Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen

Transkript

1 Interaktion mellan de yngsta förskolebarnen Fri lek på förskolan Interaction between toddlers Free play at pre-school Larisa Rapinoja Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet Avancerad nivå/ 15 hp Handledare: Ulf Buskqvist Examinator: Ann- Britt Enochsson

2 Abstract The aim of the study is to describe how toddlers at pre-school interact with each other during the free play. The following research-questions have been chosen: In which ways are made visible when toddlers interact with each other during the free play? Which repeated patterns are there in toddler s interaction with each other? The method that was used was observation. Implementing of observations happened during five days on a pre-school. Observations show that the interaction makes visible in various ways when it comes to toddlers, for example through observing, laughing and using the verbal communication. Repeated patterns that are shown are for example eye contact and smile occurs when toddlers interact with each other Keywords Interact, free play, toddlers, sociocultural perspective

3 Sammanfattning Undersökningens syfte är att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken. Följande frågeställningar har valts: På vilka sätt synliggörs de yngre förskolebarnens interagerande med varandra under den fria leken? Vilka upprepade mönster finns det i de yngre barnens interaktion till varandra? Den metoden som användes för undersökningen var observation. Genomförande av observationer skedde under fem dagar på en förskola. Observationerna visar att interaktionen synliggörs på olika sätt när det kommer till de yngre förskolebarnen till exempel genom att iaktta, skratta och använda sig av den verbala kommunikationen. Upprepade mönster som till exempel ögonkontakt och leende förekommer när de yngsta barnen interagrar med varandra. Nyckelord Interaktion, fri lek, toddlare, sociokulturellt perspektiv

4 Innehållsförteckning Inledning... 1 Syfte... 1 Frågeställningar... 2 Forsknings- och litteraturgenomgång... 3 Teoretisk utgångspunkt... 3 Interaktion... 3 Kommunikation... 5 Verbalkommunikation... 5 Kroppslig kommunikation... 6 Vad är lek?... 7 Fri lek... 7 Toddlares lek... 8 Metodologiska ansats och val av metod... 9 Kvalitativ metod... 9 Metodval... 9 Urval Etiska ställningstagande Genomförande Bearbetning av insamlat material Validitet och Reliabilitet Metoddiskussion Resultat och analys Observation 1- Burkarna Observation 2- Tornet Observation 3- Båten Observation 4- Möte på rutschkanan Observation 5- Köksvrå Observation 6- Kuddrummet Observation 7- Spring i benen... 16

5 Observation 8 Bilen Mönster som upprepas under interaktionerna Leende Iaktta Imitation Verbal kommunikation Slutsatser Diskussion Förslag till fortsatt forskning Referenser Bilagor... 29

6 Inledning Den här studien grundar sig i en fråga som jag ställt mig under förskollärarutbildningen om hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken. Yngre förskolebarn eller begreppet toddlare som Løkken, Haugen och Röthle (2006) och Michélsen (2005) använder syftar på barn under tre år. Kommunikation och lek är centralt för när barnen interagerar med varandra menar Öhman (2006). Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) lyfter vikten med att barnen ska lära sig socialt samspel med varandra. Det är också viktigt att pedagogen kan interagera med både det enskilda barnet och barngruppen. Under min utbildning som förskollärare har jag intresserat mig kring toddlares interaktion med varandra, eftersom många utav barnen inte har orden för att kommunicera. Som det redan nämnts ovan har kommunikation en stor betydelse när det kommer till interaktion med andra. De relevanta undersökningar som jag har hittat, handlar mycket om yngre förskolebarnens kroppsliga - och verbala kommunikation med varandra. Hildén (2014) är en som har undersökt kommunikationen mellan de yngre förskolebarnen. Vi skapar en gemensam värld med dem som vi kommunicerar med hävdar Hildén. Lek handlar om att upptäcka den fysiska världen och att det sedan gradvis övergår till rollek menar Asplund Carlsson och Pramling Samuelsson (2003). När det kommer till fri lek sker det på barnens villkor hävdar Löfdahl (2010). Jag upplever att leken är centralt i barnens liv där de lär och utvecklas när det till exempel kommer till interaktion. Min avsikt med denna undersökning är att beskriva hur de yngre barnen interagerar med varandra för att pedagogerna ska kunna stödja barnen i det. För mig som blivande förskollärare kommer medvetenheten om yngre barnens interaktion underlätta planeringen av aktiviteter i förskolan. Syfte Syfte med min undersökning är att beskriva hur de yngsta förskolebarnen i åldern ett till två år interagerar med varandra under den fria leken. Ambitionen är att kunna bidra till kunskapsbildningen om hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra och på således utveckla kunskaper om hur pedagogerna kan stödja barnen i deras interaktion med varandra. 1

7 Frågeställningar På vilka sätt synliggörs de yngre förskolebarnens interagerande med varandra under den fria leken? Vilka upprepade mönster finns det i de yngre barnens interaktion till varandra? 2

8 Forsknings- och litteraturgenomgång Teoretisk utgångspunkt Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen är Vygotkys teori om sociokulturellt perspektiv. Enligt Säljö (2005) som hänvisar till Vygotsky handlar det sociokulturella perspektivet om interaktionen mellan människor. Vygotsky hävdar att allt lärande sker genom den sociala interaktionen. När det kommer till sociokulturellt perspektiv ligger fokuset på kommunikation och när barnen kommunicerar blir de delaktiga med omgivningen (Säljö, 2005). Kommunikation ger människor möjlighet att lära sig av varandra, genom att till exempel ställa frågor om något vi inte vet sedan innan (Saljö, 2005). Proximala utvecklingszoner är ett viktigt begrepp när det kommer till sociokulturellt perspektiv (Björklund, 2008). När det kommer till proximala utvecklingszoner handlar det om att barnet lär sig av någon som har mer kunskap än barnet själv har. Det kan till exempel vara genom olika media som barnet lär sig något som barnet inte kunde tidigare. I likhet med Säljö (2005) hänvisar även Björklund (2008) till Vygotskys teori om sociokulturellt perspektiv. Med sociokulturellt perspektiv menar Vygotsky handlar mestadels om det talande språket. Vygotsky hävdar att även språket medierar verkligheten och den är anpassad till en specifik social praktik (Björklund, 2008, s. 34). Med mediering menas det att när vi för vidare information om verkligheten och att det sedan blir förståeligt i olika sammanhang. Mediering sker med hjälp av artefakter som också är ett begrepp som Vygotsky använder sig av. Med artefakter menas att vi kommunicerar med hjälp av redskap. Det kan till exempel handla om användning av kroppen när vi kommunicerar. Björklund påpekar att kroppsspråket är en viktig grund för sociokulturellt perspektiv och det är genom interaktion med varandra som vi blir egna individer. Interaktion Fokus i studien ligger på de yngre förskolebarnens interagerande med varandra. Öhman (2006) menar att interaktionsrelaterade konkreta begrepp är lätta att ta till sig och att det bidrar till en ökad förståelse för barnens behov av att interagera. Det är genom interaktion med andra, genom kommunikation, förhandling och lek som barn interageras i den rådande kulturen. Öhman hävdar även att det finns tre aspekter av interaktion. Den första aspekten är handlingsaspekt, vilket Öhman menar handlar om vad det är vi interagerar omkring eller gör 3

