Till: Miljödepartementet Stockholm

Transkript

1 Till: Miljödepartementet Stockholm REMISSYTTRANDE Naturvårdsverkets rapport om framtida producentansvar för förpackningar och tidningar yttrande till Miljödepartementet SABO har beretts tillfälle att lämna synpunkter på rubricerad rapport och lämnar härmed följande yttrande. Sammanfattning SABOs synpunkter i sammanfattning: Regeringen måste tydliggöra producentansvaret. Producenterna ska fullt ut ansvara för insamlingssystemen både fysiskt och ekonomiskt. Naturvårdsverket måste föreskriva att den fastighetsnära insamlingen ingår i det lämpliga insamlingssystemet. Producentansvaret måste synliggöras för konsumenten om dess syfte ska uppnås Hushållens tid och bekvämlighet måste värderas högt när man räknar samhällsekonomiska kostnader. Det gynnar källsorteringen om insamlingsplatserna är nära de boende. Återvinningsnivåerna för metall och plast bör skärpas. Avfallsrådets överenskommelse är inte längre att betrakta som en överenskommelse På förhand godkända insamlingssystem ska innehålla krav på servicenivå. 1. Producentansvaret har inte haft tillräckligt styrande kraft Naturvårdsverket menar i sin utvärdering att producentansvaret fungerar bra och att insamlingsnivåerna är höga. Undantaget är metall- och plastförpackningar, som inte når målen. Samtidigt redovisar Naturvårdverket att mängden förpackningsavfall 1 har ökat med 75 procent sedan producentansvaret infördes. SABO håller med om att insamlingsresultaten är höga. Men det är samtidigt uppenbart att producentansvaret inte har haft en tillräckligt styrande kraft, eftersom avfallsberget fortsätter att öka. Faktum är att producentansvaret kan sägas fungera bra tack vare att fastighetsägarna byggt ut den fastighetsnära insamlingen och dessutom finansierat den. I dagsläget finns inte ett system där producenterna (producenter av förpackningar och 1 Siffran inkluderar träförpackningar

2 tidningar) tar det ekonomiska och fysiska ansvaret. SABO menar därför att Naturvårdsverkets utvärdering inte är tillräckligt nyanserad. 2. Den fastighetsnära insamlingen har bidragit till det goda resultatet I dag finns fastighetsnära insamling i 46 procent av hushållen i flerbostadshus; i SABOföretagen är den siffran ca 80 procent. Många SABO-företag byggde ut den fastighetsnära insamlingen i början på 1990-talet som ett led i miljöarbetet och för att företagen var missnöjda med producenternas system och dess brist på tillgänglighet. Producenternas återvinningsstationer var helt enkelt för glest utplacerade. SABO-företagen har ofta varit mer serviceinriktade än producenterna. Företagen har insett fördelarna med att de boende smidigt kan lämna sitt avfall. Den fastighetsnära insamlingen gör det möjligt att ha allt avfall samlat på ett ställe, det blir rent och snyggt, och de boende behöver inte ha bil eller åka kollektivt för att källsortera sitt avfall. SABOföretagen har också lagt stora resurser på att informera och engagera de boende. Fastighetsägarnas frivilliga arbete har sålunda lett till ett gott resultat och miljömedvetna boende., SABO anser att den fastighetsnära insamlingen är helt avgörande för att insamlingsresultaten för förpackningar och returpapper är så goda. 3. De boende i flerbostadshus betalar över hälften av producentansvaret Producentansvaret kostade producenterna 698 miljoner kronor, enligt materialbolagens årsredovisningar Enligt utredningen Vilka betalar för det svenska producentansvaret på förpacknings- och tidningsavfall?, som SABO med flera låtit göra (se bilaga 2), är motsvarande kostnad för kommunerna 65 miljoner kronor och för fastighetsägare med fastighetsnära insamling 819 miljoner kronor. Totalt kostade alltså producentansvaret miljoner kronor Sammantaget kostar den fastighetsnära insamlingen de boende i flerbostadshus 769 kr/lägenhet och år (se tabeller nedan). Kostnader för producentansvaret: Mnkr andel Fastighetsägare/boende i flerbostadshus % Materialbolag/producenter % Kommunsektorn 65 4% Summa 1582 Tabell 1. Total kostnad för producentansvaret 2005 är 1582 miljoner kronor Fastighetsägarens kostnaderna fördelas på följande sätt: kr/lägenhet och år Utrymmen inom- och utomhus: soprum och utomhusytor 52 Investeringar i utrymmen och utrustning 89 Städning, eftersortering, snöröjning och löpande underhåll på utrymmen 311 Insamling och bortforsling som utförs av anlitad entreprenör 155 Insamling och bortforsling med egna anställda och fordon 118 Information till boende och framtagning av informationsmaterial 44 SUMMA 769 Tabell 2. Producentansvaret kostar fastighetsägarna och de boende 769 kr/år och lägenhet - 2

3 4. Producentansvaret urholkas när kostnaderna inte bärs av förorenaren I rapporten skriver Naturvårdsverket följande: Dessutom lägger lagstiftningen ansvar och kostnaderna där de bör ligga enligt principerna för svenskt miljöarbete, på den som förorenar. Detta påstående är missvisande, eftersom mer än hälften av kostnaderna för insamlingen belastar fastighetsägarna för flerbostadshus och därmed i slutändan de boende. Det är inte förorenaren som betalar när 52 procent av kostnaderna för producentansvaret läggs på hyror och månadsavgifter och 4 procent på renhållningstaxor och skatter. Det leder i stället till att kostnaden döljs. Därmed förlorar också producentansvaret effekten som styrmedel. Naturvårdsverket kritiserar de kommuner som ordnar insamling av sorterade förpackningar och tidningar, eftersom detta, enligt verket, urholkar producentansvaret. Hushåll och andra förbrukare kan därmed inte fullgöra sin skyldighet att lämna förpackningsavfallet i producenternas insamlingssystem, menar man. En annan risk, enligt Naturvårdsverket, är att syftet med producentansvaret, som ett styrmedel för att få producenterna att minska mängden förpackningsavfall, urholkas när producenterna inte har några kostnader för hanteringen. Naturvårdsverket tillstår att det finns nackdelar med hur den fastighetsnära insamlingen fungerar idag och att systemet urholkas när kostnader läggs i avfallsledet istället för i konsumtionsledet. Men verket ser också många fördelar med att fastighetsägarna tillhandahåller den här servicen för de boende, och att det finansieras på marknadsmässiga grunder. SABO håller med Naturvårdsverket att producentansvaret urholkas när kostnaderna inte hamnar på rätt part. Producentansvaret är idag mer ett avfallshanteringssystem än ett producentansvar. SABO anser att Naturvårdsverket ska vidta åtgärder för att ändra på detta och se till att producenterna tar det fulla ansvaret. Vidare måste informationen till konsumenterna förbättras. Konsumenter måste få bättre information om förpackningsavgiften och vad den används till. Möjligheten att välja förpackningar som belastar miljön mindre styrs genom förpackningsavgiften. För att kunna göra ett miljöval måste därför avgiften göras synlig. I dag råder en stor okunskap bland konsumenter om producentansvar för förpackningar och returpapper. Många tror exempelvis att det är kommunerna som har ställt ut containrar på gator, torg och parkeringsplatser. SABO anser att producentansvaret måste synliggöras för konsumenter. 5. Den fastighetsnära insamlingen måste ingå i det lämpliga insamlingssystemet Naturvårdsverket anser att det fastighetsnära insamlingssystemet måste utvecklas och att det behövs mer forskning innan verket bestämmer sig för föreskrifter. Det verket vill veta är om, och i så fall vid vilken nivå, fastighetsnära insamling av förpackningar och returpapper är samhällsekonomiskt försvarbart och miljömässigt motiverat. SABO anser att kommande föreskrifter tydligt ska anger att producentansvaret ska omfatta fastighetsnära insamling. - 3

