Att vara förälder till barn med ADHD

AGNETA HELLSTRÖM Att vara förälder till barn med ADHD Så kan du underlätta vardagen för ditt barn

Innehåll Vad innebär barnens svårigheter? 2 Koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetsproblem 2 Passiva eller överaktiva 3 Inte lätt att vara förälder 4 Förhållningssätt och bemötande 5 Förståelse 5 Realistiska krav och förväntningar 5 Så kan du hjälpa barnet att få struktur i vardagen 7 Miljöanpassning 7 Stressreduktion 7 Struktur i vardagen 8 Så kan du ge barnet stöd och hjälp 10 Hjälp att se samband och sammanhang 10 Hjälp att komma igång med, genomföra och avsluta en uppgift 10 Så kan du hjälpa barnet att samarbeta 12 Tydlig kommunikation 12 Uppmuntran och beröm 13 Belöningssystem 13 Att ignorera problembeteende 14 Att sätta gränser 15 Så kan du förebygga problem 16 Att förbereda förändringar 16 Att planera i förväg 16 Problemlösningsstrategi 17 Att hantera utbrott 18 Att hantera relationer till andra 19 Syskon 19 Kamrater 20 Att handskas med släkt och vänner 20 Att handskas med förskola och skola 21 Till sist 22 Litteraturtips 23

Varje barn har sin unika personlighet som skiljer just det barnet från alla andra och som väcker föräldrarnas och syskonens kärlek och fascination. Det gäller förstås också barn som får diagnosen ADHD. Men barn med ADHD har också vissa drag gemensamma. De fungerar på ett annorlunda sätt som gör att de kan vara svårare att förstå sig på och att fostra än andra barn. 1

Vad innebär barnens svårigheter? Problemen kan se mycket olika ut hos olika barn, både till sin karaktär och svårighetsgrad. Koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetsproblem Det barnen har gemensamt är att de har svårt att koncentrera sig och att vara uppmärksamma mer än korta stunder, i synnerhet på sådant som inte väcker deras omedelbara fascination. En del barn är närmast passiva och oföretagsamma medan andra är överaktiva och impulsiva till sin läggning. Några växlar aktivitetsnivå mellan dessa ytterligheter. 2

Uppmärksamhetsproblemen kan ta sig många olika uttryck och vara av olika karaktär. De varierar naturligtvis också med barnets ålder och vilken situation barnet befinner sig i. Några exempel på beteenden som föräldrar ofta upplever är att barnet u inte verkar lyssna när man berättar saker eller ger det uppmaningar u är splittrat och förvirrat, har svårt att förstå den röda tråden i ett sammanhang u är lättdistraherat, glömmer saker och överenskommelser u inte har något tidsbegrepp u inte kan sortera ut det väsentliga u tröttnar fort u har svårt att komma igång med och att genomföra uppgifter Det är inte ovanligt att barnet flackar från det ena till det andra och ingenting blir ordentligt gjort eller slutfört. Vissa barn blir överväldigade av intryck som de inte kan sortera i, medan andra snarare verkar söka stimulans för att inte bli uttråkade. Att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och att sedan hålla kvar den, utan att distraheras av annat till dess att en uppgift är slutförd, kan vara mycket svårt för dessa barn, liksom att lyssna färdigt på vad någon har att säga utan att tröttna eller avbryta. Karakteristiskt för de flesta är just den bristande uthålligheten och svårigheter att mobilisera energi för att göra sådant som barnet upplever som tråkigt eller enahanda. Passiva eller överaktiva De barn som tillhör den passiva sorten kan vara mycket tillbakadragna, lite håglösa och tröga, svåra att engagera i sysselsättningar, osjälvständiga och kravkänsliga. Det kan verka som om de nästan saknade motor och energi. Barn som tillhör den andra ytterligheten däremot, den överaktiva och impulsiva sorten, hörs och syns hela tiden. Det är som om de inte kunde låta bli att reagera på stort och smått och ofta blir reaktionerna kraftiga och överdrivna. Barnet stannar inte upp och tänker efter innan det handlar 3

