Global Konjunktur- och Strukturrapport

Global Konjunktur- och Strukturrapport Författad av Cecilia Hermansson 29 mars 2011 Den globala återhämtningen har fått fäste men risken för bakslag bör inte underskattas Återhämtningen i världsekonomin stärktes ifjol. Vi har reviderat upp BNPprognosen med sammanlagt 0,3 procentenheter till 4 % per år 2011 och 2012. Likväl är det en nedväxling jämfört med fjolårets starka 4,7 %. En stramare ekonomisk politik, högre råvarupriser samt åtföljande inflation i konsumentprisledet dämpar aktiviteten under perioden. Tillväxtländerna förblir tillväxtmotorer. Vår riskbild kan liknas vid sista varvet på en 3000 meters hinderbana. Hindren som måste passeras inkluderar Japankatastrofen, den politiska turbulensen i Mellanöstern, stigande råvarupriser med åtföljande högre inflation och räntor, skuldkrisen i de mer utvecklade länderna (vattengraven) och slutligen behovet att förändra världsordningen för att undvika obalanser och nya finanskriser. Vi ger vårt positiva huvudscenario, där återhämtningen fortskrider, och där beslutsfattare hjälpligt hanterar skuldkrisen i Europa och den allt svårare policymixen att samtidigt strama åt finans- och penningpolitik, en sannolikhet på 50 % att det inträffar. Två starkare scenarier (ett uthålligt och ett mindre uthålligt) ger vi sammanlagt en sannolikhet på 20 %, medan två svagare scenarier med stagflation och förvärrad skuldkris totalt ges en sannolikhet på 30 %. Utmaningarna för den ekonomiska politiken blir allt större. Vi förordar att budgetkonsolideringen fortsätter i Europa och att den snarast inleds i USA, samt att penningpolitiken tillåts vara expansiv ännu en tid när en stramare finanspolitik dämpar tillväxten. Däremot bör kvantitativa lättnader fasas ut för att medverka till en snabbare skuldsanering och ett ökat fokus på välbehövliga strukturreformer. Det gäller också att bryta den onda cirkeln mellan offentlig skuldkris och bankkris, vilket förutom budgetkonsolideringen innebär en ambitiösare ansats kring stresstester och kapitalisering av banker i Europa. Cecilia Hermansson Innehållsförteckning: 1. Gynnsamt nuläge i världsekonomin 2 2. I vårt huvudscenario fortsätter återhämtningen 4 3. Många hinder måste dock passeras 6 4. Våra antaganden om råvaru- och finansmarknader 11 5. Den optimala ekonomiska politiken 17 6. Regioner/länder: De flesta kör på men växlar ned 19 7. Slutsatser för våra hemmamarknader 35 Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 105 34 Stockholm, tfn 08-5859 7740 E-post: ek.sekr@swedbank.se Internet: www.swedbank.se Ansvarig ugivare: Cecilia Hermansson, 08-5859 7720 Magnus Alvesson, 08-5859 1031,Jörgen Kennemar, 08-5859 7730, ISSN 1103-4897

1. Gynnsamt nuläge i världsekonomin Under 2010 har världsekonomin vuxit starkare än vi förutsåg ifjol. Skillnaden kan förklaras av en högre aktivitet i tillväxtländerna, inte minst BRIC-länderna, som svarade för två tredjedelar av den globala BNP-tillväxten. 1 Den positiva utvecklingen kan också förklaras av en överraskande stark återhämtning i mer utvecklade länder såsom Japan, Tyskland och Sverige. Däremot motsvarade BNP-tillväxten i USA och övriga länder i Eurozonen huvudsakligen våra förväntningar i början av fjolåret. Ifjol växte den globala ekonomin snabbare än förväntat Bidrag till global BNP-tillväxt från olika länder/regioner 2007-2010 2,00 1,80 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0,00 2010 PPP 2010 dollartermer Sett i backspegeln, blev utvecklingen i världsekonomin överlag positiv och nuläget karaktäriseras av en försiktig optimism driven av en stark världshandel, relativt höga vinster och en ökad tillgång till krediter i företagssektorn, vilket sammantaget borde ge upphov till investeringar och nyanställningar. Fortfarande är tillståndet i många av de krisdrabbade utvecklade länderna svagare än normalt när det gäller bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och kreditmarknaden. Trots förbättringar finns kvardröjande problem av mer långvarig och strukturell natur, som tar tid att lösa. Men läget i de krisdrabbade länderna är svagare än normalt De ekonomisk-politiska stimulanserna ger fortfarande positiva effekter på konjunkturen. I tillväxtländerna har stimulanserna varit väl stora, vilket har ökat tendenserna till överhettning. Här måste den ekonomiska politiken stramas åt mer än vad som hittills varit fallet och detta borde dämpa tillväxten till mer uthålliga nivåer framöver. I de mer utvecklade länderna har penningpolitiken förblivit expansiv, medan finanspolitiken börjat stramas åt vilket så småningom kommer att påverka tillväxtutsikterna mer negativt. 1 BRIC-länder är en beteckning för länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Här avses BNP-tillväxten viktad med köpkraftsparitet (PPP). I dollartermer svarade BRICländerna för nära hälften av global tillväxt. 2 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

Att det handlar om stora skillnader i hur utvecklade länder och tillväxtekonomier har klarat krisen framkommer tydligt om nedanstående diagram studeras där industriproduktionen för olika länder/regioner redovisas. USA, Europa är nu tillbaka och producerar något mer än 2000 års nivå, medan Japan är på väg att nå samma nivå. Däremot produceras mindre idag jämfört med nivåerna före finanskrisen. I tillväxtländerna har produktionen efter ett mindre hack i kurvan fortsatt att växa starkt och jämfört med år 2000 produceras mer än dubbla nivåer samtidigt som produktionsökningen jämfört med före krisen uppgår till mer än 20 %. Industriproduktion i olika länder/regioner, Index 100 = 2000 350 300 250 200 Totalt USA Japan Eurozonen Tillväxtländer Asien 150 100 50 2000m01 2002m01 2004m01 2006m01 2008m01 2010m01 Det talas mycket om the two speed world economy. Det är helt naturligt att tillväxtländer växer snabbare än de mer utvecklade länderna, eftersom dessa börjar från en lägre nivå med ofta högre tillväxt i produktivitet och arbetsutbud. Det som nu skiljer tidigare perioder är att takten i tillväxtländernas tillväxt ökat, medan den minskat i de mer utvecklade länderna. Two-speed world economy För de sistnämnda gäller att det finns en rad akilleshälar som dämpar utvecklingen, såsom problem i den finansiella sektorn som håller tillbaka kreditgivningen och investeringarna, högre offentlig skuld som medför en stramare finanspolitik än tidigare, högre privata skulder som också ska saneras vilket håller tillbaka konsumtionstakten. Därutöver finns strukturella problem på många arbets- och bostadsmarknader. Sammanfattningsvis, läget i världsekonomin är bättre än förväntat. Tillväxten drivs främst av länderna i Asien, Latinamerika, Mellanöstern och även Afrika, medan de utvecklade länderna brottas med strukturella problem. De ekonomisk-politiska stimulanserna kan skapa överhettning i tillväxtländerna och måste dras tillbaka, samtidigt som de utvecklade länderna går in i en period av åtstramning. Detta gör det svårt att bräcka 2010 års globala tillväxttakt. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 3

