HUT Skånes seminarium Kommer EU:s nya grundlag och Framtidskonvent att öka det folkliga inflytandet?

Transkript

1 HUT Skånes seminarium Kommer EU:s nya grundlag och Framtidskonvent att öka det folkliga inflytandet? Dokumentation Bakgrund Det folkliga inflytandet, dess problem och utmaningar för Sverige i EU, var ämnet för dagen. Bakgrunden var den pågående diskussionen gällande en europeisk grundlag, en process som går under namnet Framtidskonventet. Vår ambition var att med utgångspunkt i det konventförslag som föreligger, sätta möjligheterna till folkligt inflytande under debatt. Vad innebär konventet för medborgares möjligheter att göra sina röster hörda? I grunden handlade det sålunda om konventets konsekvenser för demokratin. Seminariet utgjorde vidare en fortsättning på det arbete som HUT Skåne inlett med att föra diskussionen om hållbar utveckling närmare ett demokratifokus hur kan demokratin ses som möjliggörare för en hållbar samhällsutveckling? Dagens föreläsare presenterade olika perspektiv på frågan om demokrati och inflytande. Från Statsvetenskapliga institutionen i Lund deltog Professor Magnus Jerneck, känd EU-forskare och debattör. På temat Hur bestäms det vem som får bestämma? belyste han konventsprocessen ur ett demokratiperspektiv. Från Padrigu, ett forskningscentra kopplat till Göteborgs universitet, deltog Hans Abrahamsson, freds- och konfliktforskare och en av svenska Attacs huvudideologer. Utifrån temat Det gyllene tillfället och den konfrontativa dialogen, talade han om förutsättningarna för en genuin demokratisk dialog inom EU. Där Jerneck i sitt anförande mer utgick från överifrånperspektiv på den demokratiska processen där samtalet i huvudsak förs fram på elitnivå mellan valda politiker och tjänstemän, utgick Abrahamsson från ett underifrånperspektiv där frågan om medborgarens möjligheter att delta direkt i det politiska samtalet stod i fokus. Skiljelinjen rör förhållandet mellan vem som säger vad i en allt mer internationell värld, och hur demokratiska beslutsprocesser i dessa sammanhang kan bli både demokratiska och effektiva. Jens Sjölanders introduktionsföreläsning En ny tid är här, eller!? (Sammanfattningen nedan utgör inte ett ordagrant referat utan en återgivning av Vår författning har namnet demokrati emedan den är så beskaffad att makten icke tillhöra ett fåtal utan fler Med utgångspunkt i detta citat av Thykidedes hämtat ur Framtidskonventets ingress, inledde Sjölander med att ställa den retoriska frågan Är det så? Tillhör makten i EU verkligen folket eller är det slutligen mest ett elitprojekt? Vem är det som egentligen bestämmer? Sjölander skildrade schematiskt hur EU utvecklats från en Kol- och Stålunion, omfattandes få medlemsstater och få tämligen tekniska ämnesområden, via en handelsunion, till att i dag vara en union omfattandes många stater och många områden av politisk natur. Sjölander påpekade

2 hur EU på så sätt har politiserats och medfört att frågan om politikens innehåll och gräns satts på sin spets. Med ökad komplexitet har motsättningarna ökat och frågan om vilka demokratiska procedurer som skall styra samarbetet uppkommit. Hur bestämmer vi vem som skall bestämma? Skall makten organiseras kring nationalstatens anspråk på suveränitet, eller skall nya, vidgade politiska arenor öppnas? Ökad överstatlighet eller uttalad mellanstatlighet? Sjölander påpekade att frågan berörde demokratins grund Vem är det som skall vara med och bestämma? Vem utgör folket? Sjölander beskrev kortfattat hur Framtidskonventet vuxit fram ur en dubbel ambition att förenkla och effektivisera. Mot bakgrund av det tidvis svårövergripliga intryck dagens europeiska regelverk kan ge, och problemet att förändra röstningsförfarandet i EU inför en annalkande utvidgning, tedde sig behovet av reformer akut. Dessutom sågs en ökad misstro mot EU:s institutioner som ett oroväckande problem. Förutom ökad tydlighet och enkelhet ville man därför se till att makten i EU fördes närmare folket. De nationella parlamenten skulle ges en starkare ställning och med en ökad betoning på subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) skulle besluten inom EU tas på den nivå som närmast berörs av en fråga en kommunal fråga på kommunal nivå, en regional fråga på regional nivå och så vidare. På så sätt uppstod frågan om vilka frågor som skall beslutas av vem? Vilka frågor skall ligga på vilken politisk nivå? Frågorna har inget givet svar utan måste besvara av folket själv. Tre grundläggande demokratiska frågor togs alltså upp i Framtidskonventet: Vem skall besluta? Hur skall vi besluta vem som skall besluta? Vilka frågor skall beslutas av vem? Dessa frågor utgjorde ämnet för dagens seminarium. Magnus Jernecks föredrag Hur bestäms det vem som får bestämma? Magnus Jernecks föredrag handlade om Framtidskonventet och dess framväxt, olika synsätt på demokratin samt vad Framtidskonventet innebär för demokratin i EU. EU:s grundlag och Framtidskonventet Jerneck redogjorde för hur Framtidskonventet varit en process omfattandes tre faser en lyssnarfas, en beredningsfas och en beslutsfas. Processen har till viss del byggt på ett nytt sätt att föra det EU-politiska arbetet framåt, en sätt som fått namnet konventsmetoden. Metoden har haft som ambition att omfatta stor lyhördhet, och att ta in synpunkter ifrån ett så stort antal olika aktörer som möjligt (bl. a. ordnades hearings där inbjudna NGO:s kunde vara med och påverka processen). Metoden karakteriserades av att ett högt mått av enighet (konsensus) eftersträvats i det politiska samtalet, och att det sedan var upp till de olika arbetsgrupper som upprättats att vaska fram texter och förslag. Denna process framhöll Jerneck som påfallande opolitisk och i stor utsträckning framdriven bortom direkta politiska intressen. Detta sammantaget menade Jerneck hade medfört att ett betydligt djärvare konventsförslag kunnat läggas fram än det politikerna själva hade hoppats på, och kanske velat. Arbetsfasen har nu gått över i en beslutsfas där politikerna skall försöka överkomma några av de stridigheter som kom att prägla diskussionerna om det färdiga konventsförslaget. Vad har konventet inneburit för demokratin? Jerneck redogjorde för ett antal olika värden och synsätt som kan karakterisera den politiska processen.

