Utveckling av två högintensiva intermittenta löptest för fotboll samt idrotter med liknade arbetsprofil De flesta fälttest som mäter prestationsförmåga i fotboll består av maximalt arbete som innehåller upprepade löpningar med många vändningar, vilket är mycket belastande för spelarna. I följande studie har två testprotokoll som mäter förmågan att producera och återhämta sig från högintensivt arbete med få vändningar utvärderats för både herr- och damspelare. Testen består av en submaximal och maximal del, där enbart den submaximala delen eller båda delarna kan användas för att fastställa ett testresultat. MARCUS SVENSSON 1 HELENA ANDERSSON 2 PAUL BALSOM 3 1 JOHN MOORE UNIVERSITY, LIVERPOOL 2 HÄLSOVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN, ÖREBRO UNIVERSITET 3 SVENSKA FOTBOLLFÖR- BUNDET, STOCKHOLM. Introduktion Bakgrund Arbetsprofilen på en fotbollsmatch är intermittent med perioder av högintensivt arbete följt av lågintensiva perioder (1). Denna profil gäller även för andra intermittenta bollidrotter, som innebandy, handboll och basket. Det kräver att spelarna måste kunna återhämta sig snabbt mellan de högintensiva arbetsperioderna för att kunna orka med att upprepa arbetsmönstret under hela matchen (1, 2). Förmågan att arbeta ofta och längre i högintensiva zonerna är en faktor som skiljer toppelitspelare ifrån spelare i lägre divisioner (1). Det är viktigt att kunna utvärdera förmågan att återhämta sig från högintensivt arbete för fotbollsspelare och ett sätt är att utföra specifika tester som reflekterar den intermittenta arbetsprofilen under match. Två populära test som har används inom fotbollen är multistage-fitness testet (s.k. beeptest) (3) och Yo-Yo testerna (4, 5). En stor nackdel med dessa tester är att de innehåller många vändningar vilket innebär stor belastning och därmed ökad skaderisk för spelarna. Dessutom måste spelarna prestera maximalt vid varje testtillfälle vilket innebär att träningen efter ett maximalt test blir lidande. En ytterligare nackdel är många spelare har svårt att motivera sig till att prestera maximalt. Det finns därför ett stort behov av ett testprotokoll där man kan välja att antingen utvärdera en spelares förmåga att producera högintensivt arbete genom ett submaximalt test eller där man har möjligheten att fortsätta testet med en maximal del och därmed fastställa högsta hjärtfrekvens, HFpeak, och maximal arbetsförmågan om man önskar det. Målsättningen med denna studie var att: 1) utveckla två olika testprotokoll med en submaximal del där spelarnas hjärtfrekvens kan användas som testresultat 2) utveckla en maximal del där spelarnas högsta hjärtfrekvens kan fastställas samt där testresultatet kan utvärderas baserat på antalet genomförda löpningar 3) fastställa testprotokollens test-retest reliabilitet 4) utveckla ett användbart test som man kan utföra som en del i träningspasset. Även om testen är utvecklade fotbollsspecifikt, är målsättning att andra intermittenta bollidrotter ska kunna använda dem. Metod Test schema Testprotokollen bestod av en kort löpsträcka med en vändning på en kort tid följt av en längre löpsträcka utan vändning (beskrivs i detalj senare). Skillnaden mellan testprotokollen var sträckan på den långa löpningen samt viloperioden mellan löpningarna. Båda testerna bestod av en submaximal del (del A) och en maximal del (del B). Löphastigheten i båda delarna bestämdes med ljudsignaler från en CD skiva. Alla tester genomfördes på konstgräs. Oavsett vilket testprotokoll spelarna deltog i så utförde de först ett inlärningstest (familiarisation) innan de utförde själva testomgångarna. Spelarna utförde testen tre gånger separerade med 4-6 dagar. Damspelarna genomförde den maximala delen (del B) endast vid det tredje testtillfället. 50
