FÖRDEL TREMÅNADERS- RÄNTAN

Transkript

1 RÄNTEFOKUS APRIL 2013 FÖRDEL TREMÅNADERS- RÄNTAN

2 SAMMANFATTNING Vid sitt aprilmöte lämnade Riksbanken reporäntan oförändrad på 1 procent. Samtidigt sköts tidpunkten för en kommande höjning fram med ett år till slutet av Det innebär att marknadsräntorna kommer att vara låga under lång tid, vilket den mycket låga inflationen och den höga arbetslösheten talar för. Signalerna från omvärlden tyder på att återhämtningen i den globala ekonomin kommer att dröja. Euroområdet befinner sig i recession och även i unionens starkare ekonomier, som Tyskland, tar sig tillväxten knappt över nollstrecket i år. Utvecklingen i euroområdet har satt spår i den kinesiska ekonomin i form av lägre tillväxt än väntat. I USA tyngs tillväxten av den finanspolitiska åtstramning som följt av den senaste tidens bråk om den federala budgeten. Det internationella inflationstrycket lär därför vara svagt under lång tid. Vår bedömning är att Riksbanken framöver kommer att fokusera mer på den låga inflationen och den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden, och mindre på hushållens skuldsättning. Därför räknar vi med att reporäntan sänks senare i år, troligen i samband med något av Riksbankens penningpolitiska möten i juli eller september. En sänkning från Riksbankens sida i kombination med fortsatt låg reporänta under de kommande åren ger fördel för boräntor med tre månaders bindningstid. För den som känner sig osäker, rekommenderar vi en kombination av tremånaders- och femårsräntor. Det måste, som alltid, vägas mot eventuella planer på att sälja bostaden inom de närmaste åren eftersom det är dyrt att lösa lån i förtid. Reporäntan Bolåneräntor 3 mån 2 år 5 år april ,0 2,95 2,97 3,30 december ,75 2,75 3,00 3,45 december ,75 2,90 3,50 4,20 Räntefokus är namnet på Fastighetsägarnas återkommande ränteanalyser. Analysen fokuserar främst på penningpolitikens utveckling samt den övergripande ekonomiska utvecklingens konsekvenser för räntorna på bostadslån. 2

3 FÖRDEL TREMÅNADERS- RÄNTAN LÅG RÄNTA UNDER LÅNG TID Den 17 april meddelade Riksbanken att reporäntan lämnas oförändrad på 1 procent. Samtidigt ändrade banken sin prognos för framtida ränteförändringar (räntebanan). I februari räknade banken med att reporäntan skulle börja höjas vid årsskiftet 2013/2014. Nu sköts den tidpunkten nästan ett år framåt i tiden. Beslutet är en sammanvägning av de problem i ekonomin som majoriteten i Riksbanksledningen fokuserar på för närvarande. I den ena vågskålen har vi den mycket låga inflationen och den höga arbetslösheten. I den andra har vi hushållens bostadslån, som enligt Riksbanksmajoriteten är oroväckande stora. I den första vågskålen ligger alltså de faktorer som Riksbanken, enligt lag ska ta ställning till när de fattar beslut om reporäntan. Enligt Riksbankslagen är det bankens uppgift att se till att prisutvecklingen i landet är stabil. Riksbanken har själv definierat det målet som att inflationen, mätt som KPI (konsumentprisindex), ska öka med ungefär 2 procent per år. I lagens förarbeten sägs det dessutom att Riksbanken också ska stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken, vilket konkret handlar om att stödja utvecklingen på arbetsmarknaden. Det får endast ske på ett sätt som inte hotar prisstabilitetsmålet. Med andra ord ska Riksbanken sänka räntan för att stödja sysselsättningsutvecklingen om risken är minimal för att det ska leda till för hög inflation. I dagläget har vi en inflation som har legat kring nollstrecken under en tid och där risken för att inflationen ska ta fart lyser med sin frånvaro. Samtidigt är arbetslösheten hög. En situation som bättre än dagens speglar den som beskrivs i lagens förearbeten går nog inte att uppbåda. Trots det lämnas reporäntan oförändrad. HUSHÅLLENS SKULDER VÄGER TUNGT Förklaringen till oviljan att sänka hittar vi i den andra vågskålen, den med hushållens bolån. De väger tungt i Riksbanksmajoritetens syn på verkligheten. Exakt hur dessa lån ska vägas in i den samlade analysen, har majoriteten inte lyckats redogöra för. En möjlighet är att hänföra lånen till Rikbankens ansvar för stabiliteten i det svenska finansiella systemet. Men då måste analysen visa att skuldsättningen de facto är ett hot mot den finansiella stabiliteten. En blick i historiens backspegel ger ingen anledning att befara det. Inte ens under den mest turbulenta tiden i samband med den svenska ekonomiska krisen i början av 1990-talet, ställde hushållen in betalningarna på sina bolån. Skälet till det är att det yttersta ansvaret för bolånen i Sverige ligger på låntagaren. Så är det inte alltid på andra håll i världen. I flera amerikanska delstater är det istället banken som bär det yttersta ansvaret. I en situation där värdet 3

