Tidsbestämning av livstidsstraff

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Höstterminen 2008 Juridiska institutionen Juristprogrammet Examensarbete 30 hp. Handledare: Görel Granström Tidsbestämning av livstidsstraff Omvandlingslagen i rättstillämpningen Lynn LoPresti

2 Innehållsförteckning 1. INTRODUKTION Inledning Syfte Avgränsningar Metod och material Disposition 5 2. BAKGRUND TILL LIVSTIDSSTRAFFET NÅD Bakgrund Handläggningen Bedömningsskäl för tidsbestämning av livstidsstraff OMVANDLINGSLAGEN Syftet med lagen Omvandlingslagens innehåll Handläggningen Kriterier för tidsbestämning av livstidsstraff Regler kring straffets längd OMVANDLINGSLAGEN I RÄTTSTILLÄMPNINGEN Bakgrund Ett bifall och ett avslag som exempel på omvandlingsprövningen Kommentar Analys av de tio senaste avslagen och tio senaste bifallen Bedömningen av de lagstadgade kriterierna Omständigheter utöver de lagstadgade som domstolen väger in i bedömningen Hur omständigheterna vägs mot varandra Bedömningen av det omvandlade straffets längd ANALYS En ökad rättssäkerhet för de livstidsdömda? Omvandlingsprövningen och möjligheterna att påverka sin frigivning Avslutande kommentar KÄLLFÖRTECKNING

3 1. Introduktion 1.1. Inledning Livstidsstraffet är lagens strängaste straff och innebär att en person kan komma att spendera resten av sitt liv i fängelse. Fram till år 2006 har tidsbestämning av livstidsstraff uteslutande skett genom institutet nåd och nåd har under lång tid varit en livstidsdömds enda möjlighet att bli frigiven. I november 2006 kompletterades emellertid detta institut med Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid (OmvL), vilken tillkom med syfte att förbättra förutsebarheten och rättssäkerheten för den dömde samt att ge denne tydligare möjligheter att påverka sin frigivning. 1 Detta nya institut innebär bl.a. att en livstidsdömd kan ansöka om att få sitt straff tidsbestämt hos allmän domstol och att det, till skillnad från nåd, finns lagstadgade kriterier för vad som särskilt ska beaktas vid prövningen. Regeringens rätt att besluta om nåd står dock alltjämt kvar, vilket innebär att de båda instituten existerar parallellt med varandra. Sedan den nya lagen infördes har fram till december 2008 sammanlagt 36 beslut 2 fattats av Örebro tingsrätt, vilken enligt 1 OmvL är första instans i omvandlingsärenden. Ett av de senaste besluten gäller det uppmärksammade fallet om Mattias Flink som 1994 dömdes till livstids fängelse efter att ha begått sju mord respektive tre försök till mord. 3 Av domstolens beslut framgår att Flink skött sig exemplariskt under verkställighetstiden, att låg risk för återfall i allvarlig brottslighet föreligger samt att han medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Trots detta anser domstolen att det inte är möjligt att tidsbestämma Flinks utdömda livstidsstraff. Domstolen menar att mannens begångna brottslighet har ett så högt straffvärde att den tid som Flink avtjänat inte är tillräcklig i förhållande till detta straffvärde och hans ansökan avslås därför. Frågor som därmed infinner sig är hur domstolen tillämpar den nya lagen och om den dömde har möjlighet att påverka sin frigivning? 1.2. Syfte Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka hur OmvL har tillämpats i första instans. En sådan studie är intressant eftersom det finns lagstadgade kriterier som domstolen särskilt ska beakta vid omvandlingsprövningen, men där det dels kan tillkomma ytterligare kriterier och 1 Se avsnitt Information från registrator på Örebro tingsrätt via den 1 december Örebro tingsrätt, mål B

4 där dels kriteriernas vikt i förhållande till varandra enligt förarbetena ska avgöras i det enskilda fallet. Detta gör att det blir extra intressant att studera hur domstolen rent faktiskt har gått tillväga vid omvandlingsprövningen. Två delsyften med uppsatsen är dessutom att diskutera om den dömde har möjlighet att påverka sin frigivning och om de livstidsdömdas rättssäkerhet har ökat genom införandet av OmvL Avgränsningar I denna uppsats kommer endast den form av nåd som innebär att ett utdömt livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt straff att behandlas eftersom nåd för en livstidsdömd i regel innebär att livstidsstraffet tidsbestäms. 4 Andra former av nåd är således inte av intresse här. För information om nåds tillämpningsområde se avsnitt Metod och material För att kunna genomföra de i uppsatsen angivna syftena har jag använt en rättsvetenskaplig metod, vilket innebär att jag dels har fastställt gällande rätt och dels har gjort en studie av underrättspraxis. Genom att studera lagtext, förarbeten, praxis och kompletterande uppgifter från regeringens hemsida samt tryckta faktablad, har jag således utrett vilka regler som styr det nya omvandlingsinstitutet respektive nådeinstitutet och vad dessa regler innebär. En redogörelse över hur det nya omvandlingsinstitutet är uppbyggt är nödvändig både för att det ska finnas en bakgrund till vilka regler som domstolen har att tillämpa, men också för att en diskussion ska kunna föras kring om den dömde har möjlighet att påverka sin frigivning. Eftersom det är bristerna i nådeinstitutet som ligger till grund för införandet av det nya institutet och nåd dessutom existerar parallellt med detta nya institut, är även en redogörelse över nådeinstitutet nödvändig. En sådan bakgrund behövs vidare för att det ska vara möjligt att föra en diskussion kring om de dömdas rättssäkerhet har förbättrats genom införandet av OmvL. Här ska nämnas att eftersom det, som kommer att framgå under avsnittet om nåd nedan, i princip inte finns några regler som styr nådeinstitutet, finns det i princip inte heller några förarbetsutlåtanden som kan ge information om nådeinstitutets utformning. Detta har inneburit att jag för detta avsnitt har fått vända mig till regeringens hemsida respektive tryckta faktablad när information inte har funnits att hämta i lagtext eller förarbeten. Någon praxis är det inte möjligt att tala om för nådeärenden och därför har detta inte varit en aktuell 4 Prop. 2005/06:35 s

