Pedagogers agerande i kritiska situationer i vardagen med toddlare på förskolan

Transkript

1 Pedagogers agerande i kritiska situationer i vardagen med toddlare på förskolan Preschool teachers acting with toddlers in crisis situations Lovisa Larsson Estetisk-filosofiska fakulteten Utbildningsvetenskap/Lärarprogrammet Avancerad nivå/15hp Handledare: GetahunYacob Abraham Examinatorn: Ann-Britt Enochsson Datum: Löpnummer

2 Förord Jag vill börja med att tacka intervjudeltagarna som tog sig tid till att delta i min undersökning. Ett stort tack även till min handledare som ställt upp för mig och gett mig nya tankar och idéer för att hjälpa mig att få ett så bra arbete som möjligt. Jag vill även tacka mina vänner och familj som stöttat mig under denna tid.

3 Abstract That all children today receive the opportunity to explore all of their capabilities is not certain at all preschools. Today there are preschools that are not able to work actively to explore the children's abilities because the large number of children and not enough teachers. Therefore I want to find out with my research how the educators would react when there is a crisis with the youngest children, the toddlers. I also want to find out different ways of acting in everyday situations at the preschool and why the teachers act in that way. I have relied on qualitative methods and I have used the critical incident method in my study. In the interviews the teachers was given three different situations that could appear at a preschool and they have then told me how they would have reacted. The results demonstrate that the educators have acted with the best interest of the children in mind and that they look at toddlers as competent at an early age. How the teachers have acted demonstrates their view of the toddlers and the awareness of how competent the toddlers are. Keywords: Toddlers, small children, teacher and preschool.

4 Sammanfattning Att barnen idag får möjlighet att utforska alla sina förmågor är inte en självklarhet på alla förskolor. Idag finns det förskolor som inte har möjlighet, på grund av stora barngrupper och otillräckligt med pedagoger, att aktivt arbeta med att utforska barnens förmågor. Därför vill jag i min undersökning ta reda på hur pedagoger i dagens verksamheter agerar när det uppstår kritiska situationer i vardagen med de minsta barnen, toddlarna, och varför de agerar som de gör. Jag har utgått ifrån kvalitativ metod och jag har använt mig av critical incident metoden i min undersökning. Jag har intervjuat fem pedagoger. Vid intervjuerna har pedagogerna fått tre olika situationer som kan hända på förskolan och de har sedan beskrivit hur de skulle ha valt att agera. Resultatet visar på att pedagogerna har agerat efter barnens intressen och ser toddlarna som kompetenta redan vid tidig ålder. Hur pedagogerna har agerat visar deras syn på toddlarna och deras medvetenhet om hur kompetenta barnen är. Nyckelord: Toddlare, småbarn, pedagog och förskola.

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar Litteraturgenomgång Toddlare Pedagogers arbete med toddlare och barnsyn Forskning och teorier om toddlare Läroplanen om toddlare Metod Metodval Urval Etiska grunder Kritiska situationer i vardagen Genomförande Bearbetning av material Tillförlitlighet och generaliserbarhet Resultat Pedagogers agerande i krissituationer Innesituation Utesituation Matsituation Grunden för pedagogers agerande Pedagogernas agerande i förhållande till barnets ålder, kompetens, individ och barngrupp Avslutande diskussion... 17

6 5.1 Metoddiskussion Resultatdiskussion Slutsats Fortsatt forskning Referenslista Bilaga 1 Bilaga 2 Informationsbrev Intervjufrågor

7 1. Inledning Lille Arne är 18 månader gammal och står framför en bokhylla på daghemmet. Han sträcker upp armarna efter en leksaksbil högst uppe på hyllan. När han upptäcker att bilen inte går att nå, ser han sig omkring i rummet. Vid väggen på motsatt sida står en liten stol. Arne skyndar över golvet och hämtar stolen. Han släpar den över golvet i riktning mot bokhyllan. När han är halvvägs kommer förskolläraren, tar snabbt stolen från honom och placerar den vid ett litet bord i närheten. Arne blir stående funderande en stund, sedan går han och sätter sig på stolen. (Lindahl, 1995, s. 1) Marita Lindahl (1995) beskriver en händelse på en förskola som jag själv har sett under mitt arbete på förskolor och i verksamhetsförlagd utbildning. Jag vill lära mig mer om hur pedagoger tänker och varför de agerar som de gör i sådana situationer. Jag har själv tidigare sett småbarn precis som Arne som har fått kämpa med sin vilja att få klara sig själv, men som blivit stoppade. Jag har också sett de pedagoger som har låtit de små barnen som Arne, få testa sina egna gränser. Att barnen får möjlighet att utforska alla sina förmågor är inte en självklarhet på alla förskolor. Idag finns det förskolor som inte har möjlighet, på grund av stora barngrupper och otillräckligt med pedagoger, att aktivt arbeta med att utforska barnens förmågor. Därför vill jag undersöka hur pedagoger i dagens verksamheter skulle agera när det uppstår kritiska situationer i vardagen på förskolan med de minsta barnen, toddlarna. Förskolan ska arbeta för barnets bästa, det är de verksamma pedagogernas jobb att tolka barnens språk och kroppsspråk för att barnen ska ha en trygg och lärorik tid på förskolan. Småbarn är forskare och de vill undersöka deras omgivning och deras forskningsinstrument är kroppen. Småbarn behöver testa med kroppen för att lära sig vad som fungerar eller inte. (Granberg, 1999). Vi som pedagoger ska finnas där och stödja barnen så att de kan lära sig. Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar (Skolverket, 2010, s. 5). Mitt intresse för de minsta barnen kom under en kurs på Karlstads Universitet som heter Småbarnspedagogik. När jag var ute och jobbade på förskolor såg jag olika sätt hur pedagogerna agerade på vid likande händelser som med Arne. Jag började då bli frågande i mitt eget tänk om hur jag på ett bra sätt kan agera när det handlar om toddlarna och kritiska situationer som uppstår i vardagen. Jag började fundera på: för vems bästa agera jag i dessa situationer för? Är det för pedagogerna på förskolan och deras arbetssätt eller är det barnen 1