4 på bostaden är mindre än bostadslånet kan det vara lockande att låta banken ta över huset. På det viset blir låntagaren fri från lånen. En sådan ansvarsfördelning ökar naturligtvis risken i banksystemet i ett läge där bostadspriserna faller. Så fungerar det, som sagt, inte i Sverige. Men om inte bolånen hotar den finansiella stabiliteten, varför ska Riksbanken då oroa sig för dem? Det finns ytterligare ett skäl, vilket också är det som Riksbanken verkar lägga störst vikt vid. Det går ut på att en hög skuldsättning kan leda till väsentligt lägre ekonomisk tillväxt i framtiden. Tanken är att en krasch på bostadsmarknaden, med kraftigt fallande priser, ska leda till att högt skuldsatta hushåll ska börja spara i stor skala. Det leder till att privatkonsumtionen minskar snabbt och att svensk ekonomi går in i en lågkonjunktur med ökad arbetslöshet och fallande inflation som följd. Känns situationen igen? Ja, det är precis där vi befinner oss idag. Det tycker Riksbanksledningen uppenbarligen är mindre viktigt än att undvika en liknande situation i en odefinierad framtid. som alltid, vägas mot eventuella planer på att sälja bostaden inom de närmaste åren. Även om vi rekommenderar tremånadersräntan, ska man komma ihåg att dagens låga ränteläge inte speglar ett normalläge. Förr eller senare kommer räntorna att stiga. Därför kan det vara klokt att utnyttja dagens låga räntor för att öka amorteringen på sina lån. För mer information kontakta: Tomas Ernhagen, chefekonom Telefon: , e-post: tomas.ernhagen@fastighetsagarna.se FÖRDEL FÖR TREMÅNADERSRÄNTAN Att det finns en stark kritik mot Riksbanksmajoritetens sammanvägning är, mot ovanstående, inte förvånande. Därför är det också många som räknar med att faktorerna (låg inflation och hög arbetslöshet) i den första vågskålen kommer att väga tyngre i kommande räntebeslut. Den uppfattningen stärks av att signalerna från omvärlden tyder på att återhämtningen i den globala ekonomin kommer att dröja. Euroområdet befinner sig i recession och även i unionens starkare ekonomier, som Tyskland, tar sig tillväxten knappt över nollstrecket i år. Utvecklingen i euroområdet har satt spår i den kinesiska ekonomin i form av lägre tillväxt än väntat. I USA tyngs tillväxten av den finanspolitiska åtstramning som följt av den senaste tidens bråk om den federala budgeten. Det internationella inflationstrycket lär därför vara svagt under lång tid. Aktörerna på räntemarknaden räknar nu med att sannolikheten är mycket stor att det blir en sänkning av reporäntan vid något av Riksbankens möten i juli eller september. Det är en uppfattning som ligger helt i linje med den bedömning som Fastighetsägarna gjorde i sin senaste konjunkturprognos (Konjunkturfokus, februari 2013). Det innebär att det finns utrymme för något lägre boräntor framöver, vilket också innebär att vi rekommenderar kort bindningstid (tre månader). För den som känner sig osäker, rekommenderar vi en kombination av räntor med tre månaders och fem års bindningstid. Det måste, 4

5 Utdelningsadress: Box 16132, Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 33, Stockholm Telefon: Fax: E-post: