Foto: Berit Ångman Svedjemo Barns möte med offentlig konst. ht 2008- vt 2009 Projektrapport. Konstnär och projektledare: Berit Ångman Svedjemo
Innehåll Inledning 3 Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Samarbete 4 Min roll som konstnär / konstpedagog 4 Planering och genomförande 5 Exempel 7 1. Balladen om vaktchefen av Katarina Norling 8 S:t Hans-skolan, förskoleklass 2. Varats gång av Helena Andreeff 11 Förskolan Lien 3. Öknens glöd av Channa Bankier 12 Solklintskolan i Slite, förskoleklass 4. Lekstugan av Svante Gärdek 15 Förskolan Storken, avdelningen Ugglan Norrbackaskolan, förskoleklass 16 5. Stenhuggaren av Tyra Lundgren. 18 Öja Skola i Burgsvik, förskoleklass Utställningen 18 Seminarium om barns möte med konst 19 Resultat/ reflektioner / diskussion 20 Röster ur lärarnas utvärdering 21 Bilaga: Deltagande skolor och konstverk 26 Stort tack till alla samarbetspartners och deltagare! 2
Inledning Den offentliga konsten finns i våra gemensamma rum och är tillgängligt för alla, om man ser den för det är så att många människor inte känner till de konstnärliga gestaltningar som finns i deras närhet. I Gotlands kommuns plan för konsten på Gotland är ett av målen att Den offentliga konsten ska synliggöras och i hög grad komma medborgarna till del i offentliga miljöer REFLEX handlar om barns möte med den offentliga konsten. Sammanfattning Under ht 2008 och vt 2009 har 4 förskoleklasser och 3 förskolegrupper deltagit i REFLEX, sammanlagt 82 barn och 13 pedagoger. Huvudman för satsningen är Kulturföreningen Roxy, med Pelle Jansson som producent, i samarbete med Gotlands kommun, Barn och Utbildningsförvaltningen, Kultur och Fritidsförvaltningen, Konstkonsulenten och Gotlands Konstmuseum. Jag, Berit Ångman Svedjemo, har varit konstnär/konstpedagog. Barnen har lärt känna och skapat sig en relation till ett offentligt konstverk inom promenadavstånd till skolan/förskolan - ett konstverk som barnen ser nästan varje dag, och som de nu sett med nya ögon tillsammans med mig som konstnär/konstpedagog. Fokus och utgångspunkt har varit barnens upplevelser av den offentliga konsten. De har gjort egna gestaltningar i material som relaterade till konstverken. Barnens alster visades på en utställning på Gotlands Konstmuseum. Samtidigt som Reflex pågick producerade Gotlands kommun en hemsida med presentation av den offentliga utomhuskonsten på Gotland vilket gör att lärare nu med hjälp av den metod som utvecklades under Reflex-projektet kan inspireras att själva utforska den offentliga konsten tillsammans med barnen. Se hemsidan på http://www.gotlandsmuseum.se/gk.utomhuskonst/ 3
Inom ramen för REFLEX anordnades även ett seminarium om barns möte med offentlig konst med Åsa Mårtensson och jag, Berit Ångman Svedjemo, som föreläsare. I nästa fas av REFLEX, ht 2009, planerar jag att arbeta med TID som tema tillsammans med en förskoleklass i Hemse. Vi kommer att hämta kunskap och inspiration från konsten och konsthistorien förstås, men också från andra håll. Jag kommer att leda en konstnärlig process där barnens frågor och erfarenheter styr. Det blir en utställning på Gotlands Konstmuseum. Barnen bestämmer hur den ska se ut. Bakgrund Hösten 2008 kontaktades jag av dåvarande konstkonsulenten Ylva Hammar för ett konstprojekt som riktade sig till barn i förskola och förskoleklass med Kulturföreningen Roxy som huvudman. Jag föreslog den ovan beskrivna idéen och ett samarbete mellan flera aktörer inleddes. Samarbete Det var det goda samarbetet mellan de olika aktörerna gjorde det möjligt att genomföra projektet. De har bidragit med erfarenheter, lokaler, hjälp att nå ut med information om projektet och med att hänga utställningen. Dessutom har de bidragit med ekonomiskt stöd till lön, material och seminarium. Min roll som konstnär/konstpedagog Jag har använt mig själv, min konstnärliga kompetens, som redskap i pedagogiken. Det innebär att jag varit medskapande till skillnad från en mera traditionell roll som förmedlare. Jag har kunnat stödja barnens kreativa processer och gestaltande utifrån mina erfarenheter av konstnärliga processer med ett synsätt som fokuserar mera på vad som händer i barnens möte med konsten och med mig, än på att förmedla någon sorts sanning om konsten. Jag har prioriterat barnens eget skapande och gestaltande som ett sätt att medvetandegöra och uttrycka tankar, känslor, kunskaper och idéer. Genom skapandet görandet utvecklas även tänkandet. Jag har tidigare, tillsammans med konstnärsgruppen Evoluton Direct, arbetat tillsammans med barn i ett offentligt konstverk som finns på i Kräklingbo skola. I det här projektkonceptet har jag dock inte använt 4