8 som står i centrum för mitt agerande? Mitt instinktiva svar är att jag är på förskolan för barnen och ska därför agera utifrån barnens behov och intressen. Detta ligger till grund för min undersökning, jag vill nu ta reda på hur olika pedagoger skulle agera när krissituationer uppstår och utifrån vem de agerar som de gör. Detta ligger även till grund för mitt syfte och frågeställning. 1.1 Syfte Mitt syfte med denna undersökning är att få en djupare förståelse för hur pedagoger agerar i kritiska situationer i förskolan med de yngsta barnen, toddlarna. 1.2 Frågeställningar Hur agerar pedagoger i förskolan i kritiska situationer? Varför agerar de som de gör? Agerar pedagogen utifrån barnens ålder, kompetens, barngruppen eller är det individen som är i fokus? 2

9 2. Litteraturgenomgång I denna undersökning har jag fokuserat på hur pedagoger arbetar med de minsta barnen på förskolan, toddlarna. Därför kommer jag börja med en överblick vad en toddlare är, sedan beskriver jag pedagogers arbete och tidigare forskning och teorier. 2.1 Toddlare Vad är då en toddlare? Gunvor Lökken (2008) har skrivit en bok som heter Toddlarkultur. Där beskriver hon en toddlare eller toddler som ordet kommer ifrån och det är barn i åldern ett till två år. Ordet toddler betyder den som stultar eller tultar fram (Lökken, 2008). Lökken har förankrat det i Merleau-Pontys ( ) filosofi om människan som den levda kroppen. Toddlare har ännu inte ett talspråk, så de visar och lär med hjälp av kroppen. Toddlarna har en egenkultur där kroppsspråket är deras gemensamma nämnare och de har även ett eget språk som vi med talspråk inte kan förstå (a.a). Småbarn mellan ett och tre år kallas även för det forskande barnet enligt Granberg(1999). De lär med hela kroppen, hela deras kropp är med i upplevelserna. Deras fysiska upplevelser blir till kunskap, glädje, sorg och andra känslor kommer till uttryck i olika kroppsrörelser. Småbarns forskande går ut på att lösa livets mysterium och få en ordning på den kaotiska värld som de lever i (a.a). I dagens samhälle växer småbarnsavdelningar och det blir allt vanligare att lämna toddlarna på förskolan än att stanna hemma, vilket var vanligare förr. Idag så är var tredje grupp i förskolan en småbarnsgrupp med barn som är 0-3 år. De minsta barnen på förskolan har ökat i antal genom åren. Sedan 2003 har antalet småbarnsgrupper med sjutton eller fler barn tredubblats (Skolverket, 2011). 2.2 Pedagogers arbete med toddlare och barnsyn Den svenska förskolan har växt fram genom den tyska pedagogen Friedrich Fröbels ( ) Kindergarten (Johansson, 1983). Fröbel var den första som utarbetade ett pedagogiskt arbetssätt med små barn. Leken fick ett värde genom Fröbel. Leken är för honom barnets sätt att uppleva världen / / (Johansson, 1983, s.9). Det är inte bara Fröbel-pedagogik som 3

10 förekommer i förskolan, det finns även andra pedagogiska arbetssätt så som Montessoripedagogik, Reggio Emilia pedagogik och Waldorfpedagogik. Beroende på vilket synsätt man har, påverkas det pedagogiska arbetet med toddlarna Den barnsyn som dominerar pedagogens synsätt påverkar både hennes yrkespersonliga kompetensutveckling och hur hon bemöter barnen (Öhman, 2006, s.142). Att arbeta med toddlare på förskolan är inte det lättaste arbetet, du ska enligt Lökken (2008) finnas där som mammans förlängda arm i förskolan, men du ska inte heller vara en överaktiv pedagog i barnens lek och i deras samspel med andra barn för du kan då bli ett hinder (a.a). Du som pedagog har även en läroplan som du ska följa. Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter (Skolverket, 2010, s. 7). Du är inte bara en pedagog som är forskare tillsammans med barnen, du är också en arkeolog som ska lära dig att tolka toddlarens kroppsspråk menar Lökken, Haugen och Röthle (2006). Det arbete som pedagoger på småbarnsavdelningar gör är väldigt viktigt. Dessa pedagoger lägger en grund för barnens livslånga lärande. Marita Lindahl (1995) skriver att en pedagog måste kunna utveckla ett arbetssätt som kombinerar och främjar hela barnets fostran och utveckling. Att den vuxne finns där både fysiskt och psykiskt för barnen är en förutsättning och en utgångspunkt för en utvecklande samvaro. Detta ställer krav på att pedagogen har goda kunskaper om barns utveckling och inlärning. Personal som arbetar med småbarn behöver veta vilka tillvägagångssätt som gynnar barns utveckling (a.a). Gunvor Lökken (2008) skriver om en metod för god kommunikation, den heter Aarts- och Klein-traditionen. Den går ut på att den vuxna personen får till ögonkontakt med barnet och följer barnets initiativ, benämner och beskriver det som barnet upplever och intresserar sig för det. Den vuxna reagerar på önskvärt handlande genom beröm och kommentarer. Vi vuxna ska bekräfta det som barnet vill meddela dig och att det är uppfattat och slutligen att vi ska skapa en så god atmosfär som möjligt (a.a). Att barn mår bra och utvecklas är en sak, men att omgivningen förstår och främjar barnets utveckling är en annan(lindahl, 1995). Ett litet barn med ett ännu inte utvecklat verbalt språk kan inte berätta om sina åsikter, sina idéer, planer eller sina erfarenheter utan uttrycker dem genom kroppsspråk eller handling (a.a). Deras utveckling är därför en stor utmaning både för 4

