Kriminologiska institutionen Fång(ens) Kamp -en kvalitativ innehållsanalys av fångkampstidningar från 1980-talet fram till idag- Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Cecilia Byström Stern
Sammanfattning Denna uppsats är en kvalitativ riktad innehållsanalys av kriminalpolitiska diskussioner som först fram i fångkamstidningen från 1980-talet fram till idag. De tre tidningarna som legat till grund för denna studie är Hallbladet från 1981-1982, Kåkbladet från 2000-2002, samt 2006-2007, samt Filen från 2013-2014. Syftet med denna studie var att titta på de uttryckta upplevelserna som intagna dikterat i tidningarna och se om det kan kopplas till min teoretiska utgångspunkt, som är den svenska kriminalpolitikens utveckling. Mina frågeställningar i uppsatsen är: Hur har fångkampen sett ut och utvecklats i Sverige sedan 1980-talet? Finns det kopplingar mellan diskussionerna kring upplevelserna i fångkampstidningarna och den rådande kriminalpolitiken, och i så fall på vilket sätt? Jag har även tagit del av två äldre studier, som gjort liknade undersökningar på tidigare fångkamstidningar och för att kunna se eventuella förändringar, så har jag gjort en sekundäranalys av dessa. Genom detta har min förhoppning varit att se hur och om uttrycken ändrats ur ett historiskt perspektiv,. Med anledning av detta har jag gjort en redogörelse av den kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige från 1930-talet fram till idag. Ur den Svenska kriminalpolitiken har jag kunnat urskilja tre olika tankesätt, på vilket kriminalpolitiken formats. Från behandlingstanken mellan 1930-1965, som sedan gick över till en abolitiationstanken mellan 1965-1980, för att därefter övergå till en straffvärdestanke. Under min genomgång av den Svenska kriminalpolitiken växte tre stycken teman fram, som legat till grund vid min analys. Det jag har sökt efter är hur de intagna uttryckt upplevelserna vad avser restriktioner och kontroller, vård och behandling, samt fängelsets vara eller inte vara.. Utöver det har jag tittat på hur det intagna uttryckt upplevelserna av hur fångkampen i stort sett ut och hur det upplevt att den påverkats av kriminalpolitiken. Det jag hat kunnat konstatera och som jag ändå haft i åtanken är att diskussioner som först har enligt mig påverkats av kriminalpolitiken, även om likande diskussioner funnit under de studerande perioderna. Så den stora frågan är om det påverkats av annat är kriminalpolitiken. Nyckelord i denna uppsats är följande: Fångkamp, svensk kriminalpolitik, Hallbladet, Kåkbladet och Filen. II
Förord Jag vill passa på att tacka Susanne Alm, min handledare för all hjälp och stöttning. Jag vill även tacka vänner och familj som stötta mig under denna termin. Det har gått 13 år sedan jag läste kriminologi senast och 11 år sedan jag avslutade mina studier helt och gav mig in på arbetsmarknaden. Men ingenting är omöjligt, det har jag bevisat för mig själv, om inte annat. III
Innehållsförteckning Sammanfattning... II Förord... III 1. Inledning... 1 1.1. Syfte och frågeställningar:... 1 1.2 Bakgrund... 1 1.2.1 Fångkampens historia i Sverige... 1 1.2.2Förtroenderåd... 2 1.3 Uppsatsens disposition... 4 2. Teori... 4 2:1 Svensk kriminalpolitik från 1930 talet fram till idag... 5 3. Tidigare forskning... 9 4. Metod... 11 4:1Val av metod... 11 4:2Material... 12 4.3 Urval... 14 4.4Vetenskaplig utgångspunkt... 14 4.5 Validitet/ reliabilitet... 15 4.6 Etik och förförståelse:... 16 5. Resultat och Analys... 16 5.1 Sekundäranalys av tidigare studierna från 1945 till 1971... 17 5.2 Analys av fångkampstidningar från 1980-talet fram till idag... 19 5.2.1 Kriminalpolitikens återspegling i Hallbladet 1981-1982... 19 5.2.2 Kriminalpolitikens återspegling i Kåkbladet 2000-2002... 21 5.2.3 Kriminalpolitikens återspegling i Kåkbladet 2006-2007... 23 5.2.4 Kriminalpolitikens återspegling i Filen 2013-2014... 25 6. Slutdiskussion... 28 Litteraturförteckning... 31 IV
1. Inledning Tack vara den massmediala uppmärksamheten som brottslingar och brott har idag, besitter vi alla tankar och känslor kring detta. Kriminalitet har alltid varit ett laddat ämne som många berörs av, på ett eller annat sätt. Vi hör nyheter om brott som begåtts, om kriminalvården och om domar som förkunnas, MEN vi hör inte så mycket från dem som sitter på våra anstalter. Experter, politiker och rättsväsendet i stort har idag förbehållet (enligt min uppfattning) att uttala sig om vad vi i Sverige behöver och inte behöver för att få bukt på kriminaliteten, men då många inom den kriminella världen återfaller i brottslighet, 41 procent inom 3 år (Ring & Westfelt, 2012, s. 6), kanske det vore bra att lyssna på dem som sitter på anstalterna i högre grad också? Jag kommer i denna uppsats studera fångarnas egna upplevelser, så som de uttrycks i svenska fångkampstidningar, med motiveringen, att man sällan, eller kanske aldrig hör något från den sidan av muren idag. Tidigare studier har gjorts inom detta område, men inte på de senaste decenniernas tidningar, så man kan säga att jag tar vid där de slutade. Fångkamp idag kanske inte är ett vardagligt fenomen som vi talar om, och många jag träffat på vet inte alls vad det är. Hör man ordet fångkamp tänker man kanske på politiska fångar, som sitter fängslade på grund av sin politiska åsikt, i andra länder. Men vad är då fångkamp? Ordet finns inte i svenska akademins ordlista, med ordet kamp finns och förklaras som en strid eller tävling. Så min definition av fångkamp blir således en strid som fångar för, för att få sina röster hörda och rättigheter tillgodosedda. Det jag tänker ha i fokus i denna uppsats är som sagt hur fångkampen ser ut för frihetsberövade på anstalter i Sverige och de upplevelser om anstaltslivet, som förs fram i fångkampstidningar från 1980-talet fram till idag. Detta skall sedan sättas i relation till den rådande kriminalpolitiken som jag tror kan ha betydelse. Fångar i Sverige idag har sin rösträtt kvar, till skillnad från frihetsberövade i USA och då medföljer i mina ögon också att deras rättigheter ska beaktas. Kriminalvårdens slogan Bättre ut, medför att dessa människor skall, på något sätt, återanpassas till samhället och då måste de också få den möjligheten, på bästa tänkbara sätt. 1
