Estetisk-filosofiska fakulteten. Helena Modin. Språklig utveckling. Linguistic development. Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet

Estetisk-filosofiska fakulteten Helena Modin Språklig utveckling Pedagogers arbete med språklig medvetenhet och språklig stimulering Linguistic development Pedagogues work with linguistic awareness and linguistic stimulation Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet Datum: 2011-10-18 Handledare: Elisabeth Björklund Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Abstract This work is about three pedagogues view of linguistic awareness and linguistic stimulation. Through three qualitative interviews pedagogues describe how they help the children in their language development through a conscious work with the linguistic awareness and linguistic stimulation. In this work, I also highlight what pedagogues believe is important that the child gets in the process of linguistic stimulation and set it against what Lpfö98 want and what different authors believe is important with the linguistic stimulation. Keywords: linguistic awareness, linguistic stimulation and language development Sammanfattning Det här arbetet handlar om tre pedagogers syn på språklig medvetenhet och språklig stimulering. Genom tre kvalitativa intervjuer beskriver pedagogerna hur de hjälper barnen i deras språkliga utveckling genom ett medvetet arbete med den språkliga medvetenheten och språkliga stimuleringen. I det här arbetet vill jag även lyfta vad pedagogerna anser är viktigt som barnet får med sig i arbetet med den språkliga stimuleringen och ställa det gentemot vad Lpfö98 efterfrågar och vad olika författare anser är viktigt med den språkliga stimuleringen. Nyckelord: språklig stimulering, språklig medvetenhet och språklig utveckling

Innehållsförteckning 1 Inledning... 5 1.1 Syfte... 5 1.2 Frågeställning... 5 2 Litteraturgenomgång... 6 2.1 Språklig utveckling... 6 2.1.2 Barns språkliga utveckling... 6 2.1.3 Språklig medvetenhet... 7 2.1.4 Språklig stimulering... 8 3 Metod... 11 3.1 Val av metod... 11 3.1.2 Urval och undersökningsgrupp... 11 3.1.3 Genomförandet av intervjuerna... 12 3.1.4 Bearbetning av intervjuerna... 12 3.1.5 Tillförlitlighet... 13 3.1.6 Etiskt förhållningssätt... 13 4 Resultat... 15 4.1 Förskolan Zebran och pedagogerna jag intervjuade... 15 4.2 Språklig medvetenhet... 16 4.2.1 Barns nyfikenhet på språket... 16 4.2.2 Språklig stimulering... 17 4.2.3 Vikten av språklig stimulering... 17 4.2.4 Hinder i arbetet med barns språkliga utveckling och stimulans... 18 4.3 Sammanfattning av resultat... 19 5 Diskussion... 20 5.1 Resultat... 20 5.1.2 Barns språkliga utveckling... 20 5.1.3 Språklig medvetenhet... 20 5.1.4 Språklig stimulering... 21 5.1.5 Det viktiga med språklig stimulering... 23 5.2 Metoddiskussion... 24 5.3 Slutsatser... 25 5.4 Förslag till fortsatt forskning... 25 Referenslista... 26 Bilagor

1 Inledning Språket och lärandet hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara på barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Skolverket, 2010, s.7). Språket är en viktig del för att vi ska fungera i vårt dagliga samhälle. Med språket förmedlar vi olika budskap till varandra, vi kan sätta ord på känslor och behov som vi har. Språket har vi inte bara för att kommunicera med varandra utan också för att utveckla våra tankar. Därför tycker jag liksom Lpfö98 att barns språkliga utveckling är en viktig del av förskolans uppdrag och vardag. Alla förskolor ska arbeta med att hjälpa barnen att utveckla ett rikt språk. Därför vill jag med detta arbete bredda min syn på barns språkliga utveckling genom att ta del av den litteratur som finns och få ta del av erfarna pedagogers syn på den språkliga utvecklingen. 1.1 Syfte Syftet med min undersökning är att få ta del av erfarna pedagogers erfarenheter av deras arbete med barns språkliga medvetenhet och språkliga stimulering. Och vad pedagogerna anser är det viktiga i arbetet med språklig medvetenhet och språklig stimulering. 1.2 Frågeställning Utifrån vad jag vill veta är mina huvudfrågor Hur arbetar pedagogen med den språkliga medvetenheten och den språkliga stimuleringen? Vad anser pedagogen är det viktigaste barnet får med sig i den språkliga stimuleringen? 5

2 Litteraturgenomgång I det här kapitlet kommer jag att presentera olika författares syn på hur man arbetar med språklig utveckling i förskolan. För att barnen ska bli språkligt medvetna krävs det olika pedagogiska verktyg eller hjälpmedel. 2.1 Språklig utveckling För att barn ska utvecklas språkligt måste de stimuleras i sina försök att kommunicera och samtala. Den språkliga stimuleringen i sin tur leder till att barnens språkliga medvetenhet ökar, barnen reflekterar och experimenterar med språket. Pedagoger som arbetar aktivt med den språkliga stimuleringen och den språkliga medvetenheten hjälper barnen till en språklig utveckling. Här kommer jag att presentera olika författares syn på språklig utveckling, språklig medvetenhet och språklig stimulering. 2.1.2 Barns språkliga utveckling Alla barn föds med förutsättningar att lära sig ett språk. Redan vid födseln börjar barnets väg mot en språklig utveckling. Det lilla barnet söker kontakt genom att göra ljud i från sig, så fort föräldern kommer och tar barnet till sig blir barnet bekräftat i sitt försök till kommunikation. Medvetet eller omedvetet kommer barnet till slut förstå att om det gör ljud ifrån sig så kommer någon som hjälper och det är det första och grundläggande i den språkliga utvecklingen (Sandberg, 2009). Samspelet och bekräftandet som uppstår mellan föräldern och barnet när föräldern härmar sitt barns minspel och läten är ett lekfullt sätt, som barnen uppskattar, den första språkliga stimuleringen (Wellros, 1998). Samspelet leder i sin tur till att barnets självkänsla och lust att utveckla sitt språk ökar. Samspelet mellan föräldern och barnet som sker under barnets första levnadsår ger barnet det grundläggande kunskaperna i språket, även fast det lilla barnets språk mest består av ljud och gester (Söderbergh, 1979). Barns språkliga utveckling kan ses på två sätt, det första sättet är utifrån barnets eget subjektiva- eller ett inifrånperspektiv. Med inifrånperspektivet menas att det är barnets egen nyfikenhet och strävan efter att bli bekräftad, att få känna delaktighet och gemenskap som bidrar till barnets egen utveckling. Med detta perspektiv som synsätt ser man barnet som drivande och aktivt. Det andra synsättet är ett utifrånperspektiv som är ett objektivt och formellt synsätt. Med ett sådant synsätt ses den språkliga utvecklingen gå i olika stadier där barnet får hjälp av sin omgivning att utveckla sitt språk (Sandberg, 2009). 6