Bild 1. Elit damspelare som genomför protokoll 1. Foto: Helena Andersson Testprotokoll Grupp Estimerat V0 2peak (ml.kg- 1.min -1 ) HFpeak (slag.min -1 ) Protokoll 1 Herr (n = 13) 54.6 ± 3.7 197 ± 5 Dam (n = 7) 54.6 ± 1.2 197 ± 3 Protokoll 2 Herr (n = 17) 55.2 ± 4.8 194 ± 8 Dam (n = 8) 50.3 ± 2.9 198 ± 4 Tabell 1. Resultat från multistage-fitness- test för försökspersonerna i testprotokoll 1 och 2. Bild 2. Herramatör spelare som genomför protokoll 2. Foto: Marcus Svensson Utveckling av Testprotokollen Vid utvecklingen av testprotokollen bestämdes först tiden för arbetsperioderna. De valdes till 6s. Högintensiva arbetsperioder på 6s har standardiserats och används i andra intermittenta testprotokoll (6). Distansen för varje löpning i båda testprotokollen etablerades därefter genom ett antal pilotstudier med syfte att hitta en distans som man realistiskt kunde genomföra på 6s och med ett löpmönster som reflekterade fotbollslikt arbete (kort löpning med vändning och lång löpning utan vändning). I testprotokoll 2 valdes en längre tidsperiod (9s) och därmed längre sträcka för den långa löpningen i syfte att undersöka om det gav en annan respons i total arbetsbelastning jämfört med testprotokoll 1. Flera pilotstudier genomfördes även för att fastställa viloperioden efter varje löpning. Försökspersoner Undersökningsgruppen för testprotokoll 1 bestod av 13 herramatörspelare (medel ± SD) (ålder; 25 ± 2 år, längd; 178.3 ± 4.5 cm, vikt; 75.2 ± 9.8 kg) samt 7 elitdamspelare (21 ± 3 år, 168.1 ± 4.3 cm, 61.6 ± 4.7 kg). I testprotokoll 2 deltog 17 herramatörspelare ( 24 ± 4 år, 176.1 ± 3.8 cm, 69.2 ± 5.3 kg) samt 8 elitdamspelare (23 ± 3 år, 168.6 ± 6.1 cm, 60.7 ± 5.4 kg). Testprotokoll 1 I testprotokoll 1 hade spelarna 6s för att löpa 15 m (14 m för damer) ut från startlinjen och 13 m (12 m) för att löpa tillbaka. Efter det följde en kort vila (6s) innan man löpte den långa sträckan som var 30m (28m) på 6s. Efter den långa löpningen vilade man 12s. Sedan upprepade man samma mönster sju gånger, vilket motsvarade ett arbetsblock. Totalt innehöll testet fem arbetsblock med en 90s passiv viloperiod mellan arbetsblocken. Löpsträckan för varje arbetsblock i Del A var 406 m (378 m) vilket motsvarade löpsträckan 2030 m (1890 m) för hela testet. Testresultatet mättes genom att registrera hjärtfrekvensen för varje spelare, samt att notera att alla spelare orkade fullfölja hela testet, dvs hålla den bestämda takten. Den maximala delen startade 30s efter den submaximala delen hade avslutats. Denna del bestod av samma 51
)202 slag/min)2 )202 slag/min)2 100% 100% 90% 90% 80% 80% 70% 70% 60% 60% 84 % 87 % 87 % 88 % 99 % 50% 17:33:03 17:38:03 17:43:03 17:48:03 17:53:03 17:58:03 18:03:03 18:08:03 Markörvärden: Tid: 18:10:23 Puls: 124 slag/min (61%) Kalorivärde: 0 kcal/60min Tid Figur 1. Hjärtfrekvens profil från en spelare som deltog i protokoll 1. mönster som den submaximala delen men med kortare vila mellan arbetsperioderna. Vilan efter den korta löpningen var fortfarande 6s men efter den långa löpningen fick spelarna endast vila 6s istället för 12s. En löpsträcka som motsvarade 58 m (54 m för damer). Testet fortsatte så för varje spelare tills denne inte längre kunde hålla den bestämda takten. Testresultatet mättes genom antalet genomförda löpningar samt total löpdistans (till exempel 10 löpningar x 58 m = 580 m). Testprotokoll 2 I detta testprotokoll hade spelarna 6s på sig att löpa 15m (14m för damer) ut från startlinjen och 15m (14m) tillbaka. Efter