1.1. Syfte och frågeställningar: Mitt syfte i denna uppsats är att analysera innehållet i Svenska fångkampstidningar från 1980- talet fram till idag, och se vilken mån innehållet i fångkampstidningarna kan relateras till den förda kriminalpolitiken, och vad som tycks styras av andra faktorer? Är det så att det är samma krav och önskemål som lyfts fram i de olika perioderna? Hur har fångkampen sett ut och utvecklats i Sverige sedan 1980? Finns det kopplingar mellan diskussionerna kring upplevelserna i fångkamstidningarna och den rådande kriminalpolitiken, och i så fall på vilket sätt? Två tidigare studier har undersökt Svenska fångkampstidningar fram till 1971, men mig veterligen finns ingen som har undersökt de senaste decennierna, varför studien då verkligen tillför något nytt. 1.2 Bakgrund I detta avsnitt kommer jag att beskriva fångkampens historia, som enligt min tolkning fick fäste i och med KRUM:s (KRUM riksförbundet för kriminalvårdens humanisering) framväxt under mitten av 60-talet och om förtroenderåden som startade i och med KRUM. Kriminalpolitikens utveckling i samband med föreningar och fångkampstidningar, som arbetat för fångar, tror jag har en stor betydelse för den fångkamp vi sett och ser i Sverige från 1980-talet fram till idag. 1.2.1 Fångkampens historia i Sverige Slutet av 1960-talet var en mycket turbulent period ur en politisk synvinkel. USA var mitt i ett långdraget krig med Vietnam och protester mot detta krig hördes från alla världens hörn. I Sverige växte vänsterrörelse till sig, och gjorde revolt. De började protestera mot marginaliseringen av vissa grupper i samhället och däribland fångar och fängelsets som institution. Ur detta växte organisationen KRUM fram (Mathiesen, 2015, s. 5), vilket har haft stor betydelse för fångkampen i Sverige och som arbetat för intagnas rättigheter. KRUM startade 1966 i Sverige. Detta var ett förbund som arbetade med och för fångar och kritiserade bland annat kriminalvården för den vård som bedrevs, eller snarare om det var vård som bedrevs överhuvudtaget (Tham, 2003, s. 201). KRUM kom att ha stor betydelse för fångars rättigheter inne på anstalterna innan förbundet upphörde år 1984. 1
Det hela startade en augustidag i Strömsund, där det skulle hållas en kriminalpolitisk konferens. Denna konferens fick namnet Tjyvriksdagen (Mathiesen, 2015, s. 5). Det var ett initiativ från fängelseläkaren Bertil Wikström som bjudit in tjänstemän från kriminalvården, samt frigivna fångar och fångar på permission (Nestius, 2004, s. 31). Det var första gången i Skandinavisk historia som ex-fångar och fångar öppet berättade för media och publik om hur livet i fängelset var (Mathiesen, 2015, s. 5). Det som diskuterades var således situationen på landets fängelser, ett mycket unikt initiativ och en mycket unik händelse. Det var under denna konferens sista timmar som KRUM på riktigt bildades (Nestius, 2004, s. 31). Det unika med KRUM var att organisationen bestod av fångar, före detta fångar och andra intresserade. Arbetet gick ut på att formulera idéer och krav till opinionsbildarna i landet och även stötta fånga i fängelserna samt att stödja fångar vid deras frigivning (ibid). I fängelserna började man också att starta upp studiecirklar och samtalsgrupper. Under dessa träffar började fångarna organisera sig i så kallade förtroenderåd. Genom dessa förtroenderåd kunde fångarna själva ställa krav (ibid, s 32). KRUM:s långsiktiga mål var att riva murarna helt, då de ansåg att ingen förbättras av att sitta i fängelse. De ansåg att ofta kommer fångarna ut i ett sämre skick än när det åkte in, viket är ett starkt skäl till att riva murarna och satsa på frivården. Deras kortsiktiga mål var en humanisering av kriminalvården, vilket bland annat skulle innebära begränsningar av isoleringsstraffet, skäliga och marknadsmässiga löner, ökade studiemöjligheter, längre och ostörda besök, rätten att organisera sig i förtroenderåd och att få ge ut fångkampstidningar samt avskaffandet av brevcensuren (ibid). År 1973 hade Krum närmare 1200 medlemmar, och var verksamma fram till 1984. (Mathiesen, 2015, s. 74). 1.2.2Förtroenderåd I boken När botten stack upp beskriver Stig Edling om KRUM:s bidrag till uppstarten av förtroenderåd på anstalterna. Han beskriver att i och med KRUM:s intågande så dröjde det inte länge förrän de första förtroenderåden bildades på anstalter. 1968 bildades således det första förtroenderådet på Hallanstalten, och sedan spred sig dessa idéer till andra anstalter där KRUM redan verkade. Fångarna var glada, då de lyckades med att nå framgång. De första framgångarna som de förhandlade sig till gällde bland annat fler bastubad, lättnader av brevcensuren, avlönade studietider samt längre promenadtider. Detta gladde många fångar och i och med detta växte också kraven till sig. I samma takt växte dock också motståndet från Kriminalvårdsstyrelsen. 1969 politiserades kraven och den första strejken utbröt på Hallanstalten. Bakgrunden till denna strejk var att permissionsberättigade fångar inte fick en 2
extra permission för att delta på KRUM:s års möte. 95 procent av Halls fångar deltog i denna strejk. Men straffet blev hårt för de som deltog, alla fick en månads tillägg på sitt straff. Media uppmärksammade strejken, som var en sensation. Medias rapportering och intervjuer med fångar blev stort, och detta pressade både regering och Kriminalvårdsstyrelsen. Det gick så långt i kampen att man på anstalten Hall, med Jalmar Torklint (som satt i förtroenderådet) i spetsen sökte om medlemskap i LO. Detta blev inte av, men den uppmärksamhet som denna förhandling haft var gott nog. Förtroenderådens utbredning på anstalterna föranledde Kriminalvårdsstyrelsens motarbetande av denna organisering (Edling, 2004, s. 55ff). 