utan det är impulsen eller intrycket för stunden som styr handlandet. Att planera för långsiktiga och abstrakta mål är svårt, barnet föredrar omedelbar och påtaglig behovstillfredsställelse. Barnen verkar ofta lite barnsliga och omogna jämfört med sina jämnåriga. Inte sällan får de problem med kamrater eftersom det inte riktigt klarar reglerna och villkoren för ömsesidig samvaro och lekar med jämnåriga. Det verkar som om dessa barn inte själva kan styra och reglera sitt handlande utan de måste hela tiden ha styrning utifrån av de vuxna, en styrning som de samtidigt ofta motsätter sig. Man kanske kan likna de förmågor barnen har svårt med vid det som krävs av en bra bilförare; att kunna anpassa körningen till vad som händer på vägen genom att vara uppmärksam på det väsentliga, reglera farten, lägga in rätt växel, styra och bromsa. Inte lätt att vara förälder Det säger sig självt att det inte alltid är så lätt att vara förälder till ett barn som har en sådan här läggning. Barnet påverkar hela familjen. Det är lätt hänt att man hamnar i onda cirklar med mycket tjat, förebråelser och upptrappade konflikter och att man känner sig otillräcklig och osäker på hur man ska bemöta barnet. Vilka krav kan man ställa, kan han eller hon rå för sitt beteende, hur ska man få barnet att klara av de förväntningar som ändå finns på att kunna fungera självständigt, ta ansvar, klara vardagsrutiner, hjälpa till, fungera ihop med andra, ta hänsyn och så vidare? Här behöver man få stöd i sin föräldraroll och verktyg för att hjälpa barnet att fungera bättre i vardagen. Många av de problem som föräldrar upplever, till exempel att barnen är extremt envisa och egensinniga, svåra att få in i vardagsrutiner, måltider, läxläsning med mera, går att hantera. Här följer några tips och ideer som kan vara värda att prova. Men kom ihåg att just ditt barn är unikt och det som fungerar för det ena barnet inte behöver göra det för det andra. Prova dig fram till vad som passar just ditt barn och er familj. 4

Förhållningssätt och bemötande Förståelse Många av de problem som uppstår beror på att omgivningen inte riktigt förstår sig på hur barnen fungerar. Det är viktigt att du som förälder verkligen skaffar dig den förståelsen och att du också kan förmedla den till andra, inte minst till barnet självt. Skaffa dig kunskap om ADHD genom att läsa och utbyta erfarenheter med andra! Låt också barnet visa dig vägen till kunskap och förståelse om du tolkar barnets reaktioner som uttryck för vilka förmågor och färdigheter det har eller saknar, snarare än som trots eller elakhet kan du få mycket vägledning. Barnet rår inte för sina svårigheter och inte du heller. Befria både dig själv och barnet från skuld och moraliserande. Ibland kan ett handikapptänkande vara till hjälp. Vi säger inte till ett barn som är blint att det ska se sig för, vi säger inte till ett hörselskadat barn att det ska höra upp. Men barn med ADHD får ofta höra att det ska skärpa sig, ta sig i kragen, lugna ner sig, rycka upp sig; just sånt som de på grund av sitt funktionshinder har svårt för. Realistiska krav och förväntningar Det är lätt att man ställer för stora krav på barnet för att man inte inser hur svårt det kan ha det med det vi tycker är enkla vardagsfärdigheter. Att till exempel städa sitt rum kan i själva verket kräva ganska komplexa förmågor. Det kräver att man kan: u planera u hålla flera saker i huvudet samtidigt u sortera u ha en bild av hur det ska se ut när det blir klart u mobilisera motivation för uppgiften 5

Allt detta är saker som barn med ADHD har svårt för och behöver hjälp med. I stället för att utgå från vad andra barn brukar klara bör man som förälder fråga sig vad barnet faktiskt förmår. Kanske måste du ta reda på detta genom att till exempel studera hur många minuter barnet klarar att leka själv, hur länge det kan sitta still vid matbordet och så vidare. Det är ett bra utgångsläge. Sedan kan man höja kravnivån i små steg. Viktigt är att prioritera och ställa sig frågan vad är viktigast just nu? Försök hitta sätt att kringgå svårigheterna som barnet har, undvik att utsätta det för misslyckanden och satsa i stället på det som barnet kan lyckas med! Om det är något barnet behöver så är det erfarenheter av att lyckas med vad det företar sig, om än aldrig så små saker. Försök inte göra om barnet utan låt det vara annorlunda och strunta i vad andra tycker! 6