dessa korta löpningar följde en kortare vila (3s) innan man löpte den långa sträckan, 50m (48m) på 9s. Efter den långa löpningen vilade man 42s. Sedan upprepade man samma mönster fem gånger, vilket motsvarade ett arbetsblock. Totalt innehöll testet fyra arbetsblock med en 90s passiv viloperiod mellan arbetsblocken. Löpsträckan i varje arbetsblock var 400 m (360 m) vilket motsvarade totalt 1600 m (1440 m) för hela testet. Det tog 24 min och 30s att genomföra. Testresultatet mättes genom att registrera hjärtfrekvensen för varje spelare, samt att notera om alla spelare orkade fullfölja hela testet, dvs hålla den bestämda takten. Den maximala delen startade 30s efter den submaximala hade avslutats. Denna del bestod av samma arbetsmönster som i submaximala delen men med kortare vila mellan arbetsperioderna. Mellan den korta och långa löpningen fick man ingen vila och efter den långa löpningen så fick spelarna 52 endast vila 15s, istället för 42s. Det var en löpsträcka som motsvarade 80 m (76m). Testet fortsatte så för varje spelare tills denne inte längre kunde hålla den bestämda takten. Testresultatet mättes genom antalet genomförda löpningar samt total löpdistans (till exempel 10 löpningar x 80 m = 800 m). Fysiologiska mätningar Hjärtfrekvensen mättes kontinuerligt var 5:e sekund med hjärtfrekvensmätare (Team System, Polar Electro Oy, Kempele, Finland) under testens gång. Före och efter varje testtillfälle (efter den maximala delen) togs ett kapillärt blodprov från fingertoppen med en Lancet. En liten mängd blod (2µl) togs på en provsticka som sedan analyserades i en Lactate Pro Blood Lactate Analyser (Arkray, Kyoto, Japan). Blodprover togs vid samtliga testtillfällen hos herrspelarna samt vid ett testtillfälle i testprotokoll 2 för damspelarna. Alla spelare skattade den relativa ansträngningsgraden enligt Borg s RPE skala (7) efter varje arbetsblock i både den submaximala och maximala delen för båda testprotokollen. Multistage-fitness- test (sk. Beeptestet) Innan testerna påbörjades fastställdes spelarnas konditionsnivå (estimerat VO 2peak ) samt peak hjärtfrekvens (HFpeak) genom multistage-fitness testet (3). Det användes för att spelarna redan var vana vid testet. Hjärtfrekvens mättes kontinuerligt var 5:e sekund med hjärtfrekvensmätare (Polar Team System) under testets gång. Statistik Data presenteras som medelvärden och standardavvikelse. Statistiska skillnader mellan de olika testtillfällena har bestämts genom att använda upprepade mätningar (one-way ANOVA). P värden under 0,05 visar signifikanta skillnader. Data för Del A i tabell 2 visar medelvärdet för arbetsperioderna under det submaximala testet (dvs exklusive den 90s viloperioden mellan arbetsblocken). I Del B visas medelvärdet för hjärtfrekvens och blodlaktatkoncentrationerna för hela maximala testet samt HFpeak uppnådd under testet (se tabell 3). Resultat Multistage-fitness test Tabell 1 visar HFpeak samt estimerad syreupptagningsförmåga för spelarna uppmätt under multistage-fitness testet. Testprotokoll 1 Figur 1 visar hjärtfrekvenskurva för en spelare som deltog i testprotokoll 1 i både del A och B. Medelhjärtfrekvensen i den submaximala delen i testprotokoll 1 var signifikant högre vid testtillfälle 1 jämfört med testtillfälle 3 för herrspelarna, men ingen skillnad mellan testtillfälle 2 och 3. För damspelarna var det ingen signifikativ skillnad mellan något av testtillfällena för medelhjärtfrekvens (se tabell 2). Den skattade ansträngning (RPE) för damspelarna var dock signifikant högre vid testtillfälle 1 jämfört med testtillfälle 2 och 3. Ingen skillnad mellan testtillfällena hittades för skattad ansträngning för herrspelarna (tabell 2). I den maximala delen (del B) var ingen signifikant skillnad i medelhjärtfrekvensen i mellan de tre olika testtillfällena. Däremot var den totalt uppnådda distansen signifikant kortare vid testtillfälle 1 jämfört med tillfälle
