Våldtäkt mot barn/sexuellt utnyttjande av barn två HD-domar i mars 2006

Transkript

1 Våldtäkt mot barn/sexuellt utnyttjande av barn två HD-domar i mars 2006 RättsPM 2006:5 Brottmålsavdelningen Utvecklingscentrum Göteborg Mars

2 Innehållsförteckning HD:s domar den 7 mars 2006 i mål B och Sammanfattning...2 Rubricering...2 Straffvärde och påföljdsval...2 Skadestånd (kränkningsersättning)...2 De faktiska omständigheterna i de båda målen...3 B B Det subjektiva rekvisitet avseende målsägandens ålder (6 kap. 13 )...3 Rubricering...3 Samtliga omständigheter skall beaktas...3 Våldtäkt mot barn skall reserveras för de allvarligaste sexualbrotten...3 Målsägandens ålder och frågan om frivillighet är av särskild betydelse...4 Betydelsen av dessa omständigheter i de aktuella målen...4 Straffvärde och påföljdsval...4 Skadestånd (kränkningsersättning)...4 Slutsatser angående rubriceringen...5 Behovet av ytterligare avgöranden från HD...5 HD:s domar den 7 mars 2006 i mål B och Sammanfattning Rubricering - Samtliga omständigheter skall beaktas. - Åklagaren har att visa att en omständighet som åberopas också har förelegat. - Målsägandens ålder, mognad och utveckling samt frågan om frivillighet och ömsesidighet är av särskild betydelse när målsäganden börjar närma sig åldern för sexuell självbestämmanderätt. - Har målsäganden uppnått tonåren och den sexuella handlingen varit ömsesidig, gemensamt planerad samt föregåtts av en kärleksrelation mellan parterna kan det finnas skäl för att bedöma gärningen som sexuellt utnyttjande av barn. - Om parterna inte har någon kärleksrelation sedan tidigare och den sexuella handlingen i och för sig får betecknas som frivillig torde det krävas att målsäganden är nära åldern för den sexuella självbestämmanderätten för att gärningen skall kunna bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och påföljdsval - Sexuellt utnyttjande av barn är ett brott som med hänsyn till sin art är sådant att det föreligger en presumtion för fängelse. - Uppgår straffvärdet till fängelse sex månader krävs alldeles speciella omständigheter för att döma till annan påföljd än fängelse. Skadestånd (kränkningsersättning) - Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år utgör en allvarlig kränkning. 2

3 De faktiska omständigheterna i de båda målen B Målsäganden var vid tidpunkten för samlaget 13 år 10 månader och gärningsmannen drygt 25 år och familjefar. Målsäganden hade sin häst i gärningsmannens stall och det förekom att hon arbetade i hans café. De träffades därför så gott som dagligen. En kärleksrelation utvecklades och efter det att den pågått i ungefär fyra månader hade de samlag med varandra. Samlaget var planerat och genomfördes utan vare sig hot eller våld. Av målsägandens uppgifter framkom emellertid att samlaget kom till stånd efter det att gärningsmannen tjatat på henne många gånger. Han sa även att om de inte hade sex skulle han lämna henne eller ha sex med sin fru i stället. Målsäganden upplevde detta som jobbigt och ibland ville hon och ibland ville hon inte ha samlag med honom, vilket hon också gav uttryck för. B Målsäganden var vid tillfället för samlaget 14 år 10 månader och gärningsmannen 24 år åtta månader. De hade ingen relation sedan tidigare, men gärningsmannen hade haft ett förhållande med målsägandens mamma. Samlaget ägde rum runt kl på morgonen och genomfördes utan våld eller hot. Båda hade festat hela kvällen och natten och var berusade. Målsäganden hade alltså varit vaken hela natten och hade druckit alkohol i en inte obetydlig omfattning. Det subjektiva rekvisitet avseende målsägandens ålder (6 kap. 13 ) I B gjorde gärningsmannen gällande att han varken insåg eller hade skälig anledning att anta att målsäganden var under 15 år. HD konstaterar att utredningen pekade i olika riktningar och att det därför inte med tillräcklig grad av säkerhet kunde anses utrett att gärningsmannen insåg att målsäganden var under 15 år. Av utredningen framgick emellertid att gärningsmannen redan före den aktuella händelsen haft sådan kännedom om målsäganden och hennes personliga förhållanden att det i vart fall givit honom skälig anledning att anta att hon inte uppnått 15 års ålder. Rubricering Samtliga omständigheter skall beaktas HD förklarar att en allmän princip är att bedömningen av till vilken grad en gärning är att hänföra skall göras med beaktande av samtliga faktiska omständigheter vid brottet. Och det även i de fall lagstiftaren som när det gäller våldtäkt mot barn/sexuellt utnyttjande av barn valt att ange vissa omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet är att hänföra till en viss grad. Att sådana omständigheter som t.ex. anges i förarbetena till den nya bestämmelsen om våldtäkt mot barn föreligger (prop. 2004/05:45 s. 75 och 144) utgör därför vare sig en nödvändig eller en tillräcklig förutsättning för att hänföra gärningen till en viss rubricering. Det ankommer på åklagaren att visa att en faktisk omständighet förelegat för att denna skall kunna läggas gärningsmannen till last vid bedömningen av till vilken grad ett brott är att hänföra liksom även vid straffvärdebedömningen. Våldtäkt mot barn skall reserveras för de allvarligaste sexualbrotten HD anger att lagtexten inte ger någon närmare vägledning av vilka omständigheter som skall beaktas men framhåller att viss betydelse måste tillmätas det faktum att grundformen betecknas som våldtäkt mot barn och att straffskalan är densamma som för våldtäkt mot vuxna i 1. Dessutom pekar HD på att det i förarbetena framhålls att våldtäkt skall reserveras för de allvarligaste sexualbrotten och att vad som anförs om en restriktiv tillämpning av bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn måste läsas mot denna bakgrund. Att bestämmelsen om sexuellt utnyttjande av barn också avsetts kunna tillämpas i långt allvarligare fall än så- 3

4 dana som i lagmotiven anförts som exempel framgår av att maximistraffet är så högt som fängelse i fyra år. Målsägandens ålder och frågan om frivillighet är av särskild betydelse HD framhåller att de kategoriska uttalanden som på vissa håll görs i propositionen om att det vid övergrepp mot barn framstår som främmande att laborera med begrepp som frivillighet och samtycke (s. 67) och att barn aldrig kan samtycka till sexuella handlingar (s. 70) främst tar sikte på övergrepp mot mindre barn (jfr s. 144). Detta eftersom betydelsen av frivillighet betonas på flera andra ställen i propositionen. Frivillighet skall därför beaktas som en för den straffrättsliga bedömningen relevant faktor, men den måste naturligtvis bedömas med hänsyn till barnets mognad och förmåga att inse innebörden av sitt handlande. Betydelsen av dessa omständigheter i de aktuella målen I fallet med målsäganden som var 13 år 10 månader framhåller HD att samlaget var helt frivilligt från målsägandens sida och att det präglades av ömsesidighet. De hade båda blivit kära i varandra och den sexuella samvaron planerats i samråd. Målsäganden hade också vid samvaron uppnått en sådan ålder att denna i sig inte kunde anses utgöra något hinder mot att beakta frivilligheten. Det hade inte heller framkommit något om målsägandens mognad eller omständigheterna i övrigt som gav anledning att bortse från frivilligheten. Under sådana förhållanden fick det anses stå klart att gärningen inte kunde betraktas som våldtäkt mot barn. I fallet med målsäganden som var 14 år 10 månader framhåller HD att hon var nära åldern för sexuellt självbestämmande. Hon hade själv uppgett att hon sagt nej flera gånger, men tillagt att hon inte visste om gärningsmannen uppfattat detta. Annat var därför inte visat än att gärningsmannen uppfattat samlaget som frivilligt. Med denna utgångspunkt och i beaktande av den korta tid som återstod innan målsäganden skulle fylla 15 år borde gärningen, enligt HD, bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. Straffvärde och påföljdsval Sexualbrott mot barn bör tillmätas ett högre straffvärde än vad som ansågs vara fallet enligt tidigare lagstiftning. Vad gäller fallet där målsäganden var 13 år 10 månader beaktade HD att hon hade förhållandevis lång tid kvar till åldern för sexuellt självbestämmande, att gärningsmannen var väl medveten om det, att ålderskillnaden var betydande samt att hon vistats i gärningsmannens hem under omständigheter som hade inslag av förtroendeförhållande. Straffvärdet bestämdes till fängelse sex månader. Gärningens art innebär att när straffvärdet är så högt krävs alldeles speciella omständigheter för att frångå fängelse. Sådana omständigheter förelåg inte i detta fall. När det gäller fallet där målsäganden var 14 år 10 månader framhåller HD att gärningen är av allvarligt slag eftersom gärningsmannen kände till att målsäganden varit vaken hela natten och druckit alkohol i en inte obetydlig omfattning. Straffvärdet bestämdes till fängelse ett år. Skadestånd (kränkningsersättning) Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får som huvudregel anses innebär en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening, helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt, åtminstone om inte skillnaden i ålder och utveckling varit ringa. 4