9 tillsammans. Interaktion har alltid en relationell aspekt, det vill säga att den omfattar interaktionens kvalitet om hur vi har det tillsammans när vi gör det vi gör. Den tredje aspekten handlar om det verbala samspelet, med det menas att vi reflekterar och väljer att sätta ord på och samtala om det vi gör tillsammans och hur vi har det tillsammans. För pedagoger kan det vara givande att tänka i de nedan nämnda tre aspekter, påpekar Öhman (2006, s. 55) Analysera vad interaktionen med olika barn oftast innehåller? Vilken grundton och kvalitet har interaktionen? Hur sätter du tillsammans med barnen ord till och reflekterar kring vad ni gjort och hur ni har haft det tillsammans? Michélsen (2005) har studerat de yngre förskolebarnens interaktion med varandra. I observationerna som Michélsen har genomfört kunde hon se att i mer än hälften utav interaktionssekvenserna hade barnen någon form av leksak. När de yngre barnen interagerar med varandra händer det mycket och barnen är ofta inspirerade av vuxenkulturen när de interagerar med varandra (Michélsen, 2005). Sommer (2005) hävdar att några barn kan ta sociala pauser för att istället gå runt och observera vad de andra barnen gör. Barnen ska internaliseras det vill säga att barnen ska överta samhällets normer och regler (Sommer, 2005, s. 166). På grund av det betraktas barnen som passiva mottagare av socialisering av de vuxna. Brodin & Hylander (1997) menar att ibland måste en vuxen vara med för att sätta igång barnens interagerande med andra. Det finns en form av interagerande som bara kan ske mellan barnen, eftersom barn känner en glädje att göra likadant, vilket i sin tur betyder att interaktion är på samma villkor. Brodin och Hylander (1997, s ) hänvisar till Sterns teori om Samspelsdomänen: Leende samspel: När barnet är omkring två månader gammal möter barnen blicken och ler. Det kommer sedan utvecklas till joller och interaktionen går fram och tillbaka som en dans. Härmning som smittar: Desto yngre barnen är så är det lättare för omedelbara, omedvetna härmningen. Även känslorna smittar som till exempel glädje och när någon är ledsen. Barnen låter lika, de härmar dialekter och olika läten från både andra barn och vuxna. 4

10 Kärnan: Barnet får en känsla av att styra själv som utgör grunden i kärnsjälvet och det kommer sedan att utvecklas hela livet. Barnet kan även skilja ut sig själv från andra och lär sig att skilja åt andra. I enlighet med Sterns teori om Samspelsdomänen så menar Michélsen att imitation är som bekräftande svar på ett lekinitiativ. Michélsen hävdar att även om barnen ofta imiterar varandra så kommer glädjen ifrån att de blir bekräftade och att känslorna mellan barnen smittar. Barn mellan ett till två år söker kontakt med andra barn i samma ålder som de har en gemensam historia med menar Hildén (2014) som hänvisar till Greves (2007) forskning. Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) lyfter vikten med att lärandet ska baseras på interaktion mellan förskollärare och barn på samma sätt som barnen lär sig av varandra. Kommunikation Johansson och Pramling Samuelsson (2009) menar att det som är centralt under interaktion är kommunikation. Öhman (2006) hänvisar till den ryske språkforskaren Lev Vygotsky när det kommer till interaktion. Vygotsky var övertygad om att allt lärande sker genom den sociala interaktionen. Vygotsky hävdar att barns lärande stimuleras av utmaningar som de får av andra jämnåriga barn och vuxna. Vi skapar en gemensam värld tillsammans med dem vi kommunicerar med (Hildén, 2014). Tankar och gester är sammanflätade vilket gör att kommunikation är kroppslig. Barnen uttrycker ett gemensamt vi genom ögonkontakt, till exempel genom att skratta tillsammans eller imitera varandras gester (Hildén, 2014). Löfdahl (2010) menar att när barnen leker inbegriper de olika former av kommunikation. Kommunikationen i barnens lekar både förmedlar och förändrar innehåll. Dialogiska perspektiv är ett begrepp som Löfdahl använder. Med dialogiska perspektiv menas att meningen skapas mellan människor. Verbalkommunikation Løkken, Haugen och Röthle (2006) hävdar att det verbala samspelet börjar omkring när barnet är 18 månader. Det verbala språket ger möjligheten till att bli förstådd och att förstå andra. Michélsen (2005) hänvisar till (Eckerman 1993) som menar att imitationer mellan barnen skapar erfarenheter, vilket underlättar för barnen att utveckla mognare interaktionsformer, som till exempel det verbala språket. Nyare forskning visar att den språkliga interaktionen mellan de yngre barnen innehåller centrala kännetecken på god språklig kommunikation (Krogstad, 2006). 5

