BVC-rådgivning om att få och att ha syskon

Transkript

1 Centrala Barnhälsovården BVC-rådgivning om att få och att ha syskon Förebyggande strategier för BVC-sjuksköterskan: Ta upp hur man förbereder det äldre barnet för att ett syskon är på väg så fort du upptäcker att familjen väntar tillökning. Uppmuntra föräldrarna att vänja barnet vid nya rutiner och ev omflyttningar hemma i god tid innan det nya barnet föds, t ex byte av rum/säng. Uppmuntra föräldrarna att involvera barnet redan under slutet av graviditeten, utifrån barnets ålder. Rekommendera att läsa böcker kring syskonskap för det äldre barnet, enligt litteraturlistan, och att det äldre barnet får träffa andras spädbarn, titta på bilder av sig själv som nyfödd, etc. Fråga föräldrarna hur de tror att det äldre barnet tänker kring att få ett syskon. Råd föräldrarna att se till att vänner och släktingar ger det äldre barnet uppmärksamhet när de kommer för att se bebisen. Varna föräldrar för att förespegla barnet att det kommer att få en lekkamrat. Det dröjer för länge. Första steget när det enligt föräldrarna blivit ett problem: Ta en noggrann anamnes. Ta reda på vad de redan provat, hur länge, och hur det gick innan du ger råd. Använd din psykolog för att reflektera kring familjen.

2 Frågor i en noggrann anamnes: Hur fungerade syskonrelationen från början? När började de nuvarande problemen? Hur ofta händer det? Hur fungerar det med barn utanför familjen? Hur beskriver föräldrarna att barnen mår, fysiskt och psykiskt? Finns det andra problem kring barnens beteende och familjens rutiner? Vilka temperament/personligheter tycker föräldern att barnen har? Vad tror föräldrarna själva att problemet beror på? Är det mest det ena barnet som råkar illa ut, eller är det jämnt fördelat? I vilka situationer är problemet störst? Kan konflikter starta pga faktorer utanför familjen? Gör det skillnad om föräldrarna är närvarande eller inte? Är beteendet olika hemma och borta (dagis/släktingar/fest etc.) Ge exempel på typiska konflikter/problematiska situationer. Hur gör barnen då? Hur gör föräldrarna då? Vad brukar det leda till? Är föräldern nöjd med sitt sätt att hantera situationen? När kommer syskonen bra överens? Hur ser föräldrarnas bild av syskonskap ut? Vilka är deras egna syskonerfarenheter? Tror de att plats i syskonskaran har betydelse? Vilken var deras bild av hur det skulle bli med fler barn i familjen? Hur tycker föräldern att det borde fungera mellan syskonen? Har föräldrarna en realistisk målsättning i förhållande till barnens ålder? Vad tror föräldern att barnen försöker visa/förmedla med sitt beteende? Har de en teori om varför de själva reagerar på syskonbråket som de gör? Finns det tidigare erfarenheter i släkten av konflikter mellan syskon?

3 Allmän hållning vid rådgivning: Fokus på att det är föräldern som kan påverka situationen. Barn under skolåldern löser sällan sina egna konflikter. Det finns ingen naturlag som säger att barn måste gilla sina syskon, men de måste lära sig att tolerera att syskonen finns där. Ge hopp om att det är möjligt att förändra situationen. Råd och stöd till föräldrar: Välj det som passar i det individuella fallet Att ta barnets perspektiv Förutsätt inte att det är positivt med syskon i den här åldern; man har mest glädje av syskon när man är äldre. Det är en stor omställning för vilket litet barn som helst att livet förändras genom att en ny person kommer in i familjen, och föräldrarna förändras i viss mån också av den nya situationen. Plötsligt han man en ny familj och nya föräldrar, och före 4 års ålder är det svårt för de flesta barn att verkligen förbereda sig för detta. Några klarar det inte fast de är äldre. Vad skulle du själv känna om din partner en dag kom hem med en fru/man till? Det spelar stor roll hur stor ålderskillnaden är mellan barnen för vilken typ av konflikter som oftast är på tapeten. Ett barn som är 5-6 år äldre vill ofta få vara ifred och inte alltid behöva ta hand om eller ta hänsyn till ett mycket yngre syskon. Det är också lätt för ett äldre barn att uppleva att det mest är nackdelar med att vara äldst; fler krav och mindre tolerans från föräldrarna. Är barnen tvillingar eller nästan jämngamla uppstår istället lätt en konkurrens om föräldrarnas uppmärksamhet och tid utifrån samma behov. Det är viktigt att bli behandlad som en individ, och inte som en grupp, även om man inte kan få allt man önskar.

