Små barns samspel i förskolan

Små barns samspel i förskolan Toddlers interactions in preschool Ann-Sofie Mattsson Estetisk - filosofiska fakulteten Utbildningsvetenskap/Lärarprogrammet Avancerad nivå/15 hp Handledare: Lovisa Skånfors Examinator: Ann-Britt Enochsson Datum: 12-11-11 Löpnummer

Förord Jag vill först och främst rikta ett stort tack till personal, vårdnadshavare och barn på den förskola där jag genomfört mina observationer. Ett stort tack även till min handledare Lovisa Skånfors och Louise, Therese och Hanna i min handledningsgrupp - för hjälp och stöd under arbetets gång. Jag vill även tacka min sambo som stått ut med att ha mig stirrandes på en dator i flera veckor, och sist men inte minst vill jag tacka min familj för allt stöd och visat intresse för mitt arbete. Till min farmor Gun, och min lillasyster Veronica ett hjärtligt tack. Ann-Sofie Mattsson

Abstract The purpose of this study is to examine toddlers interactions in preschool. The more specific questions are: What characterizes the interaction? How do the children communicate with each other? How do the children care for each other? In order to achieve the aims of my study, I observed 1-3 year old children s common activities in preschool. The study was undertaken in a young children s department in central Sweden. The group consisted of 23 children. The result shows that children s interactions mainly revolve around happiness, toys and large body movements. The toddler s body proved to be an important component of early childhood communication. The result also shows that the children cared for each other by comforting one another. Keywords: Small children, toddlers, interaction, preschool.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att studera de yngsta barnens, toddlarnas, samspel i förskolan. De mer specifika frågeställningarna är: Vad kännetecknas samspelet av? Hur kommunicerar barnen med varandra? Hur visar barnen varandra omtanke? För att uppnå syftet med min undersökning har jag genomfört observationer av 1-3 åriga barns gemensamma aktiviteter i förskolan på en småbarnsavdelning i mellersta Sverige. Barngruppen bestod av 23 barn. Resultatet visar att barnen främst samspelar kring leksaker och med stora kroppsrörelser, och att glädje är en framträdande känsla. Toddlarens kropp visade sig vara en viktig del utav kommunikationen i samspelen. Resultatet synliggör även att små barn visar omtanke genom att trösta varandra. Nyckelord: Småbarn, toddlare, samspel, förskola.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 7 1.2. Syfte... 8 1.3. Frågeställningar... 8 2. Litteraturgenomgång... 9 2.1. Toddlaren... 9 2.2. Den levda kroppen... 9 2.2.1. Kroppslig kommunikation... 10 2.2.2. Imitation... 10 2.3. Små barns samspel... 11 2.3.1. Rörelse och kroppslekar... 11 2.3.2. Samspel kring leksaker... 12 2.3.3. Samspel utan leksaker och stora kroppsrörelser... 12 2.4. Små barns sociala utveckling... 13 2.4.1. Kamratsocialisation... 13 2.4.2. Etiskt handlande... 14 3. Metod... 15 3.1. Observationer... 15 3.2. Forskningsetik... 15 3.2.1. Forskningsetiska principer... 16 3.3. Urvalsgrupp... 17 3.4. Genomförande... 17 3.5. Bearbetning av insamlat material... 18 3.6. Giltighet och tillförlitlighet... 18 4. Resultat... 20 4.1. Rörelse och kroppslekar... 20 4.2. Leksaker... 21 4.3. Glädje... 22 4.4. Kroppslig kommunikation... 23 4.4.1. Vara lika... 24 4.5. Omtanke... 24 5. Avslutande diskussion... 26 5.1. Metoddiskussion... 26 5.2. Resultatdiskussion... 27

5.2.1. Samspel mellan toddlare... 27 5.2.2. Kommunikation i samspelen... 28 5.2.3. Omtanke i samspelen... 28 5.3. Slutsats... 29 5.4. Förslag till vidare forskning... 29 Referenser Bilaga 1

1. Inledning Detta examensarbete handlar om de yngsta barnens samspel. I dagens samhälle går nästan hälften av alla ettåringar och mer än 85 procent av alla tvååringar i förskolan (Skolverket, 2011). Varje dag möter barnen på småbarnsavdelningar varandra i både skratt och gråt. De möts i konflikter, de blir överens, det uppstår glädje, de leker och samspelar dagligen. I läroplanen för förskolan Lpfö98 (Skolverket, 2010), förmedlas förskolans värdegrund där det bland annat står att: Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera (Skolverket, 2010, s.6-7). Detta tycker jag är viktigt att komma ihåg som verksam pedagog ute på förskolorna att det är genom lek och socialt samspel som barn erövrar viktig kunskap. Det är också viktigt att ha i åtanke att detta även gäller de minsta barnen i deras möten med varandra och sin omgivning. Forskning kring små barns samspel påbörjades under 20-talet (Michélsen, 2005). Den dominerande synen då var att samspelen var kortvariga, aggressiva och sällsynta. Denna forskning upphörde sedan i stort sett under nästan 40 år, då fokus istället låg på relationen mellan mamma och barn. Ullin beskrivs av Michélsen som en pionjär inom forskningen om små barn på barninstitutioner. Hon verkade främst under 40-talet och hävdade då att små barn varken var sociala eller kapabla att samspela med varandra. Den svenska barnstugeutredningen beskrev så sent som år 1972 de minsta barnens kontaktförmåga som begränsad och påverkad av vad de kallade ett hårdhänt experimenterande. Efter 1970-talet kom den internationella forskningen kring små barns samspel igång igen. Denna forskning ledde bland annat till att ett nytt sätt att se på de små barnen framträdde: små barn beskrevs som att de tidigt är sociala och att de innehar förmågan att samspela med jämnåriga barn. Då man under en så lång tid sett de små barnen som asociala, med en begränsad kontakförmåga, är jag nu särskilt intresserad av att studera just de minsta barnens samspel. Jag vill synliggöra hur de samspelar med varandra och hur de agerar utifrån sin sociala kompetens. Jag är även intresserad av att lyfta fram hur de kommunicerar med varandra i mötet med sina jämnåriga kamrater. Det finns så mycket att undersöka när de gäller de minsta barnen på förskolan och det är därför har jag valt att studera deras samspel. Liten som stor allting börjar i mötet med en annan människa. 7

1.2. Syfte Syftet med min undersökning är att studera de yngsta barnens, toddlarnas, samspel. 1.3. Frågeställningar Vad kännetecknas samspelen av? Hur kommunicerar barnen med varandra? Hur visar barnen varandra omtanke? 8