1 november 1970 bildades FFCO (fångarnas fackliga centralorganisation) på Österåkersanstalten utanför Stockholm. Denna organisation kom till efter de mat- och arbetsstrejker som skett på anstalterna. De presenterade den 1 december samma år en lista på 16 punkter inför kriminalvårdens representanter där de bland annat krävde senare inlåsningstider och ett slopande av arbetsplikten. När förhandlingarna inte ledde någonstans, fortsatte nya strejker (Engström, Håkasson, Irvell, & Wiklund, 2010, s. 102). FFCO upplöstes senare (tyvärr hittar jag inget årtal). År 2004 startades dock FRIO (förtroenderådens riksorganisation), på initiativ av fångar. Det skedde genom ett samarbete med det socialpolitiska Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling, RFHL. Idén med förbundet var en demokratisk struktur där förtroenderåden på varje anstalt skulle arbeta för sina fångar och sina avdelningar. FRIO skulle fungera som ett slags paraplyorganisation som skulle knyta samman alla förtroenderåd på anstalterna i Sverige. De organiserade strejker för bättre mat- och arbetsvillkor, och de drev på för självförvaltning på avdelningarna, vilket innebar att fångarna skulle få möjlighet att laga sin egen mat och tvätta sina egna kläder. FRIO:s uppgift var också att hjälpa intagna, många med utländsk bakgrund, vad avsåg deras rättigheter till besök, telefontider och att skriva överklaganden. Under ett par år var 90 procent av alla fångar representerade i organisationen, cirka 4 500 personer. 2011 lades FRIO ned, då det politiska klimatet och motarbetandet från Kriminalvården blev för stort. Deltagare i FRIO blev mer eller mindre uppmanade att avsluta sitt deltagande om de ville ha möjligheter till permissioner bland annat (enligt intagna). Magnus Hörnqvist, docent vid Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet är en av de som hjälpte till med brevgången, så att fångar på de olika anstalterna kunde komma i kontakt med varandra, men trots insatser utifrån, har detta inte möjliggjort existensen av FRIO idag. En framgång för organisationen var att de fick rätt att yttra sig om olika lagförslag till en remissinstans. Det störst genomslaget för FRIO i den nu gällande kriminalvårdslagen rör det så 3
kallade glasrutebesökets tillämpning. Där kommer det fram att denna inte ska användas i onödan(eriksson, 2013). 1.3 Uppsatsens disposition Uppsatsen disponeras enligt följande: Först kommer de ges en tillbakablick i fångkampens historia och förtroenderådens framväxt och delaktighet idag. Därefter kommer jag presentera uppsatsens teoretiska utgångspunkt, som genereras ur en komprimerad beskrivning av den i Sverige förda kriminalpolitiken från c:a 1930 och fram till idag. I efterföljande avsnitt kommer jag presentera min metod, material, urval, vetenskapliga utgångspunkt, validitet/reliabilitet, samt etiska övervägande och förförståelse, innan min analys genomföras och mitt resultat presenteras. Till sist kommer jag sammanfatta mina resultat i min slutdiskussion, samt presentera förslag till vidare forskning. 2. Teori Min teoretiska utgångspunkt till denna uppsats är tagen ur den svenska kriminalpolitiken från 1980-talet fram till idag. Skälet till att jag valt den Svenska kriminalpolitiken istället för en mer vedertagen teori som kan ge förklaringar till de uttryck som kommit i tidningarna är att jag tidigare inte sett något liknande och det som varit av intresse är att se om det varit liknande typer av diskussioner i tidningarna under de genomgångna åren, oavsett kriminalpolitisk riktning. Genom min läsning av den svenska kriminalpolitikens utveckling, har jag funnit att det är av stor betydelse att historisk beskriva den utveckling som skett och kommer därför i detta avsnitt presentera den svenska kriminalpolitikens utveckling ända från 1930-talet, i en komprimerad version. Detta gör jag också för att de tidigare studierna jag har med i mitt avsnitt om tidigare forskning kommer få utrymmen i mitt eget resultat och analysavsnitt, där jag kommer göra en sekundäranalys (en analys på redan ett analyserat material, mer ingående förklaring i metodavsnittet) på dess innehåll. Under min läsning av den svenska kriminalpolitiken har jag kunnat urskilja tre olika perioder vars tankar kan ha betydelse för den rådande politiken och utformning av kriminalvårdslagen som styr de intagnas liv och förutsättningar på anstalterna. Dessa tre tankar, som faller in under olika tidsperioder har jag namngivit: behandlingstanken, abolitionstanken samt straffvärdestanken. Min förförståelse säger mig att det politiska styret och dess kriminalpolitik kan komma att påverkar de diskussioner som förs fram i fångkampstidningarna. Jag kommer således ur ett historiskt 4
perspektiv beskriva den förda kriminalpolitiken med dess tankar från 1930-2014 och ta fram ett antal nyckelbegrepp och undersöka på vilket sätt dessa uttrycks i fångkampstidningarna. 2:1 Svensk kriminalpolitik från 1930 talet fram till idag 1930-1965 Behandlingstanken Denna period dominerades av en svensk kriminalpolitik vars inriktning låg på lagstiftningsarbete och verkställighetsfrågor. Verkställighetsfrågorna handlade om kriminalvårdens arbete och under denna period ökade antalet personer som fick verkställande utanför anstalterna (Andersson & Nilsson, 2009, s. 98). 1934 höll dåvarande justitieministern Karl Schlyter ett omtalat offentligt tal med rubriken Avfolka fängelserna, vilket betonade denna periods kriminalpolitiska (Ibid s.72). En ökad betoning av behandling och vård, den så kallad individualprevention förespråkades. Det medicinska och vårdinriktade synsättet fick allt större utrymme i kriminalpolitiken. Påföljden, villkorlig dom utvidgades under denna period, likaså internering och förvaring. Inrättandet av den ökade villkorliga domen, av öppna anstalter, permission och arbete utanför anstalt var åtgärder som infördes under denna period i ett steg att effektivisera och förbättra behandlingen av kriminella. På fängelserna fanns inte mycket av det synsätt som förespråkades, utan här var det disciplin, anpassning till regler och normer samt arbete som var högst på dagordningen. Kriminalpolitiken formades nu av frågor som rörde kriminalitet, och brottslighet blev nu inte bara en fråga om en lagöverträdelse utan en större samhällsfråga. Staten tittade inte så mycket på själva kriminaliteten, utan inriktade sig mer på att lösa fattigdom, ojämlikheter och generella sociala problem. Få politiker engagerade sig i kriminalpolitiska frågor under denna period, och det blev tydligt inom fångvården under 50-talet. 1965 trädde så den nya brottsbalken igenom, efter tre decenniers utredande, som byggde på det individualpreventiva synsätt som varit tongivande under denna period. De förändringar som tillkom vad avser intagna på anstalt, var att förvaring började tillämpas oftare (interneringsstraff), men också en förändring vad avser villkorlig frigivning. Den äldre lagen om obligatorisk frigivning efter fem sjättedelar ersattes av frigivning efter två tredjedelar, eller om särskilda skäl fanns, redan efter halva strafftiden. Kriminalvård i frihet blev nu ett vedertaget begrepp. Trots ny brottsbalk och små förändringar i verkställighetslagen från 1945, så gick inte kriminalpolitiken mot en lugnare tid, snarare tvärtom (Andersson & Nilsson, 2009, s. 106). 1965-1980 Abolitionstanken 5