11 barnet själv och för de vuxna i barnets omgivning. Tidigare beskrivning om Arne (se s. 1) ger ett exempel på hur ett barn medvetet har tänkt ut en strategi om hur han ska få tag i bilen på hyllan. I detta fall blir Arne överrumplad av en vuxen person. Lindahl ställer då frågorna; Vad döljer sig i barnens erfarenhetsvärld? Hur tänker och varför agerar småbarn? På vilket sätt kan den vuxne lära sig förstå och tolka det beteende som gynnar barnens naturliga spontana lärande? (Lindahl, 1995, s. 1) Detta är frågor som alla som arbetar med de minsta barnen oundvikligt ställer till sig själva (a.a). 2.3 Forskning och teorier om toddlare Få forskare har intresserat sig för att studera spädbarn och riktigt små barn (Granberg, 1999). De flesta har forskat i barns utveckling har gjort det med olika professioner som utgångspunkt. Piaget studerade tankens utveckling och Erikson forskade i den känslomässiga utvecklingen, andra forskare har koncentrerat sig enbart på det språkliga, motoriska eller social utveckling (a.a). Detta ger en splittrad bild om barns utveckling. Nyare forskare, så som Daniel Stern har med modernare utrustning kunnat ge en bild av riktigt små barns kompetens genom att använda filmkamera och annan teknik (a.a). Daniel Sterns teori om de minsta barnens kompetens är något som även Lökken (2008) tar upp i sin bok om toddlarkulturen som en teori som på ett bra sätt förklarar vad som händer med barnen under deras första månader och år. Lökken tar även upp teoretikern Merleau-Ponty som en stöttepelare till det kompetenta och sociala barnet. Gunvor Lökken (2006) citerar Maurice Merleau-Ponty Kroppen är vårt ankare i världen. (Lökken, mfl. 2006,s.28). Den franska filosofen Merleau-Ponty var den som lanserade kroppens filosofi och perceptionens fenomenologi. Det vill säga att alla våra upplevelser i världen vilar på kroppens perception. Perception handlar om människans tolkande av det som händer. Fenomenologi inriktar sig på här och nu upplevelser (a.a). Merleau-Ponty menar att vi upplever världen med alla våra sinnen, med hela kroppen och där kropp, själ, känslor och tankar bildar en helhet. Han talar om den levda kroppen för att betona helheten mellan kroppen och själen och anknytningen mellan kroppen och det upplevda (Engdahl, 2007). Marianne Brodin och Ingrid Hylander (2008) beskriver Daniel Stern som en av dem som har bidragit till bilden av det kompetenta barnet. Daniel Stern är en amerikansk spädbarnsforskare, psykiater och psykoanalytiker. Med sin teori har Stern tittat på kropp och 5

12 själ, arv och miljö, biologi och psykologi. Stern beskriver fem olika typer av upplevelse av självet, det begynnande självet, kärnsjälvet, det subjektiva självet, det verbala självet och det berättande självet (Brodin och Hylander, 2008, s.26). Detta är Sterns fem relaterandedomäner. Brodin och Hylander har valt att kalla dessa domäner för samvaro 0 månader (begynnande självet), samspel 3 månader (kärnsjälvet), samförstånd 8 månader (subjektiva självet), samtal 15 månader (verbala självet) och sammanhang 3 ½ år (berättande självet). Barn i spädbarnsåldern växlar ofta mellan de olika relaterandedomänerna eller relaterar i flera samtidigt. Stern går emot den traditionella trappmetoden, att barn måste klara första steget innan barnet kan gå upp till nästa steg. Eftersom Stern går emot trappstegsmodellen så menas det också att barn kan vara i flera relaterandedomäner samtidigt, han har gett en cirka ålder på när de olika känslorna börjar vissas. Stern påvisar att redan från födseln vill barn ta kontakt och kommunicera med världen som den blivit född i. Genom ömsesidig kommunikation med andra blir vi oss själva (a.a). Elin Michélsen (2005) lyfter fram forskning om små barns samspel i sin bok om samspel på småbarnsavdelningar. Michélsen skriver att de senaste åren har medfört ett perspektivskifte på vad barn är och deras utveckling. Tidigare forskningar om barns samspel är att barn mellan ett och två år inte är sociala och inte kan samspela med varandra. Senare menar hon att nyare forskning visar att så inte är fallet. Senare forskning påvisar hur betydelsefulla imitationen är. Olika observationer visar på hur barn imiterar varandra och vuxna. Michélsen hänvisar till Eckerman, 1993, som menar att imitation skapar erfarenheter som underlättar barnens utveckling i samspelsformer och det verbala språket. På 1980-talet började ett nytt synsätt träda fram, vilket innebar att de små barnen började ses som kompetenta och man började se till deras förmågor istället för att se dem som små och behövande (a.a). Barns imitationer kan man koppla till Lev S. Vygotskijs begrepp proximal utvecklingszon. Elisabeth Björklund (2008) förklarar begreppet att det barnet kan göra idag i samarbete, kan barnet klara själv imorgon. Björklund skriver att Vygotskij betraktar den mänskliga utvecklingen som en aktiv process som bygger på både inre och yttre förutsättningar. I läroplanen (Skolverket, 2010) står det att barnen ska få stimulans och utmanas för att få nya erfarenheter och kunskaper och att arbetslaget ska finnas där som stöd när barnen behöver det. 6

13 2.4 Läroplanen om toddlare Läroplanen innehåller riktlinjer för den pedagogiska verksamheten för barn mellan 1-5 år. Läroplanen beskriver de grundläggande värden som förskolan vilar på. Förskolans grundpelare är demokrati. Det innebär det etiska förhållningssätt som ska visas i verksamheten är bland annat omsorg om och hänsyn till andra människor. Läroplanen är uppdelad i fem områden och de fem områdena är normer och värden, utveckling och lärande, barns inflytande och samverkan med förskoleklass, skola och fritidshemmet (Skolverket, 2010). Som pedagog i förskolan ska du arbeta utifrån läroplanen och den beskriver hur vi som pedagoger ska agera och vad som ska erbjudas på förskolan, Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. (Skolverket, 2010, s.6). Pedagogerna på förskolan är förebilder, så deras förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt. Det står även i läroplanen (a.a) att förskolläraren ska se till att barnen får stöd och stimulans för deras motoriska utveckling. I läroplanen (Skolverket, 2010) kan man inte se några specifika riktlinjer om hur man ska arbeta med de minsta barnen, toddlarna. De allra minsta barnen mellan ett och tre år urskiljs inte på något sätt, deras speciella behov och utveckling eller specifika mål och riktlinjer som bör ställas upp för dem som arbetar med småbarn nämns ingenstans i läroplanen. (Granberg, 1999 s.34). De minsta barnen är precis som alla andra barn och ska där med ha samma möjligheter och rättigheter som de barn som är äldre. (a.a) Den pedagogiska verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. (Skolverket, 2010, s.5). Toddlarna ska på så sätt ha inflyttande på förskolan och kunna visa vad de vill ska hända under deras dag på förskolan. Att de ska få välja vad de vill leka med och även ha planerade aktiviteter både ute och inne. Barns nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust ska stimuleras (Skolverket, 2010, s.6). 7

