Att införa ett salutogent arbetssätt

Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten Att införa ett salutogent arbetssätt inom Barn- och ungdomshabiliteringen Carina Bolin Stefan Persson Nr 3/2005 ISBN 99-7261-50-6

2

Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten Att införa ett salutogent arbetssätt inom Barn- och ungdomshabiliteringen Carina Bolin & Stefan Persson 3

ISBN: 91-7261-50-6 Bulletinen kan beställas från: Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten, Regionhuset, Box 1, 221 00 Lund Tfn 0771 22 23 40 E-post: habhjalp@skane.se Bulletinen finns även tillgänglig på www.skane.se/habilitering Lund 2005 4

Förord Träna det som barnen vill och kan. Fråga barnen och sen kan man bestämma tillsammans. Citatet är hämtat från FoU-rapporten om Barns upplevelser av delaktighet i sin habilitering, som tre medarbetare vid Barn- och ungdomshabiliteringen i Region Skåne skrev (nr 1/2003). Dessa var arbetsterapeut Carina Bolin, logoped Petra Bovide Lindén och barn- och ungdomskonsulent Stefan Persson. En grupp barn i 12-årsåldern hade intervjuats om sina upplevelser, fått göra en självvärdering och bedöma sin framtidstro. Barnens utsagor och rapportens övriga resultat talade ett tydligt språk. Habiliteringen behövde förändras om barnen skulle uppleva större delaktighet. I detta arbete redovisas vad som sedan hände; en avgränsad undersökning ledde till verksamhetsutveckling inom Barn- och ungdomshabiliteringen med två av författarna, Carina och Stefan, som drivande projektledare. Verksamhetschef Margareta Nilsson planerade och startade processen tillsammans med de båda och FoU. I arbetet finns en första etapp dokumenterad, förändringsarbetet i fyra olika team. I skrivande stund har en andra etapp påbörjats med tre team. I arbetet har många varit engagerat involverade och bidragit med olika delar. Detta framgår av texten, liksom i bilaga 3. I slutskedet vid framställningen av själva dokumentet har Kaarina Ivakko vid FoU-enheten gjort en värdefull insats. Lund i augusti 2005 Kerstin Liljedahl Leg psykolog, fil dr FoU-chef 5

6

Innehåll Inledning...9 Syfte och metod...11 Hur gick vi tillväga?...12 Planering...13 Reflektion...14 Utbildning...15 Reflektion...15 Teamens arbete...16 Reflektion...19 Avslutning...21 Medarbetarnas upplevelser av salutogent arbetssätt...22 Slutord...24 7

8

Inledning Barn- och ungdomshabiliteringen vänder sig till barn och ungdomar med varaktiga funktionshinder och deras familjer. Familjerna får kontakt med habiliteringen p.g.a. att barnet t.ex. har ett rörelsehinder eller avvikande utveckling. Varaktigt funktionshinder innebär ofta att barn och familj har kontakt med habiliteringen under många år, ibland under hela barn- och ungdomstiden. Vi som håller i pennan för denna dokumentation, har arbetat inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Skåne i flera år och har olika yrkesbakgrunder, som arbetsterapeut och som barn- och ungdomskonsulent. Habilitering innebär att man utvecklar barnets förmågor, tränar de funktioner som är nedsatta, anpassar miljön och ger familjen stöd att hantera situationen på bästa sätt. Detta sker ofta i samverkan med andra instanser i samhället. Barn- och ungdomshabiliteringen i Region Skåne har som målsättning att ungdomar med funktionshinder ska kunna möta vuxenlivet med självrespekt, påverka sina liv, vara delaktiga i samhället samt ha en god livskvalitet. Salutogenes är ett forskningsperspektiv som introducerats av Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi i Israel. Vad är det som gör att människor håller sig friska? På vilka sätt klarar barn och vuxna av den stress och de påfrestningar som uppstår? Antonovskys synsätt är salutogent, vilket innebär att perspektivet förskjuts, från att leta efter det som orsakar svårigheter, problem och sjukdom till att öka kunskapen om det som befrämjar självkänsla, motståndskraft och hälsa (Antonovsky, 1991). Istället för att söka mekanismer bakom ohälsa (patogenes) söker Antonovsky svaret på frågan om hälsans uppkomst (salutogenes). Antonovsky beskriver det som en livshållning som hjälper människor att förstå sin situation och som gör att man kan hantera de svårigheter som man stöter på under livets gång, alltså att man har en känsla av sammanhang. Sammanhang i tillvaron upplever man när den är hanterlig, begriplig och meningsfull. Antonovsky menade att en stark känsla av sammanhang leder till bättre hälsa (Antonovsky, 1991). För att uppleva känsla av sammanhang krävs att vi förstår situationen, att vi tror att vi kan hitta lösningar och att vi tycker det är meningsfullt att försöka (Gjærum, Grøholt & Sommerschild, 1998). Hanterbarhet handlar om att kunna möta utmaningar, att ha sina egna resurser under kontroll och att veta vad man ska göra med andras resurser. Hanterbarhet handlar även om att man tror att man kan hitta lösningar och strategier för olika situationer samt kunskapen om hur man kan påverka det som händer i livet. Har man en hög känsla av hanterbarhet riskerar man inte att känna sig som ett offer för omständigheterna eller att tycka att livet och andra människor behandlar en orättvist. Exempel på frågor som Barn- och ungdomshabiliteringen skulle kunna ställa är: Hur kan barnet och familjen påverka insatserna man får i sin habilitering? Hur kan vi och andra i omgivning hjälpa barn och ungdomar att ta kontrollen över sina liv? 9