Slutet av 1960-talet präglades kriminalpolitiken av en KRUM anda, vilket innebar att man diskuterade fängelset som institution. Man beskrev fängelserna nu som något som snarare producerade brottslingar än att rehabilitera dem, och det sågs även som diskriminerande, då man spärrade in de fattiga och de rika fick gå fria. Debatterna som fördes satte spår i politiken, och de politiska partierna dikterade nu kriminalpolitiska program. Detta hade inte förekommit innan, men i och med KRUM:s närvaro skrevs detta ner snabbt. Alla partier var överens om fängelsernas negativa konsekvenser. Även den borgliga regeringen (1976-1982) framhöll detta, och de avskaffade interneringsstraffet och de tids obestämda påföljder för ungdomsfängelse. Större utrymme gavs nu till frivården som ett alternativ till frihetsstraffet. Det brottsförebyggande arbetet, som kunde förhindra brottslighet fick en framträdande plats i kriminalpolitiska programmen, och 1974 inrättades Brottsförebygganderådet, som ett led i detta (Tham & Von Hofer, 2014, s. 420f). Fängelsebeläggningen hade minskat med en fjärdedel under 1970-talets första hälft. Tack vare den reform som genomfördes under 70-talet inom kriminalvården fick den ett mänskligare ansikte än tidigare. Den nya lagen om kriminalvård i anstalt, med nya ombyggnadsprogrammet för fängelserna medförde positiva förändringar. Idén som ligger till grund utgörs av att straffet utgörs av ett frihetsberövande, men tiden för straffet ska inte avtjänas i onödan och inte göras plågsam. Man vet att frihetsberövande skadar, men man vill minimera dessa skador och kanske man kan ge fångarna något bra att ta med sig ut, när det är dags. Detta kallas för human kriminalvård (Sveri, 1990, s. 98). De svenska politiska partierna under denna period sökte efter alternativ till ett straff som kan avtjänas utanför anstalt. Straffsänkningar och avkriminaliseringar präglade strafflagstiftningen under denna period, dock skedde lika många straffhöjningar som sänkningar. Den kriminalpolitiska diskursen förändrades också i förhållande till brott och straff i det offentliga samtalet. De svenska partierna uttrycker oro för brottsligheten, som att det går mot ett förråat samhälle, med tyngre kriminalitet (Tham & Von Hofer, s. 426f). 1980-2014 Straffvärdestanken De brottsförebyggande åtgärderna som vuxit till sig under 70-talet, försvann ur kriminalpolitiken vid mitten av 80-talet. Synen på att fängelsestraffet som kontraproduktivt på 70-talet förbyttes vid 1990-2000 talet till förhoppningar på dess möjligheter (Andersson & 6
Nilsson, 2009, s. 124). Under 80- talet kom fokus på brottsoffret in i den svenska kriminalpolitiken. Ordet brottsoffer fanns inte i det svenska vardagsspråket innan 70-talet (Hagberg, 2006, s. 22f), och enligt min tolkning kan det ligga som en förklaring till den hårdnande attityden mot kriminalitet och den mer restriktiv kriminalpolitik. Alarmism växte till sig och straffsystemet fick stor betydelse, och avskräckningsrationaliteten växte sig starkare under 80-talet. Man uttryckte dock från borgligt håll att även om man såg det negativa konsekvenserna av ett fängelsestraff, så framhöll man att det ändå var nödvändigt ur ett allmänhetsperspektiv. Fängelsets samhällsskyddsaspekt kunde inte undvaras, främst när det gällde den allvarligaste brottsligheten. Den absolut viktigaste konsekvensen med behandlingstankens försvinnande var att den öppnade upp den politiska profileringen. Kriminalpolitiken blev nu en arena där man kunde vinna röster (Andersson & Nilsson, 2009, s. 125ff). Aktörer på den politiska arenan ligger som grund till de förändringar som sker inom kriminalpolitiken, och viktigast av dessa är just de politiska partierna. Det är inte alltid därifrån krav och idéer kommer ifrån, men det måste kanaliseras via partierna för att ett nytt förslag till en lagändring genomförs (Tham, 1995, s. 79). 1982 kom socialdemokraterna till makten igen och en reformering av kriminalpolitiken påbörjades. Det som kom var en politisering av kriminalpolitiken, vilket innebar en realistisk kriminalpolitik, med kortsiktiga mål. Det brottsförebyggande arbetet riktades mot att förhindra uppkomsten av kriminella situationer. Brottsproblemet ändrade fokus, från att ses som ett samhälligt misslyckande, till att skydda allmänheten för att bli utsatta (Andersson & Nilsson, 2009, s. 150f). Det som tog sin början i kriminalpolitiken nu var det man antog vara allmänhetens uppfattning i olika kriminalpolitiska frågor, speciellt när det rörde hårdare straff. Under åren har detta medvetande legat som grund till lagförslag som genomförts (Ibid s.127). Ur denna syn kom 1989 en ny straffvärdesreform, som syftade till att döma personer för vad han eller hon hade gjort, istället för som tidigare då man tittat på vem han eller hon var. Handlingens straffvärde skulle avgöra vilken straff gärningspersonen skulle få, och detta var utifrån ett rättvisetänk. Det moraliska dömandet kom nu att få fokus, och brottstyper som kränker personlig integritet skulle ge ett högre straffvärde. Argumenten till detta var att allmänheten skulle ha förtroende för rättsväsendet. Det allmänna rättsmedvetandet har som jag skrivit tidigare varit ett sätt att legitimera kriminalpolitiken (ibid s.160-162). Trots socialdemokratins politiserande kriminalpolitik kritiserades dem för sin bristande kontroll, både inre och yttre samt av moralisk och ekonomisk art. Den svaga yttre kontrollen 7