I den språkliga utvecklingen läggs det oftast stort fokus på hur barnets uttal låter, om barnet pratar så pass rent att barnets omgivning förstår vad barnet vill. Uttalet hör till den språkliga utvecklingen men uttalet säger ingenting om barnets språkliga medvetenhet som är en viktig del i den språkliga utvecklingen (Svensson, 2005). Förskolan har ett viktigt uppdrag i att stötta barnet i den språkliga utvecklingen. För att förskolan ska kunna nå upp till de mål som Lpfö98 efterfrågar ska alla som arbetar inom förskolan arbeta för att skapa tillfällen och situationer där barn kan samtala och utveckla sitt språk (Parmling Samuelsson & Sheridan, 1999). I förskolans Läroplan, Lpfö98, finns det inga mål som barnen ska uppnå. Målen som finns i Lpfö98 är mål som förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar. Lpfö98s strävansmål för den språkliga utvecklingen i förskolan är att varje barn...ska få utveckla ett rikt och nyanserat talspråk och utveckla sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka sina tankar, utveckla sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner (Utbildningsdepartementet, 2001, s13). Sammanfattningsvis kan man säga att för att ett barn ska utvecklas i sitt språk, måste barnet i tidig ålder få uppleva språklig stimulering så att den språkliga medvetenheten ökar. Den språkliga utvecklingen sker inte bara när barnet är litet utan det är något som sker genom hela livet. 2.1.3 Språklig medvetenhet Med språklig medvetenhet menas att barnet självständigt funderar och reflekterar över det egna språket. Ett språkligt medvetet barn kan upptäcka att språket inte bara är det som sägs utan även peka ut ord både i meningar och i andra ord. Ett barn som inte har kommit lika långt i sin språkliga medvetenhet hör det som sägs men är inte medveten om att det är olika ord som bildar meningar (Svensson, 1998). Det barn som är språkligt medvetna kan höra när de säger fel och rättar sig själva för att andra ska förstå vad barnet vill säga. Barn som har fått 7

leka med språket i förskolan och har förstått hur språket är uppbyggt kommer att få det mycket lättare när barnet ska börja lära sig läsa och skriva (Arnqvist, 1993). Barnets språkliga medvetenhet börjar märkas av från treårsåldern. Barnet börjar fundera på vad ord betyder och står för och varför ljud låter så som de gör, barnet blir mer och mer aktivt i sin nyfikenhet på ord och på språket. Barnet börjar prata om det som har hänt, det som händer och det som ska hända. Oftast är det barnets felsägning som leder till att barnet börjar prata om språket (Eriksen Hagtvet, 2004). Språklig medvetenhet är ett komplext begrepp som innefattar många olika medvetenheter men var och ett har en stor betydelse för den kommande läs- och skrivinlärningen. Därför är det viktigt att pedagoger förstår och inser att den språkliga medvetenheten inte handlar om barns språkliga förmåga. Med språklig förmåga menas att barnet kan ha svårt att uttala ord rent men fortfarande förstår vad andra säger (Westerlund, 2009). Under senare år har ett stort intresse för barns språkliga medvetenhet ökat bland forskare. Forskare har försökt att finna svar på vilken betydelse den språkliga medvetenheten har för betydelse när barn lär sig att läsa och skriva (Svensson, 2005). Ett bra sätt att jobba med barns språkliga medvetenhet är att redan i tidig ålder börja med språklig stimulering, det vill säga att leka med ord genom att exempelvis dela upp ord, jämföra ord och rimma på ord (Taube, 2004). 2.1.4 Språklig stimulering Med språklig stimulering menas att pedagoger gör olika övningar och lekar tillsammans med barn, enskilt och i grupp, som ska stimulera barnens språkliga uppmärksamhet, utveckla deras ordförråd och lära sig att kommunicera och berätta. Den språkliga stimuleringen på förskolan sker oftast genom olika språklekar och språkliga aktiviteter (Arnqvist, 1993). Barn i förskolan har en naturlig nyfikenhet för att vilja lära sig nya saker, det gäller även språket. Därför är det bra att pedagogerna i förskolan dagligen arbetar med språkligt stimulerande aktiviteter (Eriksen Hagtvet, 2006). Allt som pedagogerna på förskolan gör för att stimulera barns lärande och utveckling ska enligt Lpfö98 ske genom leken. Förskolans 8

pedagoger ska ta tillvara på barns nyfikenhet inför sitt eget lärande. Arbetet med språklig stimulering kan både göras enskilt och i grupp. Om pedagogen gör en språkligt stimulerande aktivitet med många barn i en grupp, får barnen ta del av varandras tankar och idéer och samtidigt känna gemenskapen i att ha roligt tillsammans med varandra (Svensson, 1998). Barn som dagligen får uppleva en medveten och genomtänkt språklig stimulering, genom olika språkliga aktiviteter som till exempel rim, ramsor, lekar och samtal, de barnen kommer att få det lättare i sin kommande läs- och skrivinlärning i skolan (Arnqvist, 1993). Samtidigt stärker den språkliga stimuleringen den språkliga utvecklingen och det i sin tur leder till att barn utvecklar sin identitet och att känna trygghet i den. Genom språklig utveckling utvecklar inte bara barnet sitt språk utan också sin förmåga att lyssna, reflektera och försöka förstå andras synsätt (Skolverket, 2010). Det finns en mängd olika sätt som pedagoger använder i arbetet med den språkliga stimuleringen, men det som är det allra vanligaste är leken. Leken är det viktigaste verktyget förskolan har. Genom leken utvecklas barnet socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. I all lek, fri som planerad, utvecklar barnet tankar och hypoteser som barnet prövar för sig själva och tillsammans med varandra. I leken blir barnets språkträning aktiv, barnet måste tänka på hur det ska formulera och uttrycka sig för att andra barn och vuxna ska förstå. I leken blir orden till verkliga föremål, händelser och blir till inre bilder. Leken är en bra träning för barnets kommunikation (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999). Förutom leken är samtalet ett av det viktigaste verktyget som förskolan har att använda sig av i barns språkliga utveckling. Pedagogens roll i samtalet tillsammans med barn är att stödja och hjälpa barnet men också stimulera barnet att utveckla sin språkiga medvetenhet. Samtalet mellan pedagog och barn ska vara ett ömsesidigt samspel som är givande för både pedagogen och barnet. Därför ska alla barn i förskolan få tillfällen till givande och enskilda samtal med en vuxen för att få möjlighet att utveckla språket (Sandberg, 2009). Många förskolor använder sig även utav rim, ramsor och högläsning i arbetet med den språkliga stimuleringen. I rimmet kan pedagoger uppmärksamma hur pass språkligt medvetna barnen är. Barn som har kommit lite längre i sin språkliga medvetenhet kan klara av att rimma med nonsensord, ord som inte har någon betydelse men som gör att det blir roligare och barnen får nya ord i sitt ordförråd. Böcker är ett av redskapen för att ge barnen ett rikt och varierat språk. Genom böcker får barnet höra hur olika författare använder sig av språket och hur olika texter kan byggas upp. Med böcker kan pedagoger bearbeta känslor och samtala om olika situationer som har hänt eller kanske kommer att hända i förskolegruppen. Förskolans pedagoger bör läsa för barnen 9

