1 Ett försök att förändra visualisering, gestaltande, föreslå betydelse/omvärdering av/omtolkning. Målningar, pågående gestaltande arbete sedan 2012. Målningarna utgår från faktiska möten. Kroppen som en del av en politisk anatomi. Vilka politiska intressen binder min kropp i en position, vilken funktion har denna min kropp i den politiska anatomin? Kan jag förstå mer, eller något annat, om jag målar istället för fotograferar kroppar, om jag använder min egen kropp för att uttrycka de bilder jag har av andras kroppar? Jag vill avbilda min subjektiva bild av tiggare, givande och arbetande människor som i vissa böjda positioner uttrycker vad de gör. Inför vad böjer man sin kropp? Jag försöker omfatta och omfamna den frågan då jag målar. Dukarnas storlek motsvarar min längd och bredd med utsträckta armar. Jag har valt den storleken för att engagera hela min kropp.
2 Akryloljefärg, 160cm X 180cm. Titel: "Var jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer, väntar på något som ska rädda mig" (Citerat ur ett musikstycke av Den svenska björnstammen)
Akryloljefärg, 160cm X 180cm 3
Akryloljefärg, 150cm X 200cm. (IMG_5182) 4
Övermålad Akryloljefärg, 180cm X 160cm 5
Akryloljefärg, 160cm X 180cm 6
Kol, akvarell på papper, 150cm X 110cm 7
Akvarell, 150cm X 110cm 8
Akvarell, 150cm X 110cm 9
10
11 Akryloljefärg, 180cm X 160cm Louise Bourgeois skriver att när hon gör skulpturer söker hon inte en bild (eng: "image"), hon söker inte en idé. Hennes arbete handlar om att återleva ett förflutet och ge det en fysisk form. Det hon säger med sina skulpturer i nuet är vad hon inte kunde eller förmådde göra i sitt förflutna. Hon talar om en rädsla som hon gör upp med, att hennes arbete är exorcism snarare än att framställa skönhet. "Fear is a passive state, and the goal is to be active and take control, to be alive here and today. The move is from the passive to the active [ ] since the fears of the past is connected with functions of the body, they re- appear through the body. For me, sculpture is the the body. My body is my sculpture. Hennes ord ger resonans i mig, de målningar som växer fram förvånar mig, men jag kan känna igen mig i dessa, de uttrycker också min kropp och känslor. Jag vet att jag har en rädsla för att möta den okände som uttrycker nöd, det väcker en slags grundläggande undran över fysiska behov och min tillvaro i allmänhet, det blir en form
12 av gränserfarenhet. Så det paradoxala är att samtidigt som jag står på ena sidan gränsen och ser en människa i nöd och vill motverka nödsituationen, använder jag min attraktion att förstå, vilja veta, undersöka, se mer för att gå över mina egna gränser i relation till omgivningen. Att måla är förutom den fysiska aktiviteten och praktiska tänkandet också kontemplation. Kontemplationen är ett handlingsutrymme. Akryloljefärg, 120cm X 170cm Senaste målningen, prövar att måla ansikten, intryck efter mina möten: intervjuer och samtal med tiggare.
Ett försök att förändra, gestaltning. kropp på gata är ett fotoprojekt av och med många. Allteftersom fotona görs, läggs de ut på sociala media, det blir en slags "fotodemonstration". Detta är en bild på Kent Sjöström. Posen är hans, en association då vi talade om mitt projekt Hur blir man en framgångsrik tiggare i Sverige? Jag har fotograferat. Titel: Kent Sjöström, universitetslektor, PhD Theatre Arts, Teaterhögskolan i Malmö Tiggarna är ganska nya deltagare i gaturummet och det är många som inte vet hur de ska förhålla sig till dem, fysiskt och mentalt. Hur känns det? Jag upplever ett avstånd, närmast en avgrund mellan mig och tiggarna. Överhuvudtaget känns det som att gatans atmosfär har förändrats; något har hänt som känns påtagligt men likväl inte definierat. Är det solidariteten, berörbarheten...? Hur känns det för dig? Vill du delta i mitt projekt och sitta eller ligga på trottoaren eller gatan? Jag fotograferar dig. Vad jag ska göra med bilderna? Visa dem. Utan bifogad kommentar, utan förklaring, bara en mängd foton med poser, namn och titlar. Här ser du ytterligare en pose: Titel: Kördirigent Torben Eskildsen, Köpenhamn Jag kan berätta mer... och du kan se projektet på http://tiggerisomyrke.se Hälsning, Cecilia Parsberg +46 70 3286819