kritiserades hårt av moderaten Carl Bildt 1991. Han formulerade att socialdemokraterna har en slapp syn på brott, då de moralbildande effekterna och straffets avskräckning är för svag, samt att kriminalvården betoning på behandling inte tillgodoser samhällsskyddet tillräckligt (Tham, 1995, s. 92f). Riksdagsvalet 1991 utmärktes av en kanske ännu mer restriktiv kriminalpolitik från den borgliga sidan. Socialdemokraterna undvek kriminalpolitiska debatter, men hade under denna period fått ändra sina föreställningar om lagöverträdare och det blev svårare att frångå kraven på lag och ordning. Moderaterna hade nu tagit över initiativet på det kriminalpolitiska planet, och ett 20-tal brott fick skärpta fängelsestraff och nya regler på fängelserna (ibid s.100). Under 1991-1993 tillsatte den dåvarande justitieministern en utredning som skulle ligga till grund för en ny kriminalvårdslag. Förslaget betonade säkerheten framför allt, vilket innebar skärpningar av regler gällande besök, brevcensur, rätten till personliga ägodelar samt permissioner(ibid s. 78). Men redan 1994 var socialdemokraterna tillbaka i regeringsställning, som skrotade det förslaget. Men efter ytterligare ett par år tyckte det att en ny lag var aktuell. I direktiven till denna nya lag (dir 2002:110) framkommer att kraven på att återfallen måste minska och att säkerheten måste höjas (Tham, 2003, s. 205) Socialdemokraterna regerade fram till 2006. Det som kan sammanfatta kriminalpolitiken fram till mitten av 2000-talet är legitimiteten från allmänheters rättsmedvetande. Under denna period blev det ännu mer uttalat då trygghetstanken blev allt större. Att minska brottsligheten var nu inte ett mål i sig, utan kriminalpolitiken är till för de laglydiga medborgarna. Statens viktigaste ansvar är att ta hand om den grova brottsligheten, medan lokalsamhället och dess medborgare skall göra vad de kan för att förhindra brottslighet. Genom att höja straffen visar staten att de har kontroll på brottsligheten, samtidigt som man förneka att brottslighet handlar om annat än bara avsaknad av kontroll. Tydliga och starka bilder av avvikelser måste målas upp för att få med sig allmänheten, mcgängen var hårdvaluta. Detta synsätt avspeglas också inom kriminalvården, där de finns de onda, som måste hållas bort från samhället genom inlåsning. Trygg och säker inlåsning är det kriminalvårdens kontroll består av (Andersson & Nilsson, 2009, s. 217f). 2006 kommer så en borglig regering till makten. Nu betonas rättsväsendets betydelse för brottsbekämpning tydligare. Trygghet är kriminalpolitikens tydligaste mål, och mer insatser krävs och uttrycks i termer av krafttag, och främst då krafttag mot återfallsförbrytare. Straffskärpningar görs med motiveringen till att allmänheten kräver detta. Detta märks nu i förändringar i strafflagstiftningen och fängelsebeläggningen. Det råder nu enighet mellan de olika partierna i Sverige. Av- och ned kriminaliseringar minskar under denna period, och 8
samstämmigheten mellan de politiska blocken vad avser rättsväsendets betydelse har blivit större. Under våren 2013 presenterade de två störta partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, sina nya kriminalpolitiska program och de är mycket lika varandra. De goda krafterna men även att brottsligheten är ett hot mot välfärden kommer i uttryck i programmen. Moderaternas straffskärpningar, som de vill genomföra motiveras i termer av ansvar och konsekvenser, men även att brottslighet måste markeras av samhället (Tham & Von Hofer, 2014, s. 422ff). Ur denna teoretiska framställan har jag tagit fram tre stycken teman, ett i förhållande till var och en av de perioder som beskrivits, som kommer ligga till grund när jag gör min analys av texterna. Behandlas samtliga teman under samtliga undersökta perioder, och sker detta i så fall på ett liknade sätt under de olika perioderna? Eller tycks den förda kriminalpolitiken sätta ramar för vad som tas upp? De teman jag kommer söka efter i texterna är: Vård och behandling- I vilken mån diskuteras och hur upplevs den vård och behandling som bedrivs Restriktioner, kontroll och avskildhet - I vilken mån och på vilket sätt diskuteras dessa frågor Fängelsets vara eller inte vara- I vilken mån ifrågasätts fängelset som institution i sin helhet? 3. Tidigare forskning Den tidigare forsningen jag har funnit på detta område är två tidigare c-uppsatser som också skrivits på Kriminologiska institutionen. Andra studier av detta slag har varit svårt att hitta. Det finns mycket statistik från t.ex. BRÅ som till viss del kan härleda till antalet personer i fängelse och koppla det till kriminalpolitiken till exempel, men då min studie syftar till att se vad frihetsberövade uttrycker, i denna studie genom fångkampstidningarna, har jag valt att inte titta på detta. För att tolka mitt resultat kommer den tidigare forskningen på tidigare generationers fångkampstidningar vara till stor hjälp. Jag kommer att titta på hur de förhållit sig till den förda kriminalpolitiken, och kommer även i mitt resultat- och analysavsnitt göra en så kallad sekundäranalys, då dessa två uppsatser är analyserade under de kriminalpolitiska perioderna när behandlingstanken, respektive abolitionstanken dominerade. Sekundäranalys innebär at 9
man återanvänder redan insamlat material och analyserar om det, även om det inte haft samma syfte (Byman, 2001, s. 300). Detta kommer medföra begränsningar, men det är jag medveten om. Men jag upplever trots det att sekundäranalysen kanske kan ge värdefull information om vilka typer av diskussioner som framförts under dessa perioder, och då min analys startar i början av 1980-talet så kommer min analys främst ha en straffvärdestanke vad avser kriminalpolitiken, och därför är det intressant att se om det uttrycks annat i de tidigare studierna. Den första uppsatsen som jag tagit del av är skriven av Moa Stockstad (2012). Hon har också gjort en innehållsanalys av Hallbladet mellan åren 1945-1966. En av hennes frågeställningar berör just vilka diskussioner som förts fram och vilken bakgrund man kan förstå dessa diskussioner. Jag har då sökt efter de diskussioner som haft ett kriminalpolitiskt antagande. I hennes uppsats kan man utläsa att 1940-talets kriminalpolitik handlade om det reformarbetet som genomförts i syfte att motarbeta fängelsets negativa konsekvenser. Införandet av obligatorisk frigivning och permissioner infördes nu och målsättningen var att underlätta en återanpassning till samhället. Hallanstalten, där Hallbladet producerades under denna period, var en så kallad interneringsanstalt, vilket