2. I vårt huvudscenario fortsätter återhämtningen Vår tidigare bild av att världsekonomin hankar sig fram består som ett troligt huvudscenario. Återhämtningen bryts inte, men tillväxttakten avtar efter fjolårets rekyl. Den globala BNP-tillväxten sjunker från 4,7 % ifjol till 4 % i år och nästa år. Global BNP-prognos Utfall Vårprognos Januariprognos BNP-tillväxt (%) 2010 2011 2012 2010 2011 2012 USA 2,9 3,0 3,0 2,8 2,6 2,7 EMU-länder 1,7 1,5 1,5 1,8 1,6 1,5 varav Tyskland 3,6 2.4 1.9 3,6 2,5 2,0 Frankrike 1,6 1.5 1,6 1,6 1,6 1,5 Italien 1,3 0.9 1,0 1,1 1,0 1,1 Spanien -0,1 0.3 1,0-0,4 0,3 1,0 Storbritannien 1,4 1,5 1,8 1,7 1,8 2,0 Japan 4,0 0,6 3,0 3,2 1,5 1,3 Kina 10,3 8,8 8,4 10,1 8,5 8,1 Indien 9,1 8,0 7,5 8,8 8,2 7,5 Brasilien 7,5 4,3 4,0 7,5 4,8 4,5 Ryssland 4,0 4,6 4,5 4,0 4,3 4,5 Global BNP räknat i PPP 4,7 4,0 4,0 4,6 3,9 3,8 Global BNP räknat i dollar 3,8 3,1 3,3 3,7 3,1 3,0 Källa: Nationell statistik samt Swedbanks prognoser. Not. Länderna representerar 75 % av världsekonomin, för att få den totala BNP-tillväxten bör ca 0,3 procentenheter adderas. Världsbankens vikter från 2009 har använts. Detta innebär en lätt upprevidering från vår januariprognos. I USA har återhämtningen fått något bättre fäste, samtidigt som landet trots behoven - avvaktar med en mer djupgående åtstramning av finanspolitiken och fokuserar på nästa års presidentval. Eurozonen och Storbritannien påverkas negativt av högre inflation och en tidigarelagd åtstramning av penningpolitiken. Vi har reviderat upp januariprognosen med sammanlagt 0,3 procentenheter för 2011 och 2012 Japans BNP-tillväxt sjunker i år till följd av katastrofen, men får en högre tillväxt nästa år när uppbyggnadsarbetet kommit igång. Ryssland gynnas av oljeprisuppgången, men brottas samtidigt med högre inhemsk inflation. Kina, Indien och Brasilien fortsätter att växa starkt, men växlar ned jämfört med fjolåret när den ekonomiska politiken inte längre tillåts stimulera i samma utsträckning. På sidan 19 går vi mer i detalj in på utvecklingen i de enskilda länderna. De faktorer som sammantaget driver den globala tillväxten är en fortsatt god världshandel, inte minst genom den höga efterfrågan i Asien. Trots farhågor om ökad protektionism har inte handeln minskat, utan de betydelsefulla utbudskedjorna i vår globaliserade värld består. Företagsvinster har stigit, samtidigt som krediter blivit lättare åtkomliga, och intresset för nyinvesteringar för att bygga ut den befintliga kapaciteten tilltar. Även nyrekryteringar 4 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

ökar, vilket innebär att arbetsmarknader i de mer utvecklade länderna om än långsamt gradvis förbättras. Fler i sysselsättning och något bättre lönetillväxt bidrar till att stärka den privata konsumtionen från låga nivåer. I vårt huvudscenario hanterar både ekonomin och politiker hjälpligt de utmaningar som kommer av Japankatastrofen, demokratiseringsvågen i Mellanöstern, samt skuldkriserna. Frågan är i så fall varför inte världsekonomin lyckas hålla uppe fjolårets BNPtillväxt? Flera orsaker till varför världsekonomin växlar ned jämfört med 2010 För det första vänds lageranpassningen från att ha givit starkt positiva bidrag till tillväxten, till att ge mindre positiva, neutrala eller till och med negativa bidrag. För det andra avtar effekterna från de tidigare ekonomiskpolitiska stimulanserna, såsom räntenedgången, de kvantitativa lättnaderna och hjälp till efterfrågan från lägre skatter och högre offentliga utgifter. Istället vänds positiva bidrag till negativa bidrag när finanspolitiken ska stramas åt i många utvecklade länder, främst i Europa. För det tredje har råvaruprisuppgången blivit större än tidigare förväntat, vilket ökar inflationen i alla fall tillfälligt i vårt huvudscenario (men fortsätter råvarupriserna att stiga än mer dröjer sig inflationen kvar). Detta innebär att högre energi- och livsmedelspriser och även högre bolåneräntor när centralbanker tidigarelägger sina styrräntehöjningar ger hushållen mindre kvar i plånboken för övrig konsumtion. För det fjärde skapar den allt större offentliga skulden i många utvecklade länder osäkerhet. För Eurozonen handlar det om att ett räddningspaket rycker närmare för Portugal, medan osäkerhet består kring Spaniens möjligheter att finansiera sig på de ordinarie finansmarknaderna. I USA skapar oförmågan att hantera de medelfristiga budgetproblemen osäkerhet om framtiden. De goda företagsvinsterna har gynnat börserna världen över, vilket i sin tur har underlättat återhämtningen i den finansiella sektorn och minskat risken för bankkonkurser. Osäkerheten om Grekland och Irland kommer att behöva omförhandla sina skulder trots nödpaket, innebär också stress bland de europeiska bankerna, där stresstesterna hittills inte varit tillräckligt ambitiösa. Sammanfattningvis fortsätter återhämtningen, men tillväxten dämpas till 4 % både i år och nästa år. Trots olika utmaningar vad gäller bland annat naturkatastrofer, Mellanöstern, råvarumarknader, offentlig skuldsättning och dess konsekvenser på ekonomisk politik och krishantering, banker och efterfrågan, fortsätter världsekonomin att hanka sig fram. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 5