Protokoll/Grupp HF (%) Protokoll 1/ Herr Protokoll 1/ Dam (n=7) Protokoll 2/ Herr Protokoll 2/ Dam (n=8) Submaximal del Testtillfälle 1 Testtillfälle 2 Testtillfälle 3 RPE HF (%) (medel±sd RPE HF (%) RPE 86± 3 15,2 ± 1,7 84± 3 14,9 ± 1,7 82± 5* 14,4 ± 1,6 89 ± 2 16,1 ±0,7 90± 2 15,0 ± 0,4* 88 ± 3 14,9 ± 0,3* 83 ± 4 14,1 ± 1,2 81 ± 4 13,4 ± 1,0 80 ± 4 13,4 ± 1,5 86 ± 4 13,6 ± 0,8 82± 5 12,8 ± 1,1 83 ± 3 12,4 ± 0,8 Tabell 2. Medelvärdet för hjärtfrekvens (% av HFpeak) och skattad ansträngning (RPE) i submaximala delen för testprotokoll 1 och 2. *= signifikant skillnad (p<0.05) mot testtillfälle 1 Testprotkoll Testtillfälle / Grupp Medel HF (% av HFpeak) Protokoll 1 Protokoll 2 Test 1 / herr Test 2 / herr Test 3 / herr Test 3 / damer (n=7) Test 1 / herr Test 2 / herr Test 3 / herr Test 3 / damer (n=8) HFpeak (% av HFpeak ) Maximal del [HLa-] (mmol.l -1 ) Distans (m) 95 ± 3 98 ± 3 12,8 ± 2,7 468 ± 327 94 ± 4 97 ± 3 13,3 ± 2,7 705 ± 408 94 ± 3 97 ± 3 10,7 ± 3,2 1146 ± 760* 94 ± 2 97 ± 1 660 ± 330 94 ± 4 98 ± 4 13,0 ± 2,6 431 ± 229 95 ± 2 99 ± 3 11,1 ± 2,9 520 ± 219 96 ± 2 99 ± 3 13,9 ± 2,2 555 ± 225 95 ± 1 98 ± 3 8,9±1,0 567 ± 170 Tabell 3. Medelhjärtfrekvens, HFpeak, blodlaktat [HLa-] samt distans löpt i Del B för testprotokoll 1 och 2. * = signifikant skillnad (p<0.05) mot testtillfälle 1. = % av HFpeak som uppnåddes på multistage-fitness- test. Protokoll 1 Test variabel/grupp CV (%) Test 1-Test 2 CV (%) Test 1-Test 3 CV (%) Test 2-Test 3 %HFpeak Del A (Herr) 2.4 3.5 3.2 %HFpeak Del A (Dam) 0.6 1.6 2.0 %HFpeak Del B (Herr) 5.2 3.2 3.3 Distans (m) Del B (Herr) 31.8 47.8 34.0 Protokoll 2 Test variabel/grupp CV (%) Test 1-Test 2 CV (%) Test 1-Test 3 CV (%) Test 2-Test 3 %HFpeak Del A (Herr) 2.9 3.4 2.9 %HFpeak Del A (Dam) 2.8 2.3 3.0 %HFpeak Del B (Herr) 3.7 2.8 1.2 Distans (m) Del B (Herr) 19.2 22.1 11.5 Tabell 4. Coefficient of variation (CV) för hjärtfrekvens i Del A och B samt distans löpt i Del B mellan de tre testtillfällena i testprotokoll 1 och 2. 2 och 3, men ingen skillnad mellan testtillfälle 2 och 3. Det var inte någon signifikant skillnad mellan HFpeak uppnått mellan testtillfällena (se tabell 3) och HFpeak uppmätt i testprotokoll 1 skilde sig inte jämfört med det som uppnåddes vid multistage-fitness testet (se tabell 1). Ingen signifikant skillnad rapporterades för den skattade ansträngningen efter Del B för herrspelarna mellan testtillfällena (19.4±0.7 för test 1, 19.4±0.7 för test 2, 19.5±0.7 för test 3). Blodlaktatkoncentrationen efter den maximala delen skiljde sig inte mellan testtillfällena (se tabell 3). Testprotokoll 2 Medelhjärtfrekvensen och den skattade ansträngningen skiljde sig inte signifikant mellan de olika testtillfällena för den submaximala delen i testprotokoll 2 (se tabell 2). I den maximala delen skiljde sig inte medelhjärtfrekvens, HFpeak och blodlaktatkoncentration mellan testtillfällena (se tabell 3). Likaså var det inte någon signifikant skillnad i den skattade ansträngningen mellan testtillfällena (19.9±0.3 för test 1, 20.0±0.0 för test 2, 20.0±0.0 för test 3). HFpeak i testprotokoll 2 skiljde sig inte mot det värde som uppmättes vid multistage-fitness testet (se tabell 1). Det var ingen skillnad i den totala löpdistansen i den maximala delen mellan de tre testtillfällena (se tabell 3). Coefficient of variation (CV) Tabell 4 visar variationen mellan de tre olika