3 Vad är demokrati? Jerneck presenterade två demokratiska värden, och synsätt på demokratin. 1. Substansvärden. De fungerar oavsett politiska och ekonomiska system. Det är värden som frihet, jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Det är levande värden som känns givna. 2. Processvärden. De har att göra med arbetssättet och processen och kan i sin tur delas upp i två typer: a. I en stark demokrati handlar det om deltagande, delaktighet, ansvar, öppenhet, inklusion, ömsesidighet etc. och är dialogorienterat. Betoningen är på processen. b. I en snabb demokrati handlar det istället om handlingskraft, effektivitet, flexibilitet, implementeringskontroll etc. Här betonas leverans och beslutsförhet. Det är två olika doktriner. Där den snabba demokratin kan riskera ge en elitorienterad demokrati där det blir svårt att veta vem som säger vad, kan en renodlad stark demokrati riskera bli beslutsförlamad och således ineffektiv. Den starka demokratin bärs upp av ett stort mått av medborgerliga samtal och dialog där det är väsentligt att så många som möjligt får vara med och påverka. Detta synsätt på demokrati går ofta under benämningen samtalsdemokrati. Den politiska processen skall inte präglas av konflikt och särintressen utan av samförstånd. Jerneck påtalade i detta sammanhang att EU inte kunde ses som en superstat lika litet som ett exempel på mellanstatligt samarbete som i FN. EU utgjorde, menade han, ett exempel på ett förhandlingsdemokratiskt system där staten är en av flera aktörer i den politiska processen. Jerneck framhöll att en av förhandlingsdemokratins fördelar var att den var kompromissorienterad. Sinnebilden är en demokratisk process där det föreligger en konflikt, som följs av en förhandling och en kompromisslösning. Genom samtal drivs den politiska processen mot enighet. Vem skall föra det politiska samtalet? Jerneck talade om staten som central aktör i EUprocessen. Det är staten som skall vara den som bestämmer vem som skall bestämma vad i Bryssel. Vad säger då konventet om demokratin och hur skall man förhålla sig till detta? Jerneck såg konventet som ett steg framåt för demokratin där man inom EU för första gången för ett samtal om synen på demokratin och de demokrativärden det skall bygga på. I konventet uttalas det att demokratin i EU skall bygga på den representativa demokratin som grund. I detta sammanhang påtalade Jerneck särskilt hur ambitionen att stärka de nationella parlamentens roll i EU och en utökning av det folkvalda europaparlamentets maktbefogenheter kan ses som vinster för demokratin. Hans Abrahamsson och Det gyllene tillfället och den konfrontativa dialogen Med historiska paralleller och skildringar ifrån utvecklingen i länder som Mocambique, Sydafrika och Nicaragua, pekade Abrahamsson på hur markandens utbredning i samhället, (den första rörelsen) alltid följts av en andra rörelse där motkrafter mobiliserats som svar på de hot en ohämmad marknad skapat. Varje hot leder till en punkt där olika intressen ser det nödvändigt att gå samman för att vända en trend som upplevs som hotfull ett gyllene tillfälle