14 3. Metod I detta kapitel kommer jag att beskriva mitt metodval till denna undersökning samt urval, etiska grunder, kritiska situationer i vardagen, genomförandet, bearbetning av material och tillförlitlighet och generaliserbarhet. 3.1 Metodval För att få svar på mina frågor har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer med låg grad av strukturering. Runa Patel och Bo Davidson (2003) förklarar kvalitativa intervjuer med att det så gott som alltid har låg grad av standardisering. Patel och Davidson (2003) menar att det ger mer utrymme för intervjupersonen att ge svar med egna ord. Med låg grad av strukturering förklarar Patel och Davidson (2003) att forskare ställer frågor så som den själv tycker passar bäst in. Min huvudmetod som jag har valt att använda mig av utgår ifrån critical incident metoden. Sonja Kihlström (2007) beskriver metoden som så att när du observerar så observerar du det du ser och så småningom kanske du fastnar vid någon speciell händelse och fokuserar just på det. Detta speciella kallas för critical incident, det du har sett i observationen kan vara ett underlag till en intervju. Eftersom du inte vet vad de personer som du har observerat tänker så måste man fråga. Metoden critical incident är utvecklad av den amerikanska psykologen John C Flanagan ( ). Den är utvecklad för att kunna fastställa vilka situationer som är betydelsefulla/kritiska i en verksamhet och hur man handskas med de kritiska situationerna (Egidius, 2011). Utifrån denna metod har jag skapat tre olika kritiska situationer som jag tidigare har sett ute på förskolor och som pedagoger kan möta i den dagliga verksamheten på förskolan. För att sedan utifrån dessa tre situationer ska pedagogerna berätta för mig hur de skulle ha agerat. Jag har valt critical incident metoden för att den fastställer de kritiska situationer som kan uppstå i verksamheten och hur man kan hantera de olika kritiska situationerna. Jag valde denna metod framför andra metoder för att jag tyckte att det var en intressant metod att lära mig och för att jag tycker kan den passade bra till min undersökning. Jag har valt att intervjua för att jag ville få ut så mycket som möjligt från pedagogerna. Vid till exempel enkäter så kanske inte pedagogerna har så mycket tid till att skriva ner detaljerade svar och jag får inte heller höra om de har upplevt dessa händelser tidigare. Vid observationer är det min syn och min blick som ser vad som händer, jag får inte några förklaringar om vad 8

15 som händer, vad som hänt tidigare och varför de väljer att agera som gör. Genom att göra intervjuer tror jag att jag får ut mer av det som jag vill veta än vid andra metoder. Jag har valt att spela in mina intervjuer för att jag ska kunna vara delaktig i diskussionen med pedagogen och inte bli fast vid att sitta och anteckna. 3.2 Urval Jag har valt att intervjua fem stycken pedagoger. De pedagoger som jag har intervjuat, jobbar tre stycken av pedagogerna på 1-3 års avdelning och de andra två på 1-5 års avdelning. Jag kom i kontakt med förskolorna genom förskolechefen som gav mig nummer till några förskolor som kunde passa min undersökning. När jag hade pratat med en av pedagogerna skickade jag ut ett brev med information om mig, mitt arbete och vilka rättigheter som intervjupersonen har (se bilaga 1.). Detta skickade jag ut till en av pedagogerna på avdelningarna som jag sedan kollade om alla hade fått tagit del av denna information. 3.3 Etiska grunder När man som forskare ska göra en undersökning som denna så finns det riktlinjer som man ska följa. Jag har valt att förhålla mig till Vetenskapsrådets (2011) fyra forskningsetiska principer som är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Gällande informationskravet så har jag informerat alla deltagare om vad deras uppgift i undersökningen är. Jag har informerat deltagarna om att det är frivilligt och att de när som helst får avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet är att deltagaren själv har bestämt att den vill delta i min undersökning. Jag har informerat deltagarna att de själva får bestämma hur länge och på vilka villkor de ska delta. Om deltagaren väljer att avbryta sin medverkan får den inte utsättas för någon påtryckning eller påverkan för ett fortsatt deltagande. Konfidentialitetskravet innefattar kraven på mig som forskare att jag ska förhålla mig till tystnadsplikten så att den enskilda deltagaren inte kan identifieras av utomstående, i synnerhet gällande vid känslig information. All data och alla uppgifter om personerna som skrivits ner ska förvaras på ett säkert sätt. Det sista av de fyra kraven är nyttjandekravet, det insamlade materialet får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra ickevetenskapliga syften. Jag har under min undersökning och bearbetning använt mig av dessa krav. 9

16 3.4 Kritiska situationer i vardagen Jag har skapat tre stycken hypotetiska situationer som jag har intervjuat pedagogerna om och som jag tycker är relevanta i förskolans vardag (se bilaga 2). Jag har själv sett dessa situationer på olika förskolor och jag trodde att intervjupersonerna skulle kunna relatera situationerna till deras egen vardag på förskolan. Situationerna var skrivna så att pedagogerna själva skulle kunna bestämma vilket sätt de skulle ha agerat på och varför de skulle ha agerat så. 3.5 Genomförande Intervjuerna genomfördes under vecka 39 och 40(2012). Intervjuerna gjordes i en miljö som pedagogerna själva valde, och tiden varade från 10 minuter till 20 minuter. Jag valde att inte presentera situationerna innan intervjutillfället för att de inte skulle kunna förbereda svar, samt för att deltagarna inte skulle kunna diskutera med varandra om hur de skulle svara. Jag valde även att inte läsa upp situationerna för att jag inte på något sätt skulle kunna påverka deras svar. Situationerna presenterades en efter en och de fick tid att läsa igenom och sedan förklara hur de skulle ha agerat. Min tanke med intervjuerna var att pedagogen är i fokus och att jag skulle sitta och lyssna och ställa frågor när jag ville ha något förtydligat. 3.6 Bearbetning av material Intervjuerna som spelades in har jag lyssnat igenom och jag har skrivit ner det som har varit relevant för min undersökning det vill säga för att få svar på min frågeställning. Eftersom jag ville belysa olika sätt att agera har jag inte jämfört intervjuerna utan lagt fokusen på hur de har förklarat att de skulle ha agerat. Jag har valt att lägga stor vikt vid min fråga Agerar pedagogen utifrån barnens ålder, kompetens, barngruppen eller är det individen som är i fokus? Så vid den frågan upprättade jag en tabell och drog streck för varje gång som jag hörde att pedagogen nämnde något av de ovanstående. Jag skrev också ner vad de hade sagt, för att styrka varför jag drog ett streck i tabellen. Jag skrev ner en sammanställning för att kunna styrka deras agerande i resultatsammanställningen och även för att jag skulle få svar på mina frågor. Resultat av deras agerande jämförde jag sedan med teori, forskning och läroplan. 10