3. Många hinder måste dock passeras I den osäkra värld vi lever i behöver vårt huvudscenario kompletteras med alternativa scenarier. Det finns ett stort antal risker, av vilka vi tagit upp några och antagit att de ska kunna hanteras hjälpligt. Så behöver naturligtvis inte bli fallet. De senaste åren har prognosrisker handlat om tillståndet i den finansiella sektorn, deflation, ny recession (double dip), protektionism, valutaspänningar och skuldkrisen i den offentliga sektorn. Några av dessa hinder har passerats, men kan dyka upp igen. Det tog flera år innan deflation kunde konstateras i den japanska ekonomin efter finanskrisen i början av 1990-talet. De nuvarande skuldkriserna med tillhörande stramare ekonomisk politik kan alltjämt skapa ny recession och deflation i några av krisländerna, om än inte i hela världsekonomin. Viktigt att diskutera prognosriskerna och de alternativa scenarierna Riskbilden kan liknas vid en löparbana för 3000 meter hinder Varje varv har fem hinder, varav det fjärde är en vattengrav som är särskilt svår att passera. Nedan samlar vi riskbilden utifrån de utmaningar världsekonomins aktörer måste hantera. Första hindret: Japankatastrofen Jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan får i första hand konsekvenser för Japan och dess befolkning. Ekonomin krymper först i och med avbräck i produktion och efterfrågan, men sedan växer den snabbare än normalt när uppbyggnaden inleds och fullföljs. Det kan ta många år innan regionen återställts. Kostnaden för att bygga upp regionen, minst 300 miljarder US dollar, kommer att öka statsskulden ytterligare, men med 5 % av BNP, är detta försumbart givet skuldens nuvarande omfattning kring 200 % av BNP. En politisk kris i kölvattnet av katastrofen bör inte uteslutas, inte minst som insynen i kärnkraftsolyckan varit otillfredsställande. Egentligen är det för tidigt att Japankatastrofens fulla effekter men de torde bli måttliga på den globala ekonomin Världsekonomin påverkas genom att Japan är en stor ekonomi med betydande handelsutbyte, inte minst med Kina, och med stor inverkan på den globala utbudskedjan inom bland annat fordon och elektronik. Sannolikt kan dessa effekter kännas av för enskilda företag, men inte hota världsekonomins återhämtning. Uppbyggnaden kan också gynna enskilda företag, inom t ex 6 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

bygg- och råvarusektorn. Råvarupriser och räntor faller inledningsvis tillbaka när efterfrågan från Japan minskar, men stiger sedan när behovet av råvaror och kapital åter ökar. Den japanska yenens styrka fortsätter att gäcka japanerna, men kan knappast avhjälpas av interventioner. Kärnkraftsolyckan påverkar dels behovet av ersättningsenergi, dels synen på kärnkraft och investeringar i nya kärnkraftsverk. Den har dessutom påverkat den politiska utvecklingen i Tyskland efter att CDU och FDP till stor del p g a kärnkraften misslyckats i delstatsvalet i Baden-Württemberg. Flera länder vill nu avvakta och undersöka säkerheten innan utbyggnaden återupptas. På sikt kan osäkerheten kring kärnkraft leda till högre energipriser och till fler innovationer som bidrar till ny energiteknik. Synen på kärnkraft kan helt komma att förändras Andra hindret: Politisk oro i Mellanöstern Demokratiseringsvågen i Mellanöstern kan pågå i flera år, med konsekvenser för regionens ekonomi, den geopolitiska säkerheten samt den globala oljeförsörjningen. De uppror som inleddes i Tunisien och Egypten, och som har spridits till Libyen, Bahrain, Jemen och Syrien, kommer på kort sikt dämpa tillväxtutsikterna, men kan ge högre potentiell tillväxt på sikt, vilket också gynnar investerare i omvärlden. Framväxten av demokratier i Mellanöstern ger på sikt helt nya affärsmöjligheter I fokus är dock spridningen till länder som är stora oljeproducenter, främst Saudiarabien, men även Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten. Mellanöstern svarar för ca en tredjedel av oljeproduktionen, men har ca 60 % av oljereserverna. Bland oljeproducenterna finns finansiella resurser som kan tas i anspråk för att stödja befolkningen så att drivkrafterna till uppror minskar. Subventioner till energi och livsmedel är redan stora i regionen, och för att ytterligare köpa sig fria höjer makthavarna de offentliganställdas löner. Detta kan bidra till ett än högre inflationstryck, vilket inte kommer att stävjas med högre styrräntor eftersom många valutor är kopplade till dollarn. Därmed ökar också risken för än mer politisk instabilitet i kölvattnet av allt högre konsumentpriser. Effekterna på världsekonomin är främst kopplade till oljepriset. Västvärlden vill gärna se en demokratisering, men sätter oljeproduktionens förutsägbarhet främst. Det finns även politiska risker, såsom samarbetet inom Nato kring inblandningen i inbördeskriget i Libyen, samt relationerna till Kina och Ryssland. Vidare påverkas Israels position i regionen av nya maktförhållanden i Egypten. Rivaliteten mellan Saudiarabien och Iran kan också komma upp till ytan och skapa spänningar på oljemarknaden. I nuläget ligger fokus på regionens roll som oljeproducent Den politiska instabiliteten i Mellanöstern gör även investerare i andra tillväxtländer påminda om att den politiska risken lever. Inte minst stabila Kina kan påverkas av ökad riskaversion. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 7