11 Enligt Krogstads (2006) studien använder sig ettåringar av mer ord och verbalspråk när de befinner sig i en lekmiljö där de har tillgång till flera föremål. Det blir även tydligt i Krogstads undersökning att en viktig del i barnens interaktion mellan varandra handlar om att behärska orden och det verbala språket. En sen verbalspråklig utveckling kan leda till isoleringar från lek och den sociala gemenskapen mellan barnen i förskolan. När barnen väl kommer in i det verbala självet så finns det en risk att det underskattas de tidigare utvecklade kommunikationsmönster som redan finns hos barnen menar Engdahl (2007). Løkken, Haugen och Röthle (2006) skriver om det narrativa självet, vilket hon menar uppstår i tre års ålder. Det innebär att barnen på ett nytt sätt skapar mening och av alla erfarenheter de har i sig och då kan barnen prata om sig själva med egna ord och även kunna berätta egna historier om sitt liv. I likhet med Løkken, Haugen och Röthle menar Brodin och Hylander (1997) att mellan tre- och fyraårsåldern börjar barnen att använda språket för att kunna berätta små historier Kroppslig kommunikation Løkken, Haugen och Röthle (2006) beskriver Kroppssubjektet som aktivt handlade av människokroppen och att kroppen är en helhet av känslor, tankar, sinnen, motorik och fysiologi. Løkken, Haugen och Röthle hänvisar till den franske filosofen Maurice Merleu- Ponty som menar att det är med hela kroppen vi är uppmärksamma på vår närvaro i världen. Mellan levda kroppar i världen sker en meningsfull och omedelbar kommunikation. Begreppet fenomenologi syftar till människans subjektiva upplevelser så som det levs, oavsett ålder (Løkken, Haugen och Röthle, 2006, s.18). Om en vuxen till exempel lyfter på handen för att hälsa på någon, kan barnets pekande ha samma innebörd. Med hjälp av kroppen förstår vi andra och oss själva på ett omedelbart sätt utan att vi sätter ord på det. Løkken, Haugen och Röthle hävdar att orden som barnen redan har vilar förståelsen redan i kroppen. Michélsen (2005) menar att hälften utav tiden som barnen interagerar med varandra utgörs av kroppslekar. Barnen rör sig med stora kroppsrörelser det vill säga att de springer, hoppar m.m. Hildén (2014) menar att barn mellan två och tre år använder sig av ögonkontakt och en aktiv blick, vilket leder till att barnen skapar gemensam fokus kring relationer och handlingar. Barn under två år har gemensam fokus med hjälp av blickar, pekande och ögonkontakt (Hildén, 2014). Krogstad (2006) menar att det är ofta spontana och tydliga kroppsspråket som är framträdande i barnens sätt att kommunicera och interagera. 6

12 Vad är lek? Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att lek inledningsvis handlar om att upptäcka den fysiska världen och att det sedan övergår gradvis till rollek. Asplund Carlsson & Pramling Samuelsson hävdar även att barnens lek och kamrater tillåter dem att öva och utveckla det barnen redan vet, ta turer, arbeta i grupp, kunna vara med andra och interagera med andra. Johansson och Pramling Samuelsson (2009) och Löfdahl (2010) menar alla att det är svårt att ge en definition för lek. Johansson och Pramling Samuelsson försöker dock beskriva leken som spännande och fantasifullt och att barnen förstår även att lek är på låtsas. Om barnens verklighetsuppfattning är rik, så är fantasin rikare och omvänt (Löfdahl, 2010). Vygotsky som Löfdahl hänvisar till menar att det finns en dialektik det vill säga argument kring verkligheten och fantasin. Vygotsky hävdar även att fantasin är uppbyggd från erfarenheter ur verkligheten. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) lyfter fram vikten med att leka. Leken ska vara en form av det lustfyllda lärande, som stimulerar fantasi, kommunikation samt skapa en förmåga till att interagera med andra menar (Skolverket, 2010). Barnen utvecklar under leken känsla för både delaktigheter och rättigheter menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson. Det är även vanligt att barnen utöver makt i sin lek och med det får barnen en känsla av att de har rätt till sin lek och då blir makt ett sätt att försvara leken med. När barnen interagerar med varandra uppmuntrar de till kreativt tänkande, skapar nya idéer och lärande i form av upptäckande, vilket betyder att barn gärna leker med andra barn som är kreativa och tar initiativ menar Vygotsky som Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson hänvisar till. Michélsen (2005) menar i likhet med Vygotsky att det är ett aktivt barn börjar interagera med andra, antingen utan eller med en leksak. Fri lek Löfdahl (2010) beskriver den fria leken som aktiviteter som sker utan att pedagogerna styr den, vilket sker ofta i förskolor. Barnen får själva styra vad som händer i leken. I studien som Johansson och Pramling Samuelsson (2009) gjorde kunde de märka att barnen upplevde glädje när de fick styra vad som hände i leken och att de har konroll över leken när inte pedagogerna är närvarande. Fri lek innebär att barnen kan själva bestämmer vad de vill leka, dock kan det var bra med en pedagog i bakgrunden för att stödja barnen vid behov menar Knutsdotter Olofsson (2003). 7

13 Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det är viktigt att pedagogerna låter barnens lek utveckla sig till det de har tänkt sig och att när barn leker med varandra utvecklar de sin sociala kompetens med andra. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) beskriver att verksamheten ska ge utrymme för barnens egna fantasier, planer och kreativitet i lek och lärande såväl inne som ute. Toddlares lek Michélsen (2005) menar att det är svårt att hitta en bra svensk översättning för begreppet toddlare, men med begreppet toddlare syftar på barn mellan ett till tre år. Det lilla barnet har ett sätt att röra sig - en som tultar, tumlar och stultar omkring, vilket beskriver något som är typiskt för toddlare hävdar Michélsen. Løkken, Haugen och Röthle (2006) däremot menar att med begreppet toddlare syftar bara till barn mellan ett till två år. Løkken, Haugen och Röthle (2006) menar att toddlare är ofta i rörelse. I toddlares rörelsedynamik finns det inget rikting och lite form, men mer överflöd. Det går också att uttrycka det som att det är brist på måttlighet. Toddlare sitter sällan stilla, de rör med benen och måste använda sin kropp. För att något ska betecknas som lek, måste det vara en lek med något antingen ett föremål eller en kamrat menar Løkken, Haugen och Röthle. 8