4 Konflikthantering Barn under sex års ålder har som regel inte tillräcklig mognad för att lösa konflikter på egen hand, utan behöver vuxnas hjälp. Konflikter mellan familjemedlemmar som hålls på en rimlig nivå och där man hittar en lösning är inte skadligt eller onormalt utan en del av livet. Samma gäller att allt inte alltid blir som man tänkt sig. Den här typen av psykologiska skrubbsår bidrar till vår förståelse av oss själva och andra människor, och leder till emotionell och social utveckling. Det kan hjälpa att se emotionell utveckling som en parallell till motorisk utveckling. Man misslyckas många gånger innan man går stadigt, på samma sätt lär vi oss genom övning att hantera motgångar och konflikter, utifrån ålder och mognad. Barn har rätt till sina känslor, men det betyder inte att de får agera hur som helst utifrån dem. Man får tycka och känna vad man vill men inte säga eller göra vad som helst. Vad som är socialt accepterat beteende bestämmer föräldrarna, men det är bra att ge barnet ett alternativ och inte bara säga vad man INTE får göra. Det är kontraproduktivt att försöka fördela skulden vid en konflikt om man inte har sett hela upprinnelsen och förloppet i bråket. Uppmaningar att hålla sams är som regel också verkningslösa. Det är större chans att lösa konflikten på ett utvecklande sätt om du som förälder tar reda på vad vart och ett av barnen vill uppnå med sitt agerande, och sedan hittar en lösning där ingen känner sig överkörd men som ändå är i linje med familjens regler. Förväntningar Ibland blir det inte som man tänkt sig, och förväntningar kan komma i vägen för att hitta rationella lösningar på ett oväntat problem. Föräldrar är äldre idag och får färre barn, vilket kan skapa ett större tryck på barnen att motsvara föräldrarnas förväntningar. Barnen blir mer av ett projekt att skapa en trevlig familj än ett sätt att utvecklas själv genom föräldrauppgiften. Ibland är det bra att fråga sig hur man tänkt sig att en familj ska vara och fungera, och hur det stämmer med de barn man faktiskt fått. Varför ville familjen ha fler barn?

5 Om förälderns förväntan är att det mesta ska fungera friktionsfritt kan det bli svårt om barnen bråkar när andra är med. Man kan känna skam och bli än mer kontraproduktiv i sitt beteende, och det blir en ond spiral. Därför är det bra att undersöka tillsammans med föräldern exakt vad som blir problematiskt för dem i situationen. Föräldrauppgiften Föräldrauppgiften är inte att ordna ständig harmoni i hemmet, utan att hjälpa sitt barn att hantera känslor, konflikter och frustration på ett acceptabelt sätt. Det går inte att förbättra situationen om man inte arbetar utifrån att det handlar om relationer, inte enkla knep för att stävja dumt beteende. Nödvändiga förändringar kan bli mindre plågsamma om man har möjlighet att skola in och skola ut rutiner, t ex byta rum/säng/matplats/förskola etc i god tid före att det nya barnet kommer. Det är också bra att inte abrupt minska kontakten med någon av föräldrarna i samband med syskonets födelse, utan se till att tid med det äldre barnet fördelas mer jämnt redan innan, och sedan vidmakthålla det så gott det går. Om att prata med barnen Det går bra att prata med ett lite äldre barn om att det är OK att tycka att bebisar är besvärliga ibland, och att de tar mycket tid. Se till att barnet förstått att småsyskon visserligen kan ställa till problem och orsaka uppoffringar, men att det också finns fördelar och privilegier för den som är äldre. Poängtera att det äldre barnet är den yngres idol och förebild, smickra med att hen är en storartad storebror eller syster, och att det är härligt att ha ett så stort barn. Prata om att det blir trevligare för alla om man kan hitta sätt att lösa problem så att alla blir någorlunda nöjda, och ta reda på vad barnet egentligen vill uppnå. Däremot är det oftast lönlöst att resonera med 1-3-åringar om varför man ska hålla sams. Då är det bättre att sätta upp regler för samvaron, och genomdriva dem på samma sätt som med andra regler i hemmet och familjen.

6 Konkreta tips Egen tid för vardera av barnen med mamma resp pappa ger ofta en mer positiv samvaro och mer närkontakt än när hela familjen är tillsammans. Därför kan det vara bra att dela upp familjen ibland. Det äldre barnet bör få egen tid med den förälder man varit mest tillsammans med tidigare när det kommer ett småsyskon. Helst på regelbundna och fasta tider, även om det bara kan bli en gång i veckan. Annars söker barnet lätt negativ uppmärksamhet. Fundera ut rimliga och åldersadekvata privilegier för det äldre barnet, t ex gå och handla med en förälder, veckopeng, simskola eller bio. Läs böcker tillsammans om att ha syskon. Använd släkt och vänner till att dela på barnen emellanåt. Se det som ett tillfälle att göra åldersadekvata saker utan att behöva ta hänsyn till syskonen. Material: Leva med barn, Gothia 2013, sid Högläsningsböcker Emma och lillebror (0-3 år). Gunilla Wolde, Natur och Kultur. Nejlika och lilla lilla syster (0-3 år). Hanna Zetterberg Struwe & Anna-Karin Garhamn, Rabén & Sjögren. Syster och bror liten och stor (2-6 år). Antologi med kända författare, Rabén & Sjögren. Ludde och Gnutta (3-6 år). Ulf Löfgren, Opal. Bror till salu (3-6 år). Marian de Spet & Matja Meijer, Berghs förlag. Kråke i mammas mage (3-6 år). Jessica Lindholm, Bokmakeriet Klaton. Jag ska få ett syskon en bok för blivande storebröder och storasystrar. Emily Menedez-Aponte, KM-förlaget och Bornelings.