5 studiekälla. 5 Vidare ska tilläggas att den enda praxis som finns på OmvL:s område är tre beslut som Högsta Domstolen (HD) fattade på en och samma dag i maj 2008 och som i stora delar därför har samma innehåll. Vägledande praxis är således begränsad på OmvL:s område. Eftersom huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka hur OmvL har tillämpats i första instans har jag även gjort en studie av underrättspraxis. I denna del har jag således begränsat mig till att endast granska beslut av första instans, vilket som framgick i avsnitt 1.1. är Örebro tingsrätt. Jag har valt att göra denna begränsning eftersom det finns flest avgöranden från första instans och det därför finns ett större material att arbeta med. Detta innebär också att de beslut jag har valt att granska kan ha kommit att överklagas och att dessa därför kan ha fått ett ändrat innehåll i slutskedet. Vidare har jag även gjort ett urval gällande vilka av Örebro tingsrätts beslut som har granskats i uppsatsen. En utgångspunkt vid bestämmandet av hur många beslut som skulle genomgås var att tillräckligt många behövdes för att det skulle gå att få en uppfattning om hur domstolen tillämpat lagen. Mot denna bakgrund har jag därför valt att granska de tio senaste avslagen och de tio senaste bifallen, vilket representerar mer än hälften av de 36 beslut som Örebro tingsrätt hittills fattat. Besluten är tagna under perioden juni 2007 och september 2008 och hur analysen av dessa har gått till förklaras i avsnitt 5.1. För diskussionen kring om det nya omvandlingsinstitutet innebär en ökad rättssäkerhet för den dömde har jag, som nämndes ovan, utrett hur de livstidsdömdas situation såg ut före införandet av OmvL. Detta har jag gjort genom att studera hur nådeinstitutet är utformat samt vad som var det bakomliggande syftet med OmvL. Syftet bakom OmvL har jag utrett genom att läsa förarbetena till lagen och dessa är således det material som har använts i denna del. Med denna information har jag sedan jämfört de livstidsdömdas situation idag med hur den såg ut före OmvL:s tillkomst. För att kunna föra en diskussion utifrån begreppet rättssäkerhet har jag även behövt definiera detta begrepp. Detta har jag gjort genom att studera olika definitioner i litteraturen och därefter urskilja vilka gemensamma nämnare som funnits för några av dessa definitioner. Definitionen framgår i avsnitt Se mer om detta i avsnitt 3. 4

6 1.5. Disposition Uppsatsen inleds med en bakgrund till livstidsstraffet. Därefter följer två avsnitt, där det första behandlar institutet nåd och det andra institutet enligt OmvL. I dessa avsnitt redogörs för hur respektive institut regleras och vad dessa regler innebär. För nådeinstitutet saknas dock i princip regler, varför information om detta instituts uppbyggnad till stor del har inhämtats från regeringens hemsida och tryckta faktablad. I avsnittet därefter görs en analys över hur OmvL har tillämpats i första instans genom en granskning av Örebro tingsrätts tio senaste bifall och tio senaste avslag. Uppsatsen avslutas med en diskussion om de i syftet angivna frågorna samt med en avslutande kommentar. 2. Bakgrund till livstidsstraffet Livstids fängelse har funnits i svensk strafflag sedan 1734 års lag infördes. 6 Frihetsstraff hade förekommit redan under och 1600-talen, men detta straff var inte lagstadgat utan förekom endast genom institutet nåd, där kungen kunde omvandla dödsstraff till livstids fängelse, och genom domstolars leuteration, där dödsstraff omvandlades till kroppsstraff samt frihetsstraff bestående av arbete på fästning vilket kunde bestämmas på livstid. Det var således inte förrän 1734 års lag infördes som frihetsstraffet blev en egen brottspåföljd. 7 I denna lag bestod frihetsstraffet av fängelse eller straffarbete, där den tid som skulle avtjänas i regel beslutades av domaren. De gånger straffets längd fanns angivet i lag handlade det om en tid från ett år till livstid ersattes missgärningsbalken i 1734 års lag med en ny strafflag, vilken i sin tur ersattes 1965 av den idag gällande brottsbalken (BrB). I BrB avskaffades straffarbete och fängelse infördes som det enhetliga frihetsstraffet. Här kan nämnas att dödsstraffet, vilket som framgått kunde bli omvandlat till frihetsstraff, avskaffades Det finns få uppgifter om vilket syfte som har legat och som fortfarande ligger bakom livstidsstraffet som sådant. Vad som däremot finns gott om är teorier om straffs funktion i allmänhet och dessa teorier har skiftat mellan tiderna. De straffteoretiska tankegångarna som exempelvis låg bakom 1734 års lag var att straff skulle ha en avskräckande respektive en vedergällande funktion, något som bl.a. kom till uttryck när det i missgärningsbalken 6 Prop. 2005/06:35 s SOU 2007:90 s Anners, 1972, s SOU 2007:90 s

7 föreskrevs att liv skulle ges med liv. Genom hårda straff var straffrätten således utformad för att avskräcka och styra människors beteende. 10 I början av 1900-talet var Johan C.W. Thyrén framträdande med sina idéer om straffsystemet och fick under denna tid i uppdrag av regeringen att ge förslag på en förändrad strafflag. Enligt Thyrén motiverade brottets samhällsfara straff och straffets syfte var att bekämpa denna samhällsfarlighet. Brottslingarna delades in i tre kategorier; de akuta, de kroniska och de socialt depraverade. Detta ska inte gås in på något djupt, men Thyréns tanke var att straffet hade en preventiv funktion och att olika typer av brottslingar krävde olika typer av straff. De kroniska brottslingarna exempelvis var sådana som inte kunde förbättras eller avskräckas, varför dessa enligt Thyrén borde oskadliggöras genom att omhändertas på obestämd tid. Han menade att frihetsstraff skulle användas för de medelsvåra och svåra brottslingarna som bl.a. behövde fostran samt även de kroniska brottslingarna. Thyrén var senare ledamot i Strafflagskommissionen som hade till uppgift att ge förslag på en ny strafflag, och även om förslaget inte ledde till lagstiftning visar detta vilken framträdande roll Thyrén hade och vilka tankegångar som fanns under denna tid. Kommissionens förslag var märkbart påverkat av Thyréns idéer. 11 I den proposition 12 som ligger bakom BrB diskuteras inte livstidsstraffet i sig, men detta görs däremot kort i en av utredningarna som propositionen bygger på. Beredningen föreslog att livstids frihetsstraff skulle finnas kvar som straff och menade att något annat inte vore lämpligt. Enligt beredningen kunde det finnas brottslingar som inte kan oskadliggöras på annat sätt och ansåg att det vore lämpligare med ett tidsobestämt straff jämfört med ett långt tidsbestämt straff. 13 Tankegångarna som låg bakom BrB:s införande har benämnts allmänpreventiva och individualpreventiva, bl.a. med anledning av att det i BrB föreskrevs att domstolen vid sitt påföljdsval skulle lägga särskild vikt vid att påföljden skulle främja den dömdes anpassning i samhället, och att hänsyn även skulle tas till vad som bedömdes krävas för att medborgarna skulle fortsätta följa lagarna. 14 I propositionen uttalas exempelvis att allmänprevention borde få stor betydelse och att straff ska vara utformade så att allmänheten förstår att samhället reagerar allvarligt mot brott. Hänsyn ska även tas till brottslingen så att vård och behandling kan bli aktuellt, men om påföljden i ett sådant fall skulle gå emot vad som ur allmänpreventiv 10 Anners, 1972, s. 34 och Thyrén, 1910, s. 1, 9,17 och och Aspelin, 1999, s Prop. 1962: SOU 1953:17 s Aspelin, 1999, s