Hur lyfter vi som habiliteringspersonal fram barn och ungdomars resurser och begränsningar? Begriplighet handlar om att förstå situationen, att man förstår vad som kommer att ske nu och i fortsättningen. Att man förstår sig själv och andra samt har koll på läget. Att förstå vad som händer och kommer att hända skapar trygghet. Följande frågor skulle kunna ställas inom Barn- och ungdomshabiliteringen: Hur vet vi som personal att den information som vi ger når fram? Hur kan vi ge information på olika sätt? Hur gör vi planering och mål tillsammans med barn, ungdom och familj? Hur är strukturen på våra olika möten? Hur kan vi och barnet/ungdomens omgivning få barnet/ungdomen att känna sig förstått? Meningsfullhet handlar mycket om motivation, lust och delaktighet för den enskilde. Att man tycker att det man gör är meningsfullt. Inom Barn- och ungdomshabiliteringen skulle följande frågor kunna ställas: Hur får vi barn och ungdomar att känna sig delaktiga? Hur lyfter vi upp barn och ungdomars intresse, lust och önskningar? Hur får vi barn och ungdomar att känna en positiv framtidstro? I forskningen om salutogenes läggs stor vikt vid resurser och faktorer som kan vara till hjälp och som leder till högre grad av hälsa. Sådana salutogena skyddsfaktorer finns på både individ- och omgivningsnivå (Hansson & Cederblad, 1995; Ellneby, 1999). Följande skyddande faktorer är beskrivna (Hansson & Cederblad, 1995). Individnivå Omgivning och familj God social kapacitet Hjälpa andra Positivt självförtroende Att vara betydelsefull för annan person Självständighet Tillitsfulla och intima relationer Framgångsrik coping Klara gränser och subsystem Intelligens och kreativitet Positiv barn-förälder relation Hög aktivitet och energi Klara regler i hemmet Hobbys och intressen Delade värderingar Inre kontroll God impulskontroll Optimism och framtidstro 10

De flesta av dessa skyddande faktorer går att påverka och förändra. Därför känns det extra viktigt och meningsfullt att lyfta dessa faktorer i arbetet med barn och ungdomar med olika funktionshinder. En del barn har inte så många av de skyddande faktorerna. Man kan kanske fokusera ännu mer på de faktorer barnen redan har men även tydliggöra de faktorer man kan och vill förändra. Inom Barn- och ungdomshabiliteringen kan man ställa frågorna: Hur ofta får barn och ungdomar med funktionshinder känna att de får hjälpa någon annan? Hur många av barnen har ett positivt självförtroende? Med denna bakgrund sattes ett stort förändringsarbete igång. Vi som drivit och driver förändringsarbetet som processledare, genomförde under år 2002 ett projekt där vi undersökte barns upplevelser av delaktighet i sin habilitering (Bolin, Bovide Lindén & Persson, 2002). Vi intervjuade barn som var 12 år, med frågor kring deras delaktighet och insikt i sitt funktionshinder. Vi använde självskattningsinstrumentet KASAM (Känsla Av Sammanhang) som mäter delar av barns livskvalitet (Antonovsky, 1991). Det visade sig att barnen i vår undersökning upplevde en låg delaktighet i sin habilitering och att det fanns en signifikant skillnad vad gällde känsla av sammanhang jämfört med barn utan funktionshinder. Vi funderade på om man inom Barn- och ungdomshabiliteringen kunde förändra dessa resultat i en positiv riktning med ett salutogent synsätt. Med andra ord, om vi kunde stärka känslan av sammanhang hos barn, ungdomar och familjer som vi möter i det dagliga arbetet. Detta blev början till ett utvecklingsarbete, som efterhand planerar att involvera samtliga enheter inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Region Skåne. Syfte och metod Syftet med utvecklingsarbetet är att förändra Barn- och ungdomhabiliteringens arbetssätt så att salutogena faktorer stärks i mötet med barn, ungdomar och familjer. Som ett första steg prövas förändringen för fyra valda team som ges utbildning, själv väljer avgränsade områden att förändra och som sedan prövas i realiteten. Dokumentationen redovisar för de olika stegen. 11

Hur gick vi tillväga? För att tydliggöra arbetets upplägg har vi valt att dela in vår beskrivning av utvecklingsarbetet i tre steg. Dessa steg är planering, utbildning samt teamens arbete. Salutogent utvecklingsarbete 2003-2005 - en översiktlig tidsplan I. Planeringsfas II. Utbildningsfas Hösten -03 Febr/mars -04 April -04 Diskussion med verksamhetschef för BoU och chef för FoU. Förankring i ledningsgruppen. Fyra team valdes ut. Samordnare utsågs. Processledarna har en förberedande träff med de fyra teamen, samt ett möte med samordnare och enhetschefer för planering av årets arbete. Tre dagars gemensam utbildning i den salutogena teorin/synsättet. III. Arbetsfas Maj/juni -04 Aug/sept -04 Våren -05 Två halvdagar med processledarna där teamen brainstormar och prioriterar förändringsområden. Teamen träffas varannan vecka, 2-3 timmar/tillfälle för att fördjupa sig i de områden man valt att arbeta med. Teamen arbetar fram syfte, metoder och planer kring det valda området. Samordnarna har vid tre tillfällen handledning av Tommy Waad och Stefan Hult. Samtliga team fördjupar sig ytterligare en halv dag i den salutogena teorin/synsättet. Teamen börjar pröva och förankra metoder och planer i vardagsarbetet. 12