17 3.7 Tillförlitlighet och generaliserbarhet Om man ska titta på tillförlitligheten i min bearbetning och mitt material så ska man vara medveten om att detta är en liten undersökning och att man inte kan generalisera att så här gör alla pedagoger på alla förskolor, bara för att just dessa fem pedagoger har sagt så. Man ska även vara medveten om att resultatet ha kunnat se annorlunda ut om jag hade använt mig av en annan metod och om jag hade haft fler deltagare. Min tolkning av materialet som jag har samlat in och de inspelade intervjuerna påverkar också trovärdigheten i hur resultatet blev. 11

18 4. Resultat Här presenterar jag mitt resultat av intervjuerna. Kapitlet är uppdelat i tre delar med utgångspunkt från min frågeställning. De fem pedagoger som jag har intervjuat är kvinnor i åldrarna år och alla har jobbat olika länge på förskolor. En av sakerna som jag tog reda på är om detta är situationer som de är vana vid att se. Svaret framgick väldigt tydligt i mina intervjuer och svaret blev ja, då en del till och med sa att detta ser vi varje dag. 4.1 Pedagogers agerande i krissituationer Innesituation Du sitter i ett rum inne på förskolan med sex stycken barn när du ser Kajsa 1,5 år klättra upp på en stol för att ta ner något från bokhyllan hur agerar du? Pedagogerna svarade att de självklart skulle låta Kajsa få ta ner det som hon själv ville. Alla pedagogerna var nyfikna på vad Kajsa skulle göra och ville se vad hon skulle ta ner. En pedagog sa Är vi så dumma att vi ställer leksaker högt på en hylla så får vi skylla oss själva att barnen vill klättra. Att låta Kajsa få pröva på sina egna kunskaper och testa var en självklarhet. Pedagogerna räknade även upp andra faktorer som kan spela roll i situationen, till exempel de andra barnen. Vad gjorde de andra barnen? Var de lugna och sysselsatta, eller behövdes jag som pedagog mer för de andra barnen än till Kajsa? Var det lugnt så kunde pedagogen fokusera mer på Kajsa, kanske till och med gå fram och kommunicera och se vad Kajsa höll på med och se till att finnas där som stöd. Var det stökigt så kunde inte pedagogen vara så aktiv med Kajsa och se vad hon ville och då sa en pedagog att hon skulle gå och plocka bort Kajsa av säkerhetsskäl. Sedan sa en annan pedagog att det beror på hur stabil Kajsa är, om hon inte är så duktig på att klättra så måste jag vara med så hon inte skadar sig, men låter henne försöka själv först. Kan hon inte själv så kan man be ett av de andra barnen i rummet att hjälpa Kajsa, var det också en pedagog som sa. En pedagog sa tar jag bort Kajsa och ställer tillbaka stolen så kommer hon snart vara där igen. Det är bättre att låta Kajsa försöka själv och finnas där som stöd så att hon kan klara det." 12

19 4.1.2 Utesituation Du är ute med barnen, på gården är två andra avdelningar också ute med deras barn. Du ser att Lisa 1,5 år är i den stora rutschkanan på gården hur agerar du? Är Lisa ett av mina barn? frågade nästan alla av pedagogerna. När jag svarade att det är det så blev svaren direkt, ja men då skulle jag gå fram till Lisa, men inte skrikandes utan lugnt. Alla pedagogerna svarade att de antingen skulle gå fram själva eller signalera till någon annan pedagog att hålla en blick på rutschkanan. Några av pedagogerna sa även att många av de äldre barnen på förskolan tycker att det är roligt att ta hand om de minsta barnen, och då skulle man kunna fråga några av de äldre barnen om Lisa skulle kunna få sitta i deras knä och åka med ner. En pedagog berättade att det beror på hur situationen i övrigt ser ut och vad de alla andra barnen gör. Anser hon att det inte är säkert för Lisa skulle hon avleda Lisa innan hon kommit till rutschkanan och vara med henne i sandlådan och gräva istället. Det var en självklarhet ifrån alla pedagoger att Lisa skulle få åka och att de skulle gå fram och finnas där som stöd om Lisa behövde det. Pedagogerna beskrev att de skulle studera Lisa för att se vad hon ville genom hennes kroppsspråk och blickar. Oavsett om hon bara ville stå där eller ville ha hjälp att åka ner, skulle pedagogerna följa efter Lisas intentioner Matsituation Du sitter vid matbordet på förskolan och ska äta lunch. Vid ditt bord har du fem stycken barn. Du märker att Kalle 1,5 år håller på att somna och huvudet ligger snart i tallriken hur agerar du? (Fniss) Ja detta har man varit med om några gånger Men är Kalle trött så ska han få sova! Pedagogerna var eniga om att Kalle skulle få sova. Här svarade några pedagoger att det finns två sätt att agera på, ett bra och ett dåligt sätt. Det bra sättet är att de skulle ha gått och lagt Kalle och sparat mat så han kan äta senare. Det dåliga sättet var att hålla Kalle vaken och försöka mata honom och sen lägga honom. Men alla pedagoger svarade att Kalle självklart skulle få sova. De skulle gå och lägga honom så att han fick den sömn han behövde. Pedagogerna beskrev även hur de gick tillväga med de barn som de vet brukar kunna somna just vid maten på deras avdelning. De berättade hur de hade förberett vagnar och madrasser så att de skulle var lätt att lägga just de barn som håller på att somna, och om säkerheten för både 13

