Praktikrapport från Minority Rights Group Om arbetsplatsen Jag har tidigare en utbildning med Internationella relationer som huvudämne och valde att göra min praktiktermin på Minority Rights Group International (MRG) i London. MRG är en oberoende organisation som arbetar för etniska, språkliga, och religiösa minoriteters rättigheter världen över. För närvarande har de program i Afrika, Asien och sydöstra Europa (Balkan). Organisationen har 29 anställda, främst på Londonkontoret,. Många av dessa arbetar deltid, normalt tre dagar i veckan. Jag arbetade dock fem dagar (35 timmar) per vecka, som är den ordinarie arbetstiden. MRG startade redan på 60-talet, då främst med att publicera information om olika minoriteter. De har nyligen omstrukturerat sitt arbete runt fem kampanjområden: konfliktförebyggande, genderfrågor, utveckling, landrättigheter och utveckling. Allt av organisationens arbete skall relatera till minst ett av dessa områden, och syfta till förändring. Organisationen är uppdelad i två huvudavdelningar: programkontoret och 'lobbyingkontoret' (international advocacy). Arbetsuppdelningen mellan dessa två avdelningar är något oklar, vilket en stor del av personalen villigt erkänner. Grundtanken är att programkontoret skall utveckla projekt, tillsammans med MRGs partnerorganisationer världen över, och sedan verkställa dem i samarbete med desamma. Men eftersom dessa projekt ofta innehåller en ganska stor del lobbying blir den andra avdelningen oundvikligen involverad på ett tidigt stadium. Dessutom utvecklar lobbyingkontoret numera egna projekt inom media och liknande. Den största skillnaden verkar ligga i graden av kontakt med partnerorganisationerna, som är mer omfattande vid programkontoret. MRG har också en insamlingsavdelning, som söker givare till projekten. På senare år har allt större del av bidragen varit projektbaserade, vilket gör att organisationens dagliga arbete enligt många blivit lidande. Detta tycks särskilt drabba lobbyingavdelningen och dem som jobbar med rättsfall, då dessa ofta önskar göra interventioner i internationella forum, och relaterat till aktuella händelser, utan föregående projektansökningar. Finansavdelningen administrerar utgifterna (inklusive telefonsamtal) och bokför dem mot de olika projekten. Det kan noteras att svenska Sida är en av MRGs största finansieringskällor. Organisationen leds av en direktör med en representativ och initiativtagande roll, och kontrolleras dessutom av ett internationellt råd, som lägger ut huvudmålen för verksamheten.
Om mina arbetsuppgifter analys av praktikplatsen Under min praktikperiod var jag ansluten till programkontoret, närmare bestämt chefen för denna avdelning. Jag fick dock börja med att arbeta för lobbyingkontoret i tre veckor, då min ordinarie handledare var på resa. Jag blev också fysiskt placerad på denna avdelnings våning på kontoret, och där blev jag kvar resten av min tid. Detta färgade mitt arbete, eftersom jag blev involverad i båda avdelningars arbete på lobbyingkontoret mest genom min rent fysiska närvaro och därmed fick en god inblick i arbetsuppdelning och dylikt. Jag hade ofta en känsla av att jag var den ende som visste vad båda avdelningarna gjorde. Min första arbetsuppgift, och på sätt och vis min mest omfattande, var att utveckla en intern policy för att hantera problemet med hot och trakasserier från myndigheter och fientliga grupper som drabbade MRGs partnerorganisationer,. Detta var/är något som kommer upp med jämna mellanrum, och som det inte har funnits någon linje för att hantera. Ibland har man inte gjort någonting, ibland har man gått till media, skrivit till ministrar, och så vidare. Jag talade med så många medlemmar ur personalen som möjligt om deras upplevelser av och tankar om detta problem, och försökte kolla upp andra organisationers policys angående liknande frågor. Dessutom fick jag förstås rent allmänt kartlägga vilka medel som fanns för att adressera hot mot mänskliga rättigheter, vilket inbegrep FNs och de regionala organisationernas (Afrikanska kommissionen etc.) mekanismer för att framföra individuella klagomål. I samband med detta ombads jag