Tredje hindret: Stigande råvarupriser och inflation samt centralbankernas agerande inklusive överhettning i tillväxtländer Redan innan demokratiseringsprocessen i Mellanöstern inleddes hade råvaror ökat kraftigt i pris. Orsakerna är den starkare konjunkturen som ökar efterfrågan på råvaror, utbudsproblem i samband med torka och bränder som minskar livsmedelsproduktionen, kvantitativa lättnader som ökar likviditeten och intresset för att investera på råvarumarknader samt oron för högre inflation/dollarfall vilket driver upp metallpriser som guld. Även dollarförsvagningen bidrar till högre råvarupriser eftersom säljarna kräver kompensation för valutaeffekten. Utbudet av olja har ännu inte påverkats av oron i Mellanöstern, men oljepriset har stigit till följd av förväntningar om kommande utbudsbrist. Psykologi är således också en viktig faktor. Skulle oljepriset stiga över nuvarande nivåer och närma sig 120-150 US dollar fatet ökar risken för högre priser på fler råvaror, för stigande inflationsförväntningar och högre inflation i konsumentprisledet, tidigare höjda styrräntor och lägre tillväxt. Företagens högre kostnadstryck minskar deras möjligheter att investera och rekrytera. Hushållens plånböcker gröps ur, vilket minskar konsumtionsvolymerna. Riskerna för världstillväxten ökar ju mer oljepriset stiger över den nuvarande nivån I de utvecklade länderna försvåras policymixen för krisländer som måste sanera sina statsfinanser. Där fanns förväntningar om att penningpolitiken kunde fortsätta att vara kraftigt expansiv ännu en tid, så att budgetkonsolideringen inte skulle hota tillväxten. Beslutsfattare i de större centralbankerna i USA och Europa kan dock känna sig manade att undvika andrahandseffekter av de högre importpriserna, vilket innebär att perioden med styrräntehöjningar rycker närmare. I tillväxtländerna har högre råvarupriser en längre tid bidragit till överhettningstendenser. Centralbankerna har dock varit senfärdiga med att strama åt de monetära förhållandena. Stora kapitalflöden i kölvattnet av kvantitativa lättnader har stärkt valutor, vilket oroat beslutsfattare då exportutsikterna därmed kan försvagas. Nu ökar risken för hårdlandning för länder som stävjar inflationen. Högre råvarupriser, inflation och styrräntor är sannolikt en av de större negativa prognosriskerna för världsekonomin. Situationen påverkar många människor och hotar tillväxt, arbetsmarknad och inflation. Utvecklingen riskerar skapa stagflation i vissa länder. Vattengraven: Skuldkrisen i de utvecklade länderna Effekterna av råvaruprisuppgången kan hota återhämtningen i världsekonomin. Samtidigt tecknar vi här skuldkrisen i de utvecklade länderna som ett svårare hinder att passera. Effekterna kan komma både på kort och på längre sikt. Risker kan kopplas till politiken, till ekonomin och till finansmarknader. De kan ge upp- En offentlig skuldkris kopplad till banksektorn skulle kunna skapa nya finanskriser och lågkonjunkturer 8 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

hov till nya recessioner och deflation, och väl i vattengraven, kan det bli svårt att ta sig upp. Skuldsaneringen i den privata sektorn, bland hushåll, företag och banker, är inte avslutad. När ekonomisk-politiska stimulanser avtar och en period av åtstramning tar över, kan nya risker för den privata sektorn infinna sig med åtföljande risker för banksystemet. IMF räknar med att bankerna i Europa, Asien och USA behöver ca 500 miljarder US dollar i nytt kapital. Skuldsaneringen i den offentliga sektorn har precis inletts i Europa, främst i Storbritannien och de krisdrabbade euroländerna. Det gäller att komma ned till 60 % av BNP från knappt 85 %, vilket kan ta många år, inte minst som demografi och ökade hälsoutgifter försvårar uppgiften. I USA närmar sig statsskulden 100 %, men landet avvaktar med mer långtgående insatser, sannolikt till efter presidentvalet 2012. Budgetunderskottet överstiger 10 % i år. Ju längre det dröjer innan en mer ambitiös medelfristig plan överenskommits över partigränserna, desto större risk för dollarn, för långränteutvecklingen och förtroendet för den amerikanska ekonomin. Ju längre USA avvaktar med en mer ambitiös skuldsanering, desto större risker Förväntningar finns om att Portugal ska bli nästa land som behöver ett räddningspaket. Vårt huvudscenario inkluderar den utvecklingen. Om detta skulle gälla även Spanien, finns däremot inte tillräckligt med kapital i den tillfälliga fonden, EFSF. Därutöver väntas Grekland och Irlands kreditgivare få stå för de mindre goda riskvärderingar som de gjort, d v s en del av skulderna kan komma att skrivas av eller förhandlas om. Detta kan sätta press på euron om stresstesterna i banksystemet som presenteras i juni visar att det inte finns tillräckligt med kapital, och att nationella regeringar måste ta över fler banker, t ex i Tyskland, Spanien och Frankrike. En alltför hög offentlig skuldkvot, kring 100 % av BNP eller mer, riskerar att dämpa tillväxten. Den undanträngning av privata sektorn som kan bli fallet bidrar till detta. Konkurrensen på kapital ökar. Skuldsaneringen dämpar redan BNP-tillväxten med ca ½ procentenhet för varje procent av BNP som ska sparas i den offentliga budgeten. I Europa rycker denna utveckling närmare, men i USA kan det dröja ytterligare innan befolkningen får känna av åtstramningen. Om politiker inte hanterar skuldkrisen på rätt sätt, ökar riskerna för turbulens på finansmarknaderna och för större negativa effekter på tillväxt och sysselsättning. Femte hindret: Världsordningen - det globala politiska och finansiella systemet Att reformera den rådande världsordningen är en ännu mer långsiktig utmaning. Om detta inte sker, riskerar nya finansiella kriser uppkomma snabbare och med större kraft än annars. Det saknas alltjämt väl fungerande institutioner som kan upptäcka, hantera och koordinera åtgärder vid kriser. Länder agerar utifrån nationel- Nya finanskriser uppkommer lättare om världsordningen inte fungerar Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 9

la intressen, och sällan lyckas regelverk skapas som på ett likvärdigt sätt fungerar över nationsgränserna. G7-länderna, G20-länderna, Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken, Världshandelsorganisationen (WTO), Financial Stability Board (FSB) är exempel på institutioner som ska kunna fungera som krisövervakare och krissamordnare. Om starka institutioner saknas för att hantera valutaspänningar, stora kapitalflöden, protektionism och finansiella kriser, är problemet med svaga institutioner ännu större när det gäller klimat- och miljöarbetet. Tillväxtländernas framväxt, med Kina och Indien i spetsen, reser nya krav på internationellt samarbete. Kina skulle vilja se att dollarn inte längre var reservvaluta, men har ännu inte tagit ansvar för att som en allt större ekonomi utveckla en valuta som kan användas utanför Kinas gränser. Med fortsatta valutaspänningar och alltför rigida kopplingar av tillväxtländers valutor till dollarn riskerar sparandeobalanser återigen skapa finansiella kriser. Det gäller att anpassa världsordningen till nya globala spelare som Kina och Indien Detta hinder, sist på banan, kommer att ta tid att passera. Om det inte går, kommer världsekonomin inte i mål! Alternativa scenarier: Nedan summerar vi alternativa scenarier 2011-12 till vårt huvudalternativ. Sannolikheterna som presenteras är allt än vetenskapligt satta, utan ges för att visa på en ungefärlig risknivå. Huvudscenario (se sidan 4) Stagflation (svagare scenario) Högre råvarupriser, inflation och räntor riskerar att dämpa tillväxten i främst de mer utvecklade länderna. Hög inflation och låg eller ingen tillväxt utgör stagflationsscenariet. Förvärrad skuldkris (svagare scenario) 50 % sannolikhet 15 % sannolikhet 15 % sannolikhet Kan beslutsfattare inte hantera skuldkrisen hjälpligt, och den förvärras, finns risk för lägre tillväxt och finansiell instabilitet. Här ingår stödpaket till Spanien. Snabbare balansering av tillväxten (starkare scenario) 5 % sannolikhet Om Kina kan ställa om till en konsumtionsdriven ekonomi, samtidigt som USA får sin tillväxt från investeringar och export, minskar sparandeobalanserna och tillväxten blir, om än inte påtagligt högre, i alla fall mer uthållig Fortsatta stimulanser trots överhettningsrisker (starkare scenario) 15 % sannolikhet BNP-tillväxten kan bli starkare än vi förutsett, om tillväxtländerna underlåter att bromsa in, samtidigt som USA får gehör för ännu mer kvantitativa lättnader (QE3) och andra stimulanser. Dock är denna högre tillväxttakt inte uthållig. 10 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