min egen konst som utgångspunkt utan jag har valt offentliga verk vars tematik kan sägas relatera till mitt konstnärsskap. (förutom kriteriet att det skulle vara promenadavstånd från barnens skola/förskola). Jag har valt material som anknyter till konstverken och som jag själv har en relation till. Det har inte varit någon motsättning hos mig som konstnär att arbeta med andra konstnärers verk, snarare en glädje i att tillsammans upptäcka och uppleva konstverket. I mitt konstnärliga arbete inspireras jag av konst som berör mig och ur dessa möten integrerar det jag behöver i mitt skapande. På liknande sätt har barnen arbetat i projektet. Det som berörde dem har de tagit fasta på och använt i sina gestaltningar. Mitt intresse för konst är att likna vid en upptäcksfärd. Jag startar på en punkt och vet inte var slutpunkten ska befinna sig eller vad den kommer att innebära. Resan påverkas av alla slags omständigheter. Jag försöker ta kontroll över slumpens skördar allteftersom de inträffar. Kanske är det detta som ger livet mening? Jan Svenungsson Planering och genomförande Med hjälp av förskolekonsulenten Gunnel Samuelsson gick det ut en förfrågan till förskoleklasser och förskolor. 14 st anmälde sitt intresse. 7 klasser valdes ut beroende på att de hade ett konstverk inom promenadavstånd och att jag tyckte det var roligt att jobba med dessa, vilket är en viktig aspekt i arbetet med barnen. Jag och lärarna på varje skola hade ett planeringsmöte där jag berättade om upplägget och mitt förhållningssätt. Vi kom överens om alla praktiska detaljer som tid, lokal och material mm. Sedan skickade lärarna ut information till föräldrarna om REFLEX, och för att få tillåtelse att dokumentera med kamera. Klasserna delades in i mindre grupper (mellan 4-12 barn). Barnen och 5
pedagogerna från skolan/förskolan var med i ett pass på ca två timmar då vi promenerade till konstverket, bekantade oss med verket på olika sätt, och sedan promenerade vi tillbaka till skolan/förskolan för att fortsätta jobba med olika material relaterat till konstverket. Fem av grupperna, de barn vars skolor ligger nära museet. har promenerat till Krumelurum, barnverkstan på Gotlands museum, och jobbat vidare där. Till skillnad från konst som visas på galleri eller konsthall, där man format miljön för att så lite intryck som möjligt ska störa konstupplevelsen (den vita kuben), är mötet med den offentliga konsten präglad av en mängd olika intryck som påverkar upplevelsen och förståelsen. Händelser och intryck på vägen till och från konstverket blir en del av upplevelsen. För mig som gruppledare gällde det att skapa ett lekfullt och tillåtande klimat där barnen fick min uppmärksamhet, och där jag fångade upp det som hände och använde det som en del av processen. Mycket kunde hända på vägen. En farbror kom gående med sin hund och plötsligt lekte barnen att de själva var hundar och gick in i den upplevelsen en stund. För att en stund senare gripas av något helt annat som kommit i deras väg. Vädret påverkar oss i våra upplevelser. Till exempel skapade snö fina möjligheter till lek och skapande vid konstverket och när det regnade och blåste ville barnen inte stanna så länge vid konstverket. Barnen var förberedda på att jag skulle komma till dem i deras miljö där de känner sig trygga och hemma. De visste att vi skulle gå till ett konstverk tillsammans. Jag presenterade mig som konstnär och konstpedagog. Barngruppernas sammansättning var av stor betydelse och därför var lärarnas kännedom om barnen viktig för att få grupper som främjar en kreativ och lekfull miljö. Vid konstverket var det komplexa relationer mellan barnen, mig, läraren, konstverket och miljön. Det var en stund av full närvaro och koncentration. Vad och hur jag berättar om konstverket hade betydelse för deras upplevelse så det gällde att välja ord och inte säga för mycket. Jag lyssnar och barnen får prata till punkt. Det fanns tid till att tänka medan de pratade. Min utgångspunkt var att upplevelser alltid är subjektiva. Allas upplevelser är olika. Konsten är subjektiv. 6