också att skriva en detaljerad guide med kontaktuppgifter och kortfattade beskrivningar av sådana mekanismer, för publicering på hemsidan/vidarebefodran till personer som kontaktade MRG, men i vars situation de bestämde sig för (utgående från kriterierna jag utarbetade) att inte ingripa. Även om mitt första utkast var klart efter tre veckor återkom jag till detta projekt nu och då under terminen, då ny information kom mig till handa. Veckan innan jag avslutade min praktik kom det (äntligen) upp till diskussionen i ledningsgruppen, som beslutade att anta dokumenten med några mindre ändringar. Jag jobbade också tillsammans med min handledare på andra dokument relaterade till organisationens 'partnerskapspolicy', genom att kommentera utkast innan de lades fram dem för ledningsgruppen, och söka ytterligare källor etc. Mitt nästa större projekt blev att planera en workshop som skulle äga rum i Makedonien, inom ramen för Sydösteuropa-programmet. Ämnet var att aggregera statistik relaterat till utveckling, som MRG lobbar för, så att bilden ska klarna om minoriteters socio-ekonomiska situation. Av olika anledningar samlas sådan statistik inte in/publiceras inte av regeringarna i regionen. Jag kom in i projektet sent, cirka tre veckor innan det skulle gå av stapeln. Egentligen skulle det redan vara i princip slutfört (av en annan praktikant), men av olika anledningar var det kraftigt försenat. Främst handlade det om att säkra
deltagare och talare från strategiska organisationer som EU, UNDP, regeringar, och så vidare. Dessutom hade jag många och långa diskussioner om praktiska arrangemang och programmet med MRG:s partnerorganisation i Makedonien, som samarrangerade. Det blev stundtals stressiga dagar, men vi lyckades få cirka 35 deltagare, och workshopen blev framgångsrik. På grund av brist på resurser kunde jag inte själv resa till Makedonien. Efter evenemanget fick jag göra bakgrundsforskning om standarder för insamling av data, EU-rekommendationer, och relation till mänskliga rättigheter (rätten till utveckling, anti-diskriminering) för en kortare briefing i detta ämne som ska publiceras i början av 2006 jag kommer följaktligen att stå som research assistant på denna publikation. Inom Sydösteuropa-programmet fick jag också huvudansvaret för att beställa översättningar till regionala språk av relevanta publikationer från MRG. Detta var ett eftersläpande projekt, som i princip gick ut på att göra upp budgetar och kontrakt i samarbete med partnerorganisationer, som gjorde det faktiska arbetet med översättningarna. Jag lärde mig mycket om givarkrav på redovisningar och problem med partnerskap där den ena parten sitter på pengarna och där kommunikationen främst sker genom e-post. Jag lyckades dock dra igång fem översättningar, vilket var endast en mindre än budgeterat. Under min tid på kontoret hjälpte jag till att planera två kommande projekt, ett involverande afrikaättlingar i Latinamerika, och ett i Mellanöstern. Båda dessa projekt saknar ännu medel, och målet med arbetet som jag och chefen för programkontoret gjorde var att utveckla baser för projektförslag. Min roll var dels att idenitfiera viktiga frågor för de aktuella områdena, och minoriteterna där, dels kartlägga lokalt baserade organisationer som arbetar med relevanta frågor, eftersom dessa var potentiella samarbetspartners längre fram. För mellanösternprojektet gjorde jag mest det förstnämnda, medan för Latinamerika handlade det främst om att skriva ihop ett brev med frågor till möjliga partners. Jag fick också sitta med i ett antal möten med insamlingspersonal/ledning/externa konsulter. Överhuvudtaget är MRG:s policy att låta praktikanter sitta med på samma möten som den ordinarie personalen. Detta var positivt då jag snabbt fick en god överblick i vad som pågick genom att bara sitta med och lyssna. Dessutom kände jag att min åsikt alltid togs på allvar i såna möten, och detsamma gällde för det arbetet jag gjorde. Nackdelen var att mängden möten kanske var omotiverad då jag ju långt ifrån alltid aktivt hade arbetat med det som diskuterades, och jag kände mig inte manad att diskutera större policypersonalfrågor (var borde MRG jobba, etc), även om budskapet var att jag visst borde kunna yttra mig om sådant. Förutom nämnda arbeten gjorde jag en hel del små uppgifter, som att jaga givare, faktakolla projektförslag, och lägga in uppgifter i den interna databasen. För det mesta var allt mitt arbete väldigt