testtillfällena för medelhjärtfrekvens och löpdistans i den submaximala och maximala delen. CV var relativt lågt för medelhjärtfrekvensen i både submaximala och maximala delen för båda testprotokollen. Däremot var det ett högt CV värde för totala löpdistansen mellan testtillfälle 1, 2 och 3 för båda testprotokollen (se tabell 4). Diskussion Syftet med studien var att utveckla två intermittenta löptester som reflekterar det högintensiva arbetsmönstret i fotboll. Testprotokollen innehöll en submaximal del där spelarens hjärtfrekvens används som testresultat och en maximal del där spelarnas högsta hjärtfrekvens fastställs samt ett testresultat uppmätt som distans i meter under testet. Syftet var även att fastställa testresultatens pålitlighet mellan olika testtillfällen. 53
Submaximal del Hjärtfrekvens används som testresultat i submaximala delen. Det är möjligt genom det linjära sambandet mellan hjärtfrekvens och arbetsbelastning, dvs. ju högre hjärtfrekvens desto högre är belastningen. Det linjära sambandet under konstant belastning är bevisat (8), och det är även konstaterat att hjärtfrekvens kan användas som mått på arbetsbelastning under intermittent arbete som fotboll (2). Medelhjärtfrekvensen under arbetsblocken i submaximala delen var relativt hög i vår studie (80-90% av HFpeak), vilket liknar arbetsbelastning som har rapporterats under en fotbollsmatch (5, 9). Även om spelarna arbetade under relativt korta tidsperioder med korta viloperioder mellan varje löpning hade de en hög hjärtfrekvens. Högintensiva löpningar med kort vila, som i dessa test, har visats belasta primärt det anaeroba energisystemet (10) medan återhämtningsprocessen mellan löpningarna belastar enbart det aeroba systemet (11). Under återhämtningen återuppbyggs energisubstrat och laktat metaboliseras, processer som bidrar till de höga hjärtfrekvensvärdena i testen. Subjektivt rapporterade spelarna att belastningen var lätt till ansträngande (se tabell 2). Så även om hjärtfrekvensen var relativt hög så upplevde spelarna inte belastningen som mycket ansträngande. Spelarna upprepade det högintensiva arbetet under en längre tid (35 korta och 35 långa löpningar i testprotokoll 1 samt 20 korta och 20 långa löpningar i testprotokoll 2) och testen visar därmed förmågan att arbeta högintensivt upprepade gånger, följt av korta viloperioder, ett arbetsmönster som reflekterar det under en fotbollsmatch. Medelhjärtfrekvens och RPE i den submaximala delen skiljde sig inte mellan testtillfällena i testprotokoll 2 vilket visar att resultaten var pålitliga från testtillfälle till testtillfälle. I testprotokoll 1 behövdes dock minst ett testtillfälle som inlärningsperiod (se tabell 2). Det kan bero på att viloperiodena mellan löpningarna var kortare jämfört med testprotokoll 2 och att spelarna inte var vana att arbeta så högintensivt med så kort vila under en längre tid. 54 Testets reliabilitet Vad visar testresultaten i den submaximala delen? Effekten på hjärtfrekvens efter en träningsperiod är att den blir lägre vid en given submaximal belastning, primärt på grund av att slagvolymen ökar, dvs hjärtat kan pumpa ut mer volym blod per slag (8). Eftersom distansen och löphastigheten i den submaximala delen är konstant, kan man använda förändring i hjärtfrekvens som testresultat. Om en spelare har en lägre procentuell hjärtfrekvens från ett testtillfälle till ett annat visar det att dennes arbetsförmåga har förbättras. Testresultatet jämförs från testtillfälle till testtillfälle för varje enskild spelare. Testresultaten visade en låg variation som antyder på bra reliabilitet (12). Men det är viktigt att ta hänsyn