8 synvinkel bedöms vara en lämplig påföljd, måste behandlingstanken ge vika. 15 Hur tankegångarna kring straffs funktion har utvecklats ska inte närmare utredas här, utan det räcker att konstatera att livstidsstraffets funktion inte är helt enkelt att redogöra för och att den har skiftat under olika tider. Av 26 kap. 1 BrB framgår att fängelse antingen utdöms på viss tid eller livstid, beroende på vad som stadgas för det specifika brottet. Livstids fängelse finns föreskrivet för ett trettiotal brott, exempelvis mord, grov mordbrand samt människorov, och är lagens strängaste straff. 16 Vad som skiljer livstidsstraffet från andra straff är dess tidsobestämda karaktär. Den som döms till livstids fängelse vet inte om, eller när, han/hon kommer att friges. De enda sätten att få sitt straff tidsbestämt på är antingen om den dömde beviljas nåd av regeringen eller om denne får bifall på sin omvandlingsansökan hos allmän domstol. Dessa förfaranden redogörs för i avsnitten 3 och 4 nedan. Antalet personer som i början av oktober 2008 avtjänade ett livstidsstraff var 156 och av dessa var fyra kvinnor. Samtliga livstidsdömda avtjänar straff för mord, dit även medhjälp, försök och anstiftan till mord inräknas. 17 Faktum är att alla utom en som har dömts till livstids fängelse sedan BrB:s tillkomst 1965 har gjort sig skyldiga till mord eller försök till mord. 18 Vilket brott utöver mord som gav livstidsstraff framgår inte, men tydligt är att det är brottet mord som livstidsstraffet i praktiken har kommit att bli aktuellt för. I detta sammanhang kan nämnas att HD i mars 2007 uttalade att livstids fängelse för mord endast bör utdömas för de allvarligaste fallen, vilket därmed innebär att det tidsbestämda straffet 10 års fängelse som är det enda alternativet i straffskalan anses utgöra normalpåföljden. 19 Ett resultat av detta har blivit att livstids fängelse numera utdöms i mindre utsträckning än tidigare Prop. 1962:10, del C, s Prop. 2005/06:35 s Kriminalvårdens hemsida, aspx. 18 SOU 2007:90 s NJA 2007 s SOU 2007:90 s

9 3. Nåd 3.1. Bakgrund Att bli beviljad nåd har under lång tid varit en livstidsdömds enda sätt att bli frigiven. Faktum är att nåd har varit en livstidsdömds enda väg ut sedan livstids fängelse infördes Idag är det regeringen som har rätten att bevilja nåd och att det förhåller sig på detta vis förklaras i förarbeten både av historiska skäl och av att regeringen är den instans som kan hantera ärendet snabbt och formlöst. 21 Vilka de historiska skälen är framgår inte, men det kan konstateras att benådningsrätten alltid har tillkommit den regerande makten. Under förarbetena till 1734 års lag fanns ett förslag enligt vilket kungen skulle ha makt i justitieärenden innebärande en rätt för kungen att bl.a. både skärpa och lindra utdömda straff. Detta förslag återspeglade det svenska enväldets kungabild på den tiden och benådningsrätten uppfattades tillkomma just kungen. Redan före 1734 och så långt tillbaka man kan gå i rättskällorna har kungen haft möjlighet att slutligt avgöra justitieärenden, även om det råder viss osäkerhet om var gränsen har gått för när kungen gjort detta som rikets högsta domare eller rikets överhuvud. Som framgick ovan var det dock först 1734 som livstidsstraffet infördes, varför det är benådningsrätten från och med denna tid som är av intresse. Här kan nämnas att i 1772 års regeringsform stadgades att benådningsrätten tillkom kungen ensam. 22 Hur benådningsrätten har utvecklats därefter ska inte närmare utredas här, utan det räcker att konstatera att benådningsrätten alltid har legat hos den regerande makten och notera att kungens politiska makt avskaffades genom 1974 års regeringsform då parlamentarismen infördes. 23 I samband med denna förändring infördes också den bestämmelse som fortfarande är gällande och som föreskriver att det är regeringen som har rätt att bevilja nåd. Av 11 kap. 3 1 st. Regeringsformen (RF) framgår att regeringen genom nåd får efterge eller mildra brottspåföljd eller annan rättsverkan av brott samt annat liknande beslut som myndighet tagit vilket inneburit ett ingrepp mot person eller egendom. Regeringens rätt att besluta om nåd är således grundlagsstadgad och bestämmelsen som reglerar denna rätt är allmänt hållen, vilket innebär att bestämmelsen inte endast är tillämplig för livstidsdömda. Vidare framgår av bestämmelsen att denna inte är begränsad till brottspåföljder. 21 Prop. 2005/06:35 s. 16 och Nelson, 1953, s Häthén, 2004, s