Det är inte självklart att barn vet att det är en människa, en konstnär, som gjort konstverket och att det går att skapa mening och betydelser i mötet med konsten. Därför visade jag en bild på konstnären för barnen. Jag ville förmedla att konst görs av människor, för människor. Barnen gör sina erfarenheter. De undersökte och upplevde konstverket med sina kroppar och sinnen. De funderade och reflekterade. Barnens handlingar i och vid konstverket var alltså viktiga i upplevelsen liksom deras funderingar, frågor och påståenden. I verkstan, efter mötet med konstverket, var barnens egna gestaltande lika viktigt som samtalet. Att göra är ett sätt att tänka. Att få experimentera och pröva. Att analysera och reflektera över vad som hänt, och vad de gjort, ger övning i mångfacetterad kommunikation. Exempel I följande avsnitt berättar jag om vad vi gjorde i de olika grupperna, som exempel på hur man kan jobba. 7
Barn från S:t Hansskolan och vaktchefens snäcka. Foto: Lisbet Andreasson 1. Balladen om vaktchefen av Katarina Norling S:t Hans-skolan, förskoleklass Vi träffades vid konstverket, närmare bestämt vid den stora och färglada snäckan utanför kongresshallen. Barnen började genast att klättra på den. Jag frågade dem om snäckan såg olika ut beroende på vilket håll de såg den från. Jo, den var ju svartvit från ena hållet och färgglad från andra hållet. Varför är den det? Vi gick in och hittade vaktchefens skrivbord och stol. Det var dramatiska bilder på stolen. Dödskallar och eldsflammor. På skrivbordet fanns också snäckor i olika färger och en världskarta, korsord, blommor mm. Vaktchefen är ju vaken när vi andra sover. Hur känns det? Vem är han egentligen? Barnen började fundera på vaktchefen och hans liv. Till sist gick vi uppför en trappa och tittade på en bild som föreställer vaktchefens bild av ett ankare med en delfin som som ringlar sig runt det. Ankaret gör att en båt får fäste och står stilla. En fast punkt. Delfinen rör sig ständigt, utan motstånd i vattnet. Två olika krafter tillsammans. Varför är det vaktchefens bild? Konstverkets titel är Balladen om vakchefen. En ballad är en stillsam, berättande sång. Jag bad barnen berätta om vaktchefen när vi en stund senare satt runt bordet i Krumelurum, Fornsalens barnverkstad. Tillsammans hittade barnen på följande berättelse: Det var en gång en vaktchef som hette Tor Viktor. Varje dag brukade han sova och varje natt jobbade han. Men så en dag blev Tor Viktor sjuk. Han blev allergisk mot ankor. Det ledde till en katastrof. Han kunde inte jobba mera. Då kunde tjuvar komma in och stjäla. En dag blev Tor Viktor frisk igen och sen den dagen jobbar han och blev aldrig mer sjuk. I en annan grupp improviserades berättelsen fram vid konstverket vilket gjorde att vi hade något konkret med oss tillbaka till verkstan att utgå ifrån. 8
Det var en gång en vaktchef. Varje kväll gick han runt och vaktade alla konsterna. Men när han inte märkte det började de att leva. De vaknade så mycket att de nästan skulle bli vakna hela livet. Sen den dagen började de sova. Vaktchefen fick börja vakta lite extra. Han gjorde en rund guldtavla som man trycker på och då kommer de fram. I Krumelurum, verkstan, jobbade vi vidare. Vaktchefen fick ett namn: Erik Jonsson. Barnen gjorde saker som de trodde vaktchefen gillade och behövde. Han fick också något att göra medans han vaktar. En ask att spara spår i, ett memory-spel om tid, en bok för berättelser om resor mm. Guldhjärtat av Lasse Holmberg, S:t Hans- skolan Foto: Berit Ångman Svedjemo 9
Fantasi Erfarenhet Kreativitet Experiment Gestaltning Analys Reflektion Självförtroende! 10
I Varats gång. Foto: Helen Håkansson 2. Varats gång av Helena Andreeff Förskolan Lien, Gråbo, Visby Konstverkets idé är att det är tomheten som är nyttan Vi bygger en dörr, men det är där det är tomt som vi använder. Vi gör en skål eller mugg, med väggar och botten, men det är det som är tomt som är det viktiga. Att gå igenom, att fylla med vatten. Barnen undersökte tomheten, Gick genom porten, stoppade in huvudet i hjulets tomrum i mitten. Kände på tomheten. I konstverket fanns även en speglande yta där barnen ser sig själva i helfigur genom porten. En reflekterande bild av de själva i konstverket. Jag frågade barnen: Om du går genom porten, vart kommer du då? Vart leder porten? Barnen svarade utan tvekan: Till ett hav! Till ett land långt borta! Vad är det för land? Till ett fantasiland. På vägen tillbaka 11
till förskolan upptäckte vi vattenspeglar på marken, vi såg oss själva i vattenspeglarna. När vi var tillbaka på skolan och igång med skapandet kommer uttrycket: Det var en gång. Varats gång. För de flesta barnen var det första gången som de jobba med lera så det var spännande för dem att känna på materialet. Det fanns spegelbitar som de kunde testa att ha med också, och det var många som tyckte det var fascinerande. Art is not about art. Art is about life, and that sums it up. Louise Bourgeois 12