till variationen så att man inte drar felaktiga slutsatser om spelarnas testresultat. Dvs. om spelarens hjärtfrekvens är en liten andel procent högre eller lägre (~3% se tabell 4) från föregående testtillfälle kan det bero på testets variation och inte på att spelarna har förbättrat eller försämrat sina testresultat. Testprotokollens variation mellan testtillfällena är specifika för de grupperna i denna studie men det ger en indikation på att testets reliabilitet från testtillfälle till testtillfälle är relativt god. Praktisk användning Hur kan man få praktisk användning för testresultatet i den submaximala delen? Har man tillgång till hjärtfrekvensmätare kan man som tränare enkelt få feedback på resultaten och när man registrerar att hjärtfrekvensen är för låg för spelarna, exempelvis under 75% av HFpeak, kan man öka löpdistansen på den korta och långa löpsträckan för att belastningen ska bli högre. Har man inte tillgång till hjärtfrekvensmätare får man förlita sig på tränarens och spelarnas subjektiva bedömningar, upplever spelarna att de kan utföra testet utan större ansträngning kan man tolka det som att spelarnas förmåga att arbeta högintensivt har förbättrats och kan man då pröva att förändra löpdistansen i testen. Det är en av testets styrkor, att man kan justera löpsträckorna allteftersom spelarna kan producera mer och mer högintensivt arbete. Man kan också minska distansen om spelarna inte klarar av att fullfölja hela det submaximala testet, eller man kan använda två olika distanser om man tex. har en träningsgrupp som varierar i sin fysiska status. Det går också utmärkt att använda submaximala delen som ett träningsmoment i sin träning. Andra idrotter som har ett intermittent arbetsmönster, t.ex. handboll eller innebandy, kan även få stor nytta av testet. Maximal del Resultaten visade att den fysiska belastningen var mycket hög i den maximala delen av testprotokollen. Den höga belastningen i den maximala delen beror till stor del av en följd av en minskad vilotid mellan löpningar jämfört med den submaximala delen. Det leder till ett skift i energisubstratanvändningen till mer anaerob substratanvändning. I det anaeroba energisystemet kan energi primärt bildas genom; nedbrytning av ATP till ADP, nedbrytning av kreatinfosfat till ATP och kreatin och nedbrytning av glykogen till ATP och laktat (9). Andelen ATP som finns i musklerna är mycket liten och tar snabbt slut vilket innebär att ATP produktionen måste öka för att man ska kunna fortsätta arbeta högintensivt under en lång tid. Kreatinfosfat ger mycket energi och men finns även begränsat tillgång i muskeln och återuppbyggnaden av kreatinfosfat är tidsberoende (13, 14, 15). Även om kreatinfosfat inte mättes i denna studie kan man anta att den korta vilan i den maximala delen inte var tillräcklig för återuppbyggnaden av kreatinfosfat i muskeln (15). Den största delen av energiproduktionen måste därför komma från glykogen för att kunna arbeta högintensivt under en längre period som spelarna i denna studie gjorde (ca 95 % av HFpeak). Anaerob nedbrytning av glykogen ger i sin tur en biprodukt i form av laktat, därav de höga laktatnivåerna uppmätt i blodet efter testet (>10 mmol.l -1 ). Dessa värden stämmer överens med blodlaktatkoncentrationer uppmätt i andra fotbollsspecifika tester som består av högintensivt intermittent arbete (16). Testets reliabilitet och praktiska användning Testresultaten i den maximala delen mäts dels genom att spelaren når sin HFpeak men även genom antal löpningar som spelaren orkar genomföra. En förbättring i testresultatet är alltså att spelaren orkar springa fler maximala löpningar. Har man inte tillgång till hjärtfrekvensmätare kan ändå löpsträckan användas som testresultatet. Testresultatet jämförs från testtillfälle till testtillfälle för varje enskild spelare men kan även jämföras mellan spelare. Resultaten i studien visar dock en stor variation i uppnådd löpdistans, särskilt i testprotokoll 1 (se tabell 4). Det kan finnas flera orsaker till detta. En faktor är det är vanligt med en inlär-