14 Metodologisk ansats och val av metod I den här delen kommer det att redogöras hur undersökningen är genomförd, samt valet av metod. Förklarningar till varför observationer har varit valet som metod och de etiska ställningstaganden som är gjorda kommer att redovisas. Här kommer det redovisas hur observationerna är genomförda och på vilket sätt som insamlade empirin är bearbetad. Slutligen kommer reliabiliteten och validiteten i undersökningen diskuteras. Kvalitativ metod En kvalitativ metod valdes för att samla in empirin. Med kvalitativ undersökning menar Løkken och Søbstad (2009) att man inte bara ska se lösa delarna från sitt sammanhang utan istället försöker se helheten i empirin. Løkken och Søbstad hävdar att kvalitativa undersökningar har en starkare betoning på människors interagerande med varandra. Empirin är kvalitativ på grund av att empirin är insamlad genom ett besök på en förskola där barnen observerades under deras interagerande med andra. Metodval Observationer var den lämpligaste metoden eftersom syftet med undersökning var att se hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken. Løkken och Søbstad (2009) beskriver att observera innebär iaktta det vi ser och därefter tolkar vi det vi har sett. Løkken och Søbstad menar att det är svårt att observera barnens lek, men det är genom observationer som det intressanta med barnens interagerande i grupper framkommer. Patel och Davidsson (2011) hävdar att observation som metod kan vi studera beteende och det som sker i ett naturligt sammanhang i samma stund som det sker. Det finns de som saknar en förmåga till verbal kommunikation är observationer den enda möjliga metoden hävdar Patel och Davidsson. Hildén (2014) som har undersökt kring hur de yngre barnen kommunicerar med varandra har valt observation som metod. Det genomfördes fältanteckningar i ett block under observationerna. Løkken och Søbstad menar att som observatör går vi in i en situation som aktiv deltagare och interagerar med personerna i en situation, samtidigt som man analyserar observationerna och situationen. Genomförande av fältanteckningar passar bra under praktikperioderna, men det är viktigt att vara klar över den egna förhållningsätt när det genomförs fältanteckningar. Ostrukturerade observationer genomfördes vilket Patel och Davidsson (2011) beskriver ostrukturerad observation som ett sätt att inhämta såpass mycket information som möjligt. Till skillnad från 9

15 strukturerad observation där det finns ett förutbestämt schema på vad som ska observeras. Orsaken till valet av ostrukturerad observation var att få en bred bild av området jag valde att observera. Enligt Patel och Davidsson ger det en bredare bild av det som sker i verkligheten eftersom det inte är förutbestämt vad resultatet blir när det genomförs en ostrukturerad observation. Urval Valet av barngrupp skedde under min praktikperiod. Praktikperioden varade i fem veckor på en kommunal förskola i en mindre ort i mellan Sverige. På förskolan fanns det bara en avdelning där det var barn i åldern ett till två år och det var där jag genomförde undersökningen. I avdelningen där jag genomförde observationerna var det elva barn, tre heltidsanställda förskollärare och en barnskötare. Eftersom förskolan bara har tre avdelningar var det lättare för både personalen och barnen i avdelningen där jag skulle genomföra observationer att bekanta sig med mig. Det var under utevistelser som barnen träffade mig, då passade jag på att spendera tid med de yngsta barnen i förskolan innan jag genomförde observationer under deras fria lek inomhus. På grund av barnens ålder frågade de inte vad jag gjorde där, men att det var en fördel att barnen träffat mig innan så de kände sig trygga i min närvaro. Det skickade samtyckesbrev till barnens vårdnadshavare varav det var åtta stycken som lämnade tillbaka talongen. Efteråt valde jag fem barn som var födda december 2012 och under 2013 eftersom de barnen inte hade utvecklat helt det verbala språket. Etiska ställningstagande För att värna om barnens individskydd har följade fyra grundläggande krav som framhålls av Vetenskapsrådet (2002). De fyra grundläggande kraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet: Enligt Vetenskapsrådet (2002) kan informationen vara mer eller mindre detaljerad. Det är även viktigt att eventuella risker för obehag och skador ska redovisas, men också att deltagandet är frivilligt där information som framkommer enbart används i forsknings syfte. Personalen på avdelningen och barnens vårdnadshavare fick informations - samtyckesbrev där jag informerade om undersökningen och på vilket sätt empirin insamlades. Vårdnadshavare och personalen fick min E- mailadress vid frågor kring undersökningen. Samtyckeskravet: Som i ovan nämnda informationskravet så är samtyckeskravet ungefär samma, men med samtycke av till exempel vårdnadshavare har jag tillåtelse till att observera 10

16 deras barn, menar Vetenskapsrådet (2002). Eftersom barnen är under femton år skickades samtyckesbrev till barnens vårdnadshavare. Barnen till vårdnadshavare som inte svarade på samtyckesbrev var inte delaktiga i observationen. Konfidentialitetskravet: Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående. I synnerhet gäller detta uppgifter som kan uppfattas vara etiskt känsliga. Detta innebär att det skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna (Vetenskapsrådet 2002, s.12). Empirin som är insamlad kan ingen obehörig ta del av. Det vill säga att det är bara jag som har tillgång till original uppgifter. Alla namnen är fingerade för att skydda identiteten på barnen och även förskolans namn är fingerad. Nyttjandekravet: Alla person uppgifter som är insamlade får inte utlånas till någon annan än de som är med i samma forskningsgrupp hävdar Vetenskapsrådet (2002). Den insamlade empirin behandlas bara av mig, vilket jag även informerade personalen om och vårdnadshavare i informations/samtyckesbrev. När examensarbetet är godkänt kommer allt empiri förstöras. Genomförande När jag påbörjade min praktikperiod kontaktade jag förskolechefen genom att skicka ett E- mail till honom och frågade om samtycke till observation. Efter att förskolechefen gett sitt samtycke frågade jag pedagogerna muntligt om jag fick genomföra observationerna i deras avdelning. Därefter skrev jag informations/samtyckesbrev till pedagogerna och vårdnadshavare, informations/samtyckesbrev gavs till pedagogerna som sedan vidarebefordrade det till vårdnadshavare. När svaren hade kommit in kunde observationerna genomföras. Åtta av elva barn på avdelningen fick delta i undersökningen, av de åtta barnen valde jag att observera fem stycken barn som var födda december 2012 till de som var födda Det var bara ett av barnen som hade hunnit fylla två år. Genomförande av observationerna skedde inomhus. Eftersom jag skulle observera barnens interagerande med varandra under den fria leken var det efter frukosten fram tills att barnen skulle ut. I avdelningen hade de fri lek efter frukosten och mellanmål, men eftersom de flesta barn hade gått hem efter mellanmålet valde jag att genomföra observationerna efter frukosten. Det var under fem dagar jag observerade under en och en halv timme för att samla in empirin. All interaktionssekvenserna antecknades ner i ett block. 11