Vid Öknens glöd. Foto: Kajsa Klintbom 3. Öknens glöd av Channa Bankier Solklintskolan i Slite Vi tog en kort promenad på skolområdet för att se målningen från utsidan genom de stora fönstren och få en helhetsbild. Sedan gick vi in i skolan och kom fram till målningen som fanns på väggen i en korridor. Barnen ser målningen varje dag, på väg till lunchen. Jag berättade vad om målningens titel och visade en bild på Channa Bankier. Sedan gick vi in. Vad såg barnen? Barnen berättade att de såg ödlor och en blomma med blad. Blomman ser ledsen ut. Ödlorna snurrar runt. Det finns en figur i ena kanten av målningen, placerad så han/hon finns bakom en glasdörr som står uppställd. Vad det för en figur? Finns det färger som upplevs som kalla respektive varma? Av en slump hittade jag en dikt ur Zacharias Topelius Sånger : Ur öknens glöd, ur lågor aldrig släckta, där sanden bränner, hjordarna försmäkta och lotusblomman dignar, matt och bräckt, sänd oss af nåd en enda vilsen fläkt, att blandas ljum i denna luft af isar! Hvar döljer du ditt öga, sköna sol, som med din stråle Herrens makt allmakt prisar? Se, töcknen strömma hit från öde pol; De röfva dina hulda läppars manna, Och från din blick välsignelsen de banna. Din kind är blek, ditt öga skyms af gråt: du går, som förr, din konungsliga stråt, med lifvet följer dig ej mer i spåren. Nu är det höst, och fälten ljuga våren, som våren ljög att vintern än var lång. Vårt hopp är barn och gubbe på en gång, med ros på kinderna och snö i håren 13
Z.T skrev bl a Videvisan och Lasse liten. Jag sa inget om dikten till barnen, men jag hade med den i mitt minne. Det var stundtals svårt att koncentrera sig i korridoren. Även om det var lektionstid så passerade en del elever och lärare. En lärare som jag jobbade med i ett annat sammanhang stannade till och började prata med mig och jag fick förklara att vi fick prata en annan gång. Tillbaka till barnens lokaler var det dags för frukt och sedan eget skapande med måleri på stora golvskyddspapper grundade med vit färg. Ett annat sätt hade varit att sätta upp pappret på väggen i lagom höjd för barnen, men någon sådan vägg fanns inte tillhands. Att grunda med annan färg än vit skulle ha påverkat resultatet genom att barnen har färger att från början att förhålla sig till. Om vi haft en grupp till så hade vi provat den möjligheten. Till sist tittade vi på målningarna tillsammans. Barnen berättade för kompisarna och för mig. Vi ställer frågor. En pojke berättade att han målat ormar som föds. -Att få konstupplevelsen att hänga samman med ens eget liv. 14
Lek i konstverket. Foto: Ann Gahnström 4. Lekstugan av Svante Gärdek Förskolan Storken, avdelningen Ugglan Det hade snöat under natten. Vi träffades på förskolan och promenerade till Lekstugan. Barnen kände till den, de hade varit där och tidigare och de kallade konstverket för lekkyrkan. 15
Barnen fick berätta för mig. Jag lyssnade. Jag förstod att de hade nåt att visa mig. De visade att man kan gå in i lekkyrkan, och gå upp i tornet och dra i ett snöre och då klingade en klocka. I väggarna finns leksaker och andra vardagliga saker infästade. Efter att jag visat en bild på konstnären Svente Gärdek berättade jag att han gjort lekkyrkan till barnen. Barnen tyckte det var bra. Vi fortsatte att titta och uppleva tillsammans. Lekkyrkan har ingen kyrktupp, den har en fogsvans istället! Taket på kyrkan är täckt av tidningspapper. Och det finns stora bokstäver i betong på marken. Ytterväggarna fungerar också som klätterväggar, och barnen visade hur man kan klättra där. Barnen började snart att rulla snöbollar, samarbeta och bära upp snöbollar till högsta våningen av kyrkan och då ringa i klockan. En ringning för varje ny snöboll som kom upp. Det var verkligen en lekkyrka som barnen visade mig! En stund senare var det dags för promenad hem och av med alla blöta ytterkläder. Sedan paus med frukt. Därefter fick de skapa själva med vit stengodslera. Det var ett nytt material för barnen. Vi började med en variant av viskleken med lera. En bit lera går runt under bordet, alla formar den på något sätt. När den gått laget runt tog vi upp den och fantiserade vad det blev. Därefter jobbade var och en med sina saker. Lera är ett material som det krävs tid att bekanta sig med. En del barn upplever lera som svårt, det är gränslöst på ett sätt som kan vara