ningsperiod vid nya tester, resultat för liknande tester har visat att försökspersonerna vänjer sig vid testprotokollen allteftersom, vilket kan resultera i en fysiologisk adaption och ett bättre resultat vid nästa testtillfälle (12). En annan orsak är att det är svårare att få konstanta maximala testresultat på fälttest. Till skillnad mot standardiserade fysiologiska test i laboratoriet där det finns vissa kriterier som bör uppnås för att fastställa maximal nivå, är det svårare med sådana kriterier för maximal nivå på fälttester. Det blir upp till spelaren att ta ut sig maximalt från test till test vilket påverkas av bl.a. spelarens motivation att göra testet och att prestera maximalt. Andra faktorer som kan påverka testresultat på fälttest är underlag och väderlek, det är därför viktigt att standardisera förhållandena vid varje testtillfälle så bra som möjligt. En fördel med fälttester är att de kan vara mer idrottsspecifika, man kan testa flera spelare samtidigt och man kan fortsätta träning direkt efteråt. Ytterligare en orsak till att variationen är högre i den maximala delen jämfört med den submaximala delen kan vara att det är svårare att prestera maximalt vid varje testtillfälle, eller att spelarna klarar av att prestera maximalt under en längre tid ju bättre de känner till testprotokollen. Subjektivt så skattade dock spelarna att de ansträngt sig maximalt vid varje testtillfälle och medelhjärtfrekvensen för den maximala delen (tabell 3) skiljde sig heller inte mellan testtillfällena. Orsaken till varför spelarna sprang längre distans (antal meter) för varje testtillfälle med samma medelhjärtfrekvens och RPE, speciellt i testprotokoll 1, måste undersökas ytterligare. En möjlig förklaring kan vara att testen i sig gav en träningseffekt. En träningsinterventionsstudie är planerad för att undersöka detta vidare. Slutsats Ett syfte med att utveckla nya fotbollsspecifika löptester var att få ett användbart test som man kan utföra som en del i träningspasset. Det unika med testprotokollen i denna studie är de skildrar intermittent arbete på fotbollsplanen och man kan använda testen enbart submaximalt men även maximalt och få värdefull information om hur spelarna svarar på högintensivt intermittent arbete. Den submaximala delen av testet är speciellt användbart i amatörfotboll och juniorfotboll, där spelarna är mindre vana att utföra maximala arbeten i testsammanhang. I kombination så ger testresultaten från den submaximla delen och maximala delen en detaljerad profil av spelarnas träningsstatus. Fördelen med testprotokollen är också att man kan höja eller sänka svårighetsgraden genom att ändra distansen för de korta och långa löpningarna så att det blir anpassat efter spelarnas erfarenhet och träningsstatus. En annan styrka är att man kan testa flera grupper samtidigt på fotbollsplanen, och ha olika distanser (separata banor) för olika grupper om man tex. har en träningsgrupp som varierar i sin fysiska status. De spelare som deltog i studien tyckte att testen var mycket fotbollsspecifika och motivationen att göra testet var högre än inför den mer traditionella multistage-fitness testet som ofta används i dag. Den submaximala delen är ett