2. Litteraturgenomgång Jag kommer i detta kapitel presentera tidigare forskning och litteratur som relaterar till min undersökning av små barns samspel. Jag vill tidigt introducera två forskare; Elin Michélsen som skrivit en avhandling om kamratspel på småbarnsavdelningar och Gunvor Lökken som skrivit en avhandling om toddlarkultur. Anledningen till att jag presenterar dessa två forskare här är att deras forskning är relevant för mig i mina studier av små barns samspel, och att jag i kommande text till stor del kommer referera till deras böcker; Samspel på småbarnsavdelningar (Michélsen, 2005) och Toddlarkultur (Lökken, 2004) som bygger på deras avhandlingar. Jag kommer även att referera till annan relevant forskning och litteratur kring små barns samspel. 2.1. Toddlaren Jag är intresserad av de yngsta barnens samspel, d.v.s. toddlarna. Men vad är då en toddlare? Enligt filosofen Maurice Merleau-Ponty är människans tanke rotad i kroppen (Lökken, 2004). Ordet toddlare kommer från det engelska språket och är utmärkande för de små barnens speciella sätt att gå och röra sig. Michélsen (2005, s.23) beskriver hur små barn tultar, tumlar och stultar omkring, och att detta är något som är typiskt för barn i åldrarna 1-3 år. Jag kommer ibland att använda mig utav denna beteckning i min text, men också variera den med små barn. 2.2. Den levda kroppen Marleau-Ponty skrev 1945 Phénoménologie de la perception; en bok med en fenomenologisk teori om människans förkroppsligade medvetande och kunskap. Han beskrev där att kroppen är personlighetens subjekt och det är genom kroppen som vårt medvetande tar sin form (Merleau-Ponty, 1945/1997). Med detta menade han att det är med kroppen vi finns till i världen, och att vi genom den står i kontakt med själva livet och allt annat runtomkring oss. Även Lindahl (1998) beskriver att ett litet barn som ännu inte har den verbala förmågan att meddela sin åsikt, eller dela med sig av sina intryck och erfarenheter, ofta uttrycker detta genom konkret handling och kroppspråk. Johansson (2001) ger oss en bild av toddlaren som ett kroppssubjekt där barnets kropp markeras som en själslig och kroppslig enhet. Barnets kropp ses som en enhet av tankar, känslor, sinnen, språk och motorik där det fysiska och psykiska inte går att skilja åt. Det lilla barnet både upplever och uttrycker sig med sin kropp. Barnets erfarenhet av världen och dess sätt att tolka och förstå den gestaltas genom kroppen i gester, kroppshållning, ansiktsuttryck, ord och andra känslouttryck. 9

2.2.1. Kroppslig kommunikation Små barn kommunicerar huvudsakligen med varandra genom kroppspråk (Michélsen, 2005). Även om tvååringar ibland använder sig utav det verbala språket så är det fortfarande kroppspråket som är dominerande. De små barnen knuffas, kramas, springer fram till varandra, eller stannar och väntar in varandra. De använder sig även utav blickar och rösten för att söka kontakt. På ett likande sätt beskriver Lökken, Haugen och Röthle (2005) toddlaren som ett aktivt handlande kroppssubjekt vars upplevelser bygger på kroppens perception. Perception handlar om människans gestaltande och uppfattande närvaro i världen. I deras studie används Merleau-Pontys begrepp intersubjektivitet för att beskriva de små barnens kroppsliga kommunikation. Intersubjektivitet mellan små barn handlar om små kroppsubjekt som med gemensam uppmärksamhet på gemensamma intentioner och gemensam mening aktivt söker sig till och samspelar med varandra (Lökken m.fl, 2005, s.32). Intentioner är ett annat begrepp som omfattar de ambitioner, avsikter och förehavanden som kommer till uttryck och upplevs i barnens handlingar med andra (Johansson, 2009). Intentioner kommuniceras, uttrycks, upplevs och förändras i mötet med andra barn. Johansson sammanfattar denna gemensamma process som meningsskapande. När det gäller små barn så innebär meningsskapande det som händer i samspelet i relation till barnens kroppslighet, att barn riktar sig till varandra och uttrycker med sin kropp, med gester, ord, kroppshållning, avsikter och mening i förhållande till varandra (Johansson, 2009, s.196). 2.2.2. Imitation Greve (2009) skriver, i sin artikel om de minsta barnens vänskap, om hur både ett och tvååringar har många sätt att ta kontakt och kommunicera med varandra även om de ännu inte fullt erövrat det verbala språket. Några av de sätt de använder sig utav är bland annat blickar, rösten, tonläget, gester och verbala uttryck. Greve, som utgår från Marleau-Pontys fenomenologiska teori, menar att det lilla barnets kropp utgör en helhet av känslor, sinnen, motorik och tankar. I artikeln beskrivs hur viktig kommunikationen mellan barnen är för utvecklingen utav vänskapsrelationer. En återkommande kommunikationsform mellan de minsta barnen är olika former utav imitation: Imitasjon som kommunikasjon er noe mer enn bare en mekanisk reproduksjon av en handling eller en bevegelse (Greve, 2009, s.95). Detta betyder att barnens imitation är mer än bara en reproduktion av ett annat barns handling eller rörelse att imitation är en slags kommunikation. Begreppet imitation används för att betona att det är ett kroppssubjekt som imiterar, men också att detta kroppssubjekt tillför ett självständigt bidrag till handlingen. En variant utav denna imitation kan vara att barnen i sina 10