Så kan du hjälpa barnet att få struktur i vardagen Miljöanpassning Många av barnen med ADHD far illa i en kaotisk och stressig miljö och sådana finns det ju gott om i vårt samhälle. För att inte förvärra barnets problem kan det vara extra viktigt att åtminstone hemma försöka skapa en lugn och avstressande miljö. Barnen mår oftast bäst i en miljö där ordning och reda råder, där saker har sina bestämda platser och där inte alltför många störande ljud- och synintryck splittrar och förvirrar barnet. Försök till exempel att hålla god ordning i barnets rum och hjälp det att hålla snyggt där. Låt inte TV:n stå på om ingen tittar och stäng av radion och musikanläggningen om ingen lyssnar. Stressreduktion Många barn med ADHD är extremt stresskänsliga och mycket av deras besvärliga beteende kan vara uttryck för just stress. Precis som vi själva blir barnen splittrade vid stress och trötthet, men deras stresströskel är sannolikt lägre än vad den är för de flesta av oss andra. Några exempel på situationer som kan framkalla stress är: u en rörig miljö u för höga krav u tidsbrist u tjat och starka reaktioner på barnets beteende u för många intryck som barnet inte kan sortera u plötsliga förändringar u ostrukturerade situationer u för mycket aktiviteter 7

Undersök vad som framkallar stress och splittring hos just ditt barn att se vad du kan åtgärda. Kanske kan det också vara värt att försöka lära barnet avslappning och stresshantering det finns många kurser och mycket litteratur på detta område numera. Struktur i vardagen För barn med ADHD är det extra viktigt att dagen har en fast struktur med återkommande rutiner på bestämda tider. Förutsägbarheten skapar trygghet och gör att barnet lättare får grepp om sin tillvaro. Visuella scheman Eftersom barnen ofta har svårt att komma ihåg vad som gäller och se strukturer inne i huvudet är det ofta till stor hjälp att åskådliggöra vad som ska 8

hända under veckan eller dagen i form av tydliga visuella scheman. Sådana kan man tillverka själv med bilder och/eller enkel text men de finns också att köpa. Synliga regler Man kan också behöva åskådliggöra regler genom att skriva upp dem och sätta upp dem på väggen, ge varje regel en färg eller ett nummer för att kunna hänvisa till den. Bestämda platser Bestämda platser vid matbordet och i vardagsrumssoffan minskar risken för konflikter. Märkta skåp och lådor Skåp, lådor och backar för barnets tillhörigheter underlättar för barnet att hitta, i synnerhet om man märker dessa med bilder eller skriven text. Hjälpmedel för tid och påminnelser För barn som har svårt att förstå sig på tiden med vanlig klocka finns det hjälpmedel i form av tidur, timglas och andra mer åskådliga sätt att visa tidens gång. Olika hjälpmedel för påminnelser finns också, med pipsignaler eller andra signaler. Många klockor och mobiltelefoner har ju numera sådana funktioner. 9