under många olika tillfällen under dagen, och olika typer av böcker. Lässtunden ska vara lugn och rofylld men samtidigt bör det finnas tid att prata om upplevelser som boken ger. Att försöka läsa med hela kroppen är ett bra sätt att fånga upp barns intresse, ibland så är pedagogens kroppsspråk viktigare än den lästa texten (Svensson, 2005). När barnet kommer till förskolan har det egna erfarenheter med sig, erfarenheter som barnet har fått genom upplevelser av olika slag. Barnet vill gärna dela med sig av sina erfarenheter till sina kamrater och personalen på förskolan. Ofta är det de erfarenheterna som pedagoger kan vara dåliga att ta vara på (www.forskning.se). Pedagogerna bör möta barnet och visa intresse i kunskaper som barnet har fått genom de egna erfarenheterna. Genom att möta barnet i dess kunskap kommer barnet visa en större lust för sitt lärande. Det är viktigt att pedagoger bygger på den kunskap som barnet redan har om pedagogen vill hjälpa det lära sig något nytt (Sandberg, 2009). Sammanfattningsvis kan man säga att alla barn i förskolan ska komma i kontakt med språklig stimulering. Barn som bemöts av vuxna som uppmuntrar, stöttar och stimulerar barnet i dess språk kommer att vilja utveckla sitt språk. Därför är det viktigt att förskolan aktivt jobbar med språklig stimulerande metoder för att stärka barnen i sin språkliga utveckling. Alla försök att manipulera språket leder till en språklig utveckling (Svensson, 2005). 10

3 Metod 3.1 Val av metod För att ta reda på hur pedagoger arbetar med språklig medvetenhet och språklig stimulering ute på en förskola valde jag att använda mig av metoden kvalitativ intervju. En kvalitativ intervju går ut på att den som intervjuar ställer enkla och raka frågor (Trost, 2005). Den kvalitativa intervjun ska vara som ett samtal där intervjuarens frågor ska hjälpa den som intervjuas att själv hitta sin erfarenhet och kunskap på frågorna. Det är den som intervjuas som ska föra samtalet (Patel & Davidsson, 2003). Jag valde den kvalitativa intervjun för att få en större förståelse för intervjupersonens upplevelser och erfarenheter av sitt arbete med språklig medvetenhet och språklig stimulering. I den kvalitativa intervjun kan intervjuaren skriva en intervjuguide som styr de områden som kommer att beröras i intervjun (Trost, 2005). Jag skrev ner de frågor som jag ville ha svar på i min intervjuguide (se bilaga 1). Jag inte är van vid att föra en intervju, då kändes det som en trygghet i att ha förberedda frågor med mig. Jag hade samma grundfrågor till alla förskolepedagogerna men under samtalets gång så kom det fram olika följdfrågor. 3.1.2 Urval och undersökningsgrupp Jag kontaktade förskolechefen på en förskola och berättade att jag skriver mitt examensarbete som ska handla om språklig medvetenhet och språklig stimulering och hur pedagoger jobbar med det i förskolan, och undrade om jag fick komma till dem och intervjua några pedagoger. Förskolechefen lyfte frågan på ett möte som förskolan hade för att höra om ett intresse av att bli intervjuad fanns. Jag ringde upp någon dag senare och fick ett godkännande och efter det tog jag kontakt med avdelningarna på förskolan. Jag valde att intervjua tre pedagoger som hade olika pedagogiska intressen. En av pedagogerna har språket som intresse, den andra pedagogen var intresserad av matematik och teknik och den tredje pedagogen har natur som sitt intresse. Jag valde dem för att se om jag kunde få olika infallsvinklar på hur de enskilt jobbar med språklig medvetenhet och språklig stimulering. 11

3.1.3 Genomförandet av intervjuerna Jag valde att intervjua tre pedagoger som arbetar på samma förskola. Alla tre pedagogerna är utbildade förskollärare. Eftersom jag bara vände mig till en förskola så stämmer inte deras sätt att jobba med språklig medvetenhet och språklig stimulering alltid överens med hur man generellt arbetar på andra förskolor. Jag vill lyfta fram hur de tre enskilda pedagogerna på samma förskola jobbar med språklig medvetenhet och språklig stimulering i sin vardag. Jag åkte till förskolan vid två tillfällen. Nackdelen med att vara på en förskola är att intervjun ofta kan blir störd av barn och andra pedagoger. Om intervjun avbryts kan det leda till att stämning som byggs upp under intervjuns gång försvinner och det blir svårt att hitta tillbaka till samma stämning igen (Trost 2005). Jag hade tre enskilda intervjuer med pedagogerna som alla var 30minuter långa. Jag valde att spela in mina intervjuer med min mobil. När man ska spela in sina intervjuer måste man ha den intervjuades godkännande (Patel och Davidsson, 2003). Fördelarna med att spela in intervjun är att den som gör intervjun inte behöver lägga tid på anteckningar utan kan ge intervjupersonen all uppmärksamhet samt att hela samtalet finns med. Nackdelen är att det tar lång tid att bearbeta allt intervjumaterial man får (Trost, 2005). Jag hade inte givit pedagogerna mera information än att jag skulle intervjua dem om språklig medvetenhet och språklig stimulering. Därför jag ville att pedagogerna skulle berätta om sina egna personliga erfarenheter av språklig medvetenhet och språklig stimulering. Pedagogerna fick ta del av intervjufrågorna under intervjuns gång. 3.1.4 Bearbetning av intervjuerna Tillvägagångssättet när jag har bearbetat mina intervjuer har varit att jag har lyssnat igenom de inspelade intervjuerna fler gånger och transkriberat intervjuerna näst intill ordagrant för att få med så mycket av den informationen som jag ville åt. De delar som jag tyckte inte tillförde något till min undersökning valde jag att plocka bort. Jag har sammanställt det som har varit viktigt under temainriktade rubriker. Jag har valt att först göra en kort presentation av förskolan och en varsin presentation av de tre pedagogerna i mitt resultatkapitel. 12