vänskapsrelationer utrycker en vilja att vara lika att de har samma saker eller gör samma sak. Imitation kan för de minsta barnen vara ett sätt att exempelvis bekräfta att jag ser dig eller jag håller med dig. Studien visar också att barnen ofta söker sig till kamrater som de har en gemensam historia med. I dessa möten placerar sig ofta barnen bredvid varandra i soffan, samlingen eller vid bordet. Andra gånger kan de ropa på varandra för att komma i kontakt och hitta till varandra. Genom att barnen möts som kroppssubjekt och delar varandras världar, alltså både fysiskt och psykiskt, skapar de ett gemensamt vi som i sin tur blir en levd erfarenhet. 2.3. Små barns samspel Barnet skapar mening i samspel med andra i sin omgivning (Lindahl, 1998). Barns samspel bygger på intresse och ömsesidighet, men även på konflikter och makt (Johansson, 2009). Barn tolkar och omtolkar aktivt sina möten med andra barn, och känslor och förhandlingar är också viktiga inslag i samspelen. I dessa förhandlingar har barnen olika positioner som ger dem skiftande handlingsutrymme. Även fantasi, kreativitet och lekfullhet är viktiga dimensioner i barnens interaktion. Michélsen (2005) visar i sin studie om små barns interaktion att det är när små barn möts som det ofta uppstår samspel. Studie har också visat att de flesta samspel mellan små barn domineras utav intresse och glädje. Samspelet mellan människor medför både positiva och negativa utmaningar och erfarenheter. Michélsen har med hänsyn till den känslomässiga stämningen delat in olika samspelssekvenser i kategorier som; bejakande, avvisande eller både och. När stämningen i samspelet kännetecknas av ett välkomnande, av intresse och/eller glädje mot varandra, tolkas det som ett bejakande samspel. De samspel där barnen främst visar att de inte är intresserade av eller vill veta av varandra kategoriseras som avvisande. Studien visar vidare att de små barnen antingen samspelar kring hanterandet av en leksak eller i olika former av stora rörelser och kroppslekar. I studien presenteras också en tredje kategori som varken innehåller stora rörelser eller leksaker, som kallas annat samspel. I dessa samspel söker barnen upp varandra och klappar, kramar, tröstar eller slår varandra utan att mötas i en kroppslek eller att någon leksak finns med. Nedan kommer jag att presentera och beskriva dessa tre samspelskategorier. 2.3.1. Rörelse och kroppslekar Michélsen (2005) menar att under den tid som barnen samspelar med varandra utgörs mer än hälften av stora rörelser och kroppslekar. Barnen rör sig då med stora kroppsrörelser springer, hoppar eller rullar tillsammans. Dessa samspel uppstår ofta kring en rutschkana där det finns gott om fria ytor eller där det finns kuddar och madrasser. Studien visade även att 11

dessa samspel ofta varade längre än 21 sekunder. I samspelssekvenserna med stora kroppsrörelser är det lika normalt att flera barn deltar som att bara två barn gör det, till skillnad från samspel med leksaker där de oftast är två. Samspelssekvenserna med de stora kroppsrörelserna utvecklas oftast mellan flickor eller mellan flickor och pojkar, men saknas nästan helt i hennes studie av samspel mellan pojkar. Detta tror Michélsen kan bero på att de flesta pojkarna i hennes undersökning var yngre än flickorna. Hon menar att samspelssekvenser som domineras av stora rörelser och kroppslekar inte alls är lika vanliga mellan ettåringar som mellan tvååringar och hon tror att detta beror på att tvååringar är rörligare än ettåringarna, som ett resultat av en mer utvecklad grovmotorik. 2.3.2. Samspel kring leksaker Forskning visar hur barnen i mer än hälften av sina samspel använder någon form av leksak (Michélsen, 2005). De kan använda sig av en kastrull till leksaksspisen, en ballong eller småbilar. Michélsen menar att de flesta samspelssekvenser som handlar om leksaker är relativt korta. Hon beskriver hur tidigare forskare sett att leksaker samlar barnen till samspel men att de sedan istället hindar det. När det gäller samspelet kring leksaker är det oftast en flicka och en pojke som deltar. I hennes studie utspelade sig pojkarnas gemensamma samspel, med två undantag, alltid kring en leksak medan det inte alls var lika vanligt bland flickor. 2.3.3. Samspel utan leksaker och stora kroppsrörelser Forskning har även visat att samspel utan varken leksaker eller stora kroppsrörelser förekommer (Michélsen, 2005). Då söker barnen upp varandra och klappar, kramar, tröstar eller slår varandra utan att mötas i en kroppslek eller att någon leksak finns med. Ett konkret exempel på denna sorts samspel är följande situation: Matilda (1:9) står och tittar in genom fönsterrutan i fönsterdörren med fingrarna i munnen. Gustav (1:6) får syn på henne och springer mot dörren och puffar upp den. Gustav möts av ett leende från Matilda som backar något. Gustav och Matilda hjälps åt att stänga dörren med kraft och tittar sedan oroligt med öppna munnar genom rutan. Så öppnar Matilda dörren och hon och Gustav går stillsamt tillbaka in i rummet. De går åt varsitt håll. (Michélsen, 2005, s. 65) Denna typ av samspel menar Michélsen (2005) oftast är korta och att de vanligtvis består av två barn. De är främst förekommande bland tvååringar men det händer även att ettåringar samspelar på detta sätt. 12

2.4. Små barns sociala utveckling Evenshaug och Hallen (2009) beskriver hur man ur ett sociokulturellt perspektiv sett att barns sociala utveckling sker i samspel med omgivningen. Social och personlig utveckling beskrivs som parallella processer. Dessa processer inleds vid födseln, fortsätter hela livet och hör nära ihop med varandra. Genom den sociala utvecklingen blir barnen allt mer individuella och unika. De menar att barnen genom den sociala utvecklingen integreras i den sociala gemenskapen samtidigt som de differentierar sig själva från andra personer och utvecklar en upplevelse av sin egen identitet. Redan under barnets första år kan man hitta ansatser till prosocialt beteende. Med prosocialt beteende menas ett positivt beteende som kan handla om att hjälpa, dela med sig eller samarbeta med andra. Detta visar sig genom att barnen ler åt andra, deltar i sociala lekar som exempelvis titt ut och även reagerar på andras gråt. Redan under andra levnadsåret kan man se att barnen börjar trösta andra som gråter, och man kan även se de första tecknen på att barnen delar med sig till varandra av till exempel leksaker. 2.4.1. Kamratsocialisation Livet på förskolan innebär att dela utrymme, leksaker, upplevelser och pedagogers uppmärksamhet med andra barn (Michélsen, 2005). Detta kan ses som ett gemensamhetsskapande mellan barnen men också som en social utmaning, som skapar både möjligheter och krav på samspelet. Michélsen skriver att inom ramen av vad förskolans dagliga verksamhet innebär skapas både långsiktig och kortsiktig påverkan i samspelet mellan barnen detta beskriver hon som kamratsocialisation. Begreppet kamratsocialisation används för att beskriva den ömsesidiga påverkan och uppfostran som små barn utsätter varandra för i sitt samspel, där barnet tillägnar sig de normer och värden som finns i det samhälle och den kultur de är deltagare och medskapare i. Att dela utrymme och leksaker med många andra barn kan ibland leda till konflikter. Konflikter uppstår i situationer där olika perspektiv möts och krockar. I sin undersökning om små barns samspel såg Michélsen hur barnen i konflikter fick utmana sin självklara uppfattning om sina rättigheter när de mötte andra barn som även de hade en lika självklar uppfattning om sin rätt till exempelvis en leksak. När detta hände kunde hon se hur barnen livligt argumenterade för sina ståndpunkter. Detta kan ses som barnens sätt att pröva sina olika perspektiv och att visa varandra vem som har och inte har rätt att ha en viss leksak. Johansson (2001) skriver i relation till sin studie om små barns etik, att det är i dessa vardagliga konkreta möten som etik kan uppstå och bli synlig för barnen. Hon menar att deras erfarenheter av etiska värden tar form och uttrycks kroppsligt i handling med andra (Johansson, 2001, s.27). Med handling menas barnets kroppshållning, känslouttryck, 13