4. Våra antaganden om råvaru- och finansmarknader Prisutvecklingen på finans- och råvarumarknaderna är svår att prognosticera. Det handlar istället om att göra rimliga antaganden som underbygger prognosen i den reala ekonomin. Råvarumarknader Råvarupriserna har stigit kraftigt under det senaste halvåret. En orsak är den starkare konjunkturen som ökar efterfrågan på råvaror. En annan orsak är utbudsproblem. Främst torka och bränder har minskat livsmedelsproduktionen. En tredje orsak är de kvantitativa lättnaderna, vilka ökat likviditeten och intresset för att investera i råvaror. En fjärde orsak är att oro för inflation pressat upp priset på guld och andra metaller. Den förhållandevis svaga dollarn bidrar också till att råvarupriser stiger, eftersom producenterna kräver kompensation för dollarförsvagningen. Slutligen har demokratiseringsprocessen i Mellanöstern skapat osäkerhet kring den framtida oljeproduktionen, vilket pressat upp oljepriset trots att utbudet av olja ännu inte har minskat. I vår januariprognos bedömde vi att oljepriset skulle uppgå till 85 US dollar fatet i år och 90 US dollar nästa år. Det rådande oljepriset på 115 US dollar fatet bedömer vi kommer att sjunka när osäkerheten minskar kring utvecklingen i Mellanöstern, när takten i återhämtningen dämpas något i världsekonomin och mer tillfälliga effekter av kallt väder klingar av. Vår bedömning är att oljepriset i genomsnitt når 105 US dollar i år, och att det sjunker ned mot 98 US dollar nästa år. Risken i dessa antaganden ligger på uppsidan, eftersom oron för oljeproduktionen i Mellanöstern kan bli både djupare och mer långvarig än vi här har antagit. Att ersätta kärnkraftsenergi med gas, olja och kol kan också bli fallet efter katastrofen i Japan, och detta skulle kunna bidra till att oljepriset fortsätter att uppvisa en uppåtgående trend. Det finns flera faktorer bakom råvaruprisernas uppgång Vi antar ett oljepris på 105 dollar i år och 98 dollar nästa år Råvarupriser, totalt, livsmedelspriser samt råvarupriser exklusive olja (index) Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 11

Den långsiktiga pristrenden borde vara uppåtriktad eftersom många låg- och medelinkomstländer växer snabbt och bygger ut sin infrastruktur. Frågan är dock vilka innovationer som kommer bli banbrytande för energiförsörjningen, så att substitutionen av olja fortsätter. Kärnkraftsolyckan i Japan driver fram nya incitament för innovationer i miljövänliga energislag. Vi bedömer att metallpriserna fortsätter att stiga under 2011 och 2012, men inte lika snabbt som under 2010. Den något lägre globala tillväxttakten talar för det, när rekyleffekterna inte längre är dominerande. Livsmedelsproduktionen har påverkats av vädereffekter vilka kan uppstå även de kommande åren, men vi ser tecken på att arealen av jordbruksmark nu utökas för att höja utbudet och detta minskar risken för lika snabbt stigande livsmedelspriser. I likhet med metallpriserna bedömer vi att livsmedelspriserna fortsätter att stiga men i avtagande takt. Riskerna handlar om hur mycket av livsmedelsproduktionen som kan komma att ersätta energiproduktionen samt som alltid vädereffekter. Metall- och livsmedelspriser fortsätter att stiga, men inte lika snabbt som i fjol Inflations- och ränteutveckling Den kraftiga råvaruprisutvecklingen höjer inflationsutsikterna i konsumentprisledet (KPI), men kan även dämpa tillväxtutsikterna genom att företagens ökade kostnader minskar möjligheten till investeringar och nyrekryteringar, och genom att hushållens reala disponibelinkomst försvagas det blir mindre över till annan konsumtion när energi och livsmedel blir dyrare. Det är också avgörande om råvaruprisuppgången fortsätter i samma takt, eller om den ökar alternativt avtar. En engångseffekt på inflationen borde föranleda färre räntehöjningar än om prisuppgången blir mer långvarig och tilltagande. Inflationsutveckling (KPI) i ett antal länder 2008-2011 17,5 15,0 Indien Procent 12,5 10,0 7,5 5,0 2,5 0,0-2,5 Kina Brasilien UK USA Tyskland Japan 08 09 10 Source: Reuters EcoWin 12 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

Inflationsproblemen är och har varit störst i tillväxtländerna. Här utgör energi och livsmedel en större andel av hushållens varukorgar. I Indien orsakade svaga monsunregn utbudsbrist av livsmedel och kraftigt högre priser, samtidigt som importpriserna steg. Den ekonomiska politiken har också varit expansiv. Inflationen är nu på väg ned, men nivåerna kommer att ligga relativt högt under hela prognosperioden. Kina har också haft problem med torka, men även av högre importpriser i spåren av stigande globala råvarupriser. Inflödet av kapital samt negativa realräntor och snabb kredittillväxt har också drivit upp inflationen, som för många är betydligt högre än de officiella siffrorna visar. Administrationen försöker nu dämpa prisuppgången men är senfärdig i försöken att strama åt penningpolitiken. En starkare valutaappreciering skulle hjälpa till att minska uppgången i importpriserna, men den torde inte komma i nominella termer utan snarare i reala termer genom att löner och priser stiger snabbare i Kina än i omvärlden. Därmed ökar risken för högre inflation via arbetsmarknaden. Under hela prognosperioden ligger inflationen över Kinas bekvämlighetsnivå på 3 %. Både inhemska och externa faktorer ligger bakom Kinas högre inflationstakt I Brasilien har stora kapitalinflöden och högre importpriser bidragit till inflationsproblem, som nu ska hanteras med hjälp av högre styrräntor och en stramare finanspolitik. En dämpning av inflationen har märkts i mars, men oron för hög inflation dröjer sig kvar. I februari steg konsumentpriserna i de mer utvecklade länderna i rask takt över inflationsmålen på eller under 2 %. Uppräknat till årstakt blev den hela 6,2 % i USA, 4,4 % i Storbritannien och 2,4 % i Eurozonen. Det är främst Storbritannien som hittills oroats av en högre inflation, trots en svag inhemsk efterfrågan. Det är stigande importpriser, ett svagare pund och momshöjningar som driver upp prisökningstakten. Inflationen kommer att avta, men det kan ta tid och kräva styrräntehöjningar tidigare än vad som är önskvärt för ekonomins återhämtning. Policymixen blir särskilt svår i Storbritannien Eurozonens inflation kommer att överstiga inflationsmålet något under 2011. ECB väntas börja höja styrräntan redan i vår, vilket riskerar återhämtningen i en region där strukturella skuld- och finanssektorsproblem tynger. USA märker också av stigande energi- och livsmedelspriser, men kärninflationen är alltjämt låg. Det kommer att ge Federal Reserve den respit i penningpolitiken, som inte minst administrationen önskar, när kvantitativa lättnader (QE2) avslutas i sommar. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 13