Röster som rör sig över gränser (The beggars choir and the givers choir) Ett projekt av Cecilia Parsberg, http://ceciliaparsberg.se PhD student i Fri Konst vid Umeå Konsthögskola, Umeå Universitet samt vid Konstnärliga Forskarskolan, Lunds Universitet. En kör av tiggare och en kör av givare i dialogsång filmas under två dagar i maj/juni 2014 i en konsertlokal. Det är ett samarbete med en kördirigent och en musiker. Resultatet kommer att bli två filmer som kommer visas i en konstinstallation för ett rum. Produktionen innefattar även en film som visar arbetsprocess och iscensättning under inspelningsdagen. Bakgrund Tiggeri som verksamhet är ofta svår att förstå för många människor i Sverige. Upplevelsen av att det är svårt att förstå varandra gäller även tiggarna och förstärks av svårigheter att kommunicera språkligt. Det råder alltså en ömsesidig oförståelse mellan tiggare och givare. Att ge och ta emot pengar är ofta en icke- verbal transaktion. Det är ett möte som är fullt av motstridiga känslor och kulturella koder. Det är detta möte jag vill gestalta. 2012-2013 gjorde jag djupintervjuer där givare i Sverige ger sin syn på de som tigger https://vimeo.com/81892362 En tid därefter gjorde jag djupintervjuer med verksamma tiggare som ger sin syn på givare i Sverige. https://vimeo.com/66966202 Dessa intervjuer ligger till grund för mitt fortsatta arbete. Målet är att i en konstnärlig process omsätta mina erfarenheter och resultat för att gestalta en installation för ett rum. I rummet visas två filmer som står i ett dialogiskt förhållande till varandra. Konstinstallationen Föreställ dig ett rum: 7 meter långt och 4 meter brett. Du har precis kommit in i rummet. Du ser en film projicerad på ena kortväggen som visar en kör med tiggare. På motsatt vägg ser du en projicerad film med en kör av givare. Körsångarna ljuder och ropar utan igenkännbara ord, körerna reagerar på varandras ljud. Det blir ömsom konflikt, ömsom samstämmighet. De olika stämningarna i körsångsdialogen är hämtade från intervjuerna och researchmaterialet ovan. Det är också stämningar och känslor som återfinns i klassiska dramer och passioner. Utvecklingsarbete, process och inspelning De deltagande tiggarna och givarna som bildar körer är personer jag intervjuat tidigare i olika sammanhang och andra som på något sätt deltagit i projektet. De har varierande erfarenheter av musik och sång. I förberedelserna samarbetar jag med sångaren och
kördirigenten XXX som utöver arbete med professionella körer också har mångårig erfarenhet av att skapa amatörkörer och få folk att sjunga. Samarbete sker också med musikern XXX... I projektet undersöker vi tillsammans vad sången ska innehålla genom att rytmiskt tolka grunddragen från researchmaterialet. Vi försöker genom improvisation översätta de stora känslorna till ett antal stämningar. En grund arbetas fram för att få körsångarna att med den egna rösten uttrycka både samstämmighet och kontrast med de andra sångarna. De vokala uttrycken kommer att variera från sång till gutturala läten; velarer, konsonantljud och strupljud. Vi kommer att utveckla olika övningar och ta hjälp av metodiker för grupprocesser för att få alla engagerade. Både harmonier såväl som konflikter som uppstår under arbetet kommer att påverka rösterna. Som metodik- och pedagogikrådgivare är Ingegerd Green engagerad. Hon är förutom körsångare verksam som grupprocessutvecklare, med konflikthantering som specialitet. Exempel på stämningar som kan komma att uttryckas (icke- språkligt) av de två körerna: Aggressivitet: Du ska inte tigga, arbeta! Åk hem! / Du ger mig inget, jag får inget jobb! Skuld och skam: Jag borde hjälpa mer / Jag borde inte tigga, jag är oduglig. Glädje: Jag vill hjälpa, jag vill stödja, jag känner för henne / Jag fick femtio kronor. Ödmjukhet/tålmodighet Livet är inte rättvist för alla, det kunde varit jag, jag väntar och ser om politikerna gör något. / Här sitter jag och jag väntar, om jag kan härda ut. Motivation bakom projektet Det politiska är själva grunden i mitt konstnärliga arbete. Det politiska pågår i vardagen, mellan människor i mina kvarter som delar min tillvaro. Jag ser och känner ett fysiskt och mentalt avstånd mellan knäböjande på gatan och förbipasserande, mellan tiggare och givare. Det är till det mellanrummet betraktaren bjuds in. Mellan de två projektionerna sker en dialog eller brist på dialog mellan röster, ansiktsuttryck och kroppar. Installationen är en gestaltning av detta mellanrum, ett slags upplevelserum med ett existentiellt innehåll. En spegling av en situation som alla kan uppleva på gatan och referera till i sin vardag. Det är min förhoppning att konsten kan göra det möjligt se detta mellanrum som verkar vara så svårt att tala om; och därmed bidra till att man ska kunna agera politiskt i och om detta rum. En av mina inspirationskällor är konstnärerna Abramovic och Ulays arbeten under 70-80talet http://pomeranz- collection.com/?q=node/39. Röster som rör sig över gränser är en del av mitt forskningsprojekt i Fri Konst, där den praktiska delen heter: Hur kan du bli en framgångsrik tiggare i Sverige? http://tiggerisomyrke.se (svenska) http://beggingasaprofession.eu (engelska) Den teoretiska delen är ännu opublicerad, jag har mitt 50 % - seminarium i februari 2014, se http://www.konstnarligaforskarskolan.se/wordpress/?page_id=589