gester och både verbalt och kroppsligt språk. Dessa olika delar bildar integrerad helhet där det psykiska och fysiska är oskiljaktigt. 2.4.2. Etiskt handlande Lindahl (1998) beskriver hur små barn uttrycker inlevelse och medkänsla. För att en människa ska kunna uttrycka medkänsla och inlevelse måste hon kunna uppfatta och förstå andra människors känslostämningar. Med känslostämningar menas att förstå och visa medkänsla med andra, men även att kunna ta emot andra individers uttryck för medkänsla och inlevelse. För att beskriva dessa känslostämningar använder hon sig utav ordet empati, som står för just medkänsla och inlevelse. När barnet är medvetet om gränsen mellan sig självt och andra, genom att ta någon annans perspektiv, så har en empatisk process börjat. Tidigare forskning har uppfattat små barn som oförmögna att reflektera över andras avsikter och känslor, men enligt nyare forskning vet små barn redan från 18 månaders ålder hur man både retas och tröstar menar Lindahl. De inser även att sårande handlingar mot andra får konsekvenser. När barnen känner att någon annan är ledsen så reagerar och agerar de genom att leva sig in i situationen och handla på ett medkännande och beskyddande sätt. Genom sådana upplevelser skaffar sig barnen erfarenheter som bidar till att deras känslighet, för såväl egna som andras känslor och behov, ökar. Johansson (2001) menar att barns etiska erfarenheter är kopplade till förskolans sammanhang, både till enskilda situationer mellan barnen, men också till de erfarenheter varje barn bär med sig. Barns förståelse och lärande om etik har en viktig betydelse för deras utveckling, men även för samhällets utveckling där barnen senare fordras ta ett socialt och moraliskt ansvar. De etiska kompetenser som fostran i förskolan syftar till att barn ska förvärva handlar om öppenhet och respekt för andras perspektiv och levnadssätt, liksom om solidaritet med och ansvar för andra menar Johansson (2001, s. 15). Människans etik bygger inte på någon objektiv distans till våra liv utan skapas genom vår livserfarenhet. 14

3. Metod Jag har utifrån mitt syfte att studera små barns samspel, använt mig utav observationer som metod för att samla in data. Jag har dokumenterat hur barnen samspelar genom att föra fältanteckningar. 3.1. Observationer Att använda sig utav observationer är framför allt användbart när man skall samla information inom områden som rör skeenden och beteenden i naturliga situationer (Patel & Davidson 2003). Med beteenden menas i detta sammanhang inte bara fysiska handlingar utan även relationer mellan individer, verbala yttranden, känslouttryck och liknande. När det gäller små barn utan ett färdigutvecklat språk är observationer den enda möjliga undersökningsmetoden då förmågan till verbal kommunikation är begränsad. Det finns olika typer utav observationer som kan genomföras på olika sätt. Patel och Davidson skriver att ett sätt är att i förväg arbeta fram ett observationsschema där det är bestämt vilka beteenden och skeenden som skall observeras. Ett annat sätt är att skapa ett utforskande syfte och sedan använda sig utav observationer för att samla så mycket kunskap som möjligt. När jag genomförde min studie ute på förskolan så valde jag att använda mig utav fältanteckningar. I mina fältanteckningar skrev jag ner så mycket som möjligt ur de samspelssekvenser jag observerade, för att sedan analysera mitt material utifrån fysiska handlingar, relationer, verbala yttranden och känslouttryck kopplat till mitt syfte och mina frågeställningar. Fördelen med fältanteckningar är att det inte krävs några större förberedelser, bara en penna och papper. Nackdelen är att man inte hinner se allt som faktiskt sker medan man skriver. Konsekvensen utav detta är att man som observatör måste välja ut de aspekter man vill studera (Patel & Davidson, 2003). 3.2. Forskningsetik När man utför en studie av detta slag är det viktigt att ha en grundläggande kunskap om vad det är för forskningsetiska regler som gäller. Forskningsetik är inte ett välavgränsat område även om det är tydligt att det omfattar frågor om förhållandet mellan forskning och etik, om etiska krav på forskaren och om etiska krav på forskningens inriktning och genomförande (Vetenskapsrådet, 2011). I forskningsetiken är de frågor som rör personerna som medverkar en mycket viktig del. Det handlar om hur de som deltar i forskningen som försökspersoner eller informanter får och inte får behandlas. Samtliga deltagare i en forskningsstudie ska skyddas mot förödmjukande och kränkande handlingar och mot psykisk och fysisk skada. 15

3.2.1. Forskningsetiska principer När man forskar finns det vissa krav och regler man måste rätta sig efter, bland annat de fyra forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2011). Dessa är: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att alla som medverkar i studien, på förhand eller så snart som möjligt, måste informeras av forskaren om undersökningens syfte och sådant som kan påverka deras vilja att medverka. De måste även informeras om att deras deltagande är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2011). Jag kontaktade, först rektorn och pedagogerna på en småbarnsavdelning i ett skolområde. Jag bad om lov att få komma ut till deras förskola för att samla in data till min undersökning, och informerade dem om mitt syfte med undersökningen att studera små barns samspel. Efter att de gett mig sitt medgivande till att få komma ut till deras avdelning så skrev jag ett informationsbrev (se bilaga 1) som jag gav till pedagogerna som i sin tur delade ut detta till vårdnadshavarna. I informationsbrevet presenterade jag bland annat mig själv, syftet med studien och att jag under några veckor skulle vistas på förskolan för att göra mina observationer. Samtyckeskravet innebär att alla deltagare, eller deras vårdnadshavare, ska ha rätt att själva bestämma om och hur länge de vill medverka i undersökningen. Om undersökningen riktar sig till minderåriga ska vårdandshavare och/eller skolmyndighet tillfrågas (Vetenskapsrådet, 2011). Det är viktigt att deltagarna vet att de när som helst kan avsluta sin medverkan i studien. I mitt informationsbrev upplyste jag vårdnadshavarna om att det var frivilligt att delta i min undersökning och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan. Jag informerade även om att jag skulle ta hänsyn till de barn som på något sätt visade att de inte ville bli observerade. När vårdnadshavarna sen hade svarat på om deras barn fick delta i mina observationer, och lämnat lappen till pedagogerna på förskolan, så kunde jag sätta igång med mina observationer. Konfidentialitetskravet innebär att man som forskare ska ta hänsyn till deltagarnas anonymitet. All insamlad data och uppgifter om enskilda identifierbara personer måste därför förvaras och avrapporteras på ett sådant sätt att de inte kan identifieras utav utomstående som läser rapporten (Vetenskapsrådet, 2011). I mitt informationsbrev klargjorde jag att alla namn, på barn och pedagoger, skulle fingeras. Detta för att garantera alla deltagande parter anonymitet. Jag informerade även om att all data jag samlade in skulle förvaras på ett säkert sätt, för att sedan förstöras efter min avrapportering. 16