Så kan du ge barnet stöd och hjälp Som förälder är du barnets viktigaste guide i tillvaron och barn med ADHD behöver mycket stöd och hjälp långt upp i åldrarna. Detta är något man som förälder måste acceptera även om man kanske hade hoppats att barnet skulle vara som andra barn och fortare bli självständigt och oberoende. Genom att vara barnets stöd i livet kan du bidra till att det kan utveckla viktiga förmågor och färdigheter i små steg utifrån sina egna förutsättningar. Hjälp att se samband och sammanhang Barnen har ofta svårt att få grepp om vad som händer och sker och det gör att tillvaron lätt blir kaotisk för dem. Saker bara händer utan att barnet förstår hur det gick till, det ser inte vad som är huvudsak och bisak i ett skeende, det kan inte sortera och ser inte den röda tråden. Allt blir lika viktigt, tillvaron blir fragmentarisk och splittrad och barnet känner att det inte kan påverka skeenden. Risken är att det intar en passiv hållning inlärd hjälplöshet. Som förälder kan du göra mycket för att hjälpa barnet. Du kan göra det genom att finnas till hands och u sätta barnet in i sammanhanget när en uppgift ska göras eller en aktivitet äga rum u skapa reda genom att tydliggöra samband u skilja ut det väsentliga och på så sätt hjälpa barnet att förstå hur saker hänger ihop Därigenom kan du bidra till att barnet kan få bättre grepp om sin tillvaro och bli mer självständigt och ansvarstagande. Hjälp att komma igång med, genomföra och avsluta en uppgift Barn med ADHD har ofta svårt att få saker gjorda i tid. Särskilt sådant som de finner tråkigt kan de skjuta upp i evigheter. Ofta blir saker heller inte slutförda eftersom barnet tappar intresset efter ett tag och ger upp 10

eller ger sig på nästa uppgift. En del sysselsättningar som roar barnen, exempelvis dataspel, kan de istället nästan fastna i och bli mycket arga när man vill att de ska sluta. De här svårigheterna har att göra med barnens problem med att mobilisera energi, styra sig själva inifrån och att planera målinriktat. Gör det roligt Om du hjälper barnet att komma igång genom att sitta tillsammans med det, försöka göra uppgiften rolig och stimulerande, ge uppmuntran och beröm under genomförandet kan det bli lättare för barnet att ta sig an uppgiften. En sak i taget Det underlättar också om du hjälper barnet att avgränsa och begränsa genom att ta en sak i sänder och ge tydliga anvisningar steg för steg för hur uppgiften ska genomföras. Gärna i form av skrivna eller ritade anvisningar. Belöna En morot kan också vara att barnet får en belöning efter det att uppgiften är genomförd. Förvarna om avslutning När det gäller barn som har svårt att avsluta en aktivitet kan det underlätta om man förvarnar en stund innan barnet ska avsluta aktiviteten och sedan låter det gå en liten stund till innan det är dags att bryta. Gör barnet delaktigt Att göra barnet delaktigt i en aktivitet och göra överenskommelser med barnet är också ofta ett sätt att öka motivationen. 11

Så kan du hjälpa barnet att samarbeta Som förälder tycker man ofta att det är svårt att få barnet att samarbeta. Du upplever kanske att du får tjata om och om igen om samma sak och ibland blir du tvungen att ta i på skarpen. Ändå lär sig inte barnet vad som gäller eller bryr sig inte om dina tillsägelser. Ibland blir det uppslitande konflikter och hårda ord när barnet sätter sig på tvären och vägrar lyda. Tonen blir lätt negativ och man hamnar i onda cirklar där man till slut nästan förväntar sig att barnet inte ska uppföra sig väl. Problemet är att man på detta sätt riskerar att förstärka och trappa upp barnets negativa beteende. Hur kan man då bryta de negativa cirklarna och få barnet mera följsamt? Tydlig kommunikation Brukar ditt barn missuppfatta vad du säger, i synnerhet om du använder många ord? Kanske beror det på att barnet med sin begränsade uppmärksamhet bara uppfattar slutet på en lång mening. Om den dessutom är vagt och abstrakt formulerad, exempelvis i form av en fråga när det i själva verket är en uppmaning, så blir det ännu svårare för barnet. Det blir lätt så att man vädjar eller hotar istället för att vara tydlig och bestämd. Ansträng dig därför att vara tydlig och entydig när du ger barnet en uppmaning eller tillsägelse. u Förvissa dig om att du verkligen har fångat barnets uppmärksamhet. u Ge barnet specifika och kortfattade uppmaningar steg, för steg. u Använd påståenden inte frågor. u Tala om exakt vad du vill att barnet ska göra inte vad det inte ska göra för då riskerar du att barnet gör precis det! u Tänk på ditt tonfall så att du inte förmedlar negativa förväntningar till barnet eller låter affekterad. Ett neutralt tonfall är ofta bäst. 12