10 I förarbetena till bestämmelsen anges att nåd utgör ett kompletterande institut till straffrättskipningen och att nåd är en särskild statsakt för att förmildra eller helt befria någon från ett straff som utdömts. Ett fall som nämns som exempel på när detta kan bli aktuellt är då omständigheter inträffat efter att straffet utdömts vilka gör att straffet kan anses som orimligt. 24 Vid regeringens prövning har därför omständigheter som inträffat efter att straffet utdömts särskild betydelse, även om hänsyn tas till samtliga omständigheter som föreligger i fallet. Nåd är dock ingenting man har rätt till, utan det är tänkt att gälla i undantagsfall där regeringen i varje enskilt fall bedömer om omständigheterna är sådana att nåd bör beviljas. Faktum är att det varken finns någon rätt till nåd eller någon rätt att få veta motiveringen till de beslut regeringen tar och regeringen motiverar aldrig sina beslut. Vad som krävs för att regeringen ska besluta om nåd finns inte lagstadgat. Dessa omständigheter, d v s att det inte finns någon rätt till nåd, att regeringen gör en bedömning i varje enskilt fall samt att besluten inte motiveras, innebär att praxis är något som egentligen inte finns för dessa ärenden. Det är således inte möjligt att säga att nåd ska beviljas när vissa omständigheter föreligger. 25 När det däremot gäller vilken tid livstidsstraffen omvandlas till i de fall nåd beviljats går det att tala om praxis. Detta är möjligt eftersom ett beslut om nåd för en livstidsdömd innebär att livstidsstraffet ersätts med ett tidsbestämt straff och varje bifall därför anger den tid som den dömde ska avtjäna. Under senare år har regeringen i fråga om tidsbestämningen valt att utdöma tidsbestämda straff på år, men det finns också fall där livstidsdömda avtjänat längre tid. När regeringen bestämmer längden på fängelsestraffet beaktas normalt hur lång utslussningstid Kriminalvården behöver för att den dömde ska bli tillräckligt förberedd inför frigivningen. Den dömde friges därför något eller några år efter att regeringen beslutat att tidsbestämma straffet. 26 När det gäller själva ansökan om nåd är det inte bara den dömde som kan göra en sådan, utan vem som helst har möjlighet till detta. Det normala är dock att den dömde själv ansöker om nåd i sitt fall. Regeringen har även möjlighet att självmant ta upp frågan om nåd utan att en ansökan görs, men detta är ovanligt. Det finns inga formföreskrifter över hur ansökan om nåd ska se ut, men den bör vara skriftlig och bl.a. innehålla de skäl som ligger bakom varför man anser att nåd kan komma ifråga och vilket beslut man anser att regeringen bör ta. Får den 24 Prop. 1973:90 s Regeringens hemsida, Regeringskansliets faktablad, Ju 07.03, mars 2007 och prop. 2005/06:35 s SOU 2002:26 s. 46 och prop. 2005/06:35 s

11 dömde avslag på sin ansökan måste nya eller starkare skäl redovisas i nästa ansökan för att det inte ska bli ett avslag igen. Det är således möjligt att skicka in en ny ansökan till regeringen, men regeringens beslut i sig går inte att överklaga. Vidare är det sökanden som bestämmer vilken utredning den vill skicka in som stöd för sin ansökan och det är även dennes ansvar att se till att sådan utredning inkommer. 27 Vilken utredning som regeringen i övrigt kan beakta framgår i avsnitt 3.2. om ärendenas handläggning Handläggningen Det finns få regler som styr förfarandet vid handläggningen av nådeärenden och nådeinstitutet betraktas därför bl.a. som formlöst och enkelt. 28 I Lag (1974:579) om handläggning av nådeärenden finns endast två bestämmelser om handläggningen och dessa föreskriver att det är regeringen som prövar nådeärenden samt att regeringen när särskild anledning föreligger ska inhämta yttrande från HD, alternativt regeringsrätten i några angivna fall. Vidare reglerar Lag (1991:2041) om särskild utredning i brottmål m.m. att justitiedepartementet och HD har möjlighet att inhämta vissa uppgifter utifrån, nämligen yttrande från Kriminalvården, uppgifter från socialtjänsten samt, när skäl föreligger, förordna att läkarintyg ska utfärdas. För HD:s del kan detta bli aktuellt i de fall domstolen i enlighet med ovan har som uppgift att lämna yttrande till regeringen. I princip saknas således krav på vilken utredning regeringen ska inhämta. Ärendena handläggs huvudsakligen skriftligen och detta sker i justitiedepartementet. Först bereds ärendet av den handläggare som får ärendet på sin rotel och därefter ska det föredras för enhetschefen, vilken sedan föredrar ärendet för justitieministern. Slutligen föredrar justitieministern ärendet för regeringen och beslut i nådefrågan tas av regeringen vid ickeoffentliga regeringssammanträden. Beslutet skickas sedan till den som ansökt om nåd, men skälen för beslutet redovisas inte Regeringens hemsida, 28 Se prop. 2005/06:35 s Regeringens hemsida, Regeringskansliets faktablad, Ju 07.03, mars 2007 och SOU 2002:26 s

12 3.3. Bedömningsskäl för tidsbestämning av livstidsstraff Som framgick i avsnitt 3.1. saknas lagstadgade kriterier över vad som krävs för att regeringen ska besluta om nåd och inte heller existerar någon praxis i den mening att nåd ska bli aktuellt när vissa omständigheter föreligger. Däremot är det möjligt att utreda vilka skäl regeringen har kommit att beakta. De skäl som oftast beaktas i nådeärenden är medicinska skäl, hänsyn till anhöriga, sociala skäl eller rehabiliteringsskäl. Dessa typer av skäl brukar betraktas som humanitära skäl, men det är viktigt att påpeka att en helhetsbedömning sker i varje enskilt fall. Bedömningen som avser tidsbestämning av livstidsstraff ser dock annorlunda ut än för nådeärenden i övrigt. I ärenden om tidsbestämning av livstidsstraff får i regel andra omständigheter stor betydelse, även om humanitära skäl också skulle kunna bli aktuella. De skäl som har särskild betydelse är vilket brott den dömde har gjort sig skyldig till och hur omständigheterna sett ut avseende detta brott, hur lång tid som avtjänats, hur stor återfallsrisken är, fysisk och psykisk hälsa hos den dömde, skötsamhet och utveckling under verkställighetstiden samt frigivningsförhållanden. Därutöver kan andra omständigheter komma att få betydelse, t.ex. att den dömde ska utvisas när straffet har avtjänats. 30 Exempel på skäl som normalt inte leder till att ansökan bifalls är att den dömde hävdar att han/hon är oskyldigt dömd, att den dömde bara begått ett brott eller att den dömde är skötsam i övrigt. 31 Här kan nämnas att det inte ingår i regeringens prövning att avgöra om den dömde faktiskt har begått det brott som föranlett straffet, utan prövningen begränsas till att avse påföljden Omvandlingslagen 4.1. Syftet med lagen Enligt förarbetena till OmvL är syftet med den nya lagen att förbättra förutsebarheten för den dömde och Kriminalvården, att öka rättssäkerheten för den dömde samt att ge den dömde tydligare möjligheter att påverka sin frigivning. 33 Det sistnämnda syftet anses främja ytterligare en målsättning vilken går ut på att motivera de dömda att främja sin frigivning och anpassning i samhället, exempelvis genom att de i större utsträckning blir engagerade i att planera sin straffverkställighet och frigivningsprocess. Enligt förarbetena förelåg flera nackdelar med nådeinstitutet och som motiverade en ny ordning. Det som framför allt 30 Prop. 2005/06:35 s Regeringens hemsida, 32 Regeringskansliets faktablad, Ju 07.03, mars Prop. 2005/06:35 s. 1 och

