Remissvar: SOU 2008:13, Bättre kontakt via nätet om anslutning av förnybar elproduktion

Transkript

1 26 juni 2008 Näringsdepartementet Via E-post Ert diarenummer: N2008/1408/E Remissvar: SOU 2008:13, Bättre kontakt via nätet om anslutning av förnybar elproduktion Svensk Vindenergi, lämnar härmed följande svar på remissen om Bättre kontakt via nätet om anslutning av förnybar elproduktion. Svensk Vindenergi är ett samarbete mellan Vindkraftens Investerare och Projektörer (VIP), och Vindkraftsleverantörerna i Sverige (ViS) Tillsammans representerar Svensk Vindenergi ca 70 företag inom vindkraftsbranschen i Sverige. VIP och ViS har inlett ett fusionsarbete som beräknas vara avslutat under hösten. Allmänna synpunkter Vi anser att förslagen som utredningen kommit fram till i all huvudsak är mycket bra och möjliga att genomföra. Våra synpunkter om förslaget är således mycket kortfattade och tar endast ta upp de få tillfällen där vi anser att det behövs förtydligande eller modifiering av förslagen. För att utredningens förslag ska få någon effekt överhuvudtaget krävs att riksdagen inom kort fattar beslut om ett nytt, mer ambitiöst, mål inom elcertifikatsystemet. Svensk Vindenergi har i utredningen Med Vindkraft i Tankarna arbetat med att analysera de olika förnybara energislagens potential att svara mot EU-målet om att Sveriges energi år 2020 ska bestå av 49 % förnybara energikällor. Denna genomgång gav att det kommer att behövas ett utbyggnadsmål för vindkraften om sammanlagt ca 25 TWh till år Det resultatet ligger mycket väl i linje med andra bedömningar, t.ex. Energimyndighetens förslag till planeringsmål om 30 TWh till samma år. Svensk Vindenergi har i rapporten Med Vindkraft i Tankarna också pekat på att en icke försumbar del av vindkraftsutbyggnaden med stor sannolikhet kommer att ske till havs trots att detta i dagsläget är dyrare än att bygga på land. Orsaken till detta är främst

2 svårigheterna att hinna bygga ut den totala volymen om 25 TWh på land eftersom den svenska tillståndsprocessen med tillhörande möjligheter att överklaga knappast kommer att tillåta att alla 25 TWh byggs på land inom den mycket snäva tidsram som står till buds. Vi vill således påpeka att det är viktigt att frågan om vem som ska stå för anslutningskostnaderna för havsetablerade vindkraftparker kommer till beslut inom mycket kort tid. Havsetablerade vindkraftparker har i nuläget en mycket högre kostnad än landbaserade och en stor del av den totala kostnaden utgörs av nätanslutningskostnaden. Många planerade havsbaserade parker är av den storleken att det blir naturligt att ansluta dem på stamnätsnivå, vilket medför att det bör vara affärsverket Svenska kraftnät som bygger och driver nätet. För att undvika dyra suboptimeringar vid val av lämplig anslutning anser vi att nätanslutningen för samtliga havsbaserade parker, oavsett spänningsnivå, ska behandlas som om de tillhör stamnätet. Ett sådant förfarande skulle också ge en bättre harmonisering med förhållanden i andra, närliggande, länder och likvärdiga konkurrensförutsättningar på den nordiska elmarknaden. Vi föreslår att en definition av begreppet stamnät införs i förordningen för affärsverket Svenska kraftnät. Nätanslutning till havsbaserade vindkraftverk bör där definitionsmässigt utgöra del av stamnätet. Vi föreslår att investeringskostnaderna för sådana nät ska tas av SvK Specifika synpunkter Begränsning av nättariffen till 3 öre/kwh Svensk Vindenergi saknar i utredningen en analys av i hur många fall en begränsning av nättariffen till 3 öre/kwh kommer att betyda något. Vi saknar också en analys av hur man ska gå till väga i de fall som de reella kostnaderna faktiskt överstiger 3 öre/kwh. Man kan ju konstatera att bara inmatningsavgiften till stamnätet i norra Sverige med råge överstiger de tre örena och då finns det ju inte några pengar att fördela mellan lokal- och regionnätsägare. Det kan alltså dyka upp problem för små nätägare som då antingen kommer att försöka hindra tillträde till nätet eller blir tvingade att göra en mindre vinst eller rent av förlust. Självklart kan detta få en direkt hämmande effekt på utbyggnadstakten av vindkraftprojekt i områden med små nät. För de nätägare som har koncession över större områden och ett mer spritt nät orsakar nivån knappast några problem. Det kan även finnas en samhällsekonomisk aspekt i resonemanget. Ett pristak minskar incitamenten att ansluta vid rätt spänningsnivå och till minsta möjliga kostnader. 2 (6)