Planeringsfas Utbildningsfas Arbetsfas Hösten -03 April -04 Maj/juni -04 Våren -05 Planering Upplägg och plan för arbetet gjordes upp i samarbete med verksamhetschefen för Barn- och ungdomshabiliteringen och FoU-chefen. Teamen som skulle ingå i arbetet valdes ut. Förberedande träffar med de utvalda teamen genomfördes. Samordnare från respektive team utsågs. Upplägg och förankring Vi presenterade två olika förslag, på upplägg av arbetet, för verksamhetschefen för Barn- och ungdomshabiliteringen och FoU-chefen. Det ena upplägget tog sikte på att utveckla ett team på djupet och det andra på att starta förändringsarbetet för flera olika team. Det var det senare upplägget som verksamhetschefen tog fasta på. Förändringsarbetet skulle ske på bred front och bestämd viljeinriktning för hela habiliteringen. Planen diskuterades med verksamhetschef, FoU-chef och de inbjudna Stefan Hult och Tommy Waad som har erfarenhet av salutogent arbetssätt från barn- och ungdomspsykiatrin. Vi diskuterade hur vi skulle följa processen, vilka utbildningsinslag och handledningsresurser som behövdes. Verksamhetschefen diskuterade och förhörde sig om intresset i ledningsgruppen, där enhetscheferna för de olika barn- och ungdomshabiliteringarna i Region Skåne är med. Det finns tio distriktshabiliteringar, ett Riksgymnasium samt ett regionalt Barnhabiliteringscentrum. Ett antal team visade intresse för utvecklingsarbetet och ledningsgruppen valde ut fyra team som skulle ingå i arbetet. Storleken på teamen varierade, det minsta teamet har sex medlemmar och det största tjugoen. Vi bad varje team utse 1-2 eldsjälar (som senare kom att kallas samordnare) som skulle hjälpa till att lyfta de salutogena frågorna i det egna teamet. Möte med samordnare och enhetschefer Vi kallade till ett möte där vi i stora drag gick igenom innebörden med salutogenes. Vi pratade kring frågor och områden som de olika enheterna kunde vara intresserade av att förändra, om litteraturförslag och om samordnarnas avsatta timmar. Gruppen diskuterade även vårt förslag gällande praktiskt upplägg under året. Samordnarna tog diskussionen om förändringsarbetet med sig till sina respektive team. 13

En kort beskrivning av teamen Team A ett team bestående av sex fasta medlemmar med olika yrkesbakgrund. Ytterligare 2-3 personer, med annan yrkeskompetens bjuds in vid behov. Teamet tar emot barn och ungdomar (0-20 år) som har någon form av neuropsykiatrisk diagnos. Team B ett team med tjugo medlemmar. Detta team arbetar endast med ungdomar (16-20 år) med olika funktionshinder. Team C ett team som har elva medlemmar som övervägande arbetar med barn (0-13 år) med olika funktionshinder. Team D det största teamet med tjugoen medlemmar som arbetar med barn och ungdomar (0-20 år). Teamet tar framförallt emot barn och ungdomar med rörelsehinder. Inledande och förberedande möte med respektive team Innan utbildning kom igång hade vi en förberedande träff med respektive team där vi diskuterade de salutogena begreppen, förväntningar och tankar kring utvecklingsarbetet. Teamen fick också svara på skriftliga frågor kring förväntningar på sig själv, på teamet och på hela utvecklingsarbetet. Teammedlemmarna fick även prova på KASAM i syfte att bekanta sig med begreppen. Reflektion När teamen blivit uttagna, bestämde vi oss för att träffa varje team innan utbildningen påbörjades. Vi informerade om utbildningen och diskuterade upplägget av arbetet. Genom detta ville vi förbereda teammedlemmarna för utvecklingsarbetet. Vi tycker att denna förberedande träff kändes viktig. Dels för att knyta de första kontakterna mellan oss och teamet, dels för att teamet fick en chans att tycka till, ställa frågor och förbereda sig inför utvecklingsarbetet. Vi lät teamen fylla i självsvarsformuläret KASAM, samt frågor som vi formulerat kring förväntningar inför utvecklingsarbetet. Vi ville att teamen skulle fylla i KASAM för att visa på det formulär som mäter känsla av sammanhang och försöka få teamen att känna lust att eventuellt pröva detta i sin verksamhet. Syftet med frågorna kring förväntningar var att spegla, dels enskilda teammedlemmar, dels hela teamets engagemang och tro på det kommande utvecklingsarbetet. Det som blev tydligt, var att det fanns medarbetare som låg lågt på förväntningar både på sig själv och på hela teamets arbete. Det kändes angeläget, när vi presenterade resultatet av de besvarade frågorna för teamet, att visa att det fanns någon eller några i teamet som inte var så positivt inställda till det kommande arbetet. Vi uppfattade det som en viktig aspekt att ta hänsyn till, lyfta upp och diskutera i teamet för att underlätta det kommande arbetet. Men minst lika betydelsefullt var det att visa att de allra flesta i teamet hade stort engagemang och höga förväntningar inför arbetet. 14