provocerande för en del. Desto större är glädjen när de format något som de är nöjda med! Barnens upplevelser fick styra innehållet helt vid detta tillfälle och det hade varit bra att få fortsätta och ses flera gånger, det var både jag och pedagogen överens om. Hade vi haft flera tillfällen på oss så skulle vi kunnat fortsätta utifrån barnens erfarenheter eller arbeta med tro som tema. Norrbackaskolan, förskoleklass Lekstugan av Svante Gärdek Det regnade och blåste kalla vindar. Men vi gick iväg ändå för det hade varit svårt att hitta nya tider som passade. De här barnen hade också varit vid lekkyrkan förut. De lekte i och på den. Några var väldigt observanta på små detaljer. Några av barnen hittade mycket små saker 16
i infästade i lekkyrkans väggar. En nyckel som kanske går till nyckelhålet? En glasängel Dockor, skärvor av porslin mm. Spår av dessa detaljer hittade jag senare i barnens lersaker, tex en liten gubbe med utsträckta armar som kan ha varit inspirerad av en plastfigur infästad i lekstugan. Vädret gjorde att vi inte kunde stanna så länge utan gick hem och jobbade med lera. Det här var de största grupperna i projektet, 12 barn per grupp, 1 lärare och jag. Det var svårt att skapa kontakt och att ge den respons och hjälp som varje barn behöver med en sådan stor grupp. Lekkyrkan behöver renoveras och ett förslag från Svante Gärdek är att då skulle det vara möjligt att arbeta så att de saker som barnen gör i lera gjuts i betong eller brons och placeras in konstverket. Barnens saker skulle då bli en del av verket. 17
Hur känns en relief? Foto: Åsa Nilsson Berling 18
5. Stenhuggaren av Tyra Lundgren Öja Skola i Burgsvik Barnen var förväntansfulla och tyckte det var spännande att jag kom till dem. Vi gick till konstverket, i ett trapphus där det var svalt. På skolan var det lektionstid så det var lugnt omkring oss. Först fick barnen berätta vad de såg. Sedan berättade jag om Tyra Lundgren och om konstverket - att det är gjort av stengodslera i delar som ett pussel, och att det en relief mm. Bilden visar en man, en stenhuggare som sitter och hugger på en rund sten. Mannen är koncentrerad och försjunken i tankar. Jag berättar att Tyra Lundgren hade hus och ateljé i närheten, i Fide. Att hon reste mycket och jobbade i andra länder. När vi tittade på konstverket var det fokus på egna upplevelser. Barnen såg den runda stenen är en dörr. Man kan öppna den och gå in genom den. Vart kommer man då? Barnen trodde att mannen tänkte på döden när han satt och jobbade. I verket är det är vår på ena sidan och vinter på den andra, eller en husvägg? Det finns fåglar och tidiga sommarblommor som barnen känner igen. I den här gruppen kom det att handla om ett konstverks förankring och betydelse i bygden. Stenhuggeri var en basnäring förr om åren. Mor och farföräldrar var aktiva. En lärare passerade i trapphuset och det konstaterades att hon var sex år då konstverket gjordes, alltså lika gammal som barnen är nu. Tiden har gått, konstverket finns där genom tiderna. När vi var klara vid konstverket var det dags för fruktpaus och sedan fick barnen skapa i stengodslera utifrån deras upplevelser. Det blev reliefer- pizza och porträtt. Det blev fågelfamiljer och en sovande man utan armar, bland annat. Utställningen De saker som barnen gjort i de olika grupperna visades på en utställning på Gotlands Konstmuseum. Jag och tf konstkonsulenten Thomas Oldrell hjälptes åt att hänga utställningen. Vi jobbade på samma sätt som vi skulle gjort om det hade varit en utställning av vuxna konstnärer, men vi placerade verken lägre än normalt så att barnen skulle se bra. Sanna Meriläinen som var praktikant på Roxy hjälpte till med praktiska saker. Det blev en fin utställning som både barn och vuxna uppskattade. 19
Det var ett gott samarbete med museet. Vi fick använda deras verkstad Krumelurum, deras pappersverkstad och utställningsrummet. Museets informatör hjälpte till med information om utställningen, vernissagekort mm. Seminariedeltagare på utställningen. Foto: Sanna Meriläinen Seminarium om barns möte med konst Som sista fas i projektet anordnade vi ett seminarium om barns möte med konst. Lärare och kulturkonsulenter var inbjudna. Tanken med seminariet var att samla in erfarenheter och få en gemensam plattform för det fortsatta arbetet. Åsa Mårtenson, som då var konstpedagog från Gävle konsthall bjöds in för att föreläsa om hennes erfarenheter och om hur de jobbade i Gävle. 20