3.1.5 Tillförlitlighet Två begrepp som man stöter på när man gör en undersökning är validitet och reliabilitet. Allmänt kan man säga att validitet innebär att undersökaren vet vad det är som ska undersökas och att det är det som undersöks. Med reliabilitet menas att undersökaren vet att undersökningen sker på ett noggrant sätt. Enkel kan man säga att reliabilitet är att resultatet av undersökningen blir detsamma vid olika undersökningar och även att resultatet blir detsamma oavsett om det är olika personer som gör undersökningen (Patel & Davidsson, 2003). I stället för validitet och reliabilitet i kvalitativa undersökningar så vill Patel och Davidsson (2003) använda sig utav kvalitet i kvalitativa undersökningar på grund av att validitet och reliabilitet får en annan innebörd i den kvalitativa undersökningen. Begreppet validitet i en kvalitativ undersökning gäller hela processen i forskningen. Reliabiliteten i en kvalitativ undersökning kan menas med att undersökaren ställer samma fråga flera gånger till samma intervjuperson men inte får samma svar. Det kan bero på att intervjupersonen har ändrat sin åsikt eller liknande. Då kan man säga att undersökningen har en låg reliabilitet (Patel & Davidsson, 2003). Tillförlitligheten i mina intervjuer anser jag som ganska hög. Eftersom ingen av mina intervjupersoner hade fått ta del av mina intervjufrågor innan intervjun genomfördes så kunde inte pedagogerna enas om ett gemensamt svar om hur pedagogerna arbetar med språklig medvetenhet och språklig stimulering. Var och en av pedagogerna berättade om sin erfarenhet och sitt sätt att arbeta. I två av intervjuerna så hade jag en tillbaka dragen roll, jag lyssnade och frågade om sådant jag ville veta mera om. I den tredje intervjun som inte hade samma flyt som i de andra två intervjuerna, upplevde jag att pedagogen kändes sig lite obekväm i intervjusituationen. Här blev det så att jag fick ställa fråga efter fråga men jag anser mig inte ha påverkat hur pedagogen har svarat på frågorna. Intervjuerna ägde rum i ett litet grupprum, där vi fick sitta ostört. 3.1.6 Etiskt förhållningssätt När det ska göras någon from av undersökning där andra människor är delaktiga så finns det etiska regler som måste följas. Vetenskapsrådet (2002) har tagit fram fyra huvudkrav som har som syfte att skydda den person som undersökningen handlar om. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. 13

De här kraven har jag tagit hänsyn till i min undersökning. I mitt informationsbrev (se bilga 2) så kommer samtliga fyra krav fram. Informationskravet kommer fram genom att det står i brevet vad undersökningens syfte är samt att jag berättade om syftet i kontakten med förskolechefen och de berörda pedagogerna. Även konfidentialitetskravet lyfts fram i brevet eftersom jag har skrivit att samtliga namn som kan förkomma bytas ut. Genom att jag berättar att det bara är jag som tar del av den information som kommer fram under min intervju och att allt material kommer att förstöras när mitt arbete är färdigt lyfts nyttjandekravet. Samtyckeskravet lyftes vid kontakten med förskolechefen samt i kontakten med pedagogerna och att pedagogerna fick skriva under informationsbrevet. 14

4 Resultat I den här delen av mitt arbete kommer jag att presentera pedagogerna och deras sätt att arbeta med språklig utveckling. Eftersom alla mina intervjupersoner jobbar på samma förskola så kommer jag först att göra en kort presentation utav förskolan. 4.1 Förskolan Zebran och pedagogerna jag intervjuade Förskolan Zebran ligger i en liten svensk stad. Förskolan Zebran består utav fyra avdelningar och två arbetslag, arbetslag Gul och arbetslag Grön. I varje arbetslag finns det en storbarnsgrupp 3-6år och en småbarnsgrupp 1-3år. Zebrans förskola arbetar med ett lekpedagogiskt tänkande där barnens utveckling och lärande går genom deras lek. Inne på arbetslag Gul har personalen börjat cirkulera inom avdelningarna, på så sätt kan alla pedagogerna möta alla barnen som dom har inom arbetslag Gul. Som en röd tråd arbetar pedagogerna med profileringen språk, kommunikation, matematik och teknik. Jessica är utbildad förskollärare och tog sin examen 1996. Jessica har ingen annan språklig utbildning än den hon fick när hon läste lärarutbildningen men hon har ett brinnande intresse för den språkliga utveckling som hon har fått genom personliga erfarenheter. Jessica hade arbetat som dagbarnvårdare i åtta år innan hon fick sin tjänst på förskolan Zebran, där har Jessica arbetat sedan 2006. Jessica tillhör arbetslag grön och arbetar mestadels inne på en småbarnsavdelning. Marina är utbildad förskollärare och tog sin examen 2003. Marina fick sin tjänst på förskolan Zebran 2005 och arbetade då två år inne på småbarnsavdelningen. Från 2007 och fram till idag har Marina mestadels arbetat inne på storbarnsavdelningen. Marina tillhör arbetslag Gul. Marina har ingen mer utbildning inom språket än det hon fick när hon läste lärarutbildningen. Marina har matematiken som ett brinnande intresse som hon försöker plocka in i barnens vardag. Sara började arbeta som barnskötare men valde att vidareutbilda sig till förskollärare, hon tog sin examen 1997. Sara arbetade på en Ur och Skurförskola i 10år. På förskolan Zebran har hon arbetat sen januari 2011. Sara sökte tjänsten på förskolan Zebran för deras språk- och teknikinriktning men tycker att det är svårt att säga vad förskolan står för. Sara har natur och 15

