Skrivanvisningar för laborationsrapporter 1 Allmänt om laborationsrapporter En laborationsrapport redogör för vad laboranten gjort och kommit fram till under laborationen. Den är en övning i vetenskapligt skrivande såväl som en möjlighet för laboranten att kontrollera att denne förstått laborationen ordentligt. Mycket av laborationsrapportens upplägg är gemensamt med upplägget som används för vetenskapliga artiklar. Numrering av sidor, rubriker, tabeller och figurer underlättar för både författaren och läsaren eftersom det då blir enkelt att referera till vald del av dokumentet. Olika texter skrivs med olika språk. Ett formellare språk är att föredra i laborationsrapporter och vetenskapliga texter i allmänhet. Stryk överflödiga ord och undvik talspråk samt tvetydigheter. Använd i största möjliga mån ord som har väldefinierade exakta betydelser. Eftersom en rapport är en redogörelse över något som redan utspelat sig skrivs den i preteritum d.v.s. dåtid. Speciellt metoden skrivs i passiv form men denna form kan vara till hjälp även i andra delar av rapporten då personliga pronomen bör undvikas om de inte krävs för läsbarheten. Texten ska vara kort och koncis men ändå lättläst. Den ska leda läsaren genom hela rapporten inklusive eventuella härledningar även om laboranten kanske anser att dennes formler talar för sig själva. Negligera ej vikten av korrekt språkbruk. Att följa språkregler är viktigt för att kunna förmedla vetenskap på ett effektivt sätt och undvika missförstånd. Stavfel är onödiga, kör stavningskontroll på datorn. Ett bra sätt att förvirra och göra texten svårläst för läsaren är att särskriva. Automatisk stavningskontroll upptäcker sällan särskrivningar. Laboranten bör vara på sin vakt och undvika särskrivningar till varje pris. 2 Disposition En laborationsrapport har vissa bestämda rubriker. Om samma rubriker alltid ingår i en rapport blir det enklare för läsaren eftersom denne i förväg vet var olika typer av information kan hittas. Viktigt är dock att förstå vad varje rubrik används för. Ibland kan det vara rimligt att frångå de vanliga rubrikerna och/eller reglerna på något sätt ifall det är uppenbart mer lämpligt att göra så. Dessa regler kan omöjligt täcka alla tänkbara fall och utgör därför bara riktlinjer som bör fungera väldigt bra för det 1
mesta. Laboranten bör dock ha goda skäl innan denne frångår den etablerade standarden alltför mycket. 2.1 Försättsblad Missa inte att ange laborantens, handledarens, laborationens och kursens namn (samt laborationsgrupp om sådan finnes). Datum då laborationen utförts och när rapporten lämnats in bör också stå med. 2.2 Inledning Denna rubrik ska ge en kort presentation av varför laborationen utfördes. Vad var syftet eller målet med den? Fanns det någon frågeställning/hypotes som skulle besvaras? Inledningen för en laborationsrapport är normalt kort och omfattar kanske ett stycke eller två. I en vetenskaplig artikel redogörs vanligtvis kort för tidigare forskning som legat till grund för den nya artikeln samt de huvudsakliga resultaten som kommits fram till. Detta kan ibland vara lämpligt även i en laborationsrapport. Om texten i inledningen blir lång kan den med fördel delas upp i abstrakt och bakgrund. 2.3 Teori Teori-avsnittet bör redogöra för all teori som krävs för att kunna utföra och förstå laborationen. Teorin ska vara skriven så att den kan läsas oberoende av laborationen och resten av rapporten. Det kan t.ex. handla om beskrivningar av de fysikaliska fenomen som undersöks, principer för hur instrumenten fungerar eller härledningar av icke-triviala formler som behövs vid analysen av mätdatan. Skriv på en nivå anpassad för en student som går samma kurs fast ännu inte själv gjort laborationen. Skriv inte om (och absolut inte av) laborationshandledningen utan lägg gärna undan den och tänk själv igenom vad som behövs redogöras samt hur. Det går dock bra att hänvisa till laborationshandledningen (se 2.8). Ofta härleds eller redogörs det för formler under rubriken teori. Om dessa formler används i en annan del av rapporten är det viktigt att hänvisa till vilken formel som används genom en internreferens som t.ex. ekv. 1. Notera att beteckningar måste definieras i samband med första användandet av dem t.ex. där ε är permittiviteten hos mediet i vilket experimentet utförs. 2.4 Metod Under denna rubrik beskrivs vad som gjordes under laborationen med tillräcklig noggrannhet för att den ska kunna reproduceras. Metoden ska alltid skrivas i passiv preteritum (dåtid) vilket innebär att man skriver Vattnet tillsattes snarare än Jag tillsatte vattnet. Om handledningens instruktioner vid någon punkt skulle frångås så beskrivs laborationen som det utfördes snarare än hur den var tänkt att utföras. 2