Planeringsfas Utbildningsfas Arbetsfas Hösten -03 April -04 Maj/juni -04 Våren -05 Utbildning Utbildning för involverade i utvecklingsarbetet genomfördes. Teamen fick möjlighet att utvärdera innehåll och upplägg av utbildningen. Tre dagars gemensam utbildning i teori och praktik i salutogent synsätt genomfördes för samtliga teammedlemmar och enhetschefer. Utbildningen hölls av Stefan Hult och Tommy Waad. Båda har lång erfarenhet av att införa och arbeta salutogent inom barn- och ungdomspsykiatrin och inom familjeterapi. I utbildningen varvades teori och praktik och små grupparbeten i de olika teamen. Utbildningen innehöll fördjupning i de olika salutogena begreppen: hanterbarhet, begriplighet, meningsfullhet, salutogen kommunikation, coping och skyddande faktorer enligt Antonovskys (1991) forskning. Vid möte med teamen efter utbildningen, i samband med brainstorming, bad vi teamen reflektera över upplägget av och innehållet i den genomförda utbildningen. Både upplägget och innehållet i utbildningsdagarna upplevdes som mycket positivt av i stort sett samtliga deltagare. En del deltagare tyckte att de fått ny kunskap och andra att de fått en påfyllning av den kunskap som de redan hade. Reflektion Inför utbildningen informerade vi deltagarna om att föreläsarna kom från psykiatrin och att vi därmed inte kunde räkna med någon draghjälp vad gäller att omvandla exempel från psykiatrin till habiliteringsarbetet. Det var viktigt för oss att få teamen att känna, att vi inom Barn- och ungdomshabiliteringen var pionjärer inom området och att vi alla fick hjälpas åt att tänka på hur exemplen från psykiatrin skulle kunna omsättas till habiliteringsarbetet. Den salutogena utbildningen genomfördes under tre heldagar. Vi har sett att det är betydelsefullt att alla medlemmar i teamet går samtliga tre dagar. I de team där man har haft medlemmar som inte gått utbildningen alls (de som blivit anställda efter utbildningen eller de som prioriterat annat) eller som bara gått delar av utbildningen, har diskussioner och arbete blivit haltande. Om man inte har förstått begrepp och synsätt, har det varit svårt att vara lika engagerad. Vid utvärderingen av utbildningen var samtliga mycket positiva. Några påpekade att man redan hade kunskap kring ämnet och att det var en bra repetition men att de hade önskat mer kunskap på djupet. 15

Planeringsfas Utbildningsfas Arbetsfas Hösten -03 April -04 Maj/juni -04 Våren -05 Teamens arbete Inventering av idéer gav förändringsområden. Handledning för samordnare genomfördes. Mallar och checklistor för valda förändringsområden utarbetades. Vissa delar av teamens arbete kunde prövas under hösten. Teamen bestämmer arbetsområden Teamen inledde sitt arbete med brainstorming kring vilket område man ville förändra och utveckla. Som en start inventerade vi idéer om arbetsområden. Vi träffade teamen regelbundet för att handleda processen. Team A och C diskuterade i hel grupp medan team B och D, som var de största teamen, delade sig i tre grupper per team. Detta för att man tyckte det var enklare att diskutera när man var färre deltagare i gruppen. Efter de inledande träffarna prioriterade samtliga team, efter eget intresse, vilka områden man ville förändra och utveckla. Team A och C valde ett område per team och team B och D valde vardera tre olika områden. Medlemmarna i respektive team enade sig och kom ganska snabbt fram till vad man ville arbeta vidare med. Vi och teamen träffades sedan varannan vecka 1-3 timmar per tillfälle för fortsatta diskussioner och fördjupning kring de områden teamen hade valt att arbeta med. Teamen arbetade under hösten fram syfte, metoder och planer på hur man skulle genomföra sitt arbete. Samtliga team påtalade behov av fördjupning i det salutogena synsättet. Detta resulterade i en halvdags föreläsning för samtliga team med utbildarna. Teamen önskade och bestämde själv innehållet på denna halvdag, som hölls av utbildarna. Alla team fokuserade på att bli tydliga i bemötandet med barn/ungdom och familj. Man funderade också kring barn/ungdomars omgivning och deras skyddande faktorer. Team A och C är mindre team och kom snabbt till något praktiskt att pröva i vardagsarbetet. Team B och D som är de större teamen och som delat upp sig i mindre grupper har behövt mer tid. Förankring i helgrupp har tagit en del tid, mycket beroende på att de förslag som kom från de mindre grupperna måste förankras och diskuteras i hela teamet. Detta gjordes för att hela teamet ska känna sig delaktiga och bekväma i de beslut man ska genomföra. 16

Handledning Vi som processledare har fått handledning av FoU-chefen kring hur man kunde driva processen i teamen. Exempelvis hur man får alla teammedlemmar att känna sig delaktiga och hur man får teamet att känna att det är deras arbete. Tre (av fyra) handledningstillfällen, för samordnarna, genomfördes under hösten av utbildarna. Mycket av tiden vid dessa tillfällen gick åt till att definiera samordnarens roll och uppgift. Samordnarna bestämde sig för att ha följande uppgifter: Förmedla information Driva processen i teamet (hålla diskussionen levande, ifrågasätta och reflektera) Sammanfatta beslut Länk mellan handledning och team Planera/förbereda praktiska ting såsom tider, innehåll m.m. Samordnarna önskade ytterligare handledning och kommer att få detta vid två tillfällen första halvåret. Förändringsområden Team A nybesök Team A ville från början göra förändringar på många olika områden i sitt arbete. Efter gemensam diskussion bestämde man sig för att fokusera kring syfte, struktur, tydlighet och innehåll för nybesök. Man gjorde bl.a. en ny kallelse med bilder på de teammedlemmar familjen skulle träffa vid första besökstillfället. I kallelsen finns också en kort beskrivning på vad som kommer hända vid de kommande besöken. Detta för att göra det mer begripligt och hanterbart för familj och barn. Teamet diskuterade också mycket kring hur, vad, när och vem som ställer vilka frågor till familj och barn. Man upplevde att man ställde liknande frågor, vid olika tillfällen, till familjen, dock med olika syften. Detta gjorde att man beslöt sig för att titta närmre på de olika frågeformulär man använder sig av. Detta för att se om man kan bli mer samkörda kring de frågor man ställer till barn, ungdom och familj. Team B arbetssätt organisation, möten, tydlighet Team B, ett stort team, delade in sig i tre grupper, som fokuserade på tre olika områden. Grupp B-1 har diskuterat det arbetssätt och den organisation som enheten hittills har haft. För att göra det mer begripligt och tydligt för barn/ungdomar och familjer som börjar på enheten, har man utarbetat ett förslag där man beskriver vad som kommer hända under barnets/ungdomens första tid på enheten. Teamet har också gjort ett förslag på hur man kan gå igenom ungdomens vardagssituation på ett annat sätt än tidigare. Det nya förslaget 17

