rödkärna U n dersökningar över bokens Untersuchungen uber den Rotkern der Buche ERIK RENNERFELT och BERTIL THUNELL MEDDELANDEN FRÅN

U n dersökningar över bokens rödkärna Untersuchungen uber den Rotkern der Buche av ERIK RENNERFELT och BERTIL THUNELL MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 39 NR 4

I N NE H ÅLLS FÖR T EC KN I N G Förord........................................ 3 Kap. I. Uppträdande och karakteristik av rödkärnan.. 4 II. Rödkärnans utbredning i träden............ 6 >> III. Förekomst av vatten och s::jcker i spintveden och rödkärnan I z IV. Rötresistens hos spint resp. rödkärna V. Kyans inverkan på uppkomsten av röta VI. Håfasthetsundersökningar.... >> VII. Diskussion och sammanfattning av försöksresutaten Zusammenfassung Sid. z I 23 z s 3Z 35

Förord Som en föjd av de stränga vintrarna 1940-42 uppträdde i mycket stor omfattning rödkärna i de svenska bokbestånden. Då man befarade, att förekomsten av rödkärna kunde påverka virkets tekniska egenskaper och dess motståndskraft mot rötsvampar i ogynnsam riktning och därigenom avarigt försämra bokskogsskötsens ekonomi, vände sig skogsvårdsstyresen i Mamöhus än i november 1945 ti Statens skogsforskningsinstitut och Svenska Träforskningsinstitutet med en hemstäan om en undersökning över hithörande frågor. I första hand önskade skogsvårdsstyresen en utredning av föjande uppgifter: I. Rödkärnans fortsatta' utvecking inom trädet. 2. Rödkärnans motståndskraft mot vedförstörande svampar såvä hos det växande trädet som hos det avverkade virket. 3 Undersökning av rödkärnans håfasthetsegenskaper. Den förstnämnda frågan kräver en stort uppagd fätundersökning, om ett tiföritigt svar ska erhåas. De tekniska svårigheterna i fråga om att konstatera en eventue tiväxt av rödkärnan inom trädet äro även betydande. Detta probem har därför hittis ej kunnat tagas upp ti behanding, utan i första hand har undersökningen omfattat de i punkt 2 och 3 angivna frågorna. Ett gemensamt undersökningsprogram uppgjordes av försöksedarna skog. ic. CH. CARBONNIER och docent E. RENNERFELT vid skogsforskningsinstitutet och docent B. THUNELL vid träforskningsinstitutet. Efter anvisningar av skogsvårdsstyresen i Mamöhus än insamades provmateria från 4 oika bokbestånd, representerande oika ståndorter, åder och behanding. Insamingsarbetet har utförts av skogsbiträdet C.-E. RoGBERG. Med detta provmateria ha vid skogsforskningsinstitutet undersökningar utförts över rödkärnans utbredning i trädet, dess fuktighetshat och rötresistens. Resutatet av dessa undersökningar redovisas i kap. I-V, som författats av docent RENNER FELT. Undersökningarna över håfastheten hos virket ha utförts vid Svenska Träforskningsinstitutet under edning av docent B. THUNELL, som även författat kap. VI. Prepareringen av provkropparna har utförts av herr E. KJELL GREN och provningsarbetet av jägmästare E. PEREM med biträde av ingenjör H. LARSSON. För värdefut bistånd vid insamandet av provmateria ber institutet att få framföra ett tack ti i första hand änsjägmästare W. Ros, men även ti den persona, som vid de oika förvatningarna biträtt med uttagandet av proven. Experimentafätet i mars 1950. MANFRED Nk>LUND I* Meddeande!tån statens Skogsforskningsinstitut. Band 39' 4

4 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Kap. I. Uppträdande och karakteristik av tödkärnan En de träd, såsom ek och ta, utbida en från spintveden i fera avseenden tydigt avgränsad kärnved medan hos andra träd, t. ex. asp och björk, den inre veden endast fysioogiskt skijer sig från den unga spintveden i stammens yttre dear. Hos de sistnämnda trädsagen avtar t. ex. vattenhaten endast sakta inåt centrum, medan hos träd med äkta kärnved en språngiknande sänkning av vattenhaten inträffar i och med utbidandet av kärnveden. Boken anses i fråga om kärnbidningen inta en meanstäning mean dessa båda grupper, och utbidar en kärna med mer eer mindre torr ved endast under vissa patoogiska förhåanden: Såsom utö~ande moment hiir11id kunna oika faktorer vara verksamma, såsom ufttiträde eer en kemisk retning ti föjd av svampinfektion m. m. Efter den stränga vintern 1941-42 uppträdde s. k. frostkärna i mycket stor omfattning i våra bokskogar. Dyik skadegörese har tidigare endast förekommit i mindre omfattning i vårt and, men har utomands, t. ex. i Poen och Tyskand, uppträtt i stor skaa efter den stränga vintern 1928-29 (JAHN 1931, KRZYSIK 1931, RoHDE 1933). Tidigare taade man om rödkärna, och dyik kan uppstå även av andra orsaker än sträng och ångvarig kya, b. a. som svar på en svampinfektion. I gama träd utbidas rödkärna dessutom ofta som ett rent åderssymtom. Den missfärgning, som uppstått i bokveden efter vintern 1941-42, står otviveaktigt i direkt samband med vinterkyan (LARSEN 1943 a, NILSSON och }OHNSSON 1944), och av denna anedning kunde den ämpigen benämnas frostkärna. De festa forskare, som syssat med bokvedens missfärgning?-ro emeertid angeägna att framhåa, att det knappast torde råda någon principie skinad mean rödkärna och frostkärna. Namnet rödkärna hänför sig ti vedens färg eer utseende, medan namnet frostkärna betecknar uppkomstsättet. Enigt ZYcHA (1948) kan frostkärnan betraktas som en särskit kraftig form av rödkärna, utbidad under speciea vädereksförhåanden. Då namnet rödkärna sedan gammat vunnit burskap och fortfarande i stor utsträckning användes som beteckning pj- detta sag av missfärgning hos bokveden, komma vi i denna uppsats att bibehåa detta namn, även om benämningen frostkärna med fog skue kunna motiveras. Ur anatomisk synpunkt äro två företeeser karakteristiska för rödkärnan. Det ena är förekomsten av s. k. tyer. Tybidningen som botaniskt fenomen har studerats av mhga forskare (KLEIN 1923, BusGEN och MuNcH 1927, EBES 1937 m. f.), och i detta speciea sammanhang av ZYCHA (1948). Tyerna i rödkärnan utgöras av båsiknande utstjäpningar i kären. Dessa båsor tränga in i kären från parenkymceerna genom porer i kärens väggar. Tybidningen kan bi så kraftig, att kären på större eer mindre sträckor het