20 de barn som har somnat och för de andra barnen som sitter kvar vid bordet. Pedagogerna inte lämna några barn utan uppsikt, utan de måste hålla ett öga på både Kalle som har somnat och de andra barnen vid bordet. Sedan beror de även på hur de har delat upp matborden. Sitter alla i samma rum kunde de be någon annan pedagog hålla ett öga på deras bord när de skulle gå och lägga Kalle, men sitter de i olika rum blir det lite svårare och då måste man vara lite mera förberedd på om någon somnar. 4.2 Grunden för pedagogers agerande Pedagogernas svar på hur de skulle agerat i de olika situationerna visade på att de såg till varje barns behov och till dess kompetens. En pedagog sa Jag vill se att barnen är kompetenta, och det är utifrån barnens kompetens som de vill arbeta. Barn kan så mycket mer än vad vi tror. Det kan vara svårt att ha full uppsyn över barngruppen, arbetet vi utför handlar om att ge dem den stöttning de behöver så att de ändå i slutändan ska lära sig att klara av det själva. Pedagogerna i min undersökning har beskrivit att de är lika nyfikna som barnen är, vad vill Lisa ha på hyllan? De vill vara med och se om hon lyckas ta ner det som hon vill ha och se hur hon går tillväga. Pedagogerna sa vid situationerna att de skulle finnas där som stöd så att barnen själva skulle lyckas och klara det. En pedagog beskrev att hon skulle kunna vara med barnen och om det är något som inte känns säkert så skulle hon kunna avleda barnen innan så att de inte skulle uppstå någon krissituation av händelserna. Som i situationen med Lisa i rutschkanan där skulle hon kunnat avleda Lisa innan hon hade kommit till rutschkanan om hon inte tyckt att det var säkert för Lisa. Enligt pedagogerna så handlar deras ageranden mycket utifrån hur det ser ut runtomkring med andra barn och resten av situationen och hur väl de känner de barn som det handlar om just då. Men de vill se det kompetenta barnet och att de kan så mycket redan vid 1,5 års ålder och är de osäkra så går de fram till barnet och finns där som stöd för barnet i situationen så det får möjlighet att klara av det som det själv vill. 4.3 Pedagogernas agerande i förhållande till barnets ålder, kompetens, individ och barngrupp. I min undersökning har jag velat ta reda på vilket perspektiv som pedagogerna har agerat utifrån. Agerar de utifrån barnets ålder, kompetens, individen eller om de agerar efter 14

21 barngruppen. Genom att lyssna på intervjuerna har jag sammanfattat deras resultat på följande sätt: Barnets ålder Kompetens Individen Barngrupp Inne situationen Utesituationen Matsituationen Siffrorna i tabellen visar på hur pedagogerna har berättat hur de skulle agerat i situationerna med barnen. Utifrån varje situation har pedagogen berättat hur de skulle göra och varför. Jag har studerat om pedagogerna nämner begreppen barnets ålder, kompetens, individ eller barngrupp någon gång under intervjun och vid varje tillfälle som pedagogerna nämner något av de ovanstående så har jag dragit ett sträck och sedan förklarat i vilket sammanhang de har svarat om det. Det som framkommit i denna tabell är att alla fem pedagogerna har sett till individen i samtliga situationer. När barnets ålder nämndes under intervjuerna var det i samband med att pedagogerna tyckte att så små är de inte när de är 1,5 år, de kan ju jättemycket då sa en av pedagogerna. Barnens åldrar nämndes aldrig som att de skulle vara för små för att klättra eller åka den stora rutschkanan. Tre av fem pedagoger nämnde barnens kompetens vid situationerna vid rutschkanan och klättringen på stolen. Pedagogerna sa då att barnen kan så mycket mer än vad de vet och tror och att de måste låta barnen få testa, för att veta vad de kan och kan klara av. Vid varje situation så var det Kajsa, Lisa och Kalle som hade huvudfokus hos pedagogerna, de såg till individen. Några av pedagogerna nämnde barngrupper någon gång under intervjuns gång så var det om något annat barn i gruppen eller en annan barngrupp som kunde hjälpa Kajsa eller Lisa så att de kunde klara av situationen. Eller så var det för att pedagogen såg till barnens säkerhet. En pedagog berättade att de brukar ställa saker som tillhör pedagogerna på avdelningen, eller farliga saker så som saxar som de vill vara med när barnen använder, högt upp på hyllan. Om ett barn skulle vara på väg att ta ner till exempel saxarna sa pedagogen att 15

22 hon skulle stoppa barnet och säga att det var hennes och inga leksaker. Det handlar om säkerhet att barnen inte ska kunna skada sig själva eller andra. När barngrupp nämndes i situationen med Kalle var det för att alla andra barn skulle kunna fortsätta äta i lugn och ro utan att en pedagog skulle behöva börja springa runt med ett sovande barn. Att de skulle vara lätt att lägga Kalle så att alla fick lugn och ro vid maten och att Kalle skulle få sova. 16