u Förklara inte för mycket det gör bara barnet förvirrat. Använd gärna gester och minspel för att förtydliga och påminna. u Be barnet repetera vad du sa så du är säker på att det uppfattat rätt. Uppmuntran och beröm Det är mer effektivt att aktivt uppmuntra och berömma barnet när det uppför sig väl än att ständigt tillrättavisa det. Detta är också ett sätt att bryta de negativa cirklarna och få en positivare relation till barnet. Försök komma på så många tillfällen som möjligt där du kan uppmuntra och berömma, också för sådant som man egentligen tycker borde vara självklarheter. Genom att uppmuntra och berömma ökar du barnets motivation att uppföra sig väl. u Beröm i direkt anslutning till något bra som barnet gör. u Var specifik sätt ord på det som barnet gjorde bra. u Beröm ofta och påtagligt, inte bara med ord utan också med tonfall, gester och kroppslig beröring. u Beröm också de små framstegen. Resultatet kommer inte att låta vänta på sig ditt barn kommer bekräfta dig tillbaka och det blir roligare för er båda! Belöningssystem Ett sätt att ytterligare förstärka positivt beteende hos barnet är att använda yttre belöningar i form av guldstjärnor, klistermärken, spelkulor eller något annat som barnet uppskattar. För äldre barn kan man i stället använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng och sedan köpa sig olika förmåner, till exempel en leksak eller en rolig aktivitet. Varje förmån har ett pris som man gjort upp innan med barnet. Man kanske tycker att det inte skulle behövas sådana här yttre belöningar, att det skulle räcka med att man berömmer barnet. Men om man ser belöningen som ett sätt att kompensera barnet för att det har så svårt att själv mobilisera motivation och ge sig själv uppmuntran och belö- 13

ningar blir det lättare att acceptera. Belöningen är mer påtaglig och konkret för barnet än bara ord och kan därför vara mer verksam. Om du ska prova belöningssystem är det viktigt att vara mycket noggrann och specifik. u Välj bara ett eller några få beteenden i taget som du vill ska bli vanligare. u Välj sådant som barnet enkelt kan lyckas med. u Bestäm tillsammans med barnet vilken typ av belöningar ni ska använda och hur de ska värderas, när på dagen barnet ska få belöningen och hur belöningssystemet ska åskådliggöras, till exempel i form av ett protokoll. Att ignorera problembeteende Det beteende som får uppmärksamhet har en tendens att bestå. Inte bara positiv uppmärksamhet, utan också negativ, kan vidmakthålla och förstärka ett beteende. När man tjatar och skäller på barnet för allt möjligt dumt som det gör riskerar man alltså att åstadkomma motsatsen till det man vill. Barnet fortsätter med just detta som vi vill att det ska sluta med. Eftersom barnet gör så mycket som det inte får eller borde göra är det lätt att man tillrättavisar barnet för ofta och för mycket. Följden blir ständiga konflikter om stort och smått. Man behöver emellertid inte ingripa mot allt mycket går att bortse ifrån, exempelvis om barnet visserligen protesterar men ändå gör som man säger. Genom att ignorera mindre förseelser ökar man chansen att barnet ska upphöra med dem och man får på köpet ett lugnare och positivare klimat. Tänk på att välja dina krig! Ibland är man så påverkad av sina negativa förväntningar på barnet att man förmedlar dem till barnet. Barnet hör kanske på ditt tonfall att du inte tror dig om att få det att göra som det blir tillsagt. Eller att du kommer ge upp om det protesterar tillräckligt mycket. Att hålla huvudet kallt, att bevara sitt lugn och inte låta sig provoceras av barnet är ett sätt att sätta sig själv vid rodret i stället för att låta barnet styra. Så länge barnet i alla fall gör som det blir tillsagt kan du ju ignorera protesterna och suckarna och inrikta dig på att berömma det som barnet gör bra. 14