Nyttjandekravet innebär att all information som samlats in om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2011). Uppgifter får inte lånas ut eller användas till ickevetenskapliga syften. Jag upplyste vårdnadshavarna om att alla data som jag samlade in endast skulle användas i forskningsändamål och att ingen mer än jag skulle ha tillgång till det insamlade materialet. 3.3. Urvalsgrupp Mina observationer har genomförts på en liten förskola i mellersta Sverige. Anledningen till att jag valde att göra mina observationer där var på grund av mitt syfte, som är att studera små barns samspel, men även för att det var en förskola som jag aldrig tidigare besökt. På denna förskola fanns två avdelningar varav en är småbarnsavdelning med barn i åldrarna 1-3 år. Urvalsgruppen består av nio pojkar och fjorton flickor vilket blir sammanlagt 23 barn, varav 10 barn är födda 2010 och 13 barn är födda 2011. Alla namn i min studie är fingerade. 3.4. Genomförande Innan jag genomförde min observationsstudie kontaktade jag först berörd rektor och pedagogerna på förskolan för att få deras tillstånd om att komma ut i deras verksamhet. När jag fått deras godkännande så skrev jag ett informationsbrev och besökte sedan förskolan och lämnade dessa informationsbrev till barnens vårdnadshavare, via pedagogerna, där jag frågade om lov att få observera deras barns aktiviteter. De blev i brevet informerade om syftet med min studie och om de forskningsetiska principerna som gäller för medverkan i observationerna. Vårdnadshavarna fick sedan fylla i lappen och lämna till pedagogerna på förskolan. Det fanns två svarsalternativ där de antingen kunde tacka ja eller nej till att deras barn skulle medverka i mina observationer. När datumet för sista inlämning passerat saknades fortfarande fem stycken lappar. Med hjälp av pedagogerna på avdelningen påmindes kvarvarande vårdnadshavare om påskrifter, och då fick jag in resterande lappar samma dag som jag genomförde mina första observationer. Samtliga vårdnadshavare gav mig tillåtelse att observera deras barns aktiviteter. Om någon dock hade valt att tacka nej så hade deras barn ej observerats och då inte heller funnits med i detta arbete. Jag spenderade fyra dagar på förskolan och observerade ca fem timmar per dag. Detta resulterade i 20 timmars observationer. Jag kom dit innan frukost och var sedan där tills efter lunch. Anledningen till att jag inte stannade kvar efter lunch var att alla barnen hade vila, och sov då i ungefär två timmar, fram till mellanmålet vid två-tiden. Innan jag började med mina observationer tog jag en dag då jag åkte till förskolan för att bekanta mig lite med barnen. Det 17

var spännande att möta dem och de verkade nyfikna på mig. Något utav barnen frågade vem jag var, och då förklarade jag att jag gick i skolan och skulle komma till dem på förskolan för att göra mina läxor. Några barn var lite blyga i början men bara de fick leka lite med mig så gick det bra att ha mig i närheten. På min första observationsdag kom jag till förskolan strax efter frukost då barnen var på väg ut. Jag hade med mig en penna och ett litet block. Jag hjälpte till med att klä barnen, och sen begav vi oss ut på gården där jag gjorde mina första observationer. Jag placerade mig lite avsides från barnens aktiviteter, men ändå så pass nära att jag hörde och såg vad de gjorde. Under de följande tre dagarna gjorde jag mina observationer inomhus. Jag placerade mig då i närheten utav barnen, på en matta eller en madrass, men såg till att hålla mig på ett sådant avstånd så att jag inte störde pågående aktivitet. Jag är dock medveten om att min blotta närvaro påverkade barnens samspel. De flesta utav mina observationer gjordes i stora rummet där det fanns en rutschkana, några madrasser, en dockvrå och stora fria ytor för barnen att röra sig på. Jag gjorde även observationer i hallen, matrummet och i ett litet byggrum. De samspelssekvenser jag observerade varade allt från några sekunder till sex minuter. De flesta sekvenser varade dock mellan två och fyra minuter. 3.5. Bearbetning av insamlat material Jag var på småbarnsavdelningen under fyra dagar och gjorde observationer utav barnens samspel. Efter varje dag med observationer åkte jag hem och renskrev mina fältanteckningar på datorn. Genom att jag direkt renskrev mina fältanteckningar så hade jag varje samspelssekvens färskt i minnet, och kunde då utförligare beskriva det jag sett under mina observationer. När jag senare började analysera mitt material letade jag efter återkommande aspekter i vad barnen gjorde för att lättare se mönster i samspelen. När jag gick igenom mitt material kunde jag se sex teman som relaterade till mitt syfte och mina frågeställningar. Dessa teman kommer att beskrivas och analyseras i kapitel fyra. 3.6. Giltighet och tillförlitlighet Reliabilitet, eller tillförlitlighet, handlar om hur bra och noggrant ett mätinstrument är (Patel & Davidsson, 2003). Jag har använt mig utav observation som metod, och fört fältanteckningar, för att studera barnens samspel och besvara mina frågeställningar. Jag har gjort en begränsad studie då jag använt mig av en relativt liten undersökningsgrupp. Skulle en liknande studie göras på andra förskolor och ett större antal barn så kan resultatet bli annorlunda. 18