4 Naturvårdsverket har förväntat en mer omfattande utbyggnad av den frivilliga fastighetsnära insamlingen under den period som ett inventeringsstöd för detta har funnits. Det är enligt SABOs mening inte förvånande att utbyggnadstakten av den fastighetsnära insamlingen i stället har minskat. SABO-företagen har nämligen redan i hög grad byggt ut den fastighetsnära insamlingen; den finns i ca 80 procent av beståndet. De fastighetsägare som inte byggt ut fastighetsnära insamling ser med facit i hand att ett 30-procentigt investeringsstöd för källsorteringsutrymmet bara är en bråkdel av de totala kostnaderna. Det behövs tydligare ekonomiska incitament, och framför allt att producenterna tar ett ekonomiskt och fysiskt ansvar, för att fastighetsägare ska bygga ut fastighetsnära insamling ytterligare. 6. Tätare insamlingssystem är samhällsekonomiskt lönsamt Naturvårdsverkets resonemang om samhällsekonomisk lönsamhet för fastighetsnära insamling kontra återvinningsstationer är teoretiskt men delvis missvisande. I praktiken finns fastighetsnära insamling för 46 procent av hushållen i flerbostadshus. Om dessa insamlingsplatser stängdes skulle en stor del av förpacknings- och tidningsavfallet hamna i de vanliga soporna inte i återvinningssystemet eftersom många som tidigare sorterat sitt avfall skulle upphöra med det. IVL Svenska Miljöinstitutet AB säger till exempel i en rapport till Naturvårdsverket att de samhällsekonomiska kostnaderna blir lägre om man tar hänsyn till den tid som hushållen lägger ner på källsortering. SABO anser att det är samhällsekonomiskt motiverat att ta hänsyn till hushållens arbete med källsortering. Naturvårdsverkets Sifoundersökning visar att de mest nöjda är de som har nära till insamlingsplatsen. Undersökningen visar vidare att fler skulle källsortera mer om avstånden till insamlingsplatserna gjordes kortare. SABO anser därför att det gynnar källsorteringen med tätt placerade insamlingsplatser och att producenterna ska ta sitt ansvar genom att bygga ut antalet återvinningsstationer eller betala fastighetsägarna för den fastighetsnära insamlingen. 7. Producenterna håller inte sina löften från Avfallsrådets överenskommelse 2004 Naturvårdsverket hänvisar ofta till Avfallsrådets överenskommelse från 2004, där kriterierna för ett lämpligt insamlingssystem fastslogs. Spridning av detta dokument kommer att lösa de flesta problemen med producentansvaret, menar verket. SABO delar inte den uppfattningen. I överenskommelsen står bland annat följande: Fastighetsnära (byggnadsnära) insamling ska inrättas där så är lämpligt, och anpassas till lokala förutsättningar. Det bör vara huvudalternativet i områden med flerbostadshus (punkt 1.3). I tätbebyggda områden utan fastighetsnära insamling bör strävan vara att en majoritet av hushållen har tillgång till en återvinningsstation inom ett avstånd om högst ca 400 meter (punkt 1.6). Inget av detta är genomfört. SABO ser inte heller att det kommer att genomföras om inte kriterierna för lämpligt insamlingssystem slås fast i föreskrifter. SABO har reserverat sig mot lydelsen i överenskommelsens punkt 1.4, där det inte står uttryckligen att producenterna ska ha betalningsansvar för den fastighetsnära - 4