djur som sitt intresse. Sara berättar att hon känner att språket kommer lite i skymundan för henne, hon förlitar sig gärna på andras kunskaper inom språket. 4.2 Språklig medvetenhet Pedagogerna har olika syn på vad språklig medvetenhet innebär. För Jessica och Sara innebär det att pedagogen är en förebild i att använda ett gott språk. Genom att prata mycket med barnen så anser de att barnen får ett rikt och nyanserat språk. Pedagogerna ska hjälpa barnen att reflektera över hur de använder sitt språk, vilka ord barnen väljer att använda och vad som händer med en mening om ett begrepp byts mot ett annat. Sara påpekar att som pedagog bör man inte rätta barnet när det säger fel utan istället bekräfta det barnet sagt fast med rätt begrepp istället. Medan Jessica och Sara tycker att språklig medvetenhet handlar om pedagogernas arbete för att hjälpa barnen att bli medvetna om sitt språk tycker Marina att språklig medvetenhet handlar om pedagogens medvetenhet om hur pedagogen arbetar för att stärka barnens språk. Alla pedagogerna lyfter fram samtalet och kommunikationen som viktiga när man arbetar för att få barnen att bli språkligt medvetna. Pedagogerna tycker att uppmuntran av alla små barns försök till kommunikation är viktig, för om man inte bekräftar och ser barnets försök så ger man barnen en känsla av att det inte spelar någon roll vad barnet vill för det är ändå ingen som lyssnar. Jessica tycker att det är viktigt att pedagogerna inte förminskar språket, man bör använda rätt begrepp till exempel man säger hund och inte vovve. Marina tycker att det är viktigt att man som pedagog inte bara använder sig utav de traditionella sätten såsom sånger och ramsor när man arbetar med barns språkliga medvetenhet utan att man vågar tänka utanför ramarna och vågar presentera nya saker och nya arbetssätt för barnen. Marina säger: Som pedagog måste man vara medveten om vad en aktivitet och övning leder till, först då kan pedagogen hjälpa barnet att bli medveten. 4.2.1 Barns nyfikenhet på språket Pedagogerna är eniga i att dom försöker fånga barnet i nuet, pratar om det barnet visar sin nyfikenhet i och försöker att spinna vidare på barnets nyfikenhet, även om det innebär att pedagogerna får sjunga samma sång eller läsa samma bok en hel samling. Sara tycker att 16

temaarbetet är bra när man ska ta tillvara barnens nyfikenhet på språket, men hon menar på att oftast så är det inte barnens intressen som styr temat, utan oftast så blir det teman som pedagogerna tror att barnen är intresserade utav. 4.2.2 Språklig stimulering Här skiljer sig pedagogernas syn åt. Både Jessica och Sara tycker att språklig stimulering är när pedagogerna medvetet börjar arbeta med att hjälpa de små barnen från sitt kroppsspråk till det talade språket. Det sker genom att pedagogerna arbetar med olika språkstimulerande sätt som till exempel att sjunga, läsa och samtala mycket tillsammans med barnen. Marina tycker däremot att språklig stimulering är när pedagogen skaffar sig goda förkunskaper om varje barns språkliga situation och att pedagogen därefter hjälper barnet med det som barnet behöver stimuleras mera i. Förutom de traditionella ramsorna och sångerna som oftast används vid språklig stimulering så tycker pedagogerna att det är ett bra sätt att använda hela kroppen när pedagogerna arbetar med att stimulera barnens språk. Genom att använda kroppen så får barnen uppleva språket med flera sinnen, på det sättet når pedagogerna fram till flera barn. För att stärka språket med hjälp av kroppen så använder sig pedagogerna av rörelse, dans och gestaltningar. Inne på småbarnavdelningen arbetar pedagogerna mycket med att uppmuntra och bekräfta barnen i deras försök att kommunicera. Medan Marina som arbetar inne på storbarnsavdelningen tycker att enskilda samtal och gruppsamtal är ett bra sätt att språkstimulera barnen. Pedagogerna leker och busar mycket med språket för att göra barnen medvetna om sitt språk. Alla tre pedagogerna tycker att leken är det som är det viktigaste för barns hela utveckling, allting ska ske genom leken, både den fria leken och den planerade leken. Pedagogerna försöker att alltid vara närvarande i barnets fria lek, att finnas där för att stötta barnet i språket och hjälpa till när leken inte fungerar. 4.2.3 Vikten av språklig stimulering Sara och Jessica tycker att det viktiga med att språkstimulera barnen är dels att lära barnen att kommunicera med andra, dels att lära barnen kommunicera redan när de är små för det har de stor nytta av i vuxen ålder. 17

Sara säger: När barnen kommer till oss, här på förskolan, har den språkliga stimuleringen redan börjat. Jag tycker den börjar redan när den lilla bäbisen ligger i magen. Sedan tycker pedagogerna att genom att barnen får hjälp med den språkliga stimuleringen så kommer det att bli lättare för dem i den kommande läs- och skrivinlärningen. Om barn får uppleva många olika sätt att arbeta med språket redan i förskolan så försvinner nervositeten och rädslan inför den kommande läs- och skrivundervisningen i grundskolan. Jessica anser: Språket ska tydliggöras och det är jätteviktigt i det sociala samspelet att man lär sig att kommunicera med varandra Marina är mycket för individen. Om man hjälper barnet till en bra språkutveckling genom språklig stimulering så hjälper pedagogen till att stärka barnet som individ. Genom ett starkt språk stärks den inre tryggheten, det i sin tur leder till att barnen kan stå upp för sig själva. Barn törs göra sin röst hörd, barn törs säga ifrån och lära sig att lyssna och få folk att lyssna på barn. Genom språket ges respekt och man får respekt och det stärker självkänslan och självförtroendet. Det som pedagogerna anser som viktigt med den språkliga stimuleringen är att genom språket får barnen en inre trygghet. Genom språket kan barnet ta plats i det samhälle som barnet lever i, att göra sin röst hörd, att lyssna till andra åsikter och tankar samt att våga stå för sina åsikter och tankar. Alla tre är eniga i att språklig stimulering är bra för att lära sig att kommunicera, samtala och diskutera. 4.2.4 Hinder i arbetet med barns språkliga utveckling och stimulans Alla pedagogerna kunde se olika hinder i sitt arbete med den språkliga utvecklingen och stimulansen. Alla tre nämnde de stora barngrupperna och tiden. Sara tycker det kan kännas svårt att hinna med allt som ska göras under en dag. Pedagogerna tycker att pappersarbetet tar mycket tid från den övriga verksamheten och därigenom blir barnen drabbade. Men samtidigt säger Marina att tiden är en prioriteringsfråga, att man som pedagog väljer vad man ska och bör lägga sin tid på. Om pedagogerna prioriterar om sin tid så ska den stora barngruppen inte vara ett hinder enligt Marina. Marina pratar om trötta pedagoger, som hittar på olika 18

