrant. Andra organisationsformer skulle också kunna tänkas, t ex att allmännyttan överförs till ekonomiska föreningar med kooperativa inslag. Stockholm den 8 september 2008 För Gemensam Välfärd Stockholm Camilla Salomonsson Kontaktinformation: Telefon , e-post: camillasalomonsson@hotmail.com Gemensam Välfärd Stockholm är en partipolitiskt obunden förening som arbetar för en gemensam och likvärdig välfärd som är solidariskt finansierad. Gemensam Välfärd Stockholm verkar för en utveckling av den offentliga sektorn och för att välfärdstjänster ska ingå i en långsiktig samhällsplanering som grundar sig på jämlik och trygg tillgång, hög kvalitet, miljöhänsyn och rimliga arbetsvillkor. Gemensam Välfärd Stockholm tillhör det nationella Nätverket för Gemensam Välfärd med samma inriktning, skapat som en arena för samarbete och utbyte mellan olika slags folkrörelser. För mer information: Gemensam Välfärd Stockholm, c/o SEKO Stockholm, Box 1149, Stockholm 1 En självkostnadsprincip som utgår från det egna kapital som kommunerna en gång satsat i sina allmännyttiga fastighetsbestånd. 5