23 5. Avslutande diskussion Den avslutande diskussionen är uppdelad i tre delar, först en metoddiskussion, sen resultatdiskussion och sist kommer min slutsats och fortsattforskning. 5.1 Metoddiskussion När jag nu har använt metoden som jag tidigare har skrivit om, kan jag nu gå tillbaka och se om jag kunde ha gjort något annorlunda. Själva metoden som jag har använt mig av är jag nöjd med. Men detta är en liten undersökning och det fanns inte tid för att göra mera. Hade jag haft mer tid kunde jag ha varit ute på förskolorna och först observerat pedagogerna i verksamheten för att sedan intervjua och fråga om hur de skulle agera och därefter diskuterat om hur de skulle ha agerat i verksamheten. Jag skulle ha kunnat skriva mer tydliga kritiska situationer till intervjuerna med pedagogerna, men min tanke var att pedagogerna skulle tolka situationer som den var här och nu och beskriva sitt agerande. Jag fick även höra hur de har gjort tidigare i liknande situationer på förskolan. När det gäller kontakten med förskolorna skulle jag ha varit ute mycket tidigare för att få tag på deltagare. Som det nu blev så blev det stressigt på slutet av skrivtiden eftersom det har varit svårt att få tag på intervjudeltagare. Längden på intervjuerna varierade lite men inte mycket, jag trodde att intervjutiden skulle vara mycket längre än vad de var. Jag lät varje pedagog läsa igenom varje situation i sin egen takt för att sedan börja ställa frågor. Oftast började de förklara innan jag hann fråga hur de skulle ha agerat. Vid några av intervjuerna så tog det längre tid då jag ville att de skulle förtydliga något som de sagt. Men någon annan påverkan på intervjun eller på deltagaren upplever jag inte att jag haft. Om jag hade gjort en provintervju med några fler personer innan, kunde jag ha varit mer förberedd på följdfrågor och även kunnat lägga till mera frågor för att få mera information till min undersökning. Metoden som jag använde mig av, critical incident, var en metod som jag hade hört talas om tidigare och blev nyfiken på att använda mig av i min undersökning. Att lära mig om en ny metod var både intressant och utmanande. Jag valde att inte dela på alla pedagoger och skriva om en pedagog för sig i sammanställningen då jag inte ville peka ut någon av pedagogerna och för att jag ville ta reda på olika sätt att agera på. Att jämföra pedagogerna med varandra tyckte jag inte var relevant för min undersökning. Mitt fokus var att synliggöra pedagogers olika sätt att agera. 17

24 Mitt resultat i min undersökning kunde ha blivit annorlunda om jag hade haft andra deltagare, andra förskolor eller andra kritiska situationer. Hade jag varit ute på förskolor och gjort observationer först så hade mitt resultat också kunnat se annorlunda ut. Men det som har spelat störst roll i denna undersökning är ändå mitt tolkande av materialet som jag har samlat in. Jag såg även i efterhand om att jag skulle ha kunnat ändra i min bilaga 1. Till exempel att jag hade önskat få spela in intervjuerna istället för det som jag hade skrivit, jag har valt att inte spela in mina intervjuer. 5.2 Resultatdiskussion Jag anser, efter att ha tolkat mitt resultat, att alla fem pedagogerna har samma grundtanke till sitt agerande i de olika situationerna. Jag anser även att pedagogerna är medvetna om de minsta barnens kompetens och ser toddlarna som kompetenta. Vidare anser jag även att de ser till barnens behov och inte till deras ålder eller bara till barngruppen. En metod jag nämnde tidigare, Aarts- och Klein-traditionen (Lökken, 2008), är en metod som jag tidigare inte hade hört talas om men en metod som stämmer in bra på hur pedagogerna har förklarat att de skulle agera i de olika situationerna. Så som att skapa ögonkontakt med barnen, följa barnets initiativ, bekräfta och kommentera det som barnet gör. Att pedagogerna är medforskare och intresserade av barnen var en självklarhet i min tolkning av intervjuerna, då alla pedagogerna ville veta vad Kajsa ville ta ner ifrån bokhyllan och hur hon skulle lyckas med det. Alla pedagogerna sa att de skulle gå fram och finnas där som stöd för både Kajsa och Lisa. Detta kopplar jag till Vygotskijs begrepp proximal utvecklingszon (Björklund, 2008), då det handlar om att hjälpa och stödja ett barn i en situation här och nu så att barnet sedan kan klara av det själv. Det står även i läroplanen (Skolverket, 2010) att förskolläraren ska se till att barnen får stöd och stimulans för deras motoriska utveckling och det anser jag att dessa fem pedagoger gör genom att ha lyssnat på hur de skulle ha agerat i de olika situationerna. Hur pedagogerna agerar i kritiska situationer speglar deras grundsyn av barnen, även Öhman (2006) säger att pedagogers syn på barnen påverkar deras yrkeskompetens. Barnsynen varierar från pedagog till pedagog även i arbetslagen men det finns inget som säger att det är rätt eller fel, utan det handlar om att pedagogerna skapar en god atmosfär på förskolan. Det 18

25 handlar om att pedagogerna ska se till barnets bästa, utgå ifrån barnet, bekräfta och vägleda barnen till deras utveckling och lärande. Utifrån pedagogernas uttalande om hur de skulle agera i de olika situationerna anser jag att de ser till barnets behov och hur de ska kunna hjälpa och finnas till så att barnet lyckas med det som den har bestämt sig för att göra. Den skillnad som jag har sett under min forskning är att den pedagog som jobbar på en 1-5 års avdelning tar mer hjälp av de äldre barnen än pedagogerna på 1-3 års avdelning, även om de också tar hjälp av de äldre barnen när de vill det. Att Kajsa och Lisa inte skulle få åka i rutschkanan eller klättra på stolen var det ingen av pedagogerna som ansåg, utan det var en självklarhet att de skulle få testa på. Att Kalle skulle få sova när han var trött var lika självklart. En av frågeställningarna som jag ville ta reda på var för den anledning som pedagogerna agerade från, var det utefter barnets ålder, barnets kompetens, barngruppen eller är det individen som är i fokus. Det framgick väldigt tydligt att det var för barnet (individen) som de agerade, och att de såg till dennes behov. Barngruppen nämndes några gånger då pedagogen tänkte på alla barnens säkerhet. När åldern nämndes var det inte för att de var små för att klättra eller åka i den stora rutschkanan, utan det var i samband med att de tyckte att barnen var så stora och redan väldigt kompetenta vid den åldern. Att pedagogerna tänkte på barnens säkerhet är en viktig del i förskolans vardag, som en pedagog sa i intervjuerna är vi så dumma att vi ställer leksaker högt på en hylla så får vi skylla oss själva att barnen vill klättra. Oavsett ålder och längd på barnen på avdelningen måste vi som arbetar på förskolan tänka på hur barnen ska kunna välja själva vad de vill leka med, låta materialet finnas tillgängligt så att de lätt kan få tag på det utan att kunna skada sig.en del som jag tycker har med säkerheten att göra är att man förklarar för barnet varför den inte får göra vissa saker. En pedagog beskrev att de hade deras egna material högre upp på hyllan och även förklarade för barnet att detta är mitt och inte något att leka med. Hon beskriver sedan att hon visar något annat som barnet kan välja att leka med istället. I de tre utvalda situationerna skulle alla pedagoger gå fram till barnet för att finnas som stöd, för att inget av barnen skulle kunna skada sig. Det som jag även fick fram i min undersökning var att det var viktigt för pedagogerna att veta om Lisa var ett av deras barn. Jag själv har alltid sett det som så att när vi är ute tillsammans så har alla ett gemensamt ansvar och att alla pedagoger hjälper varandra när man är ute på 19