innebär bl.a. att man under en betydligt kortare tid än tidigare, gör en planering för kommande insatser, tillsammans med ungdomen. Grupp B-2 har arbetat med att revidera en checklista inför olika möten. Detta för att ge en ökad tydlighet till dem som deltar på mötet. Gruppen har också börjat fundera på hur man kan använda och lyfta fram de skyddande faktorerna i arbetet med elever och familj. Grupp B-3 har fokuserat på att öka tydligheten om vad deras habilitering kan erbjuda, till andra instanser och habiliteringsenheter. Gruppen planerar att utforma ett informationsmaterial kring vad deras habilitering kan erbjuda samt att försöka få ett ökat samarbetet mellan skola, boende och habilitering. Team C Första mötet Teamet kom snabbt fram till vilket område man ville fördjupa sig i, man valde syftet, strukturen, tydligheten och innehållet på Första mötet med nya familjer, där barnets diagnos var klar. Teamet hade en stor diskussion kring syftet med mötet. Denna diskussion visade att man hade olika tankar kring vad syftet med mötet egentligen var. Detta visade sig bli ett viktigt samtal inför det kommande arbetet. När teamet hade formulerat ett gemensamt syfte skrevs detta ner tillsammans med ramar inför/på/efter mötet, samt hjälpfrågor till mötet med föräldrarna, i en gemensam manual. Man diskuterade vem från Barn- och ungdomshabiliteringen som skulle vara med vid Första mötet. Teamet tog beslut om att det alltid ska vara en psykolog och/eller kurator som håller i mötet och att det alltid ska hållas tillsammans med annan teammedlem som väljs utifrån behov. Om remissen t.ex. har en motorisk frågeställning är det lämpligt att sjukgymnasten är med. Man gjorde också en ny kallelse för att bli ännu tydligare inför familjen. Team D tydliggörande, skyddsfaktorer, informationsmaterial Teamet var stort och delade in sig i tre mindre grupper för att fokusera på tre olika områden. Grupp D-1 funderade på hur man kan förbereda och tydliggöra för barnet inför olika insatser och behandlingar. Man har tagit in information och material från andra instanser. Detta har resulterat i en behandlingsdocka som kan användas i situationer där barnet behöver förberedas på olika sätt. Gruppen har också inventerat litteratur och film inom detta område. Grupp D-2 har börjat med att definiera de olika salutogena skyddsfaktorerna för att sedan se hur man kan integrera dessa i t.ex. grupper på habiliteringen. Hur kan man lyfta de salutogena skyddsfaktorerna i det man redan håller på med? Grupp D-3 har diskuterat hur man skall få omvärlden, exempelvis förskola/ skola, in i det salutogena synsättet. Gruppen har utarbetat ett informationsmaterial till förskolan, där man beskriver habiliteringens uppgift. 18

Reflektion Vid brainstormingen listade teamen upp alla sina önskade förslag till förändring och utveckling. Därefter fick varje teammedlem välja/önska vilket område man helst ville arbeta med. Utifrån detta bildades grupper. Vi tyckte det var viktigt att bygga på teammedlemmarnas eget intresse och lust i förändringsarbetet och det blev också förhållandevis lätt för den enskilde medlemmen att komma med förslag och sedan välja område. Samordnarens roll Samordnarens roll har blivit mer och mer betydelsefull för att lyfta och driva de olika frågorna i arbetet. Deras roll har blivit tydligare genom att de har fått mandat av sitt team att ställa frågor och att driva diskussioner. Att tydliggöra dessa uppgifter blev bra både för team och samordnare. Teamens storlek Fördelen med att vara ett stort team är att man har möjlighet att fokusera på flera områden samtidigt. Det finns också svårigheter att vara ett stort team och vi kunde se att det inte blev lätt att få de förslag som den lilla gruppen kom fram till att bli hela teamets angelägenhet. Det krävs att man lägger mycket vikt och tid vid förankring och diskussion av de olika förslagen med resten av teamet, så att teamet lättare drar åt samma håll. Vi kunde också se att beslutsprocessen tog längre tid i de större teamen än i de små. Tidsaspekten Efter brainstormingstillfällena och prioritering av arbetsområdena så bestämde teamen hur ofta de skulle träffas för att arbeta med de salutogena frågorna. Alla team bestämde sig för träff varannan vecka, 1-3 timmar per tillfälle. Denna avsatta tid var nödvändig för att kunna fokusera på förändringsarbetet. Vi tror också att det i framtiden är avgörande för kvaliteten på det salutogena arbetssättet att man fortsätter att reservera speciell tid för detta. För att åstadkomma ett förändringsarbete måste man avsätta tid för diskussion om hur man ska kunna få in det man planerat och bestämt i det s.k. vanliga habiliteringsarbetet. I ett framtida perspektiv kommer det att bli viktigt att man i alla sammanhang får med sig de salutogena begreppen och synsättet. I ett av teamen har det blivit tydligt hur man har tagit till sig de olika begreppen och smittar över detta på andra team på enheten. Detta gör säkert att det kommer att bli lättare och begripligare för de som ännu inte fått utbildning i det salutogena synsättet. Handledning Behovet från samordnarna att diskutera innehållet i deras roll var stort. Det var viktigt att klargöra samordnarens titel, uppgifter och mandat att föra och leda diskussion i teamet. Det blev tydligt att de team som hade teamledare, som samordnare, hade ett givet mandat att leda och driva diskussionerna. De övriga samordnarna kände sig osäkra på mandatet att driva de salutogena frågorna. Vi trodde inte att denna diskussion skulle ta så stor plats eftersom förutsättningarna inför utvecklingsarbetet var att teamen själva utsåg sina samordnare. Vår tanke med handledningen var att samordnarna skulle få stöd kring frågor 19