anledningar till att det är för jobbigt att språkstimulera barnen och pedagoger som bara ser hinder i den stora barngruppen och skyller på bristen av tid. Jessica tycker att inne på småbarnsavdelningen så kan vardagen i sig vara ett problem exempelvis när en eller flera av personalerna är sjuka och det är många vikarier, då kan barnen känna sig otrygga och hela dagen är ett stort kaos. Då har inte den språkliga stimuleringen så högt prioritet, då gäller det bara att ta sig igenom dagen. I två av mina intervjuer kom det fram att i förskolan är det för mycket uppmaningar i stället för samtal och det skrämde pedagogerna. Marina ställde sig frågan, Hur ska man då kunna fånga barnet i nuet, om man inte stannar upp och ser det man har framför sig? 4.3 Sammanfattning av resultat Sammanfattningsvis kom jag fram till att även fast pedagogerna har olika uppfattningar om vad begreppet språklig medvetenhet står för så lyfter alla pedagogerna fram samtalen och kommunikationen som en viktig del i att få barnen att bli språkligt medvetna. När det gällde pedagogernas syn på den språkliga stimuleringen så hade de helt olika uppfattningar. En av pedagogerna tyckte att språklig stimulans handlade om de förkunskaper som pedagogen har om varje barns språkliga situation och vad pedagogen behöver stimulera barnet i för en fortsatt språklig utveckling. Medan de andra två pedagogerna ansåg att språklig stimulans är när pedagogerna medvetet hjälper barnen till ett talat språk. Pedagogerna var eniga i hur man på bästa sätt kan hjälpa barnen till en språklig utveckling. Det är framför allt genom leken. Leken är det bästa och det viktigaste verktyget som förskolan har och leken är det som Lpfö98 efterfrågar ska vara det som genomsyrar förskolans vardag. Sedan använde sig pedagogerna utav sånger, ramsor och samtal både enskilt och i grupp. Pedagogerna försöker att fånga barnen i deras nyfikenhet och spinna vidare på den nyfikenheten. Men samtidigt så ska man som pedagog våga tänka utanför det trygga traditionella och våga prova nya sätt att arbeta tillsammans med barnen. Pedagogerna var överens om att tiden och den stora barngruppen kan ses som ett problem men Marina menar på att det egentligen handlar om en prioriterings fråga. Det är pedagogerna som skapar problemen när pedagogen istället bör försöka vända situationen till något positivt. 19

5 Diskussion Här kommer jag att koppla samman hela mitt arbete genom att sammanföra mitt syfte, litteraturen och min undersökning. Jag kommer att diskutera mina resultat och min metod. 5.1 Resultat 5.1.2 Barns språkliga utveckling Både Wellros (1998) och Söderbergh (1979) lyfter att det nyfödda barnet får de första och grundläggande erfarenheterna för den språkliga utvecklingen redan vid födseln. Under barnets första levnadsår så är samspelt mellan barnet och föräldern viktig för barnets fortsatta språkliga utveckling. Även pedagogerna anser att det är viktigt att börja barnet blir språkstimulerat när det är mycket litet. När barnet sedan kommer upp i förskoleåldern börjar pedagogernas arbete med att stärka barnet i den språkliga utvecklingen. Här menar forskare (www.forskning.se) att det är bra om pedagogerna tar vara på de erfarenheter som barnet har med sig när det kommer till förskolan. Forskare har uppmärksammat att kunskaper som barnet har med sig till förskolan ofta inte blir uppmärksammade utav pedagogerna. En av pedagogerna bekräftade vad forskarna kom fram till genom att berätta om förskolans temaprojekt. Pedagogen sa att oftast när de ska sätta ihop ett temaprojekt så väljer pedagogerna ett tema som dom tror att barnen är intresserade av istället för att ta reda på och ta vara på det barnen visar sin nyfikenhet i. Sandberg (2009) menar på att om pedagogen möter barnet i dess kunskap så kommer barnet att visa en större lust för sitt lärande och det är lättare att bygga ny kunskap på den kunskap som barnet redan har. Marina nämner att man som pedagog måste våga lämna det trygga traditionella och hitta på nya saker och sätt för att hjälpa barnen till en språklig utveckling. Parmling Samulesson (1999) och Lpfö98 menar på att förskolans viktigaste uppdrag är att hjälpa och sött barnet i den språkliga utvecklingen. Därför anser Taube (2007) att det är viktigt att arbeta med den språkliga medvetenheten och språkliga stimuleringen. 5.1.3 Språklig medvetenhet På frågan om vad språklig medvetenhet betyder för pedagogerna så svarade de olika. Denna fråga ställde jag för att jag tror att det är viktigt hur man själv som pedagog tänker om 20