Inflationsutsikter mätt enligt den årliga ökningen av KPI (%) 2010 2011 2012 USA 1,6 2,3 1,8 Eurozonen 1,6 2,2 2,0 UK 3,3 4,1 2,6 Japan -0,7 0,2 0,7 Kina 3,3 5,0 4,2 Indien 9,2 8,5 6,8 Brasilien 5,9 6,2 4,9 Ryssland 6,9 9,9 9,3 Global KPI 2,8 3,7 3,1 Källa: Nationell statistik samt Swedbanks prognoser. Hittills har endast några centralbanker börjat höja sina styrräntor bland mer utvecklade länder, såsom Australien, Kanada, Nya Zeeland, Norge, Polen och Sverige. Federal Reserve (Fed) i USA, Europeiska centralbanken (ECB), Bank of England (BOE) och Bank of Japan (BOJ) har däremot avvaktat. Bland tillväxtländer har samtliga BRIC-länder höjt, men i mindre omfattning än vad som hade krävts för att tidigt stävja inflationen. De större centralbankerna har hittills inte rört styrräntan Styrräntor 2000-2010 8 6 Euroland Australien UK Procent 4 2 Japan Sverige USA 0 00 02 04 06 08 10 Norge Source: Reuters EcoWin ECB har signalerat att den första styrräntehöjningen kommer i april. Fokus ligger på oron för att högre inflationsförväntningar och andrahandseffekter av de högre importpriserna kan skapa problem längre fram. I mindre utsträckning finns oro för att återhämtningen viker i de skuldtyngda länderna. ECB sätter med denna handling också större press på länderna att genomföra strukturreformer. men redan i april väntas ECB börja höja Nästa centralbank att lätta på gasen torde bli BOE, som efter sommaren höjer för att stävja en obekvämt hög inflation trots den relativt svaga inhemska efterfrågan. Skulle återhämtningen ha kommit av sig dessförinnan, kan BOE komma att vänta något längre. 14 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

Vi bedömer att Federal Reserve avvaktar med räntehöjningar till nästa år, sannolikt till våren. Fokus ligger på hur avslutandet av de kvantitativa lättnaderna (som vi räknar med sker i juni) påverkar olika marknader. Det gäller att försäkra sig om att återhämtningen i ekonomin fått fäste. Under senhösten förändras kommunikationen så att marknadsaktörer förbereds på den första räntehöjningen några månader senare. Styrräntor 2011-2012 Styrräntor 28-mar-11 30-jun-11 31-dec-11 30-jun-12 31-dec-12 Federal Reserve 0,25 0,25 0,25 1,00 1,50 ECB 1,00 1,25 1,75 2,25 2,50 Bank of England 0,50 0,50 1,00 1,50 2,00 Bank of Japan 0,10 0,10 0,10 0,10 0,10 BOJ kommer att behöva fortsätta och intensifiera sin expansiva fas. Undantas effekterna av högre importpriser är prisutvecklingen alltjämt deflatorisk i ekonomin. Att försvaga yenen kommer sannolikt mer i fokus den närmaste tiden. De långa marknadsräntorna har uppvisat en uppåtgående trend sedan Fedchefen Ben Bernanke aviserade kvantitativa lättnader (QE2) i höstas. Effekten som avsågs var att göra ränteläget lägre men det har inte helt infriats, utan snarare har oron för inflation och dollarfall kommit mer i fokus. En fortsatt återhämtning och en allmänt högre inflation i världsekonomin såsom målas upp i vårt huvudscenario, samt fortsatta behov att finansiera relativt stora budgetunderskott i flera länder ännu en tid, borde tala för att de långa marknadsräntorna fortsätter att dra sig uppåt. De långa marknadsräntorna har stigit trendmässigt sedan förra hösten trots köpen av statsobligationer Basel-III regler som ökar kapitaltäckningen i bankerna, höga statsskulder, och ökade behov av investeringar för att bygga ut kapaciteten i näringslivet, kan komma att öka konkurrensen om kapitalet de närmaste åren, vilket pressar upp ränteläget. De långa markndsräntorna (10-åriga statsobligationer) 6,0 5,5 UK 5,0 4,5 4,0 3,5 Tyskland 3,0 USA 2,5 2,0 Japan 1,5 1,0 0,5 06 07 08 09 10 11 Procent Source: Reuters EcoWin Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 15

Valutautveckling Jämfört med för ett år sedan har flertalet valutor stärkts mot dollarn. Några undantag är Hongkong, Pakistan och Egypten. Somliga valutor har stärkts mer än andra, och framför allt gäller detta den japanska yenen. Nominell valutautveckling, i förhållande till US dollarn, index 2007-08-09 = 100 190 180 170 Brasiliansk Real Koreansk Won 160 150 140 Svensk Krona 130 Euro 120 110 100 90 80 Yuan 70 Yen 60 03 04 05 06 07 08 09 10 11 Source: Reuters EcoWin Vi bedömer att USA:s något starkare tillväxtmomentum än i Europa och Japan ger upphov till en dollarförstärkning under 2011-2012. Visserligen börjar ECB höja styrräntan tidigare, men investerares syn på eurozonen torde försvagas när finans- och penningpolitisk åtstramning dämpar tillväxten. Under prognosperioden kan dollarn stärkas men risken för dollarfall är större på lite längre sikt Avslutade kvantitativa lättnader minskar oron för inflation och dollarfall, vilket stärker dollarns position. Vi bedömer dock att det finns risk för ett större dollarfall på medellång sikt, och ju längre USA väntar med att ta itu med de offentliga finanserna, desto större blir risken för att dollarn landar hårt. FX 28-mar-11 30-jun-11 31-dec-11 30-jun-12 EUR/USD 1,41 1,45 1,30 1,25 RMB/USD 6,56 6,40 6,25 6,10 USD/JPY 82,4 81 90 95 Kina fortsätter att appreciera renminbin mot dollarn med 4-5% per år i nominella termer, men i reala termer blir apprecieringen starkare. Arbetet med att internationalisera renminbin fortskrider med pilotprojekt ibland annat Hongkong, men takten förblir relativt långsam. Den japanska yenen försvagas i kölvattnet av krympande överskott i handelsbalansen, och allt större räntedifferens mot Europa och USA. Vi bedömer att det nuvarande starka trycket på yenen kommer att minska när förväntningarna på massiva hemtagningar av kapital avtar. Vårt antagande om att USA avslutar QE2 utan att ersätta med QE3, borde också bidra till en svagare yen. Yenen borde försvagas, även utan interventioner 16 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