innebar att personer som hamnade där hade ett minimistraff mellan 1-12 år, men ingen slutgräns fanns, utan varje intern skulle ansöka om det till interneringsnämnden. Detta var också detta som internernas kritik handlade om. Man skall dock ha i tanken att under denna period så redigerades tidningen av anställda på kriminalvårdsanstalten Hall, så man vet inte fullt ut om det endast var denna typ av kritik som förts fram. Diskussioner kring fängelsets oförmåga att förebygga återfall dyker också upp, vilket jag anser är en kriminalpolitisk fråga. Under 50-talet diskuteras missbruket av permissioner och rymningar, både i media och i politiken. Den kritik som lyfts fram nu handlar främst om permissionerna, och möjligheterna till detta. Man fortsätter även nu att lyfta fram återfallen och fängelsets effekter, då de intagna upplever att det är svårt att återanpassa sig till samhället. Sedan kommer 60-talet, med ny brottsbalk och nya kriminalpolitiska reformer som bland annat innebar en utökning av villkorlig frigivning. I de tidningar som ny analyserats finner man mer kritiska artiklar. Permissionsdiskussionen är nu en jätte stor fråga. Återfall och fängelsets effekter fortsätter och nu dyker även KRUM upp och i och med detta förs diskussioner upp om öppnare fängelser. 10
Den andra uppsatsen jag undersökt var Lina Forsling Parborgs innehållsanalys av Hallbladet mellan åren 1960-1971. I denna uppsats har hon också haft ett syfte med att titta på om det förekommit kriminalpolitiska diskussioner i den fångkampstidningen. Under denna period skedde en hel del förändringar inom kriminalpolitiken, bland annat en ny brottsbalk 1965 och KRUM:s genomslag. Trots detta kommer inte det inte fram så mycket kriminalpolitiska diskussioner ur ett fångperspektiv som man kanske förväntat sig. Mellan åren 1960-1964 kommer det fram lite diskussioner som kan härledas till den rådande kriminalpolitiken, vilket berör utbyggnaden av anstalten Hall. Det var inte ur en positiv synvinkel, till skillnad från den optimism de intagna ger uttryck för när det gäller den nya brottsbalken. Mellan åren 1965-1966 kommer det fram ännu mindre kriminalpolitiska diskussioner tidningen. Det som trots allt diskuteras är ökningen av möjligheter till fler sociala kontakter, vilket kan härledas till KRUM och deras arbete gentemot en humanare fängelsevård. Åren 1969-1971 diskuteras främst behandlingen av de intagna av personalen. De intagna upplever ett maktmissbruk. Den censurlättnad som genomfördes 1968 och som är en kriminalpolitisk åtgärd kommer inte alls ut i diskussionerna som något positivt som skett, snarare ger de intagna uttryck för en ökad kontroll. Strejkerna som skedde under dessa år diskuteras som ett positivt inslag för att påverka regelverket och den rådande kriminalpolitiken (Forsling Parborg, 2010). 4. Metod I detta avsnitt kommer jag presentera mitt metodval, material och urval, samt validitet, reliabilitet, etiska överväganden och min förförståelse. 4:1Val av metod Jag har valt att använda mig av en textanalysform som kallas kvalitativ innehållsanalys. En kvalitativ innehållsanalys är en lämplig metod när man vill finna mönster i ett större material från tillexempel tidningar, och som gäller i mitt fall. Innehållsanalyser tycks i större utsträckning användas mer kvantitativt, enligt Bergström och Borèus (2014). Möjligheterna till att göra denna uppsats kvantitativ skulle kunna gå, genom att mäta förekomster av kritik mot vård och behandling, restriktioner och kontroll samt fängelsets vara eller inte. Men då mitt syfte är att belysa hur uttrycken sett ut över tid passas en kvalitativ innehållsanalys bättre. Enligt Hsieh & Shannon (2005) kan den kvalitativa innehållsanalysen delas i tre olika perspektiv, 11
beroende på vad man ämnar studera i texterna, det vill säga vilket syfte man har. De tre perspektiven kallas konventionell, riktad och summerande innehållsanalys. I min studie kommer jag att använda mig av en riktad innehållsanalys på fångkampstidningar mellan 1980-2014. När man använder sig av en riktad innehållsanalys utgår man från en teori eller tidigare forskning som ligger som grund när man processar fram koder till ett kodningsschema. Kodningen blir i min studie att göra noteringar i texterna från intagna, där jag finner diskussioner som kan kopplas till de nyckelbegreppen/teman jag fått utifrån kriminalpolitiken (restriktioner, kontroll, vård och behandling samt fängelsets vara eller inte). Det är en strategi som kan användas när man gör en riktad innehållsanalys, det vill säga att man kan koda direkt med de förvalda koderna/teman som man redan valt. Den riktade innehållsanalysen kan sedan ge förklaringar eller ibland kanske inte, till den teori man utgått ifrån, den kan ge deskriptiva bevis (s. 1227ff). En kvalitativ innehållsanalys syftar till att man varken räknar eller mäter fenomen, utan att man studera innebördsaspekter, det vill säga vad texten säger. Vilket är mitt syfte, att se vad som uttrycks. Tidigt i en innehållsanalys måste man avgränsa sitt material och se vilka typer av texter som kan ge relevant information i mitt fall blev det att läsa tidningarna, från pärm till pärm och plocka ut de artiklar som intagna skrivit och som kunde knytas till mina kriminalpolitiska teman (Bergström & Borèus, 2014, s. 56). Den mänskliga dagsformen kommer i detta moment vara avgörande, vilket kan ses som en svaghet i denna analysform (Ibid s.56). Begränsningar finns också när man utgår från en teori, då man inte låter texten tala utan att det är jag som forskare som redan på förhand bestämt vad som skall undersökas. Kritik som framförts om denna metod inbegriper främst just detta vad avser det som uttalas i texterna och inte det som är outtalat, som är diskursanalysens styrka (Ibid s.81). Till detta har jag också valt att göra en sekundäranalys av de två tidigare studierna. En sekundäranalys innebär att man använder redan insamlat och ibland redan analyserat material. I min egen studie medför detta vissa begränsningar, då de inte har haft samma utgångspunkt eller samma förförståelse när de läst fångkampstidningarna. Detta kan försvåra tolkningen (Byman, 2001, s. 535), vilket jag fått ha i beaktning. 4:2Material Fångkampstidningar har funnits i Sverige ända sedan 1944. Den första tidningen hette Hallbladet. Den producerades och skrevs först och främst av och för fångar på Hallanstalten, 12