språklig medvetenhet. Marina berättar om sitt sätt att se på språklig medvetenhet, det är pedagogens medvetenhet om hur pedagogen arbetar för att stärka barnet i sitt språk. Jag tycker det ligger en logik i det, att jag hela tiden bör vara medveten om varför jag gör som jag gör och säger som jag säger. För Sara och Jessica handlar det mer att pedagoger ska vara en förebild i att använda ett gott språk. Pedagogernas sätt att förhålla sig till språklig medvetenhet skiljer sig från författarna Svensson (1999) och Arnqvist (1993) sätt att se på vad det innebär. Författarna anser att språklig medvetenhet är barnets sätt att reflektera och fundera över språket. Författarna menar på att språkligt medvetet barnet ska kunna plocka ut delar i en mening medan pedagogerna tyckte att barn som använde ett bra språk var språkligt medvetna. Ytterligare en av författarna ser annorlunda på begreppet språklig medvetenhet. Westerlund (2009) beskriver att barnets språkliga medvetenhet inte handlar om hur duktig det är på att prata rent utan språklig medvetenhet handlar om hur mycket barnet förstår av det andra säger till det. Hur duktiga barnet är att uttala ord rätt handlar om barnets språkliga förmåga. Den språkliga förmågan och den språkliga medvetenheten bör inte blandas ihop. Om man ska se till hur Westerlund definierar begreppet språkligt medvetenhet så blandar pedagogerna ihop begreppen. Pedagogerna och författarna är eniga i att språklig stimulering är viktigt när det gäller att öka barns språkliga medvetenhet. Språklig stimulering kan ske på olika sätt, men Taube (2007) menar på att leka med ordets uppbyggnad, jämföra och rimma på ord är ett bra sätt att arbeta med språklig stimulering. 5.1.4 Språklig stimulering Även här har pedagogerna olika uppfattningar, men dom olika uppfattningarna bildar trots allt en helhet. Pedagogerna som arbetar inne på småbarnsavdelningen anser att språklig stimulering är när pedagogerna medvetet hjälper barnen ifrån sitt kroppsspråk och fram till det talade språket och att den språkliga stimuleringen ska ske i en tidig ålder. Det är något som även Eriksen Hagtvet (2004) också lyfter fram, i treårsåldern börjar barnet visa en större nyfikenhet på språket och därför är det viktigt att pedagogerna dagligen jobbar med språkligt stimulerande aktiviteter. Pedagogerna på förskolan Zebran stimulerar barnen genom att sjunga och leka och busa med språket. Det är något som styrdokumentet Lpfö98 efterfrågar, leken och lusten. Jag tror att 21

genom leken så upplever inte barnet att det måste prestera något, kunskapen kommer naturligt och det är inte förrän i efterhand som barnet kanske kommer på och reflekterar över vad som just hände. Marina där emot vidhåller sin roll som pedagog, att man som pedagog måste skaffa sig förkunskap om varje enskilt barns språkliga situation om man ska kunna ge barnet en effektiv språklig stimulering. Jag kan tycka att det ligger en sanning i det men samtidigt så låter det som om Marina menar på att man som pedagog skulle punkt stimulera just ett barn och då tycker jag att den språkliga stimuleringen blir en åtgärd för att hjälpa barnet till ett resultat i stället för att leka fram ett resultat. Vid språklig stimulerande aktiviteter lyfter både pedagogerna och författarna samma saker och det är leken och samtalet. Pramling Samulesson och Sheridan (1999) och pedagogerna är eniga i att leken är det viktigaste verktyget förskolan har, i leken blir barnets språkträning aktiv, barnet måste tänka och fundera på hur det ska uttrycka sig så att andra kan förstå vad det vill. I leken utvecklar barnet tankar och hypoteser som det prövar tillsammans med andra barn. Språkligt stimulerande lekar i grupp är något som pedagogerna lyfter och Svensson (1998) menar på är bra för barnen, i en gruppaktivitet får barnen ta del av varandras tankar och idéer. I gruppen får barnen känna gemenskapen i att ha roligt tillsamman med varandra. I samtalet så görs barnen medvetna om hur språket används och det gör enligt Arnqvist (1993) att barnen ökar sin förmåga att reflektera över hur barnet använder sig av språket. Jessica säger att i samtalet ska barnet ges utrymme att kunna säga fel utan att känna att det är fel. Eriksen Hagtvet (2004) menar på att det är just barnets felsägning som kan leda till att det blir ett samtal om språket. Sandberg (2009) talar om ett ömsesidigt samspel i samtalet mellan vuxna och barn men samtidigt så lyfter två pedagoger att det förekommer alldeles för mycket uppmaningar i stället för samtal i förskolan, det upplevde pedagogerna som skrämmande. För hur ska uppmaningar kunna bli till ett ömsesidigt samtal som hjälper barnet i den språkliga utvecklingen? Det pedagogerna lyfter lite mera än författarna är kroppens betydelse för den språkliga stimuleringen. Pedagogerna arbetar genom att låta barnen exempelvis smaka på ordet boll, hur det låter och hur det känns i munnen, sedan kan pedagogerna be barnen röra sig som en boll. Utifrån sina egna erfarenheter av en boll, så rör sig barnet som en boll. Den språkliga stimuleringen ledar till ett språkligt medvetande hos barnen. Marina lyfter fram att man som 22

pedagog ska våga tänka nytt och inte bara använda sig utav det trygga traditionella, det som man alltid har använt och det som man alltid gör. Förskolans miljö och hur pedagogerna tar vara på de olika rummen också är av stor vikt för barnens lust och nyfikenhet att lära. Både författarna och Lpfö98 påpekar att förskolans miljö ska vara så medvetet genomtänkt att barnen hela tiden omges av språket. Enligt Pramling Samuelsson (1999) ska det finns stimulerande material tillgängligt för barnen på förskolan, där barnen kan uppleva språket tillsammans med pedagoger och kamrater. Pedagogerna i förskolan bör dagligen arbeta med barnens språkliga utveckling genom att stimulera barnen på olika sätt. Det viktigaste arbetet som förskolan ändå gör för den språkliga utvecklingen är att låta barnen leka tillsammans med varandra och pedagogerna ska finnas där som stöttande och intresserade vuxna. 5.1.5 Det viktiga med språklig stimulering Här lyfter pedagogerna och författarna olika aspekter på varför det är viktigt med språklig stimulering. Författarna menar på att den språkliga stimuleringen i förskolan stärker barnen i sin kommande läs- och skrivinlärning. Eriksen Hagvert (2006) anser att barnen i förskolan har längre tid att tillgodogöra sig den språkliga stimulering pedagogen vill förmedla genom sina aktiviteter. Förskolebarnen har längre tid att nå ett strävansmål än vad skolbarnen har. Pedagogernas syn på varför den språkliga stimuleringen är viktig grundar sig på Lpfö98 och det är att den språkliga stimuleringen stärker barnet i den språkliga utvecklingen. Genom den språkliga utvecklingen så utvecklar barnet sin identitet och att känna trygghet i den och att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och sin empati. Jag anser att om barnen är trygga i sig själva, att de tror på sig själva och vågar säga till så kommer barnen att stärkas på alla utvecklingsplan. 23