UNDERsöKNINGAR över BOKENS RÖDKÄRNA 5 täppas ti. Tyförekomsten är särskit rikig i den mörka gränszon, som utbidas mean rödkärnan och spinten. Vid uppkomsten av tyerna spear ufttiträde ti ceerna en viktig, enigt ZYCHA t. o. m. en avgörande ro. Genom att suga uft genom frisk bokved kunde ZYCHA experimentet framkaa de för rödkärnan karakteristiska tybidningarna. En annan utmärkande egenskap för rödkärnan är missfärgningen. Om rödkärnan undersökes mikroskopiskt, finner man i vedparenkymet och märgstråeceerna bruna utfäningar av >>vedgummi>>. Även tyerna äro mörkfärgade. Det är bott ceinnehået, ej ceväggarna, som äro färgade. Enigt samstämmiga uppgifter från de forskare, som syssat med denna detaj av rödkärnan, uppstår missfärgningen genom en ångsamt fortskridande dödsprocess hos ceerna. Härvid omvandas stärkese och andra cebeståndsdear i ämnen, som i brist på närmare kemisk karakteristik päga kaas för vedgummi. Den process, som framkaar denna missfärging, är säkert av oxydativ natur. Härtö r taar b. a. det förhåandet, att missfärgningen på en snittyta omedebart efter avverkningen är ganska svag, men snart därefter bir avsevärt kraftigare. De många iakttageser och observationer, som gjordes i Meaneuropa beträffande uppträdandet av rödkärna efter vintern rgz8-zg, har med tysk grundighet sammanstäts av RoHDE (I933). Han ämnar även en sammanfattande diagnos över begreppet rödkärna. Då den även i huvudsak torde passa in på våra förhåanden, återgives den här i översättning (RoHDES benämning >>Frostkern» har översatts med frostkärna).»som frostkärna betecknar man en kärnbidning med mörkare färg än vad spintveden har. Färgschatteringarna variera mean gråvitt, rött och svartbrunt. De grå färgtonerna äro vaniga. Vid stark uttorkning (frost, sommartid) beknar färgen, vid fuktig väderek (regn, töväder) framträder den tydigare. Omedebartefter avverkningen är färgen vanigen överensstämmande med färgen i torrt tistånd, efter några timmar däremot är färgen ika. med den i vått tistånd. Frostkärnans begränsningszon mot spinten är betydigt mörkare än kärnan i övrigt. Dyika mörka injer kunna även förekomma i kärnans inre dear, så att en i fera områden uppdead yta framkommer. Den innersta deen består ofta av»äkta. rödkärna>> (frostkärnan utgör atså i sådana fa bott en ring eer mante omkring rödkärnan). Begränsningsinjen mot spintveden är i många fa oregebunden men sammanfaer även ofta med en årsring. Skarpt karakteriserade äro sådana fa, i vika frostkärnan öper ut i spinten i form av spetsiga tungor eer tänder. Frostkärnans storek på stamtvärsnittet är ofta betydande, och äget är atid centrat. På stammens ängdsnitt fördear den sig så, att i fertaet fa den nedersta deen av stammen är fri från frostkärna. Denna börjar på 1 / 2-r meters höjd och når upp ti obestämd höjd, många gånger upp i kronan och in i grenarna. På agrat bokvirke är frostkärnan rikigare bevuxen med svamp än spintveden. Svampkoonierna äro mörkgröna ti svarta och utgöras av Cadosporium entoxyinum. Frostkärnan kan ha en syrig ukt. Frostkärnans vattenhat avviker ej från den normaa vedens. Men hos agrad ved är vattenhaten efter kort tid högre än i spinten, och denna skinad bibehåes i fortsättningen. Ceväggarna och tyhinnorna äro starkt gu- brunfärgade. Anhopningar av vedgummi saknas vanigtvis i de inre dearna men påträffas atid i den mörkare gränszonen såsom utfynad i parenkymceer och märgstråar. Mera säan förekommer vedgummi som proppar i kären. Tyer finnas atid i den yttre mörka randen. I frostkärnans inre

6 E. RENNERFELT och B. THUNELL de äro de ofta säsynta eer saknas het och hået. Övergångsstadier ti en ikformig fördening av tyer över hea kärnan finnas. stärkese förekommer bott undantagsvis. Svamphyfer saknas vanigen fuständigt, men kunna understundom påträffas.>> En fut enhetig diagnos har tyigen varit svår att uppstäa. Som RoHDE framhåer, äro beskrivningarna på rödkärnan mycket varierande, tydande på att beståndens beskaffenhet, kyans ångvarighet och styrka m. m. kan sätta sin präge på rödkärnans uppträdande och utformning. Kap. I. Rödkärnans utbredning i träden I syfte att få en närmare uppfattning om rödkärnans utbredning avverkades i januari 1947 ett anta provträd på några oika patser i Skåne. Ur de avverkade träden kapades trissor och uttogos provkroppar för bestämning av vatten och sockerhat m. m. Provträden avverkades på föjande patser: r. Stubbsunden} K d f" t. nutstorps go s orva nmg ra. Konga und 2. Djurhagen Troiehoms fideikommiss. 3 Skäraid Koeberga skorevir. Provyta nr 1. Om beståndet ha föjande anteckningar gjorts. Beståndet har uppkommit efter sjävsådd och stubbskott. Trädens åder varierar mean So och 120 år, bonitet enigt Jonson I-II. Beståndet är fusutet och har garats Tab. r. Rödkärnans utbredning i provträd nr I, provyta I. Die Ausbreitung des Rotkerns im Probestamm Nr. 1, Versuchsfäche Nr. I. Rödkärna Röd- Mede- Mede- Rotkern Anta årsringsdiam. Yta kärna Trissa m från årscm %av bredd nr marken cm Mede- Yta ringar ytan mm Mitte- Fäche Scheibe m vom diam. cm cm2 Anzah! dur ch- cm2 Rotkern der Mitti. Nr. Erdboden Mittemesser Fäche %der Jahres- Jahres- durch- cm ' cm2 Fäche ring e ringbreite messer 2 mm cm o, 20 42,5 I 420 0,7 0,4 0,02 102 2,I 2, 45 26,8 564 3.9 ro I, 8 99 I, 3 3 2,25 26,2 539 7,0 37 6,9 88 I, 5 5 3. 25 25,3 503 6,9 39 ],8 85 I, 5 6 4 25 24,5 471 6, 5 36 7 6 82 1,5 8 4.95 23,6 436 6,r 33 7.6 79 1,5 9 5,90 23,0 416 6,7 30 7 I 76 I, 5 O 6, 55 22,6 397 5,8 24 5.9 ]O I, 6 II 7,70 21,5 362 3. 9 12 3.3 63 1,7 Bestämd efter formen. 2 Bestämd med panimeter. M= 1,54 Bes,timmt nach Forme. Bestimmt mit Panimeter.

UNDERsöKNINGAR ÖVER BOKENS RöDKÄRNA 7 Tab. 2. Rödkärnans utbredning i provträd nr 4, provyta 2.. Die Ausbreitung des Rotkerns im Probestamm Nr. 4 Versuchsfäche Nr. 2. Rödkärna Röd- Mede- Mede- Rotkern Anta kärna årsrings- Trissa m från diam. Yta årsbredd nr marken cm cm2 Mede- %av ;ringar Mitte- diam. cni Yta ytan mm Scheibe m vom Fäche Anzah Nr. durch- cm2 Erdboden Mitte- cm2 Rotkern der Mitt!. mesc;er durch Fäche ~b der Jahres- Jahres- cm messer cm2 Fäche ring e ringbreite mm cm I 0,20 I8,5 269 - - - 53 I, 7 2 I, 40 I5, I I95 3,6 I2,3 6,3 49 I, 5 4 2,55 I4,0 I 52 3.7 I0,6 7 0 46 I, 5 5 3,6o I3, I I34 3.5 9, I 6,8 44 I,5 7 4.75 I2,6 I24 2,7 s. 4 I 40 I, 6 8 s,8o II,7 I08 2, I 3.9 3,6 34 I,7 IO 6,go II, 6 I06 I,5 I, 8 I,7 3I I, g II 7.95 IO, 6 88 0,4 0,3 o, 3 29 I,8 M= 1,65 fera gånger, b. a. tre gånger under sista 12 åren. Markfuktigheten bedömdes som god ti rikig med högt grundvattenstånd. Enstaka fnösketickor iakttogos på träd, som ingingo i den mot söder fritt exponerade kappan. Rödkärna förekom i de festa träd, men den hade i amänhet iten utbredning. I tab. I ämnas exempe på rödkärnans utbredning och utsträckning i ett provträd från denna yta. Den omfattar i detta träd endast en iten de av areaen. Rödkärnans yta är genomgående mindre än tio procent av tvärsnittsytan. Rödkärnans spoformiga utsträckning framgår tydigt av fig. r. I tab. 4 ämnas ytterigare ett par exempe på rödkärnan i träd från denna provyta. Rödkärnan hade i dessa träd en något större omfattning. På trissor, beägna på ca 2m höjd,. utgjorde rödkärnan mean I4 och 19 procent av stamtvärsnittet. Provyta nr r a. Beståndet har uppkommit genom sjävsådd. Trädens åder är omkring 80-120 år, bonitet enigt Jonson I-II. Beståndet är fusutet men med uckor här och var, som uppkommit på grund av att rötskadade träd måst avverkas i förtid. Markfuktigheten bedömdes såsom god och grundvattnet högt och rinnande. Fnösketickan förekom mycket rikigt, och även honungsskivingen uppträdde här och var. Rödkärna förekom i så gott som samtiga träd, och den var ganska stor (ofta 1/ 3 av diametern eer mer). Rödkärnan var mest utbredd åt NO. Från detta hå komma även de kaa förhärskande vindarna. Efter de stränga vintrarna 1940-42 bevo stammarna kraftigt mossbeupna. Åren 1942-43 kaåts beståndet av bokspinnaren (SYLVEN 1943), och år 1945 började fnösketickor bryta fram i stort anta på många av bokarna. I tab. 4ämnas ett par exempe på rödkärnans utbredning i träd från 'Konga-