som rörde själva processen i teamet. Detta behov var inte tydligt under första halvåret så en handledning kring dessa frågor bör komma senare när samordnarna själv, tillsammans med teamet, ska driva processen. Teamens arbete Många av teamen har valt att lägga fokus på tydlighet. T.ex. har man gjort manualer för hur man kan bli tydligare gentemot familjerna vid första mötet eller hur och var man skall dokumentera informationen man fått av familj och omgivning. Mycket har handlat om hur teammedlemmarna kan bli tydligare gentemot varandra och gentemot familjen. Vi tror att anledningen till att man har fokuserat mer på tydligheten inom teamet, än på det direkta arbetet med barnen/ungdomarna beror på att man vill känna sig säker på innebörden i det salutogena synsättet. Kanske är det lättare att utveckla det salutogena arbetssättet i det direkta arbetet med barnet/ ungdomen, när man har tydliggjort begrepp och syfte teammedlemmar emellan. 20

Avslutning Fortlöpande dokumentation Som ledare för utvecklingsarbetet har vi ansvarat för dokumentation för varje enhet. Efter varje träff med teamen har vi skrivit mål, planer och sammanfattningar utifrån vad teamen kommit fram till. Dokumenten har sedan skickats till respektive samordnare som har godkänt eller gjort ändringar i texten. Samordnarna har sedan vidarebefordrat detta till övriga teammedlemmar. Kopia har skickats till enhetschefen. Vi dokumenterade för att teamen skulle ha möjlighet att fokusera på det direkta förändringsarbetet. Dokumentationen har hjälpt till att hålla tråden i utvecklingsarbetet och har underlättat att komma vidare i diskussionerna mellan mötestillfällena. Dokumentationen och ansvaret för utvecklingsarbetet har vi successivt lämnat över till samordnarna, enhetschefer och teamet för att hela processen ska drivas vidare på respektive enhet i det ordinarie habiliteringsarbetet. Engagerade teammedlemmar En förutsättning för att få delta i utvecklingsarbetet var att teamet själv önskade detta och att det fanns en eller flera eldsjälar (samordnare) som kunde hjälpa till att stötta och driva arbetet. När vi träffade teamen innan utbildningen och ställde frågor kring förväntningar inför arbetet kunde vi se att de flesta hade höga förväntningar både på sig själva, teamet och på själva arbetet. Detta stämde bra överens med förutsättningarna. Dock fanns några få teammedlemmar som hade låga förväntningar på sig själv, teamet och arbetet. Även om det rörde sig om få personer som hade låga förväntningar på sig själv, teamet och arbetet så kunde vi se att dessa smittade av sig negativt på engagemanget i teamet. Några av dessa hade dessutom en stark roll i teamet. Detta är en viktig aspekt att ta hänsyn till. Ska dessa personer vara med i förändringsarbetet och om, i så fall på vilket sätt? Vi tror att man måste lyfta och tydliggöra detta i ett mycket tidigt skede för att underlätta utvecklingsarbetet. Enhetschefernas roll Enhetscheferna har varit med på de förberedande träffarna och under den salutogena tredagars utbildning. Enhetscheferna har inte deltagit i brainstorming och val av område. De har inte heller kontinuerligt deltagit i diskussionerna i teamet. Däremot så har enhetscheferna fått skriftlig information kontinuerligt. Vår tanke var att idéer och förändringsförslag skulle komma från teammedlemmarnas behov, lust och intresse och inte för mycket styrt från enhetschefen. Därför valde vi att enhetscheferna inte skulle vara med under brainstormingen. När utvecklingsarbetet fortsätter, efter det att vår roll som processledare knoppats av, blir enhetschef, teamledare och samordnare 21

de som tillsammans ansvarar för utvecklingen av det salutogena arbetet. Några av enhetscheferna har påtalat att de känns viktigt för dem att de tidigt kommer med i arbetsprocessen, dock ej under brainstormingen. Vi tror att detta är speciellt viktigt på enheter där det inte finns teamledare som kan hjälpa till att driva arbetet. Medarbetarnas upplevelser av salutogent arbetssätt Ett halvår efter starten av utvecklingsarbetet gjorde vi en utvärdering av hur medarbetarna upplevt det salutogena arbetet. Utvärderingen gjordes för att vi som processledare skulle få feedback på upplägg av arbetet, framtiden för utvecklingsarbetet, vår roll samt hur meningsfullt man tyckt att arbetet är. Alla 48 tillfrågade medarbetare svarade på våra utvärderingsfrågor. Detta har varit värdefulla kommentarer för planeringen av det fortsatta utvecklingsarbetet som kommer att resultera i vissa förändringar i upplägget för kommande team. T.ex. kommer framtida utbildningar att ligga i början av terminerna och handledningstillfällena för samordnarna kommer att ligga i ett senare skede då teamen har kommit igång i det praktiska arbetet. Vi frågade medarbetarna hur meningsfullt de tyckte det var att arbeta salutogent. Diagrammet nedan visar att det är en klart övervägande del av medarbetarna som tycker att det känns meningsfullt med det salutogena arbetet. Medarbetarna fick kryssa i på en skala från lite till mycket meningsfullt. Staplarna visar hur personerna har kryssat sig på den skalan. Hur meningsfullt tycker du det är att arbeta salutogent? Medarbetere - 48 st 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Lite mycket Vi ville också veta hur meningsfullt man tyckte att det område som man hade valt att arbeta med kändes. Även dessa resultat har vi valt att redovisa i diagramform. Av diagrammet nedan kan vi utläsa att den övervägande delen av medarbetarna tycker att det område de valt att arbeta med känns mycket meningsfullt. 22