Att sätta gränser Självklart finns det beteenden som är oacceptabla och där man måste sätta gränser genom att ingripa aktivt. Det kan vara sådana beteenden som är direkt destruktiva för barnet själv eller omgivningen. När man måste sätta stopp och visa barnet var gränsen går är det extra viktigt att man behåller sitt lugn och inte ingriper i affekt. u Tänk på att vara neutral, kortfattad och saklig. u Tala om vad som gäller och stå för det. u Ingrip innan det gått för långt. u Ingrip direkt efter högst en förvarning hota inte. u Prata inte för mycket utan handla istället. u Om du använder någon typ av sanktioner exempelvis i form av indragna förmåner hänvisa gärna till en överenskommelse som du har med barnet försök vara sådan att barnet upplever dig som rättvis och rimlig. u I vissa fall kan man också behöva avlägsna barnet rent fysiskt från en upptrappad konfliktsituation. I dessa fall är det också viktigt att det sker under lugna former. 15

Så kan du förebygga problem De problem som uppstår runt barnet framkallas oftast av bland annat stress, oväntade händelser och otydlighet. Mycket går att förebygga genom planering och förutseende. Ett bra sätt är att kartlägga i vilka situationer barnet brukar få svårigheter med att uppföra sig och klara de krav som ställs. Ofta kan det vara just de situationer i vardagen som nämnts tidigare; rutinsituationer som måltider, av- och påklädning, läxläsning, övergångar från en aktivitet till en annan, att sysselsätta sig på egen hand, hjälpa till med sysslor, besök i affärer etc. Problemet kan vara att barnet inte har någon mental beredskap och föreställning om vad det ska göra i dessa situationer. En del situationer är bäst att överhuvudtaget inte utsätta barnet för, medan andra blir lättare att klara för barnet om det får hjälp genom förberedelse, planering och tydliga kartor och anvisningar. Att förbereda förändringar Förändringar, exempelvis att det är dags att sluta titta på TV och komma och äta middag, kan behöva förberedas genom att man förvarnar barnet en stund innan och visar tiden tydligt. u Ofta fungerar det bättre om du går in i rummet och säger till eller visar barnet inte ropar från köket. u Man kan behöva påminna barnet flera gånger om att det snart är dags och åskådliggöra tiden med exempelvis ett tidur. u Ofta kan det vara bra att använda den roligare aktiviteten som morot för att få barnet att göra det mindre roliga: Först ska du plocka ihop dina leksaker - sen får du se på TV. Att planera i förväg Många problemsituationer kan undvikas om man ger barnet tydliga anvisningar i förväg för vad det ska göra en karta att hålla sig till. När man 16

till exempel ska gå och handla med barnet räcker det inte att ge allmänna förmaningar eller hot som att nu håller du dig i skinnet annars får du inte följa med. u Gå igenom med barnet exakt vad du vill att det ska göra när ni kommer till affären, innan ni går dit. u Se till att barnet är sysselsatt hela tiden. Välj gärna något som innebär att barnet får känna sig duktigt, som att hjälpa till att plocka varor i korgen. u Skriv ner eller rita om det behövs. u Utlova också gärna en liten belöning om barnet sköter sig, till exempel en glass. u Be barnet repetera vad ni kommit överens om strax innan ni går in och påminn när det behövs. u Beröm sedan barnet och ge det belöningen direkt. Problemlösningsstrategi Ytterligare ett sätt att förebygga problemsituationer och konflikter när barnet börjar bli lite äldre är att lära barnet problemlösningsstrategier. Barn med ADHD är ofta dåliga på att själva hitta lösningar på problem, vilket skapar mycket frustration, både hos dem själva och hos omgivningen. Med sitt impulsiva och konkreta sätt att tänka har de svårt att reflektera över olika tänkbara lösningar och sedan välja den bästa. Tillsammans med barnet kan man träna problemlösning genom att: u formulera problemet u föreslå lösningar u diskutera för- och nackdelar med dessa u välja den bästa lösningen u planera hur man ska genomföra den u utvärdera om det fungerade u vid behov prova något annat Genom att i dialog med barnet hjälpa det att bli bättre på att resonera på detta sätt ger du det verktyg att bli mer självständigt och konstruktivt. 17