5. Den optimala ekonomiska politiken I en osäker värld är det svårt att avgöra vad som är optimal ekonomisk politik. Det står dock klart att den globala finansiella stabiliteten ännu inte är säkrad och det finns ett stort antal policyutmaningar kvar att hantera. En betydande risk är samspelet mellan privat och offentlig skuld å ena sidan, och svaga banker å andra sidan. En förvärrad skuldkris i Eurozonen, USA eller Japan, kan skapa turbulens på finansiella marknader via ett bräckligt finansiellt system, och den reala ekonomin kommer då att påverkas negativt. Denna potentiella onda cirkel behöver brytas. Vad är då rimligt att göra när återhämtningen ännu inte är robust, och en för stor åtstramning kan leda till nya recessioner? I Europa har finansmarknaderna bidragit till att skapa ett större tryck för budgetkonsolidering via högre CDS-spreadar och finansieringskostnader. Det finns få val för Portugal, Irland, Grekland och Spanien (PIGS) än att genomföra en kraftfull åtstramning för att balansera budgetar och reducera statsskulder. Storbritannien har inte samma tryck i dagsläget, men utan åtstramning hade sentimentet snabbt kunnat bli negativt på finansmarknaden. ECB förutses nu inleda styrräntehöjningar redan i vår, vilket gör penningpolitiken mindre expansiv. I USA och Japan (före katastrofen) har finanspolitiska stimulanser fortsatt att introduceras 2011, trots att effekterna på tillväxten förutses bli små. Utöver en procyklisk finanspolitik förs en kraftigt expansiv penningpolitik: Kvantitativa lättnader och låg styrränta som inte förutses höjas förrän nästa år. Alternativ till åtstramande finanspolitik finns inte bland eurozonens krisländer Däremot har USA och Japan kunnat fortsätta stimulera sina ekonomier men med betydande risker Några slutsatser kan dras av denna politik: Det är inte orimligt att europeiska länder förbättrar sin finanspolitiska position. Det lättar trycket på banksektorn, och hejdar statsskuldens ökning som potentiellt kan dämpa tillväxten under flera år. Sannolikt har fokus hamnat för mycket på att skära utgifter och höja skatteintäkter. Risken finns att de sämst ställda får en oproportionerligt stor del av bördan. Många gånger skyddas istället röststarka intressegrupper som vill motverka strukturella förändringar, t ex grekiska apotek som motsatte sig konkurrens. Istället kan avreglerade marknader bidra till sänkta konsumentpriser. Strukturreformer måste komplettera budgetkonsolideringen för att höja den långsiktiga tillväxtpotentialen. Strukturreformer bör gå hand i hand med budgetkonsolideringen Eurozonen via Tyskland förespråkar en konkurrenskraftspakt, men innehållet i denna verkar inte ta fasta på konkurrenskraft, utan synes snarare vara ett förhandlingsspel för att utjämna konkurrensfördelar mellan länder. Istället vore det bra om strukturreformer kom i fokus som förbättrade funktionen av arbetsmarknader, varu- Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 17

och tjänstemarknader, finansmarknader och även stärkte produktiviteten, entreprenörskap, utbildnings- och pensionssystemen. Utöver uppgiften att minska risken från de offentliga finanserna behöver banksystemet stärkas via mer ambitiösa stresstester som verkligen ger möjligheter till åtgärder som stärker bankerna i Europa. ECB behöver sannolikt inte ha fullt så bråttom med sina första styrräntehöjningar. Inflationen ligger endast marginellt över målet, och svagare inhemsk efterfrågan borde inte bidra till något större underliggande inflationstryck. Att hela tiden ligga steget efter finansmarknaderna när det gäller krishanteringen i Eurozonen kan knappast vara en optimal ekonomisk politik. Det vore bättre om nationella intressen fick komma mer i bakgrunden, och att åtgärderna som genomförs kan svara upp mot retoriken att det politiska åtagandet för euron är orubbat. Därmed måste både den tillfälliga krisfonden, och den permanenta fonden, få den utformning som behövs för att minska oron för otillräcklig likviditet. Samtidigt måste kreditgivarnas ansvar tydliggöras så att det finns möjlighet att göra en rimlig riskvärdering vid utlåning till potentiella kriskandidater. Knappast optimalt att ligga steget efter finansmarknaden USA:s oansvariga finanspolitik riskerar att skapa risker för dollarfall och högre marknadsräntor längre fram i tiden, en utveckling som också kommer att påverka omvärlden negativt. USA:s statsfinanser utvecklas sämre än Eurozonens med högre budgetunderskott och statsskuld, och så småningom kommer effekter av demografi samt högre hälso- och sjukvårdsutgifter att ytterligare försämra läget. USA skapar en tung ryggsäck för kommande generationer att bära. Skuldsaneringen i privat sektor har varit långsam, vilket också kan förklaras av tillgången till likviditet via låga styrräntor och kvantitativa lättnader. Sedelpressarnas användning har också bidragit till att manipulera prissättningen på olika marknader, vilket inte kan fortgå. Kvantitativa lättnader får inte vara en ersättning för strukturreformer, såsom de kommit att bli för en reformering av bostadsfinansieringen i USA: Kvantitativa lättnader och låga styrräntor har fördröjt skuldsaneringen i privat sektor Sammanfattningsvis, budgetkonsolidering, stresstester, strukturreformer, avslutande av kvantitativa lättnader, avvaktan med styrräntehöjningar i regioner med svag inhemsk efterfrågan är en mer optimal ekonomisk politik än fortsatta finanspolitiska stimulanser, växande skuldkvoter, sedelpressar och ointresse för reformer.. 18 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