8 E. RENNERFEL T och B. THUNELL m Träd Trissa nr nr 9 Yta nr 3 Träd Trissa m nr 7,95 11 nr 4- Yta nr 2 15,15 19 14,20 6,90 10 13,1 o 16 12,45 11,40 5,60 8 10,35 13 9,65 4,75 7 8,60 7,45 9 3,60-5 6,40 5,35 2,5:5 4 4,35 3,30 5 2,25 1,10 2 0,40 1----i 10cm Fig. I. Rödkärnans utbredning i provträd nr r, provyta r. Die Ausbreitung des Rotkerns im Prbbestamm Nr. I, Probefäche 1. 1,40 2 0,20 ::. ::. : 1----1 10cm Fig. 2. Rödkärnans utbredning i provträd nr 4, provyta 2. Die Ausbreitung des Rotkerns im Probestamm Nr. 4, Probefäche z. und. I kap. V behandas sambandet mean köden och förekomst av röta i träden. Provyta nr z. Beståndet har uppkommit genom sjävsådd. Trädens åder är omkring 6o år, bonitet enigt Jonson II. Beståndet är översutet men garat fera gånger. Markfuktigheten verkade mycket rikig, på fera stäen var marken kärrartad. Tickor på träden saknades nästan het och hået, ej heer voro de nämnvärt beupna med mossa. Rödkärna förekom i omkring häften av träden och var i amänhet av

UNDERSöKNINGAR ÖVER BOKENS RÖDKÄRNA g Tab. 3. Rödkärnans utbredning i provträd nr 9, provyta 3 Die Ausbreitung des Rotkerns im Probestarom Nr. g, Versuchsfäche Nr. 3 Mede Rödkärna Rotkern Röd- Anta Medekärna årsrings- Trissa m från diam. Yta års- %av bredd nr marken cm cm Mede- ringar Yta ytan mm Scheibe m vom Mitte- Fäche diam. cm Anzah durch- cm2 Rotkern der Mitti. Nr. cm2 Erdboden Mittemesser durch- Fäche % der J ah res- Jahrescm messer Fäche ringe ringbreite cm2 mm cm I 0,40 57 s. 2 598 2I, s 304 I3, 2 IIO 2,6 2, IO 46,o I 66o 24,2 393 23,7 I07 2,2 4 2, 25 42,S I 420 24, s 398 28, o I03 2, I 5 3. 30 4I,7 I 362 22,9 4I9 30,7 97 2, I 6 4.3S 4I,S I 350 23,8 436 32,2 94 2, 2 7 s. 3S 38,o I 134 21,0 363 32,0 9I 2, I 8 6,40 37.S I I02 20,8 322 29,2 88 2, I 9 7.4S 36,o I OI9 I g, o 286 28, I ss 2, I II 8,6o 35. 0 g62 I8, s 242 25, I 8I 2,2 I2 g, 6s 34 2 9I9 I6,8 220 24,3 79 2,2 I3!0;35 33, I 86o, I6,o Ig8 23,0 76 2,2 I4 I I, 40 32,6 835 I5,5 I99 23,8 73 2, 2 IS I2,45 30,7 74 I4,2 I42 I9, I 68 2,3 I6 I3, IO 30,o 708 g, o 62 8,7 6s 2, 3 I7 14,20 27,5 594 9. 2 59 9.9 6I 2,3 I9 IS, I 5 26,2 540 4.9 I9 3.5 55 2,4 M= 2,23 mycket iten utbredning. Det observerades, att den var vanigare och hade större utbredning i träd, som stodo utefter vägarna. I tab. 2 har rödkärnans förekomst i provträd nr 4 på denna yta sammanstäts. Rödkärnan har en mycket iten omfattning, den utgör högst 7% av stamtvärsnittet, och den typiska spoformen framträder mycket tydigt (fig. z). Ä ven i fertaet andra träd på denna yta hade rödkärnan iten utbredning (tab. 4). I ett träd utgjorde rödkärnan ca 22 % och i ett annat 14 % av stamtvärsnittet. I de övriga träden var rödkärnan mindre än 7% av ytan. Provyta nr 3. Även detta bestånd har uppkommit genom sjävsådd. Ådern hos träden varierar mean 70 och no år, boniteten enigt Jonson är. Beståndet är fusutet och garat fera gånger. Markfuktigheten är norma. Rödkärna förekom i de festa träden och hade stor utbredning (1/ 3-1/ 2 diametern) och förefö att ha utbidats vid fera oika tifäen. Två träd utan rödkärna höggos inti en iten bäck. Inga tickor observerades på träden, som ej heer voro nämnvärt bevuxna med mossa. Av tabe 3 framgår, att rödkärnan har en mycket kraftig utbredning i tråd nr 9 på provytan. Även i stubbskäret är utbredningen stor, och rödkärnan avsmanar bott ångsamt uppåt och har ännu på 15 m höjd en diameter på ca 5 cm (fig. 3). På detta träd framträdde även oika zoner mycket tydigt. I

O E. RENNERFEL T och B. THUNELL trädets nedre dear kunde ett ferta dyika zoner urskijas (fig. 4). Högre upp i stammen funnos bott ett par sådana zoner, och ängst upp förekom ingen uppdening av rödkärnan. Dessa zoner uppfattas amänt som rödkärna, viken bidats under oika perioder av kya (JAHN 1931, RoHDE 1933, LARSEN m Träd nr 1 Trissa nr Yta nr 1 Fig. 3. Rödkärnans utbredning i provträd nr g, provyta 3 Die Ausbreitung des R~tkerns im Probestamm Nr. g, Probefäche 3. 7,70 I 6,::55 O 5,90 9 4,95 8 Fig. 4 Förekomst av oika zoner i rödkärna, träd nr g, provyta 3 Das Vorkommen verschiedener Zonen im Rotkern; Stamm Nr. g, Probefäche 3 4,2~ 6 :3,2~ 5 2,25 3 1,4:::! 2 0,20 --i 10cm 1943 a J. En mikroskopisk undersökning av ved från en trissa med ett ferta dyika zoner visade även att tybidningen var rikigast i dessa gränsområden. Ä ven i fertaet andra träd från denna provyta hade rödkärnan stor utbredning. A v tabe 4 synes, att rödkärnan i fera träd utgjorde mer än 20 % av stamtvärsnittet på trissor tagna på mean I och 2m höjd. I två träd hade

