Med fokus på ungdomars röst och 365 andra saker

Transkript

1 Med fokus på ungdomars röst och 365 andra saker Det är helt knäppt att vårt samhälle är så segregerat. Blanda mer! Den åsikten uttryckte nästan alla de drygt 130 ungdomar som intervjuades i projektet RÖST. Vi blev överraskade av samstämmigheten, berättade journalisten Annica Carlsson Bergdahl när hon och fotografen Jerker Andersson berättade om RÖST på Mellanrum 14. Projektet stöds av Allmänna Arvsfonden och bildningsförbundet Sensus, berättade Annica Carlsson Bergdahl. Det är en demokratisatsning som har att göra med att det är valår. Man vill bereda plats för ungdomar i det offentliga rummet, eftersom det är en grupp som har svårt att komma fram i vanliga fall. Fotografen Jerker Andersson och journalisten Annica Carlsson Bergdahl berättade om sitt projekt RÖST. Foto: Johan Bergsten Hon och fotografen Jerker Andersson har tidigare tillsammans gjort böckerna Killar och Brudar. När de nu tog initiativet att belysa åriga ungdomars framtidsdrömmar och tankar om

2 samhället, livet och politiken, så bestämde de sig för att göra både en bok och en utställning på temat. Vi lämnade in manuset igår, så materialet är alldeles färskt. Utställningen kommer att gå under namnet RÖST lådan och visas första gången i Visby under Almedalsveckan och därefter på Kulturkalaset i Göteborg. I Göteborg kommer den att finnas fram till valet och dessutom vara på plats på Bokmässan där den visas utanför entrén, berättade Annica Carlsson Bergdahl. Ett vi är nödvändigt Publiken fick bland annat se filmavsnitt där ungdomar berättar om sitt drömsamhälle, hur de ser på politik och demokrati och vad som skrämmer dem. Vi har fotograferat och gjort filmade intervjuer med 60 enskilda ungdomar och lika många till som har varit i grupper om två till sex. Gruppintervjuerna har vi gjort för att grupp eller vikänslan är helt central för ungdomar och inte går att komma förbi. Det krävs också ett vi för att kunna förändra saker. Det är bara göteborgska ungdomar som deltar i projektet, förklarade de också. Av praktiska skäl var vi helt tvungna att göra en geografisk avgränsning En tjej, Kajsa, fick i ett av de filmade avsnitten frågan om vad hon kan bidra med för att göra samhället bättre. Hon svarade: Det är inte unga människor som är främlingsfientliga. Tvärtom finns det en stor öppenhet bland stadens ungdomar, sa Annica Carlsson Bergdahl.

3 Ibland känns det hopplöst, men det kan vara rätt små saker, som till exempel gatukonst. Sådant gör att det blir mycket trevligare i staden. En annan av ungdomarna, Jimmy, fokuserade på hur viktigt det är med människor med invandrarbakgrund. Jag har själv vuxit upp i en del av staden där det finns många invandrare. Det är jag väldigt nöjd med. På det sättet har jag fått med mig bredare upplevelser än vad jag hade fått annars. De som klagar på våra invandrare är inte ungdomar utan mest gubbar. Själv tycker jag bara att de står för positiva saker. Vi hade ju inte ens haft kebab utan våra invandrare! Stor öppenhet bland unga Jimmys attityd visade sig vara representativ för majoriteten av den grupp ungdomar som Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson träffade, berättade de. Bilden som vi har fått är att det inte är unga människor som är främlingsfientliga. Tvärtom finns det en stor öppenhet bland stadens ungdomar. En annan gemensam nämnare för dem som de träffade var miljöfokus. De flesta vill ha vindkraft istället för kärnkraft. Dessutom gillar de kött och älskar Göteborg! Däremot tycker de allra flesta att kollektivtrafiken är mycket dålig som den ser ut idag. Dyr och krånglig, är vanliga omdömen. Höj skatten en smula så att ungdomar kan åka gratis det är ett förslag som många ställer sig bakom. I RÖST har både enskilda ungdomar och grupper intervjuats, berättade Jerker Andersson och Annica Carlsson Bergdahl. Det krävs ett vi för att förändra saker, förklarade de.