och gavs ut regelbundet ända fram till 1985. Mellan 1969-1975 skrevs också tidningen Betongbladet från Kumla anstalten (har tyvärr inga direkta uppgifter om denna tidning), och 1999 startades Kåkbladet på Norrtäljeanstalten och producerades fram till 2010. Därefter blev det för svårare att bedriva en tidning innanför murarna, så dagens tidning Filen, skrivs av och för fångar (bland annat), men trycks och redigeras utanför murarna. Jag har läst tre olika fångkampstidningar: Hallbladet, Kåkbladet och Filen. Jag kommer kort nu delge vilka typer av tidningar detta är. Hallbladet: Detta var den absolut första tidningen som kommit ut på svensk anstalt. Den startade redan år 1943 på initiativ av en man som under den tiden var assistent på Hallanstalten. De 25 första årgångarna av tidningen redigerades av honom och den producerades ända fram till 1985, på Hallanstalten, av och för de intagna (Engström, Håkasson, Irvell, & Wiklund, 2010). Tidningar har en tydlig kriminalpolitisk inriktning vad avser innehållet. Kåkbladet: Kåkbladet startades av två intagna på Norrtäljeanstalten, som fredagen den 12 nov 1999 gav ut den första tidningen av Kåkbladet. Deras ambitioner var stora, då de ansåg att det behövdes ett forum, som kom ut regelbundet och som inte innehöll roliga historier och hälsningar. De tyckte dock det inte var fel med detta, men då de ansåg att det inträffat massa saker i samhället (kriminalpolitiskt) som hade konsekvenser för intagna, så det var viktigt med en ny tidning. De ansåg också att de sällan fick möjlighet att komma till tals i media. Den redigerades helt utan medverkan av anstaltsledningen.(kåkbladet nr1, 1999). Tidningen lades ner 2010, efter 75 utgivna nummer (Filen nr 1:2013) Filen: 2013 startade så tidningen Filen, med en före detta intern som chefredaktör, som tidigare varit aktiv och skrivit för tidningen Kåkbladet. Han ansåg att fångarna behövde en tidning som belyser saker ur deras perspektiv samt en spegling till omvärlden om fängelselivet. Filen riktar sig till alla som sitter inspärrade oavsett om det är kriminalvården, psykvården, institutioner för unga missbrukare eller flyktingförvar (Eriksson, 2013), till skillnad från Hallbladet och Kåkbladet. Även denna tidning har en kriminalpolitisk inriktning på sitt innehåll. Filen kommer ut 4 gånger per år, och till skillnad från de andra tidningarna så produceras tidningen utanför murarna, då det inte är möjligt att göra det på anstalterna idag. 13
4.3 Urval Då inga studier har gjort på tidningar från 1980-talet fram till idag, så växte den iden fram naturligt. Att få tillgång till tidningarna har varit både lätt och svårt. Kriminologiska institutionen har ett stort material av äldre tidningar av Hallbladet, ett tiotal av Kåkbladet, samt 7 stycken tidningar av Filen samt en tidning av Filen som fanns som en nätupplaga, som givits ut fram till 2014. Arbetarrörelsens riksarkiv i Huddinge hade tillgång till ett antal Kåkbladet som jag haft med i studien. Det som är lite problematiskt, men som jag tagit ställning till är att det inte finns några tidningar alls mellan åren 84-99, av denna karaktär, vilket med andra ord innebär att jag inte kommer ha med dem i studien, vilket var mitt syfte till en början, och som också gör att det inte går att se hur diskussionerna såg ut då. Som utgångspunkt tänkte jag ha tidningar från början och slutet av alla olika årtionden, det vill säga 1980, 1990, 2000 samt 2010. Men då inte det fanns tidningar under hela den perioden, så var jag tvungen att tänka om. Jag valde då att ta tidningar från 1981-1982, 8 stycken, då de var de senaste upplagorna av Hallbladet som fanns att tillgå på intuitionen, och därefter fick jag acceptera att inga tidningar fanns förrän i slutet av 1999. Då det dock bara fanns två stycken tidningar från 1999 av Kåkbladet, valde jag bort dem, då de var mindre upplagor och inte lika innehållsrika än de som kom därefter. Mellan år 2000-2002, har jag haft tillgång till 17 stycken tidningar, men valt att endast analysera de 11 stycken som funnits på kriminologiska institutionen, på grund av tidsbrist. I slutet av 2000- talet hittade jag endast sex stycken tidningar, fem från 2006 och ett nr från 2007 av Kåkbladet. Det var de enda jag kunde få tag i och har därför fått nöja mig med det. De sista 8 stycken tidningarna från Filen har jag fått tillgång till via institutionen, varav en tidning som fanns som nätupplaga. Sammanlagt har jag analyserat 38 stycken artiklar/notiser i tidningarna mellan 1981-1982, 37 stycken mellan 2000-2002, 18 stycken mellan 2006-2007 samt 21 stycken mellan 2013-2014. 4.4Vetenskaplig utgångspunkt Min vetenskapssyn har en hermeneutisk utgångspunkt. Hermeneutik härstammar från det grekiska ordet hermene vein som betyder tolka (Sohlberg & Sohlberg, 2013, s. 266). Inom denna tradition finns två stycken perspektiv att utgå ifrån, ett deduktiva eller ett induktivt perspektiv. I det deduktiva perspektivet finns det någon form av förhållningssätt eller metod som ligger till grund för sin tolkning medan det induktiva perspektivet har en mer förbehållslös inriktning där tolkningar växer fram genom materialet (ibid). Jag kommer således ha ett deduktivt perspektiv i denna uppsats då jag utgår från en teoretisk utgångspunkt som är den 14