UNDERsöKNINGAR över BOKENS RöDKÄRNA dock rödkärnan obetydig omfattning. Träd nr 3 på denna yta var praktiskt taget fritt från rödkärna. På provytan nr 3 hade atså rödkärnan en genomsnittigt större omfattning än på de båda andra provytorna. Träden på provyta nr I äro ungefär ika Tab. 4 Rödkärnans utbredning i träd från provytorna I, I a, 2 och 3 Die Ausbreitung des Rotkerns in Stämmen von Versuchsfächen I, I a, 2 und 3 sektionens Rödkärna Mede- Röd- Anta Prov- Trissa Rotkern kärna årsringar årsringsm från yta Träd Mede-~ Mede- bredd % av i trissan nr nr marken diam. Yta diam. mm Yta ytan Anzah versuchsw Stamm Scheibe cm cm2 cm cm2 Ja bres- Mitti. m vom Rotfäche Nr. Jahres- Mitte- Mitte- kern ringe Nr. Erd- Fäche Fäche durch- durch- %der in der ringboden cm2 cm2 Scbeibe breite messer messer Fäche mm cm cm I 2 2, 20 2g,o 66I I2,4 I25 I g, o I03 I,4 3 2,30 3I, o 752 I3, 3 I37 I8,2 86 I, 8 4 2, 20 28,o 6I5 II,o 8g I4, 4 g7 I,4 I a 5 I, 85 28,9 656 g, o 53 8, I 74 I,9 6 1,40 30,5 730 6,o 28 3.9 62 2, 5 7 I, 30 35,8 I oo8 II, 8 114 I0,5 g I 2,0 8 I, 65 24,2 460 2,9 s. 6 I, 2 63 I,9 2 I I, 35 I5,8 Ig6 4 I I3, 6 6,9 4g I, 6 6 I, 50 I8,6 272 4 I I I, 5 4. 2 46 2,0 7 I, 45 I5, 7 Ig4 0,9 0,9 o, 5 45 I, 8 II I, go I4,9 I74 6, 8 38 2I, 7 48 I, 5 I2 I, 20 I4,4 I63 3.3 8, I 5,o 43 I,7 I3 2,6o Ig,5 2gg 4 2 I3, 7 4.6 52 I, 9 I4 I, 65 I6, 8 222 6,6 32 I4,4 53 I, 6 3 I 2,10 43 0 I 45I Ig,8 274 I8, 9 86 2, 5 2 I,oo 54 0 2 2go 34.5 830 36,2 86 3. 5 3 I, 3 o 4I,9 I 755 6, 2 2g I, 6 84 2, 5 4 I, o 5 52,5 2 I6o I6, 5 205 g, 5 g6 2,7 5 I,o5 25,0 4gO I5,0 I77 36, I 8o I,6 6 0,95 45 0 I 5go 23,0 340 2I, 3 go 2,5 7 I, o o 36,o I oi8 I8,o 230 22,6 73 2,5 8 I,6o r8,4 266 g,3 75 27,2 51 1,6 gama som träden på provyta nr 3, men på sistnämnda yta har tiväxten försiggått snabbare. Medeårsringsbredden är där 2,2 mm mot endast I,5 mm på provyta nr I. På provyta nr 2 äro träden betydigt yngre, omkring 6o år, och årsringsbredden är I, 6 mm eer ungefär som på provyta nr I. Enigt LARSENS undersökningar (I943 b) stiger rödkärnans omfattning des med ådern och des med tjockeken hos träden. A v ika gama träd ha atså sådana med stor diameter mer rödkärna än dyika med iten diameter. Det materia, som redovisas i tabeerna I-4, synes stödja LARSENs resutat. 2* Meddeanden från Statens skogsforskningsinstitut. Band 39: 4

12 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Kap. III. Förekomst av vatten och socker 1 spintveden och i rödkärnan a. Vattenhaten Vattenhaten i bokveden har tidigare undersökts av b. a. KRZYSIK (1931), NILSSON och JOHNSSON (1944) och ZYCHA (1948). De funno samtiga, att fuktkvoten var högst i den yttre spinten och ägst i rödkärnan. Med vattenhaten i veden sammanhänger intimt vedens innehå av uft. Då proportionen mean vatten och uft i bokveden synes ha en avgörande betydese för uppkomsten av rödkärnan, kan det vara på sin pats att här något närmare beröra denna fråga. Redan HARTiG (r88z, r888, 1901) ansåg, att ufttiträde ti ceerna utgjorde det utösande momentet för uppkomsten av rödkärna. Senare forskare ha i fertaet fa hävdat den åsikten, att rödkärnan framkaats som svar på en kemisk retning, utgående från i veden inträngande svamphyfer. Först på sista tiden har av ZYCHA åter med kraft framhåits, att ufttiträde torde vara den väsentiga orsaken ti uppkomsten av rödkärna. Han visade, att fuktkvoten vid kärngränsen uppgick ti omkring 6o % och ängre in i kärnan uppnådde ännu ägre värden. Ur värdet på bokens torrvoymvikt (omkring o,6o) beräknade ZYCHA, att vid nyss nämnda fuktkvot endast omkring en tredjede av vedens porvoym var vattenfyd. Enigt en uppskattning av BUBERoch PRUTZ (1938) utgöra märgstråe- och vedparenkymceerna, atså vedem evande eement, omkring 32 voymprocent av den totaa vedvoymen. De evande ceerna äro i rege tunnväggiga, och man kan atså anta, att deras håigheter uppta i runt ta omkring en tredjede av den totaa porvoymen. Så änge dessa ceer äro evande, äro de fut turgescenta, d. v. s. vattenfyda, och fasthåa detta vatten osmotiskt. Vid kärngränsen, där som nyss nämnts endast en tredjede av porvoymen är vattenfyd, torde såunda det fria vattnet vara okaiserat i de evande ceerna, medan det i kär och trakeider endast finnes hygroskopiskt bundet vatten i ceväggarna. De sistnämnda vedeementens håigheter äro i stäet fyda med uft (eer annan gasbandning). I och med att vatten börjar avgivas även från de evande ceerna, inträder den kritiska punkten för bidningen av rödkärna. Vid denna ändring i förhåandet mean vatten och uft i bokveden inträffa de förändringar, som ge upphov ti rödkärnan, b. a. tybidningen och anhopningen av vedgummi. Man taar amänt om ufthaten i cehåigheterna. Genom undersökningar av framför at amerikanska forskare (MAe DouGAL och medarbetare 1926, 1933) har emeertid fastsagits, att uften i vedens inre dear vanigen har en het annan sammansättning än norma uft. Gasutbytet i den evande veden kan ske -på tre oika sätt: r) gasavgivning från vattnet i vedceerna,

UNDERSÖKNINGAR över BOKENS RöDKÄRNA 13 2) diffusion i interceuarerna genom barken, kambiet och märgstråarna, 3) direkt inträngning av ytteruft genom döda grenar, badärr o. dy. Under inträngarrdet förändras emeertid uftens sammansättning. De evande ceerna i märgstråarna och parenkymet förbruka syre och avgiva i stäet kosyra. Härigenom ökas kosyrehaten i uftbandningen och ända upp ti z6 % kosyra har påvisats inne i träden. Vad speciet bokens rödkärna beträffar, så antar ZYcHA, att bott den centraa deen av rödkärnan, som genom döda kvistar står i någorunda direkt förbindese med ytteruften, innehåer uft med tämigen norma hat av kosyra och syre. I den övriga deen av veden däremot, särskit den yttersta, torde >>uften>> ti väsentig de bestå av kosyra. Fig. 5 Uttagning av provkroppar för bestämning av vattenhat m. m. Die Entnahmung der Probekörper fiir die Bestimmung des Wassergehates u. a. Även på det i samband med föreiggande undersökning insamade materiaet ha bestämningar av vattenhaten i veden gjorts. Samtidigt med avverkningen av provträden uttogos ur trissorna medest yxa provkroppar, vika vägdes omedebart efter uttagningen på en i skogen medförd våg. Provkropparna uttogos enigt vidstående fig. 5, des ur yttre och inre spint, des ur perifer och centra rödkärna. Provkroppar togas även ur het friska träd, där dyika påträffades, eer också ur trissor fria från rödkärna. Efter torkning under 18 timmar vid 105 o C vägdes provkropparna ånyo. Av tab. 5 framgår, att fuktkvoten är störst i den yttre spintveden, och ägst i den centraa rödkärnan. På ett större anta kotsar, som ingingo i ett rötningsförsök, bestämdes torrvoymvikten r 0 ti 0,64. Med tihjäp av detta värde och värdena på fuktkvoten i tab. 5 kan voymen av vedsubstans, bundet och fritt vatten samt uft beräknas i bokvedens oika dear (NYLINDER 1950). I diagrammen på fig. 6 återgivas dessa värden schematiskt. Den maximaa fuktkvoten umax' varvid aa ceer äro het vattenfyda, uppgår ti 120 %. Detta värde uppnås kanske bott i den ara yngsta årsringen. Redan i den yttre spinten har i varje fa fuktkvoten i medeta sjunkit ti 97 %, och

14 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Voym % 100 90 80 Luft Lurt 70 60 50 40 Fritt vatten rreies Wasser Bundet vatten S c hwe tun..9s was :ser 30 20 Ved Hof z 10 o Fuktkvot umax./asser.9ehat Fig. 6. Förhåandet mean vedsubstans, bundet och fritt vatten samt uft i bokved med r 0 o, 64 vid oika fuktkvot. Das Verhätnis zwischen Hozsubstanz, Schweungswasser, freiem Wasser und I,.uft im Buchenhoz mit r 0 o.64 bei verschiedenem Wassergehat. Tab. s. Fuktkvoten i bokved med rödkärna, medeta av ca So provkroppar. Der Wassergehat in Buchenhoz mit Rotkern, Mittewerte von za. So Proben. Yta Spintved Rödkärna Versuchsfäche Spinthoz Rotkern inre yttre centra Name äusseres inneres äusserer zentraer Nr. Namn yttre I stubbsunden.. 94,8 ]0,7 54, I 4],2 I a Kongaund... 9],9 74, I 57,5 50, I 2 Troehom... 95 9 ]2,4 5I, 6 46,8 3 Skäraid... 100,6 77,5 57,5 47,7 Medeta 97.3 Mitte 73,7 55,2 48,o