Hur meningsfullt tycker du att det området du valt att arbeta med är? 12 Medarbetare - 48st 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Lite Mycket Av de 48 personer som besvarade frågorna tyckte 17 att man skulle ha behövt mer tid till det salutogena arbetet. Endast en person uttrycker att arbetet tagit för mycket tid i förhållande till annat habiliteringsarbete. Övriga var nöjda med den tid man avsatt. Vad gäller stödet från processledarna svarade nästan alla att de tyckte de fått det stöd man behövde. Speciellt betonar man som positivt att processledarna föreberett mötet, kommit med hjälpande frågor, sammanfattat och dokumenterat. Ett fåtal personer tyckte att processen hade gått för fort fram och varit för resultatinriktad. Övervägande delen av de svarande är övertygade om att det salutogena arbetet kommer att fortgå på enheterna. Man tror dock att det krävs att man avsätter tid och att man håller diskussionen levande i alla sammanhang. Några påtalar också att det är viktigt att det finns personer som lyfter upp det salutogena tänkandet på olika sätt och att dessa personer får mandat att driva dessa frågor. Vi ställde även en fråga kring upplägget av utvecklingsarbetet och om förslag till förändringar. Här kommer några av de svar och tips vi fick från personalen. Jag tycker att kursdagarna ska ligga i början av en termin. Det var lite synd med sommaruppehållet Stödet från processledarna bör vara längre än en termin Det skulle vara bra med en repetition i början av hösten av det vi lärde oss på kursen i våras Kursdagarna har varit toppen Vi hade kanske behövt hjälp att begränsa oss mer innan vi valde området vi skulle jobba med Bra Jag tror att vi måste blanda teori och praktik mer Jag tycker det har varit roligt och bra med utvecklingsarbetet. Det har passat vårt team 23

Slutord En av våra huvuduppgifter har varit att hjälpa teamet att föra den salutogena processen framåt. Vi som processledare har varit med teamen varannan vecka, 1-3 timmar per tillfälle. Vi har planerat mötesinnehåll och struktur, lett och sammanfattat mötet, dokumenterat både för oss själva och för teamet och drivit utvecklingsarbetet framåt. Teamen har velat förändra mycket på många olika områden och en av våra uppgifter har varit att få teamen till att prioritera bland dessa områden. Vi har dokumenterat efter varje möte, vidarebefordrat detta material till samordnare och enhetschefer. Vi har också fungerat som länk mellan handledare, enhetschefer, samordnare, verksamhetschef och FoU-chef och har haft ansvaret att driva det övergripande arbetet samt en samordnande roll i utvecklingsarbetet, se illustration bilaga 3. Som en del i detta har vi gett enskild feedback till enhetscheferna, informerat ledningsgruppen, presenterat arbetet på ett FoUseminarium samt redovisat hela arbetet tillsammans med samordnarna på en regional barnhabiliteringsdag. Vi tror att en förutsättning för ett lyckat utvecklingsarbete, är att det finns personer som har ett uppdrag att driva och stötta team i förändringsarbete. Vår tanke var att alla teammedlemmar i uppstarten av utvecklingsarbetet skulle få lika förutsättningar till att kunna fokusera på diskussionen under teammötet och att vi som processledare lättare skulle kunna följa processen i teamet. Därför valde vi att förbereda, leda och dokumentera träffarna. Även samordnarna har varit nöjda med detta upplägg. Vi hoppas att denna rapport kan inspirera fler till att använda det salutogena synsättet i sitt arbete. Vi har också blivit ännu mer övertygade om att ett salutogent perspektiv är bra för Barn- och ungdomshabiliteringens verksamhet. 24

Lästips Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och Kultur Bolin, C., Bovide, P., Persson, S.(2003). Barns upplevelse av delaktighet i sin habilitering. Lund: Rapport Forsknings- och utvecklingsenheten, Habilitering & Hjälpmedel, Region Skåne Ellneby, Y. (1999). Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Stockholm: Natur och Kultur Gjærum, B., Grønholt, B., Sommerschild, H. (1998). Att bemästra motståndskraft, skyddsfaktorer och kreativitet bland utsatta barn och deras föräldrar. Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa Hansson, K., Cederblad, M. (1995). Forskning om barn och familj. Känsla av sammanhang. Studier från ett salutogent perspektiv. Lund: Institutionen för Barn- och Ungdoms Psykiatri, Lunds Universitet Hult, S., Waad, T., Cederblad, M., Hansson, K. (1996). Salutogen miljöterapi i teori och praktik. Lund: Institutionen för Barn- och Ungdoms Psykiatri, Lunds Universitet Werner, E. (2003). Att växa mot alla odds. Från födelse till vuxenliv. Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa 25