bra test för alla, där styrkan i testet ligger i att man kan genomföra testet regelbundet och att man kan fortsätta vanlig fotbollsträning efter man utfört testen utan att vara utmattade. Som resultaten har visat samt från egna bedömningar och subjektiva kommentarer från spelarna är belastningen högre i den submaximala delen i testprotokoll 1 jämfört med testprotokoll 2. Ytterligare studier är planerade för att validera testen mot andra testmetoder, så som syreupptagningsförmåga samt eventuella skillnader i testresultat och inlärningsperioder mellan olika nivåer inom fotbollen. Avslutningsvis vill vi tacka Centrum för Idrottsforskning som bidrog med ekonomiskt stöd, Activio AB som bidrog med on-line hjärtfrekvensutrustning och ett stort tack till alla herramatörspelare samt spelarna i KIF Örebro DFF som deltog som försökspersoner. Korrespondens: M.J.Svensson@2004.ljmu.ac.uk Referenser 1. Mohr, M., Krustrup, P. and Bangsbo, J. (2003). Match performance of high standard soccer players with special reference to development of fatigue. Journal of Sports Sciences, 21, 519-528. 2. Bangsbo, J. (1994). Energy demands of competitive soccer. Journal of Sports Sciences, 12, S5-S12. 3. Leger, L.C. and Lambert, J. (1982). A maximal multistage 20-m shuttle run test to predict VO 2max. European Journal of Applied Physiology, 49, 1-12. 4. Bangsbo, J. (1993). Yo-Yo Testene. Bröndby, Danmark: Danmarks Idraetsförbund. 5. Bangsbo, J. (1994). Fitness Training in Football A Scientific Approach. Baegsvard, Danmark: H + O Storm. 6. Balsom, P.D., Ekblom, B., Söderlund, K., Sjödin, B. and Hultman, E. (1993). Creatine supplementation and dynamic high-intensity intermittent exercise. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, 3, 143-149. 7. Borg, G. (1998). Borg s Perceived Exertion and Pain Scales. Champaign, IL: Human Kinetics. 8. Åstrand, P-O. and Rodahl, K. (1977). Textbook of Work Physiology. New York: McGraw Hill 9. Krustrup, P., Mohr, M., Ellingsgaard, H. and Bangsbo, J. (2005). Physical demands during an elite female soccer game: Importance of training status. Medicine and Science in Sports and Exercise, 37, 1242-1248. 10. Harris, R.C., Edwards, R.H, Hultman E., Nordesjö, L-O. Nylind B. and Sahlin K. (1976). The time course of phosphorylcreatine resynthesis during recovery of the quadriceps muscle in man. Plügers Arch, 367, 137-147. 11. Boobis L.H (1987). Metabolic aspects of fatigue during sprinting. In Exercise: Benefits, Limitations, and Adaptions (edited by D. Macleod D, R.J. Maughan, M. Nimmo, T. Reilly T, C. Williamms ), pp 116-140. London: E & FN Spon, 12. Atkinson, G. and Nevill, A.M. (1998). Statistical methods for assessing measurement error (reliability) in variables relevant to sports medicine. Sports Medicine, 26, 217-238. 13. Ballor, D.L. and Volvosek, A.J. (1992). Effect of exercise to rest ratio on plasma lactate concentrations at work rates above and below maximum oxygen uptake. European Journal of Applied Physiology, 65, 365-369. 14. Balsom, P.D., Seger, J.Y., Sjödin, B. and Ekblom, B. (1992). Physiological responses to maximal intermittent exercise. European Journal of Applied Physiology, 65, 144-149. 15. Balsom, P.D., Seger, Y., Sjödin, B. and Ekblom, B. (1992). Maximal-intensity intermittent exercise: effect of recovery duration. International Journal of Sports Medicine, 13, 528-533. 16. Krustrup, P., Mohr, M., Amstrup, T., Rysgaard, T., Johansen, J., Steensberg, A., Pedersen, P.K. and Bangsbo, J. (2003). The Yo-Yo intermittent recovery test: physiological response, reliability and validity. Medicine and Science in Sports and Exercise, 35, 697-705. 55