17 Studiens syfte är att beskriva hur de yngre förskolebarnen toddlare interagerar med varandra under den fria leken. Meningen är att dels titta närmare på vilka sätt interaktionen synliggörs mellan yngsta barnen och dels vilka upprepade mönster som förekommer under interaktionen. Barnens ålder och deras fingerade namn kommer att redovisas. Åldern kommer att redovisas i parantes med år först och sedan månad. Till exempel kan det se ut så här (1:5) vilket betyder att barnet är ett år och fem månader gammal. Observationerna är gjorda i en mindre förskola i mellan Sverige. Förskolan har tre avdelningar, där det är en liten gård med sandlåda och klätterställning. Det var i en utav avdelningarna som observationerna utfördes. Avdelningen har ett fingerat namn Stjärnfallet där barnen är mellan ett och två år. Observations sekvenser varade mellan en till åtta minuter. Bearbetning av insamlat material Eftersom observationerna genomfördes fem dagar i följd, skedde renskrivningen efter all empiri var insamlad. När den insamlade empirin var renskriven läste jag igenom det, för att sedan välja relevanta delar ur observationer som utgår utifrån syfte och frågeställningar. Under varje sekvens blev det mycket text vilket gjorde att jag fick korta ner och förtydliga vad som händer i varje sekvens. Det som barnen säger tydligt är skrivet ordagrant. Efter bearbetning av texten valdes det åtta relevanta sekvenser som kommer att redovisas nedan. När det kommer till de yngsta barnen i förskolan, händer det mycket hela tiden. Det ledde till att många interaktions sekvenser enbart varade i några sekunder, vilket var orsaken till varför det valdes åtta sekvenser där interaktions sekvenser varade från en till åtta minuter. Validitet och Reliabilitet Patel och Davidsson (2011) menar att det finns två olika sätt att säkerhetställa validitet i en text, innehållsvaliditeten och den samtliga validiteten. Innehållsvaliditeten beskrivs som en logisk analys. Det kopplas till den teoretiska ramen för undersökningen. Observatörer använder sedan en undersökningsmetod för att kunna genomföra mätningen och skaffa oss den information vi önskat oss (Patel & Davidsson, 2011). Innehållsvaliditeten anses vara god när det lyckats få en bra täckning av problemområdet. Med den samtliga validiteten menas att jämföra utfallet på undersökningsmetoden med kriterium på det vi vill mäta. Det innebär att det måste prövas undersökningsmetoden på någon grupp som liknar den gruppen som undersökningen är avsedd för. Det kan många gånger handla om att det används en annan teknik när det undersöks samma sak. 12

18 När det kommer till syftet som var att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under den fria leken, vilket är genomförd. Frågeställningar till studien har fungerat som en rödtråd för undersökningen för att få fram ett resultat. Med reliabilitet menas undersökningens tillförlitlighet, vilket handlar om hur väl undersökningsmetoden motstår slumpinflytanden av olika slag (Patel & Davidsson, 2011, s. 103). När det används strukturerade observationer är undersökningens tillförlitlighet i hög grad relaterade till observatörens förmåga. Förutsättning för god reliabilitet är att observatörerna är tränade. I undersökningen har jag försökt vara objektiv när det kommer till tolkningar. Det är svårt eftersom många utav barnen inte hade det verbala språket, vilket i sin tur leder till tolkningar om till exempel deras känslouttryck. Metoddiskussion Eftersom syftet med studien var att beskriva hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra under sin fria lek, vilket var orsaken till varför jag valde observation som en lämplig metod för studien. Patel och Davidsson (2011) menar att observationer är den lämpligaste metoden när det kommer till att undersöka beteenden i de naturliga sammanhangen. Om intervju hade varit en metod för studien, skulle det inte beskriva hur barnen interagerar med varandra utan det hade varit en eller flera personers tankar och tolkningar. Som i ovan nämnda syftet går det med hjälp av observationer att se beteenden i naturliga sammanhang och inte någons tankar om beteenden i naturliga sammanhang, vilket resultatet hade varit om till exempel intervjuer hade genomförts med förskollärare. Det genomfördes ostrukturerad observation för att få en bredare bild om hur de yngre förskolebarnen interagerar med varandra. Enligt Patel och Davidsson ger det en bredare bild av verkligheten om det genomförs en ostrukturerad observation. I strukturerad observation bestäms i förväg vad som ska observeras med hjälp av ett schema. Orsaken till varför det inte genomfördes strukturerad observation var på grund av att det finns en risk att missa något betydelsefullt som skulle kunna påverka resultatet. 13

19 Resultat och analys I nedan kommer ni först få ta del av de åtta valda interaktionssekvenserna. Sedan följs det av en första analys och därefter en analys utifrån teoretiska perspektivet. Observation 1- Burkarna Elina (1:9) och Dylan (1:10). Interaktionssekvensen börjar klockan 8:05 och varar i ungefär fyra minuter. Elina och Dylan är inne i stora lekrummet tillsammans med andra barn på avdelningen Stjärnfallet. Barnen har burkar som de leker med. Elina sitter och leker med burkarna samtidigt som hon tittar på de andra barnen. Även Dylan tittar på vad de andra barnen gör och ler stort mot dem. Dylan får syn på en flicka som har burkar i handen och försöker dra till sig burkarna ur flickans hand. Dylan springer ifrån flickan med burkarna i handen till ett annat rum. Elina sitter fortfarande bredvid andra barnen medan hon slänger burkarna på golvet samtidigt som hon söker med leende på läpparna ögonkontakt med de andra barnen. Dylan kommer tillbaka till lekrummet och ställer sig nära Elina medan han slänger burkarna på golvet båda två ler mot varandra, även de andra barnen börjar slänga burkar. Elina går ifrån rummet och Dylan följer efter henne. Observationen avbryts här eftersom sekvensen är över. Observation 2- Tornet Dylan (1:10), Elina (1:9). Dylan är inne i stora lekrummet där andra barn bygger torn med hjälp av klossar. Även Elina är inne i samma rum med en docka i handen. Sekvensen varar i under en minut. Dylan observerar när de andra barnen bygger torn samtidigt som han ler mot dem. Dylan går till tornet barnen har byggt för att välta ner det och börjar skratta när tornet välter. Elina kommer också och tittar vad som händer. De andra barnen försöker bygga tornet på nytt, men Dylan välter det innan de har hunnit bygga färdigt. Elina skrattar och går med dockan i handen till ett annat rum. Även Dylan såg något annat som fångade hans blick. Observationen avbryts där. 14