5 insamlingen. Det har lett till att tolkningen i stället kan bli att fastighetsägaren ska ta det ekonomiska ansvaret. SABO anser att överenskommelsen i Avfallsrådet inte längre gäller eftersom producenterna inte följt uppställda kriterier. Det är ytterligare ett skäl till varför Naturvårdsverket genom föreskrifter bör ställa högre krav på producenterna. 8. Producenternas erbjudande innebär i praktiken att fastighetsägarna ska bekosta återvinningsstationer Producenterna har erbjudit ett frivilligt åtagande i samband med att Naturvårdsverket slutfört sin utvärdering. Detta erbjudande innebär att materialbolagens entreprenörer kan hämta förpackningar och returpapper gratis under vissa förutsättningar. Men åtagandet innebär att endast orter med minst invånare är aktuella för detta erbjudande. Enligt SCB finns bara 219 sådana tätorter, vilket utgör 11 procent av tätorterna i Sverige. Utöver detta ska insamlingen betjäna minst 200 hushåll med samma tömningsteknik som på återvinningsstationer och med rimligt avstånd från en normal hämtslinga. För att få gratis hämtning ska också fastighetsägaren anordna insamlingsplats, behållare, skötsel och underhåll. I praktiken innebär det att fastighetsägarna ordnar gratis återvinningsstationer åt producenterna. Naturvårdsverket kommenterar producenternas nya erbjudande med att det är frivilligt för fastighetsägarna att godta detta. SABO anser att Naturvårdsverket missar att detta i praktiken urholkar producentansvaret ytterligare. Det är viktigt att påpeka att ett sådant frivilligt åtagande från producenternas sida inte utgör ett ekonomiskt och fysiskt ansvar enligt lagens mening. Istället är det ytterligare ett exempel på hur såväl kostnader som ansvar läggs på fastighetsägare. 9. Producenterna drar in sina återvinningsstationer på fastighetsägarnas bekostnad Producenternas dimensionering av antalet återvinningsstationer utgår från att fastighetsägarna i flerbostadshus ska stå för fastighetsnära insamling, och man drar in antalet återvinningsstationer där den fastighetsnära insamlingen är väl utbyggd. Det finns även exempel där man drar in återvinningsstationer trots att det inte finns någon fastighetsnära insamling, vilket försätter fastighetsägare i en svår situation. Pressen från höga avfallstaxor gör nämligen att vissa fastighetsägare kan känna sig tvingade att bygga ut den fastighetsnära insamlingen och därmed belastas med de kostnader som egentligen ska falla under producentansvaret. Gårdstensbostäder i Göteborg är ett exempel på ett företag som kämpar för att behålla sina återvinningsstationer. De boende i Gårdstensbostäder har tillgång till fem återvinningsstationer tre i västra Gårdsten och två i norra Gårdsten. Däremot finns ingen återvinningsstation i östra Gårdsten. Med anledning av detta kontaktade Gårdstensbostäder den regionansvarige för förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) 2 för att framföra önskemål om en återvinningsstation i östra Gårdsten. FTI svarade då att man fått i uppdrag att minska antalet återvinningsstationerna i Göteborg med anledning av att dessa inte används fullt ut. Bland annat skulle två återvinningsstationer i västra Gårdsten dras in. 2 Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, har uppdrag från producenterna/materialbolagen - 5

6 Gårdstensbostäder har gjort flera utredningar för få den regionansvarige att förstå att det behövs flera återvinningsstationer i Gårdsten. Bland annat har Gårdstensbostäder visat att befintliga återvinningsstationer inte skiljer sig från andra områden när det gäller mängd avfall och skötsel. Gårdstensbostäder har även hänvisat till överenskommelsen i Avfallsrådet 2004 om att det inte bör vara mer än 400 meter till en återvinningsstation i områden med flerbostadshus. Följden av FTI:s handlande blir att de boende som har för långt att gå lägger förpackningsavfallet i den vanliga kommunala påsen och att avfallsutgifterna ökar, menar Gårdstensbostäder. Gårdstensbostäder har även kontaktat kommunens Kretsloppskontor, som meddelade att de inte har några möjligheter att påverka indragningen av återvinningsstationer. Kretsloppskontoret påpekade att företaget har möjlighet att ordna med fastighetsnära insamling i egen regi och själv bekosta utbyggnad, skötsel, hämtning samt information. En sådan utbyggnad kommer dock att drabba företaget ekonomiskt med kostnader som i sin tur påverkar hyran. 10. På förhand godkända insamlingssystem måste innehålla krav på servicenivå Naturvårdsverkets förslag att införa på förhand godkända system kan var bra. Det ger möjlighet att komma åt producenter som i dag inte är organiserade och det ger större möjligheter för ansvariga myndigheter att utöva tillsyn. Om det på förhand godkända insamlingssystemet införs är det viktigt att den fastighetsnära insamlingen blir en del av det lämpliga insamlingssystemet. Då blir det tydligare att producenterna ska ta det fulla ansvaret för insamlingssystemet. SABO anser också att det på förhand godkända insamlingssystemet ska innehålla konkreta krav på servicenivå, för att det ska vara lättillgängligt och underlätta för konsumenten, och för att säkerställa att det framtida systemet fungerar bättre än det nuvarande. Stockholm den 23 mars 2007 Kurt Eliasson VD Bilagor: 1. Sammanfattning av Naturvårdsverkets rapport: Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar 2. Sammanfattning av rapport: Vilka betalar för det Svenska producentansvaret? - 6