5 I fallet med målsäganden som var 13 år 10 månader bestämdes kränkningsersättningen till kr. När det gäller målsäganden som var 14 år 10 månader anförde HD att gärningen hade begåtts av en vuxen man som utnyttjat att en ung flicka på grund av berusning och sömnbrist haft särskilda svårigheter att göra övertänkta val. Kränkningsersättningen bestämdes därför till kr. Slutsatser angående rubriceringen HD:s domar tydliggör att man vid rubriceringen måste beakta samtliga omständigheter. De särskilda omständigheter som lyfts fram i förarbetena är inte uttömmande utan bedömningen måste vara mer förutsättningslös. När det gäller yngre barn kan man inte laborera med begrepp som samtycke, frivillighet och ömsesidighet. I dessa fall måste utgångspunkten vara att samlag eller därmed jämförliga sexuella handlingar skall bedömas som våldtäkt mot barn. När barnet väl har uppnått tonåren får dock frågan om frivillighet och ömsesidighet betydelse. I dessa fall måste alltså åklagaren vid rubriceringen beakta samtliga omständigheter kring brottet, varvid bedömningen av målsägandens mognad och utveckling får särskild betydelse. Har parterna före den sexuella handlingen utvecklat en kärleksrelation och har den sexuella handlingen präglats av såväl frivillighet som ömsesidighet torde utgångspunkten vara att gärningen skall bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. För att gärningen skall kunna bedömas som våldtäkt mot barn torde, mot bakgrund av vad HD uttalat, krävas att det föreligger särskilda omständigheter. Så kan tänkas vara fallet när den sexuella handlingen, även om den är frivillig och ömsesidig, på ett tydligt sätt har uppnåtts genom att gärningsmannen utövat påtryckningar på barnet eller att barnet kan anses stå i någon form av beroendeförhållande till gärningsmannen. Men även här blir åldern samt den allmänna mognaden och utvecklingen av betydelse. Om det rör sig om sexuella handlingar mellan två personer som sedan tidigare inte har någon kärleksrelation, krävs inte lika mycket för att gärningen om åldersskillnaden är betydande skall bedömas som våldtäkt mot barn. I dessa fall är ofta alkohol inblandat samt äger de sexuella handlingarna rum sent på kvällen eller natten. En utgångspunkt torde vara att det i dessa fall krävs att barnet är nära 15 år för att gärningen skall kunna bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. Hur nära denna ålder barnet måste vara kan inte sägas generellt eftersom man alltid måste göra en samlad bedömning av samtliga omständigheter. Behovet av ytterligare avgöranden från HD Som tydligt har framgått behövs det ytterligare avgöranden från HD för att det skall gå att tala om en fast praxis. Som HD själv uttryckt det skall samtliga omständigheter beaktas och det innebär också att allt för stor betydelse inte får fästas vid två enskilda avgöranden. Det är därför viktigt att UC Göteborg och Riksåklagaren uppmärksammas på sådana mål som kan bidra till att närmare klargöra vilka omständigheter som är av betydelse vid rubriceringen samt vilken vikt sådana omständigheter skall tillmätas. När en åklagare har ett ärende som ligger i gränslandet mellan de båda rubriceringarna och som därför kan tänkas vara av allmänt intresse bör han eller hon därför på ett tidigt stadium, om möjligt redan i samband med upprättandet av stämningsansökan, ta kontakt med UC Göteborg. Om åklagaren är tveksam till hur gärningen bör rubriceras eller vad stämningsansökan bör innehålla bör han eller hon alltså kontakta UC Göteborg. 5