20 Observation 3- Båten Anna-Lise (1:7), Elina (1:9) och Dylan (1:10). Anna-Lise, Elina och Dylan är inne i stora lekrummet där det finns en stor trädbåt där barnen kan leka i. Interaktionen varar i ungefär tre minuter. Dylan går in i båten medan han står och tittar omkring. Elina och Anna-Lise står lite längre ifrån båten och tittar på Dylan. Elina och Anna-Lise går också in i båten och ställer sig bredvid Dylan. Alla tre står i rad samtidig som de tittar omkring sig. Deras blickar möter varandras och de ler. Anna-Lise flyttar sig bakom båten och Elina följer efter. Dylan börjar springa runt båten och Elina och Anna-Lise gör samma sak. Dylan, Anna-Lise och Elina skrattar medan de springer. Sedan går det in till båten igen och ställer sig framme i båten. Nu går Anna-Lise bort och Elina följer med. Observation 4- Möte på rutschkanan Elina (1:9), Milena (1:10) och Dylan (1:10). Det är på morgonen och klockan är 9:10 när barnen sätter sig i en liten rutschkana som finns inne i stora lekrummet. Sekvensen pågår i ungefär åtta minuter. Milena går till rutschkanan och Dylan följer efter. De turas om att åka. Milena säger med ett leende Titta titta till Dylan medan de sitter på rutschkanan. Dylan ler åt Milena och åker ner för rutschkanan. Nu kommer Elina till rutschkanan och sätter sig ner på toppen av rutschkanan med Milena som redan sitter där. Elina säger dä dä till Milena och Milena tittar på Elina. Dylan kommer till rutschkanan och ställer sig på toppen nära Elina och Milena. Dylan tittar omkring i rummet och det gör även Elina och Milena. Elina säger mamma och ler samtidigt mot de andra. Även Milena ler och säger titta titta och åker ner. Direkt efter följer Elina och Dylan. Dylan stannar nere i rutschkanan, medan Elina och Milena går upp till rutschkanan och ställer sig upp där. Elina lägger sin hand på Milenas samtidigt som hon tittar på Milena. Elina och Milen börjar hoppa lite samtidigt som de skrattar. Sedan säger Milena tut tut till Dylan som fortfarande är nere på rutschkanan. Milena åker ner från rutschkanan och går till ett annat rum och även Dylan går och gör något annat. Eftersom sekvensen är över avbryts observationen. Observation 5- Köksvrå Anna-Lise (1:7), Dylan (1:10), Elina (1:9) och Milena (1:10). Anna-Lise och Dylan börjar med att gå in till köksvrån. Interaktionen varar i ungefär sex minuter. 15

21 Anna-Lise har hämtat en burk från lekköket. Dylan kommer till Anna-Lise och tar burken från hennes hand och Anna-Lise börjar gråta. Dylan tittar på Anna-Lise och ger försiktigt tillbaka burken till henne. Anna-Lise blir lugn när hon får burken tillbaka och hon går och sätter sig vid ett litet bord som finns inne i köksvrån. Dylan följer efter henne och sätter sig också vid bordet. De säger dä dä, titta och annat på deras eget språk medan de sitter vid bordet. Milena och Elina kommer in till köksvrån samtidigt som Milena säger hej hej och de sätter sig i en trädbil som finns inne köksvrån. De sätter sig bredvid varandra samtidigt som de säger något till varandra på sitt eget språk och tittar på Dylan och Anna-Lise. Barnen ler mot varandra. Dylan går till en hylla som har gardinen framför som finns inne köksvrån och går in i hyllan. Milena säger titta och går också in till hyllan. Dylan och Milena skrattar med varandra och säger något till varandra på sitt egna språk. Dylan går ifrån hyllan till bilen där Anna-Lise och Elina är och sätter sig bakom flickorna. Dylan klappar Anna-Lise i ryggen och ler sedan går han ifrån bilen till ett annat rum. Även Elina går till ett annat rum. Sekvensen tar slut. Observation 6- Kuddrummet Dylan (1:10) och Anna-Lise (1:7). Anna-Lise är tillsammans med andra barn inne i kuddrummet. Dylan kommer in till kuddrummet och tittar vad de andra barnen gör. Sekvensen i kuddrummet varar i ungefär tre minuter. Anna-Lise sitter inne bland kuddarna och tittar på vad de andra barnen gör. Dylan kommer in springande och sätter sig bland kuddarna. Han börjar klättra på kuddarna och skrattar samtidigt. Anna-Lise gör samma sak som Dylan och klättrar på kuddarna. Dylan får syn på ett barn som har en stor kudde i handen. Dylan tar kudden ur barnets hand och slänger i väg kudden med ett leende. Anna-Lise tar en kudde ifrån golvet och slänger också iväg kudden. Båda två skrattar medan de slänger kuddarna. Dylan säger titta och går till en kuddpool som finns inne i kuddrummet. Anna-Lise sätter sig också i kuddpoolen och hon har med sig en kudde. Dylan börjar lasta i kuddar i kuddpoolen och hoppar sedan i poolen. Han skrattar och gör om samma sak. Anna-Lise tittar på Dylan med ett leende och gör också som Dylan och hoppar i poolen med kuddar i. Dylan går ifrån rummet och interaktionssekvens tar slut. Observation 7- Spring i benen Harry (2:3) och Elina (1:9). Harry och Elina är inne i kuddrummet tillsammans med andra barn. Den här sekvensen pågår i ungefär en minut. 16

