BVC-rådgivning vid problem runt trots, aggressivitet och uppfostran

Transkript

1 Centrala Barnhälsovården BVC-rådgivning vid problem runt trots, aggressivitet och uppfostran Förebyggande strategier för BVC-sjuksköterskan: Lyssna alltid på hur föräldrarna pratar om sitt barn, ända från första början och framåt. Utgå ifrån att föräldern har god vilja och i grunden älskar sitt barn, men var lyhörd för tecken på missförhållanden och våldstendenser. Åtgärder när det är problem enligt föräldrarna: Ta en noggrann anamnes. Ta reda på vad de redan provat, hur länge, och hur det gick innan du ger råd. Använd din psykolog för att reflektera kring familjen. Frågor i en noggrann anamnes: Frågor om trots och aggressivitet: Uppstår problemet mest i vissa situationer? (Morgonrutin, påklädning, matbordet, nattning, etc) I vilka situationer uppträder det inte? När uppstod problemet ursprungligen? Vad hände i barnets liv då? (Nytt syskon, separation, ny familjebildning, flytt, dagisstart, annan större påfrestning på familjen/föräldrarna?) Bråkar barnet mest med någon särskild person? (M, P, syskon, andra barn, etc) Bråkar barnet mest hemma, i förskolan, affären, eller i annat sammanhang?

2 Hur reagerar du som förälder? Vad brukar det leda till? Vilket temperament har ditt barn? Hur aktivt upplever du ditt barn? Kan barnet leka själv? Kan barnet koncentrera sig en längre stund? Hur uppträder barnet när det har din fulla uppmärksamhet? Finns det goda stunder? (När? Vad kännetecknar dem?) Är barnet till sitt sätt lik någon annan i familjen? Hur var du själv som barn? Den andra föräldern? Frågor om uppfostringsfilosofi: Hur reagerar du på barnets trots / aggressivitet? Vad brukar det leda till? Vad skulle du kunna prova i stället? Vet barnet vilka regler som gäller? Vet barnet varför? Är reglerna tydliga? Är ni föräldrar överens om vad som gäller? Lyckas du upprätthålla reglerna? I vilka lägen faller de? Vad behöver du för att kunna stå fast vid dina regler? Vilka regler är viktigast att upprätthålla? Vad kan vara förhandlingsbart? Vilka regler skulle man kunna släppa helt, åtminstone tillfälligt, för att koncentrera sig på de viktigaste? Vad får barnet själv bestämma om? Kan man öka barnets frihet på något område?

3 Råd till föräldrar: Välj det som passar i det individuella fallet Att vara en förebild Prata med föräldrarna om att de är förebilder för sina barn vare sig de vill eller ej. Barn gör som du gör, inte som du säger! Få dem att tänka efter hur de själv blev uppfostrade som barn. I vilken grad var deras föräldrar bra förebilder i föräldrarollen, och vad vill de inte föra vidare till sina egna barn? Hur löser de själva konflikter? Förväntningar Ibland har det skapats så många negativa förväntningar på barnets beteende att det blir en självuppfyllande profetia. Utforska om föräldrarna tänker att barnet försöker ställa till det eller om de tror att det handlar om omognad. Små barn gillar att sätta fart på föräldrarna utan att det ligger någon ondska i det. Barn gör ofta olämpliga saker av ren nyfikenhet eller livslust, utan att inse vilka konsekvenser det kan få. De utforskar världen och sina närmaste enligt sitt inbyggda utvecklingsschema. Föräldrar blir ibland besvikna över att barnet fungerar bättre på förskolan eller med mor- och farföräldrar än hemma. Förklara att barn i allmänhet bråkar mest med de personer de är tryggast med, medan det inte är så intressant att gå i clinch med andra. Det handlar om att bli en egen person i förhållande till föräldrarna, vilket är ett led i barnets utveckling till självständighet och identitet. När föräldrarna ser sitt struliga barn sköta sig exemplariskt på bortaplan, kan de istället trösta sig med att uppfostran tagit. Regler Reflektera tillsammans med föräldrarna om deras målsättning med uppfostran. Vill de i slutänden skapa ett lydigt eller ett självständigt barn? För snävt regelverk hämmar barnets lust att utforska och förstå sin värld. Föräldrar behöver prata ihop sig och kompromissa så att de är överens om vilka regler som gäller och var gränserna går. Om inte det är tydligt kommer barnet att upptäcka att man kan tänja på reglerna, eller spela ut föräldrarna mot varandra, vilket leder till mycket onödigt tjat och konflikt. Regler som är mindre viktiga kan man