självständigt, men jag fick hjälp av övrig personal vid behov. Mitt största problem med praktiken var att jag kände en avsaknad av en sammanhängande plan Även om det fanns en var den ohållbar på grund av de ständiga förseningarna i organisationen som helhet. Detta ledde till att Mellanöstern.arbetet, som tidigt utnämndes till en av mina huvuduppgifter, inte kom igång förrän långt in i praktikperioden. Jag är böjd att tro att detta är ett strukturellt problem som även drabbar de ordinarie medarbetarna. Men i vilket fall ledde det till att jag fick en del ad hoc -uppgifter, och ibland blev sittande utan något att göra. De uppgifter jag fick var dock mestadels intressanta och lärde mig mycket om främst tre områden: partnerskap i biståndsarbete, mänskliga rättigheter/internationell rätt, och hur organisationer fungerar. 1 Inget av dessa områden var något jag var särskilt insatt i innan, då jag varken läst utveckling, MR, eller organisationsteori. Frågan är hur jag använde det jag redan visste, men teorier om etnicitet och konflikt var förstås återkommande, kombinerat med en god överblick över olika regioner i världen räckte det ganska långt för att hänga med. Jag känner att jag fått en bra inblick i hur en organisation som MRG fungerar, och att jag har vad som krävs för att jobba med liknande frågor i framtiden. Rekommendationer till blivande praktikanter Rent praktiskt kanske jag ska behandla hur det var att göra praktiken utomlands i London. Till skillnad från många andra har jag klarat mig bra ekonomiskt. Dels kanske beroende på att jag har finskt, inte svenskt studiestöd, som är något generösare tilltaget. Dock fick jag inte mer än om jag varit i Göteborg. Men jag fick ett praktikstipendium av Sida på 20 000 kr (förmodligen beroende på att MRG är en organisation de arbetar mycket med, oftast ges sådana stipendier bara för FN etc.). Dessutom fick jag ersättning av MRG för mina utlägg för lokaltransport, vilket i London var 300 kr i veckan. Detta gjorde stor skillnad. Att få boende i London är enkelt, och jag lyckades ändå få det relativt billigt (i Sverige vore det pris jag betalade dyrt förstås). Mitt råd till framtida praktikanter som åker utomlands, särskilt till dyra ställen som London, New York, Genève, etc. är att tidigt försöka se över vilka finansieringskällor det finns. I mitt fall gick jag in på MRG:s hemsida för att hitta reseersättningarna (vilket påverkade hur/var jag sökte boende), sökte Sida-stipendiet tidigt etc. Ett mer allmänt råd till kommande praktikanter/kurser är att tidigt och ständigt pusha för en klar arbetsplan, jag tycker det vore idé att ha en mer detaljerad sådan innan praktiken börjar, istället för att det som nu räckte med en preliminär, ganska vag, plan. Det är möjligen inte praktiskt att kräva en detaljerad plan flera månader innan starten, men det borde följas upp mer än nu. 1 Jag har också blivit väldigt bra på att hantera stora mängder e-post, mycket viktigt i dagens arbetsliv.
Vad gäller MRG som praktikplats kan jag rekommendera den. Man blir tagen på allvar, och det är en intressant, om än lite förvirrad organisation. Jag har visserligen fått fundera en hel del över nyttan med utvecklingssamarbete, och frågan men vad gör du egentligen där har jag inte alltid kunnat besvara på ett tillfredsställande sätt. Att det förmodligen skulle vara på samma vis om jag faktiskt jobbade där är lite läskigt, men det är ju nyttigt att vara medveten om detta problem. Slutligen skulle jag rekommendera en mer riktad ansökan (min var en allmän intresseansökan) till någon av platserna som MRG (oftast lobbyingkontoret) regelbundet utlyser på sin hemsida www.minorityrights.org En sådan praktik blir nog lite mer strukturerad än den jag gjorde. De har också haft en hel del svenska praktikanter innan, så det är definitivt ingen nackdel i ansökningsprocessen.