26 gården. Alla pedagoger har ju ett antal barn på sin avdelning och det är dem som de har huvudansvaret för, men jobbar man i arbetslag och på förskolan jobbar man mycket tillsammans. 5.3 Slutsats Om jag återkopplar till mitt syfte och frågeställning visar det i min undersökning att alla pedagoger har samma grundtanke om hur de skulle agera i de olika kritiska situationerna. Att låta barnen testa och finnas där som stöd var något som alla pedagogerna tryckte på. En annan sak som är av stor vikt är att man lär känna sina barn, vad barnen kan och inte, lära sig hur kompetenta barnen är. Att vi måste låta barnen testa för att kunna klara det själva, för vi som pedagoger kan inte finnas i varje situation och vid varje barn varje sekund. Pedagogen ska finnas där när barnen behöver stöd och hjälp för att lyckas själva i möjligaste mån. Jag anser att jag har berikats av nya erfarenheter på hur man kan agera i de olika situationer och fått reda på varför de agerar som de gör. Att se till barnet och finnas där som stöd Fortsatt forskning Om man vill undersöka eller forska vidare om detta tema kan man göra som jag tidigare nämnt. Gå ut i verksamheten och först observera, sedan utifrån observationerna göra intervjuerna och få reda på om pedagogerna gör som de säger eller säger som de gör. Man kan även lägga in ett genusperspektiv i temat och intervjua pedagogerna och se om deras svar skulle skilja sig om det skulle vara Linus 1,5 år istället för Lisa 1,5 år som står i rutschkanan. En annan del som man kan forska vidare på är om hur pedagoger på förskolan tänker om ansvar. Tänker de bara på sina egna barn på avdelningen eller har pedagogerna ansvar för att alla barnen ska ha en trygg, lärorik och inspirerande dag på förskolan? 20

27 Referenslista Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet. Brodin, M och Hylander, I. (2008). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Stockholm: Liber. Egidius, H. (2011). Critical Incident. I Psykologilexikon. Hämtad från Engdahl, I. (2007). Med barnens röst. Ettåringar berättar om sin förskola. Doktorsavhandling. Stockholm: Stockholms lärarhögskola. Granberg, A. (1999). Småbarns metodik. Stockholm: Liber. Johansson, J-E. (1983). Svensk förskola en tillbakablick. Stockholm: Socialstyrelsen och LiberFörlag. Kihlström, S. (2007). Observation som redskap. I J. Dimenäs (red.), Lära till lärare. Att utveckla läraryrket vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. Stockholm: Liber AB. Lindahl, M. (1995). Inlärning och erfarande. Ettåringars möte med förskolan värld. Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs universitet. Lökken, G. (2008). Toddlarkultur om ett- och tvåringars sociala umgänge i förskolan. Lund: Studentlitteratur. Lökken, G., Haugen, S och Röthle, M. (2006). Småbarnpedagogik; Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber. Michélsen, E. (2005). Samspel på småbarnsavdelning. Stockholm: Liber. Patel, R och Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. Skolverket. (2011). Allt fler stora barngrupper i förskolan. Hämtad från

28 Skolverket. (2010). Läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (rev uppl.) Stockholm: Skolverket. Vetenskapsrådet. (2011). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad från Öhman, M. (2006). Den viktiga vardagen: Vardagsberättelser och värdegrund. Stockholm: Runa.

29 Bilaga 1 Hej Mitt namn är Lovisa Larsson och jag läser nu min sista termin på Karlstads universitet där jag utbildar mig till förskollärare med inriktningen mot Barns utveckling och rättigheter. Jag läser första delen på denna termin examensarbete. Jag kontaktar just dig med detta brev är för att fråga om du vill delta i min undersökning. Jag är intresserad av är hur pedagoger agerar i olika situationer i förskolan med de minsta barnen och barnsyn. Jag kommer att presentera några olika situationer som man kan stöta på i verksamheten och du ska berätta för mig hur du skulle ha agerat i de olika händelserna. Jag har valt att spela in intervjuerna, är det något du känner obehagligt så går det bra utan men jag ser helst att vi kan använda oss av inspelning. Intervjuerna kommer att pågå i max ca 1 timme. Du har rätt till: Att säga ja till en intervju utan bandspelare Att när som helst under intervjuns gång eller efteråt avsäga ditt deltagande Att det är du själv som bestämmer över din medverkan i intervjun Man kommer inte på något sätt kunna koppla mina svar till dig som person eller förskolan då allt sådant kommer att avidentifieras, vilket betyder att om jag kommer använda namn i mitt arbete så kommer det att bytas ut och förskolans namn kommer aldrig nämnas i mitt arbete. Allt insamlat material kommer efter godkänt arbete att förstöras. Jag har inte någon rätt till att lämna ut mitt material till någon annan person utan detta är endast material till mig, de som har rätt till att titta på mitt material är min handledare samt examinator. Ser fram emot att träffa dig. Med vänliga hälsningar Lovisa Larsson XXXXXXXX XXX-XXXXXXX

30 Bilaga 2 Matsituation Du sitter vid matbordet på förskolan och ska äta lunch. Vid ditt bord har du fem stycken barn. Du märker att Kalle 1,5 år håller på och somnar och huvudet ligger snart i tallriken Vad gör du? Varför gör du så? Finns det andra sätt att agera på? Inne situation Du sitter i ett rum inne på förskolan med sex stycken barn när du ser Kajsa 1,5 år klättra upp på en stol för att ta ner något från bokhyllan Vad gör du? Varför gör du så? Finns det andra sätt att agera på? Utesituation Du är ute med barnen, på gården är två andra avdelningar också ute med deras barn. Du ser att Lisa 1,5 år är i den stora rutschkanan på gården Vad gör du? Varför gör du så? Finns det andra sätt att agera på?