22 Harry börjar springa från vägg till vägg. Elina sitter i kuddpoolen medan hon tittar vad Harry gör och börjar le mot honom. Elina börjar också springa från vägg till vägg och de andra barnen som är inne i kuddrummet börjar springa tillsammans med Harry och Elina. Det hörs skratt när alla barnen springer. Harry säger där och pekar med fingret mot väggen på andra sidan sedan springer han dit medan andra följer efter. Harry gör samma sak på andra sidan och även Elina pekar med fingret mot väggen innan de börjar springa igen. Harry går ut ur rummet och sekvens slutar. Observation 8 Bilen Dylan (1:10) och Harry (2:3). Det är på morgonen klockan är ungefär 8:30 medan Dylan och Harry är inne i ett mindre lekrum. Interaktionen varar i ungefär fyra minuter. Harry är inne och leker med små bilar medan han ligger på golvet och säger brum brum. Dylan kommer in och tittar på vad Harry gör. Sedan sätter sig Dylan vid ett litet bord som finns där inne med bilen i handen och sätter den i munnen. Medan Dylan sitter vid bordet med bilen i munnen tittar han på Harry. Nu tittar Harry upp mot Dylan, men fortsätter sedan och leker med bilar samtidigt som han säger brum brum. Dylan sätter sig bredvid Harry med sin bil och även han säger brum brum. Dylan kör med sin leksaks bil nära Harrys, medan Harry förflyttar sig lite. Dylan går till leksakslådan som finns i rummet och tar upp en lastbil och säger titta med ett leende. Harry tittar upp och ler sedan fortsätter han med sin lek. Dylan tar lastbilen och går från rummet. Interaktionssekvensen tar slut när Dylan gått ifrån rummet. 17

23 Barnens interaktion under den fria leken Utifrån undersökningen som gjordes på avdelningen Stjärnfallet synliggörs barnens interaktion på olika sätt, men det centrala för barnens interaktion är kommunikation. Kommunikation är en viktig del när det kommer till interaktion och det ger människor möjligheten till att lära sig av varandra (Säljö, 2005). Vygotsky som Säljö hänvisar till hävdar att sociokulturellt perspektiv handlar om interaktion mellan människor och att fokuset ligger på kommunikation. När barnen leker inbegriper de olika former av kommunikation och att de både förmedlar och förändrar innehåll i barnens lekar (Löfdahl, 2010). Det som framgår tydligt är att barnen använder sig av kroppen när de kommunicerar med varandra, men det förekommer även verbal kommunikation mellan barnen. Kroppsspråket är en viktig grund för sociokulturellt perspektiv menar Björklund (2008). Det är kroppsspråket som synliggörs i alla observations sekvenser när det kommer till de yngre förskolebarnens interagerande på Stjärnfallet med varandra under den fria leken och det i sin tur synliggörs på olika sätt. Under barnens interaktion med varandra går det att se hur barnen kommunicerar med varandra ofta genom ögonkontakt Burkarna: Interaktionen synliggörs på olika sätt under barnens fria lek. När det kommer till första observationssekvensen med burkarna går det att se att barnen interagerar med varandra. Dylan tar kontakt med flickan som har burkar i handen och Dylan vill ta burkarna ur flickans hand. Även Elina väljer att sitta bredvid andra barn med ett leende och när Dylan kommer till lekrummet ställer han sig nära Elina. Efter att Dylan slängde burkarna på golvet började de andra barnen göra samma sak. Det går att tolka som att barnen tydligt söker kontakt med varandra med hjälp av kroppen. Tornet: Även i den andra sekvensen går det att se hur barnen interagerar med varandra genom att Dylan välter tornet för andra barnen och att Elina skrattar när Dylan också gör det. Elina och Dylan delar på samma känsla när Dylan välter ner tornet, vilket går att tolka som glädje. I sekvensen Tornet iakttar Elina när Dylan välter ner tornet som andra barnen har byggt, men Elina bara skrattar för att sedan fortsätta vidare till ett annat rum. Här går det att tolka som att Elina inte tyckte det var tillräckligt rolig lek för att vara med Dylan. Båten: Det är Dylan som går först till båten medan Anna-Lise och Elina tittar på innan de också bestämmer sig för att gå till båten. Alla tre barnen står bredvid varandra i båten och deras blickar möter varandras med ett leende. Efteråt springer Dylan, Anna-Lise och Elina 18

24 runt båten och skrattar. Även här kan det tolkas som att barnen delar känslor med varandra och imiterar varandra. Vilket synliggörs genom att Dylan börjar springa och sedan gör Anna- Lise och Elina samma sak. I sekvensen när Elina, Dylan och Anna-Lise stod i rad på båten hade ögonkontakt med varandra med ett leende. Även Hildén (2014) har sett i sin undersökning att barnen kommunicerar med hjälp av ögonkontakt och menar att barnen har ett gemensamt uttryck för vi genom ögonkontakt. Möte på rutschkanan: Milena börjar med att gå till rutschkanan medan Dylan följer efter henne. De turas om att åka rutschkana. Milena säger även Titta, titta till Dylan när de sitter på rutschkanan och Dylan svarar med ett leende. Efter en stund kommer Elina till rutschkanan och alla tre står på toppen av rutschkanan för att titta runt. Det förekommer även några ord mellan barnen och kroppskontakt. Milena och Elina hoppar på rutschkanan samtidigt som de skrattar. Sekvensen visar tydlig interaktion mellan barnen och det går att tolka som att barnen har roligt med varandra samtidigt som de både visar och söker bekräftelse av varandra genom kroppsspråket eller verbala språket. När det kommer till att skratta tillsammans kan det ses i sekvensen när Milena och Elina hoppar på rutschkanan medan de skrattar tillsammans. Köksvrå: Här är det Anna-Lise som hämtar en burk från lek köket och Dylan kommer till Anna-Lise för att ta burken från hennes hand. På grund av att Dylan tog burken från Anna- Lises hand började hon gråta. Efteråt ger Dylan försiktigt tillbaka burken medan han tittar på Anna-Lise. Anna-Lise och Dylan sätter sig vid lilla bordet samtidigt som de säger några ord, främst på sitt eget språk. Därefter kommer Elina och Milena in till köksvrån samtidigt som Milena säger hej, hej. Barnen tar ögonkontakt med varandra och det förekommer ord i jämna mellanrum. Även här förekommer det skratt och kroppskontakt mellan barnen, vilket går att tolka som att barnen har roligt med varandra och kommunicerar med hjälp av kroppen eller verbalt. Situationen där Anna-Lise började gråta när Dylan tog burken går att tolka som att hon blev ledsen. Dylan märkte det och det kan tolkas som att han ville trösta Anna-Lise genom att ge burken tillbaka till henne. Dylan och Anna-Lise sätter sig vid bordet för att sedan prata med varandra med sitt eget språk, men det förekommer även ord som dä dä och titta. Vad de kommunicerar verbalt om är oklart för mig som observatör, men det kan tolkas som att Dylan och Anna-Lise förstår varandra och att de har hittat ett gemensamt språk. I den här situationen kan det hänvisas till begreppet dialogiska perspektivet. Löfdahl (2010) menar att med dialogiska perspektiv skapas meningen mellan människor. I samma sekvens kommer Milena in i rummet och säger hej hej. Där kan det tolkas som en hälsningsfras eller att det var Milenas sätt att meddela Dylan och Anna-Lise att hon kommer in till rummet. 19