13 framhölls som problematiskt med nådeinstitutets utformning var att skälen bakom regeringens beslut inte framgick, vilket både gjorde det svårt att förutse hur länge den dömde skulle vara intagen samt vilka krav som ställdes för att denne skulle kunna bli benådad. Den osäkerhet som rådde kring hur länge den dömde skulle vara intagen försvårade Kriminalvårdens arbete att planera en meningsfull verkställighet för den dömde. Den huvudsakliga tanken med att förbättra förutsebarheten var därför enligt förarbetena att verkställighetstiden skulle kunna användas på ett bättre sätt än tidigare samt att frigivningsförberedande åtgärder skulle kunna vidtas i ett tidigare skede. Därutöver nämns att svårigheten att förutse vilka krav som ställs för en benådning kan innebära en osäkerhet även för den dömde. 34 Vad detta mer exakt innebär framgår inte mer än att det i direktivet till utredningen anges att osäkerheten som troligen följer av nådeinstitutets i princip oreglerade förfarande medför mänskligt lidande hos den dömde samt även sannolikt bidrar till en bristande motivation hos denne. Dessa omständigheter, i kombination med att osäkerheten även försvårar Kriminalvårdens arbete med de intagna, anses påverka straffverkställigheten negativt. 35 En ökad förutsebarhet tycks därmed främst handla om att minska osäkerheten kring hur länge en livstidsdömd faktiskt ska vara intagen genom att införa tydliga förutsättningar för vad som krävs för att den dömde ska friges, både för att förbättra den livstidsdömdes situation men framför allt för att underlätta Kriminalvårdens arbete. Följaktligen handlar en ökad förutsebarhet om att det i lagen uppställs kriterier för vad som ska gälla för att en livstidsdömd ska kunna få sitt straff ersatt med ett tidsbestämt straff, så att det ska gå att förutse vad som krävs för att en livstidsdömd ska friges. När det gäller syftet att öka rättssäkerheten för den dömde handlar det enligt förarbetena om själva införandet av en reglerad prövning och om detta systems utformning, men mer än så säger inte motiven till lagen. OmvL tillkom dock mot bakgrund av att det ansågs föreligga ett behov av en förändrad ordning för frigivningen av livstidsdömda och det uttalande som görs i motiven om att öka rättssäkerheten genom införandet av en reglerad prövning får rimligen antas ha att göra med att nåd inte är en rättighet för en livstidsdömd. 36 Till skillnad från vad som ska gälla för det nya institutet, går det inte, som framgick i avsnitt 3.1., att säga att nåd ska bli aktuellt om vissa omständigheter föreligger. Det nya institutet däremot innebär att en 34 Prop. 2005/06:35 s. 18, 20 och Dir. 2000: Prop. 2005/06:35 s

14 livstidsdömd kommer att ha rätt att få sitt straff omvandlat om förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda. En ökad rättssäkerhet får därför i detta sammanhang anses kopplat till att den livstidsdömde med det nya institutet ges en rättighet till att få sitt straff tidsbestämt när förutsättningar för detta föreligger. Vad själva begreppet rättssäkerhet har för innebörd här är dock inte en självklar sak eftersom detta inte definieras i motiven till lagen och är ett begrepp som inte tycks ha någon allmänt vedertagen innebörd. Detta följer av att rättssäkerhet sällan definieras på samma sätt bland olika författare och det således inte finns en given definition. 37 Däremot kan konstateras att det i många definitioner åtminstone finns ett ord som återkommer och som anses kopplat till rättssäkerhet, nämligen ordet förutsebarhet. I dessa sammanhang hänvisas exempelvis till förutsebarhet i rättstillämpningen och i rättsliga beslut, och här nämns ofta också att det i rättssäkerhet ligger ett skydd mot rättsordningen samt mot missbruk av statens legala maktutövning mot den enskilde individen. 38 Det är med andra ord inte helt enkelt att separera begreppen rättssäkerhet och förutsebarhet, eftersom det sistnämnda tycks vara en del av rättssäkerheten. Detta måste bl.a. innebära att när förutsebarheten för den dömde förbättras, exempelvis genom införandet av tydliga förutsättningar för vad som krävs för frigivningen av denne, ökar även den dömdes rättssäkerhet. Vad som i förarbetena uttalas om en förbättrad förutsebarhet för den dömde får därför även betydelse för den dennes rättssäkerhet. Ett exempel på denna koppling är det som uttalas i förarbetena om att en ökad rättsäkerhet ska uppnås genom det nya systemets utformning. Som tidigare konstaterats handlar en förbättrad förutsebarhet för den dömde om att minska osäkerheten kring hur länge en livstidsdömd faktiskt ska vara intagen genom att införa tydliga förutsättningar för vad som krävs för att denne ska friges. Även förutsebarheten handlar således om systemets utformning. Utöver detta kan konstateras att av vad som har framkommit om begreppet rättssäkerhet ovan får rättssäkerhet även antas ha att göra med den livstidsdömdes skydd mot statligt maktmissbruk och att det finns förutsebarhet i rättstillämpningen Omvandlingslagens innehåll OmvL infördes den 1 november 2006 och fungerar som ett komplement till institutet nåd, vilket innebär att nåd och det nya omvandlingsinstitutet existerar parallellt med varandra. 39 Lagen ger domstol möjlighet att efter ansökan omvandla ett livstidsstraff till ett tidsbestämt 37 Jämför exempelvis Leijonhuvud, Jareborg och vad som anges i nationalencyklopedin. 38 Se exempelvis Leijonhufvud m.fl., 2005, s. 29 och Jareborg, 1992, s Prop. 2005/06:35 s