UNDERSÖKNINGAR över BOKENS RöDKÄRNA ) ängre in i spinten är den endast 74 % Strax innanför kärngränsen är fuktkvoten 55 %- Detta betyder, att endast en knapp tredjede av porvoymen är vattenfyd (fig. 6), medan resten utgöres av uft. Om ZYCHAs nyss refererade resonemang håer streck - för viket mycket taar - skue såunda vid kärngränsen endast parenkym- och märgstråeceerna vara vattenfyda, medan kär och trakeider innehåa uft. Längre in i kärnan har ännu mer fritt vatten försvunnit, viket resuterat i att märgstråe- och parenkymceerna i stor omfattning dödats. Bok med rödkärna är i rege svår att impregnera. Detta sammanhänger Tab. 6. Vattenupptagning hos spint och rödkärna av bok. Wasseraufnahme bei Spinthoz und Rotkern der Buche. Fuktkvot i procent Feuchtigkeitsgehat in Prozent Yta Prov Träd Trissa efter... timmar i vatten efter nr nr nr nr Sag av ved nach... Stunden im Wasser vacuum- V er- P robe suchs- Stamm Scheibe Hozart impreg- Nr. fäche Nr. Nr. nering Nr. nach o -! I 2 6 24 Vakuumimpräg nierung I I 4 2 yttre spint... 9,5 Ig,8 22, 24,9 32,6 44,8 107 2 inre spint... 9.3 17,6 19,9 22,5 29,5 42,0 106 3 rödkärna... I O, o 16,6 19,2 22, I 29, I 42,5 86 4 I a 2 8 spint... 8,5 16,2 18,4 22,0 30,5 42,7 125 5 rödkärna... 8,2 26,8 32,4 39,5 52,2 62, I 120 6 3 9 7 yttre s pin t..... 8, 6 J4,3 15,9 r8,o ;2!,8 36,o 94 7 inre spint... 8,9 16,2 18,8 20,7 28,2 40,9 II5 8 yttre rödkärna.. g, I I6,o 17,6 20,4 27,5 40, I 59 9 inre rödkärna... g, o J4,9 17,2 19,6 26, I 37 0 67 givetvis med tybidningen, viket demonstrerats av såvä KRZYSIK som NrLSSON och ]OHNSSON. Eftersom tyerna vanigen äro rikigast förekommande i gränszonen mean spint och kärna, är impregneringsmotståndet störst där. I den inre deen av rödkärnan däremot kan vattenupptagningen t. o. m. försiggå ättare än i spintveden, såsom framgår av föjande försök. Ur trissor från några av provträden (jfr. tab. 6) utsågades ett anta provkotsar. Dessa vägdes och höos därefter nedsänkta i vatten. Med vissa intervaer bestämdes vattenupptagningen, och sedan kotsarna egat 24 timmar i vattnet, vakuumimpregnerades de. Av tab. 6 framgår, att rödkärnan hos träden på ytorna nr. I och 3 var mindre genomsäppig än spintveden. Detta beror säkerigen på tyförekomsten. Särskit hos träd nr g, som hade fera gränszoner (fig. 4), var tybidningen rikig. Hos träd nr 2 på yta I a var däremot rödkärnan stor och enhetig, och tyerna voro koncentrerade ti gränszonen. Rödkärnan från detta träd har tagit upp vatten betydigt snab-

!6 E. RENNERFELT och B. THUNELL 0/0 /o vatten 70 wasse"' 80 50 40 30 / / f / / / / / /,..------ --- --- --- --- - nr 5 -------- _.. nr4 nr7 nr9 20 10 2 8 24 timmar Stun.den Fig. 7 Upptagning av vatten hos spint och rödkärna (jfr. tab. 6). Die Wasseraufnahme bei Spint und Rotkern (vg. Tab. 6). bare än spinten (fig. 7), och efter vakuumimpregnering är vattenhaten ika hög som i spinten. Denna i en de fa konstaterade snabbare vattenupptagning sammanhänger kanske med en annan förändring av rödkärnan jämfört med den friska spinten. Det förefaer, som om de enskida fibrerna åtminstone devis skue spjäkats isär, så att veden iksom uckrats upp (ytterigare ett par försöksresutat, varti vi återkomma i andra sammanhang, tyda härpå). En sådan uppuckring kan troigen uppstå genom sönderfrysning av de vattenförande evande ceerna och de angränsande kären och trakeiderna i stammens inre dear. Även direkta sprickor kunna uppträda i den av frost förorsakade rödkärnan. Härpå tyder den ofta taggiga eer stjärnformiga kon-

UNDERSöKNINGAR ÖVER BOKENS RÖDKÄRNA 17 turen av rödkärnan (fig. 8). Även stora sprickbidningar, s. k. frostsprickor som gå från barken och in i vedens inre dear kunna uppstå ti föjd av kyan (jfr. kap. V). Genom dessa större eer mindre sprickor i veden kan uften tränga fram hastigt och effektivt. Tybidningen och utfäningen av färgämnen sättes i gång, och därmed utbidas snabbt den speciea form av rödkärna, som går under namnet frostkärna. Fig. 8. Rödkärna med taggig kontur, utbidad efter kya, frostkärna (Efter Zycha 1948). Rotkern mit gezähnter Kontur, entstanden nach Kätte, Frostkern (Nach Zycha 1948). b. Sockerhaten Sockerhatens betydese för uppkomsten av rödkärna diskuteras ingående av NILssoN och ]OHNSSON. De funno, att sockerhaten var ägre i rödkärnan än i spintveden, och ikaså att frisk bokkärna hade mer socker än rödkärna, men- ikvä mindre än i spintveden. Denna ägre sockerhat i vedens inre dear medför en mindre motståndskraft mot kya hos dessa ceer ti föjd av minskat osmotiskt tryck. Ceinnehået fryser ti is, varvid ceerna dödas, och sedermera uppkomma de för rödkärna karakteristiska symtomen. Skinaden mean sockerhaten i spinten och rödkärnan är hos det av NrLSSON och JoHNSSON undersökta materiaet fut tydig, men ej särskit stor. En de sockeranayser ha utförts även på det av skogsforskningsinstitutet insamade materiaet, varvid intressanta resutat erhåits. Anayserna ha utförts av fröken M. johansson enigt Hagedorn-Jensens mikrometod för bestämning av bodsocker. Sockret extraherades med vatten ur maet vedpuver, taget des av spint, des av frostkärna. A v ta b. 7-9 framgår, att sockerhaten i detta försöksmateria uppvisar mycket stora skinader mean spinten och rödkärnan. I tab. 7 har en sam-