25 Kuddrummet: I den här sekvensen är Dylan och Anna-Lise inne i kuddrummet tillsammans med andra barn. Både Dylan och Anna-Lise börjar klättra på kuddarna samtidigt som de skrattar. Imitation förekommer när Dylan börjar med att slänga kuddar och Anna-Lise gör samma sak. Det förekommer skratt mellan dem och de fortsätter till kuddpoolen dit de slängde kuddar för att sedan hoppa i. I sekvensen går det att tolka som att Dylan och Anna- Lise hittade en gemensam lek som de tyckte om. Dylan och Anna-Lise slängde kuddar och lasta kuddarna till kuddpoolen för att sedan hoppa i. Här var det Dylan som började och därefter imitera Anna-Lise det Dylan gjorde. Det som kan tolkas i sekvensen är att Anna-Lise tycker att det Dylan gör ser intressant och roligt ut vilket kan vara orsaken till att hon också vill göra samma sak som Dylan. Spring i benen: Det är Harry som börjar springa från vägg till vägg inne i kuddrummet och därefter börjar även Elina och andra barnen. Medan barnen springer hörs det skratt och Harry säger där medan han pekar med fingret mot väggen. Efteråt gör Elina samma sak som Harry. Innan Elina började springa satt hon i kuddpoolen och tittade på vad Harry gjorde innan hon bestämde sig för att vara med. Det går att tolka som att hon ville titta först för att se om det är roligt. När barnen springer och skrattar kan det tolkas att de har roligt med varandra. Kroppslekar är något som förekom i sekvenserna, till exempel när Harry och Elina tillsammans med andra barn börjar springa fram och tillbaka inne i kuddrummet. Vad tanken var med att springa fram och tillbaka i rummet är svårt att säga, men det kan tolkas som att barnen har sett springtävling på tv. Michelsén (2005) som har undersökt interaktion på småbarnsavdelningar menar att hälften utav tiden som barnen interagerar med varandra utgörs av kroppslekar det vill säga att barnen hoppar, springer med mera. I Sekvensen säger Harry där samtidigt som han pekar mot väggen, de andra barnen verkar förstå vad han menar efter som de följer efter honom när han springer. Den här sekvensen är den enda där verbal kommunikation sker utan föremål. Enligt Krogstad (2006) använder sig ettåringar av verbalspråk och ord där de har tillgång till flera föremål i en lekmiljö. I den här sekvensen kan det bero på att Harry faktiskt inte är en ettåring utan en tvååring, vilket kan vara en orsak till varför han istället använde sig av fingret när han pekade och sa där. Det går återigen att koppla till sociokulturellt perspektiv när det kommer till mediering och artefakter. Harry hade en tanke om vad han ville göra, vilket han sedan uttryckte sig verbalt och med hjälp av kroppen när han pekade vart Harry skulle springa. Däremot kan resultatet av ovan nämnda sekvenserna, där det förekommer verbal kommunikation att relatera till Krogstad. Det vill säga att barnen använder sig av föremål när de uttrycker sig med ord. 20

26 Bilen: Dylan kommer in till lilla lek rummet där Harry är och leker med små bilar. Medan Harry ligger på golvet och leker samtidigt som han säger brum brum tittar Dylan på vad han gör. Efter en stund tar Dylan sin lilla bil som han har i handen och börjar leka med sin bil. Han försöker vara nära Harry, men Harry förflyttar sig lite från Dylan. Därefter går Dylan till leksakslådan och tar upp en lastbil medan han säger med ett leende titta. Harry tittar upp och ler, men fortsätter sedan leka. Här går det tolka att Dylan gärna ville leka med Harry, men att Harry inte var lika intresserad av att leka med Dylan. Det verkar som Dylan sedan försöker på nytt genom att ta fram lastbilen och när Harry ler mot Dylan kan det tolkas som att han tyckte att den var fin. Barnen iakttog varandra vilket var ett utav mönster som upprepades i alla interaktions sekvenser. Sommer (2005) menar att vissa barn kan ta så kallade sociala pauser för att iaktta vad de andra barnen gör. Mönster som upprepas under interaktionerna I sekvenserna Tornet, Båten, Möte på rutschkanan, Köksvrå, Kuddrummet och Spring i benen förekommer det skratt mellan barnen. Det går att tolka som att barnen delar en gemensam glädje i det barnen gör med varandra. Det kan även tolkas som att barnen tycker att aktiviteten i frågan är rolig. I varje sekvens går det även se att skratt smittar av sig mellan barnen. Leende Det går även att se i varje sekvens att det ofta förekommer kroppsspråk. När det kommer till kroppsspråket så kan det handla om att barnen vill vara nära varandra, leende, ögonkontakt, att de tar i varandra, att de tar leksaker ur någons hand. Barnen verkar även förstå varandras kroppsspråk eftersom de svarar varandra på olika eller på samma sätt. Vanligaste kroppsspråket som förekommer i sekvenserna är leendet, vilket går att tolka på många olika sätt. Som ett exempel är sekvensen med bilar där Dylan med ett leende säger titta till Harry medan han visar lastbilen. Harry svarar honom med ett leende. Situationen kan tolkas som att Dylan på det sättet försökte få uppmärksamhet från Harry vilket han fick när Harry tittade upp med ett leende. Harrys leende kan tolkas som att han tyckte att lastbilen var fin eller att det var roligt att Dylan hittade lastbilen, men när Harry återgår till sin lek visar han att han inte vill leka med Dylan. När det kommer till leende går det att koppla till Sterns teori om Samspeldomäner som Brodin och Hylander (1997) hänvisar till, där Stern menar att barnen redan vid två månader möter blicken och ler. Det går även se att leenden och skratt mellan barnen förekommer ofta under interaktionen. I sekvensen Båten börjar Anna-Lise, Dylan och 21