Vanliga misstag är att blanda ihop metod och resultat. Metoddelen innehåller bara information om hur laborationen utfördes d.v.s. den förklarar vad som uppmättes men anger inte det resulterande värdet av mätningen. 2.5 Resultat Allt relevant som mätts eller iakttagits (vilket också är en mätning) är del av laborationens resultat. Det som presenteras här ska vara objektiv data, dra inga slutsatser och tolka inte resultaten, detta görs under rubrikerna slutsats och diskussion. Ange alltid data och andra storheter med korrekt enhet. Ofta består resultatdelen till stor del av tabeller och figurer, men aldrig enbart. Det är viktigt att tabeller och figurer knyts till texten med internreferenser som t.ex. tabell 1 eller fig. 1. Allt som räknas ut under laborationen är resultat. Skriv inte ner hela uträkningen utan redogör för hur beräkningen gått till genom att t.ex. referera till en tidigare formel och presentera resultatet från beräkningen. Om samma beräkning görs på mer än ett värde är det ofta en god idé att tabulera. Kom ihåg att alltid ange korrekt enhet och antal värdesiffror. Utnyttja prefix och grundpotensform d.v.s. skriv 0,25 mm eller 2,5E-4 m istället för 0,00025 m. 2.6 Slutsats Slutsatsen försöker återkoppla till laborationens syfte och eventuella hypoteser som skrivits i inledningen (se 2.2). Denna rubrik går ofta bra att skrivas tillsammans med diskussionen och kan även förekomma efter diskussionen. 2.7 Diskussion I diskussionen tolkas och kommenteras slutsatsen, resultaten och laborationen som helhet. Stämmer resultaten med tabellvärden? Vad finns det för felkällor? För- och nackdelar med den använda metoden? Vad implicerar resultaten? Så länge det är relevant för laborationen finns här stor frihet att uttrycka intressanta tankar. Var dock noga med att alltid ha argument för vad som skrivs så att det inte bara blir lösa påståenden. Uttrycks en spekulation ska det vara tydligt att påståendet inte nödvänligtvis måste stämma. 2.8 Referenser Har rapporten behövt använda sig av några externa referenser listas de sist. I texten kan referenser anges på flera olika sätt men det vanligaste är att ange ett tal inom hakparanteser t.ex. [1]. Läsaren kan vid behov gå bak till referenslistan och hitta mer utförlig information om källan. I vetenskapliga artiklar utelämnas ofta artikeltitlar och journalnamn förkortas. 3
3 Layout En rapport handlar inte om att fylla ut sidorna maximalt. Använd tillräckliga marginaler för att texten ska bli behaglig att läsa. Kläm inte in figurer och tabeller med texten bredvid, det gör rapporten svårläst. Är en figur värd att ha med i rapporter är den också värd att ta den plats som gör att man kan se den klart och tydligt. Ekvationer och formler bör få en egen rad om de inte är väldigt korta och triviala. De uttryck man behöver använda sig av senare i rapporten bör numreras. Detta görs ute i högerkanten så här: t1 A = B e λt dt (1) t 0 Notera att variabler normalt skrivs kursivt, vektorer betecknas i tryckt text genom att använda fet stil men enheter står aldrig i varken kursiv eller fet stil. Tabell 1: Exempeltabell över variablerna A, B och C. Variabel Värde 1 (enhet) Värde 2 (enhet) A 1 2 B 3 4 C 5 6 Både figurer och tabeller numreras och har en kort text som beskriver innehållet. Denna text ska alltid stå ovanför en tabell men alltid under en bild. När detta är gjort är det enkelt att referera till t.ex. tabell 1 eller fig. 1. Innehåller bilden grafer ska dessa vara döpta och varje axel ska ange vad för storhet som mäts på axeln och i vilken enhet. Skulle figuren innehålla flera olika grafer eller dataset ska dessa skiljas åt med olika färger men också om möjligt med olika linjetyper och/eller symboler så att en svart-vit kopia också blir tydlig. Intervall liksom skala på varje enskild axel väljs så att datan presenteras tydligt. Är inte figuren ett foto eller motsvarande används vektor-grafik (som stöds av t.ex. filformaten EPS, PDF eller SVG) med stor fördel eftersom dessa format kan förstoras eller förminskas utan att man tappar upplösning (till skillnad från t.ex. filformaten GIF, JPEG och PNG). 4 Inlämning När väl rapporten är färdig så ska den lämnas in. Accepterar handledaren digital inlämning bör denna göras i ett format som går att läsa oavsett val av operativsystem. OpenDocument-formatet, PDF och postscript är exempel på format som kan läsas problemfritt av fri programvara under alla större operativsystem. Lämna t.ex. aldrig in en rapport i Microsoft Word-format om inte handledaren explicit sagt att det går bra. 4
1e+16 Fast spectrum Thermal spectrum 1e+15 1e+14 Neutron flux (n/cm 2 /s) 1e+13 1e+12 1e+11 1e+10 1e+09 1e+08 0.0001 0.01 1 100 10000 1e+06 1e+08 Neutron energy (MeV) Figur 1: I den här texten bör figuren och eventuell ej självklar notation kort förklaras och viktiga detaljer påpekas. Referenser [1] James T. Kirk et al. Faster than light travel using future hyperspace technologies. Stora fysikjournalen, 13(37):66 69, 2012. 5 Senast uppdaterad: 21 november 2012. Skriven av: Kaj Jansson (kaj.jansson@physics.uu.se). Tack till: Emelie Flood, George Albert Florea, Karin Mattsson, Johanna Paulsson, Josefin Reftlér, Håkan Sjöstedt och Felicia Ullstad.