3 Möjligen skulle problemet kunna avhjälpas om man på något sätt ser till att de kostnader som inte täcks av begränsningen fördelas mellan alla elanvändare. I princip skulle detta kunna ske på liknande sätt som kollektiviseringen av anslutningskostnaderna, genom en fond som byggs upp av gemensamma medel och ur vilken en nätägare skulle kunna söka medel. Vi föreslår att de föreslagna 3 öre/kwh ska fördelas mellan lokal- och regionnät och att ingen avgift ska tas ut för transporten på stamnätet. Vi föreslår att en fond, liknande den för anslutningskostnaderna, byggs upp för att minska riskerna för de minsta nätägarna. Ett annat sätt att delvis lösa problemet vore att genomföra det förenklade förfarandet för koncession av produktionsnät. Det är vår bestämda åsikt att detta i så fall inte bara skulle gälla det interna nätet inom vindkraftsparken utan hela vägen fram till anslutningspunkt. Kostnaderna för att driva denna del av överföringen kan i det fallet läggas in i den totala kostnaden för projektet. Förutsätter vi att ingen avgift ska tas ut för transporten på stamnätet skulle de tre örena således endast tas ut för reella kostnader i lokal- och regionnät. Borttagande av gränsen 1500 kw Svensk Vindenergi anser att 1500 kw-begränsningen bör upphöra så snart som möjligt. För det första skapar en lång övergångsperiod ökat administrativt arbete. För det andra så bör de vindkraftsägare som tidigare erhållit investeringsstöd mycket väl klara sig med de extrainkomster som certifikatsystemet idag ger. Certifikatsystemet är ju en ny företeelse som vindkraftsägaren inte kalkylerade med när investeringen gjordes. De verk som faller ur certifikatsystemet i närtid är i de allra flesta fall också rejält nedskrivna och borde således klara sig med bara elpriset som inkomstkälla. Vårt förslag är att 1500kW-begränsningen bör upphöra för de vindkraftverk som erhållit stöd enligt tidigare regler. För de mycket få verk som inte erhållit investeringsstöd kan vi möjligen tänka oss en övergångsfas enligt det förslag som lämnats i utredningen. Tydliga undantag från kravet på koncession Tillståndsprocessen för vindkraft tar - som konstaterats i många sammanhang idag så lång tid att målen för vindkraftutbyggnaden riskeras. Det är vindkraftbranschens samlade erfarenhet att elnätsanslutningen är kanske är ett av de största problemen i tillståndsprocessen. Tillstånd enligt miljöbalken för åtminstone större vindkraftparker meddelas idag regelmässigt som taktillstånd där den exakta utformningen av parken inte slås fast. Koncession för elnät kräver emellertid att nätets exakta utformning redovisas. Detta innebär att nätkoncessionen är det tillstånd som meddelas sist i tillståndsprocessen. 3 (6)

4 Det nätbolag som har områdeskoncession där en vindkraftpark ska anslutas vill ofta äga nätet som ansluter parken men har inte samma drivkraft som vindkraftprojektören att snabbt hantera de tillstånd som krävs för elanslutningen. Det är inte alls ovanligt att det tar flera år för nätägaren att ta fram de nödvändiga tillstånden vilket i sämsta fall kan leda till att finansiärer drar sig ur och parken inte alls blir byggd. Mot bakgrund av de problem som anslutningen till elnät utgör anser Svensk Vindenergi att man snarast möjligt förtydligar under vilka förhållanden det är tillämpbart med koncessionsfria nät och att det då harmoniseras med de lydelser och exempel som anges i Förordning 2007:215 (om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen). Vår bestämda uppfattning är att ett produktionsnät inte bara ska gälla det parkinterna nätet utan hela vägen upp till anslutningspunkt för befintligt nät. Detta skulle ge en större möjlighet för vindkraftsprojektören/ägaren att utsätta områdeskoncessionären/nätägaren för större konkurrens och därmed troligen sänka såväl pris som tidsåtgång. I verkligheten skulle det antagligen inte bli så många fall där vindkraftsprojektören i slutändan går vidare med att göra hela nätbyggnationen under eget bolag eftersom det bör vara naturligt att ett befintligt nätföretag har förutsättningarna att bygga nätet till en billigare kostnad än ett företag som saknar rutinen. Det är således själva möjligheten att vindkraftsprojektören/ägaren skulle kunna bygga i egen regi som är det viktiga. Att ge projektören möjlighet att bygga nätet till den egna vindkraftsparken kan också ge bättre möjligheter att få ansökningarna om tillstånd för parken och nätet att löpa parallellt. Därigenom minskar såväl det administrativa arbetet som den sammanlagda tiden för att förverkliga ett projekt. Den allmänna uppfattningen hos medlemmarna i Svensk Vindenergi är att det knappast kan anses som ett stort problem för vindkraftsägaren att dela upp ägarskapet i en elproduktionsdel och en nätägardel. Den ökade administrativa bördan väger således lätt gentemot de stora fördelarna. Förenklad linjekoncession bättre än koncession för enskild linje Svensk Vindenergi anser att förslaget att ge Energimarknadsinspektionen möjlighet att medge befrielse från vissa skyldigheter för elnät (såväl inom parken som till anslutningspunkt) som enbart används av en producent, hanterar de problem med orimlig administration som kan upplevas idag. Ett produktionsnät ska innefatta såväl det interna nätet som linjen upp till anslutningspunkt. Det är viktigt att projektören/ägaren ges möjlighet att bestämma vem som ska bygga nätet, för att konkurrensen ska upprätthållas. 4 (6)