18 E. RENNERFELT och B. THUNELL Tab. 7 Sockerhaten i frisk och frostskadad ved. Der Zuckergehat des gesunden und frostbeschädigten Hozes. Yta Träd %red. substans % efter invertering Versuchsfäche nr Åder %red. Sub s tanz % nach Invertierung Namn Stamm Ater spint rödkärna spint Nr Nr. rödkärna Name Spint Rotkern Spint Rotkern I stubbsunden,r!02 r, r 5 o, z B I, 27 o, 34 2 Troiehom.. II 59 o, Sr o, z z I, I O 0,25 3 Skäraid... 9 IIO I, 70 o, 18 2,:28 0,23 ' Medeta o, 27 Mitte I, :2 2 0,23 Tab. 8. Sockerhaten i träd nr 9, Skäraid. Der Zuckergehat des Hozes im Stamme Nr. g, Skäraid. I, 5 S Provets % r e d. s u b s t a n s % efter invertering höjd % red. Substanz % nach Invertierung över marken spint kärna spint kärna m Spinthoz Kernhoz Spinthoz Kernhoz Höhe der Pro be iiber yttre inre yttre inre yttre inre yttre inre Erdboden m äusseres inneres äusseres inneres äusseres inneres äusseres inneres 0,4 2, 83 I, 98 0, 5 O, I 9 3.9 2, 43 o, 17 o, z o, I 2,62 I, 34 0 1 I 8 o, r6 3, 4 I I, 96 o, 25 0,23 3.3 I, o o O, I 8 1,39 o, 24 7.4 2.,42 O, I 8 3. s 2 o, 25 10,3 I, 52 o,zo I, 89 0,25 I3, I 0,88 0, I 8 I, 24 o, z B O, 9 2, 3S o, 24 I5, I o, 83 0,24 I, I 3 0,27 Medeta I,73 Mitte Tab. 9 Sockerhaten i träd nr 2, Kongaund. Der Zuckergehat des Hozes im Stamme Nr. 2, Kongaund. Provets höj d % r e d. s u b s t a n s % efter invertering över marken % red. Substanz % nach Invertierung m ---- Höhe der Probe iiber Erdboden frisk ved rödkärna frisk ved rödkärna m ges u n des Ho z Rotkern gesandes Ho1z Rotkern I o, 53 o, 19 O,Jo 0, 2 I 2 o, 20 O,o8 0,27 o, og 3 o, 17 o,o8 o, 22 0, I I 4 o, 25 o.o9 0,29 0, I I 6 0,24 O, I I 0,29 O,I4 8 0, 4I 0,04 0,43 0,03 ro o, 56 0, I 3 o,69 O,IZ Medeta 0,34 Mitte O, IO 0,41 o, I2

UNDERsöKNINGAR ÖVER BOKENS RÖDKÄRNA 19 manstäning av den genomsnittiga sockerhaten i ett träd från vardera provytan gjorts. I träden från stubbsunden och Troiehom är sockerhaten i spinten 3 a 4 gånger högre, i trädet från Skäraid ända ti IO gånger högre än i rödkärnan. Dessa skinader äro betydigt större än de, som NILSSON och johnsson funna. I deras materia var sockerhaten i spintveden endast omkring dubbet så stor som i rödkärnan. I träd nr I från stubbsunden var den nedersta trissan, tagen på 0,20 m höjd, nästan frisk (av en yta om I 420 cm2 var endast 0,4 cm2 frostkärna). Sockerhaten har anayserats i såvä spinten som i den rödkärnan motsvarande inre deen av veden. Föjande värden erhöos: i spinten I,o4 resp. I,3o% före och efter invertering; i den inre deen 0,72 resp. 0,96 %-Värdena i den inre deen av veden visa atså större överensstämmese med värdena i spinten än med värdena för rödkärnan i den övriga deen av trädet (tab. 7). I tab. 8 finnas detajanayser på sockerhaten i träd nr g, Skäraid, sammanstäda. Sockerhaten är i spinten mycket hög, den varierar mean 0,83 och 2,83 %- I spintens yttre dear finnes mer socker än i den inre. Sockerhaten förefaer vidare att vara högre i stammens nedre de än ängre upp mot kronan. I rödkärnan är sockerhaten mycket åg och även jämn. Haten reducerande substans varierar mean o,rs och 0,24 %- Denna oikhet i sockerhat mean frisk och frostskadad ved beyses ytterigare av undersökningsmateria från Kongaund. I februari Ig48 avverkades därstädes en de träd, vika samtidigt som de hade rödkärna även voro an-. gripna av rötsvamp. Ti svampskadorna återkommer jag ängre fram och ska nu endast beröra sockerhaten i veden. Provträd nr 2 på denna yta hade ett angrepp av honungsskivingen, Armiaria meea, som åstadkommit att barken ossnat kring en de av stammen. Vid fäning av trädet visade det sig, att rödkärnan innanför den barkskadade deen av stammen gick ända fram ti kanten (jfr fig. I3). Sockeranay:oer gjordes på provkroppar ur detta träd, des av frisk ved, des av frostskadad ved, även perifer sådan. På fig. g synes hur provkropparna tagits ut i en trissa på IO m höjd. Sockerhaten är överat i den frostskadade veden avsevärt ägre än i spintveden. Provkroppar ur den yttre spinten, som endast igga på ett par cm avstånd från provkroppar i rödkärna, innehåa ca IO gånger mer socker än de sistnämnda. I tab. g har sammanstäning gjorts av sockerhaten i detta träd. Den är genomgående betydigt ägre i rödkärnan än i spintveden. År I942, då rödkärnan sannoikt utbidades, torde sockerhaten ha varit ungefär ika hög överat i den perifera veden. Men därefter har någon nytinförse av socker ti rödkärnan ej kunnat äga rum, detsamma har undan för undan förbrukats på ett eer annat sätt. Påpekas bör, att sockret bestämts på torrvikten. Om det i stäet beräknas på vattnet i veden, bir haten socker i rödkärnan något högre, men dock fortfarande avsevärt ägre än i spintveden.

20 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Sockerhaten är atså genomgående betydigt ä:gre i rödkärnan, oavsett om denna igger centrat- viket är det normaa- eer även går ut ti kanten, viket kan inträffa under särskida omständigheter. Jämförda med de värden på sockerhaten i rödkärnan, som NILssoN och JoHNsSON erhöo I944, äro dessa värden från I947-48 avsevärt ägre. Sannoikt är det nog också fråga om en verkig minskning i rödkärnans sockerhat. Vid uppkomsten av rödkärnan bidas ju tyer, särskit i gränszonen, varigenom nytiförse av socker förhindras. Under den ångvariga kyan dödas dessutom ceerna i stammens Fig. 9 Sockerhaten i oika dear av spintveden och rödkärnan. Der Zuckergehat in verschiedenen Teien des Spint- und Kernhozes. centraa vävnad. Detta medför att de ej på samma sätt som de evande ceerna i spinten kunna agra och behåa socker. En fortgående förust av socker äger rum i rödkärnan, medan i spinten atjämt en nytiförse och uppagring av assimiat kan ske. Enigt RoHDE (I933) ha fertaet forskare, som syssat med denna de av probemet, ikaedes funnit, att rödkärnan är påfaande fattig på uppagsnäring. På trissorna gjordes dessutom en annan iakttagese, som tyder på att sockret är mycket ättigängigt och igger >>Öppet>> i rödkärnan. Trissorna fingo efter ankomsten från skogen igga i institutets käare en tid för att torka. Efter någon vecka utbidades på rödkärnan en ymnig mögebeäggning, medan spintveden var fri från dyik. Mögesvamparna, som eva av i vedceerna östa sockerarter, hade tydigen mycket ättare att komma åt socker i rödkärnan än i spintveden, trots att den sistnämnda innehö avsevärt mycket mer socker. Sannoikt spea även andra ämnen, som uppstått under utbidningen av rödkärnan, en viss ro för svamputveckingen. De svampar, som uppträdde på trissorna, tihörde säktet Peniciium. Även andra svampar ha iakttagits under iknande omständigheter. Såunda beskrev ]AHN (I93I) en beäggning som utgjordes av Cadosporium entoxyinum, och