15 straff och detta är också vad resultatet blir om en ansökan bifalls. 40 Det första som ska göras vid prövningen av om livstidsstraffet ska omvandlas är att undersöka om det finns förutsättningar för att frångå det straff som utdömts. En viktig utgångspunkt som nämns i propositionen är nämligen att den dömde faktiskt har dömts till livstids fängelse och att prövningen därför ska vara inriktad på att avgöra om det finns skäl att frångå det straff som utdömts. Först därefter bestäms straffets längd. 41 Vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en omvandling ska bli aktuell och vilka regler som styr det omvandlade straffets längd redogörs för i avsnitten 4.4. och 4.5. En ansökan om omvandling ska enligt 6 OmvL vara skriftlig och prövas av Örebro tingsrätt. Några andra formkrav avseende ansökans utseende finns inte lagstadgade. Däremot föreskrivs i 2 OmvL att ansökan som huvudregel ska göras av den dömde själv. Endast om särskilda skäl föreligger får Kriminalvården på eget initiativ inkomma med en ansökan. En rad fördelar anses nämligen följa av att den dömde själv initierar prövningen, exempelvis att ett sådant ansvar skulle kunna motivera den dömde att bli mer involverad i sin frigivningsprocess. Samtidigt kan det finnas tillfällen då den dömde, trots att förutsättningar föreligger, inte verkar för sin frigivning och det därför vore motiverat att någon utomstående hade möjlighet att ingripa. Det är här Kriminalvården kommer in. Exempel på när särskilda skäl kan föreligga är därför om den dömde institutionaliserats och inte vill eller kan göra en ansökan om omvandling. Beslutar Kriminalvården att göra en ansökan om omvandling kan detta beslut inte överklagas OmvL stadgar vidare att en ansökan om omvandling får göras först när den dömde har avtjänat tio år och denna regel tillkom mot bakgrund av de överväganden som redogörs för i avsnitt 4.5. angående kortast möjliga tid en livstidsdömd kan få sitt straff omvandlat till. Reglerna om villkorlig frigivning möjliggör nämligen en frigivning redan efter att två tredjedelar av det tidsbestämda straffet avtjänats, vilket innebär att ett straff på 18 år i praktiken motsvarar en verkställighetstid på 12 år. För att en livstidsdömd inte ska kunna avtjäna mindre tid än det längsta tidsbestämda straffet, d v s 18 år, beslutades därför att ansökan om tidsbestämning inte skulle kunna ske förrän tio år avtjänats Se 1 och 4 2 st. OmvL. 41 Prop. 2005/06:35 s. 38 och Prop. 2005/06:35 s. 33 och Prop. 2005/06:35 s. 17 och

16 4.3. Handläggningen Ärendena handläggs enligt reglerna i Rättegångsbalken (RB) samt kompletterande regler som införts i OmvL. Enligt förarbetena bör omvandlingsärenden, när de handläggs enligt reglerna i RB, handläggas på liknande sätt som sker för andra ärenden vilka enligt RB:s mening inte utgör mål, d v s sådana ärenden där talan inte har initierats genom stämningsansökan. Vad detta närmare innebär framgår dock inte. 44 Som framgick i avsnitt 1.1. är Örebro tingsrätt första instans vid omvandlingsprövningen enligt OmvL. Det är således endast en underrättsinstans som prövar dessa ärenden och enligt förarbetena var tanken med detta att det skulle skapa en enhetlig tillämpning av OmvL. Förfarandet vid handläggningen är till största delen skriftlig och det föreligger en allmän skyldighet för domstolen att se till att ärendet blir tillräckligt utrett. 45 I två bestämmelser har dessutom specificerats vilken utredning domstolen är skyldig att inhämta. Den första av dessa är 9 OmvL vilken föreskriver att domstolen måste inhämta yttrande från Kriminalvården såvida detta inte är uppenbart obehövligt. I förarbetena uttalas att domstolen i varje enskilt fall måste bestämma vilket material som ska utgöra underlag för dess prövning, men att det material som kan tillhandahållas av Kriminalvården anses bäst lämpat för denna typ av prövning. Kriminalvården för nämligen journal över de intagna och dessa innehåller bl.a. myndighetens upprättade handlingar och till myndigheten inkommande handlingar i de intagnas ärenden. I journalerna finns därför sådant material som bör få betydelse för prövningen, exempelvis personutredningar och rättspsykiatriska undersökningar, vilket motiverar att Kriminalvårdens yttrande måste vara uppenbart obehövligt för att domstolen inte ska behöva inhämta ett sådant. 46 Ytterligare utredning som domstolen är skyldig att inhämta är enligt 10 OmvL ett utlåtande om den dömdes återfallsrisk. Att domstolen åläggs en skyldighet framgår av bestämmelsens andra stycke vilken stadgar att ansökan inte får bifallas om sådan utredning inte inhämtats. Undantag medges dock om utredningen är uppenbart obehövlig, vilket t.ex. är fallet om det finns annat material och tidigare riskbedömningar som anses tillräckliga för att bedöma återfallsrisken. Att det ställs ett krav på domstolen att, förutom i undantagssituationer, inhämta en utredning om återfallsrisken har att göra med att det anses finnas ett behov av samhällsskydd. När det gäller utredningsunderlaget 44 Prop. 2005/06:35 s Prop. 2005/06:35 s. 27 och Prop. 2005/06:35 s

17 i denna fråga står det dock domstolen fritt att även ta hänsyn till annat material för att utreda kriteriet om återfallsrisk, exempelvis underlag som visar att den dömde allvarligt misskött sig. 47 Om den dömde vill bli hörd muntligen ska detta enligt 12 OmvL möjliggöras såvida det inte anses uppenbart obehövligt, vilket exempelvis är fallet om det handlar om en omprövning och den nya ansökan inte innehåller några nya omständigheter till stöd för denna. Att det ska finnas en möjlighet för den dömde att höras motiveras i förarbetena med att omvandlingsfrågan har stor betydelse för den dömde, samt att detta kan ge domstolen ett bättre underlag. 48 När domstolen avgör om en omvandlingsansökan ska bifallas eller inte ska detta göras genom beslut. Vidare ska skälen för beslutet redovisas. Detta kan få betydelse för både den dömde och Kriminalvården exempelvis genom att det då står klart vad som föranlett ett eventuellt avslag och dessa därigenom har chans att förbättra brister till nästa gång en omvandlingsprövning sker. Om domstolen beslutar att avslå ansökan har den dömde möjlighet att begära omprövning av detta beslut tidigast ett år efter att beslutet vunnit laga kraft. Tingsrättens beslut kan också överklagas och detta görs till hovrätten utan att prövningstillstånd behövs, däremot krävs prövningstillstånd för att kunna överklaga hovrättens beslut till HD som är tredje och sista instans i dessa ärenden Kriterier för tidsbestämning av livstidsstraff Vid prövningen av om en omvandling av livstidsstraffet kan ske ska domstolen särskilt beakta fem kriterier som är uppställda i lagen. Dessa kriterier stadgas i 4 1 st. OmvL och är som följer: den tid som den dömde har avtjänat, vad som av domen framgår om de omständigheter som legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag, om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten och om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Att dessa kriterier särskilt ska beaktas får tolkas som att dessa kriterier utgör det huvudsakliga 47 Prop. 2005/06:35 s och Prop. 2005/06:35 s och Prop. 2005/06:35 s