Validitet, eller giltighet, skriver Patel och Davidsson (2003) berör huruvida man mäter det som, enligt studiens syfte och frågeställningar, har sagt skall mätas. Jag har i mitt arbete studerat små barns samspel i enlighet med vad som står i mitt syfte och mina frågeställningar. Jag är medveten om att jag som observatör har missat delar utav samspelen under tiden som jag fört anteckningar. Jag är även medveten om att barnen samspel har påverkats av min närvaro. 19

4. Resultat Syftet med min undersökning var att studera de yngsta barnens, toddlarnas, samspel. Jag kommer i detta kapitel att tematiskt presentera mitt resultat med utgångspunkt i mina frågeställningar som är: Vad kännetecknas samspelen av? Hur kommunicerar barnen med varandra? Hur visar barnen varandra omtanke? De teman jag kommer presentera nedan är: Rörelse och kroppslekar, leksaker, glädje, kroppslig kommunikation, - vara lika och omtanke. Dessa motsvarar återkommande aspekter i vad barnens samspel handlade om. Av alla barn i urvalsgruppen kommer endast ett fåtal att representeras i resultatet. Under genomgången utav mitt resultat kommer barnens ålder att redovisas enligt följande exempel: Lisa (2:2). Genom detta kan man utläsa att barnet är två år och två månader. 4.1. Rörelse och kroppslekar Resultatet visar att barnens samspel ofta innehöll rörelse och kroppslekar. Barnen sprang då efter varandra, hoppade och åkte rutschkana tillsammans. Följande sekvens är en illustration av detta och utspelar sig mellan Lisa (2:2), Adam (2:6) och Erik (2:2): Det är fruktstund och barnen sitter på mattan i stora rummet. Lisa sticker benen under mattkanten och Adam ser detta och gör likadant. De sitter så en stund och äter sin frukt. Plötsligt utropar Adam Meja trummar, meja trummar. Adam vevar i armarna slår på mattan som om det vore en trumma. Lisa börjar också slå på mattan. Undertiden de trummar, vänder sig Lisa mot Erik och tittar på honom. Erik sprattlar sig också in under mattan och börjar trumma. De sjunger tillsammans Aja Ojo Pippi och fortsätter trumma en stund till. (Observation 1: 120919) Denna samspelssekvens skulle man kunna tolka som att barnen leker en rörelselek. Adam får idén att använda mattan som trumma. Lisa sticker in sina ben under mattan och Adam gör likadant. När han senare börjar slå på mattan använder han sig utav stora armrörelser för att slå så hårt som möjligt. Adams stora armrörelser blir till en slags rörelselek som Lisa och Erik glatt hänger med i. Adam verkar tycka att det ser roligt ut att ha benen under mattan, så som Lisa har sina ben. Sen när Adam börjar trumma så verkar Lisa tycka att det ser roligt ut och hänger på. Erik, som först sitter och iakttar, får ögonkontakt med Lisa som trummar och 20

verkar dras med i hennes rörelser. Genom de stora rörelser som barnen använder sig utav så skapar de en gemenskap som bygger på rörelseglädje, kreativitet och lekfullhet. Ett annat exempel på en rörelse - och kroppslek är den sekvens då Lisa (2:2) och Erik (2:2) är i stora rummet. De leker med stolar som de under samspelets gång möblerar om: Lisa och Erik är i stora rummet. I dockvrån finns ett litet bord med fyra små stolar. Lisa tar tag i en utav stolarna och drar ut den en bit på golvet. Hon hämtar även resten utav stolarna och ställer dem i en rad. Erik iakttar Lisa. När Lisa fått alla stolar på plats tittar hon på Erik och klappar på en utav stolarna. Erik kommer och sätter sig och säger åka ja nu. Lisa klättar också upp på stolen bredvid den Erik sitter på, samtidigt som hon säger Lisa, Lisa. Nästan direkt hoppar hon ner och börjar möblera om stolarna. Erik går av sin stol och tittar på Lisa som nu placerar stolarna som sätena i en bil; två fram och två bak. Både Erik och Lisa sätter sig i baksätet. Åka bil Mamma säger Erik till Lisa som tittar ut över rummet, vinkar och ropar Hej då. Erik försöker ställa sig upp på stolen, tappar balansen och ramlar i golvet. (Observation 2: 120919) Denna samspelssekvens skulle man kunna förstå som att barnen på ett annat sätt än i föregående observation, använder sig utav rörelse och kroppslek. De fyra stolarna och barnens rörelse kring dessa är det som skapar ett levande samspel. Det är möblerandet av stolarna som driver det framåt. Lisa tar initiativet till att börja använda stolarna. I hennes fantasi verkar det som att stolarna blir till säten i en bil, och hon och Erik åker på en tur. Lisa bjuder in Erik i leken genom att klappa på en utav stolarna, och han hänger snabbt på. Lisa visar Erik sin plats genom att upprepa sitt namn när hon klättar upp på en utav stolarna och sätter sig. Men Lisa tycker inte att stolarna står rätt så hon och Erik går av och hon möblerar om dem. När stolarna är omplacerade fortsätter leken. Det är Lisas drivande rörelse av stolarna som är lågan i detta samspel. 4.2. Leksaker Resultatet visar också hur ett återkommande inslag var att barnens samspel ofta kretsade kring leksaker. I de flesta utav mina observationer samspelade barnen kring någon form av leksak, främst kring klossar men även kring bilar och leksaksserviser. Nedanstående situation är ett exempel på hur detta kunde se ut: Det ligger mjuka klossar på golvet bredvid en bänk. Erik (2:2) sitter och leker med klossarna, staplar dem på varandra och slår omkull dem. Lisa (2:2) kommer och tar en av klossarna och kastar upp den i luften. Erik gör likadant men hans kloss hamnar på bänken. Erik ställer sig på tå för att nå sin kloss men han når den inte. Lisa kommer för att hjälpa honom men hon når heller inte klossen. Erik gnäller över sin kloss och Lisa ser 21