6. Regioner/länder: De flesta kör på men växlar ned Trots den relativt höga tillväxttakten i världsekonomin sker nu en nedväxling i både tillväxtländer och de mer utvecklade länderna. Likväl är förutsättningarna för stigande världshandel, produktion och levnadsstandard i världen som helhet relativt goda. BNP-utveckling i årstakt (%) i några större länder/regioner Procent 15,0 12,5 Kina 10,0 7,5 Indien 5,0 B rasilien 2,5 0,0-2,5 Eurozonen USA -5,0-7,5-10,0-12,5 Japan 05 06 07 08 09 10 Source: Reuters EcoW in Utmaningarna i form av överhettningsrisker i tillväxtländer samt skuldkris och stagflationsrisker i de mer utvecklade länderna fortsätter dock att skapa osäkerhet. Det finns också kvardröjande strukturproblem i många krisdrabbade länder. Bostadsmarknaden är alltjämt i recession i USA. Arbetslösheten har bara sjunkit något och är betydligt högre än den tyska, som gynnats av tidigare genomförda reformer samt återhämtningen i ekonomin. Det är ovanligt att USA:s arbetslöshet är högre än Tysklands Arbetsmarknaden i några OECD-länder (%) 13 Frankrike Euroland 12 Tyskland 11 10 9 Procent 8 7 USA Sverige 6 5 4 3 Japan 2 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 Source: Reuters EcoWin Givet att företagens vinster fortsätter att stiga, om än inte lika snabbt som ifjol, finns utrymme för mer investeringar och nyanställningar. Den privata sektorn måste kunna ta över som tillväxtmotor när den offentliga sektorn ska krympa som en följd av skuldkrisen och när stimulanserna fasas ut. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 19

USA Starkare tillväxt men budgeten oroar Sysselsättningen stiger, men arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och högre energipriser dämpar utsikterna Lätt upprevidering av BNP-tillväxten till 3% för 2011 och 2012 åtstramning sker först efter presidentvalet Prognosrisker inkluderar de offentliga finanserna, som på längre sikt äventyrar valutor och räntor, även globalt Den amerikanska ekonomin stärktes mer än väntat i slutet av förra året. Den inhemska efterfrågan växte med hjälp av penningoch finanspolitiska stimulanser, samt en förbättrad arbetsmarknad. Vi justerar därmed upp BNP-tillväxten i vårprognosen. Vi bedömer att BNP ökar med 3 % både i år och nästa år. Det är egentligen lägre än vad som vore rimligt efter lågkonjunkturen då det finns ett uppdämt konsumtions- och investeringsbehov. Emellertid brottas den amerikanska ekonomin med stora strukturella problem på bostads-, arbets- och kreditmarknader vilket hämmar återhämtningen. Likaså bidrar högre energi- och livsmedelspriser till att hålla tillbaka hushållens framtidstro och konsumtionsvilja. Hygglig tillväxt trots stora strukturella problem Arbetsmarknadens utveckling är positiv, men förbättringen går långsamt. Arbetslöshetens nedgång från 9,8 % i november ifjol till 8,9 % i februari beror både på högre sysselsättning och lägre arbetsutbud. Den svaga arbetsmarknaden skapar svårigheter för skuldsatta och inkomstsvaga hushåll. Efterfrågan hålls därmed tillbaka för småföretagen vilka är av stor betydelse för en starkare sysselsättning. Det är en ond cirkel som är svår att bryta. Arbetsmarknadsutveckling 1980-2011 12,5 10,0 Arbetslöshet 7,5 Procent 5,0 2,5 0,0-2,5-5,0 Arbetskraftsutbud Sysselsättning 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 Source: Reuters EcoWin Efter fem år av trendmässig nedgång på bostadsmarknaden, finns ännu inga tydliga tecken på att botten nåtts. Den sågtandade utvecklingen av försäljningen av nya och befintliga hem har drivits av stimulanser. I april när skatterabatterna till husköpare avslutades föll försäljningen kraftigt. Sedan inleddes en åter- 20 Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010

hämtning som kommit av sig när hushållen oroas av stigande bensinpriser, högre bolåneräntor och svag sysselsättning. En stabilisering är på väg, men det tar tid innan husförsäljning, husbyggnation och huspriser får en mer robust uppåtgående trend. Bostadsmarknadutveckling 1990-2011 8 7 275 250 6 225 Antal (millions) 5 4 3 2 Försäljning av nya hem Försäljning av befintliga hem Case/Shiller huspriser för 10 städer ---> 200 175 150 125 Index 1 Husbyggnation 0 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 100 75 Source: Reuters EcoWin Den inhemska efterfrågan fortsätter nu att stärkas. Investeringarna i näringslivet tilltar, inte minst inom teknologi. En relativt svag dollarkurs fortsätter att gynna exporten, men samtidigt bidrar starkare konsumtion och investeringar till att öka importen så att bidragen från nettoexporten till tillväxten förblir högst måttliga. Administrationens finanspolitiska stimulanser, som godkändes i december, ska bidra till att öka investeringar och sysselsättning. Samtidigt avtar nu effekterna från tidigare stimulanser, vilket påverkar inte minst hushållen som ännu inte avslutat sin skuldsanering och kan vilja höja sin sparkvot. En växling från stimulans till åtstramning av finanspolitiken inleds. Republikaner med majoritet i representanthuset driver fram nedskärningar, vilka motarbetas av demokrater med sikte på tillväxt och nästa års presidentval. Den 17 mars togs ett beslut att ge kongressen tre veckors respit i förhandlingarna. Det innebär att risken finns kvar för att den federala administrationen saknar budget de kommande månaderna. Att komma överens om en budget till slutet av september, och för 2011-2012, återstår. USA behöver även hejda den medelfristiga skuldutvecklingen, och president Obamas förslag syftar till att minska budgetunderskottet med 1,100 miljarder US dollar över en tioårsperiod, vilket är mindre ambitiöst än presidentens egen tvåpartikommission som föreslog 4,000 miljarder. Därmed dröjer sig skuldutvecklingen kvar som en stor risk på längre sikt, vilken kan äventyra dollarn och ränteutvecklingen. Det gäller att komma överens om budget både på kort och lång sikt annars stänger USA igen! Inflationen mätt som KPI stiger nu, men kärninflationen som exkluderar energi och livsmedel är högst beskedlig kring 1-1,5 %. Detta ger Federal Reserve respit och vi bedömer att första styrräntehöjningen kommer först nästa år. I sommar avslutas dock de kvantitativa lättnaderna, QE2, och vi förutser att det inte kommer ett tredje program givet att marknaderna förblir stabila när likviditeten minskar. Swedbanks Globala Konjunktur- och Strukturrapport 29 mars 2010 21