18 underlaget för prövningen men att även andra omständigheter kan komma att få betydelse vid prövningen. En sådan tolkning har även HD gjort beträffande denna fråga. 50 Vilka omständigheter utöver de lagstadgade som skulle kunna vägas in i prövningen framgår dock inte av propositionen till OmvL. Där uttalas endast att domstolen i sin prövning ska utgå från de lagstadgade kriterierna, men att omständigheter som normalt tas hänsyn till i nådeärenden också i många fall bör kunna beaktas. Däremot bör inte omständigheter som sjukdom eller tredjemansskäl få någon självständig betydelse. 51 I utredningen som OmvL bygger på uttalas bl.a. att omständigheter som finns uppräknade i 29 kap. 5 BrB i viss mån bör kunna vägas in i bedömningen, exempelvis att den dömde ska utvisas. 52 Andra omständigheter som finns uppräknade i denna bestämmelse är exempelvis om den tilltalade allvarligt skadats till följd av brottet, om denne försökt förebygga, avhjälpa eller mildra skador som brottet orsakat, eller om den tilltalade frivilligt angett sig. HD menar dock att omständigheterna i denna bestämmelse, samt även sjukdom eller tredjemansskäl som tidigare nämnts, i första hand borde beaktas via nådeinstitutet om de ska ha någon större inverkan på den tid som omvandlingen sker till. Vidare uttalar HD att omständigheter utöver de lagstadgade endast i undantagsfall bör kunna beaktas vid prövningen. 53 Det första och det andra lagstadgade kriteriet, tiden som den dömde har avtjänat samt omständigheterna som legat till grund för straffmätningen, uttrycks i propositionen som en naturlig utgångspunkt vid prövningen. Vad som avses med omständigheterna bakom straffmätningen är den brottslighet som omfattas av den ursprungliga domen samt eventuell senare brottslighet som inkluderats i livstidsstraffet. Domstolen ska inte vid sin prövning göra en ny straffmätning, utan den ska utgå från de omständigheter som legat till grund för straffmätningen i den ursprungliga domen. En omvandlingsprövning handlar således inte om att domstolen ska ompröva omständigheterna i fallet. I förarbetena uttalas att de två första kriterierna måste kunna beaktas även om prövningen i första hand ska avse omständigheter som inträffat efter domen eftersom livstidsstraffet kan ha följt på olika brottstyper och svårighetsgrader. Huvudregeln ska därför vara att domstolen i sin prövning tar hänsyn till att 50 Högsta domstolen, mål Ö , Ö och Ö Prop. 2005/06:35 s SOU 2002:26 s och Högsta Domstolen, mål Ö s

19 livstidsstraffen kan avse brott av olika svårhet och att de svårare brotten ska föranleda att en längre tid måste avtjänas jämfört med mindre svåra brott. 54 Tanken bakom det tredje kriteriet, risk för återfall i allvarlig brottslighet, är att samhällsskyddet inte får efterges och är samtidigt ett strävande efter att minska risken för att den livstidsdömde ska begå nya brott. Det är domstolen som har till uppgift att göra bedömningen av återfallsrisken, men för att ansökan ska kunna bifallas måste domstolen inhämta utredning i frågan vilken sedan ska utgöra underlag för domstolens prövning. Undantaget är om ett inhämtande av utredning anses uppenbart obehövligt. 55 Av den inhämtade utredningen ska framgå hur stor återfallsrisken är, vilka riskfaktorer som föreligger samt hur dessa kan förebyggas. Utredningen är således inte tänkt att endast utgöra en beskrivning av återfallsrisken utan kan även fungera som ett underlag för den dömdes rehabiliteringsarbete. I enlighet med målet att minska risken för att den dömde återfaller i brott anses därför förslag angående förebyggande arbete utgöra en viktig del av riskbedömningen. Domstolen kan dock även beakta andra faktorer än de som framgår av utredningen, t.ex. att den dömde begått nya brott eller i övrigt allvarligt misskött sig. Hur stor betydelse återfallsrisken ska ha i varje enskilt fall bör enligt propositionen sammanhänga med frågan om hur säkra bedömningar som kan göras i just det specifika fallet. Bedömningen kommer således att variera från fall till fall. För att återfallsrisken ska ha betydelse krävs dock att det är frågan om återfall i allvarlig brottslighet. Det finns emellertid ingen definition i förarbetena över vad som är allvarlig brottslighet och vad som inte är det. Om risken bedöms vara konkret och beaktansvärd anses detta utgöra skäl för att avslå ansökan och är således ett absolut hinder mot ett bifall av ansökan. Vad som närmare avses med en konkret och beaktansvärd risk framgår inte heller i förarbetena mer än att det är en lägre grad av risk än en påtaglig sådan. 56 Det fjärde och femte kriteriet handlar om den dömdes skötsamhet under verkställighetstiden samt om dennes ansträngningar till att främja sin anpassning i samhället. Genom att skapa förutsättningar för den dömde anses motivationen hos denne kunna främjas till att bl.a. verka 54 Prop. 2005/06:35 s. 38 och Se mer om denna skyldighet under avsnitt Prop. 2005/06:35 s och

20 för en positiv utveckling. I propositionen anges att skötsamhet i sig dock inte särskilt ska beaktas, utan vad som har betydelse är om den dömde åsidosatt vad som gäller för verkställigheten. Vidare ska det inte handla om enstaka regelbrott. Detta förklaras av att verkställighetssituationen för en livstidsdömd och en person som sitter i fängelse på bestämd tid skiljer sig åt samt att den livstidsdömde avtjänat lång tid när omvandlingsprövningen sker. Exempel på misskötsamhet som kan ha betydelse är rymningar, rymningsförsök, våld eller hot mot tjänsteman eller medintagen vilka inte lett till åtal, misskötta permissioner samt missbruk. Av betydelse är också när under verkställighetstiden överträdelsen skett. Har överträdelsen skett tidigt har domstolen större möjlighet att bortse från detta. I propositionen uttalas t.o.m. att huvudregeln ska vara att tidiga överträdelser inte tillmäts betydelse. Likaså är huvudregeln att enstaka regelbrott som varit mindre allvarliga inte ska ha betydelse för utgången. Har den dömde allvarligt misskött sig kan detta däremot leda till att ansökan avslås. När det sedan gäller kriteriet om den dömde medverkat till att främja sin anpassning i samhället uttalas i propositionen att detta kriterium bör ges en vid tillämpning och att bedömningen ska ta hänsyn till den dömdes personliga förutsättningar. Faktorer som vägs in här är den dömdes agerande för att positivt påverka sin situation genom exempelvis deltagande i något program, men även medverkande i kriminalvårdens utslussningsarbete är något som ska tas med i bedömningen. 57 Vilka typer av program som förarbetena syftar på framgår dock inte. Hur dessa kriterier förhåller sig till varandra och vilken tyngd som enskilda kriterier har ska enligt propositionen avgöras i de enskilda fallen. En helhetsbedömning ska göras för att kunna besvara frågan om det finns skäl att frångå det straff som ursprungligen utdömts. 58 Utredningen som propositionen bygger på uttalade att en helhetsbedömning visserligen bör göras, men att det begångna brottet, omständigheterna kring detta samt den tid som den dömde har avtjänat bör väga tyngst. Utredningen menade att en jämförelse mellan brottets svårhet samt den tid som avtjänats gör livstidsstraffet bättre anpassat till det övriga straffsystemet. 59 Att dessa kriterier generellt skulle ha tyngre vikt än övriga kriterier tycks dock inte, i enlighet med vad som ovan anförts om regeringens syn på kriteriernas inbördes förhållanden, vinna stöd i propositionen. En helhetsbedömning för varje enskilt fall tycks 57 Prop. 2005/06:35 s och Prop. 2005/06:35 s SOU 2002:26 s och