5 Elinvesteringsfond för samhällsekonomiskt bra produktionsanläggningar Svensk Vindenergi stöder utredningens förslag om att införa en elinvesteringsfond. Genom detta skapas förutsättningar för utbyggnad och utveckling av förnybar elproduktion utan att de initiala kostnaderna för elnätsförstärkningar drabbar den som etablerar sig först. Föreningen stödjer också utredarens förslag om att fonden finansieras genom att nätföretagen tar ut en avgift ett visst belopp per överförd kwh. Fonden ska varje år innehålla tillräckliga medel för de nätutbyggnader som beräknas genomföras under året. Det är således viktigt att sådana beräkningar/prognoser görs med god precision. Blir avsättningarna otillräckliga blir nätutbyggnaderna lidande och om fonden tillförs onödigt mycket medel så blir det onödigt dyrt för konsumenterna. Vi finner det osäkert om de föreslagna 0,05 öre/kwh för att bygga upp kapitalet i fonden är tillräckligt varför vi föreslår att detta granskas noggrannare. Däremot anser vi att utredarens förslag till golvnivå för att erhålla stöd ur fonden är satt alldeles för högt. Vi förstår inte på vilka fakta som beräkningen grundats och kan därför inte i detta remissvar ange någon alternativ beräkning. En enkel enkät bland våra medlemsföretag (som omfattar så gott som samtliga i Sverige verksamma projekteringsföretag) visar dock att nivån snarare bör ligga i intervallet kr för att fonden ska få in ansökningar om bidrag. I utredningen sägs att en förtida delning av kostnaderna (som det föreslås i Energinätsutredningen) kommer att minska behovet av fonden. Detta är i princip korrekt men det förutsätter att det är minst två projekt i samma nätområde som ligger i ungefärligen samma fas i projekteringen. Detta kommer antagligen att inträffa relativt sällan. Vi motsätter oss alltså inte resonemanget men ser att konsekvenserna blir små varför fondens relevans fortfarande består. Energinätsutredningens förslag innebär också att det blir elnätsföretagen som får agera som banker och låna ut pengar till dess kommande nätinvesteringar görs i området. Om prognoserna för utbyggnad av förnybara energikällor slår fel och att ett antal av de planerade projekten inte blir av så kommer heller inte några medel att komma in till elnätsföretagen. Detta innebär att elnätföretagen riskerar att aldrig få tillbaks de medel man plöjt ner i ett utbyggt nät. Vi konstaterar också att den konstruktion som föreslås kommer belasta elanvändarna som en skatt, vilket gör att förslaget kan få svårt att få gehör hos Finansdepartementet. Vi anser att det bör undersökas om det går att förändra förslaget så att det istället kan betraktas som en avgift. En elinvesteringsfond som den beskrivs är i grunden bra. Det föreslagna beloppet om kronor måste sänkas radikalt för att fonden över huvud taget ska få några ansökningar. 5 (6)

6 Undantag från kravet på timmätning för små anläggningar Svensk Vindenergi stöder utredningens förslag om att kravet på timmätning på små anläggningar (t o m 63A) tas bort. Detta skulle kunna ge mycket starka incitament att få en väl distribuerad elförsörjning och därigenom minska såväl nätförluster och behovet av nya nät. Dessutom bör leveranstryggheten bli större i de områden där elförsörjningen åtminstone delvis kan ske lokalt. Med vänliga hälsningar Matthias Rapp Gunnar Fredriksson mr@svenskvindkraft.se gf@svenskvindkraft.se 6 (6)