4 släppa helt eller tillfälligt för att kunna koncentrera sin kraft på de 2-3 viktigaste. Risken är annars att hela tillvaron blir konfliktfylld för både barn och föräldrar. Regler kan ändras, men det bör vara tydligt när och varför det sker. Regler bör vara begripliga, konsekventa, tydliga och motiverade, och inte variera med hur trött eller irriterad föräldern är. Om målet med uppfostran är lydnad, och barnet inte förstår vitsen med reglerna, så blir det lätt en yttre fernissa som strax flagar när föräldern inte är närvarande. Barnet avstår då från att göra det som förbjudits, men bara så länge föräldern ser på. Målet bör vara att barnet med tiden internaliserar reglerna, förstår varför de finns, och gör dem till sina. Då fungerar de även när föräldern inte är med. Det hjälper barnet att inte ändra reglerna stup i kvarten, utan att vara någorlunda konsekvent. Att var konsekvent uppfattas dock ibland som att det alltid måste gå till på samma sätt, vilket kan bli i fyrkantigaste laget också för föräldrarna. Det blir smidigare om man är konsekvent på så sätt att man alltid står fast vid vad man bestämt här och nu. Man behöver inte ha exakt samma regler hela tiden om man är tydlig med att man bestämt på annat sätt från början vid ett givet tillfälle. Konsekvenser Uppfostran börjar tidigt i den meningen att vi skapar rutiner och vägleder barnet i hur det fungerar i vår familj och i relationer. Däremot fungerar inte konsekvenser som påtryckningsmedel förrän barnet är moget för det, vilket är tidigast i 4-5-årsåldern. Då först kan barnet förstå ett om då -resonemang. En eventuell konsekvens ska vara tydligt kopplad till överträdelsen, även i tiden: man kan inte hota med förlust av ett Lisebergsbesök på lördagen för att få barnet att sluta bråka med lillasyster på måndagen. Det måste också finnas en inre logik i konsekvensen; om man inte tar på sig skorna så kan man inte gå till badhuset. Ta reda på om föräldrarna förstått att fysisk bestraffning är förbjudet i Sverige. Enligt Barnkonventionen får barnet inte kränkas verbalt eller fysiskt. Nanny-metoder av typen time-out eller skamvrå är inte heller att rekommendera då det kan få allvarliga konsekvenser för barnets framtida psykologiska utveckling och självbild.

5 Konkreta tips Se till att det finns goda stunder! Visa att du spontant vill vara med ditt barn, så barnet inte blir beroende av att dra till sig din uppmärksamhet med negativa handlingar. Låt barnet styra leken emellanåt. Det behövs inte så många eller långa stunder. Använd inga tomma löften, inga tomma hot. Sådant genomskådar barnen snart och ignorerar. Använd inte godsaker som vare sig straff eller belöning, det leder bara till fler problem. Försök skapa en dialog. Om du inte lyssnar på ditt barn kommer de inte att lyssna på dig. Gå inte in i en konflikt du inte kan vinna, typ Nu ska du sova eller Ät!. Bestäm bara regler som du kan genomdriva. Ge inte barnet för många val, det klarar hen inte. Två saker att välja på är lagom, och inte före 2-årsåldern. Ställ inga låtsas-frågor. Om barnet inte har ett val, ställ inte en fråga utan tala istället lugnt om vad du bestämt. Var konsekvent på så sätt att du alltid står fast vid vad du bestämt här och nu. Det hjälper att tänka efter innan du bestämmer saker. Försök dra ner på ordergivningen och arbeta mer med positiva förväntningar och smicker. Försök alltid få till en god stund vid sänggåendet! Material: Leva med barn, Gothia 2013 sid Gränssättning en skrift om föräldraskap. Monica Fahrman. Växa - inte lyda. Om barnuppfostran. Lars H Gustafsson.

6 Här är jag! Var är du? Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn. Jesper Juul. Trotsboken. Malin Alfvén & Kristina Hofsten. Att sätta gränser ett villkor för växande. Bengt Grandelius. Explosiva barn. Ross Greene.