De har en väl fungerande konstpedagogik, bl a har de ett långsiktigt samarbete med förskolor som Åsa berättade om i sin presentation. Åsa har även varit redaktör för boken Konst och pedagogik utgiven av Gävle Konstcentrum 2008. Jag föreläste om REFLEX och erfarenheterna därifrån. Vi tittade även på utställningen tillsammans. Resultat/ reflektion / diskussion Det var ett lyckat projekt. Både barnen och lärarna tyckte att de sett konstverken med nya ögon och att det varit lärorikt. Det var också bra och lärorikt med utställningen och seminariet. Eftersom det varit ett tillfälle per grupp blev det viktigt att använda de olika faktorerna som spelar roll i mötet på bästa sätt. Att improvisera och lyssna och hitta en balans vad jag berättar och att lyssna på barnen. Att ta tillvara det som händer i gruppen och i miljön, det som jag inte kan styra över. Jag upptäckte att det var bra att stärka barnens relationer till konstverket genom att till exempel att ha något konkret från verket med oss hem till verkstan, en berättelse, en teckning eller något annat. Alternativt, om det är möjligt, jobba gestaltande vid konstverket, vilket vi också provade och det fungerade bra. Det var en mycket kort process. Vi sågs först en gång, i två timmar, då ingick både mötet med konstverket och gestaltning. Därefter sågs vi igen på utställningen. Då har det gått en tid. Barnen kunde knyta tillbaka till mötet med mig, konstverket och gestaltningen. Barnens upplevelser knöts också samman med andra barns gestaltningar/ erfarenheter. Med utställningen fick barnen plats i ett konstsammanhang. Det är ett ställningstagande, att barns gestaltningar är på allvar. Det var deras gestaltade idéer, påståenden, tankar och funderingar som i visades i utställningen. Utställningen knyter också ihop den offentliga konsten, konsten i våra gemensamma rum och den institutionella konstvärlden. Som frilansande konstnär/konstpedagog arbetar jag ensam och då är det viktigt att träffa andra för utbyte av idéer och erfarenheter. Den kontakten fick jag genom Riksutställningar, på en workshop som leddes Helene Illeris, forskare från Danmark. Hon följde med mig i en av REFLEX- grupperna, vi hade ett bra samtal efter gruppen då jag fick ta del av hennes reflektioner. Det var värdefullt för mig. 21
Kontakten med skola och lärare har fungerat bra. Mina tidigare erfarenheter av att jobba som konstnär i skolans värld gjorde att jag kunde lägga upp projektet så att det fungerade. Tyvärr var det var kristider i skolan och förskolan, vilket innebar varsel och osäkerhet hos personalen. Den dåliga ekonomin gjorde att några deltagande pedagoger inte kunde lösa problemet med vikarier så de kunde delta i seminariet. Det hade varit bra om alla hade kunnat delta då det var den plattform vi hade för att kunna ha ett gemensamt samtal om erfarenheterna i projektet och planera för framtiden. En idé för framtiden är att använda de pedagogiska caféerna som mötesplats för samtal och kompetensutveckling för att utveckla kontakten mellan konsten och skolan. De pedagogiska caféerna är på kvällstid vilket gör att det inte behövs vikarier. Det skulle också vara bra att med workshops för pedagogerna inför ett samarbete för att skapa en gemensam grund att utgå från i det fortsatta samarbetet. Jag som konstnär / konstpedagog fungerade som en förebild hur man kan leda en grupp i ett skapande arbete. På det viset blir mötet med mig och konsten en kompetensutveckling för pedagogerna. Lärarnas inställning till konst och skapande var av stor betydelse. Det var viktigt att förbereda dem och berätta om mitt förhållningssätt och om hur jag jobbar. För att tydliggöra våra olika roller i grupperna fick lärarna uppgiften att dokumentera med kamera, passa på att se gruppen utifrån med mig som ledare (vilket kan ge nya perspektiv) och, eftersom de känner barnen, se till att det blev bra grupper för kreativitet och arbetsro. Ur lärarnas utvärdering Hur var kontakten med konstnären/ konstpedagogen? - Bra och tydlig kontakt. Tillräcklig i både mejl och telefon. Lättsamt. Vi fick snabbt svar. Bra planering, bra förberedande för samarbete. Bra att konstnären / konstpedagogen tog initiativet. - Lite samprat hade varit bra innan projektet drog igång. En idé är att ha ett utbyte så att konsten kommer in i ett sammanhang från skolans håll sett. Barnen tyckte att kontakten var bra, kände sig trygga. 22