Svenska kriminalpolitiken. Alan Bryman (2001) skriver att den centrala idén som ligger till grund för denna vetenskapliga utgångspunkt är att forskaren som ska analysera texten ska försöka få fram textens mening utifrån det perspektiv man som forskare har, samt att det inbegriper ett fokus på den sociala och historiska kontext i vilken texterna producerats (s. 370). Detta anser jag vara oerhört viktigt i min analys, då det är intagna på anstalt som skriver i dessa tidningar, och man kan nästan förvänta sig att det inte skall skrivas om så mycket bra saker om hur deras vardag ser ut i fängelserna, samt att min förförståelse (som jag presenterar i senare avsnitt), kan komma att påverka min analys. 4.5 Validitet/ reliabilitet Begreppet validitet handlat i stort om man som forskare kan säga att den forskningen man genomfört är valid eller inte. Validiteten handlar i kvalitativ forskning om huruvida den undersökningen man genomfört för att besvara en bestämd fråga, verkligen gör det (Bergström & Borèus, 2014, s. 41). I min studie vill jag lyfta fram de upplevelserna som uttrycks, utifrån de temana jag fått från den svenska kriminalpolitiken, och därefter se om det finns kopplingar. Det man kan diskutera i detta avseende är hur väl min undersökning verkligen besvarar den bestämda frågan. Min egen roll som forskare kommer här få en avgörande betydelse (Bergström & Borèus, 2014, s. 41f). Min förförståelse kommer att spegla mina tolkningar och kan komma att påverka validiteten i min undersökning. Att ha god validitet innebär inte att undersökningen är god, det som vidare behövs är reliabilitet. Reliabilitet handlar om precision, d.v.s. att man har varit tillräckligt noggrann i sina uträckningar och mätningar. Tolkningsaspekten i en textanalys handlar i stor utsträckning om en reliabilitetsfråga. För att testa om undersökningen reliabilitet är hög skulle man kunna be en annan person göra exakt samma undersökning som gjorts och se om resultatet blir det samma. Detta betyder att man kan höja sin reliabilitet om man är mycket noggrann i undersökningens alla led för att eliminera felkällor i möjligaste mån. Genom att tydligt visa sitt kodschema finns det samman möjlighet för en annan forskare att komma fram till precis samma resultat (hög reliabilitet), och denna strävan bottnar i att visa på en empirisk vetenskapssyn (ibid s.43,57). Jag har i tidningarna noterat med en färgpenna när diskussioner förts vad avser vård och behandling, restriktioner, kontroll och avskildhet, samt vid diskussioner om fängelsets vara eller inte. För att tydliggöra mina tolkningar har jag citerat de intagnas uttryck, för att på så sätt ännu tydligare visa hur min tolkning varit. 15
4.6 Etik och förförståelse: När man gör en textanalys är det av stor betydelse enligt Bergström och Borèus (2014, s 30ff) att man är medveten och reflekterar över sin förförståelse och hur den påverkar den text man tolkar. Min egen förförståelse bottnar i min kriminologiska utbildning, samt att jag tidigare både arbetat inom kriminalvården och frivården. Men egen upplevelse av att arbeta på Hallanstalten i Södertälje ligger djupt rotat i mig och jag är väl medveten om mina egna tankar och känslor vad avser kriminalvården. Men detta behöver inte heller vara något negativt då kontextkännedom har stor betydelse vid tolkning av texter, i det avseende att de kan hjälpa till att fastställa gränser för vad som är rimliga tolkningar och inte. Vetenskapsrådet (2002) har gett ut forskningsetiska krav, vars syfte är att ge en vägledning till de krav man skall förhålla sig till vid samhällsvetenskaplig forskning. De två inriktningarna är forskningskravet, som jag uppfyller då jag anser att denna undersökning belyser något nytt som inte gjorts tidigare, och det andra är individskyddskravet. Under individskyddskravet finns fyra huvudkrav man ska ta hänsyn till när man forskare. Då jag inte namngivit några personer som skrivit i tidningarna eller uppgivit kön på vem som yttrat sig, kommer jag därför inte gå in närmare på dessa krav. 5. Resultat och Analys Jag kommer i detta avsnitt först redogöra min sekundäranalys för att sedan presentera min analys och resultatet från de tidningar jag studerat. Jag kommer redovisa mina tolkningar direkt i anslutning till min analys för att sedan i slutdiskussionen sammanfatta det hela. Efter genomgång av den kriminalpolitiska utvecklingens tankar har jag fått fram tre stycken teman, där varje tema svarar mot en period i den kriminalpolitiska historien, som jag kommer använda för att belysa vad de intagna upplever och uttrycker under dessa. De temana jag valt är följande: Vård och behandling Restriktioner, kontroll och avskildhet Fängelsets vara eller inte vara 16
Uttrycks frågor i relation till de tre temana under samtliga perioder, eller varierar förekomsten över tid? Om den varierar över tid, hur kan denna variation beskrivas? I relation till varje analyserad period kommer jag också återge övrigt innehåll. 5.1 Sekundäranalys av tidigare studierna från 1945 till 1971 Under detta avsnitt kommer jag nu göra en sekundär analys av de två tidigare studierna som har gjorts av tidigare fångkampstidningar. Under dessa perioder fördes en kriminalpolitik som enligt min tolkning hade en behandlingstanke och abolitionstanke och mitt syfte nu är att se om dessa tankar speglar det som står i de tidningar med hjälp av de tre teman som jag konstruerat ovan. Tanke med detta är att se om det som framförts präglats av det tankesättet kriminalpolitiken haft. Det kommer medföra begränsningar då det inte haft samma syfte som jag, vad avser den teoretiska utgångspunkten. Referenserna kommer från de tidigare studiernas referat. 1945-1971 Under mitten av 1940-talet skedde en rad reformationer, vars syfte var att minimera de negativa konsekvenserna av fängelsestraffet. Så få som möjligt skulle placeras på fängelserna och de som ändå placerades skull så snart som möjligt få obligatorisk frigivning och permissioner för att lättare återanpassas. Detta tolkar jag som en kriminalpolitik med en behandlingsinriktadtanke. 1966 startade KRUM och kriminalpolitiken blev präglad av abolitiationstanken, vars syfte var att riva fängelserna. Frågan är nu om detta kommer till uttryck i de fångkampstidningar som analyserats tidigare. Jag kommer nu kategorisera det som analyserats under mina teman. Restriktion, kontroll och avskildhet: I början av denna period fördes endast diskussioner rörande interneringsstraffet och den nämnd som fanns för att de intagna skulle få ett tidsbestämt straff. Interneringstraffet beskrivs av en fånge på följande sätt: Vi går i samma ovisshet om vår muckning, dag efter dag och ju närmare vi kommer målet för våra önskningar och tankar-att bli utskrivna [..] desto ovissare blir vi (1947:7). Under 1960-talet är permissionsfrågan stor. Intagna lyfter fram permissioner, som uttrycks att de avslås oerhört snabbt. En intagen uttrycker också att frigång borde vara individuellt. Han uttrycker: För en del är två månaders frigångsarbete för mycket, för en del för lite (1962:3). Min tolkning av andras artiklar som berör detta är att de rymningar som skett under denna 17