4 Ytterligare en av de intervjuade, Mira, sa så här om sitt drömsamhälle: Där finns ingen religion, ingen diskriminering och ingen rasism. Köttindustrin är borta och pensionärer behöver inte betala skatt. Självmord existerar inte eftersom vi har lärt oss att ta hand om problemen innan det har gått så långt. I min dröm är Göteborg ett kulturcentrum i världsklass med massor av bra musik. Det är också en stad som satsar på ungdomar. Några andra svar på frågan om drömsamhället fick vi också ta del av. Så här sa Tobias: Jag vill ha bättre vägar och sjukhus. Slopa vägkameror och låt folk bestämma själva om de vill ha bilbälte. Och så behöver vi tänka mer på miljön. Cecilia: Jag vill ha mindre våld och mindre förtryck mot kvinnor och mot människor över huvudtaget. Sen tycker jag att det skulle vara snyggare i samhället och inte så mycket föroreningar i naturen. Annars är det mycket som är bra idag. Andrew: Fler ramper och hissar där det verkligen behövs det vore i idealsamhälle för oss med funktionsnedsättningar. Och att andra fick mer kunskaper och större förståelse för vår grupp. Gjorde kulturlivet roligare Bland gruppintervjuerna fick vi bland annat ta del av en med fyra tjejer som tog saken i egna händer för att göra det göteborgska kulturlivet roligare. Tjejerna kontaktade artister som ställde upp gratis på en konsert på Sticky Fingers till förmån för ett trädprojekt i Kenya. De lyckades samla ihop kronor! Detta gjorde det för att ha roligt i kombination med att göra en insats för världen, berättade Annica Carlsson Bergdahl. Till saken hör att tjejerna stötte på motstånd från vuxenvärlden när de presenterade idén. De fick höra kommentarer som Det här kommer inte att fungera. Tänk om, tjejer. Men det gav inte upp utan genomförde idén och växte förstås jättemycket! Bland de andra grupperna som vi fick se och höra: Sex rullstolsburna ungdomar berättade att de var förbannade på att det finns så mycket övrigt att önska när det gäller tillgänglighet i kollektivtrafiken i synnerhet och i staden i allmänhet. Några killar som håller på mycket med LAN sa att mycket i tillvaron är trist. Två hästtjejer berättade om sitt nyvaknade politiska intresse via engagemang i ungdomsfullmäktige. En kvintett utanför en svartklubb förklarade att de varken tillhör gruppen EMO eller Pretto men att de är ganska pretentiösa. Ett par MC intresserade killar delade med sig av sina kunskaper om motorer. Kontrast till fart och fläkt Fotografierna är konsekvent ganska strikta i sina uttryck, berättade fotografen Jerker Andersson. Det är medvetet för att få en kontrast till den fart och fläkt som ofta dominerar unga människors tillvaro, sa han. Han berättade också att några av ungdomarna hade fått uppdraget att fotografera sin vardag. Publiken fick se ett antal av dessa bilder som också kommer att vara med i boken och utställningen. Under arbetet har Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson fått bekräftelse på att ungdomar är mycket kloka och insiktsfulla, berättade de.

5 Många känner att de inte är delaktiga vilket egentligen är förfärligt. Det är svårt att förstå att unga människor inte släpps fram i fler sammanhang i vuxenvärlden, sa de. Visserligen finns det undantag från det dominerande intrycket att unga människor är insatta i samhällsfrågor, konstaterade Annica Carlsson Bergdal och berättade om en kille som fick frågan om vad han visste om demokrati. Han tänkte länge och svarade: Demokrati det är väl något parti, va? Motpolen är till exempel Martin som har bott i Sverige i tre år och har stenkoll på det svenska samhället. Engagerade samtal blev det i samband med premiären av Talk Club 365 saker vi måste prata om. Presentationen av RÖST avlöstes under seminariet av en grupp som står bakom den helt nystartade samtalsklubben Talk Club 365 saker vi måste prata om. Olle Bjerkås, en av initiativtagarna, berättade om bakgrunden: Vi var några kompisar som satt och samtalade. Idén om en samtalsklubb om det offentliga rummet formades mer och mer och idag är det premiär. Till skillnad från debatten som form tycker vi att samtalet ger helt andra möjligheter att på ett konstruktivt sätt pröva tankar och idéer. Det övergripande ämnet för dagen var Kreativa uttryck i det offentliga rummet. De närvarande deltagarna fick själva föreslå samtalsteman som man sedan utgick från i grupper. En av grupperna valde att diskutera lagliga/ickelagliga kreativa uttryck i det offentliga rummet. En annan fokuserade på så kallade Tram sessions, alltså musikgrupper som spelar på spårvagnar. Samtalet i en tredje kretsade bland annat kring det faktum att reklamen breder ut

6 sig på bekostnad av medborgares behov att uttrycka icke kommersiella budskap i det offentliga rummet. Att döma av intensiteten i samtalen och att diskussionerna pågick i cirka en och en halv timme var premiären lyckad. Olle Bjerkås berättade också: Vi har planerat för fler samtalsklubbar inom en snar framtid, bland annat med ämnen som Paradigmskiften och Framtida engagemang. Nästa samtalsklubb kommer vi att ha på Världskulturmuseet den 5 maj. Då kommer samtalen att kretsa kring temat Deltagarkultur. Arrangörerna bjuder vid varje tillfälle in deltagare, men det är fritt fram för den som har lust att vara med i samtalen.