Hur var Innehåll/genomförande? - Barnen har fått andra upplevelser än de vanligtvis får på förskolan /skolan. Projektet skulle behövas flera gånger i skolan. Vore bra att barnen får jobba i flera olika material tillsammans med en konstnär / konstpedagog, och med olika teman. Eller med ett tema från olika håll, varav ett är det konstnärliga. Att fördjupa sig i ett tema under en längre tid. - Barnen har fått upp ögonen för närmiljön. De har varit förväntansfulla och engagerade. Reaktionerna har varit positiva från föräldrarna. Små grupper var bra. Det var ett lugnt och pedagogiskt bemötande. Bra pedagog. Lyssnade in barnen. Skulle vilja ha en längre kontakt, vi skulle kunna göra mycket mera av det. Barnen har fått en erfarenhet av att prata om konstverk, se med andra ögon, se saker olika, och att det är rätt ändå. - Som lärare har jag fått tips och inspiration. Vi har fortsatt själva med att arbeta med bilder av berömda konstnärer. Barnen har fått tänka till om vad de sett och upplevt. Det har varit berikande genom de frågor som Berit ställde till barnen, hennes bemötande och genom det material som barnen fick att jobba med. Det var bra att få komma till nya miljöer- Wisby Strand, Krumelurum, Gotlands Konstmuseum. -En erfarenhet är att konst borde ta mer plats i undervisningen. Vi skulle haft mera tid till de olika faserna i projektet, förberedelse, genomförande, efterarbete och uppföljning. Barnen har fått erfarenhet av att resonera kring ett konstverk. Att stanna upp och titta på det som vi ser varje dag. Lera var ett nytt material som de inte jobbat med förut. I lugn och ro fick de bekanta sig med leran. Materialet hade anknytning till konstverket. - De barn som vanligtvis inte tar för sig så mycket gjorde det nu. Alla barn fick välja själva och växte av det. Att de fick bestämma. Att vi mera var som assistenter till dem var nytt för mig. Mina erfarenheter är att jag fått annan kunskap. För mig som annars arbetar ensam med barnen är det intressant att få vara med när någon annan leder gruppen. Då kan jag se barnen på ett nytt sätt. Det är gratis fortbildning för mig. Jag får nya idéer om material och arbetsmetoder, och så lär jag mig om konst. Vill helst jobba vidare tillsammans med konstnären/konstpedagogen, då blir det av att fortsätta med de idéer som tips som jag fått. 23
- Det var verkligen barnens möte med konsten. Annars kan lätt bli så att vi pratar över huvudet på barnen, att det inte blir ett möte på deras villkor, utifrån deras perspektiv. -Erfarenheten för mig var att det var jätteroligt. Att få gå från dagis, till en spännande upplevelse. Skulle vilja att det kunde få fortgå, jobba under längre tid. Att det blir kontinuerligt som i Gävle, som det berättades om på seminariet. Jag tycker att fler av barnens föräldrar skulle gå och se utställningen tillsammans med barnen. Många tycker inte att de hinner det, eller, de prioriterar inte det. - Processen kom bort. Varför gör vi det här? Vad lär vi oss av arbetet? Hur presenterar vi vårt arbete? Det skulle vara roligt att få prova på fler material/tekniker att arbeta med. Jmf kulturskolans projekt i klass som var på skolan ca 6 tillfällen. Utställningen på Gotlands Museum, erfarenheter och upplevelser? 3 av 7 skolor/förskolor hade varit på museet tidigare med barnen. - Utställningen var positiv för mig som lärare och även för barnen. De pratar om den, att de varit där, om vad de sett och upplevt. Det innebär mycket intryck för barnen att komma till museet. Det tar tid för dem innan de kan ta till sig konsten. Jag skulle vilja låta museibesöket ta den tid det tar. Gå dit flera gånger så att barnen vänjer sig vid miljön. - För mig som lärare var det roligt att se vad barnen gjort i ett större sammanhang. Det var en bra avslutning att knyta ihop projektet på det viset. Barnen tyckte utställningen var rolig. Det fungerade bra att komma dit. Barnen uppskattade att få sitta på de fina kuddarna i utställningsrummet och fika och prata tillsammans. Vi vill komma tillbaka igen, bli vana vid miljön. Se annat på museet också. -Det var trevligt, mycket folk. Trevligt upplägg med skulpturerna i mitten. Barnen tyckte det var kul och jättespännande. Det var bra att vara två lärare med till utställningen. Men det fanns ingen i receptionen. En välkomstskylt hade varit bra, att utställningen var en trappa upp. - Jag skulle vilja jobba med något praktiskt där på museet t ex utifrån samlingarna, eller utställningarna. Det var jättekul att se vad de andra 24