4 öppnar sig. Som ett historiskt exempel framhöll Abrahamsson hur industrialiseringen ledde fram till arbetarrörelsens mobilisering till försvar för sina rättigheter. Vi står idag inför en liknande situation, framhöll Abrahamsson. Allt fler intressenter i den moderna världen ser de orättvisor som det globala kapitalistiska systemet skapar och det hot det innefattar för alla. För att den globala marknaden och den utveckling den bygger på sikt inte skall bli kontraproduktiv, krävs att områden inom det ekonomiska området åter blir föremål för en politisk debatt. Abrahamsson skildrade hur statens roll i dessa sammanhang måste stärkas då dess agerande på den internationella arenan ofta kommit att präglas av ett slags stigmatiserande TINA-syndrom there is no alternative, vi har inget val. Räntan måste sänkas och vi måste införa euro, detta för att marknaden så kräver. På så sätt, menade han, har en stor del av den offentliga debatten kring frågor som berör välfärd och rättvisa kommit att bli apolitiska. Denna utveckling karakteriseras av att politiker och medborgare möts i en gemensam passivisering vi kan intet göra. Det gäller att återföra för demokratin viktiga frågor till det politiska samtalet. Vem skall ansvara för att så sker? En rörelse underifrån eller ovanifrån? Folket eller eliten? Abrahamsson påtalade vikten av ett underifrånperspektiv och tog upp problemet med hur många ur rörelsen, den alternativa gräsrotsrörelsen, inte vill ingå i politiska samtal med det politiska systemet. Rörelsen vill inte gå in i dialog. Anledningen, framhöll Abrahamsson, beror på att rörelsen bygger på en bräcklig identitet och man är rädd för att bli slukad av proffspolitiker som Göran Persson och EU-topptjänstemän som Romani Prodi. Abrahamsson gav följande bild av hur det kunde gå till då politikerna skulle lyssna på folket : Göran Persson uttalar sig att det är suveränt med en dialog för han vet vad han vill diskutera. Sedan bjuds folkrörelserna in på Rörelsens Dag, får två minuter var att presentera sitt budskap och sedan kan Persson säga till DN Jag har lyssnat. Hur kan vi göra istället? Abrahamsson framhöll värdet av att inte mötas för att diskutera det vi redan är överens om, utan istället genom dialog synliggöra de meningsskiljaktigheter som finns. Dialogen måste vara konfrontativ men präglad av ett högt mått av empati och respekt. Det handlar om, hävdade Abrahamsson, att vidga arenan och därigenom nå förutsättningar för att också hitta gemensamma intressen. Alltså det demokratiska samtalet måste innebära två steg: 1. Identifiera meningsskiljaktigheterna! 2. Identifiera gemensamma intressen. Rörelsen måste sålunda interagera och inte ställa sig utanför. Hur skall detta gå till? Vi (rörelsen), måste, enligt Abrahamsson, arbeta politiskt men inte i förhandlingar som leder till konsensus utan lyfta fram meningsskiljaktigheterna först. Abrahamsson lyfte fram behovet av nya politiska arenor. Medborgarna är idag politiskt intresserade men inte partipolitiskt intresserade. Det leder till uppkomsten av nya utomparlamentariska fora så som World social forum som motvikt till det parlamentariskt styrda World Economic Forum. Där Magnus Jerneck var i grunden positiv och såg Framtidskonventet som ett steg framåt för EU och demokratin, var Hans Abrahamsson mer försiktigt pessimistisk. Att börja med en EMUfolkomröstning är att börja i fel ände framhöll Abrahamsson som ända såg hur ett regionalt samarbete kunde stärka det folkliga inflytandet i en allt mer internationell värld, styrd av marknadskrafterna.

5 Åsa Kosteniemi och Föreningen MANC - Demokrati i vardande aktiviteten). Föreningen MANC bjöd på seminariets interaktiva inslag där Åsa Kosteniemi bad deltagarna svara på två frågor. I valet mellan billig färskpotatis från Holland och dyrare från Skåne vilken väljer man? Här valde majoriteten den skånska färskpotatisen. Den andra frågan var om man skulle köpa billig potatis förpackad i returförpackningar med pant eller dyrare potatis förpackad i miljövänlig förpackning. Ett försök av en deltagare att få veta mer om förutsättningarna tystades skickligt ned av Åsa och de allra flesta röstade på den miljövänliga förpackningen. Utifrån detta problematiserade Åsa demokratin. Förutsättningen för våra val i detta fall var att: 1. Vi visste inte vem Åsa var och vem hon representerade. 2. Vi visste inte alla förutsättningar för våra val. 3. Invändningarna tystades ner. Få ifrågasatte förutsättningarna (två i detta fall) och lade bekymmerslöst en röst på önskat alternativ. Är det demokratiskt?, undrade Åsa. Bra val kräver kunskap! Genom våra val så påverkar vi, oavsett om det är i EU:s parlamentsval eller i valet mellan holländsk eller skånsk färskpotatis. Och genom att välja att inte välja så är även det en påverkande handling. Frågor att fundera på På vilket sätt kan jag påverka min vardag och det samhälle jag lever i? Vilka vinster/förluster ser jag för demokratin med EU? Vad är EU:s roll när det gäller arbetet för en hållbar utveckling? Är påståendet att marknaden måste sättas under starkare demokratisk kontroll ett ideologiskt påstående, eller kan det finnas andra goda skäl för en sådan utveckling? Har marknaden ett samhällsansvar ett demokratiskt ansvar?