UNDERSÖKNINGAR ÖVER BOKENS RÖDKÄRNA 21 vid andra tifäen har en Coryne-art omnämnts (ROHDE I933). I samband med mögebeäggningen kunde en syrig, något oangenäm ukt, tydande på någon sorts jäsningsprocess, förnimmas från rödkärnan. Kap. IV. Rötresistens hos spint resp. rödkärna En fråga av stor praktisk betydese är om rödkärnan har större benägenhet att angripas av rötsvamp än norma ej omvandad ved. Härvidag får man skija på des svampar, som växa i träden, des på sådana, som angripa det avverkade virket. Med_ svampar av sistnämnda sag ha en de undersökningar utförts tidigare. BUCHWALD (I939) utsatte spintved och rödkärna för angrepp av rötsvamparna Coniophora puteana, Meruius acrymans och Paria vaporaria. Han fann, att rödkärnan i genomsnitt angreps mindre än spintveden. För det förra vedsaget uppgick viktförusten ti IJ-29 %, medan spintveden förorade 22-48 av torrsubstansen efter iy2 månaders rötning. Mot BucHWALDs försök kan invändas, att de använda svamparna äro typiska barrvedsförstörare, som visserigen i aboratorieförsök kunna angripa även övved, men knappast göra det under naturiga förhåanden. Tab. ro. Rötningsförsök med bokved (siffror inom parentes angiva det anta kotsar, varmed rötningen utförts). Versuche iiber die Zerstörung des Buchenhozes (Zahen in Kammern beziehen sich auf die Anzah Kötze, womit der Versuch durchgefiihrt wurde). Viktförust h o s provkropparna Prov- Gewichtsverust der Kötzchen yta Träd i procent i g Svamp nr nr in Prozenten in g Piz V er- Stamm suchs- spint rödkärna spint rödkärna Nr. f ä ch e Spint Rotkern Spint Rotkern Coniophora puteana, I 5 Nr. yttre inre yttre inre yttre inre yttre inre äusserer inneter äusserer inneter äusserer innerer äusserer innerer I], 3 2],6 32, I 2,I6 3,50 4 27 käarsvamp (g) (g) (4) 3 2, 3. g 23,4- z6,2 28,8 I8,4-2,78 3, I 2 J, 57 2,26 (g) (g) (g) (8) Poyporus fomentarius, I 5 J8,3 3g,2 40,4-5,09 5.4-5 5. 58 fnösketicka (g) (g) (g) 3 2,3,g 33,2 38,9 30,6 23,6 4.4-9 4 68 4,06 3, I 3 (g) (g) (g) (g) Poyporus hirsutus, I 5 3g,9 36,8 4I,6 5,o6 4,86 5,70 borstticka (g) (7) (z) 3 2, 3, g 36,6 36,3 22,6 Ig,9 4.39 4 24-2,88 2,62 (g) (g) (g) (I6) Poyporus versicoor, I 5 38,4 3g,5 3g,9 4,8I s, o z 5. 23 sidenticka g) (7) (z) 3 2,3,g 3],6 36,3 33, I (g) (g) (g) (6) 36,5 4,32 4,10 3.99 4,56

22 E. RENNERFELT och B. THUNELL Tab. 11. Viktförust hos spint och rödkärna från provträd nr 2, Kongaund. Medeta av 20 kotsar, rötade med Poyponts fontettaritts under 4 månader. Gewichtsverust des Spintes und des Rotkerns von Probestamm Nr. 2 Kongaund. Mitte von 20 Kötzchen, während 4 Monate von Poyporus fomentarius angegriffen. v i k tförust hos provkots a r n a Gewichtsverust der Kötzchen Trissa i procent i g m in Prozen ten in g över marken Spint Rödkärna Spint Rödkärna Scheibe Spint Rotkern Spint Rotkern m ii ber Mede- Mede- Mede- Mede- Erdboden MedeJtaavvikese Medeta avvikese Medeta avvikese Medeta avvikese Mitte Mittere Mitte Mittere Mitte Mittere Mitte Mittere Abweich- Abweich- Abweich- Abweichung ung 1 ung ung 2 30, I 5 ± 7,93 29, I4 ± 8,09 3,04 ± 0,77 2,99 ± 0,90 GÄUMANN{rg46) utförde rötningsförsök med ti sågspån söndermad spint resp. rödkärna. Han kom ti ganska egendomiga resutat. Nybidad rödkärna var nämigen i rege motståndskraftigare än motsvarande spintved. Viktförusten hos rödkärnveden utgjorde endast ca so-so% av spintvedens. Gamma rödkärna däremot förstördes ätt av rötsvampar. Detta skue enigt GÄUMANN bero på att i samband med uppkomsten av rödkärnan vissa ämnen med fungicida egenskaper skue bidas. Med tiden skue dessa ämnen förstöras. KNuCHEL (1943) kunde dock i försök med boksyar ej konstatera någon större motståndskraft mot rötsvampar hos rödkärnan. En de rötningsförsök ha utförts vid skogsforskningsinstitutet med det ma- (~~/;::. ::.:. :_ ~ :_:.. :.... :. 2m Fig. ro. 8 m Uttagning av provkroppar för rötförsök (jfr. tab. rr). Die Entnahme der Probekörper fiir Versuche mit hozzersetzenden Pizen (vg. Tab. n).

UNDERsöKNINGAR över BOKENS RÖDKÄRNA 23 teria, som insamades på de oika provytorna. Ur trissorna utsågades provkotsar i storeken 5 X 2,5 X 1,5 cm på sätt, som framgår av fig. s. Kotsarna uttogos ur trissor beägna på oika höjd i träden. Efter torkning och vägning ades kotsarna in i Koekoivar innehåande myce av föjande svampar: Coniophora puteana, käarsvampen Poyporus fomentarius, fnösketickan Poyporus hirsutus, borsttickan Poyporus versicoor, sidentickan Schizophyum commune Någon tydig skinad i rötresistensen hos spintveden resp. rödkärnan kan ej märkas (tab. 10). I några fa angreps spintveden mera än rödkärnan, i andra fa var det tvärtom. Dessa rötningsförsök utfördes med ett rätt stort anta kotsar. Dessa voro emeertid uttagna ur oika trissor, devis även ur oika träd, och möjigen kan detta ha bidragit ti variationerna i försöksresutaten. Ett nytt försök gjordes därför med ett större anta kotsar (20 st av varje sort), uttagna ur tvenne trissor, den ena på 2m höjd och den andra på 8 m höjd i provträd nr 2, Kongaund. Hur kotsarna uttagits, framgår av fig. 10. Rötningen utfördes med Poyponts fomentarius. Av tab. II synes, att viktförusten är nästan ika stor hos både spintveden och rödkärnan. Medeavvikesen är dock något större hos rödkärnan. Under rådande försöksbetingeser är det tydigt, att rödkärnan varken är mera mottagig eer motståndskraftigare mot angrepp av agringsrötesvampar än den friska spintveden. De ämnen, som bidas vid förkärningen, ha såunda icke några fungicida egenskaper, såsom faet är med t. ex. garvämnen i ek eer pinasyvinet hos takärnveden. Å andra sidan ha tydigen ej heer substanser bidats, som direkt underätta nedbrytningen av rödkärnan. Kap. V. Kyans inverkan på uppkomsten av röta Tidigare hyste man ganska amänt den uppfattningen, att rödkärnan i stor utsträckning hängde ihop med en svampinfektion. I senare undersökningar har det emeertid visats, att svamparna ej spea någon ro för uppkomsten av rödkärnan. Såunda tog ZYCHA (1948) ett stort anta prover av rödkärna och undersökte dem med avseende på förekomst av svampmyce. Endast i ett mindre anta påträffades myce och icke as i en sådan utsträckning, att ett direkt samband skue kunna föreigga mean en svampinfektion och uppträdandet av rödkärna. Ej heer i det av oss insamade materiaet har svampmyce påträffats annat än under speciea omständigheter, varti jag strax återkommer. Bokar med rödkärna behöva såunda icke a priori vara mer infekterade med svampmyce än bokar utan denna kärnbidning.

24 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Av stor praktisk betydese för skötsen av bokbestånden är däremot frågan om en rötsvamp, som på vanigt sätt, t. ex. genom en avbruten gren, kommit in i trädet, kan tiväxa fortare i en bok med rödkärna än i en bok utan sådan kärna. Denna fråga torde vara mycket svår att besvara experimentet, t. ex. genom att undersöka tiväxthastigheten hos i träden inbarrade myce (LARSEN 1943 b). Som vi sett av det föregående är rödkärnan tydigen icke i och för sig mer benägen att angripas av svamp. I trädet kunna emeertid ytterigare en de faktorer spea in. Rödkärnan har ägre vattenhat än norma centra bokved, och föjaktigen bir det pats för mera uft i veden. I rödkärnan är även den normaa ceandningen nedsatt. På så sätt kunna de syrekrävande Fig. rr. Stjärnförmig röta, förorsakad av fnösketickan, Poyporus fomentarius. Sternförmige Fäue, verursacht durch den echten zunderschwamm, Poyporus jomentarius. Fig. 12. Från en barkskada utbidad röta, förorsakad av fnösketickan, Poyporus fomentarius. Ans einer Borkenbeschädigung etttstandene Fäue verursacht durch den echten Zunderschwamm, Poyporus jomentarius. rötsvamparna måhända få bättre tiväxtbetingeser i rödkärnan än i ej omvandad bokved. A andra sidan försvåras genom tyförekomsten såvä gasdif~usionen som vattentransporten i horisonte riktning från spinten ti den centraa veden. I ängden kan detta möjigen verka hämmande på inträngande svampmyce. Närmare erfarenhet härom saknas dock ännu. Svåra skador kunna dock uppstå i bokbestånden samtidigt med uppkomsten av rödkärna, men sannoikt utan direkt samband med densamma. Såunda iakttog KRZYSIK (1931), att åren närmast efter den stränga vintern 1928-29 hea bestånd i Poen dogo bort ti föjd av svamp- och insektangrepp (Poyporus fomentarius, P. igniarius m. f. svampar samt vedborrarna Xyoterus domesticus och X. signatus). Även ZYCHA (1943) rapporterar skadegörese. Dyika omfattande skador ha, mig veterigt, ej uppstått här i Sverige.