grupperna från St:Hansskolan hade gjort och också vad de andra barnen från andra skolor gjort. Deras alster kom till sin rätt på utställningen, det blev tydligt. Det blev på ett annat sätt än när vi gör utställning hemma på skolan, i korridoren t ex. - Det var bra att få komma till museet. Barnen var glada och stolta och de upplevde det som naturligt att vara med i utställning på konstmuseet. Till skillnad från vuxna som ser det på ett annat sätt, som ser storheten i att få visa sina alster på ett konstmuseum. - Jag skulle vilja gå på samma utställning flera gånger med barnen. - Barnen tyckte det var spännande med uppmärksamheten från pressen. Kanhända vore ett besök på konstmuseet vara bra innan barnen börjar arbeta själva. Så att de vet vad det är vi pratar om när vi pratar om konstmuseet. Det var så kul att se hur man kan jobba med olika material i förhållande till olika konstverk. Att se de andra barnens skapande. -Det är en stor organisation för mig för att komma iväg till stan och till museet med barnen. En stor händelse för barnen. Hela resan. Jag vill att vi tittar mera på konstverk och skapar själva! Att konstnären/konstpedagogen kommer till oss på skolorna. Se vilka möjligheter som finns. Det var spännande att se barnens alster. Att barnen är stolta blir en rolig upplevelse för mig också. - Alla barn ville först hitta sin sak. Sedan saft och bulle! De var förväntansfulla innan. Det var roligt, en bekräftelse på vad de gjort. - Jag skulle vilja att föräldrar också går dit. Att de tar in att det är viktigt för barnen. Kanske en speciell visning och inbjudan till föräldrar? För barnen skulle det betyda mycket. Vilka erfarenheter och reflektioner har du från seminariet? Lärare från fyra av sju skolor deltog i seminariet. - Det var Inspirerande att höra vad de gjorde i Gävle. Det gav en insikt om att vi kommit en bit på väg och skulle kunna utveckla vårt mera. - Det blev lite för mycket prat om politik och pengar i slutet istället för att fortsätta och fördjupa samtalet om barns möte med konst. 25
- Jag känner mig inte hemma i konstspråket Det blir så märkvärdigt. Konsten blir satt på en piedestal, men Åsa och Berit berättade bra och vardagsnära. Det var tur att jag kände de andra lärarna som var där, annars hade jag nog känt mig lite främmande. - Det var intressant och inspirerande att höra hur de jobbar i Gävle. Så skulle man kunna jobba. Det är viktigt att det finns en verkstad. Två fritidspedagoger från Norrbacka var på seminariet. De tyckte det var bra och intressant att höra hur vi jobbat med Reflex, och hur de jobbade i Gävle. De vill att Fritids också ska få tillgång till en konstnär. De är intresserade av att få ta del av REFLEX. - Fritids har mer flexibla tider, det skulle gå att planera in ganska lätt. Anser du att möten med konst och skapande tillsammans med en konstnär/konstpedagog bör vara något som finns kontinuerligt i förskolan / förskoleklasser? Alla deltagande skolor säger ja. Är du intresserad av att delta i en fortsättning, utveckling av REFLEX? (som kan handla om andra områden än offentlig konst., och utformas på ett nytt sätt som baseras på erfarenheterna av det här projektet) Alla svarar ja. Hur skulle du vilja att det fungerade? -Ett längre samarbete och arbeta med teman från olika håll. Det skulle få fler barn att våga prova på. -Jobba utifrån tema. I mitt fall, i förskoleklass som jag har under ett år, så skulle det vara att träffas flera gånger under det året. Det skulle vara roligt att arbeta tillsammans med konstnären under flera tillfällen. -Teman som man jobbar processinriktat med. -Att det skulle finnas vid fler tillfällen under hela skoltiden Ja,,arbeta med tema t ex. - Fortsätta att visa på det här med den offentliga konsten. Man blir hemmablind. 26
Bilaga: Deltagare 7 förskoleklassgrupper, 5 förskolegrupper. Totalt 12 grupper Förskoleklasser Norrbackaskolan, Visby, 2 gr. Anneli Söderberg Solklintskolan, Slite, 1 gr. Kajsa Klintbom S:t Hansskolan, Visby, 3 gr. Lisbet Andreasson Offentligt konstverk Lekstugan, skulptur av Svante Gärdek på SOF Individ och familjeomsorgens gård Öknens glöd, väggmålning av Channa Bankier, Solklintskolan Balladen om vaktchefen, skulptur av Katarina Norling på Wisby Strand Öja Skola, Burgsvik, 1 gr. Åsa Nilsson Berling Stenhuggaren, relief i stengods av Tyra Lundgren i Öja skola Förskolor Förskolan Storken, Avd Ugglan, Visby, 1 gr Ann Gahnström Lekstugan, skulptur av Svante Gärdek på SOF Individ och familjeomsorgens gård Förskolan Lien, Visby, 2 gr. Helena Håkansson Varats gång, skulptur av Helena Andreeff, vid Gråbohuset S:t Persgränd, Visby, 2 gr. Barbro Gynning Balladen om vaktchefen, skulptur av Katarina Norling, Wisby strand 27
28