21 snarare vara vad regeringen förespråkar. Däremot ger regeringen vissa riktlinjer i de uttalanden som görs om de olika kriterierna. Exempelvis går det att utläsa att en huvudregel ska vara att svårare brott ges längre verkställighetstid än mindre svåra brott, samt att förekomsten av en konkret och beaktansvärd återfallsrisk ska leda till avslag av ansökan. Vidare kan allvarlig misskötsamhet leda till att ansökan avslås. Vilket kriterium som får störst betydelse kommer således att bero på hur omständigheterna i varje enskilt fall ser ut. Dock kan noteras att det bara finns ett kriterium som är ett absolut hinder mot bifall för det fall det bedöms negativt och det är det kriterium som handlar om återfallsrisken Regler kring straffets längd När domstolen har kommit fram till att det föreligger förutsättningar för att omvandla livstidsstraffet till ett tidsbestämt straff är nästa steg att bestämma hur långt detta straff ska bli. Vilken tid livstidsstraffet ska omvandlas till ska avgöras efter en bedömning av vissa i lagen stadgade kriterier. Vad som ska beaktas är enligt 4 3 st. OmvL hur lång tid den dömde har avtjänat, reglerna för villkorlig frigivning samt den dömdes behov av underlättande åtgärder för övergången till ett liv i frihet. Tanken med denna regel är bl.a. att den dömde genom samarbete med Kriminalvården ska hinna få goda frigivningsförberedande åtgärder innan frigivningen. Enligt regeringens mening bör det normala vara att livstidsdömda behöver en relativt lång utslussningstid. Denna tid ska dock beräknas utifrån den dömdes behov av stödåtgärder och måste således avgöras från fall till fall. Om exempelvis ett beslut om utvisning föreligger kan detta innebära att utslussningstiden bör bli kortare. 60 I samma bestämmelse föreskrivs också en begränsning som innebär att det omvandlade livstidsstraffet inte får understiga det antal år som en person kan få som längsta tidsbestämda straff, vilket enligt nuvarande ordning är 18 år. 61 Att det finns en nedre gräns på det antal år ett livstidsstraff kan omvandlas till motiverades i propositionen med att livstidsdömda inte bör kunna friges före de som sitter i fängelse på längsta tidsbestämda tid, samt att livstidsstraffen i nådeärenden har kommit att omvandlas till tidsbestämda straff på minst 18 år. Regeringen framhåller i propositionen att den nya ordningen inte är tänkt att innebära någon ändring i den tid som livstidsdömda har kommit att avtjäna genom nådeinstitutet, vilket den senaste tiden i regel har inneburit tidsbestämda straff på år. Samtidigt påpekar regeringen att det dock 60 Prop. 2005/06:35 s. 41 och Det längsta tidsbestämda straffet blir 18 år om i enlighet med 26 kap. 2-3 BrB både maxsituationen för flerfaldig brottslighet föreligger samt även vissa återfallssituationer. 20

22 finns flera fall där livstidsdömda avtjänar mer än 25 år. 62 Här kan nämnas att HD i beslut fattade den 21 maj 2008 har tolkat regeringens utgångspunkt i denna fråga som att omständigheterna bakom straffmätningen ska utgöra grunden för vart inom detta intervall det tidsbestämda straffet slutar, men att dessa endast kan leda till en grov kategorisering inom intervallet. HD menar att 21 års fängelse kan väljas de gånger brottstypen och svårighetsgraden i fallet gör att 18 års fängelse inte anses som en tillräcklig påföljd. 24 års fängelse anses bara komma i fråga när särskilt försvårande omständigheter föreligger Omvandlingslagen i rättstillämpningen 5.1. Bakgrund Sedan OmvL trädde i kraft i november 2006 hade Örebro tingsrätt i början av december 2008 fattat 36 beslut angående tidsbestämning av livstidsstraff. Av dessa är 15 bifall och 21 avslag. Samtliga avslag utom två har överklagats och av bifallen har åklagaren överklagat två. 64 I denna del av uppsatsen ska Örebro tingsrätts tio senaste bifall och tio senaste avslag analyseras utifrån några utvalda frågor. Ett urval har således gjorts angående antalet beslut som använts i uppsatsen och förklaringen till detta har lämnats under avsnitt 1.4. ovan. Analysen i detta avsnitt görs för att det ska vara möjligt att utreda hur Örebro tingsrätt har tillämpat OmvL. En sådan studie är intressant eftersom det, som framgick av uppsatsens introduktionsavsnitt, finns lagstadgade kriterier som domstolen särskilt ska beakta vid omvandlingsprövningen, men där det dels kan tillkomma ytterligare kriterier och där dels kriteriernas vikt i förhållande till varandra enligt förarbetena ska avgöras i det enskilda fallet. Tanken är därför att frågorna som analysen utgår från ska klargöra vilka omständigheter domstolen beaktar i sin prövning, hur domstolen gör när den bedömer enskilda kriterier och hur dessa förhåller sig till varandra. Vidare är det intressant att utreda hur domstolen gör när den bestämmer tiden för det omvandlade straffet. De frågor som analysen utgår från är till en början hur domstolen gör när den bedömer de lagstadgade kriterierna. Här är det intressant att utreda hur domstolen går tillväga när den 62 Prop. 2005/06:35 s. 35 och Högsta domstolen, mål Ö , Ö och Ö Information från registrator på Örebro tingsrätt via den 1-2 december