sig omkring. Hon får syn på lådan som klossarna legat i och skjuter den intill bänken. Hon ställer sig på den och når då klossen som hon kastar i golvet. Erik skrattar och kastar upp en till kloss på bänken. Lisa kastar ner klossen och de skrattar tillsammans. Detta upprepas flera gånger. (Observation 3: 120921) Samspelet mellan Lisa och Erik startar med deras leksaker, i detta fall klossar, deras rörelse när de kastar upp dem i luften, och med glädjen över att göra detta tillsammans. Men sen tar samspelet en annan vändning där det inte bara glädjen som driver samspelet framåt utan även deras gemensamma fokus på hur de ska få ner klossen från bänken. Först verkar de lite villrådiga när de båda förgäves står på tå och sträcker sig efter klossen, men utan att lyckas. Glädjen i samspelet byts ut mot uppgivenhet från Eriks håll. När Lisa sen kommer på iden att använda klosslådan som pall för att nå upp till klossen blir stämningen i samspelet positiv igen. Fokus i samspelet flyttas då från själva klossen, och det som istället driver samspelet är spänningen över att få klättra upp på lådan och få ner klossen. Den gemensamma handlingen verkar tillslut bli viktigare än klossen. 4.3. Glädje Resultatet visar också att glädje var ett återkommande inslag i barnens samspel. I de flesta utav mina observationer är glädje den känsla som är mest framträdande. Följande sekvens är ett exempel på detta: Nina (1:9) och Selma (1:4) är i dockvrån och står på varsin sida av ett litet bord. Selma skjuter undan stolarna på sin sida medan Nina står och plockar med dockservisen. De tittar upp på varandra och ropar Oj. Selma skrattar och hämtar först ett fat som hon ger till Nina, sen går hon och hämtar en leksakskaka som hon kastar till henne under glada utrop. Nina klappar på stolen bredvid sig och säger Där. Hon tar upp kakan och lägger den i en gryta. Den säger hon och hämtar en sked att röra med. Selma går till leksaksspisen och kommer tillbaka till bordet med en gryta. Nina tittar glatt på Selma och småpratar medan hon rör i grytan. Såa säger Nina och Selma skrattar. Nina öser upp åt Selma. Mat säger hon. Selma tar Ninas gryta och går iväg till spisen. Neja utropar Nina. Selma kommer tillbaka med grytan och Nina rör runt i den en stund sen går hon därifrån. (Observation 4: 120920) Denna situation visar hur samspelet bygger på en glädje mellan Nina och Selma, som tydliggörs via de glada utropen och samtalen. Det kretsar också kring servisen de båda leker med. Det är när Selma och Nina tittar upp på varandra över bordet som samspelet tar sin början de upptäcker varandra. Selma hämtar sedan kakan och fatet till Nina och det uppstår 22

glädje mellan dem. Selma har sett att Nina håller på att laga mat och hon vill vara snäll och hjälpa till. Kakan som Selma ger till Nina driver på samspelet. Då Selma ser att Nina tar emot kakan och lägger den i sin gryta är det som om Selma får en bekräftelse på att Nina tycker om att leka med henne. Nina blir i sin tur glad för Selmas bidrag till maten och bjuder henne på mat. Det är intressant att se hur de håller liv i samspelet genom småprat, skratt och ögonkontakt. I slutet av denna sekvens ser jag att det är grytan (leksaksservisen) som hindrar det fortsatta samspelet. När Selma tar grytan som Nina använder bryts på något sätt den intensiva glädjen de delat tidigare under samspelets gång vilket leder till att Nina går därifrån. 4.4. Kroppslig kommunikation Resultatet visar också att det var vanligt att barnen använde kroppen för att kommunicera med varandra. Följande sekvens, med Siri (1:1) och Oliver (1:2) är ett exempel på detta: Siri och Oliver står båda vid en låda full med klossar. Siri tittar på klossarna och plockar upp en som hon stoppar i munnen för att smaka på och sedan släppa i golvet. Eh de säger Siri när hon släppt klossen i golvet och tittar glatt på Oliver som ler tillbaka. Siri tar upp en ny kloss som hon stoppar i munnen. Oliver tittar på Siri och utropar Ajaj baba. Siri släpper klossen till golvet. Oliver plockar upp en kloss ur lådan och sträcker den till Siri. Hon tar klossen, tittar på den och släpper den i golvet. Oliver tar då upp en ny kloss och ger den till Siri. Hon tar emot klossen, tittar på Oliver och släpper sedan klossen. (Observation 5: 120919) Denna sekvens visar hur Siri och Oliver använder sig utav både kroppspråk och verbalt språk för att kommunicera med varandra. Samspelet dem emellan startar när de möts vid klosslådan. Lekfullheten, intresset och glädjen utvecklar sedan samspelet och med hjälp av kroppen skapas ett gemensamt samförstånd mellan dem över vad som händer. Genom blickar, rösten och med hjälp av gester håller de samspelet intressant. Siri upprepar samma sak flera gånger när hon tar upp en kloss för att sedan släppa den i golvet. Det pågår en ständig interaktion mellan Siri och Oliver när han gett henne en kloss släpper hon den i golvet, och detta upprepas gång på gång. Det verkar även finnas humor med i detta samspel. När Siri stoppar en kloss i munnen tittar Oliver på henne och tillrättavisar henne genom att säga Ajaj baba. Detta tolkar jag som ett sätt för Oliver att retas med Siri, för det förstör inte samspelet utan ger det tvärtemot en puff framåt. Genom deras kroppsliga uttryck i samspelet, så blir det för dem en levande kommunikation även om den nästintill saknar verbal kommunikation. 23

4.4.1. Vara lika Ett annat återkommande inslag i mitt resultat var att barnen genom kroppsspråk utryckte viljan att vara lika och att göra samma sak. Sekvensen mellan Siri (1:1) och Bella (1:8) är ett exempel på detta: Siri sitter på golvet i stora rummet och plockar med några pusselbitar. Bella kommer och sätter sig mittemot Siri och försöker ta pusselbiten hon håller i. Eje! utropar Siri. Bella tar istället två pusselbitar som ligger på golvet och försöker sätta ihop dem. Hon tittar upp på Siri som iakttar henne samtidigt som hon suger på en pusselbit. Bella tar då upp en pusselbit och stoppar i munnen. De skrattar tillsammans. (Observation 6: 120920) Situationen visar hur samspelet startar kring pusselbitarna. Bella verkar bli nyfiken på vad Siri gör och sätter sig hos henne. Det uppstår lite konkurrens mellan dem när Bella försöker ta pusselbiten som Siri håller i, men hon står på sig och visar tydligt att det är hennes. Bella verkar förstå att just den biten är Siris och tar istället upp två egna bitar från golvet som hon försöker sätta ihop. Siri iakttar det Bella gör samtidigt som hon suger på sin pusselbit. Bella tittar upp, upptäcker att Siri iakttar henne och stoppar även hon en pusselbit i munnen. Detta leder till att de skrattar tillsammans. De gör samma sak, de har en varsin pusselbit i munnen och det är jätte roligt. Genom ett ordlöst samförstånd delar de glädjen över att i stunden få vara lika. 4.5. Omtanke Ett annat återkommande inslag var att barnen i samspelen visade antydan till etiskt handlande genom att de till exempel sökte upp det barn som grät och försökte trösta. Ett exempel på detta illustreras i den ögonblickslånga sekvensen nedan mellan Bella (1:8) och Adam (2:6). Bella ramlar omkull och slår sig och Adam reagerar med att erbjuda henne tröst. Följande utspelade sig: Bella springer fram till ett pussel som ligger på golvet. När hon når fram till pusslet och ska stanna så halkar hon omkull. Hon slår huvudet lätt i golvet, blir rädd och börjar gnälla lite. Bella reser sig upp med gråten i halsen och går mot en pedagog som finns i rummet. Ont dä säger hon och håller handen på örat. Adam som sett hur Bella ramlat kommer fram till henne. Ja blåsa? frågar han. Bella nickar och Adam blåser på hennes öra. Bella ler och hon och Adam går åt varsitt håll. (Observation 7: 120919) När Bella ramlar blir hon rädd och börjar nästan gråta. Hon söker sig då till pedagogen i rummet för att få tröst. Hon visar tydligt både verbalt och kroppsligt att hon fick ont på örat. Adam som sett när Bella ramlat går fram till henne och frågar om han ska blåsa. 24