Att hantera utbrott Vissa barn har mycket svårt att klara motgångar och förändringar. För dessa barn kanske det inte fungerar med de strategier som jag beskrivit i det föregående eftersom barnen helt enkelt saknar förmåga att hantera de situationer som uppstår. Ofta handlar det om en bristande flexibilitet som innebär att barnet inte kan ställa om till nya eller förändrade situationer. Viktiga frågor att ställa sig kan då vara vad det är som utlöser utbrotten och varför. u Försök att eliminera så många av dessa situationer som möjligt husfriden måste prioriteras. Mycket är inte värt att ta strid om. u Försök också hjälpa barnet att bli bättre på att hantera de situationer som trots allt är ofrånkomliga. Försök förstå vad det är barnet upplever som utlöser utbrotten. Kanske har barnet svårt att sätta ord på just detta och det är därför du behöver hjälpa det att komma underfund med sin egen upplevelse. På detta sätt kan du lära barnet att bli lite bättre på att förstå och känna igen sitt reaktionssätt och också att hitta mer acceptabla tekniker för att handskas med frustration. u Om du märker att ett utbrott är på gång försök att ingripa genast, innan det gått för långt. Lär dig upptäcka tecknen i tid innan allt spårat ur och härdsmältan är ett faktum. 18

Att hantera relationer till andra Syskon Många föräldrar har dåligt samvete för att syskonen blir åsidosatta och får ta för mycket ansvar på grund av att barnet med ADHD är så krävande. Samtidigt är syskonen ofta mycket lojala mot sin syster eller bror med ADHD. Det är bra om du som förälder kan ge syskonen tid och uppmärksamhet, kanske genom att göra egna saker med dem ibland. Att göra saker tillsammans med barnet och syskonen, till exempel spela spel eller hitta på gemensamma friluftsaktiviteter, kan också minska det dåliga samvetet. Samtidigt får barnet med ADHD träning i samarbete och social samvaro. 19

Kamrater En del barn med ADHD har svårt med kamrater därför att de inte tillräckligt behärskar de färdigheter och förmågor som krävs i socialt umgänge. Det kan handla om att förstå och följa regler, lyssna på andra, ha något att bidra med själv, ta lagom mycket plats och så vidare. Vissa barn har en naturlig fallenhet för sådant, medan andra behöver mycket övning för att lära sig det. Du kan hjälpa ditt barn genom att tydligt visa och berätta, kanske genom att rita eller skriva ner hur man gör. Hos många barn med ADHD är emellertid inte problemet att de saknar kunskap om hur man bör bete sig socialt. Snarare rör det sig om en svårighet att tillämpa kunskapen i en given situation, något som kan förbättras om man tränar färdigheten i den situation den ska användas. Att handskas med släkt och vänner Att leva med och fostra ett barn med ADHD ställer höga krav på föräldrar och syskon. Som familj har man behov av förstående och lojala människor som kan utgöra ett stödjande nätverk. En del familjer har turen att ha släkt och vänner som förstår barnet och som ställer upp ibland rent praktiskt, medan andra inte är så lyckligt lottade. Det finns familjer som känner sig så illa berörda av en intolerant och oförstående omgivning att de helt isolerar sig. Man kan behöva stöd i att stå upp för sitt barn inför släkt och vänner och få dem att förstå att barnet inte rår för sina svårigheter lika lite som du som förälder gör det. u Avvisa vänligt men bestämt missriktade råd och, framförallt, allt moraliserande. u Tänk på att det ofta är uttryck för okunskap och aningslöshet. u Öva dig i att förklara, utan ursäkter, hur barnet fungerar och tala om för människor i din omgivning hur de bäst kan hjälpa till om de är välvilligt inställda. 20