UNDERsöKNINGAR ÖVER BOKENS RöDKÄRNA 25 Emeertid gjordes på provytan vid Kongaund en iakttagese, som visar ett direkt samband mean den stränga kyan 1942 och svampskador. I detta bokbestånd ha under åren 1946 och 1947 kraftigare garingar än normat måst företagas på grund av ett starkt angrepp av fnösketickan. Angreppen upptäcktes 1945, då tickan bröt fram, ofta i ånga rader ängs stammen. Företrädesvis sutto de på NO-sidan av stammen. Vid ett besök i Kongaund i februari 1948 fädes ett par angripna träd. På fig. II synes en typisk arrgreppsbid med stjärnformigt utbredd röta. Infektionsportarna utgjordes av ett ferta ängsgående sprickor i stammen. Dessa sprickor kunde föjas fera meter upp efter stammen. De uppstodo under vintern 1942, då stark ihåande kya rådde. Smäar kraftiga som kanonskott kunde då höras i skogen. Genom sprickorna ha sedan svampsporer trängt in, och svampmyceet har därinne haft gynnsamma betingeser både ifråga om vatten och syre. I sprickorna förekom så gott som rent myce, närmast påminnande om sämskskinn. Rödkärna fanns även i dessa träd. Den var centrat utbidad och framträdde ti föjd av rötan ganska otydigt (fig. II). Vid ensidig förekomst av röta fanns svampmyce endast i en de av rödkärnan (fig. 12). I detta fa har både rödkärnan och rötan uppstått som en direkt föjd av kyan, men utan omedebart samband med varandra. Först så småningom har rötan spritt sig, så att den vid avverkningstifäet även förekom i en de av rödkärnan. På ett annat träd i Kongaund iakttogs en skada, som förorsakats av honungsskivingen, Armiaria meea. Huruvida svampen varit primär eer inträngt efter en barkskada, har ej kunnat avgöras. Skadan kan emeertid edas tibaka ungefär ti 1942. Då dödades nämigen kambiet på ett ganska stort område, och detta edde ti att barken ossnade från marknivån och ett par m upp. I den yttre deen av spinten kunde en svag röta iakttagas, som gick något mer än 2 m upp (fig. 13). Omedebart innanför fanns emeertid en rödkärna, som gick ända ut ti periferien så ångt upp i trädet, som barken gått av eer ossnat. På 8m höjd var barken oskadad, och där hade rödkärnan krupit in i centrum, så som den normat brukar förekomma. På 10m höjd grenade stammen sig, och där fanns även en mindre barkskada. Innanför denna skada gick rödkärnan åter ända ut ti periferien. Om barken är borta eer skadad, kan såunda även den yttre spintveden överföras i rödkärna, viket givetvis underättas av att veden innanför barkskadan undergår en v1ss uttorkning. Kap. VI. Håfasthetsundersökningar Undersökningar över de tekniska egenskaperna hos rödkärna ha utförts tidigare i viss omfattning. RoHDE har i den ovan omnämnda utföriga sammanstäningen även behandat oika forskares resutat i detta avseende. Håfasthetsundersökningar ha såunda utförts av MöRATH (1931) samt

26 E. RENNERFEL T och B. THUNELL Fig. 13. D Spintved SpLmtwLz ~ Frostkärna Ld fi-,ostkern Röta FruLe Sambandet mean barkskada, förorsakad av honungsskivingen, Armiaria meea, och rödkärna. Siffrorna ange trissans höjd i m över marken. Der zusammenhang zwischen Borkenbeschädigung, verursacht durch Haimasch, Armiaria meea, und dem Rotkern. Die Ziffern geben die Höhe der Scheibe iiber Erdboden in m an.

UNDERSöKNINGAR ÖVER BOKENS RöDKÄRNA 27 Tab. u. Data för stamdear, avsedda för håfasthetsprovning. Daten fiir zur Festigkeitspriifung bestimmte Stammteie. Nsov Nsov Nsov Nsov I Diameter i cm Prov- Durchmesser jn cm Stam- Höjd över yta de Träd marken Rotända Växtort nr nr Toppända nr m Wurzeende Zopfende standort v er- Stamm Stamm suchs- Höhe iiber tei Nr. f!äche Erdboden u b. rödkärna u b. rödkärna Nr. Nr. m unterrinde Rotkern unterrinde Rotkern stubbsunden I I ~,Io- 3,40 27,5 28,o?,o?,o 26,3 27,9 7.4 7 3 2 )) I I 6,6o- 7,6o 23,3 23.~ 4 ~ s. 3 22,2 22,8 S.3 3. 5 3 )) :.; s o,85- r,85 34 0 30,9 8,5 7.6 29,7 28,3 7,9 9,0 4 )) I s 2,75-3.75 29,2 27,2 6,9 7 8 26,4 28, ~ s, I 8, 5 s )) I 8 o,65-1,65 28,o 26, I 2,3 2,6 26,3 24,4 2,5 2,4 6 Skäraid 3 I 2,20-3,20 43,8 44 2 17,9 r6,8 41,3 41,5 r6,o 19,2 7 >) 3 I s. 7o-- 6, 70 3S,8 38, I I3, 8 I6,6 3S. 7 38,o I I, 5 17,2 8 )) 3 3 I,45-2,45 43.9 42,9 2,8 2,8 42,8 38,o 2,5 2,4 9 )) 3 9 I, 25-2, 25 46, I 48,9 2S,8 2S,2 46,5 44.4 24, I 24, I O )) 3 9 II,4S-I2,45 3S,o 32,9 I6,o I, 3 38,5 29,7 r6,z 10,6 II Djurhagen 2 4 1,55-2,55 IS, I IS, 5 3 2 3. 6 14,4 14.4 3,2 3.4 12 )) 2 4 3.75-4.75 13,5 13,2 4 0 4 I I3,4 12,9 2,0 2, 5 13 )) 2 7 r,6o- 2,6o I?, 2 17, I S.4 S.4 r6, 8 17,0 3.8 14 PI )) 2 II o,go- I,go r6,6 I6,5 s.~ S.9 IS, I 14,9 7.5 5.9 I5 )) 2 II 2,go- 3,90 13,8 13,5 4 5 4.3 13,0 12, B 3.7 3,6 KRZYSIK (1931). Den senare har därvid påvisat en nedsättning av b. a. tryckhåfastheten i fiberriktningen, medan MöRATH anger en höjning. Emeertid är des provmateriaet itet, des saknas väsentiga hjäpdata såsom fuktkvot, varför inga sutsatser kunna dragas med tifredsstäande säkerhet från dessa undersökningar. Trots att såunda väsentiga utändska arbeten ha behandat rödkärnebidningens inverkan på virkets håfasthetsegenskaper, ansågs det på grund av dessa arbetens bristfäighet ämpigt att i samband med föreiggande utredning om rödkärnan i svenska bokbestånd företaga vissa håfasthetsundersökningar på virke hämtat från dessa, b. a. för att möjiggöra en direkt korreation av egenskaperna hos det svenska materiaet. Data för de stamdear, varur håfasthetsprovkropparna uttagits, framgå av tabe 12. Vidare har rödkärnans form och storek i varje stamdes rotända samt äget i förhåande ti väderstrecken inritats i fig. 14-16. Avsikten var, att uttaga ika orienterade provkroppar, des 3 st. ur spinten, des 3 st. ur rödkärnan i vardera av de fyra väderstrecken. Dessa provkroppar, vika måste vara fria från strukturea och andra fe, vorosvåra att inpacera i tigängigt materia, beroende på rödkärnans oregebundna form, kvistar etc. Trots att i vissa fa ersättningsprovkroppar istäet uttogos mean de angivna huvudriktningarna, visade det sig icke möjigt uttaga såvä tryck- som böjhåfast-