5.2 Metoddiskussion Jag anser att mitt sätt med min metod har varit bra. Jag hade visserligen skrivit ner mina frågor, som man inte bör göra i en kvalitativ intervju enligt Trost (2005) utan det bästa är att skriva upp de områdena som är tänkta att intervjun ska beröra. Men jag har inte så stor erfarenhet av att göra intervjuer, så för mig var det en trygghet att ta med redan skrivna frågor. Med Patel och Davidsson (2003) råd om att i den kvalitativa intervjun ska personen som blir intervjuad vara den som styr samtalet. Därför nämnde jag inte alla frågorna som jag hade i min intervjuguide under samtalet, utan pedagogen som jag intervjuade fick föra samtalet och om pedagogen nämnde det som jag ville veta så bara hoppade jag över en fråga och tog nästa. Under en intervju så pratade pedagogen så mycket att frågorna knappt användes alls och under en annan intervju så var det svårare att få pedagogen berätta om hur hon såg på språklig medvetenhet och språklig stimulering. Frågorna hade jag mer nytta av hemma när jag gick igenom mina intervjuer och vid transkriberingen. Till en början var det svårt att sammanställa det material som jag fick fram från mina intervjuer. Jag skrev ner allt och inte bara det som var relevant till min undersökning. Och det gjorde att det blev hur mycket som helst att ta sig igenom. Till slut så kom jag fram till att göra temainriktade rubriker och sammanställa pedagogernas svar under varje rubrik. Jag valde att spela in mina intervjuer och det tyckte jag var ett bra sätt men som Trost (2005) skrev, det tog tid att bearbeta intervjuerna. Vid varje gång som jag har lyssnat så har intervjun tillfört något mer, inte till arbetet varje gång men till mig och mitt tänkande om hur jag uppfattar språklig utveckling. Jag tycker att min metod var bra för min undersökning. Eftersom jag intervjuade kvinnliga pedagoger så funderar jag på hur svaren varit om jag hade intervjuat en manlig pedagog eller en barnskötare. Hade jag då fått annorlunda svar eller hade det varit det samma? Samtidigt hade det varit intressant att se hur pedagogerna faktiskt arbetar med barns språkliga medvetenhet och språklig stimulering och inte bara hört hur pedagogerna arbetar. Det hade jag fått gjort med hjälp av observationer men just då i början så kändes det för övermäktigt. 24

5.3 Slutsatser Syftet med mitt arbete var att få del av pedagogers olika erfarenheter av att arbeta med språklig stimulering och språklig medvetenheten för att barnen skulle utvecklas i sitt språk, samt att få ta del av vad pedagogerna anser som det viktiga med att barnen utvecklar sitt språk. Jag anser att jag har fått svar på vad jag ville veta med mitt arbete genom min undersökning. Pedagogerna beskriver att deras sätt att jobba med barnens språkliga stimulering sker genom leken, samtalet och utifrån barnens intressen. Genom arbetet med den språkliga stimuleringen ökar barnens språkliga medvetenhet och det i sin tur leder till en språklig utveckling. Det stämmer även överens med vad olika författare också tycker om hur man ska arbeta med barns språkliga utveckling. Både pedagogerna och författarna anser att barnen bör bli språkligt stimulerat därför att det gynnar barnen i den kommande läs- och skrivinlärningen. Pedagogerna ansåg också att det viktiga med den språkliga stimuleringen och den språkliga medvetenheten är att stärka barnen i den språklig utveckling. Genom att stärka barnen i språket så hjälper pedagogerna barnen utveckla sin identitet och att kunna känna sig trygga, starka och självsäkra i den. Mitt arbete kanske inte bidrar till något revolutionerande inom forskningen om språklig utveckling. Men för mig och hur jag tänker om barns språkliga utveckling har det varit ett givande arbete. Jag har gått från att tycka att så länge jag använder ett bra språk, pratar mycket tillsammans med barnen och läser för barnen så kommer barnen att få ett bra språk och kunna samtala och förmedla sig med andra. Så tycker jag fortfarande men nu har jag insett att jag måste veta varför jag gör vissa språkligt stimulerande aktiviteter och vad aktiviteten ska leda till, att låta barnens intressen och det barnet behöver stimuleras i ska vara det som styr vilka aktiviteter jag väljer att göra tillsammans med barnen. 5.4 Förslag till fortsatt forskning Genom mitt arbete har jag blivit nyfiken på hur förskolan gör för att få föräldrar mera medveten om hur viktigt det är att samtala med och läsa för sina barn. Om jag skulle göra en fortsättning på min forskning skulle jag vilja titta på förskolans föräldrasamverkan med den språkliga utvecklingen. 25

Referenslista Arnqvist, A. (1993). Barns språkutveckling. Lund: studentlitteratur Eriksen Hagtvet, B. (2004). Språkstimulering Del 1: tal och skrift i förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur Eriksen Hagtvet, B. (2006). Språkstimulering Del 2: aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur Forskning.se (2011). Hur kan förskolan bidra till bars språkutveckling? hämtad: 2011-09-05 kl14:08 från http://mobil.forskning.se/temaninteraktivt/teman/lasochskrivinlarning/tiofragorsvar/tiofragoro chsvara/hurkanforskolanbidratillbarnssprakutveckling.5.14ed700e12c61167c5180002694.htm.l Patel, R & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (3uppl) Lund: Studentlitteratur Pramling Samuelsson, I & Sheridan, S. (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur Sandberg, A. (2009). Med sikte på förskolan barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö98 reviderad 2010 Stockholm: Skolverket Svensson, A-K.(1998). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur Svensson, A-K. (2005). Språkglädje. (2uppl) Lund: Studentlitteratur Söderbergh, R. (979). Barnets tidiga språkutveckling. Malmö: Liber Taube, K. (2004). Läsinlärning och självförtroende psykologiska teorier, empiriska undersökningar och pedagogiska konsekvenser. Smedjebacken: Norstedts Akademiska Förlag Trost, J.(2005). Kvalitativa intervjuer. (3uppl) Lund: Studentlitteratur Utbildningsdepartementet (2001). Läroplan för förskolan Lpfö98. Västerås: Fritzes Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer- inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2011-11-02 kl 12:40 http://www.codex.vr.se/texts/hsfr.pdf Wellros, S. (1998). Språk, kultur och social identitet. Lund: Studentlitteratur Westerlund, M. (2009). Barn i början språkutveckling i förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur 26