Att handskas med förskola och skola Förskolan och skolan är för många barn en stor stötesten eftersom barnets sätt att vara ofta krockar med framförallt skolans krav. Barnens svårigheter med att uppfatta instruktioner, sitta still, arbeta självständigt, bli färdig i tid, vänta på sin tur, fungera tillsammans med kamrater i grupp, följa regler, hålla reda på sina saker och annat som de förväntas klara, gör att de framstår som omogna och osjälvständiga. Inte sällan får barnen stora svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen och att lära sig i den takt som de flesta andra barn klarar. Många pedagoger förstår barnens svårigheter och är beredda att ge dem det extra stöd och den hjälp de behöver, medan andra kan vara oförstående och inte alls ha denna förmåga. Ofta kan också bristande resurser vara en stötesten även om pedagogernas inställning är aldrig så välvillig. Som förälder är det viktigt att du i förhållande till förskolan och skolan står upp för ditt barn och att du kräver förståelse och respekt för dess svårigheter och behov av hjälp. Tänk på att en negativ attityd från lärarens sida kan vara uttryck för osäkerhet och kanske skuldkänslor. u Försök att inte hamna i anklagelser och förebråelser gentemot förskolan eller skolan och ta inte emot sådant själv heller. u Visa att du är en resurs genom din kunskap om barnet och bilda ett team tillsammans med barnets lärare. u Delta i planeringen av åtgärdsprogram och utnyttja möjligheten till konstruktiva utvecklingssamtal. u Försök påverka innehåll och uppläggning av elevvårdskonferenser så att du inte hamnar i underläge u Skapa ett enkelt rapporteringssystem mellan hem och skola, till exempel en kontaktbok eller e-post, där både pedagogen och du som förälder dagligen kan berätta om framsteg, stötestenar och viktiga händelser. 21

Till sist Begär inte för mycket av dig själv, ingen är perfekt. Det kan vara svårt att ha ett barn med ADHD men det finns också många glädjeämnen. Tänk på att förändring tar tid och att barnet utvecklas hela tiden även om det sker i långsam takt och blir en del bakslag ibland. Som förälder är du den viktigaste personen i barnets liv. Därför får du inte bli utsliten. Se till att du får vila ibland och att du har tid för dig själv och din eventuella partner. Försumma inte resten av familjen och dina vänner. Var inte orolig för barnets framtid du kan påverka den. Bestäm dig för att just ditt unika barn med tiden kommer att kunna hantera sina svårigheter allt bättre och dessutom hitta en plats i samhället där det kommer till sin rätt och blir omtyckt för sin egen skull. Med din hjälp! 22

Litteraturtips Beckman Vanna (red) (2007) ADHD en uppdatering. Tredje upplagan. Studentlitteratur. Forster Martin (2009) Fem gånger mer kärlek. Forskning och praktiska råd kring föräldrar och barn. Natur och Kultur. Gillberg Christopher (2013) Ett barn i varje klass Om ADHD och DAMP. Tredje upplagan. Studentlitteratur. Greene Ross (2014) Explosiva barn ett nytt sätt att förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och förändringar. Andra upplagan. Studentlitteratur. Hellström Agneta (2012) Värt att veta om ADHD hos barn och ungdomar. Broschyr. SINUS AB. www.sinus.se/skrifter Hellström Agneta (2012) Vad är ADHD? Faktablad. SINUS AB. www.sinus.se/skrifter Hellström Agneta (2012) Barn med ADHD så kan du hjälpa ditt barn att fungera bättre i vardagen. Faktablad. SINUS AB. www.sinus.se/skrifter Iglum Lisbeth (2006) Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med ADHD och Tourettes syndrom. Andra upplagan. Studentlitteratur. Kadesjö Björn (2008) Barn med koncentrationssvårigheter. Tredje upplagan. Liber. Nadeau K, Littman E och Quinn P (2002) Flickor med ADHD. Studentlitteratur. Socialstyrelsen (2002) ADHD hos barn och vuxna. Kunskapsöversikt. Förf. Björn Kadesjö. Webbadresser: Riksförbundet Attention www.attention-riks.nu ADHD-center www.habilitering.se/adhd-center Självhjälp på vägen www.sjalvhjalppavagen.se CHADD Children and Adults with Attention Deficit Disorders www.chadd.org ADD Warehouse www. addwarehouse.com my ADHD www.myadhd.com 23