26

Bilaga 1: Förväntningar inför utvecklingsarbetet Hej! Du ska delta i detta utvecklingsarbete och vi vill gärna följa processen genom att du svarar på ett antal frågor under arbetets gång. Syftet med utvecklingsarbetet är att Barn & Ungdomshabiliteringen i Region Skåne vill pröva om ett salutogent synsätt kan få barn och familj mer delaktig i sin habilitering. Med det menar vi att barn/familj får förutsättningar till att kunna hantera, begripa, känna meningsfullhet samt kunna påverka insatser och åtgärder i sin habilitering. Fråga.1. Hur stora är dina förväntningar för att uppnå syftet? 0----------------------------------------------------------------------10 små stora Fråga 2. Hur stora är dina kunskaper om salutogent tänkande i allmänhet? 0----------------------------------------------------------------------10 små stora Fråga 3. Hur stora är dina kunskaper om salutogent tänkande i relation till habiliteringsarbete? 0----------------------------------------------------------------------10 små stora Fråga 4. Hur stort är ditt intresse för att medverka till syftet? 0----------------------------------------------------------------------10 litet stort Fråga 5. Hur stort tror du att teamets (det du arbetar i) intresse är för att medverka till syftet? 0----------------------------------------------------------------------10 litet stort Fråga 6. Hur kan du bidra till att syftet uppnås? ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- 27

Fråga 7. Vilka förändringar krävs av dig för att syftet ska uppnås? ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- Fråga 8. Hur tror du barnet och familjerna kommer att märka att syftet är uppnått? ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------------------------------------------------------- Tack för att du fyllde i, Carina och Stefan 28

Bilaga 2: utvärdering Hur meningsfullt tycker du att det område du valt att arbeta med är? I------------------------------------------------------------------------------I Lite Mycket Hur meningsfullt tycker du hela det salutogena arbetet är? I-------------------------------------------------------------------------------I Lite Mycket Tycker du att ni har avsatt den tid ni behöver till arbetet? Tycker du att ni fått det stöd ni behöver av Stefan och Carina, om inte, hur skulle du vilja att det skulle vara? Hur tror du det salutogena arbetet kommer att fortgå på din enhet de närmsta åren? Hur tycker du upplägget i det salutogena arbetet har varit? Har du några tips på förändringar? 29

Bilaga 3 Info FoU VCH BoU Processledare Utbildare EC Team A B C D inklusive Samordnare Brukare 30

Utgivna rapporter genom FoU-enheten Nr 1/2002 Nr 2/2002 Nr 1/2003 Nr 2/2003 Nr 3/2003 Nr 1/2004 Nr 2/2004 Nr 1/2005 Nr 2/2005 Nr 3/2005 Föräldrars upplevelse av delaktighet. En fokusgruppsundersökning. Gunilla Hultberg. ISBN: 91-7261-000-X Döva i Skåne. Från projekt till regionalt resursteam för döva. Lena Göransson och Sven-Erik Malmström. ISBN 91-7261-030-1 Barns upplevelser av delaktighet i sin habilitering. Carina Bolin, Petra Bovide Lindén och Stefan Persson. ISBN 91-7261-034-4 Farvatten och blindskär i barnhabilitering. Examinationspaper från en påbyggnadsutbildning. Magnus Larsson och Britta Högberg (red.) ISBN 91-7261-035-4 Tid till eget ansvar? Tidsplanering i förskola/skola och dess inverkan på aktivitet och delaktighet för barn och ungdomar födda med ryggmärgsbråck. Eva Svensson. ISBN 91-7261-036-0 Från bildterapi till Cor ad Cor inom barn- och ungdomshabiliteringen. Agneta Sofiadotter och Lotta Anderson. ISBN 91-7261-037-9, ISSN 1652-2516 Nätverksbaserad målinriktad intensiv träning NIT Ulrika Edin, Carita Smyth och Magnus Larsson. ISBN 91-7261-039-5, ISSN 1652-2516 Hur taktil massage påverkar ungdomar med smärtproblematik Eva Svensson och Inger Bille Hansen. ISBN 91-7261-43-3, ISSN 1652-2516 Habiliteringen i Malmö. Så växte den fram Ingrid Bjerre och Kerstin Ödlund. ISBN 91-7261-042-5 Hur använder barn med autism pekdator som alternativ kommunikation? Anja Morell ISBN 91-7261-044-1, ISSN 1652-2516 Utgivna bulletiner genom FoU-enheten Nr 4/2003 Nr 3/2004 Nr 1/2005 Dövblinda i Skåne en förstudie Lena Göransson ISBN 91-7261-038-7 Att förstå sitt barns autism - Tidsbegränsat Intensivt Familjesamarbete TIF Peter Björling, Nils Haglund, Tarja Lundblad, Kristina Karlsson, Anna-Lena Lundström och Ann Skillö. ISBN 91-7261-041-7 Människans bästa vän är hunden om service- och signalhundar för personer med funktionshinder Björn Harrysson. ISBN 91-7261-047-6 31

Nr 2/2005 Nr 3/2005 Vilken cirkus! Cirkusträning som alternativ behandling på Vuxenhabiliteringen i Malmö och Trelleborg Frida Svantesson ISBN 91-7261-050-6 Att införa ett salutogent arbetssätt inom Barn- och ungdomshabiliteringen Carina Bolin och Stefan Persson ISBN 99-7261-50-6 Habilitering & Hjälpmedel 32

Habilitering & Hjälpmedel Forsknings- och utvecklingsenheten Barn- och ungdomshabiliteringen Regionhuset, Box 1, 221 00 Lund Tfn. 0771-22 23 40 Fax. 046-77 05 40 e-post: habhjalp@skane.se 2005-08 33