Han lever sig in i Bellas situation och agerar medkännande och beskyddande. Bella förstår att Adam erbjuder henne tröst och ger honom lov att blåsa bort det onda, genom att nicka till svar. Resultatet visar på tre återkommande teman i de små barnens samspel. Hälften utav de samspelssekvenser jag observerat kretsade kring leksaker, medan den andra hälften utgjordes av rörelse och kroppslekar. Glädje visade sig också vara en viktig del utav barnens samspel. Resultatet visade även att kommunikationen i samspelen främst utgjordes av kroppspråk och att barnens etiska handlande kom till uttryck genom att de agerade medkännande och beskyddande. 25

5. Avslutande diskussion I detta kapitel kommer jag att diskutera resultatet av mina observationer och koppla detta till tidigare litteraturgenomgång. Jag kommer även att kritiskt reflektera över mitt metodval. 5.1. Metoddiskussion Jag valde att använda mig utav observation som metod i min undersökning av små barns samspel. Jag förde fältanteckningar då jag inte hade tillgång till någon filmkamera. Jag kan i efterhand se fördelar med att använda en kamera, istället för fältanteckningar, då det var svårt att hinna med att anteckna allt som barnen gjorde. När jag tittade ner för att anteckna så missade jag några sekunder utav barnens samspel som kan ha varit väldigt intressanta. Jag ser inte att jag skulle kunnat använda mig utav någon annan metod för att studera barnens samspel, i så fall hade jag behövt vinkla mina frågor annorlunda och då kanske ha intervjuat pedagoger om vad de sett små barn göra i sina samspel. En annan sak som jag reflekterat över såhär i efterhand är mitt val av block. Jag hade nämligen fått tag på ett litet block med tecknade katter på fram- och baksidan. Mitt block drog periodvis till sig barnens uppmärksamhet och störde då både deras samspel och mina observationer. Nästa gång jag för fältanteckningar i en barngrupp så ska jag tänka på att ta ett tråkigare block. En nackdel med att sitta bland barnen och göra observationer var att det ständigt förekom en massa ljud runtomkring mig. Det var ibland svårt att koncentrera sig på sin observation när andra barn som vistades i närheten grät eller skrattade och sprang omkring. Tiden som jag avsatte för föräldrarna att fylla i och lämna in informationsbrevet känns som om den blev något kort. De hade cirka två veckor på sig att fylla i lappen men några barn var sjuka, andra bortresta och någon tappade bort lappen. Till slut fick jag dock in alla lappar med vårdnadshavarnas påskrifter. Det är viktigt att få ut informationsbrevet så fort som möjligt till vårdnadshavarna när man ska göra observationer utav barns aktiviteter, för då tror jag sannolikheten att få in alla lappar i tid blir större. 26

5.2. Resultatdiskussion Syftet med min undersökning var att studera de yngsta barnens, toddlarnas, samspel. Jag har valt att strukturera upp denna diskussion med utgångspunkt i mina frågeställningar: Vad kännetecknas samspelen av? Hur kommunicerar barnen med varandra? Hur visar barnen varandra omtanke? 5.2.1. Samspel mellan toddlare Resultatet visar hur samspelen mellan de små barnen kretsar kring leksaker, kroppslekar och glädje. De samspel som kretsade kring leksaker började oftast med att ett barn satt och lekte för sig själv, och dess aktivitet drog då till sig ett annat barn. I de flesta utav observationerna med leksaker använde barnen klossar, men de använde även andra leksaker som exempelvis bilar och dockservisen. Michélsen (2005) beskriver i sin studie hur leksaker först samlar barnen för att sedan istället hindra samspelet. I likhet med Michélsens studie kan man i observation 3, mellan Lisa och Erik, se hur leksaken (i detta fall klossen) hindrar deras samspel. När klossen hamnar på bänken avtar nästan samspelet dem emellan. Som tur är kommer Lisa på hur de ska få ner klossen ifrån bänken vilket leder till att samspelet kan fortsätta. Ett annat återkommande tema i mitt resultat var samspel med stora rörelser och kroppslek. Barnen samspelade då med kroppen genom att springa, hoppa, eller trumma. Med hjälp av stora rörelser skapade barnen en gemensam kroppslek. De stora rörelser som ett barn gjorde spred sig då vidare till ett annat barn. Michélsen (2005) menar att denna sorts samspel ofta uppstår där det finns gott om fria ytor och utrymme. Mitt resultat visade i likhet med Michélsens studie att dessa samspel ofta förekom där barnen hade stort utrymme att röra sig på. I observation 1 visas ett exempel på detta då barnen sitter i stora rummet på en matta och trummar. Mattan ger barnen utrymme att sparka i benen och trumma. Glädje var ett återkommande tema i mitt resultat. I de flesta utav samspelen som observerades fanns en glädje mellan barnen. Michélsen (2005) har i sin studie sett hur samspelen mellan toddlarna ofta domineras utav intresse och glädje. I sekvensen mellan Selma och Nina (observation 3) syntes detta tydligt. I likhet med Michélsens studie visade denna observation hur intresset och glädjen mellan barnen var det som drev samspelet framåt genom att Selma och Nina hela tiden bekräftade varandra genom blickar, skratt och samtal. Samspelet började med intresse och glädje då de hjälptes åt att laga mat och samsades kring grytan. Detta 27